den
13 november
Interpellation
2012/13:117
Tortyrbrottets ställning i svensk lag
av Lotta
Hedström (MP)
till justitieminister Beatrice Ask (M)
FN hade under 2010 en särskild rapportör, Manfred
Nowak, till Rådet för mänskliga rättigheter. Han samlade material om
förekomsten av tortyr i världen och resultatet var inte så uppmuntrande. Tortyr
är långt ifrån ett medeltida fenomen utan påtagligt vanligt och till och med
underförstått accepterat i vissa former sedan elfte september 2001.
Tortyr är inte heller vilket brott som helst. Det
sker i ett maktsyfte, med någon makthavande instans goda minne eller på dess
order och är i första hand inte personlig. Det är systematiserad djävulskap i
syfte att bryta ned kropp, själ och ande. Ett sätt att straffa, framtvinga
information, skrämma eller varna människor, familjer, grupper av etnisk eller
politisk natur, hela byar och lokalsamhällen, hela partier eller oppositionella
grupperingar. Krossa utan att döda och att skapa ett livslångt lidande. Dess
draksådd skapar varaktiga och djupt handikappande problem hos individen och hos
familjen som drabbas och i de länder där tortyr tillåts förekomma. Men också i
de samhällen som tar emot de som flyr från tortyrens helvete.
Nowak och Amnesty konstaterar att tortyr förekommer
så gott som överallt på jorden, i cirka hundra länder.
Tortyr är som sagt inte vilken typ av misshandel
som helst. I portalparagrafen i Konventionen mot tortyr, grym, inhuman och
förnedrande behandling, eller Convention Against Torture, CAT står det:
”I
denna konvention avses med begreppet tortyr varje handling genom vilken
allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt, medvetet
tillfogas någon antingen för sådana syften som att erhålla information eller en
bekännelse av honom eller en tredje person, att straffa honom för en gärning
som han eller en tredje person har begått eller misstänks ha begått eller att
hota eller tvinga honom eller en tredje person eller också av något skäl som
har sin grund i någon form av diskriminering, under förutsättning att smärtan
eller lidandet åsamkas av eller på anstiftan eller med samtycke eller
medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar
såsom företrädare för det allmänna. Tortyr innefattar inte smärta eller lidande
som uppkommer enbart genom eller är förknippade med lagenliga
sanktioner.”
Den kom 1984 och Sverige var innan dess ledande
nation i att verka för framtagandet.
I dess viktiga artikel 4 slås det också fast att
varje konventionsstat ska:
”säkerställa
att alla tortyrhandlingar utgör brott enligt dess strafflag. Detsamma gäller
försök att utöva tortyr samt av någon person vidtagen handling som utgör
medverkan till eller deltagande i tortyr … och
belägga dessa brott med adekvata straff, som beaktar deras allvarliga karaktär.”
Svenska regeringar av skilda kulörer har sedan dess
menat att det är tillräckligt med att enbart straffa för de handlingar som
tortyren utför. Men själva poängen är att det är motiven och kontexten för
dessa handlingar som gör att det handlar om tortyr.
Med en specifik lag skulle vårt land med större
kraft kunna vara med och förebygga, motverka och ta ställning emot all form av
tortyr i världen. Rent praktiskt-juridiskt får man med en renodlad
brottsrubricering större möjligheter att föra statistik och därigenom
identifiera, upptäcka, anmäla, utreda och lagföra tortyrbrott på svensk botten.
Jag vill därför fråga minister Beatrice Ask:
Vad avser justitieministern att göra för att skapa
det som stipuleras i tortyr- konventionens artikel 4 och låta inkorporera en
specifik brottsrubricering för tortyrbrott i svensk lag?