den
15 maj
Interpellation
2012/13:415
Villkor för användande av vattenskoter
av Jens Holm (V)
till miljöminister Lena Ek (C)
Naturvårdsverket skriver på sin webbplats att
”intensiv körning med vattenskoter inom ett begränsat område, kan …
upplevas som mycket störande. … I
grunda vatten med mjuka bottnar finns risk för skador på växt- och djurliv.
Mjukbottnar är näringsrika och mycket viktiga för såväl fågellivet som
fiskbeståndet. Vattenskoterkörning kan också ställa till med skada i andra
områden med störningskänsligt fågelliv.”
Enligt Sjöpolisen i Stockholm får man under soliga
dagar in två tre klagomål om dagen angående vattenskoterkörning. Därifrån
föreslår man också någon typ av åldergräns och behörighet för framförande av
vattenskoter.
Reglerna om att köra vattenskoter finns i
förordning (1993:1053) om användning av vattenskoter. I förordningen anges att
vattenskoter endast får användas i allmänna farleder och i områden där
Länsstyrelsen beslutat om undantag från det generella förbudet. Brott mot reglerna
är belagt med böter.
Hur efterlever myndigheter denna förordning? Efter
en dom i EG-domstolen den 4 juni 2009 kring ett mål i Luleå tingsrätt skriver
Kustbevakningen: ”Utifrån att länsstyrelsen inte som en
genomförandeåtgärd enligt vattenskoterförordningen anvisat områden där
vattenskoter får framföras och inte heller på ett ur EG-rättslig synpunkt
godtagbart sätt redovisat de miljöhänsyn som motiverar ett förbud mot
framförande av vattenskoter i bl.a. Sundsvalls hamn och i Selångersån måste den
svenska lagstiftningen anses stå i strid med den EG-rättsliga regleringen.
Tingsrätten anser att EG-rätten har företräde framför den nationella
regleringen och finner att åtalet för den åtalade förseelsen med hänsyn till
det anförda ska ogillas.” (Kustbevakningens riktlinje 2010-02-19).
Den 19 februari 2010 gick Kustbevakningen ut med
nya interna riktlinjer rörande rapportering av vattenskoterförare. Enligt de
nya riktlinjerna ska Kustbevakningen tills vidare inte rapportera
vattenskoterförare för brott mot vattenskoterförordningen. Motivet till detta
anges vara att rättsläget beträffande förordningen är oklart.
Enligt Länsstyrelsen i Stockholms läns webbplats
har Åklagarmyndigheten våren 2011 gått ut med en skrivelse där de rekommenderar
landets åklagare att inte försöka lagföra rapporterade överträdelser av
vattenskoterförordningen, då fällande domar inte kan förväntas vid åtal på
grund av att den svenska regleringen inte uppfyller de krav som uppställts av
EU-domstolen i sina avgöranden i frågan.
Under sommarsäsongerna 2011 och 2012 var alltså det
svenska regelverket om vattenskotrar satt ur spel på grund av EG-domstolens dom
den 4 juni 2009 och regeringens brist på agerande utifrån det osäkra rättsläge
som följt. Samma sak kommer att gälla den kommande sommaren. Havs- och
vattenmyndigheten i Göteborg står beredd att utreda frågan. Men än så länge är
det tyst från regeringen.
Jag vill därför fråga miljöminister Lena Ek:
Avser miljöministern att snarast verka för att
förordning 1993:1053 kring användning av vattenskoter ska kunna tillämpas i
enlighet med sitt syfte?
Avser miljöministern att
verka för att frågan om behörighet och åldergräns för vattenskoter kommer att
vara en del av ett nytt förslag från regeringen?