den
15 januari
Interpellation
2012/13:201
Halverad trafik på Arlanda
av Bodil
Ceballos (MP)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
Vi kunde häromdagen läsa i DN att trafiken på
Arlanda kan komma att halveras. Det kan dock inte ha kommit som en överraskning
att så eventuellt kan ske. Särskilt inte om man tänker på att Arlandas bana 3
hamnade där den nu ligger på grund av att man ignorerade både miljödomstolens
beslut och den tekniska expertis som fanns vid planeringen av utbyggnaden.
Uppgiften att det handlar om en halvering kan dock diskuteras.
Den trafik som Arlanda nu ”hotar” med
ska drabbas hårdast är kortdistansflygen, det vill säga de mest miljöbelastande
och dessutom ”onödiga”. En utbyggnad av den spårbundna trafiken
samt höghastighetståg skulle drastiskt minska behovet av kortdistansflygen.
Vi har nu en situation där Arlanda lagt enorma
pengar på en ny bana som byggdes i strid med rekommendationerna från
sakkunniga, och som nu kan leda till nämnda halvering om de inte får ändra det
miljötillstånd de själva föreslagit och som var grunden för att få bygga i
strid med det grundläggande avslaget för banans placering. Det har nu visat sig
att Arlanda/LFV hade fel i alla sina antaganden, medan miljö- och
flygteknikexperterna hade rätt. Frågan är om Arlanda/LFV ens själva trodde på
den så kallade kurvade inflygningen som låg till grund för beslutet eller om
man förväntade sig att få igenom banan genom att etablera ”fakta på
marken” (eller någon form av ”fait accompli”) i stil med de
bygglov i efterhand som alltför ofta utfärdas runtom i landet då byggnämnder
ställs inför faktum att byggen redan genomförts.
Hela historien började med att Arlanda fick avslag
på att bygga banan på den nuvarande platsen med hänvisning till att så många
boende skulle drabbas. Trots detta byggdes banan med förutsättning för en ny
teknik som Arlanda själva föreslog, sedan drev man igenom tillstånd att
provflyga den nya banan med gammal teknik, för att senare driva igenom lov att
tillfälligt flyga i väntan på den nya tekniken till 2018. Nu står vi inför att man vill flyga permanent med gammal
teknik och utan restriktioner.
Domstolen ställs nu i princip inför ett fullbordat
faktum. Det ska inte påverka domstolens ställningstagande. Ett nej till
fortsatta flygningar ger en ekonomisk förlust för företaget men det är en risk
företaget kalkylerat med och ska inte påverka domstolens bedömning. Vid ett
godkännande i efterhand skulle en mycket olycklig praxis skapas som innebär att
andra företag och myndigheter anser sig kunna trixa sig runt lagstiftningen på
samma sätt. Motsatsen kan däremot verka ”allmänpreventivt” och leda
till att företag och myndigheter framöver inväntar ett slutgiltigt beslut,
eller söker en alternativ och bättre lösning innan utbyggnad och igångsättande
av verksamhet i stället för att anlita allehanda lobbyföretag. Det är alltid
bättre att göra rätt från början.
Om Arlanda skulle vinna mot de boende är det en
klar indikation av bilden att Arlandas expansion är av ett sådant intresse att
omkring 30 000 boende får offras. Att som företag ens föreslå en
inflygningsbana som drabbar så många är närmast omoraliskt.
I slutänden är det de boende i främst Upplands
Väsby som får ta ”smällen” och bullret för Arlanda/LFV:s misstag.
Jag vill därför fråga statsrådet om hon avser att ta
initiativ för att säkerställa att de boende i Upplands Väsby hålls skadeslösa
om Arlanda får klartecken till rak inflygning tidiga morgnar och kvällar.
Avser statsrådet att ta initiativ till att
prioritera underhåll och ökad spårkapacitet för den spårbundna trafiken i syfte
att skapa alternativ till kortdistansflygen?