den 7 mars

Interpellation

2012/13:323 Ökningen av kejsarsnitten

av Hillevi Larsson (S)

till socialminister Göran Hägglund (KD)

Kejsarsnittsförlossningar har ökat i flertalet utvecklade länder under de senaste decennierna och så även i Sverige. I Sverige förlöstes 5 procent av kvinnorna med kejsarsnitt vid mitten av 1970-talet. 1990 var andelen kejsarsnitt 10,6 procent av samtliga förlossningar, 2011 var den uppe i 17 procent. Men två saker är anmärkningsvärda: de akuta kejsarsnitten ökar och det finns stora skillnader mellan sjukhus i olika län.

År 2011 utgjorde planerade kejsarsnitt 8,1 procent medan akuta utgjorde hela 8,5 procent. 2011 genomfördes 8 806 akuta kejsarsnitt, jämfört med 5 346 år 1991.

Självklart behöver både planerade och akuta kejsarsnitt göras, men kejsarsnitt medför ökade medicinska risker för mor och barn jämfört med vaginal förlossning. Därför är det oroande att andelen kejsarsnitt ökar. Kejsarsnitt ökar förekomst av tidig andningsstörning hos barn, och mödrar som blir förlösta med kejsarsnitt löper ökad risk för riklig blödning, infektion och blodpropp i samband med förlossningen.

Andelen kejsarsnitt varierar stort över landet. På Gotland och i Stockholms län förlöstes mer än 20 procent av alla kvinnor med kejsarsnitt och i Östergötlands län var andelen endast drygt 12 procent. I Skåne utgjorde kejsarsnitten, både planerade och akuta, 15,8 procent av alla förlossningar. De akuta var 7,4 procent.

I och med att riskerna för barn och mödrar är högre vid kejsarsnitt, speciellt de akuta kejsarsnitten, är utvecklingen oroande.

De födande kvinnorna är i dag i genomsnitt äldre jämfört med förr, vilket kan öka risken både för planerade och akuta kejsarsnitt av medicinska skäl. Detta spelar naturligtvis in, men är inte hela förklaringen.

Nedskärningar inom förlossningsvården är en viktig förklaring. En annan att åtskilliga kvinnor känner en stark förlossningsrädsla: rädsla för smärtan, att tappa kontrollen och för allvarliga bristningar. En del av dessa kvinnor efterfrågar kejsarsnitt.

Lösningen ät att förbättra mödravården och förlossningsvården.

Förebyggande mödrahälsovård är viktig i sammanhanget, inte minst information om de medicinska riskerna med kejsarsnitt och vad kvinnan kan kräva vid en vaginal förlossning för att lindra smärta och förebygga allvarliga skador.

Var tionde kvinna som föder drabbas av den allvarligaste formen av bristning, sfinkterruptur. Smärtan när detta händer är outhärdlig för att inte tala om den kroniska smärta många drabbas av efteråt, förstört sexliv, oförmåga att hålla tätt, förstört socialt liv och oförmåga att arbeta. Ett enkelt handgrepp från barnmorskan i utdrivningsskedet minskar dramatiskt risken för sfinkterruptur, men trots det används det inte rutinmässigt överallt och är inte obligatoriskt! I de fall sfinkterruptur uppstår får i genomsnitt varannan kvinna ingen diagnos och behandling. Det leder till att de får sina liv förstörda helt i onödan. Genom ett enkelt handgrepp från barnmorskan efter förlossningen skulle samtliga fall av sfinkterruptur kunna upptäckas och akut opereras!

Förslag om att slopa rätten till lustgas som smärtlindring vid förlossning, som kom upp i Gävleborg, är helt förödande och skapar stor rädsla bland födande kvinnor. Svårigheten att i tid få epidural som smärtlindring, som många födande kvinnor upplever, skapar också ökad förlossningsrädsla. Alltför många kvinnor tvingas först vänta på epidural och får sedan höra att ”det är för sent”. Självklart ska alla kvinnor, oavsett var de bor i landet, ha rätt till fullgod smärtlindring vid förlossning!

Epidural ökar inte risken för akut kejsarsnitt. Däremot ökar nedskärningar och personalbrist risken för akuta kejsarsnitt. Forskningen visar att när en barnmorska är på plats under hela värkarbetet minskar andelen akuta kejsarsnitt. En barnmorska per förlossning är i dag en utopi, verkligheten är i stället att en barnmorska har hand om två eller tre förlossningar samtidigt! Kvinnan lämnas ensam under större delen av förlossningen, även i den aktiva fasen. Det är egentligen först under utdrivningsskedet som personal är plats!

Orsaken till att allt färre barnmorskor har ansvar för allt fler förlossningar samtidigt är besparingar. Men kejsarsnitt utgör en merkostnad för vården jämfört med vaginal förlossning: såväl i samband med att snittet görs, som i eftervården och i vård kopplad till komplikationer som uppstår. Personalnedskärningar inom förlossningsvården innebär med andra ord ingen besparing i förlängningen, det ökar både de medicinska riskerna och leder till nya kostnader!

Jag har följande frågor till socialministern:

Har socialministern gjort det ställningstagandet att den ökade andelen kejsarsnitt i förlossningsvården är ett problem?

Avser socialministern att vidta några åtgärder för förbättrad mödravård och förlossningsvård i syfte att hålla nere andelen kejsarsnitt?

Avser socialministern att vidta några särskilda åtgärder mot bakgrund av att de akuta kejsarsnitten ökar?