den
1 mars
Interpellation
2012/13:304
Exportkrediter till diktaturer
av Hans Linde
(V)
till statsrådet Ewa Björling (M)
Enligt Sveriges politik för
global utveckling, PGU, (prop. 2002/03:122) ska regeringens alla
politikområden bidra till mänskliga rättigheter och ett bättre liv för fattiga
människor. Samtidigt är syftet med regeringens exportfrämjande att skapa
tillväxt och sysselsättning i Sverige. Regeringen konstaterar i sin skrivelse
om samstämmighet för utveckling 2012 (skr. 2011/12:167) att det finns en mål-
eller intressekonflikt mellan svenskt exportfrämjande och utveckling. Enligt
regeringen är lösningen på denna målkonflikt att "statsstödda
exportgarantier ska lämnas men hänsyn tas till ansvarsfullt företagande".
I rapporten Export
till priset av mänskliga rättigheter granskar Amnesty och Diakonia i vilken
utsträckning Exportkreditnämnden (EKN), Svensk Exportkredit (SEK) och
Exportrådet säkerställer att den verksamhet man stöder främjar mänskliga
rättigheter och utgår från fattiga människors perspektiv. Rapporten finner
brister vad gäller uppdrag, transparens och uppföljning som gör det svårt för
organen att på ett ansvarsfullt sätt hantera målkonflikten mellan
exportfrämjande och utveckling.
EKN säger att man tar hänsyn till mänskliga
rättigheter i sina affärer. Men EKN:s bedömningar är sekretessbelagda. Av
tusentals ansökningar till EKN varje år är bara ett par enstaka MR-bedömningar
som görs "offentliga" och då sker det genom att de publiceras en
kort period på EKN:s hemsida. Det går inte att få ut dem i efterhand.
Offentlighet beror även på om företagen vill delge information. Varken svenska
beslutsfattare eller de som berörs av besluten i olika diktaturer har därför
insyn i utfärdandet av svenska exportkrediter och vilka eventuella MR-bedömningar
som görs.
Vänsterpartiet har bett riksdagens utredningstjänst
att undersöka det svenska statliga stödet till investeringar och handel med
diktaturerna i Nordafrika och Mellanöstern. Under 2011 gick EKN in och
garanterade affärer med Nordafrika och Mellanöstern för mer än 12 miljarder
kronor. Enbart för affärer med Saudiarabien utfärdade EKN garantier för
5 159 miljoner kronor.
Den enskilt största mottagaren av svenska
exportkrediter i regionen under den borgerliga regeringen har varit diktaturen
i Iran. Mellan 2006 och 2012 utfärdade EKN garantier för affärer med regimen i
Teheran för hela 15,1 miljarder kronor. Ett annat exempel på hur svenska
exportkrediter understött handel med diktaturer är Bahrain. Trots att landet
fängslat den svenske medborgaren Mohammed Habib al-Muqdad för hans deltagande i
protesterna mot landets diktatur fortsatte EKN att utfärda exportkrediter även
under 2012.
Den totala omfattningen av det svenska
exportfrämjandet till Nordafrika och Mellanöstern känner vi dock inte till, då
det statliga bolaget AB Svensk Exportkredit har vägrat redovisa sin verksamhet
i regionen, trots upprepade förfrågningar från riksdagens utredningstjänst.
Det går inte heller att få information om vilka
affärer som understötts med exportkrediter eftersom EKN, med hänvisning till
sekretesslagstiftningen, i stor utsträckning sekretessbelagt uppgifter om vilka
varuslag delar av exportkrediterna gäller.
I Storbritannien har parlamentet nyligen föreslagit
en rad reformer av det brittiska exportfrämjandet. Man föreslår bland annat
obligatoriska prövningar kring förstudier av mänskliga rättigheter på alla
projekt, att alla prövningar blir offentliga och att en klagomekanism införs
för att möjliggöra för berörda människor att inlämna klagomål och kräva
skadestånd.
De brittiska förslagen ligger i linje med FN:s och
OECD:s rekommendationer om transparens och ansvarsutkrävande vid
exportfrämjande, rekommendationer som även Sverige har förbundit sig att följa.
Om så är fallet är dock i högsta grad tveksamt.
Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga
statsrådet:
Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att
koppla det svenska exportfrämjandet till tydliga kriterier för respekten för
mänskliga rättigheter?
Vad avser statsrådet att göra för att öka
möjligheterna till insyn i den verksamhet som Exportkreditnämnden (EKN) och
Svensk Exportkredit (SEK) bedriver?
Vad avser statsrådet att göra för att öka
möjligheterna till ansvarsutkrävande för den verksamhet som Exportkreditnämnden
(EKN) och Svensk Exportkredit (SEK) bedriver?