den
25 oktober
Interpellation
2012/13:55
Insatser mot ungdomsarbetslöshet
av Esabelle
Dingizian (MP)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Regeringen har genom Arbetsförmedlingen utformat
åtgärder som uppenbarligen inte fungerar, varken för att få arbetslösa i jobb
eller för en fungerande matchning. Arbetsförmedlingens resurser används inte på
ett effektivt sätt, och miljardanslag har lämnats tillbaka outnyttjade till
statskassan.
Ungdomsgarantin är ett misslyckande. En alarmerande
stor grupp unga får varken utbildning eller arbete, utan slussas vidare i
åtgärder i jobb- och utvecklingsgarantin.
Andelen unga vuxna i Sverige som helt saknar egen
inkomst har ökat med 50 procent under de senaste fem åren. År 2005 var 8
procent av personerna i åldersgruppen 20–34 år helt utan egen inkomst. År
2010 var siffran 12 procent. Bland dagens unga saknar hundratusentals egen
försörjning. (SVT:s Agenda och SVT:s Pejl den 23 september 2012.) Antalet unga som varken arbetar eller
studerar överstiger 120 000. (Temagruppen Unga i arbetslivet 2012:4, 2012 års uppföljning av unga som varken arbetar eller studerar.)
Arbetsmarknadspolitiken ska vara statens ansvar,
och Arbetsförmedlingen har regeringens uppdrag och resurser. Kommunerna tar
dock ett ökat ansvar för unga som saknar arbete, både vad gäller
försörjningsstöd, då de flesta arbetslösa saknar annan ersättning, men också
vad gäller arbetsmarknadspolitiska insatser. En
enkätundersökning som Sveriges Kommuner och Landsting har gjort visar att
kommunerna tar ett mycket stort ansvar för lokala arbetsmarknadspolitiska
åtgärder. Många kommuner efterlyser ett bättre samarbete med
Arbetsförmedlingen. Det är avgörande att åtgärderna är flexibla och baseras på
lokala behov. (Sveriges Kommuner och
Landsting.)
Regeringen lägger alla ägg i samma korg och ökar
anslagen till befintliga arbetsmarknadspolitiska program som bevisligen inte
fungerar. Arbetsmarknadsministern föreslår bland annat en förstärkning av
nystartsjobben genom ökat stöd till arbetsgivare för arbetsgivaravgiften, men
intresset från arbetsgivare är lågt, trots att de får ekonomiskt stöd.
Regeringens åtgärder, som anförts ovan, och den
generella sänkningen av arbetsgivaravgiften för att hantera
ungdomsarbetslösheten, är dyra och ger ingen effekt på den strukturella
arbetslösheten. Det handlar inte främst om brist på resurser, utan på systemfel
och att resurser riktas fel. Arbetsförmedlingen har hela verktygslådan, men
kommuner och andra aktörer har alldeles för få verktyg till sitt förfogande.
Utifrån ovanstående ställer jag följande frågor
till arbetsmarknadsministern:
1. Vad avser arbetsmarknadsministern att göra för
att samarbetet mellan kommuner och Arbetsförmedling ska förbättras?
2. Vilka åtgärder är arbetsmarknadsministern beredd
att vidta för att resurserna för att få unga i arbete ska användas på ett mer
effektivt och ändamålsenligt sätt?