den
12 mars
Interpellation
2012/13:327
Sveriges långsiktiga utvecklingssamarbete
av Hans Linde
(V)
till statsrådet Gunilla Carlsson (M)
Sverige har bedrivit utvecklingssamarbete med olika
länder i Latinamerika under åtskilliga decennier. Under 70- och 80-talen, då
många latinamerikanska länder led under inbördeskrig och auktoritära regimer,
spelade Sverige en ofta unik roll i stödet för demokratisering och fred. Genom
åren har biståndet och alla svenskar och latinamerikaner som involverats i
utvecklingssamarbetet bidragit till att skapa breda och starka band mellan
Sverige och åtskilliga av länderna på kontinenten. Latinamerika är i dag en
kontinent som snabbt förändras, och utmaningarna ser i dag inte ut på samma
sätt som de gjorde på 80-talet. Utvecklingssamarbetet behöver därför självklart
utvecklas för att på ett relevant sätt möta dagens utmaningar. Men samtidigt är
det viktigt att se att behoven av svenskt bistånd fortsatt är stora.
Under hösten 2007 beslutade den borgerliga
regeringen att genomföra en större landfokusering. Fokuseringen innebar att
Sverige fasade ut och avslutade det bilaterala utvecklingssamarbetet med en rad
länder i Latinamerika. Samtidigt meddelade regeringen att man avsåg att bedriva
ett långsiktigt utvecklingssamarbete med Bolivia. Vid samma tid pekades också
Colombia och Guatemala ut som länder i konflikt- och/eller
postkonfliktsituation med vilka Sverige skulle bedriva utvecklingssamarbete.
Detta långsiktiga åtagande gällande Bolivia, Guatemala och Colombia bekräftades
så sent som i budgetpropositionen för 2013.
I januari 2010 beslutade regeringen att Sveriges
sektionskansli i
Sveriges bistånd till Bolivia, Guatemala och
Colombia kan dock komma att avslutas inom de närmaste åren. Av det
budgetunderlag Sida tagit fram för åren 2014–2016 framgår att Sverige
under de närmaste åren kan komma att fasa ut sitt bistånd till Latinamerika.
Detta skulle innebära att Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete helt skulle
upphöra i Latinamerika.
Det finns nu en oro för att framtiden för Sveriges
utvecklingssamarbete i Latinamerika kommer att avgöras i en sluten process. Det
är viktigt att i centrala beslut rörande svenskt bistånd ta till vara den
erfarenhet som finns i det svenska civilsamhället och att involvera riksdagen.
Sida beskriver i sitt budgetunderlag situationen i
Bolivia i entydigt negativa termer. Bland annat skriver man att ”i landet
kvarstår konflikter, och situationen inom området demokrati och mänskliga
rättigheter förväntas fortsatt förvärras”. Samtidigt konstaterar
Utrikesdepartementet i sin rapport Mänskliga
rättigheter i Bolivia 2010 att ”den nya grundlagen, som antogs i
januari 2009, garanterar fler rättigheter än någonsin tidigare”, och man
beskriver framsteg rörande kvinnors rättigheter och de ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheterna. Olika myndigheter ger med andra ord helt olika bild
av utvecklingen rörande mänskliga rättigheter i Bolivia. Frågan är hur
regeringen bedömer utvecklingen.
Mot bakgrund av det anförda vill jag ställa
följande frågor till statsrådet:
Avser statsrådet att
fasa ut Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med Colombia, Guatemala och
Bolivia?
Vilka initiativ tänker statsrådet ta för att
involvera frivilligorganisationerna och riksdagen i beslutsprocessen när det
gäller i vilka biståndsländer Sverige i framtiden ska bedriva ett långsiktigt
utvecklingssamarbete?
Vilka initiativ tänker statsrådet ta för att
klargöra regeringens syn på de mänskliga rättigheterna i Bolivia?