den 26 april

Fråga

2012/13:471 Utbildningsnivån i Sverige

av Louise Malmström (S)

till utbildningsminister Jan Björklund (FP)

Förra veckan gick ansökningstiden för anmälan till högre utbildning i höst ut, och därefter kunde vi läsa i medierna att ett nytt anmälningsrekord har slagits och att söktrycket ökar för sjätte året i rad. Detta beror naturligtvis på konjunkturen, de stora kullarna i 20–25-årsåldern samt de matchningsproblem som finns på arbetsmarknaden, där arbetsgivare efterfrågar allt högre utbildning som många arbetslösa saknar men vill skaffa.

Om ett litet exportberoende land som Sverige ska kunna konkurrera med sin omvärld om de nya jobben krävs det att en hög andel av befolkningen har eftergymnasial utbildning. Utbyggnaden av högskolan på 90-talet ledde till att Sverige tillhörde de länder i världen som hade högst utbildningsnivå. När volymen nu minskar medan andra länder expanderar försämras Sveriges position. Dagens regering har dessutom satt ett mål för andelen som läser vidare som vi redan lever upp till och som är lägre än många andra länders.

Inom OECD är vi nu nere på sextonde plats vad gäller utbildningsnivå. Med förväntad utveckling framåt riskerar vi att halka ned ytterligare. Länder som Norge, Kanada och Storbritannien har redan högre andel i befolkningen med minst tre års högskoleutbildning. Men även länder som Finland och Polen ligger oss i hasorna. Extra tråkigt känns detta mot bakgrund av det höga söktrycket. Många som har viljan, lusten och behörigheten får inte chansen.

Med anledning av ovanstående frågar jag utbildningsministern om han är nöjd med dagens mål för andelen som går vidare till högre utbildning och om han inte känner någon oro för Sveriges konkurrenskraft, och i förlängningen jobben, vartefter vi halkar ned i genomsnittlig utbildningsnivå.