den
21 februari
Fråga
2012/13:331
Polisen och vodkabilar
av Christina
Oskarsson (S)
till justitieminister Beatrice Ask (M)
I Stockholm åtalas fem personer, 19–23 år
gamla, för en omfattande alkoholförsäljning till ungdomar och minderåriga genom
sin så kallade ”vodkabil”. När langarna upptäcktes i höstas hittade
polisen ett omfattande kundregister där man hittills kunnat identifiera omkring
7 000 telefonnummer.
Vodkabilen är tyvärr inget isolerat
Stockholmsfenomen, utan liknande verksamheter pågår på många orter i landet i
större och mindre skala från kringrullande bilar, parkeringsplatser, affärer,
kiosker, garage eller lägenheter. Oftast vet ungdomar på orten vilket
telefonnummer som kan ringas eller känner till platser och ställen där
försäljning sker. Rimligen bör polisen då lätt också känna till dem.
Det märkliga är att inget mer samlat krafttag tas
kring företeelsen. Man kunde ju tänka sig att samtliga länspolismyndigheter skulle
göra en insats på så många orter som möjligt vid ett antal oannonserade tillfällen
under året, inte minst då inför kända ”fyllehelger” när man vet att
många ungdomar dricker.
Det är också märkligt att försäljning på fasta
ställen kan pågå så pass länge att de blir kända som just fasta
försäljningsställen. Sådant ger ett drag av legitimitet och accepterande
(uppgivenhet) inför företeelsen.
Genom vilka insatser avser statsrådet att rensa upp
i företeelsen ”vodkabilar” och deras fasta
försäljningsmotsvarighet?