Interpellation
2012/13:467
Svenska elevers tillgång till digitala lärverktyg och öppna lärresurser
av Cecilia
Dalman Eek (S)
till utbildningsminister Jan Björklund (FP)
Svenska elever lever i ett av världens mest
uppkopplade länder. Men den svenska skolan ger dem mycket olika förutsättningar
att nyttja och hantera den digitala världen för sin inlärning. Eleverna kommer
att möta krav på digital kompetens i arbetsliv och vardagsliv som är långt
ifrån vad de kan tillgodogöra sig i skolan.
Skolverket har visat att skolan inte ger alla
elever tillgång till digitala verktyg och kunskap för att använda dem. Skolans
alarmerande utveckling med bristande likvärdighet visar sig nu också i
uppkomsten av digitala klyftor. Elever i skolor med så kallade 1 till 1-lösningar,
där varje elev har en egen dator, får mer undervisning i konstruktiv källkritik
och livet på sociala medier. Men framför allt har de möjlighet att arbeta med
öppna lärresurser, som låter dem nyttja de digitala verktygen brett inom ramen
för upphovsrätten. Ännu använder skolorna datorer på ett sätt som inte tar vara
på den digitala teknikens pedagogiska möjligheter genom öppna lärresurser.
Digitala verktyg är så mycket mer än att en sökfunktion och en avancerad
skrivmaskin. Skolverket visar också att en mycket stor del av lärarna inte
anser sig ha tillräckliga kunskaper för att använda datorer och internet i
undervisningen.
Inom Unesco och OECD arbetar man nu för att
tillgängliggöra pedagogiska metoder och material genom att stimulera utvecklingen
av öppna lärresurser. Det betyder att utveckla och tillgängliggöra lärresurser
som lärare och elever kan använda fritt i arbetet med digitala verktyg. I den
så kallade Parisdeklarationen har Unesco framhållit vikten av att
medlemsstaterna tar ett nationellt ansvar för att stärka möjligheterna att använda
öppna lärresurser i skolan.
OECD har genomfört en undersökning bland sina
medlemsländer om hur staterna arbetar med öppna lärresurser riktade till
digitala verktyg i undervisningen. De flesta stater anser att det ligger både i
statens och i elevernas intresse att utbildningssystemet moderniseras och att
det digitala lärandet stärks. I 23 av medlemsländerna är regering och
myndigheter på något sätt engagerade i arbetet med öppna lärresurser. De flesta
hänvisar till öppna lärresurser i sina utbildningsstrategier, några har
särskilda strategier kring detta och andra planerar att ta tag i saken. Sverige
är ett av tre länder där regeringen, enligt enkäten, varken gör eller planerar
att göra något.
I Sverige ligger fortfarande ansvaret för
lärverktyg, läromedel och vidareutbildning helt på huvudmännen och den
kommersiella läromedelsmarknaden utan att staten tar ansvar i frågan. Här
saknas det nationella engagemang som finns i vår omvärld för att höja kvaliteten
i undervisningen med hjälp av digitala verktyg. Regeringen nöjer sig med att
hänvisa till huvudmännen när det gäller lärverktyg, läromedel och
vidareutbildning. Det gäller inte bara Utbildningsdepartementet där it-frågorna
varit osynliga. I Näringsdepartementets rapport It i människans tjänst - digital agenda noteras under
skolavsnittet att vidareutbildning och läromedel är en fråga för huvudmännen.
Något statligt ansvar anges inte. Digitaliseringskommissionens Digital agenda för Sverige konstaterar
helt kort att ansvaret för digitala lärverktyg och läromedel ligger på
huvudmännen och den kommersiella läromedelsmarknaden.
Mot bakgrund av det jag anfört ovan, frågar jag
utbildningsministern på vilket sätt han och regeringen kommer att arbeta för att
möjliggöra att Sveriges elever får tillgång till öppna lärresurser i enlighet
med Parisdeklarationen och vilket ansvar regeringen tar för att överbrygga de
digitala klyftorna i den svenska skolan.