den 25 oktober

Interpellation

2012/13:49 Svenskt erkännande av Palestina

av Urban Ahlin (S)

till utrikesminister Carl Bildt (M)

Konflikten Israel–Palestina har i decennier krävt liv och förstört möjligheterna för både palestinier och israeler att leva i fred och frihet. Den israeliska ockupationen förvägrar palestinierna rätten till ett land. Fredsförhandlingar om en tvåstatslösning inom säkra och erkända gränser är den enda vägen till fred och förbättrade livsvillkor i regionen. Men Israel motsätter sig förhandlingar.

För oss socialdemokrater är det självklart att Sverige ska agera aktivt inom EU för att sätta press på Israel och nå fredsförhandlingar. Men det finns också flera åtgärder som Sverige självt kan vidta, några exempel följer här:

Ett av de största hindren för en tvåstatslösning är bosättningarna. Handel med produkter från bosättningarna bidrar till att upprätthålla dagens situation. Det är positivt att EU har ett handelsavtal med Israel, men jag vill också understryka att produkter från bosättningarna inte omfattas av avtalets förmåner eftersom de inte är produkter från Israel. Varje EU-land bör bättre se till att detta efterlevs till fullo. Svenska konsumenter har i dag svårt att få information om huruvida de produkter de köper kommer från bosättningar eller från Israel. Sverige borde föregå med gott exempel och införa ursprungsmärkning som exempelvis Storbritannien har gjort och som Danmark är på väg att införa. Sverige borde också agera pådrivande för att få fler EU-länder att göra samma sak. Med en tydlig ursprungsmärkning kan konsumenterna göra medvetna val och välja att bojkotta varor från bosättningarna.

Palestinierna är redo för självständighet. Den palestinska myndigheten har målmedvetet arbetat med statsbyggande åtgärder och fått det internationella samfundets stöd för detta. Vi socialdemokrater har länge varit mycket tydliga i vår hållning: Om Sverige inte ger sitt stöd till en palestinsk stat – i detta läge när Israel omöjliggör fredsförhandlingar – överlåter vi i praktiken till ockupationsmakten att besluta när Palestina kan bli en självständig stat. Det är en orimlig politik.

Med stor sannolikhet kommer Palestina att inför FN:s generalförsamling lägga fram en resolution med innebörden att uppgradera sin ställning. Detta bör Sverige stödja. Självklart måste resolutionstexten vara känd innan Sverige kan säga slutgiltigt ja till en helhet, men regeringen bör tidigt deklarera en principiellt positiv hållning.

Vilka initiativ är statsrådet beredd att ta med anledning av det anförda i frågan?