den
7 mars
Interpellation
2012/13:317
Vårdkaoset i Stockholm och Skåne
av Ingela
Nylund Watz (S)
till socialminister Göran Hägglund (KD)
Under den senaste tiden har vi kunnat läsa om den
kaotiska situationen på sjukhusen i Stockholms län. Trots att flera utredningar
har pekat på ett stort behov av nya vårdplatser i regionen har ingenting hänt.
Redan 2007 pekade Vårdplatsutredningen tydligt ut behovet av fler nya
vårdplatser i Stockholms län. Det var en bild som bekräftades av
Vårdplatsutredningen 2010 som menade att det behövdes 500 nya vårdplatser under
de kommande fem åren för att komma tillrätta med de konstanta
överbeläggningarna och de långa väntetiderna på länets akutmottagningar.
Nu ser vi resultatet i form av rekordhög
beläggningsgrad och pressad personal. På flera håll är patientsäkerheten i stor
fara. När influensa och vinterkräksjukan kulminerade blev kapacitetsbristen på
länets sjukhus ännu mer uppenbar. Situationen var så pressad att Karolinska
universitetssjukhuset i Solna och Huddinge fick gå in i så kallat stabsläge.
Mönstret är tydligt: När vårdbehoven försummas
samtidigt som Stockholms befolkning kraftigt ökar, blir situationen till slut
ohållbar. Detta är ett politiskt ansvar som kräver politisk handlingskraft.
Den allvarliga bristen på vårdplatser gäller dock
inte bara Stockholms län. Även i Region Skåne vittnar personalen om en pressad
arbetsmiljö till följd av ständiga överbeläggningar och för få vårdplatser.
Detta riskerar att få nationella konsekvenser för hela Sveriges sjukvårdsstruktur.
I Stockholms län och Region Skåne bedrivs rikssjukvård för bland annat
levertransplantationer, lungtransplantationer, behandling av barn med
cochleaimplantat, intrauterina behandlingar och
hjärtkirurgi på barn och ungdomar.
Den försämrade kvaliteten på sjukhusen i Stockholm
och Skåne är således inte bara regionala frågor, utan i högsta grad även en
nationell angelägenhet.
Mina frågor till Göran Hägglund är:
1. Vad avser
socialministern att göra för att säkra tillgången på vårdplatser runt om i
landet?
2. Vilka
åtgärder avser socialministern att vidta för att förhindra att vårdkaoset i
Stockholm och Skåne får nationella konsekvenser?