den 11 juni

Fråga

2012/13:573 Trängselskatt på tåg

av Peter Persson (S)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

Jag blir betänksam när jag läser statsrådets entusiastiska uttalanden om trängselskatt för tåg. Att folk skulle få betala mer för helgresor ser hon som motiverat ”för att det är just vid den tiden som man vill åka” (SvD den 3 juni 2013). Att folk åker på helger till släkt och bekanta handlar väl snarare om att det är då de kan, eftersom de är lediga. Billiga långresor mitt i veckan, som SJ gärna gör ett stort nummer av, är ju helt utan värde för dem som förvärvsarbetar. De tvingas redan i dag betala mer, då åtminstone SJ har högre priser på helgavgångar då många behöver åka. Likaså kan man undra över effekterna för pendlare av högre priser under rusningstid, för vem ska annars betala de högre banavgifterna för tågbolagen? Tågpendlarens möjligheter att välja avgångar på morgon och kväll torde vara rätt begränsade på längre sträckor. Valet av avgång görs främst utifrån när arbetstiden börjar och slutar samt givetvis också av en planering av andra åtaganden: ansvar för barn, mattider etcetera. Även om arbetstiderna för många är flexibla finns det knappast lust eller utrymme för att åka en timme tidigare respektive senare.

Vilken inställning man än har till marknadsekonomin som sådan så begriper ändå de flesta i dag att dess teori inte är fullt tillämplig i den verkliga världen och än mindre när det handlar om konstgjorda marknader. Min uppfattning är att tågtrafiken ska lösa en uppgift åt människor och att infrastrukturen inte ska vara någon experimentverkstad för nyliberaler som förläst sig på Adam Smiths ”osynliga hand” och som tror att vi fortfarande lever i 1800-talets konkurrenskapitalism. Det som redan illa är vill infrastrukturministern nu förvärra.

Mot bakgrund av vilka fakta och argument ska kollektivtrafiken försämras och pendlarna få sämre restider och högre biljettpriser?