den
12 april
Interpellation
2012/13:376
Situationen i Nordkorea
av Markus
Wiechel (SD)
till statsrådet Gunilla Carlsson (M)
Mellan en halv och tre miljoner nordkoreaner tros
ha dött av svält under 1990-talet, och än i dag är svälten i det slutna landet
fortfarande stor. En oerhört stor del av befolkningen är beroende av
internationellt bistånd för att få tillräckligt med mat för dagen.
Amnesty International har rapporterat att regimen
vägrat att dela ut mat till sina meningsmotståndare, och av den anledningen har
Amnesty International tidigare uppmuntrat landets besökare att pressa regimen
till att dela ut maten till alla som behöver det och sluta använda bistånd för
politiska syften, som det görs i dag.
De senaste tiden har det skakat i området; inte minst
stängningen av den gemensamma industrizonen kan ses som en tydlig markering då
den hade ett symboliskt värde av samarbete. Formellt sett är det fortfarande
krig mellan Nord- och Sydkorea, vilket gör situationen extra obehaglig när
kommunistregimen i norr hotar med ett fullskaligt krig. Regimen har i dag
tillgång till kärnvapen, och så sent som mars 2010
tros Nordkorea ha sänkt ett sydkoreanskt skepp med 43 döda som resultat.
Regimen besköt dessutom en sydkoreansk ögrupp den 23 november 2010, vilket
resulterade i att ett flertal personer skadades och dödades. Att Nordkorea
under den nya ledaren Kim Jong Un inte är mindre provokativt är således
tydligt.
Indirekt bidrar Sverige och andra länder till
Nordkoreas militära upprustning, hjärntvätt av folket och provokativa beteende
emot omvärlden genom att fortsätta ge diktaturen humanitärt bistånd. Givetvis
är det viktigt att rika länder hjälper till i kriser eller när människor far
illa, dock är det rimligt att se till så att biståndet inte går till fel ändamål.
Kan man inte garantera det bör givaren rimligtvis tänka om.
Sverige tillhör i dag en av de större
bidragsgivarna till Nordkorea efter USA, Japan och Sydkorea. År 2011 bidrog
Sverige med så mycket som 37,6 miljoner svenska kronor i humanitärt bistånd
till landet. Något handelsutbyte mellan Sverige och Nordkorea förekommer nästan
inte alls. Förutom detta råkar Sverige sedan
Så länge som världen fortsätter att ge bistånd till
Nordkorea utan att se att det faktiskt går till vad det ska gå till kan
diktaturen fortsätta med sitt kärnvapenprogram och sina militära provokationer.
Detta innebär ett hot mot världsfreden och gynnar varken vårt land eller
världen i övrigt.
Med hänvisning till ovanstående önskar jag ställa
följande frågor:
Avser statsrådet att verka för att Sverige ska
fortsätta bidra till Nordkoreas militära upprustning genom att fortsätta ge
bistånd till landet?
Vad avser statsrådet att göra i framtiden för att
säkerställa att svenskt bistånd används som det ska?
Vad har statsrådet och regeringen hittills gjort
för att säkerställa att biståndet inte använts i fel syften?