den
8 november
Interpellation
2012/13:105
Kommunerna och välfärden
av Peter
Persson (S)
till finansminister Anders Borg (M)
Kommunerna (kommuner och landsting) är bärare av
huvuddelen av vår välfärd, av skola, vård och omsorg. Huvuddelen av kommunernas
verksamhet finansieras via kommunal- och landstingsskatten. När det går dåligt
för Sverige, när arbetslöshet och utanförskap växer, så märks det snabbt i
kommunerna. Kostnaderna för socialt bistånd ökar och förvaltningarna får order
om att hålla igen. Om nedgången fortsätter blir det så dags att börja spara.
Kanske är det där vi är just nu. Varselvågen sveper
över Sverige. Regeringens glättade siffror för tillväxt och jobb framstår som
alltmer falska och förljugna för varje dag som går. I spåren av arbetslöshet
och dåliga ekonomiska tider växer främlingsfientlighet och rasism i Sverige.
Hur det ekonomiska läget verkligen är visas av att
46 kommuner höjer skatten nästa år. Sex kommuner sänker, samtliga i Stockholms
län. Det delade Sverige och den ojämna ekonomiska utvecklingen
i landet visas av följande fakta. 15 kommuner i Stockholms län har lägre
kommunalskatt 2013 än 2003. Sju har högre och fyra kommuner har samma
skattesats som för tio år sedan. Hög tillväxt, en bra sammansatt arbetsmarknad
och ständig inflyttning gör att Stockholmsregionen klarar sig väl ekonomiskt.
Dessutom har borgerliga kommunledningar i många fall sett till att omfattningen
av och kvaliteten i kommunal verksamhet har hållits tillbaka.
Av 21 landsting höjer 8 också skatten. De tre
landsting som i dag har lägst skattesats, Södermanland, Östergötland och
Västmanland, finns alla med på listan över dem som nästa åt höjer skatten.
Beror nu detta på politisk ”slösaktighet” med kommunala medel?
Förvisso inte. Gamla pendeltåg och bussar måste bytas ut, omoderna och slitna
sjukvårdslokaler likaså. Medelåldern stiger och sjukvårdskostnaderna för de
äldsta i slutet av livet blir höga. Vi ställer också krav på omedelbar
tillgänglighet och allt högre krav på att vården ska ”reparera” och
rädda oss. Lite hårdraget drivs döden tillbaka av ökade ekonomiska insatser.
Regeringen samt borgerliga kommun- och
landstingspolitiker målar gärna upp en rosig bild av skattesänkningar som inte
berör välfärdens omfattning och kvalitet. De statliga skatterna har sänkts med
över hundra miljarder. De kommunal- och landstingsskattehöjningar vi ser är
delvis en effekt av regeringens politik. Statsbidrag hålls igen samtidigt som
den misslyckade närings- och arbetsmarknadspolitiken ökar kostnaderna för
kommunerna.
Kommuner och landsting står inför stora problem.
Kommuner och landsting blir de som kommer att få hantera kostnaderna i samband
med Sveriges förändrade ålderssammansättning. De yrkesverksamma ska bära allt
fler äldre, icke yrkesverksamma.
Mina frågor till statsrådet är:
Vilka ekonomiska insatser är statsrådet beredd att
göra för att förhindra uppsägningar i kommuner och landsting som annars kommer
att förvärra, fördjupa och förlänga lågkonjunkturen?
Vilka mer långsiktiga åtgärder i den ekonomiska
politiken avser statsrådet att vidta för att säkra att kommuner och landsting kan
klara en god sjukvård och äldreomsorg då de äldsta åldersgrupperna på allvar
börjar öka i antal och andel av befolkningen?