den 15 mars

Fråga

2012/13:403 Kontantaffärer

av Leif Jakobsson (S)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

I Sverige har vi numera lagen om åtgärder mot penningtvätt. Denna lag tar sikte på att bolag som omfattas av lagen, till exempel banker, finansbolag, valutaväxlingskontor, försäkringsmäklare etcetera, ska dels göra en granskningskontroll på belopp av en viss storlek (över 110 000 kronor), dels göra en identitetskontroll när det finns anledning att misstänka en penningtvättstransaktion. Mindre nogräknade penning- och finansinstitut kan alltså utan att bryta mot lagen tillåta transaktioner på 100 000 utan att fråga var pengarna kommer ifrån eller begära identitetskontroll.

I en rapport från Rikskriminalpolisen från 2010 beskrevs också hur man bland annat åker till något av länderna i Baltikum med illegalt tillskansade kontanter och via kontakter inom växlingskontorsbranschen sätter in dem där. Därefter skickas pengarna via banksystemet till ett svenskt konto. Samma tillvägagångssätt fast i omvänd ordning observeras ibland när pengarna ska tas ut för betalning av svart arbetskraft. Både gångare och penningkurirer används av de kriminella högre upp i hierarkin för att de själva inte vill röra de kriminella pengarna och därmed ta onödiga risker.

Tillsynen och kontrollen måste skärpas på olika områden (identitetskontroll, kontantutförsel, beloppsgränser). En annan möjlighet vore att begränsa möjligheterna att använda dessa kontanter för köp. I Norge uppges kontantaffärer över 10 000 kronor ej vara tillåtna.

Avser justitieministern att ta initiativ till en begränsning i fråga om tillåtet belopp för kontant betalning?