den
23 november
Interpellation
2012/13:146
Situationen i Somalia
av Carina
Hägg (S)
till utrikesminister Carl Bildt (M)
Somalias omvärld har att föra en aktiv politik i
förhållande till Somalia. Trots framsteg är situationen i landet fortfarande
skör, och därför är det extra betydelsefullt att det internationella samfundet
för en aktiv politik till stöd för den demokratiska riktning som nu stakats ut
av somalierna själva. Sverige och EU bör verka för att upprätthålla FN:s
säkerhetsråds engagemang för Somalia.
Utvecklingen i Somalia har betydelse för hela
Afrikas horn, och i dagsläget är Amisoms insats avgörande. Den AU-ledda
insatsen Amisom bör få ett fortsatt starkt stöd samtidigt som en tidsplan bör
anges för när säkerheten ska lämnas över till Somalias regering. I dag är det
oklart vilka insatser regeringen avser att prioritera att lägga fram för
riksdagen, vilka direktiv som ges till myndigheter liksom när beslut kan väntas
tas för Somalia. Sverige har haft en viktig roll på Afrikas horn men tappat i
engagemang och därmed inflytande. Sverige tar i dag inte vara på existerande
kontaktnät och närvaro i landet.
Vilka initiativ har regeringen tagit
internationellt och inom EU med bäring på Somalia? De svar Sveriges regering
lämnat in till FN bör redovisas även för riksdagen. Vi socialdemokrater
fortsätter hävda vikten av att se Afrikas horns svårigheter och möjligheter
även i ett vidare sammanhang.
Laglöshet i Somalia har fått konsekvenser utanför
landet självt i form av omfattande flyktingströmmar. Internflyktingarna utgörs
huvudsakligen av kvinnor och barn. Indikatorer som hög mödra- och
barnadödlighet, fistula, könsstympning, vaccination, undernäring och frånvaro
av familjeplanering placerar Somalia i världens bottenskikt. Landet saknar
tillgång till offentliga läkare, sjuksköterskor och lärare. Familjeplanering är
inget man talar om, och preventivmedel är varken accepterade eller finns att
tillgå. Satsningar behövs för att förbättra kvinnors hälsa. Flickor och kvinnor
drabbas av sexuellt våld samtidigt som rättslösheten är betydande.
Kvinnokonventionen Cedaw är ett användbart redskap i arbetet för att öka
kvinnors möjligheter. De ekonomiska kostnaderna för krigstillståndet har varit
enorma men den främsta förlusten är de människor som mist livet.
Sverige bidrar under 2012 med humanitärt stöd till
Somalia. Den sammantagna humanitära hjälpen och utvecklingshjälpen till Somalia
under 20 år uppskattas ha uppgått till minst 13 miljarder dollar. Under samma
period har somalier utanför landet skickat in ungefär lika mycket till sina
kvarvarande anhöriga. Ännu mer har militära insatser, terrorism och
internationell brottslighet samt piratverksamhet kostat. Närmare en fjärdedel
av somalierna är nu flyktingar inom eller utom landet. Men listan på dem som
tjänat på kaoset är lång – korrupta före detta politiker, krigsherrar,
pirater, vapensmugglare, droghandlare, penningtvättare, och till och med hjälporganisationer.
Om inte fler kan tjäna på fred än på kaos och
konflikt kommer hungersnöd att återkomma. Torka anges nästan ryggmärgsmässigt
som förklaring till svält. Uteblivna regn satte i gång den negativa spiral som
följts av torka och svält. Bristen på rent vatten är stor. Men det är inte
ödesbundet att torka ska leda till svält. Det är inte heller problem som
biståndet ensamt kan lösa. Det handlar om människors prioriteringar och
agerande. Några faktorer har varit överordnade: bristen på fred och demokrati,
ansvarsutkrävande samt regionala spänningar och konflikter.
En policy för Afrikas horn antogs av EU 2009. År
2011 tillsattes en särskild EU-representant för Afrikas horn med uppdrag att i
första hand inrikta sig på Somalia, konfliktens regionala dimension och
piratdåd. En mekanism, joint financial management board, föreslogs hösten 2011
för att följa och övervaka både inkomster som genereras i Somalia och inkomster
som härrör från utvecklingsbistånd. En särskild deklaration om detta antogs vid
Londonkonferensen.
Enligt EU:s rådsslutsatser från november 2011
kommer man att fortsätta arbetet för att spåra finansiella flöden från
piratdåd. Under Londonkonferensen i februari 2012 behandlades huvudsakligen
frågan om hur det internationella samfundet kan öka sina ansträngningar för att
på allvar ta itu med såväl de underliggande orsakerna till situationen i
Somalia som dess effekter i form av svält, flyktingar, piratverksamhet och
terrorism. I slutkommunikén från konferensen enades det internationella
samfundet om att ge stöd till en politisk process, att fortsätta stärka Amisom
och att hjälpa Somalia att utveckla sin egen säkerhetsförmåga, inklusive försvarsmakten.
Likaså skulle det internationella samfundet bistå med att bygga stabilitet på
lokal nivå och utöka sina ansträngningar att ta itu med pirater och
terrorister. Dessutom uttrycktes förhoppningen om att en ny fas i Somalia–Mogadishu-politiken,
med stöd från det internationella samfundet, ska leda till fred i Somalia. En
oro finns att omgivande stater kommer att hålla sig kvar på Somalias mark- och
vattenterritorium.
EU har nyligen avsatt 412 miljoner för att stödja demokratisk
utveckling i Somalia. Medel bör även öronmärkas för kvinnor, och medvetenhet om
vikten av att involvera både män och kvinnor i arbetet bör säkerställas.
Klansystemet, ofta omnämnt som 4.5, är en realitet men bör inte förstärkas då
det skulle ske på bekostnad av demokrati och ett framväxande flerpartisystem.
Partier kan stödja genom partinära bistånd i den mån budgetresurser finns
tillgängliga och regelverk är anpassade till faktiska förhållanden.
Kvinnorna är de största förlorarna när maktfördelning
utgår från klansystemets patriarkala struktur. Kvinnors roll i samhället och i
regionen behöver stärkas och deras organisering stödjas. Kvinnoorganisationen
Somalias Kvinnokommission har återinrättats och har framfört tydliga
prioriteringar. Särskilda utbytesprogram, där kvinnor i regionen får möjlighet
att utbilda sig i frågor kring demokrati och ledarskap kan anordnas. Kvinnornas
enda möjligheter att resa utomlands i dag är genom att söka asyl, men genom ett
ökat utbyte kan fler få möjlighet att skaffa sig verktyg för att öka sitt
inflytande i Somalia. Behovet av att följa finansiella strömmar kvarstår.
Kvinnor tillhör de fattigaste av de fattiga samtidigt som 16 procent av
parlamentarikerna utgörs av kvinnor. 100 kvinnor har också genomgått polisutbildning.
En generation har förlorat sin rätt till utbildning
och behöver i dag till exempel möjligheter i form av yrkesutbildning. Hela 80 procent
av de unga är arbetslösa. Den privata skolundervisning som i dag ibland finns
liksom betyg från universitet erkänns inte utomlands och ger därmed inte
behörighet, vilket lyfts fram som ett konkret problem.
Regeringen lyfter fram behovet av att kunna
utveckla småföretagandet för kvinnor och män även med handelskontakter utanför
landets egna gränser. Det finns småföretagare som organiserat sig som grupp.
Somalia behöver utveckla en bärkraftig ekonomisk tillväxt. Därför finns
intresse av kontakter mellan företagare i Sverige och Somalias kvinnliga och
manliga företagare. På sikt vill man ha tillgång till en vidare marknad
inklusive EU-marknad.
Reconstruction and Development Programme (RDP) har
tagits fram under ledning av FN i samarbete med den avgångna
övergångsregeringen. En styrka är att ramverket utvecklades i en för
förhållandena öppen process med ambition att inkludera somaliska aktörer. Målet
med RDP är att stärka och utöka freden och minska fattigdomen. Men detta
övergripande ramverk för internationellt bistånd till Somalia behöver utvecklas,
och det kräver såväl ett internationellt som ett svenskt förnyat engagemang.
Institutioner behöver återuppbyggas.
Extremisterna har styrt och terroriserat Somalia.
De har uttaxerat från fattiga bönder, tvångsrekryterat till sin milis.
Al-Shabab har tvingats retirera men strider och terrorattacker förekommer
fortfarande, om än i minskad omfattning. Rörelsefriheten för individer och
internationella organisationer är ännu begränsad på grund av säkerhetsläget. En
fråga som diskuteras är om ansvariga för allvarliga brott som krigsförbrytelse
i dag är möjliga att ställa inför rätta. Detta menar jag kan göras möjligt.
Somaliska makthavare arbetar vidare med att befästa och utvidga säkerheten i
landet. Planer på processer för försoning och utveckling av konstitutionen i
syfte att involvera invånarna välkomnas men det finns även en medvetenhet om
att ett sådant arbete kräver resurser.
Flygplatsen i Mogadishu hålls öppen genom Amisoms
insats. Den fredsbevarande styrkan kontrollerar tillsammans med somalierna
själva och armén numera Mogadishu. Strider och terrorattacker förekommer emellertid
fortfarande och rörelsefriheten för internationella organisationer liksom
individer är begränsad. En närvaro av Amisom är avgörande för säkerheten och
därmed utvecklingen i landet. Styrkan utgörs till övervägande del av soldater
från Burundi och Uganda. Totalt är nio svenskar anställda av Bancroft vars
huvudsakliga uppgift är att vara mentorer för Amisom, men man tränar och stöder
även Somali National Army. Detta arbete sker i nära relation med den nu utsedda
regeringen.
Arbete pågår för att sätta upp en sjukvårdsstruktur
inom armén. Det finns ett förslag till ombyggnad av Villa Baidoa för att skapa
ett mindre militärt sjukhus med även civila avdelningar. Träning av
sjukvårdspersonal och ambulansförare pågår och tre mobila kliniker drivs för
SNA. Behovet av grundläggande hälso- och sjukvård men även för till exempel
behandling mot skador är dokumenterat stor.
Vidare ska
nämnas Mine Actions verksamhet i Somalia. Resolutionerna 1325 och 1820 ska
implementeras i insatser. Vapeninsamlingsprogram bör övervägas. EU:s
rådsslutsatser från 2009 för att ta till vara diasporans eget engagemang bör
följas upp. Utformningen av den civila insats som är tänkt att stärka de
maritima kapaciteterna i regionen behöver redovisas. I dag kan Somalia inte
skydda sina korallrev från skador och sina fiskevatten från utfiskning
samtidigt som det egna närfisket behöver utvecklas.
Valet nyligen ska delvis ses som en slutpunkt på
den FN-stödda övergångsprocessen i Somalia. I september hölls parlamentariskt
val, och landet har nu en ny president, premiärminister och regering.
Premiärministern fick stöd för en regering som inte bygger på en klankvoterad
mandatfördelning. Regering består av tio ministrar varav två är kvinnor. En av
kvinnorna är utrikesministern som även utsetts till vice premiärminister.
Vikten av att prioritera säkerhetsfrågor lyftes
fram i alla samtal jag förde under mitt besök i Somalia nyligen. Det är viktigt
dels för att befästa den säkerhet man uppnått, dels för att utvidga den inte
minst geografiskt. Utan säkerhet är en politik för småföretag med
arbetstillfällen inte möjlig.
Somalias regering saknar i dag, 20 år efter det att
staten föll ihop, föga förvånande, kapacitet i form av resurser att genomföra
sina beslut. Men trots utmaningarna var optimismen märkbart påtaglig i
Mogadishu. Borgmästaren kunde peka på resultat som åstadkommits. All
infrastruktur förstördes i landets 18 distrikt men mobiltelefoner fungerar
numera väl i delar av landet. Att hamnen i Mogadishu är i behov av ombyggnad
behöver uppmärksammas. Den väg som restaurerats och försetts med
solenergibelysning har tillsammans med en rondell blivit en hoppfull symbol för
invånare.
Sveriges mottagande av somaliska flyktingar har
uppmärksammats positivt av Somalias president och regering. Diasporan har även
en viktig roll för landets utveckling bland annat genom ett permanent
återvändande men oftare genom tidsbegränsade insatser på nyckelposter.
Kompetens efterfrågas för så gott som alla samhällsområden. Ett deltagande från
de i diasporan som så önskar bidra till samhällsuppbygganden bör underlättas.
Sverige bör inrätta ett program som genom finansiering möjliggör för
svensk-somaliska experter att konkret bidra till uppbygganden av Somalia.
Regeringen kan bättre ta vara på den svenska närvaro som redan finns i Somalia.
Det finns önskemål i diasporan om att Somalia
upprättar en diplomatisk närvaro i Sverige genom att en konsul utses. Dock har
Somalias beslutsfattare själva att hantera den frågan inom ramen för sin
prioritering. Men Sveriges regering bör snarast besluta om en diplomatisk
närvaro genom en konsul i Somalias huvudstad Mogadishu. Såväl de politiska som
de praktiska förutsättningarna för upprättande av en diplomatisk närvaro
föreligger. Den konsulära verksamheten likväl som andra kontakter kan förväntas
växa.
Då behoven av uppbyggnad är omfattande i Somalia är
det angeläget att regeringen tar initiativ till samordning mellan
samarbetspartner och såväl regionala som internationella organisationer. En
fördelning av områden för insatser utifrån de prioriteringar som läggs fram av
landets regering och parlament är angelägen.
Mina frågor till utrikesministern är:
-
Erkänner
regeringen Somalias president, regering och parlament?
-
Kommer
utrikesministern att verka för att regeringen lägger fram någon strategi för
politik i förhållande till Somalia? Vad ska i så fall
en handlingsplan innehålla och när kan den förväntas antas?
-
En fortsatt
närvaro av Amisom är avgörande för Somalias säkerhet och utveckling varav ett
fortsatt stöd från Sverige är motiverat. Men kommer utrikesministern att verka
för att regeringen stöder Amisom?
-
Kommer
utrikesministern att verka för att regeringen bidrar till uppbyggnaden av
Somali National Army?