den
25 april
Interpellation
2012/13:396
Avräkningar från biståndet
av Bodil
Ceballos (MP)
till statsrådet Gunilla Carlsson (M)
I regeringens proposition 2012/13:99 Vårändringsbudget för 2013 aviserar
regeringen att den minskar anslaget för biståndsverksamhet med 709 000 000
kronor. Förslaget läggs ”för att delvis finansiera ökningen av anslagen
1:1 Migrationsverket och 1:2 Ersättningar och bostadskostnader under
utgiftsområde 8 Migration”. Förslaget innebär att drygt 5 miljarder,
13,5 procent av biståndsbudgeten eller var sjunde biståndskrona, nu går till Migrationsverkets
kostnader i Sverige. Det innebär att Migrationsverket är i särklass Sveriges
största mottagare av bistånd. Inget annat land tar så stor andel av biståndet
för att täcka kostnader för flyktingmottagande i hemlandet. Sverige ska
självklart ha en generös flyktingpolitik, men det är inte rimligt att den
absoluta merparten av kostnaderna ska tas från andra utsatta grupper, i
världens fattigaste länder.
Regeringen hänvisar till att avräkningarna ”klassificeras
som bistånd i enlighet med den definition som används av OECD:s
biståndskommitté DAC”. Miljöpartiet ifrågasätter avräkningarna med
hänvisning till att OECD-länderna tolkat regelverket olika, och det finns inget
i OECD-reglerna som säger vad som är rätt.
Summan som tas från biståndet räknas ut genom att
man tar antalet asylsökande och multiplicerar det med antalet dagar de befinner
sig i Migrationsverkets hantering, samt en schablonsumma för kostnaden per dag.
Vissa länder, så som Storbritannien, Belgien, Frankrike och Portugal, räknar
bara in tiden fram till beslut om eventuell asyl, medan andra, så som Kanada,
USA och Tyskland, bara räknar in tiden efter beslut som bistånd.
Sverige och sju andra länder räknar både tiden före
och efter ett beslut om asyl, vilket ökar antal dagar i uträkningen ovan. Den
genomsnittliga handläggningstiden i Sverige var i fjol 110 dagar, medan ett
genomsnitt på 280 användes i uträkningen.
Om Sverige hade följt Storbritanniens och Tysklands
linje att bara räkna tiden fram till beslut hade kostnaden således blivit 2 miljarder
eller 5,2 procent av biståndsbudgeten. Och om Sverige valt att använda sig
av tiden efter beslut, som mer stämmer överens med ordalydelsen i Dacreglerna
som talar om att kostnader för flyktingar (enligt UNHCR:s terminologi de som
erkänts som flyktingar, det vill säga inte asylsökande) ingår skulle summan
också bli en helt annan.
Miljöpartiet menar att det är förkastligt att
ställa några av världens mest utsatta grupper mot varandra. I Vårändringsbudgeten
redogör inte regeringen för de konsekvenser den föreslagna justeringen får för
biståndet.
Jag vill därför fråga ministern:
Vilka planerade insatser inom biståndet kommer, som
en konsekvens av avräkningarna, inte att kunna genomföras om förslaget blir
verklighet? Kommer avtal att brytas? I så fall vilka
och vilka konsekvenser får det?
Hur har avräkningarna bedömts i förhållande till de
centrala perspektiven i svensk politik för global utveckling (PGU)? Har fattiga
människors rättigheter och perspektiv beaktats?
Jag vill också fråga statsrådet om hon avser att
återkomma till riksdagen med en utförlig förklaring avseende på vilket sätt hon
säkerställer att den schablonmässiga avräkningen för flyktingmottagande
överensstämmer med faktisk kostnad.
Slutligen vill jag fråga statsrådet om hon avser
att återkomma till riksdagen med en redogörelse för hur avräkningarna
överensstämmer med PGU.