den 19 mars

Interpellation

2012/13:336 Hästköttsskandalen

av Jens Holm (V)

till landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C)

Den så kallade hästköttsskandalen har med tydlighet visat de stora svårigheterna att värna konsumentintresset av ett gott djurskydd på EU:s inre marknad. Tanken med EU:s inre marknad är fri konkurrens och fri rörlighet för varor, där livsmedel och levande djur ingår. Men konsumenternas rätt till att veta vad de äter samt att värna om djuren borde vara överordnat marknadshänsynen.

Ett sätt att motverka långa djurtransporter och värna djuren är att ett medlemsland ska kunna säga nej till djurtransporter med hänvisning till skydd av djuren. Detta skulle kunna regleras med en så kallad djurskyddsgaranti i EU:s fördrag eller som ett enkelt beslut av EU:s ministrar.

Det finns en stor risk för att svenska hästar slutar som ingrediens i sammansatta köttprodukter. Redan Djurtransportutredningen (SOU 2003:6) konstaterade att ett betydande antal hästar varje år försvinner från den svenska statistiken. Enligt uppgifter handlar det i dagsläget om tusentals hästar varje år. Det är sannolikt att anta att ett betydande antal av dessa hästar exporteras för slakt eller annan användning i andra länder. Slaktvärdet på en häst uppges enligt tidningen vara dubbelt så högt i Danmark, tre gånger så högt i Belgien, och i Italien kan man få fyra gånger så mycket betalt för slaktade hästar som i Sverige. För att transportera hästar för slakt utomlands krävs en ansökan till Jordbruksverket. På senare år har inte en enda sådan ansökan kommit in, enligt uppgifter från myndigheten. Det är precis som ministern själv säger i svaret på min skriftliga fråga om hästar: ”Tyvärr är det svårt att kontrollera om en häst som transporteras är avsedd för slakt.” (Svar 2012/13:312).

Ett sätt att få bättre kontroll över djurtransporterna är att fler djurskyddskontroller utförs. Dess värre har antalet kontroller totalt sett i Sverige gått ned efter regeringens omorganisering av kontrollen av djurskyddet. Många djurskyddskontrollanter har vid upprepade tillfällen påtalat de begränsade resurser som i dagsläget finns för att kunna utföra tillräckligt många kontroller av djurskyddet, exempelvis av djurtransporter (se till exempel sid. 13 i rapporten Länsövergripande djurtransportprojekt 2012). Ett sätt att se till att stärka djurskyddskontrollen är att tillåta att djurskyddskontrollanterna kan ta ut en kontrollavgift vid kontrolltillfället. Så var det tidigare, men det är något som avskaffades av regeringen i och med omorganiseringen av djurskyddskontrollen.

Landsbygdsministern anförde i Ekots lördagsintervju den 16 mars att han var positiv till obligatorisk ursprungsmärkning av kött även i sammansatta produkter. Som bekant har den svenska regeringen inte drivit detta krav tidigare, utan tvärtom alltid motsatt sig alla steg i den riktningen. Ministerns omvändning välkomnas.

Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande frågor till landsbygdsminister Eskil Erlandsson:

Avser landsbygdsministern att verka för att djurens välfärd ska kunna överordnas den inre marknadens krav på fri rörlighet?

Avser landsbygdsministern att verka för att länsstyrelsernas djurskyddskontrollanter ska kunna ta ut en avgift vid utförande av djurskyddskontroll?

På vilket sätt avser landsbygdsministern nu verka för införande av obligatorisk ursprungsmärkning av kött även i sammansatta produkter?