den
1 november
Interpellation
2012/13:83
Åtgärder mot fattigdom
av Monica
Green (S)
till finansminister Anders Borg (M)
Nobelpristagaren Amartya Sen har skrivit om
fattigdom som ofrihet. Den som inte själv kan göra verkliga livsval är fattig.
Om de ekonomiska omständigheterna hindrar en från att välja utbildning, yrke,
socialt umgänge och andra sådana saker, då är man fattig.
Antalet socialbidragstagare och försörjningsstöd
ökar, vilket tyder på fattigdom även i Sverige trots att vi generellt sett har
en högre levnadsstandard än i många andra länder.
FN:s deklarationer om barns rättigheter slår fast
att barn har rätt till en skälig levnadsstandard i enlighet med de normer som
råder i ett visst samhälle. I Sverige har barn rätt att kräva en högre
materiell standard än barnen i ett genuint fattigt land. Den som saknar dator
hemma löper då större risk för att hamna på efterkälken. Den som inte har råd
att gå till tandläkaren slutar le. Den som inte har råd med ett busskort kan
inte söka jobb utanför sin stad eller stadsdel. Olika start i livet ger olika
förutsättningar att lyckas med sin utbildning, sitt yrkesval och sitt sociala
liv. Livsvalen begränsas.
Att Sverige länge har kunnat redovisa bland de
lägsta fattigdomssiffrorna i världen beror på de väl
utbyggda sociala trygghetssystemen och den höga standarden i en skola, vård och
omsorg som i princip är avgiftsfri. Välfärden har balanserat upp orättvisorna i
inkomster och förmögenhet. Men på de senaste åren har trygghetssystemen
urholkats.
Vad avser finansministern att göra för att
förhindra fattigdom i Sverige?