den
26 april
Fråga
2012/13:471
Utbildningsnivån i Sverige
av Louise Malmström
(S)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Förra veckan gick ansökningstiden för anmälan till
högre utbildning i höst ut, och därefter kunde vi läsa i medierna att ett nytt
anmälningsrekord har slagits och att söktrycket ökar för sjätte året i rad.
Detta beror naturligtvis på konjunkturen, de stora kullarna i 20–25-årsåldern
samt de matchningsproblem som finns på arbetsmarknaden, där arbetsgivare
efterfrågar allt högre utbildning som många arbetslösa saknar men vill skaffa.
Om ett litet exportberoende land som Sverige ska
kunna konkurrera med sin omvärld om de nya jobben krävs det att en hög andel av
befolkningen har eftergymnasial utbildning. Utbyggnaden av högskolan på 90-talet
ledde till att Sverige tillhörde de länder i världen som hade högst
utbildningsnivå. När volymen nu minskar medan andra länder expanderar försämras
Sveriges position. Dagens regering har dessutom satt ett mål för andelen som
läser vidare som vi redan lever upp till och som är lägre än många andra
länders.
Inom OECD är vi nu nere på sextonde plats vad
gäller utbildningsnivå. Med förväntad utveckling
framåt riskerar vi att halka ned ytterligare. Länder som Norge, Kanada och
Storbritannien har redan högre andel i befolkningen med minst tre års
högskoleutbildning. Men även länder som Finland och Polen ligger oss i hasorna.
Extra tråkigt känns detta mot bakgrund av det höga söktrycket. Många som har
viljan, lusten och behörigheten får inte chansen.
Med anledning av ovanstående frågar jag
utbildningsministern om han är nöjd med dagens mål för andelen som går vidare
till högre utbildning och om han inte känner någon oro för Sveriges
konkurrenskraft, och i förlängningen jobben, vartefter vi halkar ned i genomsnittlig
utbildningsnivå.