Regeringens proposition 2012/13:177

Tekniska föreskrifter för fartyg

Prop.

på inre vattenvägar

2012/13:177

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 13 juni 2013

Fredrik Reinfeldt

Catharina Elmsäter-Svärd

(Näringsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen lämnas förslag till de lagändringar som krävs för att genomföra direktivet 2006/87/EG om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart.

Genomförandet av direktivet innebär att Sverige börjar tillämpa delar av EU:s regelverk om inlandssjöfart. Inlandssjöfarten har såväl inter- nationellt som inom EU en reglering som är helt separerad från havssjö- farten. Sverige har hittills tillämpat havssjöfartsregler på all fartygstrafik.

De lagändringar som föreslås i denna proposition är framför allt av ramkaraktär. Regeringen föreslår att det i fartygssäkerhetslagen (2003:364) t.ex. införs krav på fartyg att ha gemenskapscertifikat för inlandssjöfart om de trafikerar inre vattenvägar. Kraven föreslås dock inte gälla för fartyg som endast trafikerar svenska inre vattenvägar. Vidare föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska ange vilka vattenområden som ska vara svenska inre vattenvägar. Transportstyrelsen ska kunna överlåta tillsynsuppgifter till s.k. erkända klassificeringssällskap. Förslagen innebär att förvaltnings- uppgifter som innefattar myndighetsutövning får överlåtas till ett utländskt organ. Riksdagens beslut bör därför fattas i den ordning som föreskrivs i 10 kap. 6 § andra stycket regeringsformen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 2014. För fartyg som vid ikraftträdandet har giltiga certifikat för aktuell fart föreslås att lagändringarna tillämpas när certifikatets giltighet upphör, dock senast den 30 december 2018.

1

Prop. 2012/13:177

2

Innehållsförteckning

1

Förslag till riksdagsbeslut .................................................................

4

2

Förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364)........

5

3

Ärendet och dess beredning ............................................................

12

4

Bakgrund.........................................................................................

13

 

4.1

Havssjöfart – inlandssjöfart..............................................

13

 

4.2

EU:s regelverk om inre vattenvägar .................................

13

 

4.3

Regionala överenskommelser och FN..............................

14

4.4Den svenska inställningen till fenomenet inre

 

vattenvägar .......................................................................

15

5 Förslag

............................................................................................

16

5.1

EU:s regler om inre vattenvägar ska genomföras.............

16

5.2

Något om det inledande och kommande arbetet ..............

17

5.3Direktivet om tekniska föreskrifter för fartyg i

 

inlandssjöfart bör genomföras i befintlig lagstiftning ......

20

5.4

Inre vattenvägar och zonindelning ...................................

21

5.5

Krav på gemenskapscertifikat för inlandssjöfart ..............

24

5.6

Frivillighet att tillämpa regelverket..................................

29

5.7Inre vattenvägsfartyg ska undantas från vissa andra

 

certifikatskrav...................................................................

31

5.8

Krav på ny besiktning efter bl.a. reparation .....................

31

5.9Klassificeringssällskap ska få besikta fartyg och

 

utfärda certifikat ...............................................................

32

5.10

Övrig anpassning av fartygssäkerhetslagen......................

37

5.11

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ....................

39

6 Kostnader och andra konsekvenser.................................................

41

6.1

Det allmänna ....................................................................

41

 

6.1.1

Ett nytt trafikslag .............................................

41

 

6.1.2

Tillsynsmyndigheten .......................................

41

 

6.1.3

Miljön .............................................................

42

 

6.1.4

Övriga allmänna effekter .................................

43

6.2

Näringen

...........................................................................

43

 

6.2.1

Rederierna .......................................................

43

 

6.2.2

Transportköparna .............................................

45

 

6.2.3 ................................

Klassificeringssällskapen

45

 

6.2.4 .............................................................

Övriga

45

6.3

Den enskilde.....................................................................

46

7 Författningskommentar...................................................................

47

Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG om

 

 

tekniska föreskrifter .......för fartyg i inlandssjöfart (utdrag)

52

Bilaga 2 Europaparlamentets .........och rådets direktiv 2006/137/EG

69

Bilaga 3 Rådets direktiv ..................................................2008/59/EG

72

Bilaga 4 Europaparlamentets ...........och rådets direktiv 2008/68/EG

74

Bilaga 5 Kommissionens .................................direktiv 2008/87/EG

121

Bilaga 6

Kommissionens direktiv 2008/126/EG ..............................

144

Bilaga 7

Kommissionens direktiv 2009/46/EG ................................

213

Bilaga 8

Kommissionens direktiv 2012/48/EU ................................

236

Bilaga 9

Kommissionens direktiv 2012/49/EU ................................

284

Bilaga 10

Lagförslag i SOU 2011:4 ...................................................

322

Bilaga 11

Sammanfattning av SOU 2011:4 .......................................

331

Bilaga 12

Förteckning över remissinstanserna – SOU 2011:4...........

342

Bilaga 13

Promemorians lagförslag ...................................................

343

Bilaga 14 Förteckning över remissinstanserna –

 

 

Näringsdepartementets promemoria ..................................

347

Bilaga 15

Lagrådsremissens lagförslag ..............................................

348

Bilaga 16

Lagrådets yttrande..............................................................

355

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 juni 2013........

358

Rättsdatablad........................................................................................

359

Prop. 2012/13:177

3

Prop. 2012/13:177 1

Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364).

4

2

Förslag till lag om ändring i

Prop. 2012/13:177

 

fartygssäkerhetslagen (2003:364)

 

Härigenom föreskrivs1 i fråga om fartygssäkerhetslagen (2003:364) dels att 1 kap. 5 §, 3 kap. 1, 2 och 7 §§, 5 kap. 3 och 7 §§, 6 kap. 1 §,

7 kap. 1 och 11 §§ samt rubrikerna närmast före 1 kap. 5 § och 7 kap. 1 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas fyra nya paragrafer, 1 kap. 7 §, 3 kap. 1 a och 1 b §§ och 7 kap. 11 a §, samt närmast före 1 kap. 7 § och 3 kap. 1 a § nya rubriker av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

1 kap.

Erkänd organisation

Erkänd organisation och erkänt

 

klassificeringssällskap

Med erkänd organisation avses i denna lag en sådan organisation som har erkänts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemen- samma regler och standarder för organisationer som utför inspek- tioner och utövar tillsyn av fartyg.

En organisation enligt denna lag kan vara ett klassificerings- sällskap eller annan som utför säkerhetsbedömningar på statens vägnar.

5 §2

Med erkänd organisation avses i denna lag en organisation som har erkänts i enlighet med Europa- parlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar till- syn av fartyg.

Med erkänt klassificerings- sällskap avses i denna lag ett sällskap som har erkänts i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG av den 12 december 2006 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlands- sjöfart och om upphävande av rådets direktiv 82/714/EEG3, senast ändrat genom kom- missionens direktiv 2012/49/EU av den 10 december 2012 om ändring av bilaga II till Europaparla- mentets och rådets direktiv

1Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv (2006/87/EG) av den 12 december 2006 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart och om upphävande av rådets direktiv 82/714/EEG (EUT L 389, 30.12.2006, s. 1, Celex 32006L0087), senast ändrat genom kommissionens direktiv 2012/49/EU (EUT L 6, 10.1.2013, s. 49 (Celex 32012L0049).

2Senaste lydelse 2011:549.

3EUT L 389, 30.12.2006, s. 1 (Celex 32006L0087).

5

Prop. 2012/13:177

2006/87/EG om tekniska före-

 

skrifter för fartyg i inlandssjöfart4.

 

Fartområden och zoner

 

7 §

 

För sjöfarten ska Sveriges sjö-

 

territorium delas in i fartområden

 

och zoner.

3 kap.

 

1 §5

Ett svenskt fartyg som har en

Ett svenskt fartyg som har en

bruttodräktighet av minst 20 eller

bruttodräktighet av minst 20 eller

är ett passagerarfartyg skall ha ett

är ett passagerarfartyg ska ha ett

fartcertifikat. Fritidsfartyg behöver

fartcertifikat. Fritidsfartyg behöver

dock ha fartcertifikat endast om

dock ha fartcertifikat endast om

bruttodräktigheten är minst 100.

bruttodräktigheten är minst 100.

Ett fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används ute-

slutande för statsändamål och inte för affärsdrift behöver inte ha fart-

certifikat.

 

Transportstyrelsen får befria ett fartyg från skyldigheten att ha fart- certifikat, om ett passagerarfartygscertifikat har utfärdats för fartyget enligt 2 §.

Fartyg och flytande utrustning som har ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart enligt 1 a § behöver inte ha något fartcertifikat vid trafik på inre vattenvägar.

Gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

1 a §

Följande fartyg ska när de trafikerar inre vattenvägar ha ett gemenskapscertifikat för inlands- sjöfart enligt direktiv 2006/87/EG eller ett certifikat utfärdat i enlig- het med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen:

4EUT L 6, 10.1.2013, s. 49 (Celex 32012L0049).

5Senaste lydelse 2008:1378.

6

 

 

 

 

 

1. passagerarfartyg,

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2. bogserfartyg

och

skjutbog-

 

 

 

 

 

serare som är avsedda att bog-

 

 

 

 

 

sera, sidobogsera eller skjuta på

 

 

 

 

 

antingen sådana fartyg som avses

 

 

 

 

 

i 3 eller flytande utrustning, och

 

 

 

 

 

3. andra

fartyg som

har

en

 

 

 

 

 

längd av minst 20 meter, eller för

 

 

 

 

 

vilka produkten av längd, bredd

 

 

 

 

 

och djupgående ger en volym på

 

 

 

 

 

minst 100 m3.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Flytande

utrustning

ska

också

 

 

 

 

 

ha något av de certifikat som

 

 

 

 

 

anges i första stycket vid trafik på

 

 

 

 

 

inre vattenvägar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Havsgående

fartyg

 

som

har

 

 

 

 

 

giltiga

certifikat

för

havsgående

 

 

 

 

 

trafik behöver trots första stycket

 

 

 

 

 

inte ha något av de certifikat som

 

 

 

 

 

där anges när de tillfälligt trafike-

 

 

 

 

 

rar inre vattenvägar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 b §

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fartyg eller flytande utrustning

 

 

 

 

 

som endast

trafikerar

svenska

 

 

 

 

 

vattenvägar utan förbindelse med

 

 

 

 

 

en vattenväg i någon annan med-

 

 

 

 

 

lemsstat i EU via en inre vattenväg

 

 

 

 

 

behöver inte ha något gemen-

 

 

 

 

 

skapscertifikat enligt 1 a §.

 

 

 

 

 

 

 

2 §

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett

svenskt

passagerarfartyg

Ett svenskt passagerarfartyg ska

skall ha ett passagerarfartygs-

ha ett

passagerarfartygscertifikat.

certifikat.

Vid

utfärdandet

av

Vid utfärdandet av passagerar-

passagerarfartygscertifikat

skall

fartygscertifikat

ska

det

högsta

det högsta tillåtna antalet passa-

tillåtna antalet passagerare be-

gerare bestämmas så att säkerheten

stämmas så att säkerheten för

för passagerarna

är betryggande.

passagerarna är betryggande. Av-

Avseende skall fästas särskilt vid

seende ska fästas särskilt vid far-

fartygets

stabilitet och bärighet,

tygets stabilitet och bärighet, vid

vid de åtgärder som har vidtagits

de åtgärder som har vidtagits för

för utrymning och övergivande av

utrymning

och

övergivande

av

fartyget samt vid skyddet mot

fartyget samt vid skyddet mot

ohälsa och olycksfall ombord.

 

ohälsa och olycksfall ombord.

 

Ett

utländskt

passagerarfartyg

Ett

utländskt

passagerarfartyg

skall ha ett certifikat eller en annan

ska ha ett certifikat eller en annan

handling som anger det högsta

handling som anger det högsta

tillåtna antalet passagerare.

 

tillåtna antalet passagerare.

 

 

Prop. 2012/13:177

7

Prop. 2012/13:177

Fartyg och flytande utrustning

 

som har något av de certifikat som

 

anges i 1 a § första stycket be-

 

höver inte ha något passagerar-

 

fartygscertifikat vid trafik på inre

 

vattenvägar.

Ett fartyg som skall ha fri- bordsmärken enligt 5 § skall också ha ett fribordscertifikat.

7 §

Ett fartyg som ska ha fri- bordsmärken enligt 5 § ska också ha ett fribordscertifikat. Fartyg som har ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart enligt 1 a § behöver inte ha något fribords- certifikat.

5 kap.

Om tillsyn i form av besiktning eller inspektion har utövats av en erkänd organisation för att fast- ställa minsta tillåtna fribord, eller för att utfärda eller förnya certi- fikat för fartyg eller utrustning, har denna tillsyn samma giltighet som om den utövats av Transport- styrelsen.

Ett fartyg som har besiktigats enligt 6 § skall besiktigas om det har genomgått någon större om- byggnad, reparation eller förnyelse eller har lidit skada som kan inverka menligt på sjövärdigheten. En sådan besiktning skall göras inom tre månader från det att om- byggnaden, reparationen eller förnyelsen har avslutats.

3 §6

Om tillsyn i form av besiktning eller inspektion har utövats av en erkänd organisation eller ett erkänt klassificeringssällskap för att fastställa minsta tillåtna fribord, eller för att utfärda eller förnya certifikat för fartyg eller utrust- ning, har denna tillsyn samma giltighet som om den utövats av Transportstyrelsen.

7 §

Ett fartyg som har besiktigats enligt 6 § ska besiktigas om det har genomgått någon större om- byggnad, reparation eller förnyelse eller har skadats på ett sätt som kan inverka menligt på sjövärdig- heten. En sådan besiktning ska göras inom tre månader från det att ombyggnaden, reparationen eller förnyelsen har avslutats. För far- tyg som har ett gemenskapscerti- fikat för inlandssjöfart ska en besiktning, i stället för inom den tid som anges i andra meningen, göras innan fartyget gör någon ny resa.

6 Senaste lydelse 2008:1378.

8

Lydelse enligt 2012:97

Föreslagen lydelse

Prop. 2012/13:177

6kap.

1 §

Ett fartygs resa får förbjudas, om det finns skälig anledning att anta att

1. fartyget inte är sjövärdigt för

1. fartyget inte är sjövärdigt för

resa i den avsedda farten,

en resa i den avsedda farten eller

 

zonen,

2. fartyget i något väsentligt av-

2. fartyget i något väsentligt av-

seende har brister i skyddet mot

seende har brister i skyddet mot

ohälsa, olycksfall eller otrygghet

ohälsa, olycksfall eller otrygghet i

avseende arbets- och levnads-

fråga om arbets- och levnads-

förhållanden,

förhållanden,

3.fartyget inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt,

4.fartyget medför fler passagerare än det högsta tillåtna antalet,

5.fartyget inte är bemannat på ett betryggande sätt för den avsedda resan,

6.rederiet eller fartyget inte uppfyller kraven på säkerhetsorganisation enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt förordning (EG) nr 336/2006,

7. bestämmelserna

i

lagen

7. bestämmelserna

i

lagen

(1998:958) om vilotid för sjömän

(1998:958) om vilotid för sjömän

inte efterlevs och detta innebär en

inte följs och detta innebär en

uppenbar fara för sjömännens eller

uppenbar fara för sjömännens eller

arbetstagarnas hälsa och säkerhet,

arbetstagarnas hälsa och säkerhet,

8.väder- eller sjöförhållandena är så ogynnsamma att resan skulle innebära allvarliga risker för människor eller miljön,

9.fartyget inte uppfyller föreskrivna krav på märkning med IMO- identifikationsnummer, eller

10. fartyget inte uppfyller före-

10. fartyget inte uppfyller före-

skrivna krav avseende sådana

skrivna krav sådana handlingar

handlingar med fartygshistorik

med fartygshistorik som ska finnas

som ska finnas ombord på far-

ombord på fartyget.

tyget.

 

Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i arbetsredskap får i stället användningen av anordningarna eller redskapen förbjudas tills rättelse har skett.

Likaså får, i stället för förbud enligt första stycket, användningen av en viss lokal, arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne för- bjudas tills rättelse har skett om det finns skälig anledning att anta att användningen innebär risk för ohälsa eller olycksfall.

9

Prop. 2012/13:177 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

 

7 kap.

Fartområden

Fartområden och zoner

Regeringen får meddela före- skrifter om vilka fartområden som skall finnas och omfattningen av de olika områdena. Regeringen får också meddela föreskrifter om rätt för Transportstyrelsen att i sär- skilda fall bestämma att ett fartygs fartområde skall ha annan omfatt- ning än vad som följer av före- skrifter som har meddelats med stöd av första meningen.

1 §7

Regeringen får meddela före- skrifter om vilka fartområden som ska finnas och omfattningen av de olika områdena. Regeringen får också meddela föreskrifter om rätt för Transportstyrelsen att i sär- skilda fall bestämma att ett fartygs fartområde ska ha annan omfatt- ning än vad som följer av före- skrifter som har meddelats med stöd av första meningen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka zoner som ska finnas och vilka inre vattenvägar som ska ingå i varje zon.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får genom avtal uppdra åt en erkänd organisation att utfärda och förnya certifikat och att i sådant syfte fastställa minsta tillåtna fribord.

Ett avtal som avses i första stycket får innehålla en begräns- ning av statens rätt att från organi- sationen kräva ersättning för skadestånd som staten ålagts att betala på grund av organisationens vållande. En sådan begränsning ska vara förenlig med vad som anges i detta avseende i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar till- syn av fartyg och för sjöfarts-

11 §8

Transportstyrelsen får överlåta

åt en erkänd organisation att utfärda och förnya andra certifikat

än gemenskapscertifikat för inlandssjöfart och att i sådant syfte fastställa minsta tillåtna fribord.

Innehållet i överlåtelsen ska regleras genom ett avtal. Avtalet får innehålla en begränsning av statens rätt att kräva ersättning från organisationen för skadestånd som staten ålagts att betala på grund av organisationens vållande. En sådan begränsning ska vara förenlig med vad som anges i detta avseende i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG av den 23 april 2009 om gemen- samma regler och standarder för organisationer som utför inspek- tioner och utövar tillsyn av fartyg

7Senaste lydelse 2008:1378.

8Senaste lydelse 2011:549.

10

administrationernas verksamhet i

och för sjöfartsadministrationernas

förbindelse därmed.

verksamhet i förbindelse därmed.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Transportstyrelsen får uppdra åt någon annan än en erkänd organisation att utfärda och för- nya certifikat som bara avser utrustning till fartyg och personlig skydds- utrustning, samt föreskriva eller för särskilda fall besluta att sådana certi- fikat ska ha samma giltighet som certifikat som utfärdas av Transport- styrelsen.

11 a §

Transportstyrelsen får överlåta åt ett erkänt klassificerings- sällskap att utfärda och förnya gemenskapscertifikat för inlands- sjöfart. Om fartyget uteslutande trafikerar inre vattenvägar i Sverige får Transportstyrelsen i stället överlåta uppgifterna åt en erkänd organisation.

1.Denna lag träder i kraft den 1 september 2014.

2.För fartyg som vid ikraftträdandet har giltiga certifikat för aktuell fart ska lagen tillämpas när certifikatets giltighet har upphört, dock senast fr.o.m. den 30 december 2018.

Prop. 2012/13:177

11

Prop. 2012/13:177

3

Ärendet och dess beredning

 

 

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG av den 12 december

 

2006 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart och om upp-

 

hävande av rådets direktiv 82/714/EEG gäller inte Sverige. Sverige har

 

inte heller helt genomfört något annat EU-direktiv som rör trafik på inre

 

vattenvägar, oavsett om Sverige omfattas av direktiven eller är undan-

 

taget. Sverige tillämpar vidare inte de EU-förordningar som rör inre

 

vattenvägar. Direktivet 2006/87/EG samt de rättsakter som därefter har

 

ändrat direktivet finns som bilaga 1–9. När det gäller bilaga 1 återges

 

dock inte de delar av direktivet som inte berörs av förslagen i denna

 

lagrådsremiss.

 

 

 

I en skrivelse den 23 juni 2009 (dnr N2009/3159/TE) hemställde före-

 

trädare för Västra Götalandsregionen att regeringen ska pröva om Göta

 

älv, Trollhätte kanal och Vänern kan införlivas i EU:s lagstiftning som

 

rör inre vattenvägar.

 

 

 

Regeringen gav den 21 december 2009 en särskild utredare uppdraget

 

att analysera de konsekvenser som uppkommer om EU:s regelverk om

 

inre vattenvägar genomförs i svensk rätt samt föreslå författnings-

 

ändringar för ett sådant genomförande. Utredningen redovisade upp-

 

draget i betänkandet Genomförande av EU:s regelverk om inre vatten-

 

vägar i svensk rätt (SOU 2011:4). Utredningens lagförslag finns i bilaga

 

10. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 11. Betänkandet har

 

remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga

 

12. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Närings-

 

departementet (dnr N2011/751/TE).

 

 

 

I Näringsdepartementet utarbetades under hösten 2012 promemorian

 

Kompletterande förslag till lagändringar för genomförande av direktivet

 

2006/87/EG om tekniska föreskrifter för fartyg i

inlandssjöfart

 

(dnr N2013/512/RS). Promemorians lagförslag finns

i bilaga 13.

 

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remiss-

 

instanserna finns i bilaga 14. En sammanställning av remissyttrandena

 

finns tillgänglig i Näringsdepartementet (dnr N2013/512/RS).

 

 

I avsnitt 5.9 avviker regeringens förslag från promemorians förslag på

 

så sätt att överlåtelse av förvaltningsuppgifter föreslås kunna ske

 

beträffande fler uppgifter än som föreslås i promemorian. En förklaring

 

till avvikelsen finns i avsnittet. Regeringen hade vid beredningen av

 

lagrådsremissen underhandskontakter med Transportstyrelsen som berörs

 

av förslaget. Transportstyrelsen fick också tillfälle att lämna synpunkter

 

på utkastet till lagrådsremiss. Transportstyrelsen hade inte några invänd-

 

ningar mot regeringens förslag.

 

 

Lagrådet

 

 

Regeringen beslutade den 8 maj 2013 att inhämta Lagrådets yttrande

 

över det lagförslag som finns i bilaga 15. Lagrådets yttrande finns i

 

bilaga 16. Regeringen har följt Lagrådets synpunkter, vilket har lett till

 

ändringar av vissa paragrafer och i författningskommentaren. Lagrådets

 

synpunkter behandlas i avsnitten 5.4, 5.5, 5.9 och 7. I propositionen har

 

vidare vissa redaktionella ändrar gjorts i förhållande till lagrådsremissens

12

lagförslag.

 

4

Bakgrund

Prop. 2012/13:177

4.1Havssjöfart – inlandssjöfart

I stora delar av Europa och i t.ex. Nordamerika är sjöfarten av tradition uppdelad i å ena sidan maritim sjöfart, dvs. transport av gods och passa- gerare på haven, å andra sidan inlandssjöfart, dvs. trafik på s.k. inre vattenvägar. Inre vattenvägar består av kanaler, floder och insjöar, men även hamn- och kustområden kan i vissa fall anses vara inre vattenvägar. Gemensamt för de inre vattenvägarna är att våghöjden generellt är lägre än på haven och att fartygen typiskt sett alltid befinner sig relativt nära land.

Denna karaktäristiska skillnad har lett till att havssjöfart och inre vattenvägstrafik omfattas av två helt separata regelverk när det gäller bl.a. fartygens konstruktion och utrustning, bemanning, utbildning och certifiering av sjömän samt navigering. Ett fartyg konstruerat för inre vattenvägar kan exempelvis ha lägre boghöjd och fribord samt färre besättningsmän jämfört med ett fartyg avsett för havssjöfart. Fartyg i inlandssjöfart behöver inte heller klara sig själva vid en olycka utan kan normalt få hjälp från närliggande land.

4.2EU:s regelverk om inre vattenvägar

Inom EU finns ett antal direktiv och förordningar som reglerar förhållan- den som rör de inre vattenvägarna och trafiken på dessa. Av de mest centrala direktiven kan nämnas:

direktiv 87/540/EEG om tillstånd att utföra varutransporter på vattenvägar inom nationell och internationell transport och om ömsesidigt erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighetsbevis,

direktiv 91/672/EEG om det ömsesidiga erkännandet av båtförar- certifikat för transport av gods och passagerare på inre vattenvägar,

direktiv 96/50/EG om harmonisering av villkoren för att erhålla nationella förarbevis för gods- eller passagerarbefordran på gemen- skapens inre vattenvägar,

direktiv 97/68/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer som skall monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg,

direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen,

direktiv 2005/44/EG om harmoniserade flodinformationstjänster (RIS) på inre vattenvägar i gemenskapen,

direktiv 2006/87/EG om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjö- fart,

direktiv 2008/68/EG om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar, och

direktiv 2009/100/EG om ömsesidigt erkännande av fartcertifikat

för fartyg i inlandssjöfart 97/68/EG om tillnärmning av medlems-

13

 

Prop. 2012/13:177 staternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikel- formiga föroreningar frön förbränningsmotorer som ska monteras i mobila maskiner som inte är av sedda att användas för transporter på väg (arbetsmaskindirektivet).

Av förordningarna kan följande nämnas:

förordning (EEG) nr 3921/91 om villkoren för att transportföretag skall få utföra inrikes transporter av gods eller passagerare på inre vattenvägar i en annan medlemsstat än den där de är hemma- hörande,

förordning (EG) nr 1356/96 om gemensamma bestämmelser för transport av gods eller passagerare på inre vattenvägar mellan medlemsstater, i syfte att införa frihet att tillhandahålla sådana transporttjänster,

förordning (EG) nr 1365/2006 om statistik över godstransporter på inre vattenvägar, och

förordning (EG) nr 169/2009 om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar.

4.3Regionala överenskommelser och FN

Flera av EU:s rättsakter om inre vattenvägar har sin grund i regionala överenskommelser. Till exempel har i direktivet 2006/87/EG om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart inarbetats de bestämmelser som reglerar inspektion av fartyg på Rhen, utfärdade av Centrala Kommissionen för Rhensjöfarten (CCNR). Även det båtförarcertifikat som regleras i direktiv 96/50/EG har sitt ursprung i regler antagna av CCNR. Även för andra floder, bl.a. Donau, Mosel och Sava, finns flod- kommissioner som tar fram regler och rekommendationer för trafiken på respektive flod. Reglerna är framför allt offentligrättsliga säkerhets- bestämmelser, men också civilrättsliga och i vissa fall t.o.m. straffrätts- liga frågor omfattas av kommissionernas regler.

Utöver de här nämnda regionala samarbetena som normalt endast omfattar de länder varigenom respektive flod rinner finns FN:s ekonomiska kommission för Europa, UNECE. UNECE har med hjälp av en arbetsgrupp för inlandssjöfart tagit fram alleuropeiska bindande regler samt rekommendationer om i stort sett alla områden som rör inre vatten- vägar. UNECE utför sitt arbete i nära samarbete med EU, flodkom- missionerna och andra internationella organ.

Sverige har inte tillträtt någon av de konventioner som UNECE har antagit. En utförligare beskrivning av de olika regionala samarbetena finns i betänkandet.

14

4.4

Den svenska inställningen till fenomenet inre

Prop. 2012/13:177

 

vattenvägar

 

I anslutningsfördraget för bl.a. Sveriges inträde i EU anges att Sverige har inre vattenvägar. Konkret gjordes dessa konstateranden genom att de relevanta rättsakterna om inre vattenvägar ändrades genom att vissa särskilt angivna svenska vattenvägar, lades till i t.ex. berörda bilagor. Även särskilda då gällande svenska befälsbehörigheter angavs som tillämpliga på de rättsakter som reglerar behörigheter för sjömän på fartyg i inlandssjöfart.

Redan i betänkandet EU, Sverige och de inre vattenvägarna (SOU 1996:183) lämnades förslag till åtgärder för att genomföra EU:s regelverk om inre vattenvägar. Förslagen i betänkandet kom dock aldrig

– förutom i vissa mindre avseenden – att genomföras. Den svenska inställningen har i stället varit att de svenska inre vattenvägarna av betydelse, dvs. framför allt Vänern och Mälaren med anslutningar, är av havskaraktär. Med åberopande av säkerhetsskäl har Sverige därför avstått från att helt genomföra EU-regelverket om inre vattenvägar. I vissa direktiv finns möjligheter att göra undantag från att tillämpa direktivet i delar eller i dess helhet. Sverige har i ett par fall utnyttjat sådana undan- tag och anmält detta till kommissionen. Sverige tillämpar i stället det regelkomplex som gäller för havssjöfarten även på de inre vattenvägarna.

Kommissionen har inte framfört några formella invändningar mot den svenska inställningen till EU-regelverket om inre vattenvägar. I december 2009 tillsatte regeringen återigen en kommitté med uppgift att analysera de konsekvenser som uppkommer om EU:s regelverk om inre vattenvägar genomförs i svensk rätt och att föreslå författningsändringar för ett sådant genomförande. Uppdraget redovisades i betänkandet Genomförande av EU:s regelverk om inre vattenvägar i svensk rätt (SOU 2011:4). Även av det betänkandets slutsatser framgår att det inte finns vare sig några juridiska eller praktiska hinder mot att genomföra regel- verket om inre vattenvägar i svensk rätt.

I Svensk Sjöfartsnäring – Handlingsplan för förbättrad konkurrens- kraft, beslutad den 17 januari 2013, uppgav regeringen att regeringen har påbörjat arbetet med att införa EU:s regelverk om inre vattenvägar i svensk lagstiftning.

15

Prop. 2012/13:177 5

Förslag

5.1

EU:s regler om inre vattenvägar ska

 

genomföras

Regeringens bedömning: Sverige ska genomföra EU:s regelverk om trafik på inre vattenvägar.

Utredningens bedömning: I betänkandet tas inte ställning till frågan om regelverket bör genomföras eller inte utan endast vilka författnings- ändringar som krävs för att genomföra vissa av direktiven.

Remissinstanserna: Den övervägande andelen av remissinstanserna tillstyrker allmänt eller har inte någon erinran mot bedömningen att genomföra EU-regelverket om inre vattenvägar. Endast Länsstyrelsen i Västmanlands län, Sjöbefälsförbundet och Sveriges fartygsbefälsförening motsätter sig att Sverige genomför regelverket.

Skälen för regeringens bedömning

Underlätta för näringen

Det finns framför allt näringspolitiska skäl att införa regelverket om inre vattenvägar i Sverige. På senare år har företrädare för den svenska när- sjöfarten uppgett att de ser stora möjligheter för en utveckling av sjö- transporter inom Sverige om reglerna om inre vattenvägar genomförs. Detta bekräftas också av remissvaren på betänkandet. I betänkandet anförs förvisso att det är svårt att bedöma om och i så fall i vilken omfattning ett genomförande av regelverket kommer att leda till någon ökning av sjötransporter t.ex. genom överflyttning av gods från järnväg eller väg. Denna analys har kritiserats av många remissinstanser som ofullständig eftersom någon statistik eller andra uppgifter till grund för påståendet inte har lämnats. Regeringen kan till viss del hålla med i kritiken, men det kan inte bortses från att det innan regelverket är genom- fört och utformat i alla dess delar knappast kan sägas något om hur transportköparna och därmed rederierna påverkas. Å andra sidan har inte något framkommit som pekar på att ett genomförande skulle påverka sjöfartsbranschen negativt eller minska utnyttjandet av sjöfarten som transportsätt. Det finns snarare flera positiva effekter av ett genom- förande, vilket regeringen redogör närmare för i avsnitt 6.

Det finns inre vattenvägar i Sverige

Sverige har inre vattenvägar. Även om det i EU-rätten saknas en allmän definition av begreppet inre vattenvägar1 kan det lätt konstateras att det i Sveriges inland finns farbara vattenvägar som är mer eller mindre åtskilda från de havsområden som omger Sverige. Att Sverige har inre vattenvägar konstaterades som nämnts i avsnitt 4.4 också i Sveriges anslutningsfördrag till Europeiska unionen. Redan av den anledningen

1 Se angående detta konstaterande Europeiska unionens domstols dom den 1 mars 2007 i

mål nr C-391/05.

16

föreligger egentligen tillräckliga förutsättningar för att genomföra EU:s Prop. 2012/13:177 regelverk om inre vattenvägar. Av betänkandet framgår också att det inte

finns några juridiska eller praktiska hinder att genomföra regelverket om inre vattenvägar.

Undvika överträdelseförfaranden

Som skäl för att inte genomföra eller tillämpa regelverket om inre vattenvägar har Sverige under åren åberopat att Sverige i stället tillämpar samma regelverk som gäller för havsgående fartyg, vilket ger en högre säkerhetsnivå än regelverket om inre vattenvägar och alltså rättfärdigar ett underlåtande att genomföra direktiven. Kommissionen har åtminstone indirekt godtagit detta argument genom att inte inleda något överträdelse- förfarande mot Sverige för att inte ha genomfört direktiven eller tillämpat förordningarna. I avsaknad av ett officiellt ställningstagande från kommissionen kan det dock inte förutsättas att kommissionen kommer att godta den svenska inställningen i all framtid. Detta särskilt eftersom regelverket om inre vattenvägar inte enbart har ett säkerhets- och miljöskyddshöjande syfte utan även ger rättigheter för enskilda och företag att t.ex. utöva sitt yrke som båtförare eller driva företag fritt inom unionen. Även för att undvika framtida överträdelseärenden finns således anledning att genomföra regelverket om inre vattenvägar.

Sammanfattning

Regeringen anser sammanfattningsvis att det inte längre finns några skäl att inte genomföra regelverket om inre vattenvägar. Ett genomförande ger legala förutsättningar för de rederier som så önskar att övergå till att transportera gods och passagerare enligt reglerna om inre vattenvägar.

5.2Något om det inledande och kommande arbetet

Det tekniska direktivet inleder genomförandet i lagstiftningen

 

I avsnitt 4.2 har redovisats de mest centrala direktiven och förord-

 

ningarna som rör förhållanden för inre vattenvägar. I betänkandet före-

 

slås endast för ett fåtal av dessa hur genomförandet kan ske. För flera av

 

direktiven lämnas i betänkandet inga förslag till genomförande utan före-

 

slås att en vidare utredning måste göras. Detta gäller t.ex. direktiven som

 

rör harmonisering av förarbevis och ömsesidigt erkännande av båt-

 

förarcertifikat. För andra direktiv – där ett sådant val är möjligt – föreslås

 

att Sverige tills vidare inte ska genomföra direktiven. Detta gäller t.ex.

 

direktiven om harmoniserade flodinformationstjänster och transport av

 

farligt gods. För dessa båda kategorier saknas således förutsättningar att

 

lämna några förslag till genomförande.

 

Ett av få direktiv för vilket det i betänkandet lämnas ett fullständigt

 

förslag till genomförande är direktivet 2006/87/EG om tekniska före-

 

skrifter för fartyg i inlandssjöfart. Det direktivet får också anses vara det

 

mest centrala vid ett införande av hela EU-regelverket om inre vatten-

 

vägar. Om inga fartyg kan certifieras enligt det direktivet saknas också i

 

princip anledning att genomföra övriga direktiv som rör förhållanden på

 

inre vattenvägar. Det faller sig därför naturligt att ett svenskt genom-

17

Prop. 2012/13:177

18

förande bör inledas med det direktivet. Med början i avsnitt 5.3 lämnas förslag till vilka lagändringar som krävs för att genomföra det direktivet i svensk rätt. Genomförandet av regelverket om inre vattenvägar har dock redan inletts genom en förordningsändring som rör typgodkännande av motorer på fartyg i inlandssjöfart.

Typgodkännande av motorer på fartyg i inlandssjöfart redan infört

Direktivet 97/68/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer som skall monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (det s.k. arbetsmaskin- direktivet) reglerar utsläppsgränsvärden från motorer, och stadgar att dessa motorer ska typgodkännas.

Sverige har tidigare genomfört arbetsmaskindirektivet för samtliga mobila maskiner utom sådana som är avsedda för fartyg i inlandssjöfart. Den 21 mars 2013 beslutade dock regeringen en förordningsändring som innebär att även motorer avsedda för fartyg i inlandssjöfart ska typgod- kännas. Transportstyrelsen är godkännande myndighet. Förordnings- ändringen trädde i kraft den 23 april 2013. Ändringen innebär t.ex. att svenska motortillverkare i fortsättningen inte behöver vända sig till andra länder för att typgodkänna sina produkter, utan kan vända sig till Transportstyrelsen.

Förordningsändringen är av stor vikt för arbetet med att genomföra direktivet med tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart. Enligt artikel 8.2a. i arbetsmaskindirektivet får nämligen medlemsstaterna inte utfärda det fartcertifikat för gemenskapens inlandssjöfart, vilket fastställs i rådets direktiv 82/714/EEG om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart, till något fartyg med motorer som inte uppfyller kraven i arbetsmaskindirektivet. Direktiv 82/714/EEG är upphävt och ersatt av direktiv 2006/87/EG om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart.

Bemanning

EU-rätten innehåller inte några bestämmelser om vilken bemanning som ett fartyg i inlandssjöfart ska ha. Det är därför en fråga som varje medlemsstat får avgöra.

Enligt 2 kap. 4 § fartygssäkerhetslagen (2003:364), förkortad FSL, ska ett fartyg vara bemannat på ett betryggande sätt. Enligt 3 kap. 10 § FSL ska säkerhetsbesättning fastställas för varje passagerarfartyg och för varje annat fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 som transporterar gods eller passagerare. Med säkerhetsbesättning avses enligt 1 kap. 2 § FSL det minsta antal besättningsmän i olika befattningar som kan anses vara betryggande från sjösäkerhetssynpunkt i den fart som fartyget används i eller är avsett att användas i. Säkerhetsbesättning fastställs enligt 3 kap. 12 § FSL av Transportstyrelsen. Enligt 3 kap. 11 § FSL får ett fartyg för vilket säkerhetsbesättning har fastställts inte framföras om inte besätt- ningen har den storlek och den sammansättning i övrigt som anges i beslutet. Bestämmelserna om säkerhetsbesättning gäller enligt 3 kap. 18 § FSL inte utländska fartyg.

Enligt gällande svenska bestämmelser är det således Transportstyrelsen som i enskilda beslut avgör hur många besättningsmän som ett fartyg ska

ha och vilka befattningar dessa ska ha. Dessa bestämmelser blir, vilket Prop. 2012/13:177 utredningen också konstaterat, tillämpliga på svenska fartyg på inre

vattenvägar.

Även om det inte finns några EU-gemensamma regler om bemanning finns det såväl bindande regler som riktlinjer inom de olika flodkom- missionerna och inom UNECE. Dessa regler och riktlinjer har vissa medlemsländer gjort till nationell lagstiftning. Frågan om bemanningen av inlandsfartyg är också en viktig fråga för redarbranschen. Sveriges redareförening har t.ex. i sitt remissvar uppgett att om de bemannings- regler som utredningen föreslår genomförs på fartyg på inre vattenvägar är genomförandearbetet i övrigt onödigt och bör inte påbörjas över huvud taget.

Bemanningen är som redareföreningen påpekar en viktig faktor när det gäller prissättningen av transporter och påverkar således direkt kostnads- bilden för rederierna och därmed också indirekt industrins val av trafik- slag för sina transporter. Regeringen gav mot denna bakgrund den 27 mars 2013 Transportstyrelsen i uppdrag att se över principerna för bemanning av de fartyg som kommer att certifieras för inlandssjöfart. Utgångspunkten enligt uppdraget är att konstruktions- och utrustnings- kraven för fartyg i inlandssjöfart samt fartygens trafikmönster bör få genomslag i besluten om säkerhetsbesättning. Uppdraget ska redovisas för Näringsdepartementet den 31 december 2013.

Det fortsatta arbetet

Som nämnts finns ett stort antal direktiv och förordningar med koppling till inre vattenvägar. Regeringen avser att återkomma med besked om vilka ytterligare direktiv som ska genomföras. Som redan nämnts kan det dock krävas ytterligare utredning innan några förslag kan lämnas när det gäller flera av direktiven. När det gäller direktiven 91/672/EEG om det ömsesidiga erkännandet av båtförarcertifikat och 96/50/EG om harmoni- sering av villkoren för att erhålla nationella förarbevis har något förslag till genomförande inte lämnats av utredningen. I stället för att analysera hur dessa direktiv ska genomföras har regeringen valt att delta i kommissionens expertgrupp som utarbetar ett nytt EU-regelverk om utbildning och behörigheter, ett regelverk som eventuellt kan komma att ersätta de nämnda direktiven. Näringsdepartementet har utsett företrädare för Transportstyrelsen att delta i expertgruppens arbete.

Regeringen avser också att fortsätta analysen av vilka EU-förordningar som eventuellt kan kräva kompletterande författningsreglering i Sverige för att kunna tillämpas. Till exempel kommer det att behöva utses behörig myndighet att utfärda intyg enligt bl.a. förordningen (EEG) nr 3921/91 om villkoren för att transportföretag skall få utföra inrikes transporter av gods eller passagerare på inre vattenvägar i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande, och möjligen också enligt förordningen (EEG) nr 2919/85 om fastställande av villkoren för tillträde till de avtal som slutits enligt den reviderade konventionen om sjöfarten på Rhen för fartyg som tillhör Rhensjöfarten.

19

Prop. 2012/13:177 5.3

Direktivet om tekniska föreskrifter för fartyg i

 

inlandssjöfart bör genomföras i befintlig

 

lagstiftning

Regeringens förslag: Direktivet om tekniska föreskrifter för fartyg bör genomföras genom ändringar i fartygssäkerhetslagen och genom föreskrifter som meddelas med stöd av den lagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig över förslaget. Skälen för regeringens förslag: Frågan är om direktivet om tekniska

föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart ska genomföras i befintlig lagstift- ning eller genom ett separat nytt regelverk.

Det europeiska och det EU-rättsliga regelverket om trafik på inre vattenvägar är som nämnts i avsnitt 4 skilt från de regler som gäller havs- sjöfarten. I många länder i Europa och EU administreras frågor om inre vattenvägar dessutom av andra myndigheter än som hanterar frågor om havssjöfarten. Trafik på inre vattenvägar betraktas i princip som ett eget trafikslag, skilt från övrig sjöfart. Detta skulle kunna tala för att ett införande av regelverket om inre vattenvägar, inklusive direktivet om tekniska föreskrifter, bör genomföras i ett nytt, separat regelverk.

Utredningen har dock föreslagit att genomförandet av direktivet ska ske genom ändringar i den befintliga lagstiftningen, dvs. fartygssäker- hetslagen (2003:364), förkortad FSL, och genom föreskrifter som meddelas med stöd av den lagen. Något alternativt förslag till genom- förande redogörs det inte för i betänkandet. Ingen remissinstans har heller haft någon synpunkt på förslaget. Redan av den anledningen saknas förutsättningar att genomföra direktivet på något annat sätt. Det finns fördelar med ett genomförande i befintlig lagstiftning som kan väga tyngre än införandet av ny lagstiftning. Ett genomförande av direktivet genom användande av FSL kräver inte särskilt många lagändringar. Direktivets bestämmelser låter sig relativt lätt infogas i FSL:s systematik. Eftersom avsikten är att Transportstyrelsen är den myndighet som ska ansvara för att ta fram föreskrifter om krav på fartyg och deras utrustning och sköta tillsynen finns i FSL redan t.ex. bemyndiganden om delegering av normgivning till Transportstyrelsen inom dessa områden som går att utnyttja utan ändringar.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att genomförandet av direk- tivet bör ske genom utnyttjande av den befintliga regleringen i FSL och genom föreskrifter som meddelas med stöd av den lagen. Det ska upp- lysningsvis nämnas att uttrycken inlandssjöfart och fartyg/trafik på inre vattenvägar både allmänt och i direktivet används synonymt.

20

5.4

Inre vattenvägar och zonindelning

Prop. 2012/13:177

Regeringens förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka zoner som ska finnas och vilka inre vattenvägar som ska ingå i varje zon.

I fartygssäkerhetslagen ska det tas in en bestämmelse om att för sjö- farten ska Sveriges sjöterritorium delas in i fartområden och zoner.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens även om den lagtekniska utformningen är något annorlunda. Utredningen föreslår inte någon bestämmelse om indelning av Sveriges sjöterritorium i fartområden och zoner.

Remissinstanserna: Göta hovrätt har inte något att erinra mot det föreslagna lagförslaget, men anser att det författningsmässigt framstår som en brist om det är så att såväl svensk rätt som aktuell EU-rättsakt i huvudsak saknar bestämmelser som slår fast vilka principer som ska tillämpas för att bestämma vilka vattenvägar som omfattas. Hovrätten anser att rekommendationer i ett dokument med för hovrätten okänd rättslig status inte framstår som tillräckligt. Ingen annan remissinstans yttrar sig över förslaget.

Skälen för regeringens förslag

Definition av zonerna

Av artikel 1.1 i direktivet framgår att unionens inre vattenvägar delas in i zoner. Zonerna 1–4 omfattar de vattenvägar som är upptagna i bilaga I till direktivet. Det finns enligt nämnda artikel även en zon R som består av de vattenvägar för vilka certifikat ska utfärdas i enlighet med den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen. Zon R är dock inte rele- vant när det gäller en svensk zonindelning.

Det är medlemsstaterna själva som – efter samråd med kom- missionen – avgör vilka vattenvägar som de vill anmäla till bilagan, jfr artikel 1.2. Någon geografisk avgränsning av vad som är en inre vatten- väg finns inte. Detta innebär t.ex. att flera länder, däribland Sverige, inte har anmält några vattenvägar att ingå i bilagan. Av artikel 27 följer att Sverige och dessa andra länder därmed inte har någon skyldighet att genomföra direktivet.

Direktivet innehåller inte någon definition av eller annan förklaring för vilken omfattning de olika zonerna har. Göta hovrätt har anfört att detta framstår som otillräckligt. Regeringen kan i och för sig instämma i hovrättens resonemang att det inte finns någon klar rättslig grund för hur zonindelningen enligt direktivet ska göras. De tekniska föreskrifterna i direktivet omfattar dock i huvudsak bestämmelserna om inspektion av fartyg på Rhen (se skäl 2 till direktivet). De bestämmelserna har i sin tur tagits in i UNECE:s rekommendationer om harmoniserade europeiska tekniska krav för fartyg i inlandssjöfart, se UNECE resolution nr 61 (ECE/TRANS/SC.3/172). Det är allmänt vedertaget att zonindelningen i direktivet därför också ska följa dessa rekommendationer. Detta har vid underhandskontakter bekräftats av kommissionen samt av vissa andra

medlemsstater som har genomfört direktivet. Regeringen anser därför i

21

Prop. 2012/13:177

22

likhet med utredningen att vid indelning av inre vattenvägar i de olika zonerna ska definitionen av zonerna utgå från den ovan nämnda rekommendationen av UNECE. Det saknas dock anledning att, i linje med vad Göta hovrätt föreslår, reglera detta i lagen.

I sak innebär detta i korthet följande. Zon 1 utgörs av vattenvägar med en signifikant våghöjd som över viss tid i genomsnitt inte överskrider 2,0 m. För zon 2 och 3 är gränserna för den signifikanta våghöjden 1,2 m respektive 0,6 m. Zon 4 regleras inte i rekommendationerna. För beräk- ningen av våghöjden finns angivet en matris i rekommendationerna.

Närmare om utformningen av bemyndigandet

I betänkandet föreslås att ”regeringen eller den myndighet som rege- ringen bestämmer får även […] meddela föreskrifter om vilka zoner som ska finnas och omfattningen av de olika zonerna.”

Av artikel 1 och 3 i direktivet följer att endast trafik på de vattenvägar som är uppräknade i bilaga I till direktivet omfattas av direktivets krav. Även om ett vattenområde har en våghöjd som ligger inom ramen för zonindelningen omfattas inte trafiken på det vattenområdet så länge medlemsstaten inte har beslutat att det aktuella vattenområdet ska omfattas och området har infogats i bilaga I. Förslaget från utredningen att i lagen delegera rätten att meddela föreskrifter om omfattningen av zonerna kan därför möjligen leda tanken till att alla vattenvägar som har en våghöjd som ryms inom en viss zon också automatiskt omfattas av den svenska lagstiftningen. Detta torde dock inte ha varit utredningens avsikt och motsvarar inte heller som nämnts direktivets lydelse. För att bättre motsvara direktivets innehåll bör delegationsbestämmelsen i stället formuleras så att ”regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka zoner som ska finnas och vilka inre vattenvägar som ska ingå i varje zon”. Därigenom klargörs att det krävs ett aktivt utpekande av aktuella vattenområden. Naturligtvis kan ett utpekande göras på så sätt att en viss zon omfattar samtliga vattenområden som har en våghöjd som ligger inom ramen för den aktuella zonen.

Det ska också nämnas att en inre vattenväg kan vara såväl ett område avgränsat av en yttre gräns som enbart en sträcka mellan två punkter.

Förberedande mätning av Vänern

Av betänkandet framgår att enligt de beräkningar som har gjorts har bl.a. delar av Vänern en sådan våghöjd som ligger över de gränsvärden som ska tillämpas vid zonindelningen enligt direktivet 2006/87/EG om tekniska föreskrifter. Det skulle därmed enligt betänkandet inte gå att tillämpa direktivet på hela Vänern. Den våghöjdsberäkningen är dock inte gjord enligt bestämmelserna i direktivet och den ovan nämnda UNECE-resolutionen. Den 29 mars 2012 gav regeringen därför Transportstyrelsen i uppdrag att undersöka hur Vänerns fartområden ser ut utifrån definitionerna av signifikant våghöjd enligt bl.a. direktivet (dnr N2012/1803/TE). Transportstyrelsen redovisade uppdraget till Näringsdepartementet i en reviderad rapport den 22 februari 2013. En av rapportens slutsatser är att den våghöjdsmodellering som SMHI har utfört på Transportstyrelsens uppdrag visar att gränsvärdet för zon 1 inte

överskrids på Vänern. Direktivet om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart kan därmed tillämpas på hela Vänern.

Utpekande av inre vattenvägar kräver samråd med samt underrättelse till kommissionen

Enligt artikel 1.2 kan en medlemsstat, efter samråd med kommissionen, företa ändringar i klassificeringen av sina vattenvägar i de zoner som är upptagna i bilaga I. Ändringarna ska enligt samma bestämmelse senast sex månader innan de träder i kraft anmälas till kommissionen, som ska underrätta de övriga medlemsstaterna. Ett svenskt genomförande av direktivet kräver som nämnts att Sverige pekar ut inre vattenvägar som ska ingå i de olika zonerna. Detta innebär i praktiken att en ändring ska göras av bilaga I, vilket således kräver först samråd med kommissionen och därefter att kommissionen underrättas sex månader innan före- skrifterna träder i kraft. Regeringen avser att peka ut Transportstyrelsen som ansvarig myndighet för att meddela föreskrifter om zonindelningen. Det är därför naturligt att Transportstyrelsen också får ansvara för samråd med och underrättelse till kommissionen.

En grundläggande bestämmelse om fartområden och zoner bör införas

Fartygssäkerhetslagen innehåller inte någon grundläggande bestämmelse om att det svenska sjöterritoriet ska delas in i fartområden. Först i det bemyndigande som föreslås ändras enligt förslaget i detta avsnitt omtalas fartområden. Inte heller när det gäller zoner för vilka det enligt förslaget ska delegeras föreskriftsrätt finns någon grundläggande bestämmelse om vad detta begrepp innebär eller att sådana ska finnas. Lagrådet har ansett att det är otillfredsställande att lagen inte ger underlag för att bedöma vilken innebörd bemyndigandena har. Enligt Lagrådet skulle denna brist i viss mån kunna läkas genom att föra in en bestämmelse i lagen enligt vilken Sveriges sjöterritorium för sjöfarten ska delas in i fartområden och zoner. Regeringen delar Lagrådets uppfattning och föreslår att en sådan bestämmelse tas in i lagens allmänna bestämmelser i första kapitlet.

Prop. 2012/13:177

23

Prop. 2012/13:177 5.5

Krav på gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

Regeringens förslag: Följande fartyg ska när de trafikerar inre vattenvägar ha ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart enligt direk- tiv 2006/87/EG eller ett certifikat utfärdat i enlighet med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen:

1.passagerarfartyg,

2.bogserfartyg och skjutbogserare som är avsedda att bogsera, sidobogsera eller skjuta på antingen sådana fartyg som avses i 3 eller flytande utrustning, och

3.andra fartyg som har en längd av minst 20 meter, eller för vilka

produkten av längd, bredd och djupgående ger en volym på minst 100 m3.

Flytande utrustning ska också ha något av de certifikat som anges i första stycket vid trafik på inre vattenvägar.

Havsgående fartyg som har giltiga certifikat för havsgående trafik behöver trots första stycket inte ha något av de certifikat som där anges när de tillfälligt trafikerar inre vattenvägar.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. I betänkandet föreslås att fartyg enligt den tredje punkten ska uppfylla både längd- och volymkravet för att omfattas, dvs. att villkoren ska vara kumulativa. I betänkandet föreslås vidare när det gäller passagerarfartyg att endast utländska sådana ska omfattas. I betänkandet föreslås också att i stället för flytande utrustning ska flytande anläggningar ha certifikat. När det gäller utländska fartyg som innehar s.k. Rhencertifikat föreslås i betänkandet att detta skulle ge en rättighet att trafikera svenska inre vattenvägar. Slutligen föreslås i betänkandet ett något annat namn på certifikatet.

Remissinstanserna: Sjöfartsforum och SWEREF Skärgårdsredarna anser att även svenska passagerarfartyg ska omfattas av genomförandet.

Transportstyrelsen och Sveriges fartygsbefälsförening tillstyrker för- slaget att svenska passagerarfartyg ska undantas. I övrigt kommenteras inte förslaget av någon remissinstans.

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har ingen erinran mot

eller tillstyrker allmänt förslagen. Sveriges redareförening, Erik Thun AB och Ahlmark Lines A.-B., Sveriges hamnar och SWEREF Skärgårds- redarna tillstyrker särskilt förslaget att samtliga svenska fartyg ska omfattas. Regelrådet avstyrker förslaget att svenska passagerarfartyg ska omfattas av genomförandet. Kommerskollegium efterfrågar en definition av begreppet passagerarfartyg. Bureau Veritas bekräftar att flytande anläggningar inte omfattas.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Av artikel 3.1 b) och artikel 1 följer att farkoster som trafikerar de inre

 

vattenvägar som delats in i zoner och finns upptagna i bilaga I till direk-

 

tivet ska medföra ett gemenskapscertifikat för fartyg i inlandssjöfart.

 

Definitionerna i artikel 1.01 i bilaga II till direktivet ger en närmare bild

24

av vad som avses. En farkost är enligt definitionen (punkt 1 i nämnda

artikel i bilagan) ett fartyg eller flytande utrustning. Med fartyg avses Prop. 2012/13:177 fartyg i inlandssjöfart eller havsgående fartyg (punkt 2). Med fartyg i

inlandssjöfart avses fartyg som är avsett uteslutande eller huvudsakligen för trafik på inre vattenvägar (punkt 3) och med havsgående fartyg avses fartyg som certifierats för havsgående trafik (punkt 4). Med flytande utrustning avses slutligen flytande installationer som bär upp arbets- redskap som kranar, muddringsutrustning, pålkranar eller hissar (punkt 23).

Det kan således konstateras att direktivet blir tillämpligt och krav på certifikat som huvudregel gäller så snart en farkost faktiskt trafikerar en sådan vattenväg som en medlemsstat har utsett som en inre vattenväg att ingå i bilaga I till direktivet. Detta gäller oavsett om farkosten är avsedd för inre vattenvägar eller är havsgående. Det avgörande är klassifi- ceringen av vattenområdet. (Havsgående fartyg kan dock undantas i vissa situationer, se nedan.)

Vilka farkoster omfattas?

I artikel 2.1–2 anges för vilka typer av farkoster, dvs. fartyg samt flytande utrustning, som direktivet ska gälla.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.Detta direktiv skall enligt artikel 1.01 i bilaga II gälla för följande farkoster:

a) Fartyg med en längd (L) av 20 meter eller mer.

b) Fartyg för vilka produkten av L × B × T (längd, bredd, djupgående) ger en volym på 100 m3 eller mer.

2.Dessutom skall detta direktiv enligt artikel 1.01 i bilaga II gälla för alla

a) bogserfartyg och skjutbogserare, som är avsedda att bogsera eller påskjuta sådana fartyg som avses i punkt 1 eller flytande anläggningar eller för att långsides bogsera sådana fartyg eller flytande anläggningar,

b) fartyg avsedda för persontransport, som transporterar fler än tolv

passagerare förutom besättningen, c) flytande utrustning.2

Förslaget i betänkandet innebär att artikel 2.1–2 skulle genomföras på ett sätt som avvek från direktivet. När det gäller förslaget i betänkandet att villkoren enligt punkten a) i artikel 2.1 ska ses som kumulativa och inte alternativa, och förslaget att flytande anläggningar ska omfattas, var det troligen inte avsett att genomförandet skulle avvika från direktivet. I promemorian föreslås därför en justering så att genomförandet i dessa delar ska ske i enlighet med direktivet, dvs. att ett fartyg som inte är passagerarfartyg ska omfattas om fartyget antingen har en längd av minst

2 I den svenska språkversionen av direktivet anges under c) flytande anläggningar. Denna översättning är fel och ska rätteligen vara flytande utrustning, se närmare s. 14 i

promemorian.

25

Prop. 2012/13:177 20 meter eller en volym om minst 100 m3 samt att det är flytande utrust- ning som ska omfattas, inte flytande anläggningar. Ingen remissinstans har invänt mot detta. Bureau Veritas har uttryckligen bekräftat prome- morians slutsats när det gäller flytande utrustning. Regeringen föreslår att genomförandet i denna del görs i enlighet med promemorians förslag. Lagrådet har dock föreslagit en något annorlunda utformning av bestämmelsen, ett förslag som regeringen har följt. I sak innebär Lagrådets förslag inte någon avvikelse från promemorians förslag.

Alla passagerarfartyg – även svenska – ska omfattas

Direktivet gäller enligt artikel 2.2 b) fartyg avsedda för persontransport, som transporterar fler än tolv passagerare förutom besättningen. Enligt definitionen i artikel 1.01 punkt 18 i bilaga II till direktivet är ett passa- gerarfartyg ett dagstursfartyg eller fartyg med hytter som är konstruerat och utrustat för att kunna transportera fler än 12 passagerare. Enligt 1 kap. 3 § FSL avses med passagerarfartyg fartyg som medför fler än tolv passagerare. Enligt 3 kap. 2 § FSL ska ett svenskt passagerarfartyg ha ett passagerarfartygscertifikat. Ett sådant certifikat är slutligen enligt 1 kap. 4 § 2 FSL ett bevis bl.a. om att ett fartyg vid tillsyn har befunnits lämpligt att transportera passagerare. Eftersom den praktiska innebörden av begreppet passagerarfartyg i FSL är densamma som direktivets definition kan vid genomförandet av artikel 2.2 b) begreppet passagerar- fartyg i FSL:s mening användas.

Artikel 7 ger medlemsstaterna en möjlighet att undanta fartyg som endast trafikerar inre vattenvägar utan förbindelse med en vattenväg i en annan medlemsstat via en inre vattenväg. Betänkandets förslag innebar att svenska passagerarfartyg ska undantas vid genomförandet av direk- tivet medan utländska passagerarfartyg ska omfattas. SWEREF och Sjöfartsforum motsatte sig i sina remissvar att svenska passagerarfartyg ska undantas. Därutöver uttalade ett flertal remissinstanser i allmänna ordalag att ett genomförande måste ske med så få avvikelser från direk- tivet som möjligt. Sveriges Fartygsbefälsförening och Transportstyrelsen stödde som enda remissinstanser uttryckligen utredningens förslag i denna del. I promemorian föreslås dock att även svenska passagerar- fartyg ska omfattas. Regelrådet har avstyrkt promemorians förslag eftersom det saknas dels en analys av alternativa lösningar, dels kostnadsmässiga beräkningar av följderna av förslaget för företagen.

Regeringen anser till skillnad mot förslaget i betänkandet men i likhet med förslaget i promemorian att det på flera grunder finns skäl att även svenska passagerarfartyg ska omfattas. Ett undantag för svenska passa- gerarfartyg skulle medföra att olika villkor kommer att gälla för samma trafik eftersom fartyg som har certifierats i andra medlemsstater enligt direktivet har rätt att trafikera svenska inre vattenvägar med stöd av det certifikatet. Fram till i dag har Sverige i praktiken kunnat vägra detta med hänvisning till det svenska allmänna ställningstagandet rörande regelverket om inre vattenvägar. Med ett påbörjat genomförande av regelverket bedömer regeringen att någon möjlighet inte längre finns att hindra företag från andra medlemsländer att utnyttja direktivets möjlig- heter att trafikera svenska inre vattenvägar. En rätt att utföra cabotage

kan också härledas ur förordningen (EEG) nr 3921/91 om villkoren för

26

att transportföretag skall få utföra inrikes transporter av gods eller passa- gerare på inre vattenvägar i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande. Konkurrensnackdelarna för svenska passagerarfartyg skulle om de fartygen lämnas utanför genomförandet kunna bestå i t.ex. högre utrustningskrav, kortare besiktningsintervall och därmed högre kostnader. Konkurrensskäl talar därför starkt för att även svenska passa- gerarfartyg ska omfattas, vilket företrädare för såväl redare som hamnar också särskilt har understrukit. En annan anledning till att de svenska passagerarfartygen inte bör undantas från genomförandet är att person- transporter till sjöss bedöms få en ökad betydelse i utformningen av kollektivtrafiken framför allt i vissa stadsområden. De svenska passa- gerarfartygen bör därför inte uteslutas från möjligheten att ta del av de eventuella fördelar som det nya regelverket kan ge.

Ett annat skäl som bör nämnas för att svenska passagerarfartyg ska omfattas är att som allmän utgångspunkt vid genomförande av direktiv i svensk rätt gäller att genomförandet ska ske så nära direktivets nivå som är möjligt. Detta innebär t.ex. att eventuella tillägg utöver direktivets krav, liksom undantag från dessa – även om de är tillåtna enligt direktivet

– måste kunna motiveras väl. Några säkerhetsmässiga skäl att undanta de svenska passagerarfartygen har dock inte framlagts av utredningen och har inte heller framkommit i övrigt. Det finns inte heller på denna grund någon anledning att undanta de svenska passagerarfartygen.

Regeringen föreslår således att genomförandet av direktivet ska omfatta även de svenska passagerarfartygen. Med anledning av vad Regelrådet har anfört visar det ovan förda resonemanget enligt rege- ringen också att det inte finns någon bättre alternativ lösning som exem- pelvis att låta svenska passagerarfartyg undantas, särskilt då det kommer att finnas en frivillighet för rederierna att ansluta sina fartyg till regel- verket, se nedan i detta avsnitt. När det gäller vad Regelrådet anfört om att det saknas uppgifter om vilka kostnader som kan komma att uppstå för berörda företag hänvisas till konsekvensbedömningen i avsnitt 6.

Med anledning av Kommerskollegiums efterfrågan om en definition på begreppet passagerarfartyg erinrar regeringen om att 1 kap. 3 § FSL innehåller en definition på begreppet passagerarfartyg. Eftersom defini- tionen i sak överensstämmer med direktivets krav och blir tillämplig även på den föreslagna nya bestämmelsen om krav på gemenskaps- certifikat för inlandssjöfart behöver någon ytterligare definition enligt regeringen inte införas.

Något om tillämpligheten på utländska fartyg

Direktivet innebär att ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart ska ge rätt att trafikera övriga medlemsstaters inre vattenvägar med stöd av certifikatet. Ett utländskt fartyg med ett sådant motsvarande certifikat har således rätt att trafikera de svenska inre vattenvägarna. Detta kan klar- göras i lagtexten genom Lagrådets förslag i form av en hänvisning i lagtexten till direktivet. Ett utländskt fartyg som har ett certifikat utfärdat enligt direktivet uppfyller således kraven.

Enligt artikel 4.1 i direktivet får vidare alla fartyg som medför ett giltigt certifikat, utfärdat i enlighet med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen, trafikera gemenskapens vattenvägar

Prop. 2012/13:177

27

Prop. 2012/13:177 enbart försedda med det certifikatet. Bestämmelsen i direktivet är förvisso utformad som en rättighet, men i praktiken är det också en skyldighet för det fartyg som trafikerar en inre vattenväg att ha ett sådant certifikat om fartyget inte har något annat certifikat som krävs. Det bör således i lagen anges att som alternativ till ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart enligt direktivet kan kravet uppfyllas genom ett sådant Rhencertifikat. Genom en sådan bestämmelse får också ett fartyg med ett sådant certifikat en rättighet att trafikera de svenska inre vattenvägarna. Den konvention som åsyftas är 1868 års reviderade konvention för sjöfarten på Rhen. Konventionen reglerar i artikel 22 kraven på fartyget att ha nödvändig skrovstyrka och utrustning för den avsedda farten. Artikeln är kompletterad med ett omfattande separat regelverk för hur dessa krav ska uppfyllas och inspekteras i konkreta detaljer. Det är också det regelverkets sakinnehåll som ligger till grund för direktivets krav, jfr avsnitt 4.3. Ett fartyg som har ett sådant certifikat enligt konventionen uppfyller således i sak samma krav som ett fartyg som har ett certifikat utfärdat enligt direktivet.

Det ska nämnas att artikel 4.2 i direktivet innebär att ett fartyg som har ett sådant Rhencertifikat kan behöva ha ett kompletterande gemenskaps- certifikat för inlandssjöfart om medlemsstaten har utfärdat ytterligare eller sänkta föreskrifter med stöd av artikel 5. Föreskrifter om krav på ett sådant kompletterande gemenskapscertifikat kan i så fall meddelas av Transportstyrelsen med stöd av befintliga bemyndiganden i 7 kap. 3 § första stycket 1 § FSL och 3 kap. 2 § fartygssäkerhetsförordningen (2003:438), förkortad FSF.

Undantag

I artikel 2.3 finns en uppräkning av fartyg som inte omfattas av direk- tivet. Dels undantas färjor och militärfartyg, dels undantas havsgående fartyg som tillfälligt trafikerar inre vattenvägar och medför giltiga fart- och säkerhetscertifikat.

Direktivet innehåller inte någon definition på vad som är en färja. Det är därför lämpligast att undantaget regleras i myndighetsföreskrifter i vilka det efter t.ex. konsultation med kommissionen kan klargöras vad som är en färja. Ett allmänt bemyndigande för myndigheten att meddela undantag från kraven på certifikat i FSL finns redan i 7 kap. 9 § 1 a) FSL och 8 kap. 2 § 1 a) FSF. Någon ytterligare reglering behövs inte eftersom dessa bemyndiganden kommer att bli tillämpliga även på det krav på gemenskapscertifikat som föreslås i denna lagrådsremiss.

Beträffande militärfartygen anges i 1 kap. 1 § FSL att lagen gäller örlogsfartyg endast i den mån regeringen föreskriver det. Någon sådan förordningsbestämmelse som innebär att de föreslagna kraven kommer att tillämpas på örlogsfartyg finns inte.

När det gäller undantaget för havsgående fartyg finns inga hinder att reglera detta i lagen, varför regeringen föreslår ett sådant undantag. Vad som utgör giltiga fart- och säkerhetscertifikat bör däremot regleras i verkställighetsföreskrifter eftersom vissa krav på sådana certifikat endast finns reglerade i myndighetsföreskrifter.

Artikel 7.1–2 i direktivet ger medlemsstaterna möjligheter att på olika

grunder undanta fartyg och flytande utrustning från direktivets krav

28

antingen helt eller delvis. Regeringen förutsätter att Transportstyrelsen Prop. 2012/13:177 vid det fortsatta genomförandet av direktivet på föreskriftsnivå närmare

analyserar om och i så fall i vilken omfattning undantagsmöjligheterna bör utnyttjas, bl.a. när det gäller flytande utrustning samt fritidsfartyg. Stöd för att göra undantag finns i så fall i de i detta avsnitt nämnda bestämmelserna i FSL och FSF. Någon ytterligare reglering i lag krävs inte.

Certifikatets namn

I betänkandet föreslås att certifikatet ska benämnas gemenskapscertifikat för fartyg i inlandssjöfart. Det är också det begrepp som används i artikel 3 i den svenska språkversionen av direktivet. Även beträffande detta begrepp är dock den svenska översättningen bristfällig. Begreppet blir felaktigt eftersom kravet att ha certifikat inte bara omfattar fartyg utan även flytande utrustning. Detta har också bekräftats av kommissionen vid underhandskontakter under framtagandet av denna proposition. Fartyg och flytande utrustning är enligt definitionerna i artikel 1.01 i bilaga II till direktivet olika begrepp som samlas under begreppet farkost.

Eftersom certifikat således otvivelaktigt krävs även för andra subjekt än fartyg bör betänkandets förslag till beteckning på certifikatet justeras något. Ett lämpligare namn är gemenskapscertifikat för inlandssjöfart, ett begrepp som faktiskt också används i artiklarna 4 och 11 i den svenska språkversionen. En sådan översättning motsvarar också bättre åtminstone den engelska beteckningen community inland navigation certificate som är densamma i samtliga nämnda artiklar. Däremot är den franska språk- versionen lika tveksam som den svenska då den i artikel 3 anger att ”Les bâtiments […] doivent être munis […] du certificat communautaire pour bateaux”, dvs. (fritt översatt) ”en farkost ska ha ett certifikat för fartyg”! Här finns således anledning att bortse från den franska språkversionen och luta sig mot den engelska.

5.6

Frivillighet att tillämpa regelverket

 

 

 

Regeringens förslag: Kravet på gemenskapscertifikat ska inte gälla

 

för fartyg eller flytande utrustning som endast trafikerar svenska

 

vattenvägar utan förbindelse med en vattenväg i någon annan

 

medlemsstat i EU via en inre vattenväg.

 

Utredningens förslag: Utredningen föreslår inte någon frivillighet.

 

Remissinstanserna: SWEREF Skärgårdsredarna och Sjöfartsforum

 

uppger att det måste finnas en frivillighet att tillämpa det nya regelverket

 

eller utöva sin verksamhet enligt nuvarande regler.

 

Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens, men i

 

promemorian föreslås att undantag kan regleras i myndighetsföreskrifter

 

med stöd av befintliga bemyndiganden.

 

Remissinstanserna: SWEREF Skärgårdsredarna upprepar att det

 

måste finnas en frivillighet att tillämpa regelverket. Transportstyrelsen

 

anser att den frivillighet som regelverket är tänkt att inrymma bör framgå

 

redan av lagtexten.

29

 

 

Prop. 2012/13:177 Skälen för regeringens förslag: Artikel 7.1 ger en medlemsstat möjlighet att undanta alla fartyg och flytande utrustning som omfattas av direktivet från direktivets krav helt eller delvis för de fall fartygen eller den flytande utrustningen endast trafikerar sådana svenska vattenvägar som inte är förbundna med en annan medlemsstats vattenväg via en inre vattenväg. I praktiken innebär det för svensk del att all inlandssjöfart kan undantas från kraven (i teorin kan svenska inre vattenvägar förbindas med finska inre vattenvägar för det fall angränsande kusträckor vid gränsen eller Torne älv anges som inre vattenväg enligt direktivet).

Regeringen anser att direktivets möjlighet till undantag bör utnyttjas, dvs. att fartyg ska kunna avstå från att tillämpa regelverket om inre vattenvägar och i stället trafikera svenska farvatten med stöd av den nuvarande regleringen i FSL. Annars finns det en risk att fartyg som är konstruerade enligt det nuvarande svenska regelverket kan bli tvungna att byggas om för att tillgodose kraven i direktivet. På så sätt uppnås i praktiken en frivillighet att välja certifikat. En sådan möjlighet har också av SWEREF Skärgårdsredarna och Sjöfartsforum ansetts vara av stor vikt. Denna frivillighet bör gälla såväl under övergångstiden (se avsnitt 5.11) som därefter.

I promemorian redogörs för att en sådan frivillighet inte kräver någon lagändring utan att de nämnda befintliga bemyndigandena i 7 kap. 9 § 1 a) FSL och 8 kap. 2 § 1 a) FSF kan utnyttjas, dvs. undantag kan erhållas genom att Transportstyrelsen genom antingen föreskrifter eller enskilda beslut inför undantag. Transportstyrelsen har dock ansett att eftersom avsikten är att det ska finnas en frivillighet att utnyttja det nya regelverket eller behålla certifieringen enligt det nuvarande regelverket, bör detta också framgå direkt av lagen. Regeringen har förvisso haft som utgångspunkt att ett genomförande av direktivet ska göras med så stort utnyttjande av befintlig lagstiftning som möjligt. Den frivillighet som direktivet ger i det här avsedda avseendet kan, som redogörs för i promemorian, uppnås genom att Transportstyrelsen med stöd av befint- liga bemyndiganden meddelar föreskrifter med denna effekt. Av berörda remissinstanser framgår emellertid att det är mycket viktigt att det kommer att finnas en frivillighet för rederierna att välja vilket regelverk de vill följa, inom de ramar som direktivet ger. Att i ett sådant fall hänvisa till föreskrifter eller t.o.m. beslut på myndighetsnivå för att reglera en undantagsmöjlighet som direktivet medger och som rege- ringen anser ska få utnyttjas är därför mindre lämpligt. Regeringen före- slår därför att det i lagen ska anges att fartyg som i och för sig omfattas av direktivet men som endast trafikerar svenska inre vattenvägar utan förbindelse med vattenvägarna i övriga medlemsstater via en inre vatten- väg ska vara undantagna från kraven. Ett rederi vars fartyg omfattas av ett sådant undantag kan ändå ansöka om att få ett gemenskapscertifikat utfärdat, jfr artikel 2.02 i bilaga II till direktivet. På så sätt uppnås en sådan frivillighet att välja regelverk som remissinstanserna har efter- frågat.

Det ska också nämnas att ingenting hindrar att ett fartyg samtidigt kan vara certifierat enligt både det nuvarande regelverket och det nu före- slagna regelverket om inre vattenvägar.

30

5.7

Inre vattenvägsfartyg ska undantas från vissa

Prop. 2012/13:177

 

andra certifikatskrav

 

Regeringens förslag: Ett fartyg som har ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart ska inte behöva ha fartcertifikat, passagerarfartygs- certifikat eller fribordscertifikat.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens, förutom i det hänseendet att utredningen föreslog att undantaget ska gälla fartyg som ska ha ett gemenskapscertifikat.

Remissinstanserna: Har inte några synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: I 3 kap. 1, 2 och 7 §§ FSL finns krav på att fartyg ska ha fartcertifikat, passagerarfartygscertifikat respektive fribordscertifikat. Ett fartyg som har ett gemenskapscertifikat för inlands- sjöfart uppfyller sådana krav som kontrolleras inför utfärdande av fart- certifikat, passagerarfartygscertifikat respektive fribordscertifikat. Ett fartyg som har ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart ska därför inte behöva ha även de nämnda certifikaten. Till skillnad från förslaget i betänkandet bör undantaget dock inte gälla enbart på den grunden att fartyget ska ha ett sådant gemenskapscertifikat, utan det bör krävas att certifikatet också har utfärdats, att fartyget har ett gemenskapscertifikat.

5.8Krav på ny besiktning efter bl.a. reparation

Regeringens förslag: Ett fartyg som har ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart och som har genomgått någon större ombyggnad, reparation eller förnyelse eller har skadats på ett sätt som kan inverka menligt på sjövärdigheten, ska besiktas innan fartyget gör någon ny resa.

Utredningens förslag: Innehåller inte något förslag i denna fråga. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrade sig. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

Remissinstanserna: Föreningen Sveriges varv har inga synpunkter på förslaget. I övrigt yttrar sig ingen remissinstans särskilt över förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 15 ska ett fartyg på nytt genomgå en teknisk inspektion om fartyget undergår större ändringar eller reparationer som berör fartygsstrukturens stabilitet, fartygets gång- eller manövreringsegenskaper eller de särskilda specifikationerna i bilaga II, innan fartyget får företa någon ny resa.

Den svenska bestämmelse som närmast motsvarar direktivets krav är 5 kap. 7 § FSL. Enligt den bestämmelsen gäller krav på ny besiktning (besiktning innebär detsamma som begreppet teknisk inspektion i direk- tivet) i vissa situationer som är jämförbara med de som anges i direktivet. I bestämmelsen i FSL anges dock att en sådan besiktning ska göras inom tre månader från det att ombyggnaden, reparationen eller förnyelsen av fartyget har skett. Direktivet däremot medger inte någon sådan frist utan en teknisk inspektion ska ske innan fartyget får företa någon ny resa.

31

Prop. 2012/13:177 För att uppfylla direktivets krav bör lämpligen ett tillägg göras i den nämnda bestämmelsen i FSL.

5.9Klassificeringssällskap ska få besikta fartyg och utfärda certifikat

Regeringens förslag: Transportstyrelsen ska få överlåta åt ett erkänt klassificeringssällskap att utfärda och förnya gemenskapscertifikat för inlandssjöfart. Med erkänt klassificeringssällskap ska avses ett sällskap som har erkänts i enlighet med direktivet om tekniska före- skrifter för fartyg i inlandssjöfart.

Om fartyget uteslutande trafikerar inre vattenvägar i Sverige ska överlåtelse i stället kunna göras åt en sådan erkänd organisation som har godkänts i enlighet med EU-förordningen om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg.

En besiktning eller en inspektion som har utövats av ett erkänt klassificeringssällskap ska ha samma giltighet som om den utövats av Transportstyrelsen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. I betänkandet föreslås dock inte några lagändringar, endast ändring av förordning.

Remissinstanserna: Transportstyrelsen tillstyrker förslaget. Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. I

promemorian föreslås att överlåtelsen endast kan ske avseende besikt- ning av fartyg, inte det efterföljande utfärdandet av certifikatet.

Remissinstanserna: Sjöfartsverket, Erik Thun AB och Ahlmark Lines A.-B. tillstyrker förslaget. Kammarrätten i Göteborg anser att det behöver klargöras hur begreppen tillsyn, besiktning, inspektion respek- tive teknisk inspektion förhåller sig till varandra. Det behövs vidare enligt kammarrätten en utförligare analys om varför överlåtelse av upp- gifter till klassificeringssällskap avser en överlåtelse av en förvaltnings- uppgift i ett särskilt fall enligt 10 kap. 8 § första stycket regeringsformen.

Skälen för regeringens förslag

Av artikel 8 i direktivet följer att ett fartyg som har genomgått en teknisk inspektion för att kontrollera om fartyget uppfyller de tekniska före- skrifterna i bilaga II till direktivet, ska få ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart utfärdat för fartyget. I artikel 9 anges att certifikat får utfärdas av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Den tekniska inspektionen ska enligt artikel 10 genomföras av de behöriga myndig- heterna, som dock enligt samma artikel helt eller delvis får avstå från att göra en teknisk inspektion, om ett giltigt intyg utfärdat av ett erkänt klassificeringssällskap klart visar att fartyget helt eller delvis uppfyller de tekniska föreskrifterna i bilaga II.

I promemorian görs bedömningen att de nämnda artiklarna inte ger

stöd för att delegera mer än själva besiktningen av fartyg, dvs. vad som i

32

direktivet benämns den tekniska inspektionen, men inte det efterföljande utfärdande av certifikatet. Innebörden av artiklarna 8–10 när det gäller omfattningen av delegationsmöjligheten är inte helt entydig och prome- morians förslag torde ha lagts för att inte riskera att överlåta uppgifter i större omfattning än vad direktivet medger. Regeringen har dock vid underhandskontakter med kommissionen fått uppgiften att även utfärdandet av certifikat är möjligt att delegera.

Det ska med anledning av vad Kammarrätten i Göteborg har efter- frågat om ett klargörande av begreppen nämnas följande. Begreppet besiktning i FSL avser samma typ av åtgärd som direktivet benämner teknisk inspektion. För att kunna utfärda certifikat krävs att en före- gående besiktning av fartyget har gjorts. Rätten att utfärda certifikat inbegriper därför även en rätt att besikta fartygen. När det i lagen talas om en rätt att utfärda certifikat omfattar det således även en rätt att besikta fartygen i den omfattning som krävs för att kunna utfärda certi- fikatet. Både besiktning och certifiering är tillsynsåtgärder i den mening som avses i FSL. I denna proposition används därför samlingsbegreppet tillsyn när besiktning och certifiering av fartyg diskuteras.

Möjligheten att överlåta uppgifter till klassificeringssällskapen bör utnyttjas

För den s.k. havssjöfarten har det sedan många år, nu i FSL, men även i tidigare fartygssäkerhetsregleringar, funnits en möjlighet för Transport- styrelsen (eller tidigare Sjöfartsverket) att uppdra åt t.ex. klassificerings- sällskap att utfärda certifikat för fartyg. Tidigare har denna möjlighet att överlåta certifiering utnyttjats i begränsad omfattning. Under senare år har det dock skett ett ökat användande av klassificeringssällskap för tillsyn av svenska fartyg, se t.ex. regeringens beslut den 21 december 2009 att uppdra till Transportstyrelsen att se över möjligheterna att effektivisera och skapa en större flexibilitet för besiktningar av svenska fartyg. Transportstyrelsen har i dag avtal med sex sällskap som har i uppdrag att utföra tillsyn enligt FSL. Regeringen har vidare i proposi- tionen Överlåtelse av tillsynsuppgifter inom sjöfarten (prop. 2012/13:110) föreslagit att Transportstyrelsen ska få överlåta vissa till- synsuppgifter inom sjöfartsskyddet till s.k. erkända sjöfartsskyddsorgani- sationer, dvs. till exempel klassificeringssällskap.

Regeringens nämnda uppdrag till Transportstyrelsen grundade sig i målsättningen att förenkla och skapa bättre näringspolitiska förutsätt- ningar för rederier med svenskflaggade fartyg. Att möjliggöra flexibilitet och eventuell vidhängande kostnadsminskning inom tillsynsområdet är en åtgärd i linje med nämnda målsättning. Det finns därför ingen anled- ning att något annat bör gälla när det gäller tillsyn av fartyg avsedda för inre vattenvägar. Det kan snarare finnas än mer skäl att utnyttja klassi- ficeringssällskapen när det gäller detta nya rättsliga område. I svensk rätt finns i dag som ovan nämnts inte någon reglering över huvud taget av inre vattenvägar och trafik på dessa. I statsförvaltningen finns således i dag en begränsad kompetens inom området. Det EU-rättsliga regelverket är omfattande och kräver ett stort kunskapsinhämtande för att en effektiv och rättssäker tillsyn ska kunna ske. Antalet fartyg som rederierna kommer att låta omfattas av det nya regelverket är okänt. Utredningen

Prop. 2012/13:177

33

Prop. 2012/13:177 har beträffande lastfartygen uppskattat att så få som 10–15 stycken kommer att omfattas. Att mot denna bakgrund bygga upp en full inspektionsorganisation framstår inte som rimligt när det finns en möjlighet att utnyttja den kompetens och de resurser som byggts upp under många år inom klassificeringssällskapen. Det bör därför införas en möjlighet för Transportstyrelsen att överlåta till dessa sällskap att utföra uppgifter i den omfattning som direktivet medger. Regeringen vill fram- hålla att en överlåtelse av uppgifterna innebär att rederierna ges en möjlighet att välja vem som ska vara deras tillsynsutövare, inte en skyldighet att välja en annan tillsynsutövare än den statliga. Såväl

Transportstyrelsen och Sjöfartsverket som företrädare för redarnäringen har också tillstyrkt en sådan möjlighet att välja tillsynsutövare.

Förslaget i promemorian är att endast de tekniska inspektionerna, dvs. vad som i FSL:s språkdräkt kallas besiktning, ska vara möjliga att över- låta. Efter kommissionens klargörande att även utfärdandet av certifikat kan överlåtas finner regeringen att även denna uppgift bör vara möjlig att överlåta. Transportstyrelsen har vid underhandskontakter uppgett att myndigheten inte ser något problem med att även överlåta utfärdandet av certifikat.

Behov av ändrad reglering

Enligt 7 kap. 11 § första stycket FSL får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer genom avtal uppdra åt en erkänd organisation att utfärda och förnya certifikat och att i sådant syfte fastställa minsta tillåtna fribord. Med erkänd organisation avses enligt 1 kap. 5 § samma lag en sådan organisation som har erkänts i enlighet med Europaparla- mentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg. En organisation kan enligt sist- nämnda paragraf vara ett klassificeringssällskap eller annan som utför säkerhetsbedömningar på statens vägnar. I 5 kap. 3 § FSL förtydligas att om tillsyn i form av besiktning eller inspektion har utövats av en erkänd organisation för att fastställa minsta tillåtna fribord, eller för att utfärda eller förnya certifikat för fartyg eller utrustning, har denna tillsyn samma giltighet som om den utövats av Transportstyrelsen.

Bestämmelserna i FSL omfattar således överlåtelse av uppdrag till s.k. erkända organisationer enligt det EU-regelverk som reglerar dessa. En sådan organisation kan förvisso, vilket också framgår av 1 kap. 5 § andra stycket FSL, vara ett klassificeringssällskap, men genom hänvisningen till EU-förordningen begränsas ändå regleringen till att gälla fartyg som omfattas av den nämnda EU-förordningen, dvs. fartyg som är certifierade att gå i internationell trafik på haven, se artikel 1 och 2 i förordningen.

I betänkandet anfördes att i teorin är en organisation enligt direktiv 94/57/EG (som numera har ersatts av bl.a. EU-förordningen) inte nödvändigtvis detsamma som en organisation erkänd enligt direktivet 2006/87 om tekniska föreskrifter. Enligt utredningens uppfattning har detta dock inte någon betydelse. I betänkandet föreslås därför inte någon ändring i de ovan nämnda lagrummen. Endast fartygssäkerhetsförord- ningen (2003:438) föreslås ändras.

34

Det är förvisso korrekt att en organisation som har erkänts enligt EU- förordningen också kan vara aktuell att erkännas som klassificerings- sällskap enligt direktivet om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjö- fart. Ur legal synpunkt är detta dock inte tillräckligt. Definitionen i 1 kap. 5 § FSL hänvisar enbart till EU-förordningen. Dessutom är förfarandet för att erkänna organisationerna respektive sällskapen i de olika EU- rättsakterna inte identiskt reglerad.

Den nuvarande regleringen i FSL är således otillräcklig. För att en överlåtelse ska kunna ske till de klassificeringssällskap som har erkänts enligt direktivet om tekniska föreskrifter för inlandsfartyg måste bestämmelserna i FSL uttryckligen omfatta även begreppet klassifi- ceringssällskap i den betydelse som avses i direktivet om tekniska före- skrifter. I promemorian lämnas därför de förslag till lagändringar som krävs. Regeringen delar den bedömning som gjorts i promemorian och föreslår således att tillägg görs i 1 kap. 5 § och 5 kap. 3 §. När det gäller regleringen i 7 kap. 11 § FSL har Lagrådet förordat att direktivets möjlighet att överlåta uppgifter till erkända klassificeringssällskap i stället genomförs genom en ny paragraf och att det i 11 § klargörs att den nuvarande regleringen i 11 § inte avser gemenskapscertifikat för inlands- sjöfart. En sådan lagteknisk lösning skulle också enligt regeringen vara tydligare på så sätt att gränsdragningen mellan uppgifter rörande fartyg i havssjöfart (11 §) och inlandssjöfart (ny 11 a §) klargörs bättre. Rege- ringen har således följt Lagrådets förslag att genomföra den nya regleringen i en egen, ny paragraf.

Det ska i detta sammanhang också nämnas något om de nuvarande bestämmelserna i 11 § andra stycket om krav på avtal och om innehållet i avtalet. Lagrådsremissens förslag innebar att 11 § andra stycket kom att gälla även för överlåtelser av uppgifter inom inlandssjöfarten. Lagrådet har som en följd av sitt förslag att separera bestämmelserna om över- låtelse i två paragrafer anfört att i den mån det som föreskrivs i 11 § andra stycket är avsett att gälla även för överlåtelse att utfärda och förnya gemenskapscertifikat för inlandssjöfart måste detta särskilt anges i den bestämmelse som ska reglera inlandssjöfarten. En sådan reglering som finns i 11 § andra stycket krävs inte enligt direktivet om tekniska före- skrifter för inre vattenvägar, och är enligt regeringen inte heller nödvändig för ett genomförande av direktivet. Även om lagrådsremissens förslag innebar att bestämmelserna i 11 § andra stycket omfattade såväl havssjöfart som inlandssjöfart, saknas enligt regeringen skäl att vid en separation av bestämmelserna om överlåtelse av uppgifter särskilt införa bestämmelser motsvarande de som finns i 11 § andra stycket i den nya paragrafen.

Grundlagsstöd för överlämnande av förvaltningsuppgifter till ett utländskt organ

De sällskap som är möjliga att överlåta uppgifter till är samtliga att anse som utländska organ, även om det kan förekomma att de har filial eller kontor i Sverige. När det gäller möjligheten att överlämna förvaltnings- uppgifter till ett utländskt organ finns det bestämmelser i 10 kap. 8 § regeringsformen. Av bestämmelsen framgår bl.a. att rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter som inte direkt grundar sig på regeringsformen

Prop. 2012/13:177

35

Prop. 2012/13:177 genom beslut av riksdagen kan överlåtas till en utländsk eller inter- nationell inrättning eller samfällighet. Det framgår vidare att riksdagen får i lag bemyndiga regeringen eller någon annan myndighet att i särskilda fall besluta om en sådan överlåtelse.

I FSL finns bestämmelser om överlåtelse av tillsynsuppgifter till erkända organisationer. Förslaget i detta avsnitt handlar om liknande uppgifter som överlåts till samma typer av organ i ett liknande samman- hang och av likadana skäl. Det som skiljer överlåtelserna åt är att bestämmelserna som reglerar förfarandet kring erkännandet av klassifi- ceringssällskapen skiljer sig något åt och finns i olika EU-rättsakter. De nuvarande bestämmelserna i FSL kan därför tjäna som förebilder för nu aktuellt förslag. I promemorian dras slutsatsen att det således i före- varande fall handlar om överlåtelse i särskilda fall enligt 10 kap. 8 § andra stycket regeringsformen. Kammarrätten i Göteborg har efterfrågat en djupare analys för detta ställningstagande. Regeringen kan därvid konstatera att FSL gäller bl.a. alla svenska fartyg. Antalet certifikat av olika slag som krävs enligt FSL eller föreskrifter meddelade med stöd av den lagen uppgår till över 30. De flesta fartyg behöver ha flera av dessa certifikat och många fartyg behöver t.o.m. de flesta. Den överlåtelse av utfärdande av certifikat som avses i detta avsnitt avser endast ett av dessa certifikat, gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart. Det bör därför enligt regeringen, i likhet med vad regeringen anförde i propositionen Över- låtelse av tillsynsuppgifter inom sjöfarten (prop. 2012/13:110) även i förevarande ärende vara fråga om en överlåtelse i särskilda fall.

Hänsyn bör dock tas till att bemyndigandet i sådana fall ska ske till regeringen eller någon annan myndighet. Myndigheten bör därför anges redan i lagtexten i nu lämnade förslag.

Förslaget innebär att förvaltningsuppgifter som innefattar myndighets- utövning får överlåtas till utländskt organ. Riksdagens beslut bör därför fattas i den ordning som föreskrivs i 10 kap. 6 § andra stycket regerings- formen.

Justering av nuvarande bestämmelse

Enligt den nuvarande ordningen enligt 7 kap. 11 § första stycket FSL vid överlåtelse av tillsyn till erkända organisationer är det regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer som genom avtal får uppdra åt en erkänd organisation att utfärda och förnya certifikat och att i sådant syfte fastställa minsta tillåtna fribord. Som har anförts ovan bör dock för att uppfylla grundlagskraven myndigheten anges redan i lagtexten. Rege- ringen föreslår därför att en justering görs av den befintliga regleringen.

I detta sammanhang har vidare uppmärksammats att den nuvarande lydelsen av 7 kap. 11 § första stycket FSL inte heller korrekt beskriver hur förfarandet bör gå till. Överlåtelsen av uppgifter sker inte genom ett avtal utan genom ett beslut av myndigheten. Därefter ska omfattningen av och innehållet i överlåtelsen regleras i ett avtal mellan Transport- styrelsen och respektive organisation eller klassificeringssällskap. Att förfarandet är en tvåstegsprocess med ett beslut från myndigheten som första steg och krav på avtal för att reglera innehållet som andra steg framgår också av artikel 3.2 och 5.1–2 i Europaparlamentets och rådets

direktiv 2009/15/EG av den 23 april 2009 om gemensamma regler och

36

standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av Prop. 2012/13:177 fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse

därmed. Bestämmelserna i 7 kap. 11 § första och andra stycket FSL bör därför justeras i enlighet med detta.

5.10

Övrig anpassning av fartygssäkerhetslagen

 

 

 

Regeringens förslag: Ett fartygs resa ska få förbjudas, om det finns

 

skälig anledning att anta att fartyget inte är sjövärdigt för resa i den

 

avsedda farten eller zonen.

 

Regeringens bedömning: Några övriga anpassningar av fartygs-

 

säkerhetslagen behöver inte göras med anledning av direktivet.

 

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens när det

 

gäller förslaget om reseförbud. Utredningen föreslår utöver det ett flertal

 

lagändringar av förtydligande art med hänvisningar till direktivet

 

2006/87/EG om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart.

 

Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig över förslaget om

 

reseförbud. Näringslivets regelnämnd uppger att det måste diskuteras

 

inom vilka ramar det bör ges bemyndiganden så att regelverket inte får

 

en annan inriktning än vad som var avsikten. Många andra remiss-

 

instanser påpekar att genomförandet måste ske med så få svenska

 

tilläggsregler som möjligt. Flera av dessa men även andra remiss-

 

instanser anser samtidigt att de säkerhets- och miljömässiga aspekterna

 

måste beaktas vid genomförandet.

 

Skälen för regeringens förslag och bedömning

 

Reseförbud

 

Enligt 6 kap. 1 § FSL finns en möjlighet för tillsynsmyndigheten att

 

förbjuda ett fartygs resa om det finns skälig anledning att anta att fartyget

 

inte är sjövärdigt för resa i den avsedda farten. Med fart avses det fart-

 

område som fartyget trafikerar. Regeringen har med stöd av 7 kap. 1 §

 

FSL meddelat föreskrifter om vilka fartområden som ska finnas. Genom

 

direktivet införs dock begreppet zon för de vattenområden som omfattas

 

av direktivet. I avsnitt 5.4 föreslås att regeringen eller den myndighet

 

som regeringen bestämmer ska få meddela föreskrifter om vilka zoner

 

som ska finnas och vilka inre vattenvägar som ska ingå i respektive zon.

 

Eftersom möjligheten att förbjuda ett fartygs resa enligt 6 kap. 1 § FSL är

 

knuten till farten och inte zonen, kan ett sådant beslut inte fattas om ett

 

fartyg med ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart inte uppfyller

 

kraven på sjövärdighet. Ett behov av att kunna fatta ett sådant beslut

 

föreligger dock även när det gäller fartyg i inlandssjöfart. Bestämmelsen

 

i 6 kap. 1 § FSL bör därför justeras så att även fartyg i inlandssjöfart,

 

dvs. fartyg som trafikerar zoner, kan träffas av ett sådant förbud.

 

Fartygssäkerhetslagen täcker i övrigt direktivets krav

 

Fartygssäkerhetslagen gäller enligt huvudregeln i 1 kap. 1 § alla fartyg

 

som används till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium samt svenska fartyg

37

 

 

Prop. 2012/13:177 som används till sjöfart utanför sjöterritoriet. Lagen omfattar således fartyg i inlandssjöfart utan att någon förändring görs. Därmed kan också lagens bestämmelser i övrigt tillämpas i relevanta delar på fartyg i inlandssjöfart. Till exempel kan lagens bestämmelser om fartygs sjö- värdighet, tillsyn samt delegation till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om t.ex. fartygs konstruktion, utrustning och tillsyn tillämpas. Förutom när det gäller de förslag som lämnas i denna lagrådsremiss kan således resterande delar av direktivet genomföras genom FSL utan lagändringar.

Till skillnad mot förslaget i betänkandet anser regeringen att de befint- liga bestämmelser som således går att tillämpa inte behöver något för- tydligande med t.ex. hänvisningar till direktivet 2006/87/EG om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart. Det är till exempel enligt rege- ringen självklart att sjövärdighetsbegreppet enligt 2 kap. 1 § FSL och besiktningsbestämmelserna enligt 5 kap. 5 § FSL även omfattar fartyg i inlandssjöfart precis som de omfattar andra fartyg. Därmed finns också redan enligt gällande lydelse av FSL en rätt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om t.ex. fartygs utrustning och bemanning. Det saknas därmed anledning att ha särskilda förtydliganden om bestämmelsernas tillämplighet på fartyg i inlandssjöfart när det dessutom inte finns sådana förtydliganden för andra fartygstyper.

Närmare om föreskrifternas innehåll

Direktivets bestämmelser om fartygs konstruktion och utrustning kommer alltså att genomföras genom Transportstyrelsens föreskrifter, med stöd av redan befintliga bemyndiganden. Naturligtvis ska som många av remissinstanserna påpekar de säkerhets- och miljömässiga aspekterna beaktas vid genomförandet. Inlandssjöfart är dock ett mycket säkert trafikslag jämfört med övriga trafikslag. Även om Vänern är Europas största insjö har en analys som Transportstyrelsen genomfört med hjälp av SMHI visat att ingen del av Vänern har en våghöjd som inte ryms inom ramen för direktivet 2006/87/EG. EU-reglerna om hur inlandsfartyg ska konstrueras och utrustas samt principerna om bemanning av sådana fartyg bör därför kunna genomföras såvida det inte kan motiveras att andra regler eller principer ska gälla i Sverige.

Med anledning av vad särskilt Näringslivets regelnämnd men även många andra remissinstanser uppgett om vikten av att undvika svenska tilläggsregler – särskilt ur ett konkurrensperspektiv – vill regeringen utveckla detta något. Transportstyrelsen har en skyldighet att genomföra direktivet om tekniska föreskrifter inom de ramar som direktivet sätter, med de möjligheter till tilläggskrav eller sänkta krav som direktivet medger. I vilken mån sådana tilläggskrav eller sänkta krav ska införas är dock en fråga som Transportstyrelsen som ansvarig myndighet för sjö- säkerhetsfrågor måste ha möjlighet att fritt och objektivt analysera i samråd med bl.a. branschen. Samma förfarande gäller när det är fråga om föreskrifter som myndigheten meddelar och som genomför andra direktiv inom sjösäkerhetsområdet för andra typer av fartyg.

Det ska emellertid nämnas att för det fall en medlemsstat överväger

sådana enligt direktivet tillåtna tilläggskrav eller sänkta krav krävs enligt

38

direktivet såväl samråd med kommissionen som information om sådana Prop. 2012/13:177 bestämmelser till kommissionen sex månader innan de ska träda i kraft.

Regeringen avser också att peka ut Transportstyrelsen som ansvarig även för denna samråds- och informationsskyldighet. Exempel på sådana tilläggskrav som skulle kunna vara motiverade mot bakgrund av de särskilda svenska förhållandena är dubbelskrov och isklass. Just dessa krav har också branschen redan uppgett kan godtas.

Andra eventuella krav som inte omfattas av direktivets reglering bör kunna motiveras än mer och ska i sedvanlig ordning anmälas till kommissionen enligt direktivet 98/34/EG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter.

5.11Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens

förslag: Lagändringarna ska träda i kraft

den

1 september 2014. För fartyg som vid ikraftträdandet har giltiga certi-

fikat för aktuell fart ska lagen tillämpas när certifikatets giltighet har

upphört, dock senast fr.o.m. den 30 december 2018.

 

Utredningens förslag: Innehåller inte något förslag till ikraftträdande-

eller övergångsbestämmelser.

 

Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig i frågan.

 

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens.

 

Remissinstanserna: Västra Götalandsregionen uppger att berörda

rederier inte bedöms ha möjlighet att före utsatt tid, år 2018, göra de

nyinvesteringar som krävs för ett införande av regelverket.

 

Skälen för regeringens förslag

 

Ikraftträdande

 

 

Det är angeläget att direktivet kan genomföras så snart det är möjligt.

Direktivets innehåll är dock mycket omfattande och kommer att kräva en

stor arbetsinsats för att ta fram föreskrifter på myndighetsnivå och göra

organisatoriska förändringar m.m. inom myndigheten. Ett tidigare ikraft-

trädande av

de bestämmelser som genomför direktivet än

den

1 september 2014 framstår därför inte som möjligt.

 

Övergångsbestämmelser m.m.

 

I direktivet finns vissa övergångsbestämmelser i artikel 8 och 13. Enligt

 

artikel 8.1 ska certifikat utfärdas för fartyg som kölsträcks från och med

 

den 30 december 2008. Enligt artikel 8.2 ska certifikat utfärdas för fartyg

 

som inte omfattades av tillämpningsområdet för direktiv 82/714/EEG

 

men som nu omfattas av detta direktiv i enlighet med artikel 2.1 och 2.2,

 

efter en teknisk inspektion som ska genomföras när fartygets aktuella

 

certifikat löper ut, dock senast den 30 december 2018. Enligt artikel 13.1

 

ska gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart förnyas när giltighetstiden

 

löper ut enligt de villkor som fastställs i artikel 8.

 

Bestämmelserna är svåra att tillämpa vid ett svenskt genomförande,

 

dels eftersom tidpunkten i artikel 8.1 har passerat för länge sedan, dels då

39

 

Prop. 2012/13:177 Sverige inte tillämpade direktiv 82/714/EEG och det därför inte kan anges vilka kategorier av fartyg som enligt artikel 8.2 omfattades respek- tive inte omfattades av det direktivet. I praktiken omfattades inga svenska fartyg av 1982 års direktiv. Åtminstone finns det inga fartyg som är certifierade enligt det direktivet.

Syftet bakom artikel 8 är dock relativt klart, dvs. nya fartyg behöver inte någon övergångsperiod utan kan och ska certifieras enligt det nya regelverket direkt vid ikraftträdandet, medan fartyg som har giltiga certi- fikat enligt andra regelverk än direktiv 82/714/EEG kan fortsätta att använda dessa certifikat till dess en förnyelse av certifikatet ska ske.

Eftersom direktivet medger en övergångsperiod fram till år 2018, och det saknas anledning att någon striktare tillämpning bör gälla i Sverige vid genomförandet av direktivet bör motsvarande övergångs- bestämmelser gälla för de fartyg som i dag innehar certifikat enligt gällande bestämmelser i FSL. För svensk del skulle en lämplig över- gångsbestämmelse som tar hänsyn till ändamålet med artikel 8 alltså innebära att fartyg som i dag har giltiga certifikat enligt FSL kan fortsätta att använda dessa, men att fartyg ska omfattas av kraven på gemenskaps- certifikat för fartyg i inlandssjöfart från och med den tidpunkt då nuvarande certifikat löper ut. I likhet med direktivet bör dock som en sista tidpunkt för att certifiera enligt det nya systemet sättas till den 30 december 2018. En sådan bestämmelse bör således införas. Med anledning av vad Västra Götalandsregionen har anfört ska dock erinras om att eftersom i princip alla fartyg som endast går i svensk trafik kan undantas från kraven att ha certifikat (se avsnitt 5.6) får denna övergångsbestämmelse mycket begränsad effekt. Slutpunkten under 2018 kommer endast att träffa de fartyg som trafikerar även ett annat lands inre vattenvägar via en inre vattenväg, en situation som endast torde kunna uppstå kring gränserna till Finland. Övriga fartyg kan även därefter ha möjlighet att vara undantagna från kraven på certifikat.

Det ska nämnas att direktivet innehåller övergångsregler beträffande vilka närmare krav som ett fartyg ska uppfylla vid den tekniska besikt- ningen som föregår certifieringen. Övergångsregler gäller en rad skilda tekniska krav beroende på bl.a. när befintligt certifikat är utfärdat och när fartyget är byggt. I vilken omfattning dessa övergångsregler kan tillämpas vid det svenska genomförandet får analyseras av Transport- styrelsen i samband med att myndigheten tar fram föreskrifter för att genomföra de närmare tekniska kraven i direktivet.

Frivillighet att certifiera i förtid

Ett rederi som vill certifiera sina fartyg för inlandssjöfart innan kraven träder i kraft har möjlighet att göra det på frivillig väg, jfr artikel 2.02 i bilaga II till direktivet. Nuvarande certifikat kan återkallas om rederiet begär det. Detta följer av allmänna förvaltningsrättsliga principer och kräver inte något särskilt lagstöd. Rederiet kan också välja att behålla nuvarande certifikat samtidigt som det certifierar fartyget enligt det nya regelverket.

40

6

Kostnader och andra konsekvenser

Prop. 2012/13:177

6.1Det allmänna

6.1.1Ett nytt trafikslag

Förslaget påverkar inte statsbudgeten.

Med genomförandet av EU:s regelverk om inre vattenvägar vill rege- ringen skapa förutsättningar för att utveckla en för Sverige ny typ av sjötransporter. Regelverket möjliggör transporter med inre vattenvägs- fartyg som alternativ eller komplement till transporter på väg och järnväg där det ofta kan råda kapacitetsbrist. Sjöfarten har en stor outnyttjad potential som sådan transportör. Regeringens bedömning är att genom- förandet kommer att skapa nya förutsättningar för sjöfartsbranschen att utveckla såväl gods- som passagerartrafik på inre vattenvägar. När det gäller godstransporter är lastkapaciteten en stor fördel för sjöfarten. Ett fullastat s.k. Vänermaxfartyg (största möjliga fartygsstorlek som klarar slusspassagerna mellan Vänern och Göteborg) motsvarar ungefär 5 fullastade godståg eller 135 fullastade långtradare (källa: Trafikverket). När det gäller passagerartrafik bedöms införandet av inre vattenvägar framför allt kunna få betydelse för utvecklingen av den urbana kollektiv- trafiken till sjöss. Exempelvis kan olika tvärförbindelser bidra till såväl minskad trängsel som förkortade restider.

Förslaget innebär således att det skapas förutsättningar för en vidgad syn på hur gods- och passagerartransporter kan ske i framtiden. Det är dock mycket svårt att i siffror ange vilka effekter införandet av detta, åtminstone i legalt hänseende, nya trafikslag kan få. Trafikverket har i en stråkstudie avseende Göta älv-Vänerstråket gjort en prognos om framtida godsmängder inom Vänersjöfarten. Prognosen förutspår att gods- mängden kommer att öka från 1,9 miljoner ton år 2010 till nära 3 miljoner ton fram till år 2030. Trafikverket bedömer att ett införande av EU:s regelverk för inre vattenvägar kan generera ytterligare godsmängd på 0,9 miljoner ton dvs. totalt 3,9 miljoner ton inom Vänersjöfarten år 2030. Detta är en regional prognos men är ett exempel på att det finns en tilltro till att genomförandet av regelverket ska ge positiva effekter.

6.1.2 Tillsynsmyndigheten

Transportstyrelsen, som regeringen avser att utse till tillsynsmyndighet,

 

kommer att påverkas dels genom att myndigheten ska meddela helt nya

 

föreskrifter om bl.a. vilka tekniska krav som ska gälla för fartygen och

 

deras utrustning, dels genom uppgiften att utföra tillsyn i form av t.ex.

 

besiktning och certifiering av fartygen.

 

Det inledande arbetet med att utarbeta föreskrifter kommer att kräva en

 

relativt stor arbetsbelastning för myndigheten eftersom det i dag inte

 

finns några föreskrifter på området och kunskapen om det nya regel-

 

verket är begränsad. I betänkandet har uppgetts att det kan krävas upp till

 

tio årsarbetskrafter för denna uppgift. Regeringen har dock erfarit att

 

denna uppskattning var något överdriven och att inledningsskedet kan

 

klaras med mindre än fem årsarbetskrafter under de två första åren.

41

 

Prop. 2012/13:177 Uppgifterna ska hanteras inom befintlig ram för verksamhet som inte är avgiftsfinansierad på Transportstyrelsens förvaltningsanslag. Efter inled- ningsskedet bör förvaltningen av föreskrifterna kunna ske inom ramen för den nu befintliga organisationen.

Den besiktning och certifiering av fartygen som ska utföras föreslås Transportstyrelsen kunna överlåta till s.k. erkända klassificeringssällskap (se avsnitt 5.9). Regelverket om inre vattenvägar är inte tidigare genom- fört i svensk rätt. Det är i dag oklart hur många fartyg som kommer att välja att omfattas av regleringen. Någon sådan trafik som det aktuella direktivet huvudsakligen omfattar förekommer i princip inte i dag. Utredningen har uppskattat antalet fartyg som inledningsvis kommer att beröras till så lågt som 10–15 stycken. Någon mer aktuell siffra kan inte med tillräcklig säkerhet lämnas.

Det är i dag också oklart i vilken omfattning tillsynsmyndigheten kommer att utnyttja den föreslagna möjligheten att överlåta tillsynen till klassificeringssällskapen, även om regeringens uppfattning är att så mycket som är möjligt och lämpligt bör överlåtas. Det är vidare omöjligt att säga i vilken mån rederierna kommer att välja att låta dessa sällskap eller tillsynsmyndigheten utföra tillsynen. Myndigheten har huvud- ansvaret för tillsynen och måste alltid vara beredd att utföra tillsyn om sådan efterfrågas. Därför måste viss kompetens och personalresurser ändå finnas i myndigheten. Avgifter tas ut för att täcka kostnaderna för Transportstyrelsens tillsyn. Tillsynsavgifterna redovisas mot inkomsttitel på stadsbudgeten. Det innebär att intäkterna inte disponeras av Transportstyrelsen. I stället får styrelsen en anslagspost för avgifts- finansierad verksamhet som i princip motsvarar avgiftsintäkterna. De ökade kostnaderna bedöms rymmas inom befintlig ram för den avgifts- finansierade verksamheten på Transportstyrelsens förvaltningsanslag. De allra flesta fartyg som inledningsvis kan antas bli certifierade enligt det nya regelverket är samma fartyg som Transportstyrelsen i dag har tillsyn över, vilket innebär att någon ökad mängd fartyg som ska kontrolleras och certifieras inte torde uppkomma. Det har dock aviserats från flera rederier att de kommer att beställa fartyg anpassade till det nya regel- verket när det står klart att regelverket kommer att införas i Sverige. Det kan därför inte uteslutas att en viss nettoökning av antalet fartyg som ska undergå tillsyn kommer att uppkomma till följd av genomförandet. Det bör dock finnas utrymme att utan särskilda resurstillskott infoga den nya ordningen i Transportstyrelsens befintliga tillsynsorganisation mot bakgrund av att den utflaggning av fartyg som har skett från det svenska fartygsregistret har lett till att tillsynsorganisationen har blivit för stor.

Sammanfattningsvis får de eventuella ökade kostnader som uppstår i Transportstyrelsen täckas genom befintliga anslagsramar.

 

6.1.3

Miljön

 

Förslaget har positiva miljökonsekvenser vilket även har framförts av

 

flera berörda branschaktörer. Fartyg på inre vattenvägar omfattas enligt

 

det s.k. bränslekvalitetsdirektivet (98/70/EG) av samma krav på bränsle-

 

kvaliteten

som för t.ex. lastbilar, dvs. svavelhalten får vara högst

42

10 mg/kg.

 

 

 

Som tidigare nämnts har sjöfarten en fördel när det gäller lastkapacitet, Prop. 2012/13:177 vilket har positiva effekter på energieffektiviteten. Ett fullastat s.k.

Vänermaxfartyg (största möjliga fartygsstorlek som klarar sluss- passagerna mellan Vänern och Göteborg) motsvarar ungefär 5 fullastade godståg eller 135 fullastade långtradare.

6.1.4Övriga allmänna effekter

Förslaget bedöms inte få några effekter på jämställdheten eller andra intressen.

6.2Näringen

6.2.1 Rederierna

Omcertifiering till inlandssjöfart

 

Det har redan konstaterats att det är oklart hur många fartyg som

 

rederierna kommer att låta omfattas av den föreslagna regleringen. Det

 

finns dock i branschen ett stort intresse av att få möjlighet att certifiera

 

fartygen enligt reglerna om inlandssjöfart, både när det gäller lastfartyg

 

och passagerarfartyg. En del rederier har också uppgett att de har

 

konkreta planer för att ta fram nya fartyg för det fall regelverket genom-

 

förs i svensk rätt.

 

Det kan därför vara av intresse att se hur många fartyg som finns i det

 

svenska fartygsregistret och som skulle kunna omfattas av förslagen i

 

denna lagrådsremiss. Enligt uppgifter från Transportstyrelsen i mars

 

2013 fanns då 504 passagerarfartyg registrerade (vägfärjor eller fartyg

 

för max 12 passagerare ej medräknade). Förutom ett mycket litet antal

 

fartyg (12 st) som går i fartområde A och B går samtliga dessa fartyg i

 

fartområde C–E, dvs. inom sådana områden som i teorin helt eller delvis

 

kan komma att anses som en inre vattenväg enligt direktivet om tekniska

 

föreskrifter för inlandsfartyg. Dessa fartyg är fördelade på 320 rederier,

 

varav i princip samtliga är att anse som små företag. Vid samma tidpunkt

 

fanns 464 lastfartyg registrerade för fartområde C–E, fördelade på 314

 

rederier. Den nedre gränsen storleksmässigt för att registreras som last-

 

fartyg går vid 12 gånger 4 meter, dvs. fartyget ska vara ett skepp enligt

 

definitionen i sjölagen (1994:1009). Gränsen för ett lastfartyg att

 

omfattas av direktivet om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart

 

går vid en volym på 100 m³ eller en längd på 20 meter. Ett lastfartyg som

 

ligger vid gränsen för att definieras som skepp i Transportstyrelsens

 

register är alltså storleksmässig mindre än ett fartyg som ligger vid

 

gränsen för att omfattas av direktivet. Det kan därför antas att ett antal av

 

de 464 fartyg som anges ovan inte kommer att omfattas av direktivets

 

krav.

 

Innan Transportstyrelsen har tagit fram förslag till föreskrifter som

 

genomför bilagorna till direktivet och det därmed finns ett konkret

 

förslag till vilka tekniska krav som kommer att gälla för fartygen går det

 

inte att bedöma vilka för- och nackdelar det finns med att låta fartygen

 

certifieras enligt det föreslagna regelverket jämfört med nuvarande regel-

43

 

Prop. 2012/13:177 verk. Det kan dock antas att någon avgörande skillnad inte föreligger mellan regelverken när det gäller kostnaderna för att uppfylla de tekniska kraven. Generellt sett är kraven på fartygen säkerhetsmässigt något lägre enligt regelverket för inre vattenvägsfartyg. Kostnaderna för att uppfylla kraven bör därför generellt sett kunna antas bli lägre, även om det dock inte alltid är så att kostnaden minskar i proportion till kravbilden. För vissa av de befintliga fartygen kan de nya kraven medföra kostnader om fartyget eller dess utrustning måste ändras för att uppfylla kraven, medan det kan antas att det är billigare att bygga ett nytt inlandsfartyg jämfört med att bygga ett nytt fartyg konstruerat enligt de nuvarande kraven för havstrafik.

När det gäller administrativa kostnader bedöms det att någon kost- nadsmässig skillnad inte kommer att uppstå. De befintliga fartygen står redan under Transportstyrelsens tillsyn och kommer att göra det även enligt det nya regelverket, såvida rederierna inte väljer att låta ett klassificeringssällskap sköta tillsynen. Transportstyrelsens avgift för tillsyn är marginalkostnadsbaserad och bör därför inte leda till någon större skillnad vid en jämförelse av tillsyn enligt det nuvarande respek- tive nya regelverket. Transportstyrelsens kostnad i dag för en besiktning och ett certifikat är 10 000 – 65 000 kr per år beroende på fartygstyp och bruttodräktighet. Klassificeringssällskapens avgifter är okända och kan vara såväl högre som lägre än Transportstyrelsens. Eftersom möjlig- heterna alltid finns att låta Transportstyrelsen sköta tillsynen kan det dock antas att förslaget inte kommer att medföra någon påtvingad ökad kostnad för redarna när det gäller tillsynskostnader.

Det ska dock erinras om att förslaget i propositionen innebär att rederierna får en valfrihet att låta sina fartyg omfattas enligt det nya regelverket eller fortsätta att trafikera med stöd av nuvarande certifikat. På så sätt kan branschen själv bedöma vilken lösning som är bäst lämpad för olika typer av fartyg. Det ska också nämnas att möjligheten att frivilligt låta ett fartyg omfattas av regelverket (se avsnitt 5.6) omfattar samtliga fartyg som av någon anledning inte omfattas av kraven. Såväl fartyg som uppfyller t.ex. längd- eller volymkraven för att omfattas, men är undantagna då de endast går i svensk trafik, som fartyg som inte uppnår dessa längd- eller volymkrav kan således begära att få ett gemen- skapscertifikat utfärdat. På så sätt finns det för samtliga fartyg en möjlig- het att tillämpa regelverket om redaren anser att det är fördelaktigt.

Förslaget om överlåtelse av tillsyn till klassificeringssällskap

Förslaget innebär att rederierna får möjlighet att välja en annan tillsyns- utövare än den statliga för den besiktning av fartyg som ska föregå certi- fieringen av ett fartyg som trafikerar inre vattenvägar. För det fall rederiet redan anlitar en erkänd organisation för de tillsynsuppgifter som överlåtits med stöd av andra regelverk, kan rederiet nu få möjlighet att använda samma tillsynsutövare för de fartyg som i stället kommer att omfattas av det nya regelverket om tekniska krav på fartyg på inre vattenvägar. Det är naturligt att tänka sig att för ju fler uppgifter ett rederi anlitar en erkänd organisation att utföra, desto lägre kostnader för organisationen vilket kan rendera lägre avgifter för rederiet. Det är

emellertid inte möjligt att ange några exakta belopp för rederiernas

44

tillsynskostnader, bl.a. eftersom klassificeringssällskapens avgifter inte är Prop. 2012/13:177 kända. Detta innebär att det inte med säkerhet kan slås fast ens att för-

slaget innebär sänkta kostnader för rederierna. Möjligheten att välja ett erkänt klassificeringssällskap som tillsynsutövare innebär dock en möjlighet att i ett affärsmässigt förhållande avtala om priset.

För den redare som väljer att låta Transportstyrelsen utföra tillsynen kan det antas att någon större skillnad av kostnaderna inte kommer att uppstå, eftersom de fartyg som avses redan i dag omfattas av Transport- styrelsens tillsyn. Avgiftssättningen bör utgå från samma kriterier oavsett enligt vilket regelverk som tillsynen görs, vilket bör innebära att någon större skillnad inte uppstår.

Förslaget till krav på ny besiktning efter reparation m.m.

Förslaget (se avsnitt 5.8) innebär att ett fartyg som har genomgått en större ombyggnad, reparation eller förnyelse eller har lidit skada som kan inverka menligt på sjövärdigheten inte får sättas i trafik igen förrän en ny besiktning har skett. Enligt nuvarande bestämmelser kan rederiet avvakta upp till tre månader innan en besiktning måste ske. I praktiken går det redan i dag normalt till så att tillsynsmyndigheten eller ett klassifi- ceringssällskap följer arbetet med fartyget och planerar in en ny besikt- ning till den tidpunkt fartyget antas vara brukbart igen. Förslaget bör därför inte medföra någon större praktisk skillnad jämfört med i dag.

6.2.2Transportköparna

En transportköpare har flera faktorer att ta hänsyn till i valet av transport som exempelvis pris, tillförlitlighet och frekvens. Då regelverket för inre vattenvägar ännu ej är genomfört är det svårt att på förhand bedöma i vilken utsträckning transportköpare kommer att välja detta nya alternativ. På senare år har redare och andra branschrepresentanter visat ett starkt intresse för att regelverket om inre vattenvägar ska genomföras i svensk lagstiftning. Regeringen har också helt nyligen erfarit att branschen arbetar med att utveckla logistiklösningar med utgångspunkt i det nya regelverket.

6.2.3Klassificeringssällskapen

Förslaget innebär en möjlighet för klassificeringssällskapen att få upp- giften att besikta fartyg inför en certifiering för inlandssjöfart (se avsnitt 5.9). I vilken omfattning tillsynsmyndigheten kommer att välja att över- låta denna uppgift, och i vilken mån rederierna i sin tur väljer att utnyttja klassificeringssällskapen och inte tillsynsmyndigheten, återstår att se. Se även avsnitt 6.2.1.

6.2.4Övriga

Flytande utrustning

 

 

Enligt huvudregeln

kommer vad som benämns flytande utrustning att

 

omfattas (se avsnitt 5.5). Med flytande utrustning avses allehanda

45

Prop. 2012/13:177 farkoster av olika slag, vanligast förmodligen flytande kranar och arbets- plattformar. Eftersom dessa redan i dag, åtminstone i viss omfattning, omfattas av vissa säkerhetskrav och av Transportstyrelsens och Arbets- miljöverkets tillsyn, bör de nya reglerna inte innebära några väsentliga skillnader. Det ska också erinras om att det finns en möjlighet att undanta dessa farkoster från regelverket.

Motortillverkare

Regeringen har nyligen gett Transportstyrelsen uppgiften att typgod- känna motorer på inre vattenvägsfartyg (se avsnitt 5.2). För att få ett gemenskapscertifikat för fartyg i inlandssjöfart måste fartygets motor, om motoreffekten är minst 130 kW, vara typgodkänt. Förordningsänd- ringen ger ökad flexibilitet för industrin eftersom svenska företag då får möjlighet att typgodkänna motorer i Sverige och inte behöver göra det utomlands.

Bränsleleverantörer

Fartyg i inlandssjöfart omfattas av det s.k. bränslekvalitetsdirektivet med krav på lägre svavelhalt i bränslet (se avsnitt 6.1.3). I hamnar och på andra ställen där fartyg bunkrar kommer bränsleleverantörerna således att behöva tillhandahålla lågsvavlig diesel.

6.3Den enskilde

En fråga som kan beröra den enskilde är bemanningsfrågan. Transport- styrelsen tar enligt fartygssäkerhetslagen (2003:364) beslut om säker- hetsbesättning för svenskflaggade fartyg och när regelverket är genom- fört kommer beslut även tas för fartyg som går i inre vattenvägstrafik. Då det inte finns några gemensamma EU-regler för bemanning har rege- ringen gett Transportstyrelsen i uppdrag att analysera i vilken omfattning beslut om säkerhetsbesättning kan komma att påverkas av om direktivet 2006/87/EG om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart genom- förs i svensk rätt. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) senast den 31 december 2013. I övrigt medför förslaget i denna proposition inte några förändringar i t.ex. sjömännens utbildning och certifiering.

46

7 Författningskommentar

1 kap.

5 §

I andra stycket har införts en definition av begreppet erkänt klassifi- ceringssällskap. Detta har gjorts som en följd av att det i 7 kap. 12 § har införts en möjlighet att överlåta åt ett sådant sällskap att utfärda och förnya gemenskapscertifikat för inlandssjöfart. Begreppet erkänt klassifi- ceringssällskap är det begrepp som används på företag som kontrollerar och klassificerar fartyg inom inlandssjöfarten, medan begreppet erkänd organisation är ett begrepp som är förbehållet företag som utför mot- svarande uppgifter men för havsgående fartyg. Eftersom terminologin skiljer sig åt och förfarandet för erkännandet är olika reglerat i de två EU-rättsakter som reglerar förfarandet har det funnits nödvändigt att införa skilda definitioner i lagen. Inget hindrar dock att företag som är ett erkänt klassificeringssällskap också är en erkänd organisation. Det är också fallet för närvarande att flera företag utgör såväl erkänd organisa- tion som erkänt klassificeringssällskap enligt respektive EU-rättsakt.

Det tidigare andra stycket har tagits bort eftersom den upplysning som fanns i den bestämmelsen annars kunde ha lett till missförstånd vid en samtidig läsning av det nya andra stycket. I paragrafen har också en språklig ändring gjorts.

Ändringen av paragrafen avser att, tillsammans med den nya 7 kap. 11 a §, genomföra artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG av den 12 december 2006 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart och om upphävande av rådets direktiv 82/714/EEG.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 5.9.

7 §

Paragrafen är ny.

Ett fartområde är ett geografiskt område vars gränser baseras på såväl den signifikanta våghöjden som avståndet från land, jfr 1 kap. 3 § fartygssäkerhetsförordningen (2003:438). Enligt artikel 4 i direktivet 98/18/EG om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passage- rarfartyg ska medlemsstaterna fastställa fartområden.

En zon är också ett geografiskt område, men till skillnad från fart- områden baserat enbart på den signifikanta våghöjden. Zoner är den klassificering av inre vattenvägar som ska göras enligt direktivet 2006/87/EG. Den signifikanta våghöjden för zoner beräknas dock enligt en annan matematisk formel än den signifikanta våghöjden enligt direk- tivet 98/18/EG.

Inget hindrar att ett och samma vattenområde både delas in som fart- område och pekas ut som zon.

Paragrafen har utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 5.4. där även Lagrådets synpunkter behandlas.

Prop. 2012/13:177

47

Prop. 2012/13:177

48

3 kap.

1 §

I paragrafen har införts undantag från kravet på fartcertifikat för det fall fartyget har ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart enligt 1 a §. I övrigt har redaktionella ändringar gjorts.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.7.

1 a §

Paragrafen är ny och genomför artikel 2.1–2, 2.3 c) ii), 3.1 b) och 4.1 i direktiv 2006/87/EG.

Vilka vattenområden eller sträckor som utgör inre vattenvägar anges i de föreskrifter som får meddelas med stöd av 7 kap. 1 § andra stycket. Ett vattenområde eller en sträcka måste alltså vara uppräknad i dessa föreskrifter för att den här paragrafen ska vara tillämplig.

Enligt första stycket 1 omfattas passagerarfartyg. Med passagerarfartyg avses enligt 1 kap. 3 § fartyg som medför fler än 12 personer. För passa- gerarfartygen gäller inte någon gräns när det gäller storleken på fartygen för att de ska omfattas.

Villkoren enligt första stycket 3 är alternativa, dvs. det räcker om ett fartyg uppfyller ett av villkoren för att fartyget ska omfattas.

Bestämmelserna i första och andra stycket innebär att samtliga fartyg och flytande utrustningar, dvs. både farkoster avsedda för trafik på inre vattenvägar och sådana avsedda för havsgående trafik som utgångspunkt omfattas av kraven om de trafikerar sådana vattenområden som klassifi- cerats som inre vattenvägar. Detta framgår också av artikel 3 jämfört med definitionen på fartyg i artikel 1.01 bilaga II till direktivet. Med flytande utrustning avses enligt artikel 1.01 punkt 23 i bilaga II till direk- tivet flytande installationer som bär upp arbetsredskap som kranar, muddringsutrustning, pålkranar eller hissar.

I tredje stycket anges att havsgående fartyg som tillfälligt trafikerar inre vattenvägar och som har giltiga certifikat för havsgående trafik inte behöver ha ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart. Undantaget bör kunna vara tillämpligt i två typer av situationer. Den ena situationen är när ett fartyg vid något enstaka tillfälle under en tidsperiod trafikerar en inre vattenväg men i övrigt under tidsperioden endast trafikerar vatten- områden utanför inre vattenvägar. Den andra situationen är när ett fartyg gör en viss del av en särskild resa på en inre vattenväg men där resan i övrigt i huvudsak sker utanför inre vattenvägar. Villkoret i båda fallen är att fartyget har certifikat för havstrafik. Med certifikat för havstrafik avses dels certifikat enligt sjösäkerhetskonventionen SOLAS, miljö- skyddskonventionen MARPOL samt lastlinjekonventionen, dels ett säkerhetscertifikat för passagerarfartyg enligt rådets direktiv 98/18/EG om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg. Samtliga dessa certifikat regleras i Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om tillsyn inom sjöfartsområdet (TSFS 2009:2). Före- skriften är omtryckt i TSFS 2011:49. Även ett svenskt fartcertifikat enligt FSL bör utgöra ett sådant likställt certifikat som enligt direktivet medger undantag.

Paragrafen är tillämplig på såväl svenska som utländska fartyg och flytande utrustning, jfr 1 kap. 1 §. Utländska fartyg ska ha antingen ett

motsvarande certifikat utfärdat i enlighet med direktivet 2006/87/EG Prop. 2012/13:177 eller ett certifikat utfärdat enligt artikel 22 i den reviderade konventionen

för sjöfarten på Rhen. Det sistnämnda certifikatet ger enligt artikel 4.1 i direktivet samma rättighet att trafikera unionens inre vattenvägar som gemenskapscertifikatet ger.

Fartyg som omfattas av direktivet kan i vissa fall undantas helt eller delvis från genomförandet med stöd av artikel 7.1. I 1 b § regleras undantag för fartyg eller flytande utrustning som endast trafikerar svenska vattenvägar utan förbindelse med en vattenväg i någon annan medlemsstat i EU via en inre vattenväg. Utöver denna undantags- möjlighet ger bestämmelsen i 7 kap. 9 § 1 en möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att även i andra situa- tioner som direktivet anger undanta fartyg från kraven på gemenskaps- certifikat.

Paragrafen har utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 5.5, där även Lagrådets synpunkter behandlas.

1 b §

För att undantaget från kravet på att ha certifikat ska gälla krävs enligt paragrafen att de olika ländernas vattenvägar inte är förbundna med varandra via en inre vattenväg. En sådan förbindelse föreligger i första hand när t.ex. en flod eller en kanal rinner genom flera länder. Även för det fallet att en flod eller en kanal som utgör en gräns mellan två länder bör en sådan förbindelse kunna anses föreligga. I båda fallen krävs att förbindelsen i sig, dvs. floden eller kanalen har klassificerats som en inre vattenväg. En förbindelse kan också föreligga om vattnet t.ex. längs en kustremsa som förenar två länder har klassificerats som inre vattenväg. Eftersom det är den s.k. signifikanta våghöjden för ett vattenområde som avgör om vattnet är en inre vattenväg (se kommentaren till 7 kap. 1 § och avsnitt 5.4) kan en förbindelse även upprättas genom att vilket annat vattenområde som helst som uppfyller kraven på signifikant våghöjd klassificeras som inre vattenväg.

Paragrafen genomför undantagsmöjligheten i artikel 7.1 a) och har behandlats i avsnitt 5.6.

2 §

I paragrafen har införts undantag från kravet på passagerarfartygs- certifikat för det fall fartyget har ett gemenskapscertifikat för inlandssjö- fart eller motsvarande för utländska fartyg enligt 1 a §. I övrigt har redaktionella ändringar gjorts.

Paragrafen har behandlats i avsnitt 5.7.

7 §

I paragrafen har införts undantag från kravet på fribordscertifikat för det fall fartyget har ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart enligt 1 a §. I övrigt har redaktionella ändringar gjorts.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.7.

49

Prop. 2012/13:177

50

5 kap.

3 §

Paragrafen har ändrats till följd av att det i 7 kap. 11 a § har införts en möjlighet att överlåta uppgifter även åt erkända klassificeringssällskap. Förevarande paragraf omfattar nu tillsyn utförd även av ett erkänt klassi- ficeringssällskap.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.9.

7 §

Tillägget i sista meningen genomför artikel 15 i direktivet och har behandlats i avsnitt 5.8. I övrigt har redaktionella ändringar gjorts.

6 kap. 1 §

I första stycket 1 har ett tillägg gjorts. Ändringen är en följd av att zonbegreppet, har införts utöver det tidigare begreppet fartområde, jfr 1 kap. 7 § och 7 kap. 1 §, se kommentarerna till dessa paragrafer. I första stycket 2, 7 och 10 har redaktionella ändringar gjorts.

7 kap.

1 §

I första stycket har redaktionella ändringar gjorts.

Andra stycket är nytt och genomför artikel 1.1 i direktivet. En medlemsstat har enligt direktivet möjlighet att placera in vattenvägar i zonerna 1–4, där zon 1 har den största signifikanta våghöjden. En inre vattenväg kan pekas ut t.ex. genom att ange ett område som begränsas genom koordinater eller andra hållpunkter, men också genom att ange en linje mellan två hamnar. Ett och samma vattenområde kan vara såväl ett fartområde som en zon, och dessutom samtidigt. Att ett vattenområde utpekas som zon fråntar således inte dess nuvarande status som fart- områdesindelat.

Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 5.4.

11 §

Paragrafen har justerats för att motsvara kraven i 10 kap. 8 § regerings- formen vid överlåtelse av förvaltningsuppgift. Det har således nu angivits direkt i lagen att överlåtelsen får göras av Transportstyrelsen. Paragrafen har också justerats för att bättre motsvara hur förfarandet vid överlåtelse går till genom att det först krävs ett beslut om överlåtelse (första stycket) och därefter ett avtal om innehållet (andra stycket). Ändringarna för- tydligar därmed även genomförandet av artikel 3.2 och 5.1–2 i Europa- parlamentets och rådets direktiv 2009/15/EG av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationer- nas verksamhet i förbindelse därmed. Eftersom det i 11 a § har införts en möjlighet att överlåta till erkända klassificeringssällskap att utfärda och förnya gemenskapscertifikat för inlandssjöfart har 11 § första stycket förtydligats att en överlåtelse enligt denna paragraf inte omfattar gemen- skapscertifikat för inlandssjöfart.

Slutligen har redaktionella ändringar gjorts i andra stycket.

Paragrafen har utformats efter Lagrådets synpunkter, Övervägandena Prop. 2012/13:177 finns i avsnitt 5.9, där också Lagrådets synpunkter behandlas.

11 a §

Paragrafen är ny och avser att, tillsammans med ändringen av 1 kap. 5 §, genomföra artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG av den 12 december 2006 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart och om upphävande av rådets direktiv 82/714/EEG. För att motsvara kraven i 10 kap. 8 § regeringsformen vid överlåtelse av förvaltningsuppgift har angivits direkt i lagen att överlåtelsen får göras av Transportstyrelsen.

Paragrafen har utformats efter Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 5.9, där också Lagrådets synpunkter behandlas.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Bestämmelserna genomför i princip artikel 8 och har behandlats i avsnitt 5.11.

51

Prop. 2012/13:177

Bilaga 1

30.12.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 389/1

 

 

 

 

I

(Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk)

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV av den 12 december 2006

om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart och om upphävande av rådets direktiv 82/714/ EEG

(2006/87/EG)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 71.1,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit- téns yttrande (1),

(2)De tekniska föreskrifterna i bilagorna till direktiv 82/714/EEG omfattar i huvudsak bestämmelserna om inspektion av fartyg på Rhen i den version som godkändes av Centralkommissionen för Rhensjöfarten (CCNR) 1982. Villkoren och de tekniska föreskrifterna för utfärdande av certifikat för fartyg i inlandssjöfart enligt artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen har regelbundet setts över sedan dess och anses avspegla den senaste tekniska utvecklingen. Det är önskvärt ur konkurrens- och säkerhetssynpunkt och särskilt för att främja en harmonisering i Europa att räck- vidden för och innehållet i dessa tekniska föreskrifter fast- ställs för gemenskapens inre vattenvägsnät i dess helhet. Härvid bör även de förändringar som ägt rum inom gemenskapens inre vattenvägsnät beaktas.

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)Genom rådets direktiv 82/714/EEG av den 4 oktober 1982 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjö- fart (3) infördes harmoniserade villkor för utfärdande av tekniska certifikat för fartyg i inlandssjöfart i samtliga medlemsstater, varvid sjöfarten på Rhen dock uteslöts. För fartyg i inlandssjöfart gäller fortfarande olika tekniska föreskrifter i Europa. Hittills har ansträngningarna att få till stånd ett ömsesidigt erkännande av nationella fartcer- tifikat utan att det behövs ytterligare inspektioner av utländska fartyg hämmats av att olika internationella och nationella bestämmelser förekommer jämsides. Dessutom avspeglar standarderna i direktiv 82/714/EEG inte längre helt den senaste tekniska utvecklingen.

(1) EGT C 157, 25.5.1998, s. 17.

(2) Europaparlamentets yttrande av den 16 september 1999 (EGT C 54, 25.2.2000, s. 79), rådets gemensamma ståndpunkt av den 23 februari 2006 (EUT C 166 E, 18.7.2006, s. 1), Europaparlamentets ståndpunkt av den 5 juli 2006 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 23 oktober 2006.

(3) EGT L 301, 28.10.1982, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(3)Gemenskapscertifikat för fartyg i inlandssjöfart som intygar att fartygen helt uppfyller de ovannämnda revide- rade tekniska föreskrifterna bör vara giltiga på alla inre vattenvägar inom gemenskapen.

(4)Det är önskvärt att sörja för en högre grad av harmoni- sering mellan villkoren för medlemsstaternas utfärdande av kompletterande gemenskapscertifikat för inlandssjöfart för trafik på vattenvägar i zonerna 1 och 2 (flodmyn- ningar) och på vattenvägar i zon 4.

(5)Med hänsyn till säkerheten för passagerartransporter är

det önskvärt att utvidga tillämpningsområdet för direktiv 82/714/EEG så att det även omfattar passagerar- fartyg för transport av fler än tolv passagerare, i överens- stämmelse med bestämmelserna om inspektion av fartyg på Rhen.

52

 

 

 

 

 

Prop. 2012/13:177

 

 

 

 

 

Bilaga 1

L 389/2

 

Europeiska unionens officiella tidning

30.12.2006

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

(6)

Med hänsyn till säkerheten bör harmoniseringen av stan-

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

 

 

 

darderna ligga på en hög nivå och uppnås på ett sådant

 

 

 

 

sätt att den inte medför mindre omfattande säkerhets-

 

 

 

 

standarder på någon inre vattenväg inom gemenskapen.

 

 

 

Artikel 1

(7)Det är lämpligt att tillhandahålla övergångsbestämmelser för fartyg i trafik som fortfarande saknar gemenskapscer- tifikat för fartyg i inlandssjöfart, när de genomgår en första teknisk inspektion enligt de reviderade tekniska föreskrifter som fastställs i detta direktiv.

(8)Det är lämpligt att fastställa giltighetsperioden för gemenskapscertifikat för inlandssjöfart i varje enskilt fall, inom vissa gränser och alltefter det aktuella fartygets kategori.

(9)De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (1).

(10)Det är nödvändigt att rådets direktiv 76/135/EEG av den 20 januari 1976 om ömsesidigt erkännande av certifikat för fartyg i inlandssjöfart (2) fortsätter att gälla för de fartyg som inte omfattas av det här direktivet.

(11)Eftersom det finns fartyg som omfattas av såväl tillämp-

ningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 94/25/EG av den 16 juni 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar i fråga om fritidsbåtar (3) som tillämpningsområdet för det här direktivet, bör bilagorna till dessa båda direktiv så fort som möjligt anpassas genom de relevanta kommittéför- farandena, i de fall bestämmelserna i direktiven är motsä- gelsefulla eller inkompatibla.

(12)I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (4) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överens- stämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgär- derna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(13)Direktiv 82/714/EEG bör upphöra att gälla,

(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

(2) EGT L 21, 29.1.1976, s. 10. Direktivet senast ändrat genom direktiv 78/1016/EEG (EGT L 349, 13.12.1978, s. 31).

(3) EGT L 164, 30.6.1994, s. 15. Direktivet senast ändrat genom förord- ning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

(4) EGT C 321, 31.12.2003, s. 1.

Klassificering av vattenvägar

1.I detta direktiv skall gemenskapens inre vattenvägar klassi- ficeras enligt följande:

a)Zonerna 1, 2, 3 och 4:

i)Zonerna 1 och 2: de vattenvägar som är upptagna i kapitel 1 i bilaga I.

ii)Zon 3: de vattenvägar som är upptagna i kapitel 2 i bilaga I.

iii)Zon 4: de vattenvägar som är upptagna i kapitel 3 i bilaga I.

b)Zon R: de av vattenvägarna i led a för vilka certifikat skall utfärdas i enlighet med artikel 22 i den reviderade konven- tionen för sjöfarten på Rhen, i den lydelse som artikeln har då detta direktiv träder i kraft.

2.En medlemsstat kan, efter samråd med kommissionen, företa ändringar i klassificeringen av sina vattenvägar i de zoner som är upptagna i bilaga I. Ändringarna skall senast sex månader innan de träder i kraft anmälas till kommissionen, som skall underrätta de övriga medlemsstaterna.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.Detta direktiv skall enligt artikel 1.01 i bilaga II gälla för följande fartyg:

a)Fartyg med en längd (L) av 20 meter eller mer.

b)Fartyg för vilka produkten av L x B x T (längd, bredd, djup- gående) ger en volym på 100 m3 eller mer.

2.Dessutom skall detta direktiv enligt artikel 1.01 i bilaga II gälla för alla

a)bogserfartyg och skjutbogserare, som är avsedda att bogsera eller påskjuta sådana fartyg som avses i punkt 1 eller flytande anläggningar eller för att långsides bogsera sådana fartyg eller flytande anläggningar,

b)fartyg avsedda för persontransport, som transporterar fler än tolv passagerare förutom besättningen,

c)flytande anläggningar.

53

Prop. 2012/13:177

Bilaga 1

30.12.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 389/3

 

 

 

 

3.Följande fartyg omfattas inte av detta direktiv:

a)Färjor.

b)Militärfartyg.

c)Havsgående fartyg, inbegripet havsgående bogserfartyg och skjutbogserare som

i)trafikerar eller befinner sig på vattenvägar inom tidvatten- sområden,

ii)tillfälligt trafikerar inre vattenvägar och medför giltiga fart- och säkerhetscertifikat, nämligen:

— certifikat över att fartyget uppfyller kraven i 1974 års

internationella konvention om säkerhet för männis- koliv till sjöss (SOLAS), eller ett likvärdigt certifikat, ett certifikat över att fartyget uppfyller kraven i 1966 års internationella lastlinjekonvention, eller ett likvärdigt certifikat, och ett IOPP-certifikat över att fartyget uppfyller kraven i 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg (MARPOL), eller

— för passagerarfartyg som inte omfattas av någon av de konventioner som avses i första strecksatsen: ett certifikat beträffande säkerhetsregler och säkerhets- normer för passagerarfartyg som utfärdats i enlighet med rådets direktiv 98/18/EG av den 17 mars 1998 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (1), eller

för fritidsbåtar som inte omfattas av samtliga konven- tioner som avses i första strecksatsen: ett certifikat från flaggstaten.

Artikel 3

Skyldighet att medföra certifikat

1. Fartyg som trafikerar de inre vattenvägar inom gemen- skapen som avses i artikel 1 skall medföra följande:

a)När de trafikerar vattenvägar inom zon R,

ett certifikat som utfärdats i enlighet med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen, eller

ett gemenskapscertifikat för fartyg i inlandssjöfart som utfärdats eller förnyats efter den 30 december 2008 som

(1) EGT L 144, 15.5.1998, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommis- sionens direktiv 2003/75/EG (EUT L 190, 30.7.2003, s. 6).

intygar att fartyget, om inte annat föreskrivs i övergångs- bestämmelserna i kapitel 24 i bilaga II, helt uppfyller de tekniska föreskrifter enligt bilaga II för vilka det enligt tillämpliga regler och förfaranden har fastställts att de motsvarar de tekniska föreskrifterna i den ovannämnda konventionen.

b)När de trafikerar vattenvägar i de övriga zonerna, ett gemenskapscertifikat för fartyg i inlandssjöfart, inklusive vid behov de specifikationer som avses i artikel 5.

2.Gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart skall utformas enligt förlagan i del I i bilaga V och utfärdas i enlighet med detta direktiv.

Artikel 4

Kompletterande gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

1.Alla fartyg som medför ett giltigt certifikat, utfärdat i enlighet med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen, får, om inte annat följer av bestämmelserna i artikel 5.5 i det här direktivet, trafikera gemenskapens vatten- vägar enbart försedda med det certifikatet.

2.Alla fartyg som medför det certifikat som avses i punkt 1 skall emellertid också vara försedda med ett kompletterande gemenskapsfartcertifikat för inlandssjöfart

a)då de trafikerar vattenvägarna i zonerna 3 och 4, om de vill dra fördel av att de tekniska föreskrifterna är mindre omfat- tande på dessa vattenvägar,

b)då de trafikerar vattenvägarna i zonerna 1 och 2 eller, för passagerarfartyg, då de trafikerar vattenvägar i zon 3 som inte är förbundna med en annan medlemsstats navigerbara inre vattenvägar, om den berörda medlemsstaten har antagit ytterligare tekniska föreskrifter för dessa vattenvägar i enlighet med artikel 5.1, 5.2 och 5.3.

3.Det kompletterande gemenskapsfartcertifikatet för inlands- sjöfart skall utformas enligt förlagan i del II i bilaga V och utfärdas av behöriga myndigheter vid uppvisande av det certi- fikat som avses i punkt 1 och på villkor som fastställs av de myndigheter som har behörighet i fråga om de berörda vatten- vägarna.

54

Prop. 2012/13:177

Bilaga 1

L 389/4

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.12.2006

 

 

 

 

Artikel 5

Ytterligare eller sänkta tekniska föreskrifter för vissa zoner

1.Varje medlemsstat får, efter samråd med kommissionen och i förekommande fall med förbehåll för föreskrifterna i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen, anta tekniska föreskrifter utöver dem i bilaga II för fartyg som trafikerar vattenvägarna i zonerna 1 och 2 inom dess territorium.

2.Varje medlemsstat får, för passagerarfartyg som inom dess territorium trafikerar vattenvägar i zon 3 som inte är förbundna med en annan medlemsstats navigerbara inre vattenvägar, behålla tekniska föreskrifter utöver dem i bilaga II. Ändringar av sådana tekniska föreskrifter skall kräva föregående godkännande av kommissionen.

3.Dessa ytterligare föreskrifter skall endast omfatta de krav som anges i bilaga III. De ytterligare föreskrifterna skall senast sex månader innan de träder i kraft anmälas till kommissionen, som skall underrätta de övriga medlemsstaterna.

som avses i artikel 3 eller – om artikel 4.2 tillämpas – i det kompletterande gemenskapscertifikatet för inlandssjö- fart.

6.Fartyg som trafikerar vattenvägar endast i zon 4 behöver endast uppfylla de sänkta föreskrifter som anges i kapitel 19b i bilaga II när det gäller vattenvägarna i denna zon. Överensstäm- melse med de sänkta föreskrifterna skall specificeras i det gemenskapscertifikat för inlandssjöfart som avses i artikel 3.

7.Varje medlemsstat får, efter samråd med kommissionen, tillåta sänkta krav vad gäller de tekniska föreskrifterna i bilaga II för fartyg som uteslutande trafikerar vattenvägar i zonerna 3 och 4 inom dess territorium.

Sådana sänkta krav skall endast omfatta de aspekter som anges i bilaga IV. Om ett fartygs tekniska egenskaper motsvarar dessa sänkta krav, skall detta anges i gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart eller – om artikel 4.2 tillämpas – i det komplette- rande gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart.

De sänkta kraven vad gäller de tekniska föreskrifterna i bilaga II skall senast sex månader innan de träder i kraft anmälas till kommissionen, som skall underrätta de övriga medlemsstaterna.

4.Om fartygen uppfyller de ytterligare föreskrifterna, skall detta anges i det gemenskapscertifikat för inlandssjöfart som avses i artikel 3 eller – om artikel 4.2 tillämpas – i det komplet- terande gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart. Sådana bevis på överensstämmelse skall erkännas på gemenskapens vatten- vägar i den aktuella zonen.

5.a) Om tillämpningen av övergångsbestämmelserna i kapitel 24a i bilaga II leder till en sänkning av befintliga natio- nella säkerhetsstandarder, får en medlemsstat underlåta att tillämpa sådana övergångsbestämmelser på passagerar- fartyg i inlandssjöfart som är i trafik på inre vattenvägar i medlemsstaten som inte är förbundna med en annan medlemsstats navigerbara inre vattenvägar. Under sådana omständigheter får medlemsstaten kräva att sådana fartyg som trafikerar dess icke förbundna inre vattenvägar från och med den 30 december 2008 fullt ut uppfyller de tekniska föreskrifter som anges i bilaga II.

b)En medlemsstat som använder sig av den möjlighet som anges i led a skall underrätta kommissionen om sitt beslut och ge kommissionen närmare uppgifter om de tillämpliga nationella standarderna för passagerarfartyg som trafikerar medlemsstatens inre vattenvägar. Kommis- sionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna.

c)Överensstämmelse med en medlemsstats föreskrifter för trafik på dess icke förbundna inlandssjöfartsvattenvägar skall anges i det gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

Artikel 6

Farligt gods

Varje fartyg som medför ett certifikat som utfärdats i enlighet med förordningen om transport av farliga ämnen på Rhen (”ADNR”) får frakta farligt gods överallt inom gemenskapens territorium på de villkor som anges i detta certifikat.

Varje medlemsstat får begära att fartyg som inte har något sådant certifikat endast får frakta farligt gods inom dess territo- rium om fartygen uppfyller ytterligare krav utöver dem som anges i detta direktiv. Sådana krav skall anmälas till kommis- sionen och kommissionen skall underrätta de övriga medlems- staterna.

Artikel 7

Undantag

1. Medlemsstaterna får medge undantag från hela eller delar av detta direktiv för

a)fartyg, skjutbogserare, bogserfartyg och flytande utrustning som trafikerar farbara vattenvägar utan förbindelse med vattenvägarna i övriga medlemsstater via en inre vattenväg,

55

Prop. 2012/13:177

Bilaga 1

30.12.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 389/5

 

 

 

 

b)fartyg med en dödvikt om högst 350 ton eller fartyg som inte är avsedda för godstransport och med ett deplacement på mindre än 100 m3, vilka kölsträcktes före den 1 januari 1950 och enbart trafikerar en nationell vattenväg.

2.Medlemsstaterna får medge undantag från en eller flera av direktivets föreskrifter i fråga om trafik på deras nationella vattenvägar, om det gäller begränsade resor av lokalt intresse eller inom hamnområden. Dessa undantag och den resa eller det område som de gäller skall anges i fartygets certifikat.

3.Kommissionen skall underrättas om undantag som medgi- vits med stöd av punkterna 1 och 2 och i sin tur underrätta de övriga medlemsstaterna.

4.En medlemsstat som, på grund av undantag som medgi- vits med stöd av punkterna 1 och 2, inte har några fartyg som omfattas av föreskrifterna i detta direktiv i trafik på sina vatten- vägar behöver inte följa artiklarna 9, 10 och 12.

Artikel 8

Utfärdande av gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

1.Gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart skall utfärdas för fartyg som kölsträcks från och med den 30 december 2008, efter en teknisk inspektion som skall genomföras innan fartyget sätts i trafik för att kontrollera om det uppfyller de tekniska föreskrifterna i bilaga II.

2.Gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart skall utfärdas till

fartyg som inte omfattades av tillämpningsområdet för direktiv 82/714/EEG men som nu omfattas av detta direktiv i enlighet med artikel 2.1 och 2.2, efter en teknisk inspektion som skall genomföras när fartygets aktuella certifikat löper ut, dock senast den 30 december 2018, för kontroll av om fartyget uppfyller de tekniska föreskrifterna i bilaga II. I medlemsstater där giltighetsperioden för fartygets gällande nationella certifikat är kortare än fem år får ett sådant certifikat utfärdas fram till den 30 december 2008.

Om något av de tekniska krav som anges i bilaga II inte uppfylls, skall detta anges på gemenskapscertifikatet för inlands- sjöfart. Förutsatt att de behöriga myndigheterna anser att dessa brister inte utgör en uppenbar fara, får de fartyg som avses i första stycket fortsätta att användas fram till dess att de kompo-

nenter eller de fartygsdelar som har befunnits inte motsvara de kraven byts ut eller byggs om, varefter komponenterna eller fartygsdelarna skall uppfylla kraven i bilaga II.

3.

Enligt denna artikel

föreligger en uppenbar fara särskilt

när föreskrifter som gäller

fartygsstrukturens stabilitet, fartygets

gång- eller manövreringsegenskaper eller de särskilda specifika- tionerna i bilaga II berörs. De undantag som medges i bilaga II får inte uppfattas som brister som utgör en uppenbar fara.

Utbyte av existerande delar mot identiska delar eller delar av likvärdig teknik och utformning under löpande reparationer och rutinunderhåll skall för tillämpningen av denna artikel inte betraktas som ett utbyte.

4. Vid de tekniska inspektioner som avses i punkterna 1 och 2 eller vid en teknisk inspektion som utförs på begäran av farty- gets ägare skall det, om lämpligt, kontrolleras om ett fartyg uppfyller de ytterligare föreskrifter som avses i artikel 5.1, 5.2 och 5.3.

Artikel 9

Behöriga myndigheter

1.Gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart får utfärdas av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.

2.Varje medlemsstat skall upprätta en förteckning i vilken anges vilka myndigheter som är behöriga att utfärda gemenskap- scertifikaten för inlandssjöfart samt överlämna denna förteck- ning till kommissionen. Kommissionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna.

Artikel 10

Genomförande av tekniska inspektioner

1. Den tekniska inspektion som avses i artikel 8 skall genom- föras av de behöriga myndigheterna, som helt eller delvis får avstå från teknisk inspektion av fartyget, om ett giltigt intyg utfärdat av ett erkänt klassificeringssällskap enligt artikel 1.01 i bilaga II klart visar att fartyget helt eller delvis uppfyller de tekniska föreskrifterna i bilaga II. Klassificeringssällskap får erkännas endast om de uppfyller kriterierna i del I i bilaga VII.

56

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Prop. 2012/13:177

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilaga 1

L 389/6

 

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

30.12.2006

 

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

2.

Varje

medlemsstat

skall

upprätta en

förteckning

i vilken

förlänga giltighetstiden utan

teknisk inspektion. En sådan

anges

vilka

myndigheter

som

är behöriga

att utföra

tekniska

förlängning skall anges i det certifikatet.

inspektioner samt överlämna denna förteckning till kommis- sionen. Kommissionen skall underrätta de övriga medlemssta- terna.

Artikel 15

Artikel 11

Utfärdande av nya gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

Giltighetstiden för gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

1.Giltighetstiden för gemenskapscertifikat för inlandssjöfart skall i varje särskilt fall fastställas av den myndighet som är behörig att utfärda sådana certifikat i enlighet med bilaga II.

2.Varje medlemsstat får, i de fall som anges i artiklarna 12 och 16 och i bilaga II, utfärda tillfälliga gemenskapscertifikat för inlandssjöfart. Tillfälliga gemenskapscertifikat för inlandssjöfart skall upprättas i enlighet med förlagan i del III i bilaga V.

Artikel 12

Ersättande av gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

Varje medlemsstat skall fastställa på vilka villkor ett giltigt gemenskapscertifikat för inlandssjöfart som förkommit eller förstörts får ersättas.

Artikel 13

Förnyande av gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

1.Gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart skall förnyas när giltighetstiden löper ut enligt de villkor som fastställs i artikel 8.

2.För förnyande av gemenskapscertifikat för inlandssjöfart som utfärdats före den 30 december 2008 skall övergångsbe- stämmelserna i bilaga II gälla.

3.För förnyande av gemenskapscertifikat för inlandssjöfart som utfärdats efter den 30 december 2008 skall de övergångs- bestämmelser i bilaga II gälla som trätt i kraft efter det att certi- fikatet utfärdades.

Artikel 14

Förlängning av giltighetstiden för gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

Den myndighet som utfärdat eller förnyat ett gemenskapscerti- fikat för inlandssjöfart får i enlighet med bilaga II undantagsvis

Om fartyget undergår större ändringar eller reparationer som berör fartygsstrukturens stabilitet, fartygets gång- eller manövre- ringsegenskaper eller de särskilda specifikationerna i bilaga II, skall fartyget på nytt genomgå en teknisk inspektion enligt artikel 8, innan fartyget får företa någon ny resa. Efter denna inspektion skall ett nytt gemenskapscertifikat för inlandssjöfart utfärdas med uppgifter om fartygets tekniska egenskaper. Om detta certifikat utfärdas i någon annan medlemsstat än den där det ursprungliga certifikatet utfärdades eller förnyades, skall den behöriga myndighet som ursprungligen utfärdade eller förnyade certifikatet underrättas inom en månad.

Artikel 16

Vägran att utfärda eller förnya samt återkallande av gemenskapscertifikat för inlandssjöfart

I ett beslut om avslag på en begäran att utfärda eller förnya ett gemenskapscertifikat för inlandssjöfart skall anges skälen till avslaget. Den person som berörs skall underrättas och få upplys- ning om hur beslutet kan överklagas och vilka frister för över- klagande som gäller i den berörda medlemsstaten.

Ett giltigt gemenskapscertifikat för inlandssjöfart får återkallas av den behöriga myndighet som utfärdade eller förnyade det, om fartyget inte längre uppfyller de tekniska föreskrifter som anges i dess certifikat.

Artikel 17

Ytterligare inspektioner

De behöriga myndigheterna i en medlemsstat får i enlighet med bilaga VIII när som helst kontrollera om ett fartyg medför ett certifikat som är giltigt enligt bestämmelserna i detta direktiv och uppfyller föreskrifterna i certifikatet eller utgör en uppenbar fara för de personer som befinner sig ombord, för miljön eller för sjöfarten. De behöriga myndigheterna skall vidta de åtgärder som är nödvändiga enligt bilaga VIII.

57

Prop. 2012/13:177

Bilaga 1

30.12.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 389/7

 

 

 

 

Artikel 18

Erkännande av certifikat för fartyg från tredje land

I avvaktan på att gemenskapen ingår överenskommelser med tredje land om ömsesidigt erkännande av certifikat får de behö- riga myndigheterna i en medlemsstat erkänna de certifikat som utfärdats för fartyg från tredje land för fart på den medlemssta- tens vattenvägar.

av det certifikat som avses i artikel 22 i den reviderade konven- tionen om sjöfarten på Rhen.

2. Kommissionen skall fatta beslut på grundval av rekom- mendationer från kommittén om utfärdande av tillfälliga gemenskapscertifikat för inlandssjöfart i enlighet med artikel 2.19 i bilaga II.

Utfärdandet av gemenskapscertifikat för inlandssjöfart för fartyg från tredje land skall ske i enlighet med vad som anges i artikel 8.1.

Artikel 19

Kommittéförfarande

Artikel 21

Fortsatt tillämplighet av direktiv 76/135/EEG

För fartyg som inte omfattas av artikel 2.1 och 2.2 utan av artikel 1 a i direktiv 76/135/EEG skall bestämmelserna i det dir- ektivet gälla.

1.Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrät- tades genom artikel 7 i rådets direktiv 91/672/EEG av den 16 december 1991 om det ömsesidiga erkännandet av båtförarcer- tifikat för transport av gods och passagerare på inre vatten- vägar (1) (nedan kallad ”kommittén”).

2.När det hänvisas till denna punkt, skall artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel- serna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 20

Anpassning av bilagorna och rekommendationer om tillfäl- liga tillstånd

1. Kommissionen skall, i enlighet med förfarandet i artikel 19.2, anta de ändringar som behövs för att anpassa bilagorna till detta direktiv till den tekniska utvecklingen och till utvecklingar på detta område som kan följa av arbetet i andra internationella organisationer, i synnerhet i Centralkommissionen för Rhensjö- farten (CCNR), för att säkerställa att de båda certifikat som avses i artikel 3.1 a utfärdas på grundval av tekniska krav som garan- terar en likvärdig säkerhetsnivå eller för att ta hänsyn till de fall som avses i artikel 5.

Dessa ändringar skall göras snarast för att säkerställa att de tekniska föreskrifter som är nödvändiga för utfärdandet av gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart för sjöfart på Rhen ger en säkerhetsnivå som motsvarar den som krävs för utfärdandet

(1) EGT L 373, 31.12.1991, s. 29. Direktivet senast ändrat genom förord- ning (EG) nr 1882/2003.

Artikel 22

Nationella ytterligare föreskrifter eller begränsningar av föreskrifterna

De ytterligare föreskrifter för fartyg som trafikerar vattenvägar inom zonerna 1 och 2 i en medlemsstats territorium vilka gäller i medlemsstaten före den 30 december 2008 eller begränsningar av de tekniska föreskrifterna för fartyg som inom medlemssta- tens territorium trafikerar vattenvägar inom zonerna 3 och 4, vilka tekniska föreskrifter gällde i medlemsstaten före den dagen, skall fortsätta att gälla tills ytterligare föreskrifter enligt artikel 5.1 eller begränsningar enligt artikel 5.7 av de tekniska föreskrif- terna i bilaga II har utfärdats, dock längst till och med den 30 juni 2009.

Artikel 23

Införlivande

1. De medlemsstater som har sådana inre vattenvägar som anges i artikel 1.1 skall sätta i kraft de lagar och andra författ- ningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv med verkan från och med den 30 december 2008. De skall genast under- rätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis- ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis- ningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

58

Prop. 2012/13:177

Bilaga 1

L 389/8

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.12.2006

 

 

 

 

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Kommissionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna om detta.

Artikel 24

Sanktioner

Medlemsstater skall fastställa ett system för sanktioner vid brott mot de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säker- ställa att dessa sanktioner utdöms. De fastställda sanktionerna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

Artikel 25

Upphävande av direktiv 82/714/EEG

Direktiv 82/714/EEG skall upphöra att gälla med verkan från och med den 30 december 2008.

Artikel 26

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i

Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 27

Adressater

Detta direktiv riktar sig till de medlemsstater som har sådana inre vattenvägar som anges i artikel 1.1.

Utfärdat i Strasbourg den 12 december 2006

På Europaparlamentets vägnar

På rådets vägnar

Josep BORRELL FONTELLES

Mauri PEKKARINEN

Ordförande

Ordförande

59

Prop. 2012/13:177

Bilaga 1

30.12.2006

 

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 389/9

 

 

 

 

 

 

 

 

BILAGEFÖRTECKNING

 

 

 

 

 

Sida

 

Bilaga I

Förteckning över gemenskapens inre vattenvägar, uppdelade geografiskt i zonerna 1, 2, 3 och 4

10

 

Bilaga II

Tekniska minimikrav för fartyg som trafikerar inre vattenvägar i zonerna 1, 2, 3 och 4 . . . . . . . . . . . . . . .

29

 

Bilaga III

Områden för eventuella ytterligare tekniska föreskrifter för fartyg på inre vattenvägar i zonerna 1

175

 

 

 

och 2 . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . .

 

Bilaga IV

Områden för eventuella begränsningar av de tekniska föreskrifterna för fartyg som trafikerar inre

176

 

 

 

vattenvägar i zonerna 3 och 4 . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . .

 

Bilaga V

Förlaga till gemenskapscertifikat för fartyg i inlandssjöfart . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . .

177

 

Bilaga VI

Förlaga till register över gemenskapscertifikat för inlandssjöfart . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . .

194

 

Bilaga VII

Klassificeringssällskap. . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . .

197

 

Bilaga VIII

Förfaranderegler för genomförande av inspektioner . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

199

 

Bilaga IX

Föreskrifter om signalljus, radarinstallationer och girhastighetsindikator . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . .

200

60

Prop. 2012/13:177

Bilaga 1

L 389/38

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.12.2006

 

 

 

 

DEL I

KAPITEL 1

ALLMÄNT

Artikel 1.01

Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

Typer av farkost

1.farkost: fartyg eller flytande utrustning.

2.fartyg: fartyg i inlandssjöfart eller havsgående fartyg.

3.fartyg i inlandssjöfart: fartyg som är avsett uteslutande eller huvudsakligen för trafik på inre vattenvägar.

4.havsgående fartyg: fartyg som certifierats för havsgående trafik.

5.motorfartyg: lastmotorfartyg eller tankmotorfartyg.

6.tankmotorfartyg: fartyg som är avsett för godstransport i fasta tankar och som är försett med eget framdrivningsma- skineri.

7.lastmotorfartyg: fartyg, annat än lastmotorfartyg, som är avsett för godstransport och försett med eget framdrivnings- maskineri.

8.kanalpråm: fartyg med en längd som inte överstiger 38,5 m och en bredd som inte överstiger 5,05 som är avsett för trafik på inre vattenvägar och vanligen trafikerar Rhen-Rhône-kanalen.

9.bogserfartyg: fartyg som är konstruerat för att utföra bogsering.

10.skjutbogserare: fartyg som är konstruerat för att framdriva en skjutbogserad konvoj.

11.pråm: släppråm eller tankpråm.

12.tankpråm: fartyg som är avsett för godstransport i fasta tankar och konstruerat för att kunna bogseras, och som antingen saknar eget framdrivningsmaskineri eller endast har tillräckligt framdrivningsmaskineri för kortare förflytt- ningar.

13.släppråm: fartyg, annat än en tankpråm, som är avsett för godstransport och konstruerat för att kunna bogseras och antingen saknar eget framdrivningsmaskineri eller endast har tillräckligt framdrivningsmaskineri för kortare förflytt- ningar.

14.läktare: tankläktare, lastläktare eller skeppsburen läktare.

15.tankläktare: fartyg som är avsett för godstransport i fasta tankar och konstruerat eller särskilt ombyggt för att kunna skjutbogseras, och som antingen saknar eget framdrivningsmaskineri eller endast har framdrivningsmaskineri för kortare förflyttningar när det inte ingår i en skjutbogserad konvoj.

16.lastläktare: fartyg, annat än en tankläktare, som är avsett för godstransport och konstruerat eller särskilt ombyggt för att kunna skjutbogseras, och som antingen saknar eget framdrivningsmaskineri eller endast har framdrivningsmaski- neri för kortare förflyttningar när det inte ingår i en skjutbogserad konvoj.

17.skeppsburen läktare: läktare som är konstruerad för att kunna transporteras ombord på havsgående fartyg och för trafik på inre vattenvägar.

18.passagerarfartyg: dagstursfartyg eller fartyg med hytter som är konstruerat och utrustat för att kunna transportera fler än 12 passagerare.

19.passagerarsegelfartyg: passagerarfartyg som även är konstruerat och utrustat för att gå för segel.

20.dagstursfartyg: passagerarfartyg utan övernattningshytter för passagerare.

21.passagerarfartyg med hytter: passagerarfartyg utrustat med övernattningshytter för passagerare.

22.höghastighetsfartyg: motordrivet fartyg som kan uppnå en fart över 40 km/tim genom vattnet.

23.flytande utrustning: flytande installationer som bär upp arbetsredskap som kranar, muddringsutrustning, pålkranar eller hissar.

24.arbetsfarkost: fartyg som är konstruerat och utrustat för användning vid arbetsanläggningar, t.ex. med sandsugnings- pråm, bottentippningspråm eller däckslastpråm, ponton eller stendumpningsfartyg.

61

Prop. 2012/13:177

Bilaga 1

30.12.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 389/39

 

 

 

 

25.fritidsfartyg: fartyg, annat än passagerarfartyg, som är avsett för sport- och fritidsändamål.

26.arbetsbåt: båt som används för transport, räddning, bärgning och arbetsuppgifter.

27.flytande anläggning: flytande installation som i normala fall inte är avsedd att flyttas såsom simbad, docka, brygga eller båtskjul.

28.flytande föremål: flotte eller någon annan typ av konstruktion, föremål eller sammankoppling som kan framföras, annat än ett fartyg, flytande utrustning eller flytande anläggning.

Sammankopplade farkoster

29.konvoj: fast formerad konvoj eller bogserad konvoj av farkoster.

30.formering: sätt på vilket en konvoj är sammankopplad.

31.fast formerad konvoj: skjutbogserad konvoj eller fast sidoformerad konvoj.

32.skjutbogserad konvoj: fast sammankoppling av farkoster där åtminstone den första enheten är placerad före den farkost eller de farkoster som driver konvojen framåt, och som kallas skjutbogserare; en konvoj som består av en skjutbogserare och en skjutbogserad farkost vilka är kopplade på ett sätt som möjliggör kontrollerad rörelse anses också vara fast formerad.

33.fast sidoformering: sammankoppling av farkoster som är fast kopplade sida vid sida, i vilken ingen enhet är kopplad framför den framdrivande enheten.

34.släpkonvoj: sammankoppling bestående av en eller flera farkoster, flytande anläggningar eller flytande installationer som bogseras av en eller flera farkoster med eget framdrivningsmaskineri som ingår i konvojen.

Utrymmen på fartyg

35.huvudmaskinrum: utrymme där framdrivningsmaskineriet är installerat.

36.maskinrum: utrymme där förbränningsmotorerna är installerade.

37.pannrum: utrymme med en bränsledriven anläggning som är utformad för att producera ånga eller värma en termisk vätska.

38.sluten överbyggnad: genomgående konstruktion som är fast och vattentät och som har fasta väggar anslutna till däck på ett stadigvarande och vattentätt sätt.

39.styrhytt: utrymme där styr- och kontrollutrustning som är nödvändig för att manövrera fartyget finns installerad.

40.bostadsutrymme: utrymme som är avsett att användas av personer som normalt bor ombord, inklusive kök, proviant- förråd, toaletter och badrum, tvätteri, förrum och korridorer, dock ej styrhytt.

41.passagerarutrymme: områden ombord som är avsedda för passagerare och inneslutna områden som salonger, kontor, butiker, frisörsalonger, torkrum, tvättstugor, bastur, toaletter, badrum, passager, korridorer och trappor som inte är omgärdade av väggar.

42.kontrollcentral: en styrhytt, ett område som innehåller en reservströmkälla eller delar av en sådan eller ett område med en central som ständigt är bemannad av personal ombord eller besättningsmedlemmar, exempelvis för brand- larmsutrustning, fjärrkontroller för dörrar eller brandspjäll.

43.trapphus: trapphus för en trappa inomhus eller hisschakt.

44.salong: rum i ett bostadsutrymme eller passagerarutrymme. Kök anses inte vara salonger ombord på passagerar- fartyg.

45.kök: rum med spis eller liknande matlagningsanordning.

46.förrådsrum: rum för förvaring av brandfarliga vätskor eller rum med en yta på mer än 4 m2 för förvaring av mate- riel.

47.lastrum: del av fartyget som är avgränsad för och akter av skott, och som öppnas och stängs med lastluckor, och som är avsedd antingen för transport av förpackat gods eller bulklast, eller för att rymma tankar fristående från skrovet.

48.fast tank: tank som är fast monterad i fartyget och vars sidor antingen utgörs av själva skrovet eller av en inneslut- ning som är fristående från skrovet.

49.arbetsutrymme: område där besättningen skall utföra sitt arbete, inbegripet landgång, lyftbom och arbetsbåt.

50.passage: område som är avsett för normal förflyttning av personer och varor.

62

Prop. 2012/13:177

Bilaga 1

L 389/40

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.12.2006

 

 

 

 

51.säkert område: område som utåt avgränsas av en lodrät yta som löper på ett avstånd av 1/5 BWL parallellt med skrovet i linje med största djupgående.

52.samlingsområde: särskilt skyddade områden på fartyget där passagerare samlas vid fara.

53.utrymningsområde: del av samlingsområden på fartyg från vilken utrymning av personer kan genomföras.

Sjötekniska termer

54.flytvattenlinje vid största djupgående: flytvattenlinjeplan som motsvarar farkostens största tillåtna djupgående.

55.flödningsavstånd: avståndet mellan flytvattenlinjen vid största djupgående och ett parallellt plan som går genom den lägsta punkt ovanför vilken farkosten inte längre anses vara vattentät.

56.restflödningsavstånd: vid slagsida, det lodräta avståndet mellan vattennivån och den lägsta punkt på den nedsänkta sidan ovanför vilken fartyget inte längre anses vara vattentätt.

57.fribord (f): avståndet mellan flytvattenlinjen vid största djupgående och ett parallellt plan som går genom den lägsta punkten på skarndäck, eller om skarndäck saknas, lägsta punkten på den övre kanten av fartygssidan.

58.restfribord: vid slagsida, det lodräta avståndet mellan vattennivån och däckets översida vid den lägsta punkten på den nedsänkta sidan eller, om det inte finns något däck, den lägsta punkten på den fasta fartygssidans översida.

59.marginallinje: tänkt linje dragen på bordläggningen minst 10 cm nedanför skottdäck och minst 10 cm nedanför fastygssidans lägsta icke vattentäta punkt; i de fall då det inte finns något skottdäck används en linje dragen minst 10 cm nedanför den lägsta linje upp till vilken den yttre bordläggningen är vattentät.

60.volymdeplacement ( ): volymen av fartygets undervattenskropp, i m3.

61.viktdeplacement ( ): fartygets totala vikt, inklusive last, i ton.

62.blockkoefficient (CB): förhållandet mellan fartygets volymdeplacement och produktens längd LWL x bredd BWL x djup- gående T.

63.lateralplan ovanför vattenlinjen (AV): fartygets lateralplan ovanför vattenlinjen i m2.

64.skottdäck: däck till vilket de föreskrivna vattentäta skotten går och från vilket fribord mäts.

65.skott: vägg, vanligtvis vertikal, med bestämd höjd, avsedd för indelning av fartyget, avgränsad av fartygets botten, bordläggning eller andra skott.

66.tvärskeppsskott: skott som sträcker sig från ena sidan av fartyget till den andra.

67.vägg: avgränsande yta, vanligtvis vertikal.

68.mellanvägg: vägg som inte är vattentät.

69.längd (L): skrovets största längd i meter, med undantag för roder och bogspröt.

70.längd överallt (LOA): farkostens största längd i meter, inbegripet alla fasta installationer, exempelvis delar av styrinrätt- ningen eller framdrivningsanordningen, de mekaniska anordningarna eller liknande.

71.längd i vattenlinjen (LWL): skrovets längd i meter, mätt vid största djupgående.

72.bredd (B): skrovets största bredd i meter, mätt på utsidan av bordläggningen (med undantag för skovelhjul, avbärar- list och liknande).

73.bredd överallt (BOA): farkostens största bredd i meter, inbegripet all fast utrustning såsom skovelhjul, avbärarlist, meka- niska anordningar och liknande.

74.bredd i vattenlinjen (BWL): skrovets största bredd i meter, mätt från bordläggningens utsida vid vattenlinjen vid största djupgående.

75.djup (H): minsta lodräta avstånd i meter mellan skrovets eller kölens lägsta punkt och däckets lägsta punkt på fartygssidan.

76.djupgående (T): det lodräta avståndet i meter mellan den lägsta punkten på skrovet eller kölen och vattenlinjen vid största djupgående.

77.förlig perpendikel: lodrät linje vid den förliga skärningspunkten mellan skrovet och vattenlinjen vid största djup- gående.

78.skarndäcksbredd: avståndet mellan den lodräta linje som går genom den mest utskjutande delen av luckkarmen på skarndäckssidan och den lodräta linje som går genom innerkanten av fallskydden (räcken, fotlister) på utsidan av skarndäck.

63

Prop. 2012/13:177

Bilaga 1

30.12.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 389/41

 

 

 

 

Styrinrättning

79.styrinrättning: all utrustning som är nödvändig för att styra fartyget och för att uppnå den manöverförmåga som fö- reskrivs i kapitel 5.

80.roder: ett eller flera roder med hjärtstock, inbegripet kvadrant och komponenter som förbinder roder med styran- ordning.

81.styranordning: del av styrinrättning som genererar rodrets rörelse.

82.drivenhet: styranordningens drivenhet, mellan kraftkällan och styranordningen.

83.kraftkälla: energiförsörjning till styrkontrollsystem och styranordning från nätet ombord, batterier eller en förbrän- ningsmotor.

84.styrkontrollsystem: komponenter och kretssystem för styrning av ett motordrivet styrkontrollsystem.

85.drivenhet för styranordningen: kontrollsystem för styrapparaten, dess drivenhet och kraftkälla.

86.manuell drivenhet: drivenhet genom vilket rodret aktiveras vid manuell manövrering av ratten, via en mekanisk över- föring, utan ytterligare kraftkälla.

87.manuell hydraulisk drivenhet: manuell drivenhet med hydraulisk överföring.

88.girhastighetsregulator: utrustning som automatiskt ställer in och upprätthåller en viss girhastighet åt fartyget i enlighet med förinställda värden.

89.styrhytt utformad för radarstyrning utförd av en person: styrhytt utformad så att fartyget vid radarnavigering kan manö- vreras av en person.

Egenskaper hos byggnadsdelar och material

90.vattentät: konstruktionsdel eller anordning som är så beskaffad att den hindrar inträngning av vatten.

91.spoltät och vädertät: konstruktionsdel eller anordning som är så inrättad att den under normala förhållanden endast släpper igenom en obetydlig mängd vatten.

92.gastät: konstruktionsdel eller anordning som är inrättad så att inträngning av gaser och ångor förhindras.

93.obrännbar: ämne som varken brinner eller avger lättantändliga ångor i sådan mängd att det kan fatta eld när det uppnår en temperatur av omkring 750°C.

94.flamskydd: material som är svårantändligt eller vars yta åtminstone hindrar spridning av elden enligt förfarandet i artikel 15.11.1 c.

95.brandmotstånd: egenskap hos konstruktionsdelar eller anordningar som bestyrkts genom testförfaranden enligt artikel 15.11.1 d.

96.regler för brandprovningsförfaranden: International Code for the Application of Fire Test Procedures enligt beslut MSC.61(67) av IMO:s sjösäkerhetskommitté.

Övriga definitioner

97.godkänt klassificeringssällskap: klassificeringssällskap som har godkänts i enlighet med kriterierna och förfarandena i bilaga VII till direktivet.

98.radarinstallation: elektroniskt navigeringshjälpmedel som upptäcker och visar omgivning och trafik.

99.ECDIS för inre vattenvägar: standardiserat system för visning av elektroniska sjökort för inre vattenvägar och tillhö- rande information, vilket visar utvald information från kommersiella elektroniska sjökort för inre vattenvägar och eventuellt information från andra sensorer på farkosten.

100.ECDIS-installation för inre vattenvägar: installation för visning av elektroniska sjökort för inre vattenvägar med två olika funktionssätt: en informationsfunktion och en navigeringsfunktion.

101.informationsfunktion: användning av ECDIS för inre vattenvägar endast i informationssyfte utan integration mellan radar och elektroniska sjökort (radar overlay).

102.navigeringsfunktion: användning av ECDIS för inre vattenvägar med ”radar overlay” för navigering av en farkost.

64

Prop. 2012/13:177

Bilaga 1

L 389/42

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.12.2006

 

 

 

 

103.personal ombord: alla anställda ombord på ett passagerarfartyg som inte är besättningsmedlemmar.

104.personer med nedsatt rörelseförmåga: personer som har särskilda problem när de använder allmänna transportmedel, exempelvis äldre personer, personer med sensoriska eller andra funktionshinder, rullstolsbundna, gravida kvinnor och personer som reser med små barn.

105.gemenskapscertifikat: certifikat som den behöriga myndigheten utfärdar för fartyg som följer de tekniska föreskrifterna i detta direktiv.

Artikel 1.02

(Utan innehåll)

Artikel 1.03

(Utan innehåll)

Artikel 1.04

(Utan innehåll)

Artikel 1.05

(Utan innehåll)

Artikel 1.06

Föreskrifter av tillfällig natur

Föreskrifter av tillfällig natur kan antas i enlighet med förfarandet i artikel 20 i detta direktiv om det, till följd av den tekniska utvecklingen inom inlandssjöfarten, anses vara nödvändigt att snabbt medge undantag från bestämmelserna i dir- ektivet i väntan på att en ändring införs i själva direktivet eller för att tillåta provningar. Föreskrifterna skall offentliggöras och skall gälla i högst tre år. De skall träda i kraft samtidigt och upphävas under samma förutsättningar i alla medlems- stater.

Artikel 1.07

Administrativa anvisningar

För att underlätta och standardisera tillämpningen av detta direktiv kan bindande administrativa anvisningar för inspek- tioner antas i enlighet med förfarandet i artikel 20 i detta direktiv.

KAPITEL 2

FÖRFARANDE

Artikel 2.01

Inspektionsorgan

1.Inspektionsorgan skall inrättas av medlemsstaterna.

2.Ett inspektionsorgan skall bestå av en ordförande och experter. I inspektionsorganet skall minst följande experter ingå:

a)En tjänsteman vid den myndighet som ansvarar för inlandssjöfarten.

b)En expert på konstruktion av fartyg för inlandssjöfart och maskiner i sådana fartyg.

c)En sjöfartsexpert som avlagt styrmansexamen.

3.Ordföranden och experterna i varje organ skall utses av myndigheterna i den stat där organet inrättats. När de inleder sitt uppdrag skall ordföranden och experterna skriftligen intyga att de kommer att utföra arbetet på ett fullständigt oberoende sätt. Tjänstemän behöver inte förelägga ett sådant intyg.

4.Inspektionsorganen kan anlita hjälp från specialister enligt gällande nationella bestämmelser.

65

Prop. 2012/13:177

Bilaga 1

30.12.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 389/43

 

 

 

 

Artikel 2.02

Ansökan om inspektion

1.De myndigheter som utfärdar gemenskapscertifikaten skall besluta om hur ansökan om inspektion skall ske och om hur plats och datum för inspektion skall bestämmas. Den behöriga myndigheten skall avgöra vilka dokument som skall lämnas. Förfarandet skall vara sådant att inspektionen kan äga rum inom rimlig tid efter ansökan.

2.Ägaren till en farkost som inte faller under detta direktiv eller dennes ombud kan ansöka om ett gemenskapscertifikat. Ansökan skall beviljas om fartyget uppfyller föreskrifterna i detta direktiv.

Artikel 2.03

Uppvisning av farkosten för inspektion

1.Ägaren eller dennes ombud skall uppvisa farkosten olastad, rengjord och utrustad. Ägaren skall också lämna nödvän- digt bistånd vid inspektionen, t.ex. tillhandahålla en lämplig arbetsbåt, ställa personal till förfogande och underlätta undersökningen av delar av skrovet eller installationer som inte är direkt åtkomliga eller synliga.

2.Vid första inspektionen skall inspektionsorganet begära att fartyget är torrsatt för inspektionen. Myndigheten kan ge avkall på kravet på inspektion av torrsatt fartyg om ett klassificeringsintyg eller ett intyg från ett auktoriserat klassifice- ringssällskap kan företes som visar att konstruktionen motsvarar klassificeringssällskapets föreskrifter eller om ett intyg företes som visar ett en behörig myndighet redan har utfört en inspektion av torrsatt fartyg för andra ändamål. Vid regelbunden inspektion eller inspektion enligt artikel 15 i detta direktiv kan inspektionsorganet fordra att inspektionen sker med fartyget torrsatt.

Inspektionsorganet skall utföra driftprov vid en första inspektion av motorfartyg eller konvojer eller vid större modifi- kationer av framdrivnings- eller styrinrättningen.

3.Inspektionsorganet kan kräva ytterligare driftprov och annan dokumentering. Denna föreskrift gäller även i byggnads- skedet.

Artikel 2.04

(Utan innehåll)

Artikel 2.05

Tillfälligt gemenskapscertifikat

1.Den behöriga myndigheten kan utfärda ett tillfälligt gemenskapscertifikat i följande fall:

a)Om farkosten med den behöriga myndighetens tillstånd skall gå till en bestämd plats för att erhålla ett gemenskap- scertifikat.

b)Om farkostens gemenskapcertifikat tillfälligt återkallats i något av de fall som avses i artikel 2.07 eller i artiklarna 12 och 16 i detta direktiv.

c)Om gemenskapscertifikatet är under behandling efter godtagbar inspektion.

d)Om inte samtliga villkor för utfärdande av ett gemenskapscertifikat som avses i del I i bilaga V är uppfyllda.

e)Om en farkost har skadats så att den är i sådant skick att den inte längre uppfyller kraven för gemenskapscertifi- katet.

f)Om de behöriga myndigheterna för specialtransporter enligt gällande föreskrifter utfärdade av sjöfartsmyndighe- terna i medlemsstaterna beviljar tillstånd för flytande installationer eller flytande utrustning att utföra en specialt- ransport på villkor att ett sådant gemenskapscertifikat har utfärdats.

g)Om farkosten avviker från bestämmelserna i del II enligt artikel 2.19.2.

2.Det tillfälliga gemenskapscertifikatet skall utfärdas enligt förlagan i del III i bilaga V, när fartygets, den flytande installa- tionens eller den flytande utrustningens sjövärdighet anses vara tillräckligt fastställd.

Certifikatet skall innehålla de villkor som den behöriga myndigheten anser nödvändiga, och skall ha följande giltighet:

a)I de fall som avses i punkt 1 a och 1 d–f: För en enda bestämd resa som skall företas inom en lämplig tid, högst en månad.

b)I de fall som avses i punkt 1 b och c: För en lämplig tidsperiod.

c)I de fall som avses i punkt 1 g: Sex månader. Det tillfälliga gemenskapscertifikatet får förlängas sex månader åt gången, så länge som kommittén ännu inte har fattat något beslut.

66

 

 

 

 

Prop. 2012/13:177

 

 

 

 

Bilaga 1

30.12.2006

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

L 389/197

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BILAGA VII

 

 

 

 

 

KLASSIFICERINGSSÄLLSKAP

 

 

 

 

 

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

 

 

 

Del I:

Kriterier för godkännande av klassificeringssällskap

 

 

 

Del II:

Förfarande för godkännande av klassificeringssällskap

 

 

 

Del III:

Förteckning över godkända klassificeringssällskap

 

 

Del I

Kriterier för godkännande av klassificeringssällskap

Klassificeringssällskap som ansöker om godkännande i enlighet med artikel 10 i detta direktiv skall uppfylla följande krite- rier:

1.Klassificeringssällskapet skall kunna dokumentera en omfattande erfarenhet av att bedöma konstruktion och byggande av fartyg för inlandssjöfart, inbegripet fartyg för transport av farligt gods. Klassificeringssällskapet skall ha uttömmande regler och föreskrifter för konstruktion, byggande och periodisk besiktning av fartyg för inlandssjöfart, inbegripet fartyg för transport av farligt gods, som skall vara offentliggjorda åtminstone på engelska, franska, neder- ländska eller tyska och som kontinuerligt skall uppdateras och förbättras genom forsknings- och utvecklingsprogram. Reglerna får inte strida mot gällande bestämmelser i gemenskapsrätten eller mot gällande internationella avtal.

2.Klassificeringssällskapet skall offentliggöra sitt fartygsregister årligen.

3.Klassificeringssällskapet skall inte vara styrt av redare eller varv eller av andra som har kommersiella intressen i konstruktion, byggnad, utrustning, reparation, drift, eller försäkring av fartyg. Klassificeringssällskapet skall inte vara beroende av ett enda kommersiellt företag för sin inkomst.

4.Klassificeringssällskapet skall ha sitt huvudkontor, eller en filial med befogenhet att fatta beslut och vidta åtgärder inom alla områden som den ansvarar för enligt bestämmelserna för inlandssjöfart, i någon av EU:s medlemsstater.

5.Klassificeringssällskapet och dess experter skall ha ett gott rykte inom inlandsjöfartsbranschen. Experterna skall kunna styrka sin yrkeskompetens. De skall agera på klassificeringssällskapets ansvar.

6.Klassificeringssällskapet skall ha en stor personal för tekniska frågor, ledning, stödjande uppgifter, tillsyn och forsk- ning, som skall stå i proportion till arbetsuppgifterna och till antalet klassade fartyg och som skall övervaka utveck- lingen av organisationens kapacitet samt utarbeta och upprätthålla regler och föreskrifter. Klassificeringssällskapet skall ha inspektörer i åtminstone en medlemsstat.

7.Klassificeringssällskapet skall styras av etiska regler.

8.Klassificeringssällskapet skall förvaltas och administreras på ett sådant sätt att sekretessen garanteras för den informa- tion som en medlemsstat begär.

9.Klassificeringssällskapet skall vara berett att lämna relevant information till en medlemsstat.

10.Klassificeringssällskapets ledning skall ha fastställt och dokumenterat sin policy och sina mål och åtaganden när det gäller kvalitet och skall ha säkerställt att alla nivåer inom klassificeringssällskapet förstår, genomför och upprätthåller denna policy.

11.Klassificeringssällskapet skall ha utvecklat, genomfört och upprätthållit ett effektivt internt system för kvalitetskontroll som grundar sig på tillämpliga delar av internationellt godkända kvalitetsstandarder och uppfyller CEN-standarderna 45004 (inspektionsorgan) och 29001, så som de tolkas i ”Quality System Certification Scheme Requirements” (IACS). Systemen för kvalitetskontroll skall certifieras av ett oberoende kontrollorgan som har erkänts av förvaltningen i den stat där klassificeringssällskapet har sitt huvudkontor eller sin filial enligt punkt 4, och som bland annat skall säker- ställa att

a)klassificeringssällskapets regler och föreskrifter fastställs och upprätthålls på ett systematiskt sätt,

b)klassificeringssällskapets regler och föreskrifter följs,

c)kraven är uppfyllda för det lagstadgade arbete som klassificeringssällskapet har befogenhet att utföra,

d)ansvarsområden, befogenheter och inbördes förhållande fastställs och dokumenteras för de anställda vars arbete påverkar kvaliteten på klassificeringssällskapets tjänster,

e)allt arbete utförs under kontrollerade förhållanden,

67

Prop. 2012/13:177

Bilaga 1

L 389/198

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.12.2006

 

 

 

 

f)det finns ett kontrollsystem för övervakning av de handlingar och det arbete som utförs av inspektörer och teknisk och administrativ personal som är direkt anställda av klassificeringssällskapet,

g)föreskrifterna för viktigt lagstadgat arbete som klassificeringssällskapet har tillstånd att utföra endast genomförs eller direkt övervakas av sällskapets särskilda inspektörer eller genom särskilda inspektörer vid andra godkända klassificeringssällskap,

h)det införs ett system för fortbildning av inspektörer och ständig uppdatering av inspektörernas kunskaper,

i)det förs register som visar att de föreskrivna standarderna uppnåtts inom de olika områden där tjänster utförs samt att kvalitetssystemet fungerar effektivt, och

j)det finns ett övergripande system för planerad och dokumenterad internrevision av den kvalitetsrelaterade verk- samheten på alla platser där den förekommer.

12.Kvalitetssystemet skall certifieras av ett oberoende revisionsorgan som erkänts av förvaltningen i den stat där klassifi- ceringssällskapet har sitt huvudkontor eller filial enligt punkt 4.

13.Klassificeringssällskapet skall förbinda sig att anpassa sina föreskrifter till Europeiska unionens riktlinjer och att i god tid ge kommittén all relevant information.

14.Klassificeringssällskapet skall förbinda sig att regelbundet samråda med de redan godkända klassificeringssällskapen för att garantera att klassificeringssällskapens tekniska standarder och genomförandet av dessa är likvärdiga, och bör tillåta företrädare för en medlemsstat och andra berörda parter att delta i utarbetandet av sällskapets regler och/eller föreskrifter.

Del II

Förfarande för godkännande av klassificeringssällskap

Ett beslut om att godkänna ett klassificeringssällskap enligt artikel 10 i detta direktiv skall fattas av kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 19.2 i detta direktiv. Dessutom skall följande förfarande tillämpas:

1.En ansökan om godkännande skall lämnas till kommissionen av företrädarna för den stat där klassificeringssällskapet har sitt huvudkontor eller en filial med befogenhet att fatta beslut och vidta åtgärder på alla områden som den ansvarar för enligt bestämmelserna för fartyg i inlandssjöfart. Dessutom skall företrädarna för denna stat översända all informa- tion och dokumentation som behövs för att kontrollera att kriterierna för godkännande är uppfyllda.

2.Varje kommittémedlem kan begära att det berörda klassificeringssällskapet hörs eller att ytterligare information lämnas.

3.Godkännanden skall återkallas på liknande sätt. Varje kommittémedlem kan begära att ett godkännande återkallas. Företrädarna för den stat som begär att godkännandet skall återkallas skall lämna information och dokumentation till stöd för sin begäran.

4.När kommissionen fattar sina beslut skall den beakta beslut som fattats av Centralkommissionen för sjöfarten på Rhen beträffande godkännandet av det berörda klassificeringssällskapet. Innan kommissionen godkänner ett klassificerings- sällskap som inte godkänts av Centralkommissionen för sjöfarten på Rhen skall den samråda med Centralkommissio- nens sekretariat.

5.Efter varje beslut om godkännande av ett klassificeringssällskap eller återkallande av ett godkännande skall förteck- ningen över godkända sällskap ändras.

6.Kommissionen skall underrätta det berörda klassificeringssällskapet om kommissionens beslut.

Del III

Förteckning över godkända klassificeringssällskap

På grundval av kriterierna i del I och del II har för närvarande följande klassificeringssällskap godkänts enligt artikel 10 i detta direktiv:

1.Bureau Veritas

2.Germanischer Lloyd

3.Lloyd's Register of Shipping

Klassificeringssällskap som erkänts och godkänts av en medlemsstat enligt rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (1) skall tills de har godkänts enligt del I och del II för närvarande godkännas enligt artikel 10 i det här direktivet endast för fartyg som uteslutande trafikerar vattenvägar i denna medlemsstat.

(1) EGT L 319, 12.12.1994, s. 20. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG (EGT L 324, 29.11.2002, s. 53).

68

Prop. 2012/13:177

Bilaga 2

30.12.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 389/261

 

 

 

 

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV av den 18 december 2006

om ändring av direktiv 2006/87/EG om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart

(2006/137/EC)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 71.1,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit- téns yttrande,

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (1), och

av följande skäl:

(1)Genom direktiv 2006/87/EG (2) införs harmoniserade villkor för utfärdande av tekniska certifikat för fartyg i inlandssjöfart på gemenskapens inre vattenvägsnät i dess helhet.

(2)De tekniska föreskrifterna i bilagorna till direktiv 2006/87/EG omfattar i huvudsak bestämmelserna om inspektion av fartyg på Rhen i den version som godkändes av medlemsstaterna i Centralkommissionen för Rhensjöfarten (CNNR) 2004. Villkoren och de tekniska föreskrifterna för utfärdande av certifikat för fartyg i inlandssjöfart enligt artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen har periodiskt uppda- terats och anses avspegla den senaste tekniska utveck- lingen.

(3)För att undvika snedvridning av konkurrensen och olika säkerhetsnivåer, och särskilt för att främja en harmoni- sering i Europa, är det önskvärt att lika tekniska före- skrifter fastställs för gemenskapens inre vattenvägsnät i dess helhet och att de fortsättningsvis uppdateras regel- bundet så att likheten bibehålls.

(4)Genom direktiv 2006/87/EG bemyndigas kommissionen att anpassa de tekniska föreskrifterna med hänsyn till de tekniska framsteg och den utveckling på detta område som följer av arbetet i andra internationella organisa- tioner, särskilt CCNR.

(5)Dessa anpassningar behöver göras snarast för att säker- ställa att de tekniska föreskrifter som är nödvändiga för utfärdande av gemenskapscertifikatet för inlandssjöfart ger en säkerhetsnivå som motsvarar den som krävs för utfärdande av det certifikat som avses i artikel 22 i den reviderade konventionen om sjöfarten på Rhen.

(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 30 november 2006 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 18 december 2006.

(2) Se sidan 1 i denna Officiella tidning.

(6)De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra direktiv 2006/87/EG bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfar- anden som skall tillämpas vid utövandet av kommissio- nens genomförandebefogenheter (3).

(7)Kommissionen bör särskilt ges behörighet att fastställa villkoren för ändring av de i bilagorna till direktiv 2006/87/EG angivna tekniska föreskrifterna och admi- nistrativa förfarandena. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av direktiv 2006/87/EG, bör de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(8)Av effektivitetsskäl bör de normala tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet med kontroll förkortas för anta- gande av sådana åtgärder om ändring av bilagorna till direktiv 2006/87/EG.

(9)Av brådskande skäl är det nödvändigt att tillämpa det skyndsamma förfarandet i artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG för antagande av ändringar av bilagorna till direktiv 2006/87/EG för att beakta den tekniska och därmed sammanhängande utveckling som följer av arbetet i andra internationella organisationer, särskilt CCNR, och även i fråga om antagande av föreskrifter av tillfällig natur.

(10)Direktiv 2006/87/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2006/87/EG skall ändras på följande sätt:

1.I artikel 19 skall följande punkter läggas till:

”3. När det hänvisas till denna punkt, skall artikel 5a.1– 5a.4 och 5a.5 b samt artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

De tidsfrister som avses i artikel 5a.3 c, 5a.4 b och 5a.4 e i beslut 1999/468/EG skall vara 21 dagar, 15 dagar respektive en månad.

(3) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

69

Prop. 2012/13:177

Bilaga 2

L 389/262

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.12.2006

 

 

 

 

4.När det hänvisas till denna punkt skall artikel 5a.1, 5a.2, 5a.4 och 5a.6 samt artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.”

2.Artikel 20 skall ersättas med följande:

”Artikel 20

Anpassning av bilagorna och rekommendationer om tillfäl- liga tillstånd

1.De ändringar som behövs för att anpassa bilagorna till detta direktiv till den tekniska utvecklingen och till utveck- lingar på detta område som följer av arbetet i andra interna- tionella organisationer, särskilt Centralkommissionen för Rhensjöfarten (CCNR), för att säkerställa att de båda certifikat som avses i artikel 3.1 a utfärdas på grundval av tekniska krav som garanterar en likvärdig säkerhetsnivå eller för att ta hänsyn till de fall som avses i artikel 5, skall antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3. När det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 19.4.

Dessa ändringar skall göras snarast för att säkerställa att de tekniska föreskrifterna för utfärdande av gemenskapscertifi- katet för inlandssjöfart, vilket är giltigt för sjöfart på Rhen, ger en säkerhetsnivå som motsvarar den som krävs för utfär- dande av det certifikat som avses i artikel 22 i den reviderade konventionen om sjöfarten på Rhen.

2.Utan att det påverkar punkt 1 skall kommissionen anta de godkännanden som avses i artikel 5.2 i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19.2.

3.Kommissionen skall fatta beslut på grundval av rekom- mendationer från kommittén om utfärdande av tillfälliga

gemenskapscertifikat för inlandssjöfart i enlighet med artikel 2.19 i bilaga II.”

3.Bilaga II skall ändras på följande sätt:

1.Artikel 1.06 skall ersättas med följande:

”1.06

Föreskrifter av tillfällig natur

Föreskrifter av tillfällig natur som syftar till att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det kan antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.4 i detta direktiv om det, för anpassning till tekniska framsteg inom inlandssjö- farten, anses vara nödvändigt att snabbt medge undantag från bestämmelserna i direktivet eller för att tillåta prov- ningar. Föreskrifterna skall offentliggöras och skall gälla i högst tre år. De skall träda i kraft samtidigt och upphävas på samma villkor i alla medlemsstater.”

2.Artikel 10.03a.5 skall ersättas med följande:

”5. System som avger mindre vattenmängder skall ha ett typgodkännande enligt IMO:s resolution A 800(19) eller annan erkänd standard. Sådana erkännanden skall, när de syftar till att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3 i detta direktiv. Typgodkännandet skall utföras av ett godkänt klassifice- ringssällskap eller ett ackrediterat provningsinstitut. Det ackrediterade provningsinstitutet skall uppfylla de harmo- niserade standarderna för provlaboratoriers verksamhet (EN ISO/IEC 17025:2000).”

3.Artikel 10.03b.1 skall ersättas med följande:

”1. Släckmedel

För att skydda maskin-, pann- och pumprum får följande släckmedel användas i fasta brandsläckningssystem:

a)CO2 (koldioxid).

b)HFC-227ea (heptafluoropropan).

c)IG-541 (52 % kväve, 40 % argon, 8 % koldioxid).

Tillstånd att använda andra släckmedel, när sådana till- stånd syftar till att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, skall ges i enlighet med det föreskrivande förfa- rande med kontroll som avses i artikel 19.3 i detta direktiv.”

Artikel 2

1. De medlemsstater som har sådana inre vattenvägar som avses i artikel 1.1 i direktiv 2006/87/EG skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv med verkan från och med den 30 december 2008. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När medlemsstaterna antar dessa bestämmelser skall de inne- hålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Kommis- sionen skall underrätta de övriga medlemsstaterna om detta.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i

Europeiska unionens officiella tidning.

70

Prop. 2012/13:177

Bilaga 2

30.12.2006

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 389/263

 

 

 

 

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till de medlemsstater som har sådana inre vattenvägar som avses i artikel 1.1 i direktiv 2006/87/EG.

Utfärdat i Bryssel den 18 december 2006

 

 

På Europaparlamentets vägnar

På rådets vägnar

Josep BORRELL FONTELLES

 

J.-E. ENESTAM

Ordförande

 

Ordförande

 

 

 

 

71

Prop. 2012/13:177

Bilaga 3

27.6.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 166/31

 

 

 

 

DIREKTIV

RÅDETS DIREKTIV 2008/59/EG av den 12 juni 2008

om anpassning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart med anledning av Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av 2005 års anslutningsakt, särskilt artikel 56,

med beaktande av kommissionens förslag, och

Artikel 1

Direktiv 2006/87/EG ska ändras på följande sätt:

1.Bilaga I ska ändras på följande sätt:

a)I kapitel 2, zon 3

av följande skäl:

(1)Om en före anslutningen antagen rådsakt behöver anpas- sas till följd av anslutningen och de nödvändiga anpass- ningarna inte har gjorts genom anslutningsakten eller dess bilagor ska, enligt artikel 56 i 2005 års anslutnings- akt, nödvändiga akter antas av rådet.

(2)Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG av den 12 december 2006 om tekniska föreskrifter för far- tyg i inlandssjöfart (1) antogs före Bulgariens och Rumä- niens anslutning till Europeiska unionen och måste an- passas med anledning av denna anslutning.

(3)Direktiv 2006/87/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmel- sen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller (2).

(1) EUT L 389, 30.12.2006, s. 1. Direktivet ändrat genom direktiv 2006/137/EG (EUT L 389, 30.12.2006, s. 261).

(2) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

i)ska följande införas mellan ledet för Belgien och ledet för Tjeckien:

Bulgarien

Donau: Från km 845,650 till km 374,100

ii)ska följande införas mellan ledet för Polen och ledet för Slovakien:

Rumänien

Donau: Från gränsen mellan Serbien och Rumänien (km 1 075) till Svarta havet vid Sulina-armen.

DonauSvartahavskanalen (64,410 km lång): Från sammanflödet med floden Donau, vid km 299,300

av Donau vid Cernavodă (respektive km 64,410 av kanalen), till Constanta södra hamnAgigea (km 0av kanalen).

Poarta Albă–Midia Năvodari-kanalen (34,600 km lång): Från sammanflödet med DonauSvartahavskana- len vid km 29,410 vid Poarta Albă (respektive km 27,500 av kanalen) till Midia hamn (km 0av kana- len).

b)I kapitel 3, zon 4, ska följande införas mellan ledet för Polen och ledet för Slovakien:

72

Prop. 2012/13:177

Bilaga 3

L 166/32

SV

Europeiska unionens officiella tidning

27.6.2008

 

 

 

 

Rumänien

Alla andra vattenvägar som inte finns upptagna i zon 3.

2.Bilaga IX ska ändras på följande sätt:

a)I del I, kapitel 4, artikel 4.05

i)ska följande införas mellan uppgifterna för Danmark och Polen:

19. = Rumänien

ii)ska följande införas mellan uppgifterna för Lettland och Litauen:

34. = Bulgarien.

b)I del III, kapitel 1, artikel 1.06

i)ska följande införas mellan uppgifterna för Danmark och Polen:

ii)ska följande införas mellan uppgifterna för Lettland och Litauen:

34. = Bulgarien.

Artikel 2

1. De medlemsstater som har sådana inre vattenvägar som anges i artikel 1.1 i direktiv 2006/87/EG ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv med verkan från och med den 30 de- cember 2008. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis- ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis- ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

19. = Rumänien

ii)ska följande införas mellan uppgifterna för Lettland och Litauen:

34. = Bulgarien.

c)I del IV, kapitel 1, artikel 1.06

i)ska följande införas mellan uppgifterna för Danmark och Polen:

19. = Rumänien

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i

Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 12 juni 2008.

På rådets vägnar

A. VIZJAK

Ordförande

73

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/13

 

 

 

 

DIREKTIV

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2008/68/EG av den 24 september 2008

om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 71,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­ téns yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)Vid transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar är risken för olyckor ökad. Det bör således vidtas åtgärder för att se till att denna typ av transporter kan genomföras under så säkra former som möjligt.

(2)Enhetliga regler för transport av farligt gods på väg och järnväg har fastställts i rådets direktiv 94/55/EG av den 21 november 1994 om tillnärmning av medlemsstater­

(1) EUT C 256, 27.10.2007, s. 44.

(2) Europaparlamentets yttrande av den 5 september 2007 (EUT C 187 E, 24.7.2008, s. 148), rådets gemensamma ståndpunkt av den 7 april 2008 (EUT C 117 E, 14.5.2008, s. 1) och Europaparlamentets stånd­ punkt av den 19 juni 2008 (ännu ej offentliggjord i EUT).

nas lagstiftning om transport av farligt gods på väg (3) respektive i rådets direktiv 96/49/EG av den 23 juli 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om transport av farligt gods på järnväg (4).

(3)För att möjliggöra ett enhetligt system som omfattar alla aspekter av landtransport av farligt gods bör direktiven 94/55/EG och 96/49/EG ersättas av ett enda direktiv som också omfattar transport på inre vattenvägar.

(4)De flesta medlemsstaterna är avtalsslutande parter till Europeiska överenskommelsen om internationell trans­ port av farligt gods på väg (ADR), omfattas av reglemen­ tet för internationell transport av farligt gods på järnväg (RID) samt, när det gäller de medlemsstater som berörs, är partner till Europeiska överenskommelsen om inter­ nationell transport av farligt gods på inre vattenvägar (ADN).

(5)I ADR, RID och ADN fastställs enhetliga regler för säkra internationella transporter av farligt gods. Reglerna bör även omfatta nationella transporter, dels för att villkoren för transport av farligt gods ska kunna harmoniseras i hela gemenskapen, dels för att säkerställa att den gemen­ samma transportmarknaden fungerar väl.

(6)Detta direktiv bör inte vara tillämpligt på transport av farligt gods i de fall då det råder exceptionella omständig­ heter som har att göra med de berörda fordonens eller fartygens beskaffenhet eller då transporten är av begrän­ sad art.

(7)Bestämmelserna i detta direktiv bör inte heller vara tillämpliga på transport av farligt gods under försvars­ maktens direkta och fysiska ansvar eller övervakning. Transport av farligt gods som utförs av kommersiella entreprenörer som arbetar för försvarsmakten bör dock omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv om deras avtalsförpliktelser inte utförs under försvarsmaktens direkta och fysiska ansvar eller övervakning.

(3) EGT L 319, 12.12.1994, s. 7. (4) EGT L 235, 17.9.1996, s. 25.

74

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/14

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

(8)En medlemsstat som saknar järnvägsnät, och inte avser att skaffa ett sådant inom den närmaste framtiden, skulle åläggas en oproportionerlig och meningslös skyldighet om den var tvungen att införliva och genomföra de be­ stämmelser i detta direktiv som gäller järnvägstransport. En sådan medlemsstat bör därför, så länge som den inte har något järnvägsnät, undantas från skyldigheten att in­ förliva och genomföra detta direktiv i fråga om järn­ vägstransport.

(9)Varje medlemsstat bör ha rätt att bevilja undantag från detta direktiv för transport av farligt gods på inre vatten­ vägar i de fall då de inre vattenvägarna i medlemsstaten inte ansluter till vattenvägar i andra medlemsstater eller om inget farligt gods transporteras på dem.

(10)Utan att det påverkar tillämpningen av gemenskapslag­ stiftningen och bestämmelserna i bilaga I avsnitt I.1 (1.9), bilaga II avsnitt II.1 (1.9) och bilaga III avsnitt III.1 (1.9) bör medlemsstaterna ha möjlighet att av transportsäker­ hetsskäl behålla eller anta bestämmelser på områden som inte omfattas av detta direktiv. Dessa bestämmelser bör vara klara och specifika.

(11)Varje medlemsstat bör även i fortsättningen ha rätt att reglera eller förbjuda transport av farligt gods på sitt territorium av andra skäl än transportsäkerhetsskäl, till exempel nationella säkerhetsskäl eller miljöskydd.

(12)Det bör vara tillåtet att använda transportmedel som är registrerade i tredjeland för internationell transport av farligt gods inom medlemsstaternas territorier, på villkor att relevanta bestämmelser i ADR, RID och ADN och detta direktiv iakttas.

(13)Varje medlemsstat bör även i fortsättningen ha rätt att tillämpa striktare regler beträffande nationell transport som utförs med transportmedel som är registrerade i medlemsstaten eller som tas i bruk inom dess territo­ rium.

(14)Harmoniseringen av villkoren för nationell transport av farligt gods bör inte förhindra att hänsyn tas till särskilda nationella förhållanden. Medlemsstaterna bör därför ge­ nom detta direktiv ges rätten att bevilja vissa undantag på vissa angivna villkor. Sådana undantag bör förtecknas i detta direktiv som ”nationella undantag”.

(15)Medlemsstaterna bör i ovanliga och exceptionella situa­ tioner ha rätt att bevilja individuella tillstånd för sådana transporter av farligt gods inom sitt territorium som i annat fall skulle vara förbjudna enligt detta direktiv.

(16)Med tanke på de investeringar som krävs inom denna sektor bör medlemsstaterna temporärt få behålla vissa särskilda nationella bestämmelser vad gäller konstruk­

tionskrav för transportmedel och transportutrustning och vad gäller transport genom tunneln under Engelska kanalen. Medlemsstaterna bör också tillåtas att behålla och anta bestämmelser om transport av farligt gods på järnväg mellan medlemsstaterna och stater som är avtals­ slutande parter i organisationen för järnvägssamarbete (OSJD) till dess att reglerna i bilaga II till avtalet om internationell godstrafik på järnväg (SMGS) har harmoni­ serats med bestämmelserna i bilaga II avsnitt II.1 till detta direktiv och därigenom med RID. Inom tio år efter i­ kraftträdandet av detta direktiv bör kommissionen utvär­ dera följderna av dessa bestämmelser och vid behov lägga fram lämpliga förslag. Sådana bestämmelser bör förteck­ nas i detta direktiv som ”kompletterande övergångsbe­ stämmelser”.

(17)Bilagorna till detta direktiv måste snabbt kunna anpassas efter den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, även utvecklingen av ny teknik för spårning, och för att ta hänsyn till nya bestämmelser som införs i ADR, RID

och ADN. Ändringarna av ADR, RID och ADN och de motsvarande anpassningarna av bilagorna bör träda i kraft samtidigt. Kommissionen bör när så är lämpligt ge ekonomiskt stöd till medlemsstaterna för översätt­ ningen av ADR, RID och ADN och ändringarna av dessa till deras officiella språk.

(18)De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens ge­ nomförandebefogenheter (1).

(19)Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anpassa bilagorna till detta direktiv efter den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att komplettera det

med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(20)Kommissionen bör även ha möjlighet att se över förteck­ ningarna över nationella undantag och att besluta om och hur det bör genomföras nödfallsåtgärder vid en olycka eller ett tillbud.

(1) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

75

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/15

 

 

 

 

(21)Av effektivitetsskäl bör de normala tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet med kontroll förkortas för an­ tagande av ändringar av bilagorna till följd av den veten­ skapliga och tekniska utvecklingen.

(22)Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att säkra en enhetlig tillämpning av harmoniserade säkerhetsregler i hela gemenskapen och en hög säkerhetsnivå inom natio­ nell och internationell transport, inte i tillräcklig utsträck­ ning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av direktivets omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EG-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(23)Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte det åta­ gande som gemenskapen och dess medlemsstater gjort om att verka för en harmonisering av systemen för klas­ sificering av farliga ämnen, i enlighet med de mål som fastslogs vid Förenta nationernas konferens om miljö och utveckling (UNCED) i Rio de Janeiro i juni 1992.

(24)Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte tillämp­ ningen av gemenskapslagstiftningens bestämmelser om säkerhetsvillkoren för transport av biologiska agens och genetiskt modifierade organismer enligt rådets direktiv 90/219/EEG av den 23 april 1990 om innesluten an­ vändning av genetiskt modifierade mikroorganismer (1), Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön (2) och Europaparlamen­ tets och rådets direktiv 2000/54/EG av den 18 september 2000 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponer­ ing för biologiska agens i arbetet (3).

(25)Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte tillämp­ ningen av andra gemenskapsbestämmelser på områdena arbetsmiljö och miljöskydd. Detta gäller särskilt ramdi­ rektivet om säkerhet och hälsa i arbetet, rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (4) och dess dotterdirektiv.

(1) EGT L 117, 8.5.1990, s. 1. (2) EGT L 106, 17.4.2001, s. 1.

(3) EGT L 262, 17.10.2000, s. 21. (4) EGT L 183, 29.6.1989, s. 1.

(26)I Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG av den 12 december 2006 om tekniska föreskrifter för far­ tyg i inlandssjöfart (5) anges att varje fartyg som medför ett certifikat som utfärdats i enlighet med förordningen för transport av farliga ämnen på Rhen (ADNR) får frakta farligt gods överallt inom gemenskapens territorium på de villkor som anges i certifikatet. Till följd av att detta direktiv antas bör direktiv 2006/87/EG ändras på ett sådant sätt att den bestämmelsen utgår.

(27)En övergångsperiod på upp till två år bör medges för tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv om transport av farligt gods på inre vattenvägar för att få tillräcklig tid för att anpassa de nationella bestämmel­ serna, införa regelverk och utbilda personal. En allmän övergångsperiod på fem år bör beviljas för alla fartygs- och personalcertifikat som utfärdats före eller under över­ gångsperioden när det gäller tillämpningen av detta di­ rektivs bestämmelser om transport av farligt gods på inre vattenvägar, om det inte anges en kortare giltighetstid i certifikatet.

(28)Direktiven 94/55/EG och 96/49/EG bör därför upphöra att gälla. Av tydlighets- och samstämmighetsskäl bör även följande rättsakter upphöra att gälla: rådets direktiv 96/35/EG av den 3 juni 1996 om utnämning av och kompetens hos säkerhetsrådgivare för transport av farligt

gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar (6), Europa­ parlamentets och rådets direktiv 2000/18/EG av den 17 april 2000 om minimikrav vid examinering av säker­ hetsrådgivare för transport av farligt gods på väg, järnväg eller inre vattenvägar (7), kommissionens beslut 2005/263/EG av den 4 mars 2005 om att tillåta med­ lemsstaterna att i enlighet med direktiv 94/55/EG anta vissa undantag avseende transport av farligt gods på väg (8), samt kommissionens beslut 2005/180/EG av den 4 mars 2005 om att ge medlemsstaterna tillstånd att medge vissa undantag i enlighet med rådets direktiv 96/49/EG om transport av farligt gods på järnväg (9).

(29)I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (10) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överens­ stämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgär­ derna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(5) EUT L 389, 30.12.2006, s. 1. (6) EGT L 145, 19.6.1996, s. 10. (7) EGT L 118, 19.5.2000, s. 41. (8) EUT L 85, 2.4.2005, s. 58.

(9) EUT L 61, 8.3.2005, s. 41. (10) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

76

 

 

 

Prop. 2012/13:177

 

 

 

Bilaga 4

 

 

L 260/16

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

a) Transport av farligt gods med fordon, vagnar

eller fartyg i

 

 

 

inlandssjöfart som inte omfattas av detta direktiv.

Artikel 1

Tillämpningsområde

1. Detta direktiv ska tillämpas på transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar inom eller mellan medlems­ stater, samt på lastning och lossning, överföring till eller från ett annat transportsätt och på de avbrott i transporten som om­ ständigheterna kräver.

Det ska inte tillämpas på följande former av transport av farligt gods:

a)Transport med fordon, vagnar eller fartyg som tillhör för­ svarsmakten eller som denna ansvarar för.

b)Transport med havsgående fartyg på en yttre vattenväg som är en del av en inre vattenväg.

c)Transport med färjor som endast korsar en inre vattenväg eller en hamn vid en inre vattenväg.

b)Användning av föreskrivna rutter, inbegripet användning av föreskrivna transportsätt när så är lämpligt.

c)Särskilda bestämmelser för transport av farligt gods på pas­ sagerartåg.

Kommissionen ska underrättas om sådana bestämmelser och skälen till dem.

Kommissionen ska informera andra medlemsstater om detta.

5. Medlemsstaterna får reglera eller förbjuda transport av farligt gods på sitt territorium, men endast av andra skäl än säkerheten under transport.

Artikel 2

d)Transport som helt och hållet genomförs inom ett avgränsat område.

2.Bilaga II avsnitt II.1 ska inte tillämpas på medlemsstater som saknar ett järnvägsnät så länge som inget sådant nät upp­ rättats på deras territorium.

3.En medlemsstat får inom ett år efter det att detta direktiv träder i kraft besluta att inte tillämpa bilaga III avsnitt III.1 av ett av följande skäl:

a)Medlemsstaten har inga inre vattenvägar.

b)Medlemsstatens inre vattenvägar är inte kopplade genom inre vattenvägar till vattenvägar i andra medlemsstater.

c)Det förekommer ingen transport av farligt gods på medlems­ statens inre vattenvägar.

Om en medlemsstat beslutar att inte tillämpa bestämmelserna i bilaga III avsnitt III.1 ska den meddela detta till kommissionen, som ska underrätta övriga medlemsstater.

4. Medlemsstaterna får fastställa särskilda säkerhetskrav för följande former av nationell och internationell transport av far­ ligt gods inom sina territorier:

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1.ADR: Europeiska överenskommelsen om internationell trans­ port av farligt gods på väg, som ingicks i Genève den 30 sep­ tember 1957, i dess ändrade lydelse.

2.RID: Reglementet för internationell transport av farligt gods på järnväg, som utgör bihang C till fördraget om internatio­ nell järnvägstrafik (COTIF), som ingicks i Vilnius den 3 juni 1999, i dess ändrade lydelse.

3.ADN: Europeiska överenskommelsen om internationell transport av farligt gods på inre vattenvägar, som ingicks i Genève den 26 maj 2000, i dess ändrade lydelse.

4.fordon: motorfordon som är avsedda att användas på väg, med minst fyra hjul och konstruerade för en maximihastig­ het över 25 km/tim samt släpvagnar till sådana fordon, med undantag av spårbundna fordon, motorredskap samt jord­ bruks- och skogsbrukstraktorer under förutsättning att de inte färdas med en hastighet som överstiger 40 km/tim när de transporterar farligt gods.

5.vagn: järnvägsfordon utan egen drivning, som rullar på egna hjul på järnvägsskenor och är avsett för transport av gods.

77

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/17

 

 

 

 

6.fartyg: alla fartyg som trafikerar inre vattenvägar eller sjö­ gående fartyg.

Artikel 3

Allmänna bestämmelser

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6 får farligt gods inte transporteras om det omfattas av förbud enligt bilaga I avsnitt I.1, bilaga II avsnitt II.1 eller bilaga III avsnitt III.1.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av reglerna om mark­ nadstillträde och om de allmänna reglerna för godstransport ska det vara tillåtet att transportera farligt gods under förutsättning att de villkor som fastställs i bilaga I avsnitt I.1, bilaga II avsnitt II.1 och bilaga III avsnitt III.1 iakttas.

Artikel 4

Tredjeländer

Det ska vara tillåtet att transportera farligt gods mellan med­ lemsstaterna och tredjeländer på villkor att kraven i ADR, RID och ADN iakttas, såvida inget annat anges i bilagorna.

Artikel 5

Begränsningar av transportsäkerhetsskäl

1.Medlemsstaterna får, av transportsäkerhetsskäl, tillämpa striktare regler, utom vad gäller konstruktionskraven, beträf­ fande nationell transport av farligt gods som utförs med fordon, vagnar och fartyg i inlandssjöfart som är registrerade i medlems­ staten eller som tas i bruk inom dess territorium.

2.Om en medlemsstat till följd av en olycka eller ett tillbud inom dess territorium anser att de tillämpliga säkerhetsbestäm­ melserna är otillräckliga för att begränsa farorna i samband med transporten och att åtgärder måste vidtas omedelbart, ska med­ lemsstaten redan på planeringsstadiet underrätta kommissionen om de åtgärder den avser att vidta.

Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses i artikel 9.2 besluta om huruvida den godkänner åtgärderna eller inte, samt om hur länge godkännandet ska gälla.

Artikel 6

Undantag

1. Medlemsstaterna får tillåta att andra språk än dem som anges i bilagorna används för transporter som utförs inom deras territorier.

2.a) Under förutsättning att säkerheten inte äventyras får med­ lemsstaterna begära undantag från bilaga I avsnitt I.1, bilaga II avsnitt II.1 och bilaga III avsnitt III.1 för trans­ port på sina territorier av små mängder av visst farligt gods, med undantag för ämnen som har en medelhög eller hög radioaktivitet, förutsatt att villkoren för sådan transport inte är striktare än villkoren i nämnda bilagor.

b)Under förutsättning att säkerheten inte äventyras får med­ lemsstaterna begära undantag från bilaga I avsnitt I.1, bilaga II avsnitt II.1 och bilaga III avsnitt III.1 för följande former av transport av farligt gods på sina territorier:

i)Lokala transporter över korta sträckor.

ii)Lokala transporter med järnväg på särskilt bestämda rutter som ingår i en viss industriprocess och som övervakas noga i enlighet med tydligt angivna villkor.

Kommissionen ska i varje enskilt fall kontrollera om förutsätt­ ningarna som anges i led a och b har uppfyllts och ska fatta beslut i enlighet med det förfarande som avses i artikel 9.2 om huruvida undantaget kan beviljas och föras upp i förteckningen över nationella undantag i bilaga I avsnitt I.3, bilaga II avsnitt II.3 och bilaga III avsnitt III.3 eller inte.

3. Undantagen enligt punkt 2 ska vara giltiga i högst sex år från det datum då de godkänns, vilket ska fastställas i beslutet om godkännande. För gällande undantag i bilaga I avsnitt I.3, bilaga II avsnitt II.3 och bilaga III avsnitt III.3 ska datumet för godkännande anses vara den 30 juni 2009. Om inget annat anges ska undantag vara giltiga i sex år.

Undantagen ska tillämpas utan åtskillnad.

4. Om en medlemsstat begär förlängning av godkännandet av ett undantag ska kommissionen se över undantaget i fråga.

Om det inte har gjorts några ändringar av bilaga I avsnitt I.1, bilaga II avsnitt II.1 eller bilaga III avsnitt III.1 som påverkar grunden för undantaget ska kommissionen, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 9.2, förlänga godkännandet med högst sex år från och med datum för godkännande, vilket ska fastställas i beslutet om godkännande.

78

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/18

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

Om det har gjorts ändringar av bilaga I avsnitt I.1, bilaga II avsnitt II.1 eller bilaga III avsnitt III.1 som påverkar grunden för undantaget får kommissionen, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 9.2, vidta följande åtgärder:

a)Förklara att undantaget är föråldrat och stryka det ur relevant bilaga.

b)Begränsa godkännandets räckvidd och ändra relevant bilaga i enlighet därmed.

c)Förlänga godkännandet med högst sex år från och med

datum för godkännandet, vilket ska fastställas i beslutet om godkännande.

5. Var och en av medlemsstaterna får, undantagsvis och för­ utsatt att säkerheten inte äventyras, utfärda individuella tillstånd för sådana transporter av farligt gods inom sitt territorium som är förbjudna enligt detta direktiv eller utföra sådana transporter på andra villkor än dem som fastställs i detta direktiv, under förutsättning att det är fråga om transporter som är tydligt definierade och tidsbegränsade.

Artikel 7

Övergångsbestämmelser

1. Medlemsstaterna får inom sina territorier fortsätta att tillämpa de bestämmelser som förtecknas i bilaga I avsnitt I.2, bilaga II avsnitt II.2 och bilaga III avsnitt III.2.

De medlemsstater som fortsätter att tillämpa de bestämmelserna ska underrätta kommissionen om detta. Kommissionen ska un­ derrätta de övriga medlemsstaterna.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1.3 får medlemsstaterna besluta att inte tillämpa bestämmelserna i bi­ laga III avsnitt III.1 fram till senast den 30 juni 2011. I detta fall ska den berörda medlemsstaten när det gäller inre vattenvägar fortsätta att tillämpa de bestämmelser i direktiven 96/35/EG och 2000/18/EG som är tillämpliga den 30 juni 2009.

Artikel 8

Anpassningar

1. De ändringar som måste göras för att anpassa bilagorna efter den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, även när det

gäller telematik, på de områden som om fattas av detta direktiv, och särskilt för att ta hänsyn till ändringar av ADR, RID och ADN, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 9.3.

2. Kommissionen ska när så är lämpligt ge ekonomiskt stöd till medlemsstaterna för översättningen av ADR, RID och ADN och ändringarna av dessa till deras officiella språk.

Artikel 9

Kommittéförfarande

1.Kommissionen ska biträdas av en kommitté för transport av farligt gods.

2.När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel­ serna i artikel 8 i det beslutet.

Den tidsfrist som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och 5a.5 b samt artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

De tidsfrister som avses i artikel 5a.3 c, 5a.4 b och 5a.4 e i beslut 1999/468/EG ska vara en månad, en månad respektive två månader.

Artikel 10

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra för­ fattningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 30 juni 2009. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis­ ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis­ ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

79

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/19

 

 

 

 

Artikel 11

Ändringar

Artikel 6 i direktiv 2006/87/EG ska utgå.

Artikel 12

Upphävande

1. Direktiven 94/55/EG, 96/49/EG, 96/35/EG och 2000/18/EG ska upphöra att gälla den 30 juni 2009.

De certifikat som har utfärdats på grundval av bestämmelser i de upphävda direktiven ska vara giltiga fram till sista giltighets­ dagen.

Artikel 13

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 14

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 24 september 2008.

På Europaparlamentets vägnar

På rådets vägnar

2.

Besluten 2005/263/EG och 2005/180/EG ska upphöra att

H.-G. PÖTTERING

J.-P. JOUYET

Ordförande

Ordförande

gälla.

 

 

 

 

 

 

 

80

 

 

 

 

 

Prop. 2012/13:177

 

 

 

 

 

Bilaga 4

L 260/20

 

 

 

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

SV

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BILAGA I

 

 

 

 

 

 

TRANSPORT PÅ VÄG

 

 

I.1

ADR

 

 

 

I bilagorna A och B till ADR som gäller från och med den 1 januari 2009, ska ”kontraktslutande part” ersättas med

”medlemsstat” i lämpliga fall.

 

 

 

I.2

Kompletterande övergångsbestämmelser

 

 

1.

Medlemsstaterna får ha kvar de

undantag som de antagit på grundval av artikel 4 i direktiv

94/55/EG till den

 

31 december 2010 eller till dess att bilaga I avsnitt I.1 ändras i enlighet med Förenta nationernas rekommendationer

 

om transport av farligt gods på det sätt som avses i den artikeln om detta inträffar tidigare.

 

 

2.Medlemsstaterna får på sina territorier tillåta bruk av tankar och fordon som är tillverkade före den 1 januari 1997 och som inte uppfyller bestämmelserna i detta direktiv, men som tillverkats enligt de krav i den nationella lagstift­ ningen som gällde den 31 december 1996, under förutsättning att dessa fordon fortsatt uppfyller den krävda säker­ hetsnivån.

Tankar och fordon som är tillverkade den 1 januari 1997 eller därefter och som inte uppfyller villkoren i detta direktiv, men som har tillverkats i enlighet med villkoren i direktiv 94/55/EG som var i kraft när de tillverkades, får fortsatt användas för nationell transport.

3.De medlemsstater, i vilka utomhustemperaturen regelbundet är lägre än – 20 °C får, tills bestämmelser om lämpliga referenstemperaturer för vissa bestämda klimatzoner har införts i bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv, införa strängare temperaturbestämmelser för material i plastförpackningar, tankar och utrustning som är avsedda för nationell transport på väg av farligt gods.

4.Medlemsstaterna får på sina territorier ha kvar nationella bestämmelser som skiljer sig från bestämmelserna i detta direktiv avseende referenstemperaturer för transport av kondenserade gaser och blandningar av kondenserade gaser till dess att bestämmelser om lämpliga referenstemperaturer för olika klimatzoner har infogats i EU-standarder och hänvisningar till dessa standarder har lagts till i bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv.

5.Medlemsstaterna får för transporter som utförs av fordon som är registrerade inom deras territorier ha kvar de nationella bestämmelser som den 31 december 1996 var i kraft angående märkning eller skyltning med en nödåt­ gärdskod i stället för det riskidentifieringsnummer som anges i bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv.

6.Medlemsstaterna får ha kvar de nationella restriktioner avseende transport av ämnen som innehåller dioxiner och furaner som gällde den 31 december 1996.

I.3 Nationella undantag

Undantag för medlemsstaterna för transport av farligt gods på deras territorier i enlighet med artikel 6.2 i detta direktiv.

Numrering av undantag: RO-a/bi/bii-MS-nn

RO = väg

a/bi/bii = artikel 6.2 a/bi/bii

MS = medlemsstat

nn = löpnummer

På grundval av artikel 6.2 a i detta direktiv

BE Belgien

RO–a–BE–1

Typ: Klass 1 – Små mängder.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 1.1.3.6.

Innehåll i bilagan till direktivet: Genom 1.1.3.6 begränsas mängden av de explosiva ämnen för gruvdrift som kan transporteras i ett normalt fordon till 20 kg.

81

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/21

 

 

 

 

Den nationella lagstiftningens innehåll: Tillstånd för innehavare av magasin som är avlägset belägna från leverantörer att transportera högst 25 kg dynamit eller kraftiga explosiva ämnen och 300 sprängkapslar i normala motorfordon, och endast enligt bestämmelser som ska fastställas av byrån för explosiva ämnen.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Article 111 de l’arrêté royal 23 septembre 1958 sur les produits explosifs.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–BE– 2

Typ: Transport av ej rengjorda, tömda containrar som har innehållit produkter av olika klasser.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 5.4.1.1.6.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Angivelse på godsdeklarationen av ”ej rengjorda, tömda förpackningar som har innehållit produkter av olika klasser”.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Derogation 6–97.

Kommentarer: Undantaget har registrerats av Europeiska kommissionen som nr 21 (inom ramen för artikel 6.10 i direktiv 94/55/EG).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–BE–3

Typ: Antagande av RO–a–UK–4.

Inledande hänvisning till den nationella lagstiftningen:

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

DE Tyskland

RO–a–DE–1

Typ: Samemballering och samlastning av bildelar med klassificeringen 1.4G tillsammans med visst farligt gods (n4).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 4.1.10 och 7.5.2.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelser om samemballering och samlastning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: UN 0431 och UN 0503 får lastas tillsammans med visst farligt gods (produkter som avser biltillverkning) i vissa mängder, som anges i undantaget. Värdet 1 000 (jämför med 1.1.3.6.4) får inte över­ skridas.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Gefahrgut-Ausnahmeverordnung – GGAV 2002 vom 6.11.2002 (BGBl. I S. 4350); Ausnahme 28.

Kommentarer: Undantaget krävs för snabb leverans av säkerhetsdetaljer till bilar i takt med den lokala efterfrågan. På grund av det stora utbudet av dessa produkter är det ovanligt att de lagerhålls i de lokala bilverkstäderna.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–DE–2

Typ: Undantag från kravet att medföra en godsdeklaration och ett avsändarintyg avseende vissa mängder av farligt gods enligt definitionen i 1.1.3.6 (n1).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 5.4.1.1.1 och 5.4.1.1.6.

Innehåll i bilagan till direktivet: Godsdeklarationens innehåll.

Den nationella lagstiftningens innehåll: För alla klasser utom klass 7 krävs ingen godsdeklaration, förutsatt att mängden transporterat gods inte överskrider de mängder som anges i 1.1.3.6.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Gefahrgut-Ausnahmeverordnung – GGAV 2002 vom 6.11.2002 (BGBl. I S. 4350); Ausnahme 18.

Kommentarer: De uppgifter som ges i märkningen och på etiketterna på förpackningar betraktas som tillräckliga för nationella transporter, eftersom en godsdeklaration inte alltid är lämplig när det rör sig om lokal distribution.

82

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/22

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

Undantaget har registrerats av Europeiska kommissionen som nr 22 (inom ramen för artikel 6.10 i direktiv 94/55/EG).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–DE–3

Typ: Transport av mätstandarder och bränslepumpar (tömda, ej rengjorda).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: Bestämmelser avseende UN-nummer 1202, 1203 och 1223.

Innehåll i bilagan till direktivet: Förpackning, märkning, dokument, transport- och hanteringsinstruktioner samt instruk­ tioner för fordonsbesättningar.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Angivande av tillämpliga bestämmelser och kompletterande bestämmelser för att tillämpa undantag upp till 1 000 liter: jämförbara med tömda, ej rengjorda förpackningar och över 1 000 liter: överens­ stämmelse med vissa förordningar för tankar, transport av endast tömda och ej rengjorda behållare.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Gefahrgut-Ausnahmeverordnung – GGAV 2002 vom 6.11.2002 (BGBl. I S. 4350); Ausnahme 24.

Kommentarer: Förteckningarna nr 7, 38 och 38a.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–DE–5

Typ: Tillstånd för samemballering.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 4.1.10.4 MP2.

Innehåll i bilagan till direktivet: Förbud mot samemballering.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Klass 1.4S, 2, 3 och 6.1, tillstånd för samemballering av föremål i klass 1.4S (patroner till små vapen), aerosolbehållare (klass 2) och rengörings- och behandlingsmaterial i klass 3 och 6.1 (UN- nummer) som ska säljas som set i samemballering i förpackningsgrupp II och i mindre mängder.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Gefahrgut-Ausnahmeverordnung – GGAV 2002 vom 6.11.2002 (BGBl. I S. 4350); Ausnahme 21.

Kommentarer: Förteckning nr 30*, 30a, 30b, 30c, 30d, 30e, 30f, 30g.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

DK Danmark

RO–a–DK–1

Typ: Vägtransport av förpackningar innehållande avfall eller rester av farliga ämnen som samlats in från hushåll och laboratorier i syfte att bortskaffas.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 2, 4.1.4, 4.1.10, 5.2, 5.4 och 8.2.

Innehåll i bilagan till direktivet:

Principer för klassificering. Bestämmelser om samemballering. Bestämmelser om märkning och etikettering. Godsdeklara­ tion.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Innerförpackningar innehållande avfall eller rester av kemikalier som samlats in från hushåll eller laboratorier får packas tillsammans i vissa UN-godkända ytterförpackningar. Innehållet i varje enskild innerförpackning får inte överstiga 5 kg eller 5 liter. Undantag från bestämmelserna om klassificering, märkning och etikettering samt dokumentation och utbildning.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Bekendtgørelse nr. 729 af 15. august 2001 om vejtransport af farligt gods paragraf 4, stk. 3.

Kommentarer: När avfall eller rester av kemikalier samlas in från hushåll och laboratorier i syfte att bortskaffas är det inte möjligt att göra en korrekt klassificering och tillämpa samtliga ADR-bestämmelser. Avfallet är i regel förpackat i förpack­ ningar som sålts i detaljhandeln.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

83

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/23

 

 

 

 

RO–a–DK–2

Typ: Vägtransport av förpackningar innehållande explosiva ämnen och förpackningar av sprängkapslar på samma fordon.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 7.5.2.2.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelser om samemballering.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Reglerna i ADR måste följas när farligt gods transporteras på väg.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Bekendtgørelse nr. 729 af 15. august 2001 om vejtransport af farligt gods paragraf 4, stk. l.

Kommentarer: Det finns ett praktiskt behov av att kunna förpacka explosiva ämnen tillsammans med sprängkapslar på samma fordon när dessa varor transporteras från lagringsplatsen till arbetsplatsen och tillbaka.

När den danska lagstiftningen om transport av farligt gods har ändrats kommer de danska myndigheterna att tillåta sådan transport på följande villkor:

1.Transporten får högst innehålla 25 kg explosiva ämnen i grupp D.

2.Högst 200 sprängkapslar i grupp B får transporteras.

3.Sprängkapslar och explosiva ämnen måste förpackas separat i UN-godkända förpackningar i enlighet med bestämmel­ serna i direktiv 2000/61/EG om ändring av direktiv 94/55/EG.

4.Avståndet mellan förpackningar som innehåller sprängkapslar och förpackningar som innehåller explosiva ämnen måste minst vara 1 meter. Detta avstånd måste även bibehållas vid plötslig inbromsning. Förpackningar som innehåller explosiva ämnen och förpackningar som innehåller sprängkapslar måste placeras så att de snabbt kan avlägsnas från fordonet.

5.Alla övriga bestämmelser om vägtransport av farligt gods måste iakttas.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

FI Finland

RO–a–FI–1

Typ: Transport av farligt gods i vissa mängder i bussar och små mängder radioaktivt material för sjukvårds- och forsk­ ningsändamål.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 4.1, 5.4.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelser om förpackning, dokumentation.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Det är tillåtet att transportera farligt gods i vissa mängder i enlighet med 1.1.3.6 med högsta nettomassa på 200 kg i bussar utan krav på godsdeklaration och utan att samtliga förpackningskrav är uppfyllda. Vid transport av högst 50 kg lågaktivt radioaktivt material för sjukvårds- och forskningsändamål behöver fordonet inte märkas och utrustas i enlighet med ADR.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Liikenne- ja viestintäministeriön asetus vaarallisten aineiden kuljetuksesta tiellä (277/2002; 313/2003; 312/2005).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–FI–2

Typ: Beskrivning av tömda tankar i godsdeklarationen.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 5.4.1.1.6.

Innehåll i bilagan till direktivet: Särskilda bestämmelser för tömda, ej rengjorda förpackningar, fordon, containrar, tankar, batterifordon och gasbehållare bestående av flera element (MEGC).

Den nationella lagstiftningens innehåll: När det rör sig om tömda, ej rengjorda tankfordon som transporterat två eller flera ämnen med UN-numren 1202, 1203 och 1223, kan beskrivningen i godsdeklarationerna kompletteras med orden ”senaste last” tillsammans med namnet på den produkt som har den lägsta flampunkten. ”Tömt tankfordon, 3, senaste last: UN 1203, bensin, II”.

84

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/24

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Liikenne- ja viestintäministeriön asetus vaarallisten aineiden kuljetuksesta tiellä (277/2002; 313/2003).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–FI–3

Typ: Etikettering och märkning av transportenheten för explosiva ämnen.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 5.3.2.1.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Allmänna bestämmelser för orangefärgad skyltning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Transportenheter som transporterar (normalt sett i skåpbilar) små mängder ex­ plosiva ämnen (högst 1 000 kg [netto]) till stenbrott och arbetsplatser kan märkas fram och bak med storetikett nr 1.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Liikenne- ja viestintäministeriön asetus vaarallisten aineiden kuljetuksesta tiellä (277/2002; 313/2003).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

FR Frankrike

RO–a–FR–1

Typ: Transport av bärbar och rörlig gammaradiograferingsutrustning (18).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: Bilagorna A och B.

Innehåll i bilagan till direktivet:

Den nationella lagstiftningens innehåll: Transport i särskilda fordon av gammaradiograferingsutrustning av användare undantas, men omfattas av särskilda villkor.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 1er juin 2001 relatif au transport des marchandises dangereuses par route – Article 28.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–FR–2

Typ: Transport av avfall från sjukvårdverksamhet som inbegriper smittorisker och som betraktas som anatomiska delar enligt UN 3291 med en massa på högst 15 kg.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: Bilagorna A och B.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Undantag från ADR-bestämmelserna för transport av avfall från sjukvårdverk­ samhet som inbegriper smittorisker och som betraktas som anatomiska delar enligt UN 3291 med en massa på högst 15 kg.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 1er juin 2001 relatif au transport des marchandises dangereuses par route – Article 12.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–FR–3

Typ: Transport av farligt gods i kollektivtrafikfordon (18).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 8.3.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Transport av passagerare och farligt gods.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Transport av farligt gods som får medföras som handbagage i kollektivtrafik­ fordon. Endast de bestämmelser om förpackning, märkning och etikettering av paket som fastställs i 4.1, 5.2 och 3.4 gäller.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 1er juin 2001 relatif au transport des marchandises dangereuses par route – Article 21.

85

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/25

 

 

 

 

Kommentarer: I handbagage får endast medföras farligt gods för personligt eller eget yrkesmässigt bruk. Bärbara gasbe­ hållare i den mängd som krävs för en resa tillåts för patienter med andningsproblem.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–FR–4

Typ: Transport av små mängder av farligt gods för egen räkning (18).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 5.4.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Krav på innehav av en godsdeklaration.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Transport av så små mängder av farligt gods för egen räkning att de inte överskrider de gränsvärden som fastställs i 1.1.3.6 omfattas inte av det krav på innehav av en godsdeklaration som fastställs i 5.4.1.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 1er juin 2001 relatif au transport des marchandises dangereuses par route – Article 23-2.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

IE Irland

RO–a–IE–1

Typ: Undantag från kravet på godsdeklaration i punkt 5.4.0 i ADR för transport av bekämpningsmedel i ADR-klass 3, som tagits upp under 2.2.3.3 som FT2-bekämpningsmedel (flampunkt < 23 °C) och ADR-klass 6.1, som tagits upp under 2.2.61.3 som T6-bekämpningsmedel, vätskor (flampunkt minst 23 °C), om den mängd farligt gods som transporteras inte överstiger de mängder som anges i 1.1.3.6 i ADR.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 5.4.

Innehåll i bilagan till direktivet: Krav på innehav av en godsdeklaration.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Godsdeklaration krävs inte för transport av bekämpningsmedel i ADR-klasserna 3 och 6.1 om den mängd farligt gods som transporteras inte överstiger de mängder som anges i 1.1.3.6 i ADR.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Regulation 82(9) of the Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations 2004.

Kommentarer: Onödiga, betungande krav för lokala transporter och leveranser av sådana bekämpningsmedel.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–IE–2

Typ: Undantag från kraven i några av ADR-bestämmelserna om förpackning, märkning och etikettering vid transport av små mängder (under gränserna i 1.1.3.6) utgångna pyrotekniska artiklar med klassificeringskoderna 1.3G, 1.4G och 1.4S i ADR-klass 1, som är försedda med ämnesidentifieringsnummer UN 0092, UN 0093, UN 0403 respektive UN 0404, till närmaste militäranläggning för bortskaffande.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 1.1.3.6, 4.1, 5.2 och 6.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bortskaffande av utgångna pyrotekniska artiklar.

Den nationella lagstiftningens innehåll: ADR-bestämmelserna om förpackning, märkning och etikettering vid transport av utgångna pyrotekniska artiklar med respektive UN-nummer UN 0092, UN 0093, UN 0403, UN 0404 till närmaste militäranläggning är inte tillämpliga om de allmänna förpackningsbestämmelserna i ADR är uppfyllda och godsdeklara­ tionen innehåller kompletterande information. Detta gäller endast lokala transporter, till närmaste militäranläggning, av små mängder av dessa utgångna pyrotekniska artiklar för säkert bortskaffande.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Regulation 82(10) of the Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations 2004.

Kommentarer: Transporter av små mängder av utgångna nödraketer till militäranläggningar för säkert bortskaffande, som utförs av fritidsbåtägare och företag för båttillbehör, har skapat problem, framför allt i fråga om förpackningskraven. Undantaget gäller små mängder (mindre än de som anges i 1.1.3.6) vid lokala transporter.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

86

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/26

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

RO–a–IE–3

Typ: Undantag från kraven i 6.7 och 6.8 för vägtransport av praktiskt taget tömda, ej rengjorda lagertankar (för stationär lagring) som ska rengöras, repareras, testas eller skrotas.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 6.7 och 6.8.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelser för konstruktion, tillverkning, kontroll och provning av bulkcontainrar.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Undantag från kraven i kapitel 6.7 och 6.8 i ADR för vägtransport av praktiskt taget tomma ej rengjorda lagertankar (för stationär lagring) som ska rengöras, repareras, testas eller skrotas, på villkor att a) rören som var kopplade till tanken är borttagna så mycket det är praktiskt möjligt, b) en lämplig tryckavlastningsventil, som ska vara inkopplad under transporten, är monterad på tanken och c) samtliga öppningar i tanken (se b), samt de rör som varit kopplade till öppningarna, har förseglats så långt är möjligt för att förhindra att farliga ämnen läcker ut.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Proposed amendment to Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations, 2004.

Kommentarer: Tankarna används för lagring av ämnen på fasta platser och inte för godstransport. Vid transport till andra platser för rengöring eller reparation innehåller de mycket små mängder farligt gods. Tidigare artikel 6.10 i direktiv 94/55/EG.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–IE–4

Typ: Undantag från kraven i 5.3, 5.4, 7 och bilaga B i ADR i fråga om transport av gaskärl för utskänkningsställen (för drycker) när de transporteras på samma fordon som dryckerna (som de ska användas för).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 5.3 och 5.4, 7 och bilaga B.

Innehåll i bilagan till direktivet: Märkning av fordonet, den dokumentation som ska medföras samt bestämmelserna för transportutrustning och transporter.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Undantag från kraven i 5.3 och 5.4, 7 och bilaga B i ADR i fråga om gaskärl som används vid utskänkning av drycker när de transporteras på samma fordon som dryckerna (som de ska användas för).

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Proposed amendment to Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations, 2004.

Kommentarer: Huvudverksamheten utgörs av distribution av förpackade dryckesvaror, som inte ingår i ADR, samt små mängder av små kärl som innehåller samma typ av gaser.

Tidigare artikel 6.10 i direktiv 94/55/EG.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–IE–5

Typ: Undantag för nationella transporter i Irland från konstruktions- och testkraven för behållare, samt bestämmelserna om användning av dem, i 6.2 och 4.1 i ADR för kärl och tryckfat för gaser i klass 2, som ingått i en multimodal transport, inklusive till havs, och där följande krav är uppfyllda: i) kärlen och tryckfaten har tillverkats, provats och använts i enlighet med IMDG-koden, ii) kärlen och tryckfaten återfylls inte i Irland utan returneras praktiskt taget tömda till ursprungslandet för den multimodala transporten, och iii) kärlen och tryckfaten distribueras lokalt i små mängder.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 1.1.4.2, 4.1 och 6.2.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelser om multimodala transporter, även till havs, användning av kärl och tryckfat för gaser i ADR-klass 2, samt konstruktion och provning av dessa kärl och tryckfat för gaser i ADR-klass 2.

87

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/27

 

 

 

 

Den nationella lagstiftningens innehåll: Bestämmelserna i 4.1 och 6.2 gäller inte kärl och tryckfat för gaser i klass 2 under följande förutsättningar: i) kärlen och tryckfaten har tillverkats och provats i enlighet med IMDG-koden, ii) kärlen och tryckfaten används i enlighet med IMDG-koden, iii) kärlen och tryckfaten transporterades till avsändaren med multimodal transport, inklusive till havs, iv) transporten av kärlen och tryckfaten till slutanvändaren består av en enskild transport, som genomförts på en dag, från mottagaren av den multimodala transporten (som det hänvisas till i led iii ovan), v) kärlen och tryckfaten återfylls inte inom landet och returneras praktiskt taget tömda till ursprungslandet för den multimodala transporten (som det hänvisas till i led iii ovan) och vi) kärlen och tryckfaten distribueras lokalt inom landet i små mängder.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Proposed amendment to Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations, 2004.

Kommentarer: Gaserna i dessa kärl och tryckfat har sådana egenskaper, vilka specificerats av slutanvändarna, att det är nödvändigt att importera dem från områden som inte omfattas av ADR. Efter användning ska dessa praktiskt taget tömda kärl och tryckfat returneras till ursprungslandet för återfyllning med särskilt specificerade gaser. De får inte återfyllas i Irland eller inom ADR-området. Även om de inte uppfyller ADR-kraven uppfyller de IMDG-koden och är godkända för den. Den multimodala transporten, som påbörjas utanför ADR-området, förväntas avslutas vid importörens lokaler, varifrån distribution av kärlen och tryckfaten ska ske i små mängder till slutanvändaren på Irland. Sådan transport inom Irland förväntas omfattas av artikeln 6.9 i direktiv 94/55/EG.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

LT Litauen

RO–a–LT–1

Typ: Antagande av RO–a–UK–6.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Lietuvos Respublikos Vyriausybės 2000 m. kovo 23 d. nutarimas Nr. 337 ”Dėl pavojingų krovinių vežimo kelių transportu Lietuvos Respublikoje” (Regeringens resolution nr 337 av den 23 mars 2000 om transport av farligt gods på väg i Republiken Litauen).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

UK Förenade kungariket

RO–a–UK–1

Typ: Transport av vissa produkter innehållande relativt ofarliga radioaktiva ämnen, som klockor, armbandsur, rökdetek­ torer och kompassrosor (E1).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: Största delen av bestämmelserna i ADR.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelserna om transport av ämnen av klass 7.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Vissa varor som innehåller begränsade mängder radioaktiva ämnen undantas helt från de nationella bestämmelserna. (En självlysande anordning som är avsedd att bäras på kroppen; högst 500 rökde­ tektorer för privat bruk med en aktivitet på högst 40 kBq per fordon eller järnvägsvagn; högst fem lysanordningar med gasformig tritium med en aktivitet per anordning på högst 10 GBq per fordon eller järnvägsvagn).

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: The Radioactive Material (Road Transport) Regulations 2002 Regulation 5(4)(d). The Carriage of Dangerous Goods and Use of Transportable Pressure Equipment Regulations 2004: Regulation 3(10).

Kommentarer: Detta undantag är en kortsiktig åtgärd, som inte längre kommer att vara nödvändig när liknande ändringar av Internationella atomenergiorganets (IAEA) föreskrifter har införlivats med ADR.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–UK–2

Typ: Undantag från kravet att medföra en godsdeklaration för vissa mängder av farligt gods (annat än klass 7) enligt definitionen i 1.1.3.6 (E2).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 1.1.3.6.2 och 1.1.3.6.3.

Innehåll i bilagan till direktivet: Undantag från vissa krav för vissa mängder per transportenhet.

88

 

 

 

Prop. 2012/13:177

 

 

 

Bilaga 4

L 260/28

 

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

SV

 

 

 

 

 

 

Den nationella lagstiftningens innehåll: Det krävs ingen godsdeklaration för begränsade mängder förutsatt att dessa inte utgör en del av en större last.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: The Carriage of Dangerous Goods and Use of Transportable Pressure Equipment Regulations 2004: Regulation 3(7)(a).

Kommentarer: Detta undantag avser nationella transporter, eftersom en godsdeklaration inte alltid är lämplig när det rör sig om lokal distribution.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–UK–3

Typ: Undantag från kravet på brandsläckningsutrustning för fordon som transporterar lågradioaktivt material (E4).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 8.1.4.

Innehåll i bilagan till direktivet: Krav på att fordon medför brandsläckningsutrustning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Bestämmelser om avskaffande av kravet på att medföra brandsläckningsutrustning vid transport av enbart sådana förpackningar som omfattas av undantag (UN 2908, UN 2909, UN 2910 och UN 2911).

Begränsade krav för transport av endast ett litet antal förpackningar.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: The Radioactive Material (Road Transport) Regulations 2002 Regulation 5(4)(d).

Kommentarer: Det är i praktiken ofta ovidkommande huruvida brandsläckningsutrustning medförs eller inte vid transport av UN 2908, UN 2909, UN 2910 och UN 2911, som ofta kan transporteras i små fordon.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–UK–4

Typ: Distribution av gods i innerförpackningar till återförsäljare och användare (med undantag av sådant gods som tillhör klasserna 1, 4.2, 6.2 och 7) från lokala distributionsmagasin till återförsäljare eller användare och från återförsäljare till slutanvändare (N1).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 6.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelser om tillverkning och provning av förpackningar.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Förpackningarna måste inte bära ett RID/ADR- eller UN-märke eller vara märkta på något annat sätt om de innehåller gods som ingår i förteckning 3.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: The Carriage of Dangerous Goods and Use of Transportable Pressure Equipment Regulations 2004: Regulation 7(4) and Regulation 36 Authorisation Number 13.

Kommentarer: Det är olämpligt att tillämpa bestämmelserna i ADR när det gäller de sista transportsträckorna från ett distributionsmagasin till en återförsäljare eller användare, eller från en återförsäljare till en slutanvändare. Detta undantag syftar till att tillåta transport av innerkärl för gods utan ytterförpackningar på den sista delsträckan av den lokala distributionsresan, om det är ämnat för detaljhandeln.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–UK–5

Typ: Bestämmelser om att tillåta olika högsta totalmängder per transportenhet för gods av klass 1 i transportkategorierna 1 och 2 i tabell 1.1.3.6.3 (N10).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 1.1.3.6.3 och 1.1.3.6.4.

Innehåll i bilagan till direktivet: Undantag avseende transporterade mängder per transportenhet.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Regler om undantag för begränsade kvantiteter och samlastade explosiva ämnen.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Carriage of Explosives by Road Regulations 1996, reg. 13 and Schedule 5; reg. 14 and Schedule 4.

Kommentarer: Bestämmelser om att tillåta olika högsta totalmängder per transportenhet för gods av klass 1, närmare bestämt 50 för kategori 1 och 500 för kategori 2. Vid beräkning av samlastning används multiplikationsfaktorn 20 för transportkategori 1 och multiplikationsfaktorn 2 för transportkategori 2.

89

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/29

 

 

 

 

Detta var tidigare ett undantag enligt artikel 6.10 i direktiv 94/55/EG.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–UK–6

Typ: Ökad maximal nettomassa för explosiva föremål som tillåts i EX/II-fordon (N13).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 7.5.5.2.

Innehåll i bilagan till direktivet: Begränsning av de mängder explosiva ämnen och föremål som får transporteras.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Begränsning av de mängder explosiva ämnen och föremål som får transporteras.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Carriage of Explosives by Road Regulations 1996, reg. 13, Schedule 3.

Kommentarer: Enligt Förenade kungarikets bestämmelser tillåts en maximal nettomassa på 5 000 kg i fordon av typ II när det gäller samhanteringsgrupperna 1.1C, 1.1D, 1.1E och 1.1J.

Många föremål i klasserna 1.1C, 1.1D, 1.1E och 1.1J som transporteras inom EU är stora eller skrymmande och längre än 2,5 m. Det rör sig främst om explosiva föremål för militär användning. Konstruktionsbegränsningarna för EX/III-fordon (som måste vara täckta fordon) gör det mycket svårt att lasta och lossa sådana föremål. Vissa föremål skulle kräva specialutrustning för lastning och lossning vid transportens båda ändpunkter. Sådan utrustning finns sällan i praktiken. Endast ett fåtal EX/III-fordon används i Förenade kungariket och det skulle vara extremt betungande för industrin att kräva att fler specialiserade EX/III-fordon byggs för transport av denna typ av explosiva föremål och ämnen.

I Förenade kungariket transporteras militära explosiva föremål och ämnen oftast av privata företag, som inte kan utnyttja undantaget för militärfordon i ramdirektivet. För att lösa detta problem har Förenade kungariket alltid tillåtit transport av upp till 5 000 kg av explosiva ämnen och föremål på EX/II-fordon. Den gällande gränsen räcker inte alltid till eftersom ett föremål kan innehålla mer än 1 000 kg explosiva ämnen.

Efter 1950 har endast två tillbud inträffat (båda på 1950-talet) med sprängämnen med en vikt på mer än 5 000 kg. Det ena tillbudet utlöstes av ett brinnande däck och det andra av att fordonets kapell antändes av ett hett avgassystem. Bränderna hade även kunnat uppstå med en mindre last. Inga personer skadades eller omkom vid dessa tillbud.

Erfarenheten visar att det är osannolikt att explosiva föremål som förpackas på ett korrekt sätt exploderar vid stötar, exempelvis vid fordonskollisioner. Belägg från militära rapporter och från provning av missilers anslag visar att den anslagshastighet som krävs är högre än den som uppkommer vid ett fallprov från 12 meter för att patroner ska explodera.

Gällande säkerhetsnormer påverkas inte.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–UK–7

Typ: Undantag från övervakningskravet för små mängder av vissa typer av gods i klass 1 (N12).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 8.4 och 8.5 S1(6).

Innehåll i bilagan till direktivet: Övervakningskrav avseende fordon som transporterar vissa mängder farligt gods.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Bestämmelser om säkra uppställningsplatser och övervakningsanordningar, enligt vilka det inte krävs att vissa laster av klass 1 alltid ska övervakas i enlighet med 8.5 S1(6) i ADR.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations 1996, reg. 24.

Kommentarer: Övervakningskraven enligt ADR är inte alltid genomförbara på nationell nivå.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–UK–8

Typ: Lättnad av begränsningarna för samlastning vid transporter av explosiva ämnen och vid transporter av explosiva ämnen med andra typer av farligt gods, i vagnar, fordon och containrar (N4/5/6).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 7.5.2.1 och 7.5.2.2.

Innehåll i bilagan till direktivet: Begränsningar av vissa typer av samlastning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Den nationella lagstiftningen är mindre begränsande när det gäller samlastning av explosiva ämnen, förutsatt att sådana transporter kan ske riskfritt.

90

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/30

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations 1996, reg. 18.

Kommentarer: Förenade kungariket vill tillåta vissa anpassningar av bestämmelserna för samlastning av explosiva ämnen med andra explosiva ämnen och samlastning av explosiva ämnen med andra typer av farligt gods. Alla anpassningar kommer dock att innebära en begränsning av mängden av en eller flera delar av lasten och tillåts endast förutsatt att alla rimliga och genomförbara åtgärder har vidtagits för att förhindra att de explosiva ämnena kommer i kontakt med, eller på annat sätt äventyrar eller blir utsatt för fara från, sådant gods.

Exempel på anpassningar som Förenade kungariket kan komma att tillåta är:

1.Explosiva ämnen som klassificerats med UN-nummer 0029, 0030, 0042, 0065, 0081, 0082, 0104, 0241, 0255, 0267, 0283, 0289, 0290, 0331, 0332, 0360 eller 0361 får transporteras i samma fordon som farligt gods som klassificerats med UN-nummer 1942. Mängden av UN 1942 som får transporteras ska begränsas genom att det betraktas som ett explosivt ämne enligt 1.1D.

2.Explosiva ämnen som klassificerats med UN-nummer 0191, 0197, 0312, 0336, 0403, 0431 eller 0453 får trans­ porteras i samma fordon som farligt gods (med undantag av brandfarliga gaser, smittfarliga ämnen och giftiga ämnen) i transportkategori 2 eller farligt gods i transportkategori 3, eller en kombination av dessa, förutsatt att den totala vikten eller volymen av farligt gods i transportkategori 2 inte överstiger 500 kg eller liter och att den sammanlagda nettovikten för sådana explosiva ämnen inte överstiger 500 kg.

3.Explosiva ämnen enligt 1.4G får transporteras med brandfarliga vätskor och gaser i transportkategori 2 eller ej brandfarliga, ej giftiga gaser i transportkategori 3, eller en kombination av dessa i samma fordon, förutsatt att den totala vikten eller volymen för farligt gods inte överstiger 200 kg eller liter och den sammanlagda nettovikten för explosiva ämnen inte överstiger 20 kg.

4.Explosiva föremål som klassificerats enligt UN-nummer 0106, 0107 eller 0257 får transporteras med explosiva föremål i samhanteringsgrupp D, E eller F av vilka de utgör beståndsdelar. Den totala mängden av explosiva ämnen med UN-nummer 0106, 0107 eller 0257 får inte överstiga 20 kg.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–a–UK–9

Typ: Alternativ till orangefärgade skyltar vid transport av små mängder radioaktivt material i små fordon.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 5.3.2.

Innehåll i bilagan till direktivet: Krav på orangefärgade skyltar vid transport av små mängder radioaktivt material i små fordon.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Lagstiftningen tillåter undantag som godkänts enligt detta förfarande. Det begärda undantaget avser följande:

1.Fordonen ska antingen

a)märkas enligt gällande bestämmelser i 5.3.2 i ADR, eller

b)märkas med skyltar som uppfyller kraven i punkt 2, när det gäller fordon med en vikt på högst 3 500 kg som transporterar mindre än tio förpackningar med icke klyvbart eller undantaget klyvbart material, och där summan av dessa förpackningars transportindex inte överskrider 3.

2.För de syften som avses i punkt 1 ska den märkning som anbringas i fordonet under transport av radioaktivt material uppfylla följande villkor:

a)Den ska minst vara 12 × 12 cm. Texten på skylten ska vara svart, i fetstil och läslig. All text ska dessutom vara präglad eller stämplad. Versalerna i ordet ”RADIOAKTIVT” ska vara minst 12 mm höga, och alla övriga versaler ska vara minst 5 mm höga.

b) Den ska vara brandsäker så att texten på skylten förblir läsbar även om den varit utsatt för brand i fordonet.

c)Den ska vara säkert fäst i fordonet i en position där den är väl synlig för föraren, men inte skymmer blickfältet, och ska endast anbringas när fordonet transporterar radioaktivt material.

d)Den ska vara utförd i ett godkänt format och innehålla ett namn, en adress och ett telefonnummer som kan användas i nödfall.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: The Radioactive Material (Road Transport) Regulations 2002: Regulation 5(4)(d).

91

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/31

 

 

 

 

Kommentarer: Undantaget krävs för begränsade transporter av små mängder radioaktivt material, främst doser av radio­ aktivt material avsedda för enskilda patienter, mellan lokala sjukhusanläggningar, där små fordon används och möjlig­ heten att anbringa även små orangefärgade skyltar är begränsad. Erfarenheten visar att det är svårt att anbringa orange­ färgade skyltar på sådana fordon och att det är besvärligt att se till att skyltarna sitter kvar under normala transportför­ hållanden. Fordonen kommer att märkas med skyltar som anger innehållet i enlighet med 5.3.1.5.2 i ADR (och normalt sett 5.3.1.7.4) och tydligt påvisar faran. Dessutom kommer en brandsäker märkning med relevanta uppgifter för nödfall att anbringas på väl synlig plats. I praktiken kommer därigenom mer säkerhetsinformation att finnas tillgänglig än enligt kraven i 5.3.2 i ADR.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

På grundval av artikel 6.2 bi i detta direktiv

BE Belgien

RO–bi–BE–1

Typ: Transporter i närheten av industriområden, inklusive transporter på allmänna vägar.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: Bilagorna A och B.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bilagorna A och B.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Undantagen gäller dokumentationen för, etiketteringen och märkningen av för­ packningar samt förarintyget.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Dérogations 2-89, 4-97 et 2-2000.

Kommentarer: Förflyttning av farligt gods mellan olika platser:

Undantag 2-89: Transporten korsar allmän väg (kemikalier i förpackningar).

Undantag 4-97: En sträcka på 2 km (tackjärn vid en temperatur på 600 oC).

Undantag 2-2000: En sträcka på ungefär 500 m (IBC-behållare (intermediate bulk container), PG II, III klasserna 3, 5.1, 6.1, 8 och 9).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–BE–2

Typ: Transport av lagertankar som inte är avsedda som transportutrustning.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 1.1.3.2. (f)

Den nationella lagstiftningens innehåll: Tillåtelse att flytta lagringstankar för rengöring och reparation.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Undantag 6-82, 2-85.

Kommentarer: Undantaget har registrerats av Europeiska kommissionen som nr 7 (inom ramen för artikel 6.10 i direktiv 94/55/EG).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–BE–3

Typ: Förarutbildning.

Lokala transporter av UN 1202, 1203 och 1223 i förpackningar och tankar (i Belgien inom en radie av 75 km från företagets säte).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 8.2.

Innehåll i bilagan till direktivet:

Uppbyggnad av utbildningen

1.Utbildning avseende förpackningar.

2.Utbildning avseende tankar.

3.Särskild utbildning avseende klass l 1.

4.Särskild utbildning avseende klass l 7.

92

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/32

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

Den nationella lagstiftningens innehåll: Definitioner, intyg, utfärdanden, dubbletter, giltighet och förlängning, anordnande av kurser och prov, undantag, påföljder och slutbestämmelser.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Specificeras i kommande bestämmelser.

Kommentarer: Förslaget omfattar en inledande kurs som följs av ett prov som begränsas till transporter av UN 1202, 1203 och 1223 i förpackningar och tankar inom en radie av 75 km från företagets säte. Utbildningens längd måste uppfylla ADR-bestämmelserna. Efter fem år måste föraren delta i en repetitionskurs och med godkänt resultat genomgå ett prov. I intyget ska följande anges: ”Nationell transport av UN 1202, 1203 och 1223 i enlighet med artikel 6.2 i direktiv 2008/68/EG”.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–BE–4

Typ: Transport i tankar av farligt gods avsett för destruktion genom förbränning.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 3.2.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Genom ett undantag från tabellen i 3.2 tillåts användning av en tankcontainer med tankkoden L4BH i stället för L4DH för transport av vattenreaktiv vätska, giftig, III, inte närmare specificerad, under vissa villkor.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Dérogation 01-2002.

Kommentarer: Denna bestämmelse får endast användas för transport av farligt avfall på en kort sträcka.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–BE-5

Typ: Transport av avfall till avfallsanläggningar.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 5.2, 5.4, 6.1 (tidigare bestämmelse A5, 2X14, 2X12).

Innehåll i bilagan till direktivet: Klassificering, märkning och förpackningskrav.

Den nationella lagstiftningens innehåll: I stället för att avfallet klassificeras enligt ADR kan det delas in i olika grupper (brandfarliga lösningsmedel, färger, syror, batterier, etc.) för att undvika farliga reaktioner inom en grupp. Kraven för förpackningarnas konstruktion är mindre stränga.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrête royal relatif au transport de marchandises dangereuses par route.

Kommentarer: Denna bestämmelse kan tillämpas vid transport av små avfallsmängder till avfallsanläggningar.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–BE–6

Typ: Antagande av RO–bi–SE–5.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen:

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–BE–7

Typ: Antagande av RO–bi–SE–6.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen:

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–BE–8

Typ: Antagande av RO–bi–UK–2.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen:

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

93

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/33

 

 

 

 

DE Tyskland

RO–bi–DE–1

Typ: Utelämnande av vissa uppgifter i godsdeklarationen (n2).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 5.4.1.1.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Godsdeklarationens innehåll.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Avser alla klasser utom klasserna 1 (utom 1.4S), 5.2 och 7.

I godsdeklarationen krävs inga uppgifter om följande:

a)Mottagaren när det gäller lokal distribution (utom för kompletta laster och transporter på vissa rutter).

b)Antal förpackningar och typ av förpackningar, om 1.1.3.6 inte tillämpas och om fordonet uppfyller alla bestämmelser i bilagorna A och B.

c)Tömda, ej rengjorda tankar. Godsdeklarationen för den senaste lasten räcker.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Gefahrgut-Ausnahmeverordnung – GGAV 2002 vom 6.11.2002 (BGBl. I S. 4350); Ausnahme 18.

Kommentarer: Det skulle inte vara praktiskt möjligt att tillämpa alla bestämmelser i den berörda typen av trafik.

Undantaget har registrerats av Europeiska kommissionen som nr 22 (inom ramen för artikel 6.10 i direktiv 94/55/EG).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–DE–2

Typ: Transporter av PCB-kontaminerat material i bulk enligt klass 9.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 7.3.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bulktransport.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Tillstånd för bulktransporter i fordon med växelflak eller containrar som förseglats för att inte släppa in vätska eller damm.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Gefahrgut-Ausnahmeverordnung – GGAV 2002 vom 6.11.2002 (BGBl. I S. 4350); Ausnahme 11.

Kommentarer: Undantag 11 är tidsbegränsat t.o.m. den 31 december 2004. Från och med 2005 gäller samma bestäm­ melser som i ADR och RID.

Se även det multilaterala avtalet M137.

Förteckning nr 4*.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–DE–3

Typ: Transporter av förpackat farligt avfall.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 1 till 5.

Innehåll i bilagan till direktivet: Klassificering, förpackning och märkning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Klasserna 2–6.1, 8 och 9. Samemballering och transport av farligt avfall i förpackningar och IBC-behållare (mindre bulkbehållare). Avfall måste vara förpackat i inre förpackningar (när det samlas in) och delas in i specifika avfallsgrupper (för att undvika farliga reaktioner inom en avfallsgrupp). Användning av skriftliga specialinstruktioner som rör avfallsgrupperna och som fraktsedel. Insamling av avfall från hushåll, laboratorier, etc.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Gefahrgut-Ausnahmeverordnung – GGAV 2002 vom 6.11.2002 (BGBl. I S. 4350); Ausnahme 20.

Kommentarer: Förteckning nr 6*.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

94

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/34

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

DK Danmark

RO–bi–DK–1

Typ: UN 1202, 1203, 1223 och klass 2 – ingen godsdeklaration.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 5.4.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Krav på godsdeklaration.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Vid transport av mineraloljeprodukter i klass 3, UN 1202, 1203 och 1223 och gaser i klass 2 i samband med distribution (av gods till två eller flera mottagare och insamling av returnerat gods i liknande situationer) är en godsdeklaration inte nödvändig, förutsatt att de skriftliga anvisningarna, förutom de upplys­ ningar som krävs enligt ADR, innehåller upplysningar om UN-nr, namn och klass.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Bekendtgørelse nr. 729 af 15. august 2001 om vejtransport af farligt gods.

Kommentarer: Skälet till att det finns ett nationellt undantag enligt ovan är utvecklingen av elektronisk utrustning, vilket gör det möjligt för exempelvis oljebolag, som använder elektronisk utrustning, att överföra information om kunderna till fordonen. Eftersom denna information inte finns tillgänglig i början av transporten och därför kommer att överföras under transporten, är det inte möjligt att före transporten sammanställa en godsdeklaration. Denna typ av transport begränsas till vissa områden.

Danmark har redan beviljats undantag för en liknande bestämmelse inom ramen för artikel 6.10 i direktiv 94/55/EG.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

EL Grekland

RO–bi–EL–1

Typ: Undantag från säkerhetsbestämmelserna för fasta tankar (tankfordon), som registrerats före den 31 december 2001, vid lokala transporter eller transport av små mängder av vissa kategorier av farligt gods.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 1.6.3.6, 6.8.2.4.2, 6.8.2.4.3, 6.8.2.4.4, 6.8.2.4.5, 6.8.2.1.17–6.8.2.1.22, 6.8.2.1.28, 6.8.2.2, 6.8.2.2.1, 6.8.2.2.2.

Innehåll i bilagan till direktivet: Krav avseende konstruktion, utrustning, typgodkännande, inspektioner och provning samt märkning av fasta tankar (tankfordon), avmonterbara tankar och tankbehållare samt tank-växelflak med tankvägg av metall, och batterifordon och gasbehållare bestående av flera element (MEGC).

Den nationella lagstiftningens innehåll: Övergångsbestämmelser: Fasta tankar (tankfordon), avmonterbara tankar och tankbehållare som för första gången registrerades i Grekland mellan den 1 januari 1985 och den 31 december 2001 kan fortsätta att användas fram till den 31 december 2010. Denna övergångsbestämmelse avser fordon avsedda för transport av följande typer av farligt gods (UN 1202, 1268, 1223, 1863, 2614, 1212, 1203, 1170, 1090, 1193, 1245, 1294, 1208, 1230, 3262, 3257). Sådan transport omfattar små mängder eller utgörs av lokal transport med fordon som registrerats inom referensperioden ovan. Övergångsbestämmelserna kommer att gälla för tankfordon som anpassats i enlighet med följande:

1.Punkterna i ADR för inspektion och provning, dvs. 6.8.2.4.2, 6.8.2.4.3, 6.8.2.4.4, 6.8.2.4.5, (ADR 1999: 211 151, 211 152, 211 153, 211 154).

2.Minsta tjocklek på tankväggen ska vara 3 mm för tankar som rymmer upp till 3 500 liter och minst 4 mm gjutstål för

tankar som rymmer upp till 6 000 liter, oberoende av skiljeväggarnas tjocklek.

3.Om tanken är gjord av aluminium eller annan metall ska den uppfylla alla krav avseende tjocklek och andra tekniska specifikationer som härleds från tekniska ritningar som godkänts av lokala myndigheter i det land där fordonen tidigare varit registrerade. Om tekniska ritningar saknas ska tankarna uppfylla kraven i 6.8.2.1.17 (211 127).

4.Tankarna ska uppfylla kraven i punkterna 211 128, 6.8.2.1.28 (211 129), punkt 6.8.2.2 med delpunkterna 6.8.2.2.1 och 6.8.2.2.2 (211 130, 211 131).

Detta innebär att tankfordon under 4 ton som används för lokal transport av enbart gasol (UN 1202), som registrerats för första gången före den 31 december 2002 och vars hölje är tunnare än 3 mm endast får användas om de anpassas i enlighet med punkt 211 127 (5)b4 (6.8.2.1.20).

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Τεχνικές Προδιαγραφές κατασκευής, εξοπλισμού και ελέγχων των δεξαμενών μεταφοράς συγκεκριμένων κατηγοριών επικινδύνων εμπορευμάτων για σταθερές δεξαμενές (οχήματα-δεξαμενές), αποσυναρμολο­ γούμενες δεξαμενές που βρίσκονται σε κυκλοφορία. (Krav avseende konstruktion, utrustning, inspektioner och provning av fasta tankar [tankfordon], avmonterbara tankar som befinner sig i cirkulation, för vissa kategorier av farligt gods).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

95

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/35

 

 

 

 

RO–bi–EL–2

Typ: Undantag från konstruktionsbestämmelserna för grundfordon, beträffande fordon avsedda för lokal transport av farligt gods som registrerats för första gången före den 31 december 2001.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: ADR 2001: 9.2, 9.2.3.2, 9.2.3.3.

Innehåll i bilagan till direktivet: Villkor för konstruktion av basfordon.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Undantaget avser fordon avsedda för lokal transport av farligt gods (kategorierna UN 1202, 1268, 1223, 1863, 2614, 1212, 1203, 1170, 1090, 1193, 1245, 1294, 1208, 1230, 3262 och 3257), som registrerats för första gången före den 31 december 2001.

Fordonen ska överensstämma med kraven i 9 (9.2.1 till 9.2.6) i bilaga B till direktiv 94/55/EG, med följande avvikelser:

Överensstämmelse med kraven i 9.2.3.2 krävs endast om fordonet är utrustat med fabriksmonterade ABS-bromsar och ska förses med tillsatsbromsanordningar enligt definitionen i 9.2.3.3.1, som dock inte behöver överensstämma med 9.2.3.3.2 och 9.2.3.3.3.

Färdskrivarens elförsörjning ska förses med en säkerhetsspärr som kopplas direkt till batteriet (marginalnummer 220 514) och den elektriska utrustningen för lyftmekanismen för boggiaxlar ska installeras på den plats där den ursprungligen installerats av fordonstillverkaren och skyddas med lämpligt förseglat hölje (marginalnummer 220 517).

Tankfordon med en maximivikt på högst 4 ton avsedda för lokal transport av diesel-eldningsolja (UN 1202) ska särskilt överensstämma med kraven i 9.2.2.3, 9.2.2.6, 9.2.4.3 och 9.2.4.5, men inte nödvändigtvis med övriga punkter.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Τεχνικές Προδιαγραφές ήδη κυκλοφορούντων οχημάτων που διενεργούν εθνικές μεταφορές ορισμένων κατηγοριών επικινδύνων εμπορευμάτων (Tekniska krav för fordon som är i bruk, avsedda för lokala transporter av vissa kategorier av farligt gods).

Kommentarer: Det rör sig om ett litet antal fordon, jämfört med det sammanlagda antalet registrerade fordon. Dessutom är de endast avsedda för lokal trafik. Den begärda undantagsformen, den berörda fordonsparken och den typ av gods som omfattas av transporterna leder inte till trafiksäkerhetsproblem.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

ES Spanien

RO–bi–ES–1

Typ: Specialutrustning för distribution av vattenfri ammoniak.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 6.8.2.2.2.

Innehåll i bilagan till direktivet: För att förhindra att innehåll går förlorat om de yttre tillbehören (rör, sidomonterade avstängningsventiler) skulle skadas, måste den inre stoppventilen och dess förankring vara skyddade mot att kunna lossna genom yttre påverkan eller vara utformade för att motstå sådan påverkan. Påfyllnings- och tömningsanordningarna (inklusive flänsar och gängade pluggar) samt skyddskåpor (om sådana finns) ska kunna säkras mot oavsiktligt öppnande.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Tankar som används inom jordbruket för utkörning och spridning av vattenfri ammoniak, och som togs i drift före den 1 januari 1992, får utrustas med yttre, i stället för inre, säkerhetsanordningar, under förutsättning att de erbjuder samma skydd som väggen på tanken.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Real Decreto 551/2006. Anejo 1. Apartado 3.

Kommentarer: Före den 1 januari 1992 användes en typ av tank utrustad med yttre säkerhetsanordningar enbart inom jordbruket för att sprida vattenfri ammoniak direkt på marken. Tankar av den här typen används fortfarande. De körs sällan lastade på vägar utan används enbart för gödselspridning på större gårdar.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

96

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/36

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

FI Finland

RO–bi–FI–1

Typ: Ändring av informationen i godsdokumentet för explosiva ämnen.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 5.4.1.2.1 (a).

Innehåll i bilagan till direktivet: Särskilda bestämmelser för klass 1.

Den nationella lagstiftningens innehåll: I godsdokumentet är det tillåtet att ange antalet tändhattar (1 000 tändhattar motsvarar 1 kilo explosiva ämnen) i stället för den faktiska nettomassan explosiva ämnen.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Liikenne- ja viestintäministeriön asetus vaarallisten aineiden kuljetuksesta tiellä (277/2002; 313/2003).

Kommentarer: Informationen anses tillräcklig för nationell transport. Detta undantag avser huvudsakligen sprängämnes­ industrin och små mängder i lokala transporter.

Undantaget har registrerats av Europeiska kommissionen som nr 31.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

FR Frankrike

RO–bi–FR–1

Typ: Användning av ett sjöfartsdokument som godsdeklaration för korta transporter efter fartygslossning.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 5.4.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Uppgifter som ska finnas i det dokument som används som godsdeklaration för farligt gods.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Sjöfartsdokumentet används som godsdeklaration för transporter inom en radie på 15 km.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 1er juin 2001 relatif au transport de marchandises dangereuses par route – Article 23-4.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–FR–2

Typ: Transport av föremål av klass 1 tillsammans med farligt gods ur andra klasser (91).

Hänvisning till bilaga I avsnitt 1.1 till detta direktiv: 7.5.2.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Förbud mot samlastning av förpackningar med olika varningsetiketter.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Möjlighet att samtransportera enkla eller monterade sprängkapslar och gods som inte tillhör klass 1, på vissa villkor och på kortare sträckor på upp till 200 km inom Frankrike.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 1er juin 2001 relatif au transport de marchandises dangereuses par route – Article 26.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–FR–3

Typ: Transport av fasta lagertankar för LPG (18).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: Bilagorna A och B.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Särskilda bestämmelser gäller för transport av fasta lagertankar för LPG. Gäller endast för korta sträckor.

97

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/37

 

 

 

 

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 1er juin 2001 relatif au transport de marchandises dangereuses par route – Article 30.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–FR–4

Typ: Särskilda villkor för förarutbildning och godkännande av de fordon som används för jordbrukstransporter (korta sträckor).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 6.8.3.2, 8.2.1 och 8.2.2.

Innehåll i bilagan till direktivet: Tankutrustning och förarutbildning.

Den nationella lagstiftningens innehåll:

Särskilda bestämmelser om godkännande av fordon.

Särskild förarutbildning.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 1er juin 2001 relatif au transport de marchandises dangereuses par route – Article 29-2 – Annex D4.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

IE Irland

RO–bi–IE–1

Typ: Undantag från kravet i punkt 5.4.1.1.1 på att godsdeklarationen ska innehålla i) mottagarens namn och adress, ii) antal och beskrivning av förpackningarna, samt iii) den totala mängden farligt gods i de fall fotogen, diesel eller LPG med identifieringsnummer UN 1223, UN 1202 respektive UN 1965 transporteras till slutanvändare.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 5.4.

Innehåll i bilagan till direktivet: Dokumentation.

Den nationella lagstiftningens innehåll: I de fall fotogen, diesel eller LPG med identifieringsnummer UN 1223, UN 1202 respektive UN 1965 i enlighet med specifikationen i tillägg B.5 till bilaga B till ADR transporteras till slutanvändaren, behöver inte mottagarens namn och adress, antal och beskrivning av förpackningarna, bulkcontainrar eller behållare, eller den totala mängd som transporteras, anges på transportenheten.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Regulation 82(2) of the Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations, 2004.

Kommentarer: När eldningsolja levereras till hushållskunder är det praxis att tanken fylls ända upp och följaktligen är den faktiskt levererade mängden okänd och även antalet kunder under en enskild runda är okänd när den fullastade tankbilen inleder körningen. När LPG-behållare levereras till hushåll är det praxis att tömda behållare ersätts med fulla, vilket även i det fallet innebär att antalet kunder och hur mycket som levereras till var och en av dem är okänt när transporten inleds.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–IE–2

Typ: Undantag för att tillåta att den godsdeklaration som krävs i 5.4.1.1.1 ska kunna vara samma som användes för den senaste lasten i de fall tömda, ej rengjorda tankar transporteras.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 5.4.

Innehåll i bilagan till direktivet: Dokumentation.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Vid transport av tömda, ej rengjorda tankar, är godsdeklarationen för den senaste lasten tillräcklig.

98

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/38

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Regulation 82(3) of the Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations, 2004.

Kommentarer: Framför allt vid bensin- och/eller dieselleveranser till bensinstationer återvänder tankbilen direkt till cent­ rallagret (för att fylla tankarna inför kommande leveranser) omedelbart efter den sista leveransen.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–IE–3

Typ: Undantag för lastning och lossning av farligt gods, som omfattas av specialbestämmelsen CV1 i 7.5.11 eller S1 i 8.5, på en offentlig plats utan specialtillstånd från behöriga myndigheter.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 7.5 och 8.5.

Innehåll i bilagan till direktivet: Kompletterande bestämmelser om lastning, lossning och hantering.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Lastning och lossning av farligt gods på en offentlig plats är tillåtet utan special­ tillstånd från behöriga myndigheter, vilket innebär en avvikelse från kraven i 7.5.11 eller 8.5.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Regulation 82(5) of the Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations, 2004.

Kommentarer: När det gäller nationella transporter inom statens gränser, utgör denna bestämmelse en mycket tung börda för de behöriga myndigheterna.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–IE–4

Typ: Undantag som möjliggör transport i tankar av matriser av explosiva emulsioner, med ämnesidentifieringsnummer UN 3375.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 4.3.

Innehåll i bilagan till direktivet: Användning av tankar, etc.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Tillstånd för transport i tankar av matriser av explosiva emulsioner, med ämnes­ identifieringsnummer UN 3375.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Regulation 82(6) of the Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations, 2004.

Kommentarer: Även om matrisen klassificeras som fast, är den inte i pulver- eller kornform.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–IE–5

Typ: Undantag från förbudet mot samlastning enligt 7.5.2.1 för artiklar i samhanteringsgrupp B och ämnen och artiklar i samhanteringsgrupp D på samma fordon som farligt gods i klasserna 3, 5.1 och 8 i tankar.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 7.5.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelser om lastning, lossning och hantering.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Förpackningar som innehåller artiklar i samhanteringsgrupp B i ADR-klass 1 och förpackningar som innehåller ämnen och artiklar i samhanteringsgrupp D i ADR-klass 1 får transporteras på samma fordon som farligt gods i ADR-klass 3, 5.1 eller 8 under följande förutsättningar: a) nämnda förpackningar i ADR-klass 1 transporteras i separata containrar/avdelningar som är godkända av behöriga myndigheter och på villkor som samma myndigheter godkänt, och b) nämnda ämnen i ADR-klass 3, 5.1 eller 8 transporteras i kärl som uppfyller de behöriga myndigheternas krav på utformning, tillverkning, inspektion, provning, drift och användning.

99

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/39

 

 

 

 

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Regulation 82(7) of the Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations, 2004.

Kommentarer: Tillstånd, på villkor som de behöriga myndigheterna godkänt, för lastning av artiklar och ämnen i klass 1 i samhanteringsgrupperna B och D på samma fordon som transporterar farligt gods i klasserna 3, 5.1 och 8 i tankar, dvs. så kallade pump trucks.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–IE–6

Typ: Undantag från kravet i 4.3.4.2.2 om att böjliga påfyllnings- och tömningsrör som inte är ständigt fastsatta på tanken på tankvagn ska vara tömda under transport.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 4.3.

Innehåll i bilagan till direktivet: Användning av tankfordon.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Upprullade böjliga slangar (även fasta rör som är en del av slangarna) monterade på tankbilar som används för distribution av petroleumprodukter med ämnesidentifieringsnummer UN 1202, UN 1223, UN 1011 och UN 1978 behöver inte vara tömda under transport på väg under förutsättning att lämpliga åtgärder vidtagits för att förhindra att innehållet läcker ut.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Regulation 82(8) of the Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations, 2004.

Kommentarer: Böjliga slangar monterade på tankfordon för leverans till hushåll måste vara fyllda, även under transport. Tömningssystemet är av ”wet-line”-typ, vilket innebär att tankfordonets mätare och slangar måste vara fyllda så att det garanteras att kunden får rätt mängd.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–IE–7

Typ: Undantag från vissa av kraven i 5.4.0, 5.4.1.1.1 och 7.5.11 i ADR för bulktransport av gödselmedel UN 2067 från hamnar till mottagare.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 5.4.0, 5.4.1.1.1 och 7.5.11.

Innehåll i bilagan till direktivet: Krav på separat godsdokument som ska innehålla korrekt total kvantitet för den särskilda last som avses, för varje transport, och krav på att fordonet ska rengöras före och efter resan.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Föreslaget undantag för att tillåta ändringar av kraven i ADR för godsdokument och fordonsrengöring. Syftet är att ta hänsyn till de praktiska problemen vid bulktransport från hamn till mottagare.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Proposed amendment to Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations, 2004.

Kommentarer: Enligt bestämmelserna i ADR krävs a) ett separat godsdokument med uppgifter om den totala massan farligt gods som transporteras i den aktuella lasten, och b) specialbestämmelsen ”CV24” om rengöring vid samtliga laster som transporteras mellan hamnen och mottagaren vid lossning av bulkfartyg. Eftersom transporten är lokal och omfattar lossning av ett bulkfartyg och där flera laster (på samma dag eller under flera på varandra följande dagar) av samma ämne transporteras mellan bulkfartyget och mottagaren räcker det med ett enda godsdokument som innehåller en uppskattning av totalmassan för varje last. Att kräva specialbestämmelse ”CV24” borde inte vara nödvändigt.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

LT Litauen

RO–bi–LT–1

Typ: Antagande av RO–bi–EL–1.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Lietuvos Respublikos Vyriausybės 2000 m. kovo 23 d. nutarimas Nr. 337 ”Dėl pavojingų krovinių vežimo kelių transportu Lietuvos Respublikoje” (Regeringsresolution nr 337 om vägtransport av farligt gods i Litauen, antagen den 23 mars 2000).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

100

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/40

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

RO–bi–LT–2

Typ: Antagande av RO–bi–EL–2.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Lietuvos Respublikos Vyriausybės 2000 m. kovo 23 d. nutarimas Nr. 337 ”Dėl pavojingų krovinių vežimo kelių transportu Lietuvos Respublikoje” (Regeringsresolution nr 337 om vägtransport av farligt gods i Litauen, antagen den 23 mars 2000).

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

NL Nederländerna

RO–bi–NL–1

Typ: System för transport av farligt hushållsavfall 2002.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 1.1.3.6, 3.3, 4.1.4, 4.1.6, 4.1.8, 4.1.10, 5.2.2, 5.4.0, 5.4.1, 5.4.3, 7.5.4, 7.5.7, 8.1.2.1 a och b, 8.1.5 c, 8.3.6.

Innehåll i bilagan till direktivet:

1.1.3.6: Undantag i samband med transportmängd per transportenhet.

3.3: Särskilda bestämmelser för specifika ämnen och föremål.

4.1.4: Förteckning över förpackningsinstruktioner. 4.1.6: Särskilda förpackningskrav för gods i klass 2.

4.1.8: Särskilda förpackningskrav för smittämnen. 4.1.10: Särskilda krav för samlingsförpackningar.

5.2.2: Märkning av transportförpackningar. 5.4.0: Allt gods som transporteras inom ramen för ADR-systemet måste i förekommande fall åtföljas av den dokumentation som föreskrivs i detta kapitel såvida inget undantag har beviljats i enlighet med 1.1.3.1 till 1.1.3.5; 5.4.1: Transitdokument för farligt gods med tillhörande information. 5.4.3: Skriftliga instruktioner.

7.5.4: Försiktighetsregler för livsmedel, andra konsumtionsvaror och djurfoder. 7.5.7: Hantering och stuvning:

8.1.2.1: Förutom den dokumentation som krävs i lagen, måste följande dokument medfölja transportenheten: a) de transitdokument som det hänvisas till i 5.4.1 och som omfattar allt farligt gods som transporteras och, i tillämpliga fall, det intyg för containerlast som föreskrivs i 5.4.2, och b) de skriftliga instruktioner som anges i 5.4.3 och som rör allt farligt gods som transporteras. 8.1.5: Varje transportenhet med farligt avfall ska förses med följande: c) den utrustning som krävs för genomförandet av de kompletterande och särskilda åtgärder som avses i 5.4.3.

8.3.6: Tomgångskörning vid på- och avlastning.

Följande bestämmelser i ADR ska inte gälla:

a)1.1.3.6.

b)3.3.

c)4.1.4, 4.1.6, 4.1.8, 4.1.10.

d)5.2.2, 5.4.0, 5.4.1, 5.4.3.

e)7.5.4, 7.5.7.

f)8.1.2.1 a och b, 8.1.5 c, 8.3.6.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Artikel 3 van de Regeling vervoer huishoudelijk gevaarlijk afval 2002.

Kommentarer: Systemet ska ge enskilda möjlighet att lämna kemiskt avfall i små mängder på en enda särskild punkt. Hit hör exempelvis rester av färg. Risknivån begränsas av valet av transportmedel, där det bland annat handlar om särskilda transportenheter, och av tydligt synliga ”rökning förbjuden”-skyltar.

101

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/41

 

 

 

 

Med tanke på de begränsade mängderna och förpackningarnas särskilda art undantas ett antal ADR-avsnitt. Komplette­ rande regler finns på annat ställe i detta system.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–NL–2

Typ: System för transport av farligt hushållsavfall 2002.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 1.1.3.6.

Innehåll i bilagan till direktivet: Undantag i samband med transportmängden per transportenhet.

Den nationella lagstiftningens innehåll:

Ledsagarens yrkeskompetensbevis och den not som avses i artikel 16.1 b ska båda finnas ombord på fordonet. Fordonets ledsagare ska ha kvalifikationer för ”transport av farligt gods” utfärdat av CCV (tillståndsmyndighet för förare).

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Artikel 10, onderdeel a, en 16, onderdeel b, van de Regeling vervoer huishoudelijk gevaarlijk afval 2002.

Kommentarer: På grund av den stora mängd av olika typer av farligt hushållsavfall som berörs ska transportoperatören ha ett yrkeskompetensbevis trots att det rör sig om små mängder avfall per transport. Ett kompletterande krav är att transportoperatören ska ha kvalifikation att transportera farligt avfall.

Ett skäl till detta är att man vill se till att transportoperatören inte exempelvis förpackar syror och baser tillsammans, och förfogar över tillräckliga kunskaper om vad som bör göras i nödsituationer.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–NL–3

Typ: System för transport av farligt hushållsavfall 2002.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 1.1.3.6.

Innehåll i bilagan till direktivet: Undantag i samband med transportmängden per transportenhet.

Den nationella lagstiftningens innehåll:

Följande dokument ska finnas ombord på fordonet: b) skriftliga instruktioner och information i enlighet med bilagan till den rättsakt genom vilken systemet införs.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Artikel 10b van de Regeling vervoer huishoudelijk gevaarlijk afval 2002.

Kommentarer: Eftersom systemet inte tillåter undantag från 1.1.3.6 i ADR-systemet måste även små mängder åtföljas av skriftlig information. Detta anses nödvändigt på grund av den stora mängd av olika typer av farligt avfall som före­ kommer och eftersom de som lämnar in avfallet (privatpersoner) inte känner till produkternas risknivå.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–NL–4

Typ: System för transport av farligt hushållsavfall 2002.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 6.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelser om tillverkning och provning av förpackningar.

Den nationella lagstiftningens innehåll:

1.Det farliga hushållsavfallet får endast lämnas i tätt slutna förpackningar som är lämpliga för det berörda ämnet och

a)för föremål i kategori 6.2 gäller att förpackningen inte får vålla skada vid inlämnandet,

102

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/42

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

b)för farligt hushållsavfall av industriellt ursprung gäller att det ska användas en låda på högst 60 liter i vilken avfallsämnena är skilda enligt riskkategorier (kga-box).

2.Förpackningens utsida ska vara fri från farligt hushållsavfall.

3.Ämnets namn ska anges på förpackningen.

4.Endast en låda enligt punkt 1 b kommer att tas emot per insamling.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Artikel 6 van de Regeling vervoer huishoudelijk gevaarlijk afval 2002.

Kommentarer: Denna artikel bygger på artikel 3 där det fastställs att vissa avsnitt av ADR inte är tillämpliga. I detta system behövs inga godkända förpackningar enligt 6.1 i ADR, eftersom det rör sig om begränsade mängder farliga ämnen. Istället fastställs ett antal bestämmelser i artikel 6, bland annat ett krav på att de farliga ämnena ska lämnas i förseglade behållare för att förhindra läckage från förpackningarna.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–NL–5

Typ: System för transport av farligt hushållsavfall 2002.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 6.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelser om tillverkning och provning av förpackningar.

Den nationella lagstiftningens innehåll:

Fordonet ska ha ett lastutrymme som är skilt från förarhytten genom en tjock vägg eller, alternativt, ett lastutrymme som inte är fast del av fordonet.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Artikel 7, tweede lid, van de Regeling vervoer huishoudelijk gevaarlijk afval 2002.

Kommentarer: I detta system behövs inga godkända förpackningar enligt avsnitt 6.1 i ADR, eftersom det rör sig om begränsade mängder farliga ämnen. Därför innehåller denna artikel de kompletterande bestämmelser som krävs för att förhindra att giftiga ångor läcker in i förarhytten.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–NL–6

Typ: System för transport av farligt hushållsavfall 2002.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 6.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelser om tillverkning och provning av förpackningar.

Den nationella lagstiftningens innehåll:

Lastutrymmet i slutna fordon ska ha permanent påkopplade luftutsug i toppen och vara utrustat med öppningar nedtill.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Artikel 8, eerste lid, van de Regeling vervoer huishoudelijk gevaarlijk afval 2002.

Kommentarer: I detta system behövs inga godkända förpackningar enligt 6.1 i ADR, eftersom det rör sig om begränsade mängder farliga ämnen. Därför innehåller denna artikel kompletterande krav avsedda att förebygga ansamling av farliga gaser i lastutrymmet.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–NL–7

Typ: System för transport av farligt hushållsavfall 2002.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 6.1.

103

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/43

 

 

 

 

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelser om tillverkning och provning av förpackningar.

Den nationella lagstiftningens innehåll:

1.Fordonet ska förses med enheter som under transporten

a)inte oavsiktligt kan sättas i rörelse, och

b)är förseglade med lock och skyddade mot oavsiktlig öppning.

2.Punkt 1 b gäller inte vid transit för insamlingsändamål eller när fordonet står stilla under insamlingsrundorna.

3.Ett tillräckligt säkerhetsutrymme ska avgränsas i fordonet så att det farliga hushållsavfallet kan sorteras och placeras i de olika enheterna.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Artikel 9, eerste, tweede en derde lid, van de Regeling vervoer huishoudelijk gevaarlijk afval 2002.

Kommentarer: I detta system behövs inga godkända förpackningar enligt 6.1 i ADR, eftersom det rör sig om begränsade mängder farliga ämnen. Därför innehåller denna artikel bestämmelser om att enheter ska användas för lagring av förpackningarna i syfte att garantera att alla olika typer av farligt gods lagras på lämpligt sätt.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–NL–8

Typ: System för transport av farligt hushållsavfall 2002.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 6.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelser om tillverkning och provning av förpackningar.

Den nationella lagstiftningens innehåll:

1.Farligt hushållsavfall ska uteslutande transporteras i enheter.

2.Varje ämne och föremål i varje klass har sin separata enhet.

3.Ämnen och föremål i klass 8 ska delas upp i olika enheter för syror, baser och batterier.

4.Sprayburkar kan placeras i förslutbara pappkartonger om dessa transporteras i enlighet med artikel 9.1.

5.Om eldsläckare i klass 2 har samlats in kan de placeras i samma enhet som sprejburkar som inte förpackats i pappkartonger.

6.Genom undantag från artikel 9.1 krävs inget lock vid transport av batterier förutsatt att de placerats i enheten på ett sätt som gör att alla batteriöppningar är slutna och riktade uppåt.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Artikel 14 van de Regeling vervoer huishoudelijk gevaarlijk afval 2002.

Kommentarer: Denna artikel bygger på artikel 3, där det fastställs att vissa bestämmelser i ADR inte är tillämpliga. I detta system behövs inga godkända förpackningar enligt 6.1 i ADR. I artikel 14 fastställs krav för enheter i vilka farligt hushållsavfall tillfälligt lagras.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–NL–9

Typ: System för transport av farligt hushållsavfall 2002.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 6.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelser om tillverkning och provning av förpackningar.

104

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/44

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

Den nationella lagstiftningens innehåll:

1.Enheter eller askar för transport av sprejburkar ska tydligt märkas enligt följande:

a)För sprayburkar i klass 2 som samlats in i pappkartonger: ordet ”SPUITBUSSEN” (sprayburkar).

b)För brandsläckare i klass 2 och sprejburkar: etikett nr 2.2.

c)För brandsläckare i klass 3 och sprejburkar: etikett nr 3.

d)För färgavfall i klass 4.1: etikett nr 4.1.

e)För giftiga ämnen i klass 6.1: etikett nr 6.1.

f)För föremål i klass 6.2: etikett nr 6.2.

g)För frätande ämnen och föremål i klass 8: etikett nr 8.

h)För alkaliska ämnen: ordet ”BASEN” (baser).

i)För sura ämnen: ordet ”ZUREN” (syror).

j)För batterier: ordet ”ACCU’S” (batterier).

2. Samma etiketter och texter ska synligt anbringas på de förslutbara utrymmen i fordonet där enheterna kan placeras. Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Artikel 15 van de Regeling vervoer huishoudelijk gevaarlijk afval 2002.

Kommentarer: Denna artikel bygger på artikel 3 där det fastställs att vissa bestämmelser i ADR inte är tillämpliga. I detta system behövs inga godkända förpackningar enligt 6.1 i ADR. I artikel 15 fastställs krav för identifiering av enheter i vilka farligt hushållsavfall tillfälligt lagras.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–NL–10

Typ: System för transport av farligt hushållsavfall 2002.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 7.5.4.

Innehåll i bilagan till direktivet: Försiktighetsregler för livsmedel, andra konsumtionsvaror och djurfoder.

Den nationella lagstiftningens innehåll:

1.Det är förbjudet att transportera livsmedel och djurfoder tillsammans med farligt hushållsavfall.

2.Fordonet ska stå stilla vid insamlingen.

3.Fordonet ska vara försett med ett orangefärgat blinkande ljus vid körning och när det står stilla för insamling.

4.Under insamling vid en fast punkt som är avsedd för detta ska motorn stängas av. Genom undantag från punkt 3 kan även det blinkande ljuset stängas av.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Artikel 13 van de Regeling vervoer huishoudelijk gevaarlijk afval 2002.

Kommentarer: Förbudet i 7.5.4 i ADR utvidgas, eftersom det med tanke på den stora mångfalden insamlade ämnen praktiskt taget alltid finns ämnen i klass 6.1 med.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

105

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/45

 

 

 

 

RO–bi–NL–11

Typ: System för transport av farligt hushållsavfall 2002.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 7.5.9.

Innehåll i bilagan till direktivet: Rökförbud.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Skyltar med ”Rökning förbjuden” ska vara väl synligt anbringade på fordonets sidor och baksida.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Artikel 9, vierde lid, van de Regeling vervoer huishoudelijk gevaarlijk afval 2002.

Kommentarer: Eftersom systemet avser insamling av farliga ämnen från enskilda föreskrivs det i artikel 9.4 att skyltar med ”Rökning förbjuden” måste vara väl synligt anbringade.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–NL–12

Typ: System för transport av farligt hushållsavfall 2002.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 8.1.5.

Innehåll i bilagan till direktivet: Utrustning av olika typer.

Varje transportenhet som transporterar farligt avfall ska förses med

a)minst en bromskloss för varje fordon, av lämplig storlek för fordonets vikt och hjuldiameter,

b)utrustning för allmänna åtgärder enligt de säkerhetsföreskrifter som avses i 5.4.3, i synnerhet

i)två separata stående varningssignaler (t.ex. reflekterande koner, varningstrianglar eller blinkande orangefärgade lampor som är oberoende av fordonets elanläggning),

ii)en skyddsjacka eller skyddskläder av god kvalitet (t.ex. enligt europeisk standard EN 471) för samtliga i personalen,

iii)en handlampa (se 8.3.4) för samtliga i personalen,

iv)andningsutrustning i enlighet med de ytterligare bestämmelserna S7 (se 8.5) om denna ytterligare bestämmelse är tillämplig i enlighet med angivelserna i kolumn 19 i tabell A i 3.2,

c)den utrustning som behövs för kompletterande och särskilda åtgärder enligt de skriftliga instruktionerna i 5.4.3.

Den nationella lagstiftningens innehåll: En säkerhetslåda ska föras med ombord och vara tillgänglig för alla i personalen. Lådan ska innehålla följande:

a)Fullständigt slutande skyddsglasögon.

b)Skyddande andningsmask.

c)Syrabeständiga, syrasäkra overaller eller förkläden.

d)Syntetiska gummihandskar.

e)Syrasäkra och syraresistenta stövlar eller säkerhetsskor.

f)En flaska med destillerat vatten för ögonbad.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Artikel 11 van de Regeling vervoer huishoudelijk gevaarlijk afval 2002.

106

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/46

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

Kommentarer: På grund av den stora mångfalden insamlade farliga ämnen föreskrivs extra krav avseende obligatorisk säkerhetsutrustning, som överskrider kraven i 8.1.5 i ADR.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

SE Sverige

RO–bi–SE–1

Typ: Transport av farligt avfall till anläggningar för bortskaffande av farligt avfall.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 2, 5.2 och 6.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelser om klassificering, märkning och etikettering, samt om tillverkning och provning av förpackningar.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Lagstiftningen innehåller förenklade klassificeringskriterier, mindre stränga krav för tillverkning och provning av förpackningar, och ändrade bestämmelser om märkning och etikettering.

Istället för att farligt avfall klassificeras i enlighet med ADR delas det in i olika avfallsgrupper. Varje avfallsgrupp innehåller ämnen som i enlighet med ADR kan samemballeras.

Varje förpackning ska märkas med koden för den berörda avfallsgruppen i stället för UN-numret.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Kommentarer: Dessa bestämmelser får endast tillämpas för transport av farligt avfall från offentliga återvinningsstationer till anläggningar för bortskaffande av farligt avfall.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–SE–2

Typ: Avsändarens namn och adress i godsdeklarationen.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 5.4.1.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Allmänna uppgifter i godsdeklarationen.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Enligt den nationella lagstiftningen krävs ingen uppgift om avsändarens namn och adress i samband med att tömda ej rengjorda förpackningar returneras inom ett distributionssystem.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Kommentarer: Tömda ej rengjorda förpackningar som returneras kommer i de flesta fall att innehålla små mängder av farligt gods.

Detta undantag tillämpas främst av industrier för retur av tömda, ej rengjorda gasbehållare i utbyte mot fyllda.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–SE–3

Typ: Transport av farligt gods i närheten av industriområden, inklusive transporter på allmän väg mellan olika delar av industriområden.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: Bilagorna A och B.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelser om transport av farligt gods på allmän väg.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Transport av farligt gods i närheten av industriområden, inklusive transporter på allmän väg mellan olika delar av industriområden. Undantagen rör etikettering och märkning av förpackningar, godsdek­ larationer, förarintyg och godkännandecertifikat enligt 9.

107

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/47

 

 

 

 

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Kommentarer: Det förekommer i ett antal situationer att farligt gods transporteras mellan områden som ligger på varsin sida om en allmän väg. Denna transportform utgör inte transport av farligt gods på privat väg och bör därför omfattas av de tillämpliga bestämmelserna. Jämför även med artikel 6.14 i direktiv 96/49/EG.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–SE–4

Typ: Transport av farligt gods som beslagtagits av myndigheterna.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: Bilagorna A och B.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelser om transport av farligt gods på väg.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Avvikelser från bestämmelserna kan tillåtas om de kan motiveras genom hänvis­ ning till arbetarskydd, lossningsrisker, överlämnande av bevis, m.m.

Avvikelser från bestämmelserna kan endast tillåtas om tillfredsställande säkerhet garanteras under normala transportför­ hållanden.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Kommentarer: Dessa undantag får endast tillämpas av myndigheter som beslagtar farligt gods.

Undantaget avser lokal transport av gods som beslagtagits av polisen, exempelvis explosiva ämnen eller stulen egendom. Problemet med dessa typer av gods är att man aldrig kan vara säker på dess klassificering. Dessutom är godset ofta inte förpackat, märkt eller etiketterat i enlighet med ADR. Hundratals sådana transporter genomförs årligen av polisen. Smuggelsprit ska transporteras från den plats där den beslagtogs till en anläggning där bevismaterial förvaras och därefter till en anläggning där spriten förstörs. Avståndet mellan de två senare kan vara långt. De tillåtna avvikelserna är följande: a) varje förpackning måste inte vara etiketterad, och b) godkända förpackningar måste inte användas. Varje pall som innehåller sådana förpackningar måste emellertid vara etiketterade på ett korrekt sätt. Alla övriga krav måste uppfyllas. Ungefär 20 sådana transporter genomförs varje år.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–SE–5

Typ: Transport av farligt gods i och i närheten av hamnar.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 8.1.2, 8.1.5, 9.1.2.

Innehåll i bilagan till direktivet: Dokument som ska medföras i transportenheten. Varje transportenhet som transporterar farligt gods ska vara utrustad med den angivna utrustningen. Godkännande av fordon.

Den nationella lagstiftningens innehåll:

Handlingar (med undantag av förarintyget) som inte måste medföras i transportenheten.

En transportenhet måste inte vara utrustad med den utrustning som anges i 8.1.5.

Det måste inte finnas ett godkännandecertifikat för dragbilar.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Kommentarer: Jämför med artikel 6.14 i direktiv 96/49/EG.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

108

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/48

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

RO–bi–SE–6

Typ: Intyg om ADR-utbildning för inspektörer.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 8.2.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Fordonsförarna måste genomgå utbildning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Inspektörer som utför årliga tekniska besiktningar av fordon måste inte delta i den utbildning som avses i 8.2 eller inneha ett intyg om ADR-utbildning.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Kommentarer: I vissa fall kan de fordon som provas vid den tekniska besiktningen medföra farligt gods i lasten, exempelvis i form av ej rengjorda, tömda tankar.

Bestämmelserna i 1.3 och 8.2.3 gäller fortfarande.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–SE–7

Typ: Lokal distribution av UN 1202, 1203 och 1223 i tankfordon.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 5.4.1.1.6, 5.4.1.4.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: För tömda, ej rengjorda tankar och tankcontainrar ska beskrivningen överensstämma med 5.4.1.1.6. Flera mottagares namn och adress får anges i andra handlingar.

Den nationella lagstiftningens innehåll: För tömda, ej rengjorda tankar och tankcontainrar krävs det inte någon beskriv­ ning i godsdeklarationen enligt 5.4.1.1.6 om mängden av ämnet i lastningsplanen anges som 0. Mottagarnas namn och adress krävs inte i några handlingar i fordonet.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–SE–9

Typ: Lokala transporter inom jordbruksområden och byggplatser.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 5.4, 6.8 och 9.1.2.

Innehåll i bilagan till direktivet: Godsdeklaration, konstruktion av tankar, godkännandecertifikat.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Lokala transporter inom jordbruksområden och byggplatser behöver inte uppfylla vissa krav:

a)En deklaration av farligt gods krävs inte.

b)Äldre tankar/containrar som inte konstruerats i enlighet med kapitel 6.8 utan enligt äldre nationell lagstiftning och som monterats på depåvagnar får fortfarande användas.

c)Äldre tankar, som inte uppfyller kraven i 6.7 eller 6.8, avsedda för transport av ämnen enligt UN 1268, 1999, 3256 och 3257, med eller utan vägbeläggningsutrustning, får fortfarande användas för lokala transporter och i närheten av vägarbeten.

d)Godkännandecertifikat krävs inte för depåvagnar och tankfordon med eller utan vägbeläggningsutrustning.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Kommentarer: En depåvagn är en typ av bod för manskapet med dels ett manskapsutrymme, dels en icke-godkänd tank/container för dieselbränsle avsett för driften av skogsbrukstraktorer.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

109

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/49

 

 

 

 

RO–bi–SE–10

Typ: Transport i tankar av explosiva ämnen.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 4.1.4.

Innehåll i bilagan till direktivet: Explosiva ämnen får endast förpackas i förpackningar enligt 4.1.4.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Den nationella behöriga myndigheten godkänner fordon som är avsedda för transport i tankar av explosiva ämnen. Transport i tankar godkänns endast i fråga om sådana explosiva ämnen som anges i förordningen eller genom ett specialgodkännande från den behöriga myndigheten.

Ett fordon som är lastat med explosiva ämnen i tankar måste vara märkt i enlighet med reglerna i 5.3.2.1.1, 5.3.1.1.2. och 5.3.1.4. Endast ett fordon i transportenheten får transportera farligt gods.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Tillägg S – Särskilda regler för inrikes transport av farligt gods på väg. Utgivet i enlighet med lagen om transport av farligt gods på väg och den svenska föreskriften SÄIFS 1993:4.

Kommentarer: Detta gäller endast inrikes transporter och om transporten till största delen sker lokalt. De aktuella bestämmelserna var i kraft innan Sverige blev medlem av Europeiska unionen.

Endast två företag utför transporter med explosiva ämnen i tankfordon. Inom en snar framtid förväntas en övergång till emulsioner ske.

Gammalt undantag: nr 84.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–SE–11

Typ: Körkort

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 8.2.

Innehåll i bilagan till direktivet: Krav på utbildning av fordonets besättning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Förarutbildning får inte ske i något av de fordon som anges i 8.2.1.1.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Tillägg S – Särskilda regler för inrikes transport av farligt gods på väg, utgivet i enlighet med lagen om transport av farligt gods på väg.

Kommentarer: Lokal transport.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–SE–12

Typ: Transport av UN 0335 Fyrverkerier.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: Bilaga B, 7.2.4, V2 (1).

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelser om bruk av EX/II- och EX/III-fordon.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Vid transport av UN 0335 Fyrverkerier är specialbestämmelsen V2 (1) i 7.2.4 endast tillämplig om det explosiva innehållets nettovikt överstiger 3 000 kg (4 000 kg med släpfordon) och fyrverkerierna är klassificerade som UN 0335 enligt tabellen för standardklassificering av fyrverkerier i 2.1.3.5.5 i den fjortonde reviderade utgåvan av Förenta nationernas rekommendationer om transport av farligt gods.

En sådan klassificering ska ske med samtycke av den behöriga myndigheten. En bekräftelse av klassificeringen ska medföras i transportenheten.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Tillägg S – Särskilda regler för inrikes transport av farligt gods på väg, utgivet i enlighet med lagen om transport av farligt gods på väg.

110

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/50

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

Kommentarer: Fyrverkerier transporteras endast under två korta perioder varje år, nämligen vid årsskiftet och vid må­ nadsskiftet april/maj. Transporten från leverantör till terminal kan utan större svårigheter utföras med den nuvarande fordonsparken av EX-godkända fordon. Distributionen av fyrverkerierna från terminalerna till återförsäljarna och av överskottsvaror tillbaka till terminalerna begränsas emellertid av bristen på EX-godkända fordon. Transportörerna är inte intresserade av att investera i sådana godkännanden eftersom de inte kan få sina utgifter täckta. Eftersom fyrverke­ rileverantörerna då inte kan få ut sina produkter på marknaden utgör detta ett hot mot deras existens.

När detta undantag tillämpas måste fyrverkerierna ha klassificerats enligt standardförteckningen i UN:s rekommendationer för att klassificeringen ska vara så aktuell som möjligt.

Ett liknande undantag har införts för UN 0336. Fyrverkerier enligt särbestämmelse 651, avsnitt 3.3.1 i ADR 2005.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

UK Förenade kungariket

RO–bi–UK–1

Typ: Bestämmelser i de fall fordon som medför farligt gods korsar allmänna vägar (N8).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: Bilagorna A och B.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelser om transport av farligt gods på allmän väg.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Bestämmelserna om farligt gods tillämpas inte på transporter inom privata områden som skiljs åt av en väg. När det gäller klass 7 gäller detta undantag inte bestämmelserna i Radioactive Material (Road Transport) Regulations 2002.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations 1996, reg. 3 Schedule 2(3)(b);. Carriage of Explosives by Road Regulations 1996, reg 3(3)(b).

Kommentarer: Det uppstår ofta situationer där farligt gods transporteras mellan privatägda områden som ligger på varsin sida om en väg. Sådana transporter utgör inte transport av farligt gods på allmän väg i vanlig bemärkelse, och ingen av bestämmelserna om farligt gods bör tillämpas i sådana fall.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–UK–2

Typ: Undantag från förbudet för förare eller medhjälpare att öppna en förpackning med farligt gods i en lokal distribu­ tionskedja under transport från ett lokalt distributionsmagasin till en återförsäljare eller slutanvändare, eller från en återförsäljare till en slutanvändare (med undantag av klass 7) (N11).

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 8.3.3.

Innehåll i bilagan till direktivet: Förbud för förare eller medhjälpare att öppna en förpackning med farligt gods.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Förbudet mot öppnande av förpackningar inskränks av förbehållet ”om inte tillstånd erhållits för det ändamålet av den som ansvarar för fordonets drift”.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Carriage of Dangerous Goods by Road Regulations 1996, reg.12 (3).

Kommentarer: Vid en ordagrann tolkning kan förbudet enligt dess ordalydelse i bilagan skapa problem för distributionen till detaljhandeln.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RO–bi–UK–3

Typ: Alternativa bestämmelser för transport av trätunnor innehållande UN 3065 i förpackningsklass III.

Hänvisning till bilaga I avsnitt I.1 till detta direktiv: 1.4, 4.1, 5.2 och 5.3.

111

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/51

 

 

 

 

Innehåll i bilagan till direktivet: Förpacknings- och märkningskrav.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Tillstånd för transport av alkoholhaltiga drycker på mellan 24 och 70 volymp­ rocent (förpackningsgrupp III) i trätunnor som inte är UN-godkända och utan varningsmärken, på villkor att striktare lastnings- och fordonskrav iakttas.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: The Carriage of Dangerous Goods and Use of Transportable Pressure Equipment Regulations 2004: Regulation 7 (13) and (14).

Kommentarer: Den aktuella produkten är en dyr produkt som omfattas av statlig punktskatt och som transporteras från destilleriet till förseglade lagerlokaler i säkra och förseglade fordon med skattemärken. För att garantera säkerheten beaktas de mildrade förpacknings- och märkningskraven i de kompletterande bestämmelserna.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

112

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/52

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

BILAGA II

TRANSPORT PÅ JÄRNVÄG

II.1 RID

Bilaga till RID, som återfinns i bihang C till COTIF, och som gäller från och med den 1 januari 2009.

II.2 Kompletterande övergångsbestämmelser

1.

Medlemsstaterna får ha kvar de undantag som de antagit på grundval av artikel 4 i direktiv 96/49/EG till den

 

31 december 2010 eller till dess att bilaga II avsnitt II.1 ändras i enlighet med Förenta nationernas rekommendationer

 

om transport av farligt gods på det sätt som avses i den artikeln om detta inträffar tidigare.

2.

Medlemsstaterna får på sina territorier tillåta bruk av vagnar och tankvagnar med en spårvidd av 1 520/1 524 mm

 

som är tillverkade före den 1 juli 2005 och som inte uppfyller bestämmelserna i detta direktiv, men vars konstruktion

uppfyller kraven i bilaga II till SMGS eller de krav i den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning som gällde den 30 juni 2005, under förutsättning att vagnarna och tankvagnarna fortsatt uppfyller den krävda säkerhetsnivån.

3.Medlemsstaterna får på sina territorier tillåta bruk av vagnar och tankvagnar som är tillverkade före den 1 januari 1997 och som inte uppfyller bestämmelserna i detta direktiv, men vars konstruktion uppfyller de krav i den nationella lagstiftningen som gällde den 31 december 1996, under förutsättning att vagnarna och tankvagnarna fortsatt uppfyller den krävda säkerhetsnivån.

Vagnar och tankvagnar som har konstruerats efter den 1 januari 1997 och som inte uppfyller villkoren i detta direktiv, men som har konstruerats i enlighet med villkoren i direktiv 96/49/EG som var i kraft när de konstruerades, får fortsatt användas för nationell transport.

4.De medlemsstater, i vilka utomhustemperaturen regelbundet är lägre än – 20 °C får, tills bestämmelser om lämpliga referenstemperaturer för vissa bestämda klimatzoner har införts i bilaga II avsnitt II.1 till detta direktiv, införa strängare temperaturbestämmelser för material i plastförpackningar, tankar och utrustning som är avsedda för nationell transport på järnväg av farligt gods.

5.Medlemsstaterna får på sina territorier ha kvar nationella bestämmelser som skiljer sig från bestämmelserna i detta direktiv avseende referenstemperaturer för transport av flytande gaser och blandningar av flytande gaser till dess att bestämmelser om lämpliga referenstemperaturer för olika klimatzoner har infogats i EU-standarder och hänvisningar till dessa standarder har lagts till i bilaga II.1 avsnitt II.1 till detta direktiv.

6.Medlemsstaterna får för transporter som utförs med vagnar som är registrerade inom deras territorier ha kvar de nationella bestämmelser som den 31 december 1996 var i kraft angående märkning eller skyltning med en nödåt­ gärdskod i stället för det riskidentifieringsnummer som anges i bilaga II avsnitt II.1 till detta direktiv.

7.Beträffande transport genom tunneln under Engelska kanalen kan Frankrike och Förenade kungariket införa strängare bestämmelser än de som anges i detta direktiv.

8.Medlemsstaterna får behålla och anta bestämmelser om transport med järnväg på de nationella territorierna av farligt gods från och till de länder som är medlemmar av OSJD. Genom lämpliga åtgärder och förpliktelser ska de berörda medlemsstaterna säkerställa att säkerhetsnivån motsvarar den som föreskrivs i bilaga II avsnitt II.1.

Sådana bestämmelser ska meddelas kommissionen som ska underrätta övriga medlemsstater om dessa.

Inom tio år efter direktivets ikraftträdande ska kommissionen utvärdera följderna av de bestämmelser som omnämns i denna punkt. Kommissionen ska vid behov lägga fram lämpliga förslag tillsammans med en rapport.

9.Medlemsstaterna får behålla de nationella restriktioner avseende transport av ämnen som innehåller dioxiner och furaner som gällde den 31 december 1996.

113

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/53

 

 

 

 

II.3 Nationella undantag

Undantag för medlemsstaterna för transport av farligt gods på deras territorier i enlighet med artikel 6.2 i detta direktiv.

Numrering av undantag: RA-a/bi/bii-MS-nn

RA = Järnväg

a/bi/bii = artikel 6.2 a/bi/bii

MS = medlemsstat

nn = löpnummer

På grundval av artikel 6.2 a i detta direktiv

DE Tyskland

RA–a–DE–2

Typ: Tillstånd för samemballering.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till detta direktiv: 4.1.10.4 MP2.

Innehåll i bilagan till direktivet: Förbud mot samemballering.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Klass 1.4S, 2, 3 och 6.1, tillstånd för samemballering av föremål i klass 1.4S (patroner till små vapen), aerosolbehållare (klass 2) och rengörings- och behandlingsmaterial i klass 3 och 6.1 (UN- nummer) som ska säljas som set i samemballering i förpackningsgrupp II och i mindre mängder.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Gefahrgut-Ausnahmeverordnung – GGAV 2002 vom 6.11.2002 (BGBl. I S. 4350); Ausnahme 21.

Kommentarer: Förteckning nr 30*, 30a, 30b, 30c, 30d, 30e, 30f, 30g.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

FR Frankrike

RA–a–FR–1

Typ: Transport av registrerat resgods i passagerartåg.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till detta direktiv: 7.7.

Innehåll i bilagan till direktivet: Ämnen och föremål som omfattas av RID får inte transporteras som resgods.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Ämnen och föremål som omfattas av RID och som får medföras som expressgods kan medföras som resgods på passagerartåg.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 5 juin 2001 relatif au transport des marchandises dangereuses par chemin de fer – Article 18.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

114

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/54

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

RA–a–FR–2

Typ: Paket med farligt gods som innehas av tågpassagerare.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till detta direktiv: 7.7.

Innehåll i bilagan till direktivet: Ämnen och föremål som omfattas av RID får inte transporteras som handbagage.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Transport av paket med farligt gods som handbagage för passagerares personliga eller yrkesmässiga bruk tillåts under vissa villkor. Endast de bestämmelser om förpackning, märkning och etikettering av paket som fastställs i 4.1, 5.2 och 3.4 gäller.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 5 juin 2001 relatif au transport des marchandises dangereuses par chemin de fer – Article 19.

Kommentarer: Bärbara gasbehållare i den mängd som krävs för en resa tillåts för patienter med andningsproblem.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RA–a–FR–3

Typ: Transporter för järnvägsföretagets räkning.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till detta direktiv: 5.4.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Uppgifter om farligt gods ska anges på fraktsedeln.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Farligt gods i mängder som inte överskrider begränsningarna enligt 1.1.3.6 och som transporteras för järnvägsföretagets räkning behöver inte anges i lastdeklarationen.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 5 juin 2001 relatif au transport des marchandises dangereuses par chemin de fer – Article 20.2.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RA–a–FR–4

Typ: Undantag från märkning av vissa postvagnar.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till detta direktiv: 5.3.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Krav på att sätta etiketter på vagnarna.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Etiketter måste endast sättas på postvagnar som transporterar mer än tre ton ämnen av samma klass (med undantag för klasserna 1, 6.2 och 7).

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 5 juin 2001 relatif au transport des marchandises dangereuses par chemin de fer – Article 21.1.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

115

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/55

 

 

 

 

RA–a–FR–5

Typ: Undantag från märkning av vagnar som transporterar småcontainrar.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till detta direktiv: 5.3.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Krav på att sätta etiketter på vagnarna.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Om de etiketter som sätts på småcontainrarna är klart synliga behöver vagnarna inte ha några etiketter.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 5 juin 2001 relatif au transport des marchandises dangereuses par chemin de fer – Article 21.2.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RA–a–FR–6

Typ: Undantag från märkning av vagnar som transporterar vägfordon lastade med paket.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till detta direktiv: 5.3.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Krav på att sätta etiketter på vagnar.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Om vägfordonen har etiketter som motsvarar paketen i lasten behöver vagnarna inte ha några etiketter.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Arrêté du 5 juin 2001 relatif au transport de marchandises dangereuses par chemin de fer – Article 21.3.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

SE Sverige

RA–a–SE–1

Typ: Järnvägsvagnar som transporterar farligt gods som expressgods behöver inte vara försedda med etiketter.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till detta direktiv: 5.3.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Järnvägsvagnar som transporterar farligt gods ska vara försedda med etiketter.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Järnvägsvagnar som transporterar farligt gods som expressgods behöver inte vara försedda med etiketter.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Kommentarer: Gods som ska få kallas expressgods enligt RID omfattas av kvantitativa begränsningar. Med andra ord rör det sig om små mängder.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

116

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/56

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

UK Förenade kungariket

RA–a–UK–1

Typ: Transport av vissa relativt ofarliga radioaktiva föremål, exempelvis klockor, armbandsur, rökdetektorer och kom­ passrosor.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till detta direktiv: Största delen av bestämmelserna i RID.

Innehåll i bilagan till direktivet: Bestämmelserna om transport av ämnen av klass 7.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Vissa varor som innehåller begränsade mängder radioaktiva ämnen undantas helt från de nationella bestämmelserna.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Packaging, Labelling and Carriage of Radioactive Material by Rail Regulations 1996, reg. 2(6) (as amended by Schedule 5 of the Carriage of Dangerous Goods [Amendment] Regulations 1999).

Kommentarer: Detta undantag är en kortsiktig åtgärd, som inte längre kommer att vara nödvändig när liknande ändringar av IAEA:s föreskrifter har införlivats med RID.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RA–a–UK–2

Typ: Lättnad av begränsningarna för transporter av samlastade explosiva ämnen och för transporter av explosiva ämnen med andra typer av farligt gods, i vagnar, fordon och containrar (N4/5/6).

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till detta direktiv: 7.5.2.1 och 7.5.2.2.

Innehåll i bilagan till direktivet: Begränsningar av vissa typer av samlastning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Den nationella lagstiftningen är mindre begränsande när det gäller samlastning av explosiva ämnen, förutsatt att sådana transporter kan ske riskfritt.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Packaging, Labelling and Carriage of Radioactive Material by Rail Regulations 1996, reg. 2(6) (as amended by Schedule 5 of the Carriage of Dangerous Goods [Amendment] Regulations 1999).

Kommentarer: Förenade kungariket vill tillåta vissa anpassningar av bestämmelserna för samlastning av explosiva ämnen med andra explosiva ämnen och samlastning av explosiva ämnen med andra typer av farligt gods. Alla anpassningar kommer dock att innebära en begränsning av mängden av en eller flera delar av lasten och kommer endast att tillåtas förutsatt att alla rimliga och genomförbara åtgärder har vidtagits för att förhindra att de explosiva ämnena kommer i kontakt med, eller på annat sätt äventyrar eller blir utsatta för fara från sådant gods.

Exempel på anpassningar som Förenade kungariket kan komma att tillåta är:

1.Explosiva ämnen som klassificerats med UN-nummer 0029, 0030, 0042, 0065, 0081, 0082, 0104, 0241, 0255, 0267, 0283, 0289, 0290, 0331, 0332, 0360 eller 0361 får transporteras i samma fordon som farligt gods som klassificerats med UN-nummer 1942. Mängden av UN 1942 som får transporteras ska begränsas genom att det betraktas som ett explosivt ämne enligt 1.1D.

2.Explosiva ämnen som klassificerats med UN-nummer 0191, 0197, 0312, 0336, 0403, 0431 eller 0453 får trans­ porteras i samma fordon som farligt gods (med undantag av brandfarliga gaser, smittfarliga ämnen och giftiga ämnen) i transportkategori 2 eller farligt gods i transportkategori 3, eller en kombination av dessa, förutsatt att den totala vikten eller volymen av farligt gods i transportkategori 2 inte överstiger 500 kg eller liter och att den sammanlagda nettovikten för sådana explosiva ämnen inte överstiger 500 kg.

117

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/57

 

 

 

 

3.Explosiva ämnen enligt 1.4G får transporteras med brandfarliga vätskor och gaser i transportkategori 2 eller ej brandfarliga, ej giftiga gaser i transportkategori 3, eller en kombination av dessa i samma fordon, förutsatt att den totala vikten eller volymen för farligt gods inte överstiger 200 kg eller liter och den sammanlagda nettovikten för explosiva ämnen inte överstiger 20 kg.

4.Explosiva föremål som klassificerats med UN-nummer 0106, 0107 eller 0257 får transporteras med explosiva föremål i samhanteringsgrupp D, E eller F av vilka de utgör beståndsdelar. Den totala mängden av explosiva ämnen med UN- nummer 0106, 0107 eller 0257 får inte överstiga 20 kg.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RA–a–UK–3

Typ: Tillstånd för olika ”maximala totala kvantiteter per transportenhet” för gods av klass 1 i kategori 1 och 2 i tabellen i 1.1.3.1.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till detta direktiv: 1.1.3.1.

Innehåll i bilagan till direktivet: Undantag beroende på transportens art.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Fastställande av regler om undantag för begränsade kvantiteter och samlastade explosiva ämnen.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: The Carriage of Dangerous Goods and Use of Transportable Pressure Equipment Regulations 2004: Regulation 3(7)(b).

Kommentarer: Att tillåta olika begränsade kvantitetsgränser och multiplikationsfaktorer för samlastat gods av klass 1, dvs. 50 för kategori 1 och 500 för kategori 2. Vid beräkning av blandad last ska multiplikationsfaktorerna anges som 20 för transportkategori 1 och 2 för transportkategori 2.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RA–a–UK–4

Typ: Antagande av RA–a–FR–6.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till detta direktiv: 5.3.1.3.2.

Innehåll i bilagan till direktivet: Lättnader i kravet på etikettering vid kombitransport.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Kravet på storetikettering är inte tillämpligt när fordonets storetiketter är klart synliga.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: The Carriage of Dangerous Goods and Use of Transportable Pressure Equipment Regulations 2004: Regulation 7(12).

Kommentarer: Detta har alltid varit en nationell bestämmelse i Förenade kungariket.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

På grundval av artikel 6.2 bi i detta direktiv.

DE Tyskland

RA–bi–DE–1

Typ: Transporter av klass 9 PCB-kontaminerat material i bulk.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till detta direktiv: 7.3.1.

118

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

L 260/58

SV

Europeiska unionens officiella tidning

30.9.2008

 

 

 

 

Innehåll i bilagan till direktivet: Bulktransporter.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Tillstånd för bulktransporter i fordon med växelflak eller containrar som förseglats för att inte släppa in vätskor eller damm.

Hänvisning till den nationella lagstiftningen: Gefahrgut-Ausnahmeverordnung – GGAV 2002 vom 6.11.2002 (BGBl. I S. 4350); Ausnahme 11.

Kommentarer: Undantag begränsat t.o.m. den 31 december 2004. Från och med 2005 gäller samma bestämmelser i ADR och RID.

Se även det multilaterala avtalet M137.

Förteckning nr 4*.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

RA–bi–DE–2

Typ: Transporter av förpackat farligt avfall.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till detta direktiv: 1 till 5.

Innehåll i bilagan till direktivet: Klassificering, förpackning och märkning.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Klass 2 till 6.1, 8 och 9. Samemballering och transport av farligt avfall i förpack­ ningar och IBC (småbulkbehållare). Avfall måste vara förpackat i inre förpackningar (när det samlas in) och delas in i specifika avfallsgrupper (för att undvika farliga reaktioner inom en avfallsgrupp). Användning av skriftliga specialinstruk­ tioner som rör avfallsgrupperna och som fraktsedel. Insamling av avfall från hushåll, laboratorier, etc.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Gefahrgut-Ausnahmeverordnung – GGAV 2002 vom 6.11.2002 (BGBl. I S. 4350); Ausnahme 20.

Kommentarer: Förteckning nr 6*.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

SE Sverige

RA–bi–SE–1

Typ: Transport av farligt avfall till anläggningar för bortskaffande av farligt avfall.

Hänvisning till bilaga II avsnitt II.1 till detta direktiv: 2, 5.2 och 6.1.

Innehållet i bilagan till direktivet: Klassificering och märkning, samt bestämmelser för tillverkning och provning av förpackningar.

Den nationella lagstiftningens innehåll: Lagstiftningen innehåller förenklade klassificeringskriterier, mindre stränga krav för tillverkning och provning av förpackningar, och ändrade bestämmelser om märkning och etikettering. I stället för att farligt avfall klassificeras i enlighet med RID delas det in i olika avfallsgrupper. Varje avfallsgrupp innehåller ämnen som i enlighet med RID kan samemballeras. Varje förpackning ska märkas med koden för den berörda avfallsgruppen i stället för UN-numret.

Ursprunglig hänvisning till den nationella lagstiftningen: Särskilda bestämmelser om vissa inrikes transporter av farligt gods på väg och i terräng.

Kommentarer: Dessa bestämmelser får endast tillämpas för transport av farligt avfall från offentliga återvinningsstationer till anläggningar för bortskaffande av farligt avfall.

Sista giltighetsdag: 30 juni 2015.

119

Prop. 2012/13:177

Bilaga 4

30.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 260/59

 

 

 

 

BILAGA III

TRANSPORT PÅ INRE VATTENVÄGAR

III.1 ADN

Bestämmelser som bifogas ADN, som gäller från och med den 1 juli 2009, samt artiklarna 3 f), 3 h), 8.1 och 8.3 i ADN. ”Kontraktslutande part” ska ersättas med ”medlemsstat” i lämpliga fall.

III.2 Kompletterande övergångsbestämmelser

1.Medlemsstaterna får behålla de restriktioner avseende transport av ämnen som innehåller dioxiner och furaner som gällde den 30 juni 2009.

2.Certifikat i enlighet med bilaga III, avsnitt III.1 (8.1), som utfärdats före eller under den övergångsperiod som avses i artikel 7.2 ska vara giltiga till och med den 30 juni 2016, om det inte anges en kortare giltighetstid i certifikatet.

III.3 Nationella undantag

120

Prop. 2012/13:177

Bilaga 5

23.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/5

 

 

 

 

DIREKTIV

KOMMISSIONENS DIREKTIV 2008/87/EG av den 22 september 2008

om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG av den 12 december 2006 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart och om upphävande av rådets direktiv 82/714/EEG (1), särskilt artikel 20.1 första meningen, och

av följande skäl:

(1)Efter antagandet av direktivet i december 2006 har man enats om att ändra bestämmelserna om inspektion av fartyg på Rhen i enlighet med artikel 22 i den reviderade konventionen för sjöfarten på Rhen. Direktiv 2006/87/EG måste därför ändras i enlighet med detta.

(2)Det bör säkerställas att gemenskapens certifikat för fartyg och det fartygscertifikat som utfärdas enligt bestämmel­ serna om inspektion av fartyg på Rhen utfärdas på basis av tekniska föreskrifter som garanterar en likvärdig säker­ hetsnivå.

(3)För att undvika snedvridningar av konkurrensen och olika nivåer av säkerhet måste ändringarna av direktiv 2006/87/EG genomföras så snabbt som möjligt.

(4)De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från den kommitté som avses i artikel 7 i

(1) EUT L 389, 30.12.2006, s. 1.

rådets direktiv 91/672/EEG av den 16 december 1991 om det ömsesidiga erkännandet av båtförarcertifikat för transport av gods och passagerare på inre vattenvägar (2).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilaga II till direktiv 2006/87/EG ska ändras enligt bilaga I till detta direktiv.

Artikel 2

Bilagorna V och VI till direktiv 2006/87/EG ska ändras enligt bilaga II till detta direktiv.

Artikel 3

De medlemsstater som har inre vattenvägar enligt artikel 1.1 i direktiv 2006/87/EG ska sätta i kraft de bestämmelser, lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv med verkan från och med den 30 december 2008. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis­ ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis­ ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

(2) EGT L 373, 31.12.1991, s. 29.

121

Prop. 2012/13:177

Bilaga 5

L 255/6

SV

Europeiska unionens officiella tidning

23.9.2008

 

 

 

 

Artikel 4

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 5

Detta direktiv riktar sig till de medlemsstater som har sådana inre vattenvägar som avses i artikel 1.1 i direktiv 2006/87/EG.

Utfärdat i Bryssel den 22 september 2008.

På kommissionens vägnar

Antonio TAJANI

Vice ordförande

122

Prop. 2012/13:177

Bilaga 5

23.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/7

 

 

 

 

BILAGA I

Bilaga II till direktiv 2006/87/EG ska ändras på följande sätt:

1.Innehållsförteckningen ska ändras på följande sätt.

a)I artikel 2.18 ska rubriken ersättas med följande:

”Artikel 2.18 – Unikt europeiskt identifieringsnummer för fartyg”.

b)I artikel 6.09 ska rubriken ersättas med följande:

”Artikel 6.09 – Besiktning och regelbundna inspektioner”.

c)Följande artikel ska införas som artikel 10.03c:

”Artikel 10.03c – Fasta brandbekämpningssystem för att skydda föremål”.

2.I Artikel 2.07 punkt 1 ska ”officiellt nummer” ersättas med ”europeiskt identifieringsnummer för fartyg”.

3.Artikel 2.17 ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 2 ska följande mening läggas till:

”De ska uppdatera det register som avses i punkt 1 i enlighet därmed.”

b)Följande punkt ska läggas till som punkt 3:

”3. I syfte att införa bestämmelser för att upprätthålla säkerhet och lugn vid sjöfart och för genomförandet av artiklarna 2.02–2.15 liksom artiklarna 8, 10, 11, 12, 15, 16 och 17 i detta direktiv kommer endast lästillträde till registret enligt förlagan i bilaga VI att beviljas andra medlemsstaters behöriga myndigheter, avtalsstater i Mannheimkonventionen och, så länge som likvärdig sekretess garanteras, tredje land på basis av administrativa avtal.”

4.Artikel 2.18 ska ersättas med följande:

Artikel 2.18

Unikt europeiskt identifieringsnummer för fartyg

1.Det unika europeiska identifieringsnumret för fartyg, nedan kallat europeiska identifieringsnummer för fartyg, ska bestå av åtta arabiska siffror enligt tillägg III.

2.Den behöriga myndighet som utfärdar ett gemenskapscertifikat ska på detta gemenskapscertifikat ange det euro­ peiska identifieringsnumret för fartyg. Om farkosten inte har ett europeiskt identifieringsnummer för fartyg vid den tid då gemenskapscertifikatet utfärdas ska identifieringsnumret tilldelas farkosten av den behöriga myndig­ heten i den medlemsstat där farkosten är registrerad eller har sin hemmahamn.

När det gäller farkoster från länder där ett europeiskt identifieringsnummer för fartyg inte kan tilldelas ska de behöriga myndigheter som utfärdar gemenskapscertifikat tilldela ett europeiskt identifieringsnummer som ska anges på gemenskapscertifikatet.

3.Endast ett enda europeiskt identifieringsnummer för fartyg kan tilldelas en farkost. Det europeiska identifierings­ numret för fartyg utfärdas endast en gång och förblir oförändrat under farkostens hela livstid.

4.Farkostens ägare eller dennes ombud ska ansöka om ett europeiskt identifieringsnummer för fartyg hos de behöriga myndigheterna. Ägaren eller ombudet ska också fästa det europeiska identifieringsnummer som förts in i gemenskapscertifikatet på farkosten.

123

Prop. 2012/13:177

Bilaga 5

L 255/8

SV

Europeiska unionens officiella tidning

23.9.2008

 

 

 

 

5.Medlemsstaterna ska meddela kommissionen namnet på de behöriga myndigheter som är ansvariga för att tilldela det europeiska identifierings-numret för fartyg. Kommissionen ska föra register över dessa behöriga myndigheter och behöriga myndigheter som meddelats av tredje land, och ska hålla registret tillgängligt för medlemsstaterna. På begäran ska registret också hållas tillgängligt för tredjelands behöriga myndigheter.

6.De behöriga myndigheterna i enlighet med punkt 5 ska vidta åtgärder för att informera övriga behöriga myndig­ heter som är upptagna i det register som förs i enlighet med punkt 5 om alla europeiska identifieringsnummer för fartyg som tilldelas samt de uppgifter för identifikation av fartyget som anges i tillägg IV. Dessa uppgifter kan hållas tillgängliga för behöriga myndigheter i andra medlemsstater, avtalsstater i Mannheimkonventionen och, om likvärdig sekretess garanteras, tredjeland på basis av administrativa avtal i syfte att införa bestämmelser för att upprätthålla säkerhet och lugn vid sjöfart och för genomförandet av artiklarna 2.02–2.15, 2.18.3 och artiklarna 8, 10, 11, 12, 15, 16 och 17 i detta direktiv.”

5.I Artikel 2.19 punkt 2 andra stycket ska ’officiella nummer’ ersättas med ’europeiska identifieringsnummer för fartyg’.

6.Artikel 6.02 punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Om styranordningen har en motoriserad drivenhet, ska det finnas en separat reservdrivenhet eller en extra manuell drivenhet. Om rodersystemets drivenhet stannar eller vid tekniskt fel måste den separata reservdrivenheten eller den manuella drivenheten vara i bruk inom fem sekunder”

7.Artikel 6.03 ska ersättas med följande:

Artikel 6.03

Hydraulisk drivenhet för styranordningen

1.Ingen annan strömförbrukande apparat får anslutas till den hydrauliska drivenheten för styranordningen.

2.Hydraultankar ska vara utrustade med en larmanordning som övervakar oljan, så att den hålls på en nivå som krävs för säker drift.

3.Rörsystemets dimensioner, konstruktion och placering ska vara sådana att de i möjligaste mån är skyddade mot mekaniska skador eller skador på grund av brand.

4.Hydraulslangar

a)är endast tillåtna, om det är nödvändigt att använda sådana för att dämpa vibrationer eller för att de ingående delarna ska kunna röra sig fritt,

b)ska vara konstruerade för ett tryck som minst motsvarar högsta arbetstryck,

c)ska bytas ut senast vart åttonde år.

5.Hydraulcylindrar, hydraulpumpar och hydraulmotorer samt elektriska motorer ska besiktigas minst vart åttonde år av ett specialiserat företag och vid behov repareras.”

8.Artikel 6.07.2 ska ändras på följande sätt:

a)Inledningsfrasen ska ersättas med följande:

”Ett ljud- och ljuslarm ska finnas vid styrplatsen för att varna för följande:”

b)Punkt a ska ersättas med följande:

”a) Minskning av oljan i hydraultankarna till lägsta nivå enligt artikel 6.03.2 och minskning av hydraulsystemets arbetstryck.”

124

Prop. 2012/13:177

Bilaga 5

23.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/9

 

 

 

 

9.Artikel 6.09 ska ersättas med följande:

Artikel 6.09

Besiktning och regelbundna inspektioner

1.Ett inspektionsorgan ska kontrollera att styrinrättningen installerats på rätt sätt. För detta ändamål kan inspek­ tionsorganet begära att få se följande dokument:

a)Beskrivning av styrinrättningen.

b)Ritningar och information om styranordningens drivenheter och styrkontrollsystem.

c)Information om styranordningen.

d)Elkretsschema.

e)Beskrivning av girhastighetsregulatorn.

f)Drift- och underhållsanvisningar för styrinrättningen.

2.Styrinrättningen som helhet ska kontrolleras med ett manöverprov. Om en girhastighetsregulator har installerats ska det kontrolleras att en fastställd rutt kan hållas med säkerhet och att svängar kan utföras på ett säkert sätt.

3.Motoriserade styrinrättningar ska inspekteras av en expert

a)innan de tas i drift,

b)efter ett tekniskt fel,

c)efter ändringar eller reparationer,

d)regelbundet minst vart tredje år.

4.Inspektionen ska åtminstone omfatta följande:

a)Kontroll av att styrinrättningen överensstämmer med de godkända ritningarna och vid de regelbundna inspektionerna en kontroll av huruvida ändringar har gjorts.

b)Provning av styrinrättningen i alla driftlägen.

c)Visuell kontroll och täthetskontroll av de hydrauliska delarna, särskilt ventiler, rörsystem, hydraulslangar, hydraulcylindrar, hydraulpumpar och hydraulfilter.

d)Visuell kontroll av de elektriska delarna, särskilt reläer, elmotorer och säkerhetsanordningar.

e)Kontroll av ljud- och ljuskontrollenheterna.

5.Ett inspektionscertifikat, som undertecknats av inspektören och i vilket datum för inspektionen anges, ska utfärdas.”

125

Prop. 2012/13:177

Bilaga 5

L 255/10

SV

Europeiska unionens officiella tidning

23.9.2008

 

 

 

 

10.Artikel 7.02 ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 2 ska det första stycket ersättas med följande:

”Den för rorsmannen skymda zonen förut i olastat skick med halvfyllt bränsleförråd men utan ballast får inte överstiga två fartygslängder eller 250 m, beroende på vilket som är kortats, till vattenytan.”

b)I punkt 6 ska det andra stycket ersättas med följande:

”För att undvika reflexer ska bryggans frontfönster vara bländfria eller monterade så att de på ett effektivt sätt förhindrar reflexer. Detta krav ska anses uppfyllt när fönstren har en lutning från det vertikala planet med den övre delen i en vinkel utåt på minst 10° och högst 25°.”

11.Artikel 8.05.7 ska ersättas med följande:

”7. Distributionsrören för bränsle ska vara försedda med en snabbstängningsventil direkt vid tanköppningen som kan manövreras från däck, även när rummen i fråga är låsta.

Om manöverorganet är dolt, får inte locket eller skyddet kunna låsas.

Manöverorganet ska markeras med rött. Om organet är dolt ska det märkas med en symbol för den snabb­ stängande ventilen i enlighet med bild 9 i tillägg I med en sidolängd på minst 10 cm.

Det första stycket gäller inte bränsletankar som är monterade direkt på motorn.”

12.I artikel 9.15.9 ska följande mening läggas till:

”Antalet kabelfogar ska vara minsta möjliga.”

13.Artikel 10.03a ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8. Ett inspektionscertifikat, som undertecknats av inspektören och i vilket datum för inspektionen anges, ska utfärdas.”

b)Punkt 10 ska utgå.

14.Artikel 10.03b ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 1 ska följande punkt läggas till som punkt d:

”d) FK-5-1-12 (dodekafluoro-2-metylpentan-3-on).”

b)I punkt 4 ska punkt b ersättas med följande:

”b) Munstyckena ska vara dimensionerade och monterade på ett sådant sätt att släckmedlet fördelas jämnt. Släckmedlet ska i synnerhet vara effektivt även under golvplattorna.”

c)I punkt 5 e ska led cc ersättas med följande:

”cc) Åtgärder som besättningen ska vidta när brandbekämpningssystemet är utlöst och när den får tillträde till det skyddade utrymmet efter utlösning eller översvämning, särskilt när det gäller en eventuell närvaro av farliga ämnen.”

126

Prop. 2012/13:177

Bilaga 5

23.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/11

 

 

 

 

d)I punkt 9 ska led e ersättas med följande:

”e) Ett inspektionscertifikat, som undertecknats av inspektören och i vilket datum för inspektionen anges, ska utfärdas.”

e)Punkt 13 ska ersättas med följande:

”13. FK-5-1-12 - brandbekämpningssystem

För brandbekämpningssystem i vilka FK-5-1-12 används som släckmedel ska utöver kraven i punkterna 1–9 följande bestämmelser uppfyllas:

a)Om flera utrymmen med olika bruttovolym ska skyddas, ska varje utrymme vara försett med ett eget brandbekämpningssystem.

b)Varje FK-5-1-12-behållare som är installerad i det utrymme som ska skyddas ska vara försedd med en övertrycksventil. Om behållaren utsätts för följderna av brand och brandbekämpningssystemet inte har utlösts, ska övertrycksventilen utan risker släppa ut behållarens innehåll i det utrymme som ska skyddas

c)Varje behållare ska vara utrustad med en anordning för kontroll av gastrycket.

d)Behållare får inte fyllas till mer än 1,00 kg/l. Den specifika volymen för FK-5-1-12 som inte är under tryck ska anses vara 0,0719 m3/kg.

e)Volymen för det utrymme som ska skyddas ska uppgå till minst 5,5 % av utrymmets bruttovolym. Denna volym ska tillföras på 10 sekunder.

f)FK-5-1-12-behållarna ska vara försedda med en tryckövervakare som utlöser en akustisk eller optisk varningssignal i styrhytten vid icke-avsedd förlust av drivmedel. Om det inte finns någon styrhytt ska varningssignalen avges utanför det utrymme som ska skyddas.

g)Efter utlösning av systemet får koncentrationen i det utrymme som ska skyddas inte överstiga 10 %.”

15.Följande artikel ska införas som artikel 10.03c:

Artikel 10.03c

Fasta brandbekämpningssystem för att skydda föremål

Fasta brandbekämpningssystem för att skydda föremål ska endast vara tillåtna på grundval av rekommendationer från kommittén.”

16.I artikel 10.05.2 ska det första stycket ersättas med följande:

”2. Det ska finnas en personlig, automatiskt uppblåsbar räddningsväst enligt Europastandard EN 395: 1998, EN 396: 1998, EN ISO 12402-3: 2006 eller EN ISO 12402-4: 2006 inom räckhåll för alla personer som normalt finns ombord.”

17.I artikel 14.13 ska följande mening införas efter den andra meningen:

”När det gäller passagerarfartyg ska experten dessutom kontrollera om det finns ett giltigt inspektionscertifikat som intygar att gaslarmsystemet enligt artikel 15.15.9 är korrekt installerat eller en inspektion av det.”

127

Prop. 2012/13:177

Bilaga 5

L 255/12

SV

Europeiska unionens officiella tidning

23.9.2008

 

 

 

 

18.Artikel 15.03 ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 1 ska följande mening läggas till:

”Uppgifter om fyrskepp som beaktas vid stabilitetsberäkningen ska bestämmas med hjälp av ett krängningsprov.”

b)Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i)I det tredje stycket ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”Dessutom ska kravet i punkt 3d bestyrkas för följande lastkondition:”

ii)Det sista stycket ska utgå.

c)Punkt 3 ska ändras på följande sätt:

i)Punkterna a, b och c ska ersättas med följande:

”a) Den maximala rätande hävarmen hmax ska inträffa vid en krängningsvinkel på φmax ≥ (φmom+3°) och får inte vara mindre än 0,20 m. Om φf < φmax får den rätande hävarmen vid flödningsvinkeln φf dock inte vara mindre än 0,20 m.

b)Flödningsvinkeln φf får inte vara mindre än (φmom+3°).

c)Arean A under kurvan för den rätande hävarmen ska beroende på positionen för φf och φmax uppnå minst följande värden:

 

Fall

 

 

 

A

 

 

 

 

 

 

1

φmax ≤ 15° eller φf ≤ 15°

 

0,05 m.rad till den mindre av vinklarna φmax eller φf

 

2

15° < φmax < 30°

φmax ≤ φf

0,035+0,001

· (30-φmax) m.rad till vinkeln φmax

 

3

15° < φf < 30°

φmax > φf

0,035+0,001

· (30-φf) m.rad till vinkeln φf

4

φmax ≥ 30° and φf ≥ 30°

 

0,035 m.rad till vinkeln φ = 30°

 

 

 

 

 

 

I denna figur gäller följande:

 

 

 

hmax

den största hävarmen

 

 

 

φkrängningsvinkeln

φf

flödningsvinkeln, dvs. den krängningsvinkel vid vilken öppningar i skrovet, överbyggnaden eller

 

däckhusen som inte kan tillslutas vattentätt, översvämmas

φmom

den maximala krängningsvinkeln enligt e

φmax

den krängningsvinkel vid vilken den maximala rätande hävarmen inträffar

Aarean under kurvan för den rätande hävarmen”

128

Prop. 2012/13:177

Bilaga 5

23.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/13

 

 

 

 

ii)Led e ska ersättas med följande:

”e) Krängningsvinkeln φmom får i följande två fall inte överskrida 12°:

aa)Vid tillämpning av krängningsmomentet beroende på personer och vind enligt punkterna 4 och 5.

bb)Vid tillämpning av krängningsmomentet beroende på personer och girning enligt punkterna 4 och 6.”

d)I punkt 4 ska

ni = 4 för fria däckytor och däckytor med flyttbara möbler,

för däckytor med fasta sittmöbler såsom bänkar ska ni beräknas med en bredd på 0,45 m och ett djup på 0,75 m per person”

ersättas med följande:

ni = 3,75 för fria däckytor och däckytor med flyttbara möbler,

för däckytor med fasta sittmöbler såsom bänkar ska ni beräknas med en bredd på 0,50 m och ett djup på 0,75 m per person”

e)Punkt 9 ska ändras på följande sätt:

i)Tabellen under inledningsfrasen i det andra stycket ska ersättas med följande tabell:

 

 

”1-avdelningsstatus

 

2-avdelningsstatus

 

 

 

 

 

Sidoskadans utsträckning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

långskeppsled 1 [m]

0,10

· LWL, dock inte mindre än

0,05

· LWL, dock inte mindre än

 

4,00

m

2,25

m

 

 

 

 

 

tvärskeppsled b [m]

B/5

 

0,59

 

 

 

 

vertikalled h [m]

från fartygets botten och uppåt utan begränsning

 

 

 

 

 

Bottenskadans utsträckning

 

 

 

 

 

 

 

 

 

långskeppsled 1 [m]

0,10

· LWL, dock inte mindre än

0,05

· LWL, dock inte mindre än

 

4,00

m

2,25

m

 

 

 

 

 

tvärskeppsled b [m]

B/5

 

 

 

 

 

vertikalled h [m]

0,59, rörledningar som installerats enligt artikel 15.02.13 c ska anses

 

intakta”

 

 

 

 

 

 

 

ii)I led d ska det sista stycket utgå.

f)I punkt 10 ska följande led läggas till som led d:

”d) Beräkningen av effekten av den fria ytan under de mellanliggande faserna av vatteninströmning ska bygga på de skadade avdelningarnas bruttoyta.”

g)Punkt 11 ska ändras på följande sätt:

i)I inledningsfrasen ska ”på grund av personer” utgå.

129

Prop. 2012/13:177

Bilaga 5

L 255/14

SV

Europeiska unionens officiella tidning

23.9.2008

 

 

 

 

ii)Led b ska ersättas med följande:

”b) Över jämviktsläget ska den positiva delen av kurvan för den rätande hävarmen visa ett värde för den

rätande hävarmen på GZR ≥ 0,02 m med en area A ≥ 0,0025 m·rad. Dessa minimivärden för stabilitet ska uppfyllas till dess att den första oskyddade öppningen hamnar under vatten eller under alla omständigheter innan en krängningsvinkel på φm of 25° uppnås.

I denna figur gäller följande:

φE

är krängningsvinkeln under vatteninströmningens slutskede med beaktande av krängningsmomen­

 

tet i enlighet med punkt 4.

φm

är vinkeln för förlust av stabilitet, den vinkel vid vilken den första oskyddade öppningen hamnar

 

under vatten eller 25°. Det minsta värdet ska användas

GZR

är den återstående rätande hävarmen under vatteninströmningens slutskede med beaktande av

 

krängningsmomentet i enlighet med punkt 4.

GZK

är den krängande hävarmen från krängningsmomentet i enlighet med punkt 4.”

19.Artikel 15.06 ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 3 a ska följande mening läggas till:

”utrymmen, utom kabiner, och grupper av utrymmen som endast har en utgång ska ha minst en nödutgång.”

b)I punkt 8 a ska inledningsfrasen ersättas med följande:

”Samlingsområdenas totala yta (AS) ska motsvara minst värdet av följande formel:”

20.Artikel 15.09 ska ändras på följande sätt:

a)I punkt 1 ska det första stycket ersättas med följande:

”Utöver de livbojar som anges i artikel 10.05.1 ska alla delar av det däck som är avsett för passagerare och som inte är inbyggt vara utrustat med lämpliga livbojar som ska placeras på båda sidor av fartyget och högst 20 m ifrån varandra. Livbojarna ska anses som lämpliga om de uppfyller kraven i

130

Prop. 2012/13:177

Bilaga 5

23.9.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 255/15

 

 

 

 

Europastandard EN 14144: 2003, eller

den internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS 1974) kapitel III regel 7.1, och den internationella livräddningsutrustningskoden (LSA-koden) punkt 2.1.”

b)Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Utöver de livbojar som anges i punkt 1 ska personlig livräddningsutrustning enligt artikel 10.05.2 finnas inom räckhåll för all personal ombord. För ombordanställda som inte har ansvar för arbetsuppgifter enligt säker­ hetsrutinerna är icke-uppblåsbara eller halvautomatiskt uppblåsbara flytvästar enligt de standarder som anges i artikel 10.05.2 tillåtna.”

c)Punkt 4 ska ändras på följande sätt:

i)Första stycket ska ersättas med följande:

”Utöver den livräddningsutrustning som anges i punkt 1 och 2 ska personlig livräddningsutrustning enligt artikel 10.05.2 finnas för 100 % av det högsta tillåtna antalet passagerare. Icke-uppblåsbara eller halvautoma­ tiskt uppblåsbara flytvästar enligt de standarder som anges i artikel 10.05.2 är också tillåtna.”

ii)Det andra stycket ska utgå.

21.Artikel 15.10.6 sista meningen ska ersättas med följande:

”Reservströmsanläggningen ska vara installerad ovanför marginallinjen och så långt bort som möjligt från kraft­ källorna enligt artikel 9.02.1 för att säkerställa att, i händelse av vatteninströmning enligt artikel 15.03.9 den inte hamnar under vatten samtidigt med dessa kraftkällor.”

22.Artikel 15.11 ska ändras på följande sätt:

a)Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)I d ska led aa ersättas med följande:

”aa) Bilaga I del 3 till koden för brandprovningsmetoder, och”

ii)Följande led ska läggas till som led e:

”e) Inspektionsorganet får enligt koden för brandprovningsmetoder föreskriva en provning av en slumpvis vald skiljevägg för att säkerställa att den uppfyller kraven i punkt 2 om motståndskraft och temperaturökning.”

b)Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Skiljeväggar

a)mellan utrymmen ska vara utformade enligt följande tabeller:

aa)Tabell för skiljeväggar mellan utrymmen där inga trycksatta sprinklersystem enligt artikel 10.03a är installerade.

131

Prop. 2012/13:177

Bilaga 5

L 255/16

SV

 

Europeiska unionens officiella tidning

 

 

23.9.2008

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utrymmen

Kontroll­

Trapphus

Samlingsom­

Salonger

Maskinrum

Kök

Förrådsrum

 

 

 

 

centraler

 

råden