den 21 februari

Fråga

2012/13:331 Polisen och vodkabilar

av Christina Oskarsson (S)

till justitieminister Beatrice Ask (M)

I Stockholm åtalas fem personer, 19–23 år gamla, för en omfattande alkoholförsäljning till ungdomar och minderåriga genom sin så kallade ”vodkabil”. När langarna upptäcktes i höstas hittade polisen ett omfattande kundregister där man hittills kunnat identifiera omkring 7 000 telefonnummer.

Vodkabilen är tyvärr inget isolerat Stockholmsfenomen, utan liknande verksamheter pågår på många orter i landet i större och mindre skala från kringrullande bilar, parkeringsplatser, affärer, kiosker, garage eller lägenheter. Oftast vet ungdomar på orten vilket telefonnummer som kan ringas eller känner till platser och ställen där försäljning sker. Rimligen bör polisen då lätt också känna till dem.

Det märkliga är att inget mer samlat krafttag tas kring företeelsen. Man kunde ju tänka sig att samtliga länspolismyndigheter skulle göra en insats på så många orter som möjligt vid ett antal oannonserade tillfällen under året, inte minst då inför kända ”fyllehelger” när man vet att många ungdomar dricker.

Det är också märkligt att försäljning på fasta ställen kan pågå så pass länge att de blir kända som just fasta försäljningsställen. Sådant ger ett drag av legitimitet och accepterande (uppgivenhet) inför företeelsen.

Genom vilka insatser avser statsrådet att rensa upp i företeelsen ”vodkabilar” och deras fasta försäljningsmotsvarighet?