den 15 maj

Interpellation

2012/13:415 Villkor för användande av vattenskoter

av Jens Holm (V)

till miljöminister Lena Ek (C)

Naturvårdsverket skriver på sin webbplats att ”intensiv körning med vattenskoter inom ett begränsat område, kan … upplevas som mycket störande.  … I grunda vatten med mjuka bottnar finns risk för skador på växt- och djurliv. Mjukbottnar är näringsrika och mycket viktiga för såväl fågellivet som fiskbeståndet. Vattenskoterkörning kan också ställa till med skada i andra områden med störningskänsligt fågelliv.”

Enligt Sjöpolisen i Stockholm får man under soliga dagar in två tre klagomål om dagen angående vattenskoterkörning. Därifrån föreslår man också någon typ av åldergräns och behörighet för framförande av vattenskoter.

Reglerna om att köra vattenskoter finns i förordning (1993:1053) om användning av vattenskoter. I förordningen anges att vattenskoter endast får användas i allmänna farleder och i områden där Länsstyrelsen beslutat om undantag från det generella förbudet. Brott mot reglerna är belagt med böter.

Hur efterlever myndigheter denna förordning? Efter en dom i EG-domstolen den 4 juni 2009 kring ett mål i Luleå tingsrätt skriver Kustbevakningen: ”Utifrån att länsstyrelsen inte som en genomförandeåtgärd enligt vattenskoterförordningen anvisat områden där vattenskoter får framföras och inte heller på ett ur EG-rättslig synpunkt godtagbart sätt redovisat de miljöhänsyn som motiverar ett förbud mot framförande av vattenskoter i bl.a. Sundsvalls hamn och i Selångersån måste den svenska lagstiftningen anses stå i strid med den EG-rättsliga regleringen. Tingsrätten anser att EG-rätten har företräde framför den nationella regleringen och finner att åtalet för den åtalade förseelsen med hänsyn till det anförda ska ogillas.” (Kustbevakningens riktlinje 2010-02-19).

Den 19 februari 2010 gick Kustbevakningen ut med nya interna riktlinjer rörande rapportering av vattenskoterförare. Enligt de nya riktlinjerna ska Kustbevakningen tills vidare inte rapportera vattenskoterförare för brott mot vattenskoterförordningen. Motivet till detta anges vara att rättsläget beträffande förordningen är oklart.

Enligt Länsstyrelsen i Stockholms läns webbplats har Åklagarmyndigheten våren 2011 gått ut med en skrivelse där de rekommenderar landets åklagare att inte försöka lagföra rapporterade överträdelser av vattenskoterförordningen, då fällande domar inte kan förväntas vid åtal på grund av att den svenska regleringen inte uppfyller de krav som uppställts av EU-domstolen i sina avgöranden i frågan.

Under sommarsäsongerna 2011 och 2012 var alltså det svenska regelverket om vattenskotrar satt ur spel på grund av EG-domstolens dom den 4 juni 2009 och regeringens brist på agerande utifrån det osäkra rättsläge som följt. Samma sak kommer att gälla den kommande sommaren. Havs- och vattenmyndigheten i Göteborg står beredd att utreda frågan. Men än så länge är det tyst från regeringen.

Jag vill därför fråga miljöminister Lena Ek:

Avser miljöministern att snarast verka för att förordning 1993:1053 kring användning av vattenskoter ska kunna tillämpas i enlighet med sitt syfte?

Avser miljöministern att verka för att frågan om behörighet och åldergräns för vattenskoter kommer att vara en del av ett nytt förslag från regeringen?