den
3 juni
Interpellation
2012/13:487
Organisation för tolktjänsten
av Lennart Axelsson
(S)
till statsrådet Maria Larsson (KD)
Tolkverksamhet för teckenspråkiga har sedan i
slutet av 1970-talet bedrivits i landstingens regi. Tolkverksamheten har
periodvis tillhört förskrivningsverksamheten för
tekniska hjälpmedel eller habiliteringsverksamheten. Det språkliga perspektivet
har varit underordnat det medicinsk-tekniska synsättet. Att tolkverksamheten
ligger inom landstingen gör att kvalitetsutveckling, uppföljning och
statistikförsörjning varierar i landet. När tolkanvändare rör sig mellan olika
landsdelar skapar det problem med betalningsansvaret, vilket kräver ytterligare
administration.
Med tiden har andra aktörer fått ansvar för
tolkservicen, bland annat Arbetsförmedlingen, Rikstolktjänsten, Post- och
telestyrelsen och olika högskolor. För den enskilde är det krångligt att
beställa tolk, och beställningsrutinerna är ibland diskriminerande. Det råder
också oklarheter kring betalningsansvaret för tolk i yrkeslivet, liksom på
eftergymnasiala utbildningar och under fritidsverksamheter.
Tolktjänstutredningen lämnade i december 2011 ett
betänkande där man bland annat föreslår att en ny statlig tolktjänstmyndighet
inrättas med nationellt ansvar för tolkverksamheten för döva, hörselskadade,
vuxendöva och personer med dövblindhet för att göra det lättare för alla
tolkanvändare.
Hösten 2012 meddelade statsrådet Maria Larsson att
det inte blir någon proposition med anledning av Tolktjänstutredningen. Maria
Larsson redovisade att regeringens bedömning var att de kostnadsberäkningar av
förslagen som utredningen hade gjort inte var tillräckligt heltäckande med
avseende på alla de konsekvenser som följer av ett förslag till både en ny
myndighet och en ny lag. En lösning på att i efterhand kunna komplettera dessa
ekonomiska analyser på ett tillfredsställande sätt med hög kvalitet hade enligt
Maria Larsson inte gått att finna. Därför hade regeringen inte för avsikt att
remittera utredningens förslag utan skulle i nuläget söka andra vägar för att
lösa frågan om en ändamålsenlig, kostnadseffektiv och brukarorienterad
tolktjänst.
Det har nu gått mer än 18 månader sedan
Tolktjänstutredningen presenterades och det är sex månader sedan beskedet kom om
att det inte blir någon proposition och att andra vägar att lösa frågan om en
ändamålsenlig, kostnadseffektiv och brukarorienterad tolktjänst skulle sökas.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga
statsrådet:
Vad händer i frågan om att söka andra vägar för att
lösa frågan om en ändamålsenlig, kostnadseffektiv och brukarorienterad
tolktjänst?