den 1 mars

Interpellation

2012/13:304 Exportkrediter till diktaturer

av Hans Linde (V)

till statsrådet Ewa Björling (M)

Enligt Sveriges politik för global utveckling, PGU, (prop. 2002/03:122) ska regeringens alla politikområden bidra till mänskliga rättigheter och ett bättre liv för fattiga människor. Samtidigt är syftet med regeringens exportfrämjande att skapa tillväxt och sysselsättning i Sverige. Regeringen konstaterar i sin skrivelse om samstämmighet för utveckling 2012 (skr. 2011/12:167) att det finns en mål- eller intressekonflikt mellan svenskt exportfrämjande och utveckling. Enligt regeringen är lösningen på denna målkonflikt att "statsstödda exportgarantier ska lämnas men hänsyn tas till ansvarsfullt företagande".

I rapporten Export till priset av mänskliga rättigheter granskar Amnesty och Diakonia i vilken utsträckning Exportkreditnämnden (EKN), Svensk Exportkredit (SEK) och Exportrådet säkerställer att den verksamhet man stöder främjar mänskliga rättigheter och utgår från fattiga människors perspektiv. Rapporten finner brister vad gäller uppdrag, transparens och uppföljning som gör det svårt för organen att på ett ansvarsfullt sätt hantera målkonflikten mellan exportfrämjande och utveckling.

EKN säger att man tar hänsyn till mänskliga rättigheter i sina affärer. Men EKN:s bedömningar är sekretessbelagda. Av tusentals ansökningar till EKN varje år är bara ett par enstaka MR-bedömningar som görs "offentliga" och då sker det genom att de publiceras en kort period på EKN:s hemsida. Det går inte att få ut dem i efterhand. Offentlighet beror även på om företagen vill delge information. Varken svenska beslutsfattare eller de som berörs av besluten i olika diktaturer har därför insyn i utfärdandet av svenska exportkrediter och vilka eventuella MR-bedömningar som görs.

Vänsterpartiet har bett riksdagens utredningstjänst att undersöka det svenska statliga stödet till investeringar och handel med diktaturerna i Nordafrika och Mellanöstern. Under 2011 gick EKN in och garanterade affärer med Nordafrika och Mellanöstern för mer än 12 miljarder kronor. Enbart för affärer med Saudiarabien utfärdade EKN garantier för 5 159 miljoner kronor.

Den enskilt största mottagaren av svenska exportkrediter i regionen under den borgerliga regeringen har varit diktaturen i Iran. Mellan 2006 och 2012 utfärdade EKN garantier för affärer med regimen i Teheran för hela 15,1 miljarder kronor. Ett annat exempel på hur svenska exportkrediter understött handel med diktaturer är Bahrain. Trots att landet fängslat den svenske medborgaren Mohammed Habib al-Muqdad för hans deltagande i protesterna mot landets diktatur fortsatte EKN att utfärda exportkrediter även under 2012.

Den totala omfattningen av det svenska exportfrämjandet till Nordafrika och Mellanöstern känner vi dock inte till, då det statliga bolaget AB Svensk Exportkredit har vägrat redovisa sin verksamhet i regionen, trots upprepade förfrågningar från riksdagens utredningstjänst.

Det går inte heller att få information om vilka affärer som understötts med exportkrediter eftersom EKN, med hänvisning till sekretesslagstiftningen, i stor utsträckning sekretessbelagt uppgifter om vilka varuslag delar av exportkrediterna gäller.

I Storbritannien har parlamentet nyligen föreslagit en rad reformer av det brittiska exportfrämjandet. Man föreslår bland annat obligatoriska prövningar kring förstudier av mänskliga rättigheter på alla projekt, att alla prövningar blir offentliga och att en klagomekanism införs för att möjliggöra för berörda människor att inlämna klagomål och kräva skadestånd.

De brittiska förslagen ligger i linje med FN:s och OECD:s rekommendationer om transparens och ansvarsutkrävande vid exportfrämjande, rekommendationer som även Sverige har förbundit sig att följa. Om så är fallet är dock i högsta grad tveksamt.

Mot bakgrund av det anförda vill jag fråga statsrådet:

Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att koppla det svenska exportfrämjandet till tydliga kriterier för respekten för mänskliga rättigheter?

Vad avser statsrådet att göra för att öka möjligheterna till insyn i den verksamhet som Exportkreditnämnden (EKN) och Svensk Exportkredit (SEK) bedriver?

Vad avser statsrådet att göra för att öka möjligheterna till ansvarsutkrävande för den verksamhet som Exportkreditnämnden (EKN) och Svensk Exportkredit (SEK) bedriver?