den 31 januari

Interpellation

2012/13:245 Statsbudgeten och jämställdheten

av Marie Nordén (S)

till finansminister Anders Borg (M)

I regeringens budgetproposition för 2013 kan vi läsa att regeringen har höga jämställdhetspolitiska ambitioner. Tyvärr märks inte dessa ambitioner i regeringens ekonomiska politik.

I budgetens jämställdhetsbilaga framgår det att inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män ökar. År 2010 var den genomsnittliga individuella disponibla inkomsten 206 000 kronor för kvinnor mot 266 000 kronor för män. Jämfört med året innan var det en ökning med 3,1 procent för kvinnor och 4,9 procent för män. Kvinnors position försämras i förhållande till mäns.

I World Economic Forums ansedda jämställdhetsrankning har Sverige sedan 2006 fallit från första till fjärde plats. När SCB i höstas presenterade den senaste jämställdhetsstatistiken var rubriken ”Jämställdheten trampar vatten”. I nuvarande takt skulle det dröja 100 år innan kvinnorna kommer i kapp männens inkomster.

Bakslaget är inte förvånande. Regeringens försämringar i a-kassan och sjukförsäkringen har drabbat kvinnor hårdast, eftersom kvinnor har en sämre förankring på arbetsmarknaden och är mer drabbade av ohälsa än män. Vi vet också att fler kvinnor än män tvingas acceptera tidsbegränsade jobb, ofrivilliga deltider och delade turer, utan att regeringen agerar.

Vidare prioriterar regeringen en bakåtsträvande familjepolitik med vårdnadsbidrag framför utökad barnomsorg. Skattesänkningar får gå före viktiga välfärdsjobb, vilket undergräver både en arbetslinje värd namnet och kvinnors möjligheter till ekonomisk frihet och självständighet.

I regeringens budgetpropositioner vidhålls det envist att den förda politiken på sikt ska höja kvinnors sysselsättning, men efter sex år med borgerlig regering syns inget resultat. Sysselsättningen ligger på historiskt låg nivå och kvinnors sysselsättningsgrad är lägre än mäns. I december 2012 var sysselsättningsgraden bland kvinnor 63,2 procent mot 68,4 procent för män (15–74 år).

Jag vill därför fråga finansministern:

1. Vilka förklaringar ser finansministern till att utvecklingen ser ut som den gör?

2. Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att bryta den negativa utvecklingen?