den
31 januari
Interpellation
2012/13:245
Statsbudgeten och jämställdheten
av Marie
Nordén (S)
till finansminister Anders Borg (M)
I regeringens budgetproposition
för 2013 kan vi läsa att regeringen har höga jämställdhetspolitiska ambitioner.
Tyvärr märks inte dessa ambitioner i regeringens ekonomiska politik.
I budgetens jämställdhetsbilaga framgår det att
inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män ökar. År 2010 var den genomsnittliga
individuella disponibla inkomsten 206 000 kronor för kvinnor mot 266 000
kronor för män. Jämfört med året innan var det en ökning med 3,1 procent för
kvinnor och 4,9 procent för män. Kvinnors position försämras i förhållande till
mäns.
I World Economic Forums ansedda jämställdhetsrankning
har Sverige sedan 2006 fallit från första till fjärde plats. När SCB i höstas
presenterade den senaste jämställdhetsstatistiken var rubriken
”Jämställdheten trampar vatten”. I nuvarande takt skulle det dröja
100 år innan kvinnorna kommer i kapp männens inkomster.
Bakslaget är inte förvånande. Regeringens
försämringar i a-kassan och sjukförsäkringen har drabbat kvinnor hårdast,
eftersom kvinnor har en sämre förankring på arbetsmarknaden och är mer drabbade
av ohälsa än män. Vi vet också att fler kvinnor än män tvingas acceptera
tidsbegränsade jobb, ofrivilliga deltider och delade turer, utan att regeringen
agerar.
Vidare prioriterar regeringen en bakåtsträvande
familjepolitik med vårdnadsbidrag framför utökad barnomsorg. Skattesänkningar
får gå före viktiga välfärdsjobb, vilket undergräver både en arbetslinje värd
namnet och kvinnors möjligheter till ekonomisk frihet och självständighet.
I regeringens budgetpropositioner vidhålls det
envist att den förda politiken på sikt ska höja kvinnors sysselsättning, men
efter sex år med borgerlig regering syns inget resultat. Sysselsättningen
ligger på historiskt låg nivå och kvinnors sysselsättningsgrad är lägre än
mäns. I december 2012 var sysselsättningsgraden bland kvinnor 63,2 procent mot
68,4 procent för män (15–74 år).
Jag vill därför fråga finansministern:
1. Vilka
förklaringar ser finansministern till att utvecklingen ser ut som den gör?
2. Vilka
åtgärder avser finansministern att vidta för att bryta den negativa
utvecklingen?