den
11 juni
Fråga
2012/13:573
Trängselskatt på tåg
av Peter Persson
(S)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Jag blir betänksam när jag läser statsrådets
entusiastiska uttalanden om trängselskatt för tåg. Att folk skulle få betala
mer för helgresor ser hon som motiverat ”för att det är just vid den
tiden som man vill åka” (SvD den 3 juni 2013). Att folk åker på helger
till släkt och bekanta handlar väl snarare om att det är då de kan, eftersom de
är lediga. Billiga långresor mitt i veckan, som SJ gärna gör ett stort nummer
av, är ju helt utan värde för dem som förvärvsarbetar. De tvingas redan i dag
betala mer, då åtminstone SJ har högre priser på helgavgångar då många behöver
åka. Likaså kan man undra över effekterna för pendlare av högre priser under
rusningstid, för vem ska annars betala de högre banavgifterna för tågbolagen?
Tågpendlarens möjligheter att välja avgångar på morgon och kväll torde vara
rätt begränsade på längre sträckor. Valet av avgång görs främst utifrån när
arbetstiden börjar och slutar samt givetvis också av en planering av andra
åtaganden: ansvar för barn, mattider etcetera. Även om arbetstiderna för många
är flexibla finns det knappast lust eller utrymme för att åka en timme tidigare
respektive senare.
Vilken inställning man än har till marknadsekonomin
som sådan så begriper ändå de flesta i dag att dess teori inte är fullt
tillämplig i den verkliga världen och än mindre när det handlar om konstgjorda
marknader. Min uppfattning är att tågtrafiken ska lösa en uppgift åt människor
och att infrastrukturen inte ska vara någon experimentverkstad för nyliberaler
som förläst sig på Adam Smiths ”osynliga hand” och som tror att vi
fortfarande lever i 1800-talets konkurrenskapitalism. Det som redan illa är
vill infrastrukturministern nu förvärra.
Mot bakgrund av vilka fakta och argument ska
kollektivtrafiken försämras och pendlarna få sämre restider och högre
biljettpriser?