den
13 augusti
Interpellation
2012/13:503
Nedskärning på högskoleutbildning
av Hillevi Larsson
(S)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Allt fler söker till högskolor och universitet. De
stora barnkullarna från början av 1990-talet har nu nått vuxen ålder, och den
höga arbetslösheten driver människor till att studera, för att ha något att
göra och för att öka sina framtida jobbchanser.
Trots hög arbetslöshet och ökat söktryck har
regeringen dragit ned på antalet utbildningsplatser i förhållande till
befolkningsutvecklingen. Det innebär att många sökande med goda kvalifikationer
utestängs från högskolestudier och fastnar i arbetslöshet.
Minskningen av utbildningsplatser har skett inom
snart sagt alla utbildningsområden. Det som behövs är det motsatta och då
särskilt satsningar på de av arbetsmarknaden eftertraktade utbildningarna, som
exempelvis sjuksköterskor, psykologer, jurister, civil- och högskoleingenjörer,
tandläkare, specialistsjuksköterskor och förskollärare.
Var femte rekrytering misslyckas i dag, för att
arbetsgivarna inte hittar personal med efterfrågad kompetens. Vi har alltså
inte bara hög arbetslöshet utan även
matchningsproblem. Rimligtvis borde antalet utbildningsplatser då utökas, i stället
för att minskas. Det gäller i synnerhet bristutbildningar!
Länder i vår omvärld satsar alltmer på högre
utbildning, exempelvis vårt grannland Danmark, som nu bygger ut med målet att
öka andelen högskoleutbildade från 50 till 60 procent av befolkningen.
Tittar man på högskoleutbildning hos den yngre befolkningen
25–34 år ligger Norge i topp, tätt följt av Sydkorea. Sverige kommer
först på plats 9, en minskning med fyra platser sedan toppåret 2006.
Högskoleutbildning är ingen garanti för jobb, men
forskningen visar att risken att bli arbetslös minskar i förhållande till
utbildningsnivån. Högskoleutbildade har dessutom statistiskt sett bättre lön,
större möjligheter att byta jobb och bättre hälsa.
Förutom den mänskliga vinsten för dem som erbjuds
utbildning vinner hela nationen på att ha en välutbildad befolkning. Det ökar
Sveriges möjligheter att konkurrera globalt. Vi varken kan eller ska konkurrera
med lägre löner utan i stället med kunskap!
Mina frågor till utbildningsministern är:
1. Är det inte
dags att utöka högskoleplatserna med tanke på den höga arbetslösheten och
behovet av utbildad personal på arbetsmarknaden?
2. Vilket
alternativ erbjuder ministern och regeringen alla de kvalificerade sökande som
inte kommer in på sina högskoleutbildningar på grund av regeringens
otillräckliga anslag till högskolorna?
3. Kan
ministern och regeringen tänka sig en särskild satsning på
bristyrkesutbildningar i samarbete med högskolor och universitet för minskad
arbetslöshet och bättre matchning på arbetsmarknaden?