den 20 december

Interpellation

2012/13:187 Könsselektiva aborter

av Julia Kronlid (SD)

till socialminister Göran Hägglund (KD)

I slutet av år 2011 släppte Europarådet en rapport om förekomsten av våld och diskriminering mot kvinnor i Europa. I denna rapport diskuterades bland annat frågan om könsselektiva aborter i ett antal olika länder. Huvudsakligen existerar problemet i Sydostasien, men det finns också tecken på att fenomenet förekommer i länder som är medlemmar i Europarådet. Bland annat lyfts Georgien och Albanien fram i rapporten. Rapporten låg sedan till grund för resolution 1829 som det beslutades om i Europarådet också i slutet av år 2011. Samtliga svenska samt nordiska ledamöter röstade för denna resolution. Resolutionen fördömer bruket av könsselektiva rapporter och uppmanar medlemsländerna att införa åtgärder som motverkar könsselektiva aborter. Dessa åtgärder innebär bland annat forskning och datainsamling för att ta reda på orsaker bakom könsselektiva aborter samt en abortlagstiftning som inte ska möjliggöra könsselektiva aborter.

Det är anmärkningsvärt att Sverige i rapporten särskilt pekas ut som ett isolerat särfall i Europa – det enda landet som tillåter aborter helt utan restriktioner fram till graviditetsvecka 18, vilket alltså innebär att könsselektiva aborter är fullt tillåtna i Sverige. Detta bekräftas av Socialstyrelsen, som framhåller att det är sjukvårdspersonalens skyldighet att genomföra en abort fram till graviditetsvecka 18 även om fostrets kön skulle vara enda skälet till att aborten ska genomföras. I Sverige genomförs också det rutinmässiga ultraljudet vanligen någon gång mellan vecka 15 och 19 och det är möjligt att först få reda på vilket kön barnet har och efter det göra abort utan att behöva ange något skäl.

Sveriges abortregler gör det också möjligt för så kallad abortturism. Enligt uppgifter från det danska abortrådet samt läkare i Danmark förekommer det att kvinnor i Danmark som önskar genomföra en könsselektiv abort beger sig till Sverige för att genomföra ingreppet eftersom det i Danmark bara är tillåtet med fri abort oavsett skäl fram till graviditetsvecka 12 och att det därefter ska behovsprövas där kön på barnet inte ses som ett giltigt skäl.

På riksdagens frågestund den 22 november ställdes frågan till socialminister Göran Hägglund hur ministern ser på dessa uppgifter att Sverige har blivit ett mål för könsselektiv abortturism och därmed bidrar till att direkt motverka en resolution antagen av Europarådet.

Det huvudsakliga svaret socialminister Göran Hägglund hade var att det nog inte rör sig om så många fall där detta sker och att de viktigaste är att förebygga oönskade graviditeter.

Jag instämmer självklart i att det är viktigt att förebygga oönskade graviditeter men vad gäller könsselektiva aborter så behöver det inte alls handla om en oönskad graviditet utan en planerad graviditet dock med ett oönskat kön.

Oavsett hur många fall det handlar om där kvinnor från Danmark eller andra länder kommer till Sverige för att utföra aborter på grund av kön så går detta i direkt strid mot den resolution som kommer från Europarådet, och Sverige bidrar till att urholka andra länders lagstiftning och försvårar för andra länder att leva upp till resolutionen 1829.

Det kan inte vara principiellt rätt att Sverige bidrar till att försvåra för andra länder att leva upp till en resolution från Europarådet genom att vi gör det möjligt för människor att resa till Sverige och genomföra könsselektiva aborter.

I januari 2015 ska Sverige återrapportera till Europarådet på vilket sätt Sverige arbetat för att motverka könsselektiva aborter i enlighet med resolution 1829.

Jag vill mot den bakgrunden fråga vilka åtgärder socialminister Göran Hägglund kommer att vidta dels för att Sverige ska leva upp till de krav som ställs i resolution 1829, dels för att vi inte ska försvåra för andra länder att följa resolutionen, eftersom det i dag är möjligt för människor att resa till Sverige och genomföra könsselektiva aborter.