den
7 november
Interpellation
2012/13:97
Klimatkompensation som kostnad i verksamhet
av Mats
Pertoft (MP)
till finansminister Anders Borg (M)
FN:s klimatorgan UNFCCC anger att klimatpåverkande
utsläpp minst måste halveras på global nivå. Riksdag och regering har beslutat
att Sveriges klimatpåverkan långsiktigt i princip ska upphöra, med en
utsläppsreduktion på 80–95 procent till år 2050. Som ett led i detta har
Sverige anammat de marknadsbaserade mekanismer som FN etablerat, inklusive
CDM-mekanismen för att kunna genomföra delar av utsläppsminskningarna där det
är kostnadseffektivast och kan ge störst positiva sidoeffekter i form av
hållbar utveckling i ett bredare perspektiv. Bland annat fastslog riksdagen i
juni 2009 att statliga myndigheter kan klimatkompensera sina resor och i
oktober samma år angav regeringen att statliga bolag kan klimatkompensera sin
verksamhet. Energimyndigheten har utarbetat riktlinjer för hur detta bör ske.
Denna inriktning kompliceras av att Skatteverket
nyligen beslutat att Saltå Kvarn inte får ta upp klimatkompensation som
avdragsgill kostnad. Skatteverkets motivering är att klimatkompensation inte
ingår som del i Saltå Kvarns verksamhet och inte är förenat med en
motprestation. Därför menar Skatteverket att det ska betraktas som en icke
avdragsgill gåva.
Saltå Kvarn pekar på att klimatkompensationen av
transporter är helt nödvändig för att man som ansvarstagande företag alls ska
kunna importera och erbjuda svenska konsumenter ekologisk mat från andra
länder, vilket motsvarar halva företagets omsättning. Det kan inte jämställas
med allmänt goodwill-skapande sponsring och gåvor. Kostnaderna för
klimatkompensation går till trädplanteringar som totalt sett binder koldioxid
motsvarande företagets alla transporter. Detta är varken ett bistånd, gåva
eller sponsring, utan en marknadsdriven och tredjepartscertifierad tjänst, i
linje med annan miljömärkning. Klimatkompensation innebär alltså en
marknadsmässig motprestation med stark koppling till produkternas distribution
och mervärde, och bör därför anses som en kostnad på samma sätt som andra
avdragsgilla kostnader.
Ungefär 500 företag i Sverige klimatkompenserar i dag
för hela eller delar av sina klimatpåverkande utsläpp, för totalt ca 75–100
miljoner kronor per år. Därutöver köper Sverige reduktionsenheter från
CDM-projekt genom Energimyndigheten för att uppnå utsläppsminskningar, vilket
givetvis bedöms ge en konkret och mätbar motprestation, och alltså inte vara
jämförbart med en gåva.
Projektbaserad klimatkompensation köps och säljs på
en marknad där kunderna dels är sådana som omfattas av EU:s ETS, dels av
företag som strikt juridiskt inte behöver ta något
klimatansvar. Många projekt är certifierade på samma sätt oavsett vem köparen
är, ofta enligt FN:s CDM-system där klimatnyttan garanteras vara faktisk och
additionell.
Min fråga till finansministern är:
Kommer finansministern att agera för att
säkerställa att åtgärder, såsom klimatkompensation, som syftar till att minska
eller avhjälpa miljöförstöring inom ett företag eller dess leverantörskedja, i
fortsättningen ska betraktas som avdragsgilla inom verksamheten?