den 12 november

Fråga

2012/13:105 Katastrofmedicinska insatser utomlands

av Kent Härstedt (S)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

Efter tsunamin i Sydostasien för åtta år sedan aktualiserades frågan om vilket ansvar Sverige har för sina medborgare om de drabbas av en större katastrof utomlands. Frågan om, och hur, svenska staten ska rycka ut för att hjälpa svenskar när många drabbats diskuterades livligt. Sedan dess har två nya lagar stiftats för att tydliggöra det svenska ansvaret.

Lagen om konsulära katastrofinsatser lyfter fram statens ansvar för svenskar som drabbas av stora katastrofer utomlands. Lagen om katastrofmedicin som en del av svenska insatser utomlands ger landsting rätt att bedriva vård utomlands i en situation då många människor med hemvist i Sverige drabbas av en allvarlig olycka eller katastrof i utlandet.

Dessa två lagar försöker definiera vilka personer som ska omfattas av en svensk räddningsinsats utomlands (och vilka som inte ska omfattas).

För människor som arbetar med katastrofhjälp på plats är det dock fortfarande ytterst otydligt vilka som ska hjälpas och vem som ska bestämma vem som ska få hjälp. Ska den medicinska etiken styra, eller handlar det också om att veta vem som är svensk och vem som inte är det i en katastrofsituation?

En lyckad katastrofmedicinsk insats kräver ett knivskarpt mandat.

Ledande företrädare för operativa insatser inom området har länge efterfrågat tydligare mandat för vad som gäller i rådande situationer, allt för att öva och förbereda sina insatser på bästa möjliga sätt.

Avser utrikesministern att ta initiativ för att tydliggöra uppdraget för svenska katastrofmedicinska insatser utomlands?