Interpellation
2012/13:482
Inbördeskriget i Syrien
av Annika Lillemets
(MP)
till utrikesminister Carl Bildt (M)
Dödandet och lidandet i Syrien fortsätter medan
världen står handlingsförlamad. FN:s säkerhetsråd är splittrat i Syrienfrågan.
Assadregimen är Rysslands äldsta allierade i regionen. Ryssland fortsätter att
förse den syriska regimen med de vapensystem som den behöver för att klamra sig
fast vid makten. Ryssland och Kina har hittills effektivt blockerat alla
ansträngningar till resolutioner i säkerhetsrådet gällande Syrien. Dödssiffrorna
i landet ökar, nu uppges över 80 000 syrier ha dödats och miljontals är på
flykt både inom landet och utomlands.
Sverige är den tredje enskilt största givaren av
humanitär hjälp till Syrien. Sverige tar även emot ett stort antal flyktingar
därifrån. Det humanitära lidandet är enormt, hjälpbehovet likaså. Jag har
själv, tillsammans med Amineh Kakabaveh, sett nöden på plats inne i Syrien och
i Turkiet. Vi har bland annat bevittnat hur turkiska sjukhus i gränsområdena
tar emot stora mängder skadade och sjuka syrier vilket sätter stor press på den
inhemska turkiska sjukvården. I regionen finner man många organisationer och
individer som tar stort ansvar, ofta också stora risker, genom att solidariskt
och osjälviskt hjälpa behövande syrier. Med tanke på de extrema
omständigheterna, bör vi fråga oss om Sverige kan göra ännu mer för att hjälpa
de drabbade. I den svåra situationen måste alla möjligheter prövas. Ett exempel
på en tänkbar åtgärd från svensk sida skulle kunna vara att Sverige och EU
skulle erbjuda Turkiet hjälp med sjukvårdspersonal så att den turkiska
vårdpersonalen kan få välbehövlig vila.
Chefen för FN:s Ocha (UN Office for the
Coordination of Humanitarian Affairs), Valerie Amos, har uppmanat säkerhetsrådet
att fatta beslut om att underlätta cross-border access, det vill säga att
tillåta biståndsorganisationer att komma in i Syrien för att nå nödställda utan
att först behöva få ett godkännande från den syriska regeringen i Damaskus.
Problemet kvarstår.
Allt fler kräver nu handling för att få stopp på
dödandet. Inom EU har Storbritannien och Frankrike nyligen krävt, och fått,
EU:s utrikesministrar att gå med på att inte förlänga EU:s vapenembargo mot Syrien.
Enligt uppgifter i medierna kommer frågan åter upp på nästa utrikesministermöte
i juli då frågan definitivt ska avgöras. Samtidigt kommer nu också skarpa
signaler från Israel att man inte kommer att sitta still när Ryssland levererar
de utlovade luftvärnsrobotarna av modell S-300 till den syriska regimen.
Ryssland hävdar att dessa robotar skulle få en stabiliserande effekt, medan
andra menar precis tvärtom. Israel å sin sida menar att risken är stor att Syriens
allierade i Libanon, Hizbullah, kan komma att få tillgång till dessa vapen.
Uppgifter i medierna gör också gällande att tusentals libanesiska Hizbullahkrigare
redan är inne i Syrien och deltar i stridigheterna på regimens sida. Den
utländska inblandningen i konflikten riskerar att försvåra situationen
ytterligare.
De allra flesta är överens om att det inte finns en
militär lösning på konflikten, utan att lösningen är politisk och diplomatisk.
Skulle EU börja förse den syriska oppositionen med vapen riskerar dödstalen
bara att öka. Risken finns också att Ryssland i stället kan tolka signalen från
EU fel vilket kan resultera i ytterligare en upptrappning av en redan instabil
situation. Det finns en uppenbar risk att fler länder dras in i konflikten. Ett
stort hopp ställs på Genève 2-mötet, men tyvärr ställer parterna olika
ultimatum för att komma till mötet. Världssamfundet står inför en
utomordentligt stor utmaning.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga:
Vilka initiativ avser utrikesministern att ta för
att förmå parterna i Syrienkonflikten att komma till förhandlingsbordet?
Hur avser utrikesministern att agera för att
Sverige och EU ska bidra ytterligare till att lindra den akuta nöden för den
syriska civilbefolkningen?
Hur avser utrikesministern att agera inom
FN-systemet för att underlätta cross-border access?