den
26 mars
Interpellation
2012/13:355
Familjer som splittras
av Bodil
Ceballos (MP)
till statsrådet Tobias Billström (M)
Häromdagen kom ett brev från fem familjer till oss
ledamöter. Det handlar om familjer med barn där den ena föräldern anmodas att
resa till hemlandet för att söka uppehållstillstånd därifrån. Om berörda
personer hade haft samma uppfattning som Migrationsverket att det var möjligt
för dem att resa till hemlandet så skulle de förstås gjort det för längesen i stället
för att leva i fortsatt ovisshet. Dock lever i dag många familjer där föräldern
i fråga inte vågar resa hem och som fruktar att aldrig mer kunna återförenas om
avvisning sker.
För några år sedan ändrades lagen för att göra det
möjligt för familjer att slippa splittras. Lagen har dock alldeles för många
undantag, vilket också påtalades av oppositionen.
Även om varken jag eller ministern kan uttala oss i
de enskilda fallen vill jag ändå som bakgrund ta med de fall som innefattas i
brevet.
Familj 1:
Min man flydde Iran för nio år sedan, han lämnade
landet illegalt, han är med i förbjudna KDPI, han har lämnat islam öppet, han
har också fortsatt sin politiska aktivitet i Sverige. Migrationsverket tycker
att han ska söka uppehållstillstånd i Iran, att det kommer att gå bra. De menar
att den illegala vistelsen, som han varit tvungen till, väger tyngre än vår
dotters rättighet, de ser mycket på att jag finns kvar här, men hur mycket är
en pappa värd?
Jag jobbar och driver mitt företag. Adel har varit
hemma med henne mer och han är hennes trygghet. I beslutet benämns jag och
Selma som ”den uppkomna situationen”.
De sa till oss när jag var gravid att han måste ha
pass, och då skulle han inte behöva resa någonstans för att få tillståndet. Han
gick motvilligt till iranska ambassaden och fick sitt pass. När han fått det
fick vi inget tillstånd utan i stället ett brev från polisen om verkställan. Då
var vår dotter 1,5 månad gammal och vi var nyhemkomna från sjukhuset för hon var
en prematur och behövde mycket vård. I stället för att tänka på oss valde de
att förstöra vårt liv.
Familj 2:
Luizas man riskerar utvisning till Vitryssland,
deras utvisningar har nu vunnit laga kraft. Polisen har varit i deras hem och
letat efter hennes man, så nu tvingas han gömma sig. De har en son på 3,5 år
som polisen inte bryr sig om.
Mannen har inget pass, han är emot regimen, de har
lämnat in papper som visar att han är efterlyst i Vitryssland.
Verkställighetshindret behandlade Migrationsverket på en dag fast alla papper
var på familjens språk så man undrar om de verkligen har kollat deras papper?
Vitryssland har för övrigt inte ens en svensk ambassad, det finns inget som
säger att han kan komma tillbaka.
Familj 3:
Iman Jalili är från Göteborg, och är en stark
regimmotståndare. Hans dotter föddes innan lagen 2010 och hon är snart fyra år.
När han sökte på nytt efter den nya lagen fick han avslag direkt, och han
gömmer sig nu och lever som papperslös fast han har delad vårdnad om sin
dotter. Att han och mamman nu skilt sig anses vara en svår omständighet, men
bör man inte koncentrera sig på dotterns välbefinnande och behov av sin far?
Iman är från Iran och kan under inga omständigheter återvända.
Familj 4:
Det är en familj från Dalarna som har en dotter på
snart fyra år. De blev gratulerade av sin advokat när nya lagen från 2010 kom: ”allt
skulle bli bra nu”, men de fick också avslag efter ny ansökan. Nu har de
ingett en ny asylansökan där de åberopar familjeanknytning.
Kvinnan var höggravid när de var på möte med
polisen som menade att de skulle verkställa hennes man så fort de kunde. Att
deras dotter skulle födas när som helst var inget undantag.
De har fått psykologisk behandling för att orka
med, och de har båda dödsångest, mannen riskerar även här utvisning till Iran.
Två av hans släktingar sitter i fängelse i Iran men att han är efterlyst anses
inte vara ”trovärdigt”. Migrationsverket hänvisar även här till att
illegal vistelse i landet väger tyngre än barnets bästa.
Familj 5:
Det är en kurd från Iran som lever ihop med och har
barn med en svensk medborgare. Han är med i KDPI och var med där aktivt fem år
i Iran. Han flydde sedan till Turkiet och sedan vidare till Sverige, han kom
hit 2008 och han lämnade Iran för 15 år sedan.
De har en liten pojke på 2,5 år, men ingen hänsyn
tas till det utan han ska utvisas till Iran, där det är totalt förbjudet att
vara med i KDPI. Dödsstraff tillämpas och speciellt om man varit med så pass
aktivt som han har varit.
Det här är bara några av väldigt många familjer i
Sverige som kämpar för att ge sina barn rätten till båda sina föräldrar. Det är
inte rimligt att familjer ska splittras för att man ska lämna in ett papper i
ett annat land. Det strider mot barnkonventionen och portalparagrafen om barns
bästa i utlänningslagen. Det är också en fråga som fått stor uppmärksamhet
runtom i landet då människor upplever det som synnerligen ologiskt och
omänskligt att splittra familjer på det sättet.
Ministern har makt att ta initiativ till att förändra regelverket. När familjer splittras trots de
justeringar som tidigare gjorts för att förhindra just detta är det tydligt att
lagstiftningen måste ändras. Ett sätt kan vara att förändra den i
interpellationen nämnda lagen om familjesplittring.
Jag vill därför fråga ministern om han avser att ta
initiativ till att ändra regelverket i syfte att undvika situationer som de
ovan nämnda.