Interpellation
2012/13:205
Vägen till ett hållbart arbetsliv
av Raimo
Pärssinen (S)
till arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M)
Sverige är sämst i Norden med en
arbetsmiljöinspektör per 16 000 anställda. Det är klart under EU-direktivet.
En gång var Sverige världsbäst på arbetsmiljö.
Företagen visste att en inspektör kunde dyka upp för att kontrollera
arbetsmiljön och säkerheten på arbetsplatsen. Fram till 2006 gjordes varje år
40 000 tillsynsbesök av drygt 360 inspektörer. Det fanns ett väl
upparbetad samverkan mellan regionala skyddsombud eller lokala skyddsombud och
arbetsmiljöinspektörerna.
Det var då det!
Nu har regeringen tvingat Arbetsmiljöverket att
säga upp inspektörer som lett till färre kontroller av dåliga arbetsmiljöer,
mindre tid till samverkan med skyddsombud och lättare för oseriösa arbetsgivare
att strunta i krav på bättre arbetsmiljö för de anställda. Tilläggas ska också
att regeringen slaktade Arbetslivsforskningen med argumentet att minska
byråkratin!
I dag jobbar enbart 260 inspektörer med att
kontrollera arbetsmiljöerna i Sverige. Det betyder att Sverige inte lever upp
till FN-organet ILO:s standard för vad som anses vara ett minimum för att säkra
arbetsmiljön ute i företagen. Enligt ILO ska det finnas en arbetsmiljöinspektör
per 10 000 anställda. I Sverige finns det endast 0,6 inspektörer per
10 000 anställda i dag. Motsvarande siffra i Norge är 1,85 och i Danmark
1,78.
Men det tycks ändå vara för många inspektörer i
Sverige enligt regeringen!
Arbetsmiljöverket får endast återbesätta 40 procent
av pensionsavgångarna. I praktiken innebär det att tre inspektörer måste sluta
för att nya ska få anställas! Med andra ord blir antalet inspektörer sakta men
säkert färre.
Mina frågor till ansvarigt statsråd,
arbetsmarknadsminister Engström, är:
Menar statsrådet och regeringen att åstadkomma ett
mer hållbart arbetsliv och bättre arbetsmiljö med färre arbetsmiljöinspektörer?
På vilket sätt ska Arbetsmiljöverket nå bättre
resultat i sitt nationella uppdrag?