den
20 maj
Interpellation
2012/13:431
Premiepensionssystemets roll
av Wiwi-Anne
Johansson (V)
till statsrådet Ulf Kristersson (M)
”Premiepensionen är ingen stor del av denna
helhet. För en pensionssparare som i dag är i 30-årsåldern kommer
premiepensionen att utgöra cirka en femtedel av den framtida allmänna pensionen.”
(Pensionsmyndighetens generaldirektör Katrin Westling Palm i GP den 9 mars 2013.)
Den 19 april säger Ulf Kristersson att blivande
pensionärer har för stort fokus på börsen, enligt tidningen Affärsvärlden.
Premiepensionssystemet omfattar mer än 800 olika
fonder. Regeringen och dess myndigheter säger att PPM-systemet inte har så stor
betydelse för en pensionärs pensioner. Trots detta ska PPM till varje pris
bevaras. En utredning har visserligen fått i uppdrag att se över PPM och lägga
förslag om smärre förändringar, men systemet som sådant ska dock vara kvar.
I det orangea kuvertet antar Pensionsmyndigheten
att avkastningen på PPM ska vara 3,5 procent vid en löneökning på 0 procent.
Pensionsmyndigheten redovisar numera även en alternativ pensionsålder, som är
beroende av befolkningens ökade livslängd. Då antas i stället en avkastning på
2,1 procent över den genomsnittliga löneökningen.
Som bakgrund ligger SCB:s befolkningsprognos där
man bland annat utgår från att man börjar arbeta vid 23 års ålder. Varje
procents avkastning ger en förändring i den alternativa pensionsåldern på en
månad. Vid ett arbetsliv på 40–45 år kan denna typ av prognoser ge
väldigt olika bilder. Om placeringar i aktier ska ge 2,1 procents eller
3,5 procents överavkastning har det stor betydelse för planeringen av den
enskildes arbetsliv, speciellt för den som i dag inte ligger nära pensionering.
Och för varje år som går blir prognoserna allt
viktigare om denna typ av överavkastning ligger som grund. En fråga som man kan
ställa sig är om regeringen vill ge olika bilder av PPM-systemet beroende på
vilken fråga man vill belysa.
Dock kan sägas att det inte är enbart olika
prognosantaganden som har betydelse, det reala utfallet har det i än större
grad. Detta gäller i synnerhet för yngre. Det gäller inte enbart att kunna
välja rätt fond, det gäller även att kunna fatta beslut vid rätt tidpunkt.
Denna stora osäkerhet är en av anledningarna till att Vänsterpartiet och till
exempel LO, liksom de fem rikstäckande pensionsorganisationerna, vill stärka
inkomstpensionssystemet. Framtida avgifter ska gå dit i stället för till
PPM-systemet. Att stärka inkomstpensionssystemet och att avskaffa den så
kallade bromsen stärker följsamheten mellan pensionärer och förvärvsarbetande.
Att avskaffa bromsen gynnar framför allt dem som i dag har lång tid kvar till
pensionen, då man kan göra bättre bedömningar om sin framtida pension.
Överförandet av PPM-avgiften till inkomstpensionssystemet bör ses i ett
sammanhang med avskaffandet av bromsen. Starka kapitalintressen vill dock
bevara PPM-systemet och lägger upp sina informationsstrategier efter detta.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga
statsrådet:
Spelar PPM-systemet en stor roll i statsrådets och
regeringens strategi vad gäller kommande pensionärers storlek på pensioner och
reella möjligheter att gå i pension vid en viss ålder?
Kommer statsrådet och regeringen att använda olika
informationsstrategier, antaganden och prognoser kring PPM-systemet beroende på
vilket syfte för informationen man har vid olika
tillfällen?