den 1 november

Interpellation

2012/13:83 Åtgärder mot fattigdom

av Monica Green (S)

till finansminister Anders Borg (M)

Nobelpristagaren Amartya Sen har skrivit om fattigdom som ofrihet. Den som inte själv kan göra verkliga livsval är fattig. Om de ekonomiska omständigheterna hindrar en från att välja utbildning, yrke, socialt umgänge och andra sådana saker, då är man fattig.

Antalet socialbidragstagare och försörjningsstöd ökar, vilket tyder på fattigdom även i Sverige trots att vi generellt sett har en högre levnadsstandard än i många andra länder.

FN:s deklarationer om barns rättigheter slår fast att barn har rätt till en skälig levnadsstandard i enlighet med de normer som råder i ett visst samhälle. I Sverige har barn rätt att kräva en högre materiell standard än barnen i ett genuint fattigt land. Den som saknar dator hemma löper då större risk för att hamna på efterkälken. Den som inte har råd att gå till tandläkaren slutar le. Den som inte har råd med ett busskort kan inte söka jobb utanför sin stad eller stadsdel. Olika start i livet ger olika förutsättningar att lyckas med sin utbildning, sitt yrkesval och sitt sociala liv. Livsvalen begränsas.

Att Sverige länge har kunnat redovisa bland de lägsta fattigdomssiffrorna i världen beror på de väl utbyggda sociala trygghetssystemen och den höga standarden i en skola, vård och omsorg som i princip är avgiftsfri. Välfärden har balanserat upp orättvisorna i inkomster och förmögenhet. Men på de senaste åren har trygghetssystemen urholkats.

Vad avser finansministern att göra för att förhindra fattigdom i Sverige?