Interpellation
2012/13:476
Den svenska modellen
av Marie Granlund
(S)
till statsrådet Stefan Attefall (KD)
På den svenska arbetsmarknaden råder i dag stor
osäkerhet om vilken ordning som egentligen ska gälla. En orsak är den så
kallade Lavaldomen som kom år 2009 och slog undan benen för de svenska
kollektivavtalen och därmed den svenska modellen.
Vi socialdemokrater anser att lika regler måste
gälla på den svenska arbetsmarknaden oavsett vilken nationalitet man har. Ett
sätt att komma till rätta med den ohållbara situationen är att det måste gå att
ställa krav på kollektivavtal vid upphandlingar för att säkerställa bra
arbetsvillkor och konkurrens på lika villkor bland anbudsgivare och
entreprenörer.
Lagarna kring offentlig upphandling genomgår just
nu en revidering och förhandlingarna i EU är inne i ett slutskede. Det är
särskilt viktigt enligt min mening att det i de nya direktiven klargörs att den
upphandlande myndigheten har rätt att ställa krav på att lön och övriga
anställningsvillkor ska vara i nivå med kollektivavtalet i branschen på den ort
där arbetet utförs.
Europaparlamentet har gjort ett tillägg till
artikel 15 i förhandlingarna som heter 15.2 och berör sociala hänsyn vid
upphandling och krav på att ekonomiska aktörer ska följa arbetsrättsliga
bestämmelser som bland annat regleras i nationell lag och i internationella
konventioner och som är tillämpliga på den ort där byggentreprenaden utförs,
tjänsten tillhandahålls eller varorna framställs.
Nu verkar det som att ett antal medlemsländer i
rådet vill stryka förslaget och motsätter sig en hänvisning till ILO:s
konvention nr 94. Det är mycket oroväckande. Rådet är den sista instansen där
möjligheten finns att få med denna viktiga hänvisning.
Vad gör statsrådet och regeringen för att säkra att
artikel 15.2 blir kvar och att en hänvisning till ILO:s konvention nr 94
finns med i direktivet?