den
20 november
2012/13:123
Bedömning av gruvverksamhet
av Jonas Eriksson
(MP)
till näringsminister Annie Lööf (C)
I Sverige planeras en nickelgruva i Rönnbäck i Tärnaby.
Gruvplanerna väcker inte bara frågor om miljöpåverkan, som i sig blir mycket stor,
utan även om samernas rättigheter och vad som är långsiktigt hållbar miljö- och
näringspolitik.
I början av november började en bassäng vid
Talvivaaras gruva i finska Sotkamo att läcka. Det är inte första gången
Talvivaara har haft problem med läckage. Den läckte både år 2008 och år 2010.
Utsläppen kan ge allvarliga miljöproblem. Olyckan har skett trots den
existerande miljöprövningen, brytningsvillkoren och tillsynen.
Uppenbarligen kunde stora läckage ske ändå. Det kan
inte uteslutas att det kan bli så även i Sverige.
Bearbetningskoncessionen för gruvverksamheten i
Rönnbäcken har överklagats, och frågan om vilka intressen som väger tyngst
ligger nu hos regeringen för avgörande.
Det som beskrivits ovan väcker ett antal
frågeställningar hos mig, såsom vilka slutsatser som kan dras av olyckan i
Talvivaara, hur samernas intressen och rättigheter samt rennäringen påverkas
och vilka miljöeffekter och miljörisker som följer av en nickelgruva i känslig
fjällvärld.
Mot bakgrund av det ovan anförda vill jag fråga:
Hur avser näringsministern att beakta såväl
samernas intressen som miljöhänsynen i det pågående arbetet i Regeringskansliet?