den
15 mars
Fråga
2012/13:403
Kontantaffärer
av Leif Jakobsson
(S)
till justitieminister Beatrice Ask (M)
I Sverige har vi numera lagen om åtgärder mot
penningtvätt. Denna lag tar sikte på att bolag som omfattas av lagen, till
exempel banker, finansbolag, valutaväxlingskontor, försäkringsmäklare etcetera,
ska dels göra en granskningskontroll på belopp av en viss storlek (över
110 000 kronor), dels göra en identitetskontroll när det finns anledning
att misstänka en penningtvättstransaktion. Mindre nogräknade penning- och
finansinstitut kan alltså utan att bryta mot lagen tillåta transaktioner på
100 000 utan att fråga var pengarna kommer ifrån eller begära
identitetskontroll.
I en rapport från Rikskriminalpolisen från 2010
beskrevs också hur man bland annat åker till något av länderna i Baltikum med
illegalt tillskansade kontanter och via kontakter inom växlingskontorsbranschen
sätter in dem där. Därefter skickas pengarna via banksystemet till ett svenskt
konto. Samma tillvägagångssätt fast i omvänd ordning observeras ibland när
pengarna ska tas ut för betalning av svart arbetskraft. Både gångare och
penningkurirer används av de kriminella högre upp i hierarkin för att de själva
inte vill röra de kriminella pengarna och därmed ta onödiga risker.
Tillsynen och kontrollen måste skärpas på olika
områden (identitetskontroll, kontantutförsel, beloppsgränser). En annan
möjlighet vore att begränsa möjligheterna att använda dessa kontanter för köp.
I Norge uppges kontantaffärer över 10 000 kronor ej vara tillåtna.
Avser justitieministern att ta initiativ till en
begränsning i fråga om tillåtet belopp för kontant betalning?