den 30 november

Fråga

2012/13:170 En uppdelning av bankfunktionerna

av Peter Persson (S)

till finansminister Anders Borg (M)

På debattplats i en kvällstidning konstaterade en tidigare finansminister att banker inte längre bara tar emot insättares medel och lånar ut dem till hushåll och företag. Den stora banken är numera ett finanshus som sysslar med allt man kan tjäna pengar på – den investerar i företag och råvaror, förvaltar sparares pengar i aktie‑, penning- och hedgefonder, säljer obligationer och försäkringar samt gör egna affärer på penning- och aktiemarknaderna. Effekten blir att många olika sorters risktagande staplas på varandra; när en länk brister stannar hela systemet, som det gjorde 2008. Inför risken för en finansiell härdsmälta måste staten ösa in pengar för att få hjulen i gång, med andra ord ta över risken. Den ökade risk som bankväsendets finansiella och ekonomiska diversifiering innebär löses inte av höjda kapitaltäckningskrav.

Storbritanniens oberoende bankkommission, ICB, har föreslagit att de bankägda finanshusen ska förses med ”stängsel” som skiljer förvaltningen av insättarmedel och traditionell utlåning från verksamheten med kapitalinvesteringar. EU har gjort en egen utredning av bankkrisen där man tar fasta på ICB:s förslag om ”stängsel” mellan olika bankfunktioner men med tillägget att varje del ska ha sitt eget kapital.

Mot bakgrund av vilka fakta och argument är statsrådet inte beredd att ändra i banklagstiftningen genom att skapa ”stängsel” mellan olika verksamheter och därmed minska riskerna för både bankerna själva och statsmakten?