den 15 mars

Interpellation

2012/13:334 Permanent bemanning med inhyrd personal

av Ali Esbati (V)

till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)

Frågan om bemanningsföretag och deras påverkan på villkoren på arbetsmarknaden har varit uppe till återkommande diskussion, även i riksdagen. I den allmänna debatten är det vanligt att fokus hamnar på branscher som lagerhållning och livsmedelshantering. Insikten om att bemanningsföretagen också har påverkat och påverkar situationen inom många tjänstemannayrken är mindre utbredd.

Inom journalistiken – ett område där osäkra anställningsvillkor redan är ett stort problem – har arbetsgivarna under senare år gjort ”innovationer” som ytterligare undergräver arbetstagarnas möjligheter att slå vakt om stabila arbetsförhållanden.

Flera mediehus håller sig nu med egna bemanningsföretag, som besätter de egna redaktionernas permanenta behov av arbetskraft. Det gäller till exempel Schibstedtkoncernen, Bonnier-sfären (Marieberg Media) och Sydsvenskan (Kompetens i Skåne).

De här arrangemangen kan svårligen förstås på något annat sätt än medvetna och väl genomtänkta sätt att komma runt de lagar som ändå ger ett visst skydd mot slit-och-släng-behandling av arbetstagare. Det finns gott om indikationer på att tillvaron för bemanningsanställda är osäkrare och svårare. Det är också enkelt att tänka sig hur en inhyrningsbaserad journalistik kan bli mindre självständig och frispråkig gentemot ägarintressena, och att anställningsförhållandena alltså strukturellt kan påverka kvaliteten i denna samhällsviktiga verksamhet.

Argumentationen för behovet av bemanningsföretag har alltid vilat tungt på resonemang om tillfälliga arbetstoppar och temporära behov av speciell kompetens. Nu har det gått tillräckligt lång tid och dykt upp tillräckligt många exempel på motsatsen, för att kunna konstatera att detta är långt ifrån hela sanningen.

Det bör rimligen vara en viktig uppgift för regering och riksdag att följa den faktiska efterlevnaden av lagar och regler – också på arbetsmarknaden – för att vid behov kunna justera och precisera lagstiftningen. Frågan här blir hur regeringen egentligen tänker sig att arbetsmarknaden ska fungera och om man fäster vikt vid arbetstagarnas behov av rimligt stabila arbetsförhållanden.

Regeringen har efter en tids påtryckningar tillsatt utredningen ”Inhyrning och företrädesrätt till återanställning” (den 17 januari 2013). Men som namnet antyder är denna utredning specifikt inriktad på problemet med att bemanningsföretag används för att kringgå rätten till återanställning såsom den kommer till uttryck i lagen om anställningsskydd.

Jag vill därför fråga arbetsmarknadsminister Hillevi Engström:

Gör arbetsmarknadsministern det ställningstagandet att det är i linje med den svenska arbetsmarknadsmodellen att arbetsgivare själva startar bemanningsföretag för att systematiskt ersätta fasta anställningar med inhyrd personal?

Har arbetsmarknadsministern för avsikt att närmare utreda situationen med permanent bemanning via inhyrning av arbetskraft?