den
7 mars
Interpellation
2012/13:323
Ökningen av kejsarsnitten
av Hillevi
Larsson (S)
till socialminister Göran Hägglund (KD)
Kejsarsnittsförlossningar har ökat i flertalet
utvecklade länder under de senaste decennierna och så även i Sverige. I Sverige
förlöstes 5 procent av kvinnorna med kejsarsnitt vid mitten av 1970-talet. 1990
var andelen kejsarsnitt 10,6 procent av samtliga förlossningar, 2011 var den
uppe i 17 procent. Men två saker är anmärkningsvärda: de akuta kejsarsnitten
ökar och det finns stora skillnader mellan sjukhus i olika län.
År 2011 utgjorde planerade kejsarsnitt 8,1 procent
medan akuta utgjorde hela 8,5 procent. 2011 genomfördes 8 806 akuta
kejsarsnitt, jämfört med 5 346 år 1991.
Självklart behöver både planerade och akuta
kejsarsnitt göras, men kejsarsnitt medför ökade medicinska risker för mor och
barn jämfört med vaginal förlossning. Därför är det oroande att andelen
kejsarsnitt ökar. Kejsarsnitt ökar förekomst av tidig andningsstörning hos barn,
och mödrar som blir förlösta med kejsarsnitt löper ökad risk för riklig
blödning, infektion och blodpropp i samband med förlossningen.
Andelen kejsarsnitt varierar stort över landet. På
Gotland och i Stockholms län förlöstes mer än 20 procent av alla kvinnor med
kejsarsnitt och i Östergötlands län var andelen endast drygt 12 procent. I
Skåne utgjorde kejsarsnitten, både planerade och akuta, 15,8 procent av alla
förlossningar. De akuta var 7,4 procent.
I och med att riskerna för barn och mödrar är högre
vid kejsarsnitt, speciellt de akuta kejsarsnitten, är utvecklingen oroande.
De födande kvinnorna är i dag i genomsnitt äldre
jämfört med förr, vilket kan öka risken både för planerade och akuta
kejsarsnitt av medicinska skäl. Detta spelar naturligtvis in, men är inte hela
förklaringen.
Nedskärningar inom förlossningsvården är en viktig
förklaring. En annan att åtskilliga kvinnor känner en stark förlossningsrädsla:
rädsla för smärtan, att tappa kontrollen och för allvarliga bristningar. En del
av dessa kvinnor efterfrågar kejsarsnitt.
Lösningen ät att förbättra mödravården och
förlossningsvården.
Förebyggande mödrahälsovård är viktig i
sammanhanget, inte minst information om de medicinska riskerna med kejsarsnitt
och vad kvinnan kan kräva vid en vaginal förlossning för att lindra smärta och
förebygga allvarliga skador.
Var tionde kvinna som föder drabbas av den
allvarligaste formen av bristning, sfinkterruptur. Smärtan när detta händer är
outhärdlig för att inte tala om den kroniska smärta många drabbas av efteråt,
förstört sexliv, oförmåga att hålla tätt, förstört socialt liv och oförmåga att
arbeta. Ett enkelt handgrepp från barnmorskan i utdrivningsskedet minskar
dramatiskt risken för sfinkterruptur, men trots det används det inte
rutinmässigt överallt och är inte obligatoriskt! I de fall sfinkterruptur
uppstår får i genomsnitt varannan kvinna ingen diagnos och behandling. Det
leder till att de får sina liv förstörda helt i onödan. Genom ett enkelt
handgrepp från barnmorskan efter förlossningen skulle samtliga fall av
sfinkterruptur kunna upptäckas och akut opereras!
Förslag om att slopa rätten till lustgas som
smärtlindring vid förlossning, som kom upp i Gävleborg, är helt förödande och
skapar stor rädsla bland födande kvinnor. Svårigheten att i tid få epidural som
smärtlindring, som många födande kvinnor upplever, skapar också ökad
förlossningsrädsla. Alltför många kvinnor tvingas först vänta på epidural och
får sedan höra att ”det är för sent”. Självklart ska alla kvinnor,
oavsett var de bor i landet, ha rätt till fullgod smärtlindring vid förlossning!
Epidural ökar inte risken för akut kejsarsnitt.
Däremot ökar nedskärningar och personalbrist risken för akuta kejsarsnitt.
Forskningen visar att när en barnmorska är på plats under hela värkarbetet
minskar andelen akuta kejsarsnitt. En barnmorska per förlossning är i dag en
utopi, verkligheten är i stället att en barnmorska har hand om två eller tre
förlossningar samtidigt! Kvinnan lämnas ensam under större delen av
förlossningen, även i den aktiva fasen. Det är egentligen först under
utdrivningsskedet som personal är plats!
Orsaken till att allt färre barnmorskor har ansvar
för allt fler förlossningar samtidigt är besparingar. Men kejsarsnitt utgör en
merkostnad för vården jämfört med vaginal förlossning: såväl i samband med att
snittet görs, som i eftervården och i vård kopplad
till komplikationer som uppstår. Personalnedskärningar inom förlossningsvården
innebär med andra ord ingen besparing i förlängningen, det ökar både de
medicinska riskerna och leder till nya kostnader!
Jag har följande frågor till socialministern:
Har socialministern gjort det ställningstagandet
att den ökade andelen kejsarsnitt i förlossningsvården är ett problem?
Avser socialministern att vidta några åtgärder för
förbättrad mödravård och förlossningsvård i syfte att hålla nere andelen
kejsarsnitt?
Avser socialministern att vidta några särskilda
åtgärder mot bakgrund av att de akuta kejsarsnitten ökar?