Regeringens proposition 2012/13:123
Myndigheters tillgång till tjänster för elektronisk Prop.
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 21 mars 2013
Fredrik Reinfeldt
(Näringsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas förslag till en ny lag om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering. Lagen ska gälla när en upphandlande myndighet har beslutat att tillämpa valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering av enskilda i myndighetens elektroniska tjänster och har anslutit sig till ett system för säker elektronisk identifiering som tillhandahålls av en myndighet som utses av regeringen. En ytterligare förutsättning är att den myndighet som regeringen har utsett har fått i uppdrag av den upphandlande myndigheten att administrera valfrihetssystemet och föra dess talan i samband med mål om rättelse. Med valfrihetssystem avses ett förfarande där den enskilde har rätt att välja leverantör bland de leverantörer som en upphandlande myndighet har godkänt och tecknat kontrakt med för att få en tjänst utförd.
På en särskild webbplats ska det löpande annonseras vilka tjänster för elektronisk identifiering som efterfrågas. Alla leverantörer som ansöker om att få delta i ett valfrihetssystem och som uppfyller de uppställda kraven och villkoren ska godkännas. Därefter ska kontrakt tecknas med varje leverantör. Leverantörer har möjlighet att ansöka om rättelse och begära skadestånd om lagen inte har följts.
Bestämmelserna om s.k. anbudssekretess i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska inte gälla i ärenden enligt den nya lagen. Det föreslås även en ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar som innebär att förvaltningsrätten ska vara domför med en lagfaren domare vid prövning av mål enligt den nya lagen. Slutligen föreslås en ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter
1
Prop. 2012/13:123 som gör det möjligt för kommunala nämnder att överlåta beslutanderätt till den som ska administrera valfrihetssystem enligt den nya lagen.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2013.
2
2.2Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om
2.3Förslag till lag om ändring i lagen (2009:47) om
2.4Förslag till lag om ändring i offentlighets- och
4.3Hur tillgodoses den offentliga förvaltningens behov
4.5Förslag till
6.1Köp av
3
4
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1.lag om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering,
2.lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
3.lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter,
4.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
5
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1Förslag till lag om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag finns bestämmelser om tillämpning av valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
Lagen gäller när en upphandlande myndighet har
1.beslutat att tillämpa valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering av enskilda i myndighetens elektroniska tjänster,
2.anslutit sig till ett system för säker elektronisk identifiering som tillhandahålls av den myndighet som regeringen bestämmer, och
3.uppdragit åt den myndighet som avses i 2 att i den upphandlande myndighetens namn administrera valfrihetssystemet enligt
2 § Med valfrihetssystem avses i denna lag ett förfarande där den enskilde har rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som en upphandlande myndighet har godkänt och tecknat kontrakt med.
Termerna förfrågningsunderlag, kontrakt och upphandlande myndighet har i denna lag samma betydelse som i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling.
3 § Den upphandlande myndigheten ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och
Annonsering och förfrågningsunderlag
4 § En upphandlande myndighet som har beslutat att inrätta eller förändra ett valfrihetssystem ska annonsera på en nationell webbplats som har upprättats för ändamålet. Ansökningar ska löpande begäras in genom sådan annonsering.
Ett förfrågningsunderlag ska finnas tillgängligt på webbplatsen tillsammans med annonsen.
5 § Grunderna för den ekonomiska ersättningen till en leverantör ska framgå av förfrågningsunderlaget.
6
6 § Den upphandlande myndigheten får ställa särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Samtliga villkor ska anges i annonsen om valfrihetssystemet eller i förfrågningsunderlaget.
7 § I annonsen eller förfrågningsunderlaget ska det anges på vilket sätt ansökan ska lämnas in.
I förfrågningsunderlaget ska det anges inom vilken tid den upphandlande myndigheten kommer att besluta om godkännande.
Ansökan
8 § Leverantörer får lämna en ansökan var för sig eller tillsammans med andra leverantörer. Den upphandlande myndigheten får inte ställa upp villkor om att en grupp ska ha en bestämd juridisk form för att få lämna en ansökan. Den upphandlande myndigheten får dock begära att en grupp ska ha en viss juridisk form när den har blivit tilldelad ett kontrakt, om det behövs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.
9 § En sökande får vid behov åberopa andra företags ekonomiska, tekniska och yrkesmässiga kapacitet i ansökan. Sökanden ska genom att tillhandahålla ett åtagande från företagen i fråga eller på annat sätt kunna visa att den kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.
Uteslutning av sökande
10 § Den upphandlande myndigheten får utesluta en sökande som
1.är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är underkastad näringsförbud,
2.är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, ackord eller annat liknande förfarande,
3.genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott som avser yrkesutövningen,
4.kan visas ha gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen,
5.inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i hemlandet eller en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller
6.i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna upplysningar eller har lämnat felaktiga upplysningar som har begärts med stöd av 11 §.
Om sökanden är en juridisk person, får sökanden uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för sådant brott som avses i första stycket 3 eller har gjort sig skyldig till sådant fel som avses i första stycket 4.
11 § Den upphandlande myndigheten får begära att sökanden visar att det inte finns någon grund för att utesluta denne med stöd av 10 § första stycket 1, 2 eller 5.
Den upphandlande myndigheten ska som bevis för att det inte finns grund för att utesluta en sökande godta utdrag ur ett officiellt register
Prop. 2012/13:123
7
Prop. 2012/13:123 eller annan likvärdig handling när det gäller ett förhållande som avses i 10 § första stycket 1 eller 2 och intyg från en behörig myndighet när det gäller ett förhållande som avses i 10 § första stycket 5.
Om, i fråga om en sökande som inte är medborgare i eller bosatt i Sverige, sådana handlingar eller intyg som avses i andra stycket inte utfärdas i sökandens hemland eller ursprungsland, eller inte omfattar samtliga de fall som avses i 10 § första stycket 1, 2 och 5, får de ersättas med en utsaga som har avgetts på heder och samvete eller av en liknande försäkran. En sådan sökande får också föreläggas att visa att det inte finns grund för att utesluta denne med stöd av 10 § första stycket 3 eller andra stycket.
Om en sökande är registrerad i en officiell förteckning över godkända tjänstetillhandahållare i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska den upphandlande myndigheten utgå från att sökanden inte kan uteslutas som leverantör enligt 10 § första stycket
Godkännande av sökande och ingående av kontrakt
12 § Den upphandlande myndigheten ska godkänna samtliga sökande som uppfyller kraven i annonsen och förfrågningsunderlaget och som inte har uteslutits med stöd av 10 §.
13 § Den som har ansökt om godkännande ska få del av uppgifter som tillförs ärendet genom någon annan och få tillfälle att yttra sig över uppgifterna innan ärendet avgörs.
Ett slutligt beslut i ett ärende om godkännande enligt denna lag ska innehålla skälen för beslutet. Ett beslut om att inte godkänna en sökande ska även innehålla en upplysning om hur man ansöker om rättelse.
Sökanden ska snarast underrättas om beslutet. En underrättelse ska även lämnas när den upphandlande myndigheten beslutar att avbryta inrättandet av ett valfrihetssystem.
14 § När den upphandlande myndigheten har lämnat sitt godkännande enligt 12 § ska den upphandlande myndigheten utan dröjsmål teckna kontrakt med leverantören.
Information
15 § Den upphandlande myndigheten ska till enskilda lämna information om samtliga leverantörer som den upphandlande myndigheten har tecknat kontrakt med inom ramen för ett valfrihetssystem. Informationen ska vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig.
Rättsmedel
16 § En leverantör som gör gällande att en upphandlande myndighet har brutit mot en bestämmelse i denna lag, får ansöka om rättelse hos allmän förvaltningsdomstol.
Endast den sökande som inte har godkänts får ansöka om rättelse av beslut enligt 12 §.
En ansökan om rättelse ska vara skriftlig.
8
17 § Om den upphandlande myndigheten har brutit mot någon bestämmelse i denna lag och detta har medfört att en leverantör har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att den upphandlande myndigheten ska vidta rättelse.
18 § En ansökan om rättelse enligt 16 § ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2 har sin hemvist.
En ansökan enligt 16 § andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från det att en upplysning har lämnats enligt 13 § andra stycket.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
19 § En upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta sökanden för därigenom uppkommen skada.
Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol.
En skadeståndstalan som grundar sig på ett beslut att inte godkänna en sökande ska väckas inom ett år från dagen för beslutet. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
20 § Bestämmelserna i
21 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Tillsyn
22 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att denna lag följs.
Tillsynsmyndigheten får inhämta sådana upplysningar som är nödvändiga för tillsynen från en upphandlande myndighet och från den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2. Upplysningarna ska i första hand inhämtas genom ett skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna i stället inhämtas genom besök hos den upphandlande myndigheten eller den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2.
En upphandlande myndighet och den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2 är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
Prop. 2012/13:123
9
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar1 ska ha följande lydelse.
En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1.vid åtgärd som avser endast måls beredande,
2.vid förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av en annan förvaltningsrätt,
3.vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende och
4.vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.
Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är en förvaltningsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid förvaltningsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som förvaltningsrätten. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om detta.
Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av
1.mål av enkel beskaffenhet,
2.mål om bevissäkring och betalningssäkring enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om uppgifts eller handlings undantagande från kontroll enligt skatteförfarandelagen eller annan skatteförfattning,
3.mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket
(2010:610) samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med
1Lagen omtryckt 1981:1323.
2Senaste lydelse 2011:1303.
10
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff Prop. 2012/13:123 m.m.,
4.mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna,
5.mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
6.mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken,
7.mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt och
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
11
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter
dels att 6 kap.
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 kap. 4 a §, av följande lydelse.
6 kap.
4 a §
En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunalförbund får efter överenskommelse med den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2 lagen (2013:000) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering uppdra åt myndigheten att besluta på nämndens vägnar i ärenden enligt den lagen.
Uppdrag enligt första stycket får inte lämnas i de fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900).
5 §1 Föreskrifterna i 6 kap. 33 §
kommunallagen (1991:900) om uppdrag att besluta på nämndens vägnar tillämpas på ärenden enligt 4 § första stycket.
6 §2 Beslut som anställda i en in-
köpscentral fattar på en nämnds vägnar ska anmälas till den som har lämnat uppdraget.
1Senaste lydelse 2012:389.
2Senaste lydelse 2012:389.
12
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
3 Senaste lydelse 2012:389.
13
Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
dels att 19 kap. 3 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 19 kap. 3 a §, och närmast före 19 kap. 3 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myn-
detta stycke gäller inte vid ett ansökningsförfarande enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem.
1 Senaste lydelse 2011:1574.
14
Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande en handling som anger villkoren i ett slutet avtal gäller sekretessen dock längst till dess att två år, eller hos statliga affärsverk, Försvarets materielverk och Försvarsexportmyndigheten samt i kommunal affärsverksamhet fem år, har gått från det att avtalet slöts.
Undantag från sekretess
3 a §
Sekretessen enligt 3 § andra stycket gäller inte
1. vid ett ansökningsförfarande enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem, eller
2. vid ett ansökningsförfarande enligt lagen (2013:000) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
Prop. 2012/13:123
15
Den 17 juni 2010 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att förbereda och genomföra bildandet av en nämndmyndighet för samordning av statens och kommunernas hantering av metoder och tjänster för elektronisk identifiering och signering (e- legitimation). Myndighetens verksamhet skulle syfta till att privatpersoner och företag skulle kunna använda en och samma
Den 22 december 2010 överlämnade utredaren betänkandet E- legitimationsnämnden och Svensk
Den 1 januari 2011 inrättades
Den 29 mars 2011 hölls ett remissmöte. En förteckning över deltagarna vid remissmötet finns i bilaga 4. En sammanställning över remissyttrandena och en sammanställning av de synpunkter som lämnades vid remissmötet finns tillgängliga i Näringsdepartementet (N2011/559/ITP).
Härefter utarbetades inom Näringsdepartementet en promemoria med kompletteringar och bearbetningar av de förslag som utredningen lämnat. Promemorians lagförslag finns i bilaga 5. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 6. En sammanställning över remissvaren finns tillgänglig i Näringsdepartementet (N2012/5484/ITP).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 28 februari 2013 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 7. Lagrådets yttrande finns i bilaga 8. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag, se avsnitt 10.2 och 11 och författningskommentaren. Härutöver har vissa redaktionella justeringar gjorts av lagtexten.
4Det offentligas tillgång till tjänster för elektronisk identifiering
4.1Bakgrund
Arbetet med att utveckla elektroniska tjänster
16
säkerställa behörig användning av den offentliga förvaltningens själv- Prop. 2012/13:123 betjäningstjänster, såsom
dock hela tiden funnits ett tryck på att utveckla säkra lösningar för elektronisk identifiering och elektroniska signaturer. Skälet till detta är att det i många ärenden finns behov av säker identifiering, krav på underskrift och krav på skydd för den personliga integriteten. En förutsättning för en effektiv och säker
4.2Vad är en
En
De
Det elektroniska certifikatet är en informationsstruktur som innehåller uppgifter som utfärdaren har valt att koppla till
För att ett system med
17
Ett stort antal statliga myndigheter, kommuner och landsting tillhandahåller i dag
Ramavtalet förlängdes till och med den 30 juni 2012 och avrop som gjordes innan dess kan gälla under fyra år. Som längst kan ett avrop från ramavtalet därför gälla till och med den 30 juni 2016. Det har inte skett någon ny samordnad upphandling av
För att underlätta kontrollen av
Ramavtalet eID 2008 omfattar olika prismodeller. Vid en översyn av ramavtalet har Kammarkollegiet konstaterat att de flesta organisationer dels betalar en fast abonnemangskostnad per månad, dels betalar per elektronisk identifiering eller signering. Signeringar har ett högre pris eftersom sådana förutsätts ge större nytta i verksamheterna. Årskostnaden för de anslutna organisationerna varierar från ca 15 000 kr till flera miljoner kronor, i vissa fall inklusive stödtjänster.
4.4
18
Europeiska kommissionen lämnade den 4 juni 2012 ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden (KOM[2012] 238 slutlig). När det gäller elektronisk identifiering föreslås att medlemsstaterna ska vara skyldiga att erkänna och godta sådana medel för elektronisk identifiering som andra medlemsstater utfärdar för åtkomst till sina
Prop. 2012/13:123 darna själva se vilka bidrag som sökts, se vilken plats de har i förskolekön, göra ändringar i inkomstdeklarationen osv., utan att andra kan ta del av uppgifterna.
Regeringen har i propositionen Offentlig förvaltning för demokrati, delaktighet och tillväxt bedömt att statens långsiktiga försörjning av e- legitimationer bör bygga på lösningar som utvecklas av marknaden (prop. 2009/10:175 s. 70 f). Där anges vidare att lösningarna bör uppfylla krav på hög säkerhet och tillgänglighet samt teknisk samverkansförmåga och att myndigheternas hantering av
5.2En ny lösning behövs
Dagens lösning för
Samtidigt finns brister i dagens system. Det finns ingen sammanhållen och enhetlig infrastruktur för identifiering, vilket försvårar och förmodligen hämmar utvecklingen av nya och bättre
En ny lösning för
20
6.1Köp av
Som anförs i avsnitt 4.3 har det inte skett någon ny samordnad upphandling av tjänster för elektronisk identifiering
6.2Valfrihetssystem och
6.2.1Tillämpliga bestämmelser i LOU
Lagen (2007:1091) om offentlig upphandling (LOU) bygger på Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster1 (det klassiska upphandlingsdirektivet), senast ändrat genom kommissionens förordning (EU) nr 1251/20112. I upphandlingssammanhang skiljer man mellan tjänstekontrakt och tjänstekoncessionskontrakt. Det klassiska upphandlingsdirektivet är enligt dess artikel 17 inte tillämpligt på tjänstekoncessioner, frånsett ett mindre undantag. På motsvarande sätt gäller LOU i princip inte för tjänstekoncessioner, se 1 kap. 2 § sjätte stycket och 12 § LOU.
Av 2 kap. 18 § LOU följer att ett tjänstekontrakt är ett skriftligt, undertecknat avtal med ekonomiska villkor som har slutits mellan en eller flera ekonomiska aktörer och en eller flera upphandlande myndigheter, som avser tillhandahållande av tjänster enligt bilaga 2 eller 3 till lagen och som inte utgör byggentreprenad- eller varukontrakt.
Med tjänstekoncessioner avses enligt 2 kap. 17 § LOU ett kontrakt av samma slag som ett tjänstekontrakt men som innebär att ersättningen för tjänsterna helt eller delvis utgörs av en rätt att utnyttja tjänsten.
Det som utmärker tjänstekoncessioner är således att ersättningen för tjänsternas utförande endast utgörs av rätten att utnyttja tjänsten eller dels en sådan rätt, dels betalning från den upphandlande myndigheten. Den del av ersättningen som består i en rätt att utnyttja tjänsten kommersiellt ska enligt
1EUT L 134, 30.4.2004, s. 114, Celex 32004L0018.
2EUT L 319, 2.12.2011, s. 43, Celex 32011R1251.
21
Prop. 2012/13:123 av den ekonomiska risken övergår från den upphandlande myndigheten till leverantören/koncessionshavaren. Det kan vara fråga om en tjänstekoncession även om den risk som överförs redan från början är mycket begränsad3.
I fråga om skillnaden mellan ett tjänstekoncessionskontrakt och ett ramavtal har
Den ekonomiska risken ska förstås som en risk att utsättas för marknadens nycker. Denna risk kan enligt domstolen exempelvis bestå i att utsättas för konkurrens från andra ekonomiska aktörer, en risk för bristande jämvikt mellan utbud och efterfrågan, en risk för insolvens hos dem som är betalningsskyldiga för tillhandahållna tjänster, en risk för att inkomsterna inte ska täcka samtliga kostnader eller en risk att stå ansvaret för alla sorters skador som uppkommer till följd av brister i tjänsten5.
6.2.2De grundläggande unionsrättsliga principerna
Även om det klassiska upphandlingsdirektivet och LOU inte är tillämpliga på tjänstekoncessioner och tilldelning av sådana kontrakt gäller de grundläggande principerna om likabehandling,
I artikel 18 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF- fördraget) anges principen om
I artikel 49 i
3Se dom av den 10 september 2009 i mål
4Se dom av den 11 juni 2009 i mål
5Se dom av den 10 mars 2011 i mål
6Se bl.a. mål
22
driva företag på de villkor som etableringslandets lagstiftning föreskriver Prop. 2012/13:123 för egna medborgare.
I artikel 56 och 57 i
Dessa principer bekräftas i artikel 2 i det klassiska upphandlingsdirektivet. Det anges där att upphandlande myndigheter ska behandla ekonomiska aktörer på ett likvärdigt och
Principen om
Principen om likabehandling innebär att alla leverantörer ska ges så lika förutsättningar som möjligt. Alla måste t.ex. vid samma tillfälle få den information som är relevant för upphandlingen.
Med transparens och öppenhet avses främst skyldigheten för den upphandlande myndigheten att lämna information om upphandlingen och det praktiska tillvägagångssättet vid denna samt rätten för leverantörer att få tillgång till denna information så att de i förväg känner till vad som gäller vid upphandlingen och i efterhand kan kontrollera kontraktstilldelningen. Därigenom skapas förutsättningar för leverantören att kunna få sina fördragsfästa rättigheter beaktade i en domstolsprövning.
Proportionalitetsprincipen innebär att den upphandlande myndigheten i en upphandling inte får ställa större krav på leverantören eller leveransen än som behövs och som är ändamålsenligt för den aktuella upphandlingen. Kraven ska således ha ett naturligt samband med och stå i proportion till det behov som ska täckas.
Av principen om ömsesidigt erkännande följer att bevis, intyg eller liknande om att någon är ackrediterad, certifierad, har viss utbildning eller liknande och som har utfärdats av en medlemsstats behöriga myndigheter ska godtas också i andra medlemsstater.
6.2.3Förslag till
Europeiska kommissionen lämnade den 20 december 2011 ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tilldelning av koncessioner (KOM[2011] 897 slutlig). Lagstiftningsförfarandet pågår för närvarande och det är i dagsläget oklart när direktivet kan antas och vilket slutligt innehåll det kommer att få.
23
Prop. 2012/13:123 Regeringen beslutade den 27 september 2012 att tillkalla en särskild utredare för att bl.a. lämna förslag till hur det kommande direktivet ska genomföras (dir. 2012:96).
6.2.4 Valfrihetssystem
I förarbetena till lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa ny- Prop. 2012/13:123 anlända invandrare (prop. 2009/10:60 s. 86 f) bedömde regeringen att det
var fråga om en tjänstekoncession trots att hela ersättningen för utnyttjandet av tjänsten kom från den upphandlande myndigheten. Skälet till detta var att valfrihetssystemet är utformat så, att den upphandlande myndigheten löpande ska annonsera, godkänna och teckna avtal med alla leverantörer som uppfyller kraven i förfrågningsunderlaget och att detta fick till konsekvens att en leverantör i ett valfrihetssystem inte kan beräkna hur omfattande konkurrensen kommer att bli samt hur stor volym som denne kommer att få leverera. Det anfördes vidare att oförutsedda händelser i världen dessutom gör att antalet personer som omfattas av lagen och rätten att välja en s.k. etableringslots kommer att variera från år till år samt att en av grundpelarna i ett valfrihetssystem är den enskildes rätt att byta leverantör av tjänsten om han eller hon så önskar.
Även under arbetet med lagen (2010:536) om valfrihet hos Arbetsförmedlingen anförde regeringen (prop. 2009/10:146 s. 17 f) att inte någon del av ersättningen till leverantören nödvändigtvis måste komma från den enskilde för att det ska vara fråga om en sådan koncession. Regeringen anförde att rätten att utnyttja en tjänst även bör kunna innebära en rätt att på andra sätt än att ta betalt av slutanvändarna exploatera tjänsten gentemot dessa i syfte att öka kundunderlaget och därmed intäkterna till den aktuella verksamheten. Att användaren inte skulle betala för den tjänst som skulle komma att tillhandahållas ansågs därför inte utgöra något problem.
7Ett nytt system för säker elektronisk identifiering
Prop. 2012/13:123 tjänster. Målet är att det ska vara så enkelt som möjligt för användaren att identifiera sig elektroniskt i olika typer av
I en identitetsfederation finns flera typer av aktörer. Hit hör till en början de som tillhandahåller
Anslutning av dem som tillhandahåller
Enskilda som använder en ansluten
26
enskilde väljer att anlita vid varje tillfälle, så länge
De som tillhandahåller
Federationslösningen innebär sammanfattningsvis att de som tillhandahåller
7.1.2 Närmare om federationen
Prop. 2012/13:123
7.1.3
En av utgångspunkterna för förslagen i promemorian är att E- legitimationsnämnden ska bistå myndigheter vid köp av
7.1.4Upphandlingspliktiga tjänster
Av 15 kap. 3 § andra stycket LOU följer att direktupphandling får användas om ett kontrakts värde uppgår till högst 15 procent av det tröskelvärde som avses i 3 kap. 1 § första stycket 2 och andra stycket i lagen. Detta innebär att en upphandlande myndighet under 2013 får använda direktupphandling om kontraktets värde uppgår till högst ca 284 000 kr. Av 15 kap. 3 a § LOU följer att värdet av ett kontrakt ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet. En upphandling får inte delas upp i syfte att kringgå tröskelvärdet. Vidare ska den upphandlande myndigheten beakta direktupphandlingar av samma slag som den gjort under räkenskapsåret.
28
Enligt den bedömning som kan göras i dagsläget kommer ersättningen Prop. 2012/13:123 för eventuella upphandlingspliktiga tjänster att vara så låg att värdet av
respektive kontrakt kommer att understiga det högsta värde som gäller för att direktupphandling ska vara tillåten. Det är slutligen upp till respektive myndighet att avgöra om det finns förutsättningar för direktupphandling.
8En lag om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering
Prop. 2012/13:123 Promemorians förslag: överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Promemorians förslag omfattade endast statliga myndigheter, kommuner och landsting. Vidare angavs det inte uttryckligen att den som inrättar valfrihetssystemet ska ansluta sig till det system för säker elektronisk identifiering som tillhandahålls av en myndighet som regeringen bestämmer.
Remissinstanserna: Post- och telestyrelsen, Stockholms kommun, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Myndigheten för handikappolitisk samordning stöder förslaget. Helsingborgs tingsrätt, Falkenbergs kommun och Centrala studiestödsnämnden är positiva till att valfrihetssystemen lagregleras.
Skälen för regeringens förslag
Tjänster för elektronisk identifiering
Det offentliga har behov av tjänster för att kontrollera vem som använder en viss
Såväl i det klassiska upphandlingsdirektivet som i LOU skiljer man på
Det finns ingen
30
I avsaknad av en särskild
Kontrakt om tillhandahållande av
Som anges i avsnitt 7.1.1 avser regeringen att i förordning utse E- legitimationsnämnden att åt den offentliga förvaltningen tillhandahålla ett system för säker elektronisk identifiering. Det system som för närvarande utvecklas bygger på att upphandling av
Valfrihetssystem och tillhandahållandet av
Förutom när det gäller kontraktens karaktär liknar det system som föreslås för tillgång till
Prop. 2012/13:123
31
Prop. 2012/13:123 får samtliga leverantörer som har ansökt om godkännande och som uppfyller kraven teckna kontrakt. Vidare finns det, till skillnad från vad som gäller vid en vanlig upphandling, inte någon konkurrenssituation vid tidpunkten för tilldelningsbeslutet. På samma sätt som i andra valfrihetssystem uppstår i stället konkurrenssituationen mellan leverantörerna efter kontraktstecknandet och pågår sedan löpande under hela avtalsperioden. Det råder inte heller någon priskonkurrens mellan leverantörerna, eftersom priset är fastställt i förväg. I och med att det är den enskilde användaren som bestämmer vem som ska utföra tjänsten uppstår det i stället, precis som i valfrihetssystem, en kvalitetskonkurrens gentemot användarna. Med kvalitetskonkurrens avses här framför allt att det kan förekomma olika tekniska lösningar för
En skillnad i förhållande till valfrihetssystem enligt LOV är att det finns fler aktörer i de valfrihetssystem som nu regleras.
Närmare om A- och
Upphandling av
Lagen (2010:536) om valfrihet hos Arbetsförmedlingen omfattar såväl
kontrakt som sluts efter upphandling enligt LOV inte omfattas av det
32
klassiska upphandlingsdirektivet. Det fanns därför inte tillräckliga skäl att undanta
Som anges ovan finns det ingen
När en certifieringstjänst för elektroniska signaturer används omfattar kontrollerna normalt både identifiering och om det som har signerats kommer från den angivna signatären i omanipulerad form. Dagens e- legitimationer används dock inte alltid för signering utan kan även användas för enbart identifiering av användaren. I det tilltänkta systemet kommer användaren att identifieras på ett sätt som motsvarar det som sker inom ramen för en certifieringstjänst för elektroniska signaturer.
Mot denna bakgrund finns det skäl att anta att de
Det bör införas en möjlighet att anskaffa tjänster för elektronisk identifiering genom tillämpning av valfrihetssystem
Det system för säker elektronisk identifiering som för närvarande byggs upp utgör ett led i strävan att kunna fortsätta utvecklingen av den i huvudsak framgångsrika modell för elektronisk identifiering i den offentliga förvaltningens
Med valfrihetssystem kan de mål som införandet av en identitetsfederation syftar till att uppfylla tillgodoses väl. En
Prop. 2012/13:123
33
Prop. 2012/13:123 När flera myndigheter inrättar valfrihetssystem samtidigt kan det dessutom i vissa fall gå att samordna förfarandet så att samtliga leverantörer som lämnar anbud ska lämna anbud på samtliga valfrihetssystem. Att basera försörjningslösningen på samma grunder som LOV medför också att ett genomlyst och beprövat förfarande med hög grad av rättssäkerhet används. Valfrihetssystemens dynamiska karaktär med obegränsad och löpande anslutning av leverantörer säkerställer vidare långsiktighet samt främjar konkurrens. Detta väntas i sin tur öka tillgängligheten av e- legitimationer för användarna. Användarna kommer också att ha möjlighet att välja vilken leverantör som ska anlitas för den elektroniska identifieringen.
Syftet med förslaget är att ge upphandlande myndigheter tillgång till
En modell med tillämpning av valfrihetssystem kan uppmuntra och underlätta marknadsdriven teknikutveckling och skapa ökad konkurrens genom att samtliga aktörer som tillhandahåller
Mot den nu angivna bakgrunden anser regeringen att det bör införas en möjlighet att anskaffa tjänster för elektronisk identifiering genom tillämpning av valfrihetssystem.
Det bör vara upp till respektive myndighet att själv avgöra om det finns ett sådant behov av
Det ska införas en ny lag om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering
Som framgått ovan är syftet med den nya regleringen att skapa förutsättningar för att kunna fortsätta utvecklingen av den i huvudsak framgångsrika modell som har tillämpats under
politiker och tjänstemän till medborgare. Dessutom eftersträvas ökad
34
valfrihet och ökat inflytande, fler utförare och större mångfald. Genom det ökade brukandeinflytandet anses också kvaliteten på tjänsterna öka (prop. 2008/09:29 s. 54). Vidare är LOV begränsad till den kommunala sektorn.
Mot bakgrund av de skillnader som finns mellan
Riksarkivet har anfört att det bör skapas en gemensam lagreglering av alla valfrihetssystem. Som regeringen anförde i förarbetena till lagen (2010:536) om valfrihet vid Arbetsförmedlingen (se prop. 2009/10:146 s. 18) vore det naturligtvis en fördel om all upphandling av tjänster med valfrihetssystem regleras i en lag. En reformering av regelsystemet med den inriktningen tar dock tid att genomföra. Det är mycket viktigt att det så snart som möjligt skapas en möjlighet för den offentliga förvaltningen att tillhandahålla valfrihetssystem för att få tillgång till tjänster för elektronisk identifiering. I nuläget anser därför regeringen att det är lämpligast att gå vidare med promemorians förslag om en ny lag. Som regeringen tidigare har uttalat är dock avsikten att vid en framtida översyn av valfrihetssystemen försöka åstadkomma en bättre systematik (a. prop. s. 18).
Kammarrätten i Stockholm har anfört att lagtexten bör innehålla definitioner av vad som avses med tjänster för elektronisk identifiering och elektroniska tjänster. Enligt regeringens bedömning anger dock dessa termer i sig tillräckligt klart vad det är fråga om. Ytterligare vägledning för vilka företeelser som omfattas av termerna lämnas i författningskommentaren. Risken för missförstånd får därmed anses så liten att det inte behöver införas särskilda definitioner i dessa avseenden.
Alla upphandlande myndigheter ska kunna tillämpa lagen
I promemorian föreslogs att lagen skulle gälla för statliga myndigheter, kommuner och landsting.
I 2 kap. 19 § LOU anges att statliga och kommunala myndigheter utgör upphandlande myndigheter enligt lagen. Med upphandlande myndigheter jämställs
1.beslutande församlingar i kommuner och landsting,
2.offentligt styrda organ, och
3.sammanslutningar av en eller flera statliga eller kommunala myndigheter eller beslutande församlingar i kommuner och landsting eller sammanslutningar av ett eller flera offentligt styrda organ.
Med offentligt styrda organ avses enligt 2 kap. 12 § LOU bolag, föreningar, delägarförvaltningar, särskilt bildade samfällighetsföreningar och
Prop. 2012/13:123
35
Prop. 2012/13:123 stiftelser som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1.som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2.vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3.i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
Enligt regeringens mening finns det inget starkt skäl för att utesluta något av de organ som anges i 2 kap. 19 § LOU från möjligheten att inrätta valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering. Lagen bör därför gälla för alla organ som omfattas av LOU.
Som framgått ovan avser regeringen att i förordning utse en myndighet att tillhandahålla ett system för säker elektronisk identifiering. Avsikten är att
En följd av att
Syftet med lagen är att reglera anslutning till det samordnade system för säker elektronisk identifiering som
Linköpings kommun anser att
anslutna leverantörer. Enligt regeringens mening talar dock systematiska
36
skäl för att den nya lagen så nära som möjligt bör ansluta till den Prop. 2012/13:123 beprövade ordning för valfrihetssystem som följer av LOV. Samtidigt
behövs vissa modifieringar för att tillgodose det behov av samordning som finns när det gäller det offentligas behov av tjänster för elektronisk identifiering. Regeringen ställer sig därför bakom promemorians förslag att varje upphandlande myndighet ska inrätta valfrihetssystem och uppdra åt den myndighet som regeringen bestämmer, dvs.
8.2Lagens innehåll
Regeringens förslag: Den upphandlande myndigheten ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och
Leverantörer får lämna en ansökan var för sig eller tillsammans med andra leverantörer och får vid behov åberopa andra företags ekonomiska, tekniska och yrkesmässiga kapacitet i ansökan.
Den upphandlande myndigheten ska få utesluta en sökande som är föremål för konkurs, likvidation eller liknande, som är dömd för brott som avser yrkesutövningen eller kan visas ha gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen, som inte fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt eller som i något väsentligt hänseende inte har lämnat upplysningar eller har lämnat felaktiga upplysningar som har begärts.
Den upphandlande myndigheten ska godkänna samtliga sökande som uppfyller kraven i annonsen och förfrågningsunderlaget och som inte har uteslutits. När godkännande har lämnats ska den upphandlande myndigheten utan dröjsmål teckna kontrakt med leverantören.
Den upphandlande myndigheten ska till enskilda lämna information om samtliga leverantörer som den upphandlande myndigheten har tecknat kontrakt med inom ramen för valfrihetssystemet. Informationen ska vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig.
Utredningens förslag: överensstämmer i huvudsak med promemorians förslag. Utredningens förslag hade dock en annan utformning.
Remissinstanserna: Konkurrensverket har påpekat att om
Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens förslag.
37
Prop. 2012/13:123 Remissinstanserna:
Bakgrund med beskrivning av förfarandet i LOV
Tillämpningsområdet
Med stöd av LOV finns det inom den kommunala sektorn en möjlighet att tillämpa valfrihetssystem för vissa särskilt angivna tjänster inom hälsovård och socialtjänster. Det kan t.ex. gälla äldreomsorg, social omsorg för handikappade, barnmorsketjänster, tjänster utförda av allmänpraktiserande läkare och tjänster för dagcenter. Enligt 5 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) tillämpas LOV också när ett landsting har beslutat att införa ett vårdvalssystem. Samma valfrihetssystem behöver inte tillämpas inom alla berörda områden.
Ett valfrihetssystem innebär att enskilda har rätt att välja en leverantör bland de leverantörer som en upphandlande myndighet har godkänt och tecknat kontrakt med för att få en tjänst utförd.
LOV bygger på principen att den upphandlande myndigheten som huvudman för verksamheten har ansvaret för att tjänsterna tillhandahålls brukaren eller invånaren i enlighet med gällande lag. Den upphandlande myndigheten tecknar ett offentligt kontrakt med ett antal leverantörer. Kontraktet innehåller ekonomiska villkor och avser tillhandahållande av en tjänst. Den enskilde brukaren eller invånaren bestämmer därefter vilken av dessa leverantörer som ska utföra tjänsten.
Bestämmelserna i LOV tillämpas, med smärre modifieringar, även i fråga om utförandet av vissa andra tjänster. Enligt lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare ska Arbetsförmedlingen tillhandahålla ett eller flera valfrihetssystem som ger nyanlända rätt att välja en av Arbetsförmedlingen godkänd och kontrakterad leverantör av vissa tjänster, en s.k. etableringslots. Vidare gäller enligt lagen (2010:536) om valfrihet hos Arbetsförmedlingen att Arbetsförmedlingen får besluta att tillhandahålla valfrihetssystem för tjänster inom myndighetens arbetsmarknadspolitiska verksamhet. Dessa lagar hänvisar dock i allt väsentligt tillbaka till de bestämmelser som finns i LOV.
Grundläggande principer för valfrihetssystem
I LOV slås det uttryckligen fast att de grundläggande
hetssystem. Vid kommunikation med elektroniska medel ska medlen
38
vara
Förvaltningslagen (1986:223) ska inte tillämpas vid handläggningen av ärenden enligt lagen om valfrihetssystem (1 kap. 3 §).
Löpande annonsering på en nationell webbplats
En upphandlande myndighet som beslutat att inrätta eller förändra ett valfrihetssystem ska löpande annonsera på en för ändamålet upprättad nationell webbplats, www.valfrihetswebben.se (3 kap.). Annonsen och förfrågningsunderlaget ska finnas tillgängliga på webbplatsen. Den löpande annonseringen innebär att den upphandlande myndigheten genom annonsen fortlöpande begär in ansökningar från leverantörer.
Förfrågningsunderlaget
Den upphandlande myndigheten ska i ett förfrågningsunderlag ange de villkor som leverantören ska uppfylla för att bli godkänd (4 kap.). Av förfrågningsunderlaget ska den ekonomiska ersättningen till leverantören framgå. Ersättningen i ett valfrihetssystem ska vara enhetlig för de leverantörer som utför samma tjänst. Den totala ersättning som leverantören får beror på hur många brukare som väljer leverantören som utförare och utförd mängd.
Den upphandlande myndigheten har möjlighet att i förfrågningsunderlaget ange särskilda kontraktsvillkor i form av särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur kontraktet ska fullgöras.
Den upphandlande myndighetens handläggningstid av en ansökan ska framgå av förfrågningsunderlaget. I annonsen eller förfrågningsunderlaget ska det också anges hur ansökan ska göras.
Rätt att ansöka och uteslutning av sökande
Alla leverantörer som vill delta i ett valfrihetssystem har rätt att ansöka (5 kap.). Det gäller även grupper av leverantörer, oavsett juridisk form. När kontrakt ska tecknas kan den upphandlande myndigheten dock begära att gruppen ska ha en viss juridisk form. Det finns vidare bestämmelser om en sökandes möjlighet att åberopa andra företags kapacitet. Den upphandlande myndigheten får medge att den sökande rättar felskrivningar eller andra uppenbara fel och får begära att en ansökan förtydligas eller kompletteras (6 kap. 2 §).
I lagen regleras vidare under vilka omständigheter den upphandlande myndigheten får utesluta en sökande från att delta i valfrihetssystem (7 kap.). Dessa omständigheter är främst hänförliga till den sökandes ekonomiska problem och brott när det gäller yrkesutövningen.
Godkännande av de sökande
Samtliga sökande som uppfyller kraven i förfrågningsunderlaget och som inte har uteslutits ska godkännas av den upphandlande myndigheten (8 kap.). Den upphandlande myndigheten ska snarast underrätta en sökande om ett beslut att godkänna eller inte godkänna den sökande och skälen för beslutet. Den upphandlande myndigheten ska utan dröjsmål
Prop. 2012/13:123
39
Prop. 2012/13:123 teckna kontrakt med samtliga leverantörer som godkänts. Den som inte har godkänts som leverantör ska få upplysningar om hur man ansöker om rättelse.
Information till enskilda och ickevalsalternativ
Den upphandlande myndigheten ska till enskilda lämna information om samtliga leverantörer som myndigheten tecknat kontrakt med (9 kap. 1 §). Informationen ska vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig.
Avsikten är att den upphandlande myndigheten ska stödja, underlätta för och uppmuntra den enskilde att välja leverantör i ett valfrihetssystem. För enskilda som inte väljer leverantör ska den upphandlande myndigheten tillhandahålla ett ickevalsalternativ (9 kap. 2 §).
Rättsmedel och tillsyn
I LOV finns det också bestämmelser om tillsyn och om rättsmedel (10 kap.). Frågor om tillsyn och rättsmedel behandlas i avsnitt 9 och 10.
Skälen för regeringens förslag
De grundläggande unionsrättsliga principerna
Som framgår av avsnitt 6.2.2 följer det av unionsrätten att all tilldelning av offentliga kontrakt omfattas av de grundläggande unionsrättsliga reglerna, särskilt principerna om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster. Även om ett kontrakt avser en
Närmare om förfarandet
Som redovisats ovan finns det i LOV regler om löpande annonsering på en nationell webbplats, om innehållet i förfrågningsunderlag, om särskilda kontraktsvillkor, om rätten att få delta i ett valfrihetssystem, om tillgång till andra företags kapacitet, om uteslutning av sökande, om godkännande av sökande samt godtagande av intyg och bevis, om tecknande av kontrakt och om informationsskyldighet. Dessa bestämmelser har utformats med beaktande av den
7 Jfr bl.a.
40
ha en likartad uppbyggnad som valfrihetssystem enligt LOV. Det har inte framkommit något som talar emot att bygga upp regleringen av dessa frågor i den nya lagen på i huvudsak motsvarande sätt som i LOV. Dessa bestämmelser bör därför utformas efter förebild från motsvarande bestämmelser i LOV.
I lagen bör det anges att en upphandlande myndighet som har beslutat att inrätta eller förändra ett valfrihetssystem löpande ska begära in ansökningar genom annonsering på en nationell webbplats som har upprättats för ändamålet. Ett förfrågningsunderlag ska finnas tillgängligt på webbplatsen tillsammans med annonsen. Förfrågningsunderlaget ska ange de villkor som leverantören ska uppfylla för att bli godkänd, den ekonomiska ersättningen till leverantören och den upphandlande myndighetens handläggningstid av en ansökan. Särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras ska anges i annonsen eller förfrågningsunderlaget.
Det bör vidare anges i lagen att leverantörer får lämna en ansökan var för sig eller tillsammans med andra leverantörer och att en sökande vid behov får åberopa andra företags ekonomiska, tekniska och yrkesmässiga kapacitet i ansökan. Även grupper av leverantörer bör få ansöka och vid tidpunkten för ansökan bör dessa inte behöva ha antagit en viss juridisk form. När kontrakt tecknas bör dock den upphandlande myndigheten få ställa upp villkor om att sökanden ska ha en bestämd juridisk form om det behövs för att ett kontrakt ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.
Den upphandlande myndigheten bör få utesluta en sökande vid fall av konkurs, likvidation, ackord, tvångsförvaltning och betalningsinställelse eller som är underkastad näringsförbud, som är dömd för brott som avser yrkesutövningen eller annars gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen, som inte har fullgjort åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt eller som brustit väsentligt i skyldigheter att lämna upplysningar.
Jönköpings kommun har föreslagit att uteslutning ska kunna ske när sökanden är föremål för företagsrekonstruktion. Enligt regeringens mening talar systematiska skäl för att uteslutningsgrunderna ska vara så enhetliga som möjligt för alla typer av valfrihetssystem. Bestämmelserna om uteslutning i 7 kap. 1 § LOV överensstämmer med uteslutningsgrunderna i 10 kap. 2 § LOU, vilka i sin tur syftar till att genomföra artikel 45.2 i det klassiska upphandlingsdirektivet. Av dessa bestämmelser framgår inte om det är möjligt att utesluta leverantörer som är föremål för företagsrekonstruktion. Det klassiska upphandlingsdirektivet är inte tillämpligt på valfrihetssystem. Trots detta är det angeläget att uteslutningsgrunderna så långt som möjligt har samma innebörd i olika lagar och att den rättspraxis som utvecklas enligt LOU i detta avseende blir vägledande även enligt valfrihetslagstiftningen (jfr prop. 2008/09:29 s. 86). Vidare pågår det förhandlingar inom EU om nya direktiv på upphandlingsområdet. Frågan kan således komma att ses över i samband med den översyn av upphandlingslagstiftningen som är nödvändig för att genomföra de nya direktiven. Det får överlämnas till rättstillämpningen att avgöra huruvida företagsrekonstruktion kan anses vara ett förfarande som liknar konkurs, likvidation, tvångsförvaltning och ackord och därmed kunna utgöra grund för uteslutning av en leverantör.
Socialstyrelsen har efterfrågat en obligatorisk uteslutningsgrund för leverantörer vid vissa fall av brottslighet enligt vad som anges i 10 kap.
Prop. 2012/13:123
41
Prop. 2012/13:123 1 § LOU. En motsvarande bestämmelse finns inte LOV. Skälet till det är att en sådan bestämmelse, som grundar sig på artikel 45.1 i det klassiska upphandlingsdirektivet, inte har ansetts motsvara tillräckliga krav på tydlighet och tillgänglighet och att det inte finns någon direktivsbunden skyldighet att införa en sådan bestämmelse i lagstiftning om valfrihetssystem (se prop. 2008/09:29 s. 85). Av samma skäl anser regeringen att en sådan bestämmelse inte heller bör införas i lagen om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
En sökande bör i vissa fall kunna föreläggas att lämna uppgifter för att visa att det inte finns grund för att utesluta sökanden. Sådana kontroller bör dock inte göras regelmässigt, utan endast när det finns anledning att anta att det finns grund för uteslutning.
I fråga om kontroll av om sökanden är försatt i eller föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation eller liknande förfarande, underkastad näringsförbud eller är satt under tvångsförvaltning förutsätts sökanden själv ge in erforderligt underlag till
När det gäller kontroll av att sökanden, eller en företrädare för sökanden, inte är dömd för brott bör i stället uppgifter inhämtas ur belastningsregistret. Enligt regeringens mening är det rimligt att uppgifter ur belastningsregistret om vissa särskilda brott får lämnas ut om det begärs av E- legitimationsnämnden i ett ärende om godkännande enligt den nya lagen om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering. Regeringen avser att åstadkomma en sådan ordning genom ändringar i förordningen (1999:1134) om belastningsregister. De brott som kan vara aktuella är sådana brott i yrkesutövningen som typiskt sett kan föranleda att sökandens lämplighet som leverantör kan komma att ifrågasättas. Det kan exempelvis vara fråga om överträdelse av näringsförbud, vissa förmögenhetsbrott som bedrägeri och förskingring, brott mot borgenärer eller annan ekonomisk brottslighet.
I vissa fall är det dock inte tillräckligt att ta del av ett belastningsregisterutdrag för att avgöra om det finns grund för uteslutning. För att avgöra om ett brott är av sådan art och svårhetsgrad att uteslutning bör ske, eller för att avgöra huruvida ett brott avser yrkesutövningen, kan det i ett enskilt fall vara nödvändigt att nämnden även tar del av brottmålsdomen.
Den upphandlande myndigheten har möjlighet att ställa ytterligare krav på leverantören, om kraven är relevanta och proportionerliga. Om de uteslutningsgrunder som anges i förfrågningsunderlaget uppfyller dessa krav får i slutändan bedömas av domstol.
I lagen bör det vidare anges att den upphandlande myndigheten ska godkänna samtliga sökande som uppfyller kraven i annonsen och förfrågningsunderlaget och som inte har uteslutits. När den upphandlande myndigheten har lämnat sitt godkännande ska myndigheten utan dröjsmål teckna kontrakt med leverantören.
Varje upphandlande myndighet som inrättar valfrihetssystem ska till enskilda lämna information om samtliga leverantörer som den upphandlande myndigheten har tecknat kontrakt med inom ramen för valfrihetssystemet. Informationen ska vara saklig, relevant, jämförbar, lättför-
42
ståelig och lättillgänglig. Enligt regeringens mening bör informations- Prop. 2012/13:123 skyldigheten utformas på samma sätt som i LOV. Den formulering som
Skogsstyrelsen har föreslagit, och som avviker från motsvarande bestämmelse i LOV, bör därför inte genomföras.
8.3Handläggningen av ärenden
Regeringens förslag: Den som har ansökt om godkännande ska få del av uppgifter som tillförs ärendet genom någon annan och få tillfälle att yttra sig över uppgifterna innan ärendet avgörs.
Ett slutligt beslut i ett ärende om godkännande ska innehålla skälen för beslutet. Ett beslut om att inte godkänna en sökande ska även innehålla en upplysning om hur man ansöker om rättelse.
Sökanden ska snarast underrättas om innehållet i beslutet.
Utredningens förslag: överensstämmer inte med regeringens förslag. Utredningen föreslår att förvaltningslagen (1986:223) inte ska tillämpas vid handläggningen av ärenden enligt lagen.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig om förslaget. Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna:
Skälen för regeringens förslag: Vid
Enligt 1 kap. 3 § LOV ska förvaltningslagen inte tillämpas vid handläggningen av ärenden enligt den lagen. Bestämmelsen infördes på inrådan från Lagrådet (prop. 2008/09:29 s. 63, 138 och 186 f). Skälet till detta var att lagen skulle komma att tillämpas även av organ som inte är förvaltningsmyndigheter och som därmed inte är bundna av förvaltningslagen. Det föreföll därför enligt Lagrådets mening naturligt att förvaltningslagen inte heller skulle gälla förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden enligt LOV. Vidare konstaterades i förarbetena att även om förvaltningslagens regler inte är tillämpliga, så är grundläggande krav på rättssäkerhet ändå uppfyllda, t.ex. genom jävsbestämmelserna för kommunala myndigheter i kommunallagen (1991:900). Eftersom leverantörer enligt LOV får ansöka om rättelse hos allmän förvaltningsdomstol ges också en möjlighet till domstolsprövning. I 4 kap. 5 § LOV finns vidare en bestämmelse om att 10 § förvaltningslagen ska tillämpas vid bedömningen av när en handling ska anses inkommen till den upphandlande myndigheten.
Frågan om förvaltningslagens tillämpning aktualiserades också vid utarbetandet av lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare och lagen (2010:536) om valfrihet hos Arbets-
förmedlingen. I 13 respektive 3 §§ i dessa lagar finns bestämmelser om
43
Prop. 2012/13:123 att endast bestämmelserna om jäv i 11 och 12 §§ förvaltningslagen ska tillämpas vid handläggningen av ärenden enligt lagen. Lagrådet anförde i båda ärendena att de särskilda skäl som motiverat ett undantag från förvaltningslagens tillämpning i LOV inte förelåg i dessa lagstiftningsärenden (prop. 2009/10:60 s. 213 f och prop. 2009/10:146 s. 34 f). Regeringen valde dock att inte följa Lagrådets förslag (prop. 2009/10:60 s. 88 f och prop. 2009/10:146 s. 21 f). Skälen till detta angavs vara att det i LOV finns särskilda förfaranderegler och regler om rättelse samt att förvaltningslagens bestämmelser om muntlig handläggning, kommunikation och omprövning inte avsågs gälla. Vidare framfördes att Lagrådets förslag skulle innebära att två uppsättningar av förfaranderegler med delvis olika syften skulle konkurrera med varandra, vilket skulle innebära en risk för tillämpningsproblem och konflikter i förhållande till syftet med den särskilda regleringen i LOV. Eftersom lagen inte innehåller några bestämmelser om jäv, kom dock lagarna att innehålla en bestämmelse om att jävsbestämmelserna i 11 och 12 §§ förvaltningslagen ska tillämpas.
Flertalet bestämmelser i den nu föreslagna lagen om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering har motsvarigheter i LOV. Till skillnad mot lagen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare och lagen om valfrihet hos Arbetsförmedlingen innebär den nya regleringen inte att LOV kommer att tillämpas direkt. I stället föreslås en reglering som är fristående från LOV. Lagen ska dessutom tillämpas endast vid handläggning hos en statlig myndighet.
Det finns vidare från allmän synpunkt ett starkt önskemål om att den offentliga förvaltningens
Vissa bestämmelser i förvaltningslagen gäller endast vid handläggning av sådana ärenden som avser myndighetsutövning mot någon enskild. Hit hör bl.a. bestämmelserna i 14 § om muntlig handläggning, i 15 § om anteckning av uppgifter, i 16 och 17 §§ om parters rätt att få del av uppgifter, i 18 § om omröstning, i 20 § om motivering av beslut, i 21 § om underrättelse av beslut och i 26 § om rättelse av skrivfel och liknande.
I förarbetena till LOU uttalas att begreppet myndighetsutövning inte kan omfatta ärenden som avgörs genom att myndigheten träffar avtal med en enskild och att ärenden rörande offentlig upphandling således inte omfattas av de bestämmelser i förvaltningslagen som enbart gäller handläggning av ärenden som avser myndighetsutövning (prop. 2006/07:128 s. 142 f och 240). I förarbetena till LOV gjordes motsvarande bedömning i fråga om ärenden enligt den lagen (prop. 2008/09:29 s. 63). Det saknas anledning att göra en annan bedömning i fråga om ärenden enligt den nu aktuella lagen.
Det finns dock skäl att i den nya lagen införa motsvarigheter till vissa av de angivna bestämmelserna i förvaltningslagen, även om ärenden
44
enligt lagen inte avser myndighetsutövning mot någon enskild. Däri- Prop. 2012/13:123 genom skapas också en bättre överensstämmelse med bestämmelserna i
LOV om handläggningen av ärenden. Mot denna bakgrund bör den nya lagen innehålla regler om att den som har ansökt om godkännande ska få del av uppgifter som tillförs ärendet genom någon annan och få tillfälle att yttra sig över uppgifterna innan ärendet avgörs. Vidare bör det anges i lagen att en sökande snarast ska underrättas om beslut att godkänna eller inte godkänna sökanden samt om skälen för beslutet. Om en sökande inte godkänns så ska denne även upplysas om hur rättelse kan sökas.
8.4Ickevalsalternativ
Regeringens bedömning: Det finns inte behov av bestämmelser om tillhandahållande av ickevalsalternativ.
Utredningens bedömning: överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig i frågan. Promemorians bedömning: överensstämmer med regeringens be-
dömning.
Remissinstanserna:
Skälen för regeringens bedömning: Enligt 9 kap. 2 § LOV ska den upphandlande myndigheten tillhandahålla ett ickevalsalternativ för enskilda som inte väljer leverantör. Bakgrunden är att den upphandlande myndigheten ska stödja, underlätta för och uppmuntra den enskilde att välja leverantör i ett valfrihetssystem. Med hänsyn till att valet är svårt att göra och det finns människor som inte vill eller kan välja har det ansetts att ett kvalitativt fullgott s.k. ickevalsalternativ ska tillhandahållas inom valfrihetssystemen (prop. 2008/09:29 s. 99 f). I dessa fall rör det sig om vårdtjänster som enskilda medborgare har rätt till, oavsett om de väljer vem som ska utföra tjänsten eller inte. Att någon inte väljer vem som ska utföra vårdtjänsten kan inte innebära att denne förlorar sin rätt till vård.
När det gäller
45
Regeringens förslag: Grunderna för den ekonomiska ersättningen ska anges i förfrågningsunderlaget.
Regeringens bedömning: Som utgångspunkt bör ersättningen till leverantörer grundas på antalet utförda identitetskontroller.
Utredningens förslag och bedömning: Utredningens förslag överensstämmer med promemorians förslag. Utredningens bedömning är att den totala ersättningen per år till leverantörer bör fastställas av
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft något att erinra mot att grunderna för den ekonomiska ersättningen ska anges i förfrågningsunderlaget. Stockholms kommun är positiv till den föreslagna modellen. Dataföreningen och Logica är kritiska till att
TeliaSonera, Handelsbanken och Swedbank att det finns en stor risk att leverantörer väljer att inte ansluta sig till systemet eftersom det skulle medföra högre volymberoende kostnader än tidigare samtidigt som ersättningssystemet innehåller ett intäktstak, vilket inte leder till en affärsmodell i balans. Även Svenska bankföreningen anser att affärsmodellen inte ger leverantörerna någon möjlighet att förutse ett positivt utfall på de investeringar som krävs för att delta.
Promemorians förslag och bedömning: överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna:
Stockholms kommun anser att ersättning bör utgå med ett fast belopp.
46
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll anser att det bör övervägas att införa en garanterad minimiersättning under en övergångsperiod. Länsstyrelsen i Västra Götalands län anser att affärs- och betalmodeller behöver vara selektiva och ta hänsyn till ärendemängder och myndighetens struktur. Försvarets materielverk anser att det finns skäl att ytterligare utreda ersättningsmodellens utformning för att uppnå en balanserad avvägning mellan olika intressen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I valfrihetssystem förekommer det ingen priskonkurrens mellan leverantörerna. Samtliga aktörer måste förhålla sig till det pris som har erbjudits för utförandet av tjänsterna. Grunderna för ersättningen för utförandet av
Utredningen förutsåg en ersättningsmodell där
Vid remissbehandlingen anförde marknadsaktörerna att det skulle vara svårt att tillhandahålla lönsamma
Med anledning av remissinstansernas synpunkter bedömdes i promemorian att utredningens ersättningsmodell kunde medföra en risk för att vissa aktörer väljer att inte delta i systemet. Med utgångspunkt från regeringens uttalanden i den förvaltningspolitiska propositionen att statens långsiktiga försörjning av
Regeringen instämmer i promemorians bedömning att en rimlig utgångspunkt är att ersättningen baseras direkt på antalet transaktioner. Som vissa remissinstanser påpekar bör dock detta inte hindra att det vid behov utvecklas alternativa ersättningsmodeller, under förutsättning att de allmänna principerna om tydlighet, likabehandling och transparens är uppfyllda.
Några mer specifika riktlinjer om ersättningen bör inte framgå av lagen. Det ter sig mest lämpligt att ersättningssystemet beskrivs i detalj i förfrågningsunderlaget när valfrihetssystemet inrättas, efter en noggrann analys av omständigheterna i det konkreta fallet och de konsekvenser detta kan få dels för marknaden och dess utveckling, dels för de upphandlande myndigheterna. Hur ersättningen ska beräknas mer i detalj blir därmed en fråga som får avgöras vid utformningen av förfrågningsunderlaget. Det pris som slutligen fastställs måste framstå som en rimlig avvägning mellan å ena sidan intresset av att så många leverantörer som möjligt har incitament att delta, så att så många användare som möjligt kan dra nytta av det offentligas
Prop. 2012/13:123
47
Prop. 2012/13:123 allmännas vilja och förmåga att utveckla
I valfrihetssystem har inte leverantörerna rätt till någon garanterad ersättning. Skälet till detta är att inslag av sådan ersättning gör att de kontrakt som tecknas kan anses utgöra offentliga tjänstekontrakt. I sådant fall måste tjänsterna upphandlas enligt LOU. För att inte riskera att komma i konflikt med LOU och den underliggande
9 Tillsyn
Regeringens förslag: Regeringen ska utse en tillsynsmyndighet. Tillsynsmyndigheten ska få inhämta de upplysningar som är nödvändiga för tillsynen från upphandlande myndigheter och från den myndighet som ska administrera valfrihetssystemen. Dessa myndigheter ska vara skyldiga att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär. Upplysningarna ska i första hand inhämtas genom ett skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna i stället inhämtas genom besök hos myndigheten i fråga.
Regeringens bedömning: Konkurrensverket bör utses till tillsynsmyndighet.
Utredningens förslag: Utredningen lämnade inte något förslag i denna del.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig i frågan.
Promemorians förslag och bedömning: överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna:
Skälen för regeringens förslag och bedömning: All upphandling som faller under LOU omfattas av tillsyn. Detsamma gäller sådan upphandling som sker enligt LOV. Även valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering bör omfattas av tillsyn.
Tillsynsmyndigheten bör övervaka att regelsystemet följs och påtala brister av större betydelse eller av principiellt intresse samt bör följa och redovisa den rättsliga utvecklingen inom området. Myndigheten bör också redovisa om det finns lagstiftning eller praxis som motverkar en effektiv modell för tillhandahållandet av
Konkurrensverket är tillsynsmyndighet enligt såväl LOU som LOV. Verket får anses lämpligt för uppdraget som tillsynsmyndighet även enligt den nu föreslagna lagen.
Tillsynsmyndighetens befogenheter enligt LOV består enligt 10 kap. 8 § i den lagen i att inhämta nödvändiga upplysningar. Upplysningarna ska i första hand inhämtas genom ett skriftligt förfarande. Om det på
48
grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är Prop. 2012/13:123 lämpligare, får upplysningarna i stället inhämtas genom besök hos den
upphandlande myndigheten. En upphandlande myndighet är enligt 10 kap. 9 § LOV skyldig att lämna de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär. Motsvarande bestämmelser finns i 18 kap. 2 och 3 §§ LOU. Samma ordning bör gälla även här.
Prop. 2012/13:123 förvaltningsdomstol. När det gäller beslut att inte godkänna en sökande är det endast sökanden själv som får begära rättelse. Om den upphandlande myndigheten har brutit mot någon bestämmelse i lagen och detta medfört att leverantören lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten enligt 10 kap. 2 § LOV besluta att den upphandlande myndigheten ska vidta rättelse. En ansökan om rättelse av beslut att inte godkänna en sökande ska enligt 10 kap. 3 § LOV ha kommit in till allmän förvaltningsdomstol inom tre veckor från det att myndigheten lämnat en underrättelse om beslutet. I övrigt gäller ingen tidsfrist för när en begäran om rättelse ska göras. Enligt 10 kap. 3 § LOV krävs vidare prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
Även i lagen om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering finns behov av regler och förfaranden för att garantera ett effektivt rättsligt skydd för enskilda. Det har inte framkommit något som talar emot att bygga upp regleringen av dessa frågor i den nya lagen på i huvudsak motsvarande sätt som i LOV.
Förvaltningsrätten i Stockholm har ifrågasatt om inte en underrättelse om beslut av rättssäkerhetsskäl borde delges sökanden. Regeringen konstaterar dock att det varken i LOV eller i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, förkortad LOU, finns bestämmelser om att den upphandlande myndigheten måste tillförsäkra sig att sökande, anbudssökande eller anbudsgivare har tagit del av beslut. Upplysningarna kan i stället lämnas på det sätt som är lämpligt. Utgångspunkten är att det är den upphandlande myndigheten som har bevisbördan för att upplysningarna har lämnats. Skälet till att det i LOV inte finns något delgivningsförfarande är att en sökande vet inom vilken tid den upphandlande myndigheten avser att fatta beslut och själv kan kontakta myndigheten om sökanden inte fått del av något beslut inom rimlig tid därefter (se prop. 2008/09:29 s. 105). Vidare kan en sökande som har fått ett negativt besked ansöka på nytt om godkännande, oavsett om tiden för ansökan om rättelse av den första ansökan om att delta i ett valfrihetssystem har försuttits eller inte. Enligt regeringens mening finns det därför inte skäl att som Förvaltningsrätten i Stockholm har föreslagit i det här sammanhanget ha en annan ordning för underrättelser om beslut än den som gäller enligt LOV och LOU.
Sammanfattningsvis bör enligt regeringens mening utformningen av de bestämmelser om rättelse som behövs ske med motsvarande bestämmelser i LOV som förebild.
Den nya lagen om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering är, liksom annan lagstiftning på upphandlingsområdet, av offentligrättslig karaktär. Förfarandet mynnar dock ut i att det tecknas kontrakt mellan den upphandlande myndigheten och leverantören. Dessa kontrakt är av civilrättslig karaktär. Som Helsingborgs tingsrätt har varit inne på kan detta i undantagsfall leda till situationer där en leverantör vid tvist om ett villkor i ett kontrakt både kan väcka talan vid allmän domstol om avtalsbrott på civilrättslig grund och ansöka om rättelse vid förvaltningsdomstol. Dessa situationer kan vara av skilda slag. Hur de eventuella oklarheter som kan uppkomma ska hanteras bör enligt regeringens bedömning lösas i den allmänna rättstillämpningen, i likhet med vad som
50
i övrigt gäller i motsvarande situationer inom andra delar av upphand- Prop. 2012/13:123 lingsrätten.
10.2Behörig domstol, partsställning m.m.
Regeringens förslag: En ansökan om rättelse ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den myndighet som ska administrera valfrihetssystemen har sin hemvist.
Det ska vara en förutsättning för den nya lagens tillämpning att den upphandlande myndighet som inrättar ett valfrihetssystem uppdrar åt den myndighet som ska administrera valfrihetssystemet att föra den upphandlande myndighetens talan i mål om rättelse och att i förekommande fall vidta rättelse.
Utredningens förslag: innebär att ansökan om rättelse skulle ske hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist. Utredningen lämnade inte något förslag om att någon annan ska föra den upphandlande myndighetens talan i mål om rättelse.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig i frågan. Promemorians förslag: överensstämmer i huvudsak med regeringens
förslag.
Remissinstanserna:
Skälen för regeringens förslag: Regeringen avser att i förordning utse
Vid ansökan om rättelse enligt LOV blir den upphandlande myndighet som har inrättat valfrihetssystemet enligt allmänna processrättsliga principer den enskildes motpart. Eftersom varje beslut som
upphandlande myndigheter anlitar en inköpscentral som ombud för att
51
Prop. 2012/13:123 genomföra en samordnad upphandling med stöd av 2 kap. 9 § 2 lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, jfr prop. 2011/12:106 s. 103 och 109 f. Mot denna bakgrund bör det inte i det här sammanhanget införas en lagbestämmelse om vem som ska vara den enskildes motpart i mål om rättelse, såsom Förvaltningsrätten i Stockholm har föreslagit.
Det är en förutsättning för lagens tillämpning att de upphandlande myndigheter som vill inrätta ett valfrihetssystem ger den myndighet som regeringen utser att tillhandahålla ett system för säker elektronisk identifiering, vilket avses vara
I promemorian föreslogs att rätt forum för ansökan om rättelse skulle vara den förvaltningsrätt inom vars domkrets
Med anledning av Göta hovrätts frågor om hur rättsmedelsbestämmelserna ska tillämpas vid samordnat inrättande av valfrihetssystem vill regeringen anföra följande. Det är viktigt att
52
huvud taget ska vara tillämplig. I de fall förvaltningsrätten bifaller en Prop. 2012/13:123 ansökan om rättelse ska beslutet formellt sett rikta sig mot de enskilda
upphandlande myndigheter som är motparter, även om det i praktiken är
Lagrådet anser att det bör klargöras, eventuellt genom ett tillägg i lagtexten, om det bara är den upphandlande myndigheten som ska vidta rättelseåtgärder eller om det också kan ankomma på
10.3Domförhet
Regeringens förslag: I mål om rättelse enligt lagen ska förvaltningsrätten vara domför med en lagfaren domare ensam.
Utredningens förslag: överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig i frågan. Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: stöder förslaget eller lämnar det utan invändning.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 18 § fjärde stycket 5 och 8 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar är en förvaltningsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid avgörande i sak av mål enligt LOU och LOV. Skälet till att mål enligt LOU handläggs på detta sätt är att mål om offentlig upphandling är av brådskande karaktär och att nämndemannamedverkan därför inte har ansetts nödvändig, trots att målen gånger är av kvalificerad art (se prop. 1996/97:133 s. 49).
I förarbetena till LOV (prop. 2008/09:29 s. 112) bedömdes det vara lämpligt att mål enligt den lagen hanteras på samma sätt som mål enligt LOU. Det ansågs viktigt att även mål enligt LOV behandlas snabbt. Dessutom uttalades att mål enligt LOV normalt inte torde vara av fullt så kvalificerad art som mål enligt LOU.
Den nu föreslagna lagen har i huvudsak utformats med LOV som förebild. Prövningen av mål om rättelse i förvaltningsrätten kommer att ha stora likheter med de prövningar som görs enligt LOV. De skäl som ansetts motivera särskilda domförhetsregler för mål enligt LOU och LOV gör sig på samma sätt gällande när det gäller mål enligt den nu föreslagna lagen. Även i mål om rättelse enligt denna lag bör därför förvaltningsrätten vara domför med en lagfaren domare ensam.
53
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i lagen ska ersätta sökanden för därigenom uppkommen skada. Skadeståndstalan ska väckas vid allmän domstol. Talan som grundar sig på ett beslut att inte godkänna en leverantör ska väckas inom ett år från det att den upphandlande myndigheten har fattat beslutet.
Bestämmelserna om skadestånd ska inte gälla vid brister i den information om leverantörer som den upphandlande myndigheten ska lämna till enskilda.
Utredningens förslag: överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig i frågan. Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna:
Skälen för regeringens förslag: Enligt 16 kap. 20 § LOU ska en upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i den lagen ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör. Enligt 16 kap. 21 § LOU ska talan om skadestånd väckas inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt genom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid är rätten till skadestånd förlorad. En skadeståndstalan blir vanligtvis aktuell i de fall den upphandlande myndigheten har tecknat kontrakt med en konkurrerande leverantör på felaktig grund eller på grund av otillåten direktupphandling. Den förfördelade leverantören kan i dessa fall begära skadestånd som ett substitut för det kontrakt som han eller hon gått miste om. Skadeståndet uppgår till det positiva kontraktsintresset, vilket innebär att leverantören ska få ersättning för hela den lidna skadan och den förlorade handelsvinsten.
Bestämmelserna i 16 kap. 20 och 21 §§ LOU grundar sig på rådets direktiv (89/665/EEG) av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten8, senast ändrat genom Europa-
8 EGT L 395, 30.12.1989, s. 33 (Celex 31989L0665).
54
parlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG9, det s.k. rättsmedelsdirek- Prop. 2012/13:123 tivet.
Som tidigare har anförts är varken LOU eller de bakomliggande EU- direktiven tillämpliga på lagstiftning om valfrihetssystem. Bestämmelserna i rättsmedelsdirektivet behöver därför inte beaktas. I förarbetena till LOV bedömde regeringen att det ändå fanns skäl att införa bestämmelser om skadestånd i den lagen (se prop. 2008/09:29 s. 108). Regeringen uttalade då att det är skäligt att en förfördelad leverantör har möjlighet att få skadestånd och därigenom ersättning för sina kostnader samt för handelsförlust. Vidare anförde regeringen att skadestånd även har en viss preventiv effekt, eftersom de upphandlande myndigheter som medvetet eller av försummelse agerar felaktigt riskerar skadestånd. Samtidigt konstaterade regeringen att skadeståndsprocesserna torde bli få och att utsikterna att få skadestånd är små. Det kan dessutom vara svårt att beräkna det positiva kontraktsintresset. I ett valfrihetssystem finns det vidare inga volymgarantier, vilket medför svårigheter för leverantören att visa hur stor omsättning leverantören skulle ha haft om den upphandlande myndigheten hade tecknat kontrakt med leverantören.
Bestämmelser om skadestånd infördes i 8 kap. 1 § LOV. Enligt den paragrafen ska en upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i lagen ersätta sökanden för därigenom uppkommen skada. En skadeståndstalan som grundar sig på ett beslut att inte godkänna en sökande ska väckas inom ett år från beslutsdagen. Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
Enligt regeringens mening är det även i fråga om tjänster för elektronisk identifiering rimligt att en leverantör har möjlighet att få skadestånd om bestämmelserna i den nya lagen inte följs. Skadeståndsbestämmelserna bör lämpligen utformas med bestämmelserna i 8 kap. 1 § LOV som förebild. I likhet med vad som gäller enligt LOV bör bristande information till enskilda om de leverantörer som deltar i ett valfrihetssystem inte kunna föranleda skadeståndsskyldighet.
Med anledning av de synpunkter som Göta hovrätt och Sveriges Kommuner och Landsting har lämnat vill regeringen anföra följande. På samma sätt som vid samordnade upphandlingar enligt 2 kap. 9 a § 2 LOU kan det komma att vara flera upphandlande myndigheter som anses ha vidtagit den skadeståndsgrundande åtgärden. Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer svarar de då solidariskt för skadeståndet. Den skadelidande kan då vända sig mot vem som helst av de ansvariga. Den som får stå för skadeståndet kan sedan ha regressrätt mot övriga ansvariga parter. Ett typexempel där skadestånd kan bli aktuellt är om en leverantör på felaktiga grunder inte godkänns. Det framgår då av beslutet att vägra godkännande vilka myndigheter som beslutet gäller.
Göta hovrätt har vidare föreslagit att det ska framgå av lagtexten att skadeståndet kan jämkas. Regeringen konstaterar för sin del att allmänna skadeståndsrättsliga regler avses gälla. Det gäller även bestämmelserna om jämkning av skadestånd i 6 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207). Någon särskild bestämmelse om jämkning av skadestånd behövs därför
9 EUT L 335, 20.12.2007, s. 31 (Celex 32007L0066).
55
Prop. 2012/13:123 inte i den nya lagen. Det finns inte heller någon sådan bestämmelse i vare sig LOV eller LOU.
11Extern överlåtelse av kommunal beslutanderätt
Regeringens förslag: En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunalförbund får efter överenskommelse med den myndighet som ska administrera valfrihetssystem uppdra åt den att besluta på nämndens vägnar i ärenden om tillhandahållande av tjänster för elektronisk identifiering enligt den nya lagen.
En nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller ersättare eller åt en anställd i kommunen, landstinget eller kommunalförbundet att besluta om sådan delegation på nämndens vägnar. En gemensam nämnd får även uppdra åt en anställd i någon av de samverkande kommunerna eller landstingen att fatta sådana beslut.
Möjligheten att delegera beslutanderätt ska inte omfatta ärenden som bl.a. avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet.
Beslut som fattas med stöd av delegation ska anmälas till den som har lämnat delegationsuppdraget.
Kommunallagens bestämmelser om jäv ska tillämpas på den som fattar beslut med stöd av delegation.
Utredningens förslag: överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen föreslog att en kommun eller ett landsting skulle få uppdra åt
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har uttalat sig i frågan. Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna:
Skälen för regeringens förslag:
56
ning av såväl
Kommunen eller landstinget fattar själv beslut om att ge
Enligt bestämmelserna i kommunallagen (1991:900) kan inte fullmäktige delegera sin beslutanderätt till andra interna organ än nämnder eller till externa organ. För nämndernas del gäller som huvudregel att en nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller åt en anställd hos kommunen eller landstinget att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden. En nämnd kan enligt kommunallagen i princip inte delegera beslutanderätten till organ eller personer som inte är del av eller anställda av den egna kommunen eller landstinget. Extern delegation är i princip bara tillåten med stöd i lag. Det finns på vissa begränsade områden regler om att beslutanderätten i vissa typer av ärenden kan överlåtas på någon utanför kommunen eller landstinget.
Även kommuners möjlighet att i stället använda fullmakt är begränsad. Användningen av fullmakt begränsas normalt till civilrättens område och till processer och liknande. Gränserna för när fullmakt kan användas är därför oklar. Det är även oklart vilket utrymme det finns för kommuner och landsting att anlita ombud för att vidta rent förberedande och rent verkställande åtgärder i en upphandling. Regeringen har dock tidigare bedömt att användning av fullmakt är tillåten när uppdraget avser bl.a. faktiskt handlande eller enklare förvaltnings- och verkställighetsåtgärder. Det är också en väl etablerad praxis bland kommuner och landsting att använda fullmakter när utomstående organ anlitas för hjälp med genomförandet av samordnade upphandlingar. Ett sådant uppdrag kan ha olika utformning, men det förekommer t.ex. uppdrag som omfattar alla åtgärder i upphandlingsförfarandet utom tilldelningsbeslut, inklusive avtalstecknande (se prop. 2011/12:106 s. 101). Det framstår dock som klart att en kommun eller ett landsting kan anlita ombud i rättegångar och liknande förfaranden (se prop. 2011/12:106 s. 99 f med hänvisningar).
I upphandlingssammanhang anses tilldelningsbeslut utgöra beslut i kommunallagens mening (se prop. 2011/12:106 s. 100). I det system som nu föreslås kommer tilldelningsbeslutet närmast att motsvaras av beslut om godkännande av en leverantör. Sådana godkännandebeslut bör där-
Prop. 2012/13:123
57
Prop. 2012/13:123 med också anses utgöra beslut i kommunalrättslig mening. Även andra åtgärder kan bedömas utgöra beslut i kommunallagens mening. I fråga om sådana uppgifter som inte avser beslut i lagens mening och som behövs för att få ett valfrihetssystem att fungera bör det vara möjligt för kommunen eller landstinget att överlämna befogenhet genom fullmakt, t.ex. för att teckna kontrakt med en redan godkänd leverantör.
Sammanfattningsvis innebär ett fullständigt utförande av uppgifterna i den nya valfrihetslagen att
Bestämmelser om extern delegation av beslutanderätt i upphandlingsärenden finns i 6 kap. 4 § lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter. Enligt den bestämmelsen är det möjligt för en nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunalförbund att efter överenskommelse med en inköpscentral uppdra åt anställda i inköpscentralen att i en upphandling besluta på nämndens vägnar. En förutsättning är dock att inköpscentralen har anlitats av nämnden för att medverka vid upphandlingen i egenskap av ombud enligt 4 kap. 22 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller 4 kap. 4 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
I fråga om sådana åtgärder som utgör beslut i kommunallagens mening är det i och för sig möjligt att ha en ordning där
Ett av skälen till att bilda
Sammanfattningsvis anser regeringen att det bör införas en möjlighet att överföra kommunalrättslig beslutanderätt till den som avses admini-
58
strera valfrihetssystem enligt lagen om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering, dvs. till
Bestämmelserna om överföring av beslutanderätt i såväl lagen om vissa kommunala befogenheter som i övrigt inom kommunalrätten innebär att överföringen ska ske genom delegation. Det saknas anledning att göra en annan bedömning i det här sammanhanget.
Enligt 6 kap. 4 § lagen om vissa kommunala befogenheter kan endast nämnders beslut delegeras och inte beslut av fullmäktige. Skälet till detta angavs i förarbetena till bestämmelsen (prop. 2011/12:106 s. 111) vara att extern delegation från fullmäktige till en inköpscentral inte borde vara möjlig i den mån det finns hinder för intern delegation från fullmäktige till nämnder, dvs. när ärendet är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen eller landstinget, och intern delegation till en nämnd därför är utesluten med stöd av 3 kap. 10 § första stycket kommunallagen. Detsamma ansågs böra gälla även för andra upphandlingsärenden i vilka det är fullmäktige som har beslutanderätt. I dessa fall finns visserligen inget hinder mot intern delegation, utan fullmäktige har möjlighet att delegera beslutanderätten till en nämnd, som i sin tur kan vidaredelegera sin beslutanderätt. Fullmäktige har dock enligt kommunallagens regler inte någon möjlighet att direkt delegera sin beslutanderätt annat än till kommunens eller landstingets nämnder. Regeringen ansåg inte att det fanns skäl att frångå denna principiella ordning beträffande upphandlingsärenden. Det saknas anledning att nu göra en annan bedömning i det här ärendet. Endast nämnders beslutanderätt bör således kunna delegeras. På samma sätt som vid delegation till inköpscentraler bör nämndens rätt att fatta beslut om delegation kunna vidaredelegeras.
När det gäller till vem delegation ska kunna ske anges i 6 kap. 4 § lagen om vissa kommunala befogenheter att delegation ska ske till anställda i en inköpscentral.
Bestämmelsen i 6 kap. 4 § andra stycket lagen om vissa kommunala befogenheter hindrar delegation i ärenden som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen, dvs. i bl.a. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet. Det kan ifrågasättas om de undantag som anges i 6 kap. 34 § kommunallagen över huvud taget kan bli aktuella i ett ärende enligt den föreslagna lagen om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering. För det fall en sådan situation ändå skulle uppstå, och med hänsyn till att en sådan begränsning gäller om samma typ av beslut delegeras internt, bör regleringen i 6 kap. 34 § kommunallagen gälla även här (jfr också prop. 2011/12:106
s.114).
Av 6 kap. 7 § lagen om vissa kommunala befogenheter följer att
bestämmelserna i 6 kap.
Prop. 2012/13:123
59
Prop. 2012/13:123 jävsbestämmelserna i 11 och 12 §§ förvaltningslagen (1986:223) att gälla. Dessa bestämmelser överensstämmer i allt väsentligt med bestämmelserna om jäv i kommunallagen. I likhet med vad som gäller i övrigt vid extern delegation enligt lagen om vissa kommunala befogenheter föreslogs i lagrådsremissen att samma jävsregler skulle gälla för E- legitimationsnämnden som för kommunens eller landstingets egna anställda.
Eftersom förvaltningslagens jävsbestämmelser är snarlika bestämmelserna om jäv i 6 kap.
Bestämmelsen i 6 kap. 6 § lagen om vissa kommunala befogenheter om att beslut som fattats på en kommunal nämnds vägnar ska anmälas till den som lämnat uppdraget bör också tillämpas på beslut som fattas efter extern delegation till
12 Sekretess
Regeringens förslag: Bestämmelserna om sekretess i 19 kap. 3 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen ska inte gälla vid ett ansökningsförfarande enligt lagen om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
Utredningens förslag: Utredningen lämnade inte något förslag i denna del.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig i frågan. Promemorians förslag: överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: stöder förslaget eller lämnar det utan invändning
Skälen för regeringens förslag: I 19 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, regleras den s.k. anbudssekretessen vid offentlig upphandling. Från det att anbud kommer in till dess att den upphandlande myndigheten har fattat ett tilldelningsbeslut gäller absolut sekretess. Uppgifter om anbuden får inte lämnas ut och någon skadebedömning ska inte göras. Exempel på uppgifter som inte får röjas är om ett visst anbud har kommit in, anbudens innehåll och innehållet i arbetspromemorior och andra handlingar som har upprättats av en
60
upphandlande myndighet, t.ex. egna motförslag i samband med en förhandlad upphandling.
Motivet bakom den absoluta sekretess som gäller fram till tilldelningsbeslutet enligt LOU är konkurrensskäl. En potentiell anbudsgivare ska inte få kännedom om sina konkurrenter eller innehållet i konkurrenternas anbud förrän handläggningen är klar. Syftet med bestämmelsen är att förhindra kartellbildningar, prissamverkan och andra konkurrenssnedvridande situationer.
Den absoluta anbudssekretessen upphör att gälla när tilldelningsbeslutet är fattat. Orsaken till detta är att de leverantörer som har lämnat anbud ska ges ökad insyn i processen och kunna bedöma om överprövning av ett sådant beslut ska begäras. Efter tilldelningsbeslutet gäller sekretess till förmån för det allmänna enligt 19 kap. 1 § första stycket första meningen och till förmån för enskilda enligt 31 kap. 16 § OSL. Sekretess kan även gälla enligt andra bestämmelser.
Enligt 19 kap. 3 § andra stycket tredje meningen OSL gäller inte sekretessen enligt stycket vid ett ansökningsförfarande enligt LOV. Som skäl för detta anfördes i förarbetena till den lagen (prop. 2008/09:29 s. 111 f) att det i ett valfrihetssystem enligt LOV inte föreligger någon konkurrens mellan sökande vid godkännandebeslutet. Alla sökande som uppfyller kraven i förfrågningsunderlaget godkänns och får teckna kontrakt med den upphandlande myndigheten. Risken för kartellbildning eller prissamverkan är obefintlig eftersom systemet inte bygger på att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet eller anbudet med det lägsta priset vinner. Priset är i stället bestämt på förhand av den upphandlande myndigheten och framgår av förfrågningsunderlaget. Leverantörerna konkurrerar med varandra genom att attrahera brukare eller invånare som väljer den leverantör som de upplever levererar den bästa kvaliteten. Regeringen ansåg därför att det inte fanns något behov av absolut sekretess under tiden från det att ansökan har kommit in till dess att den upphandlande myndigheten har beslutat att godkänna sökanden som leverantör i valfrihetssystemet. Regeringen anförde vidare att ett valfrihetssystem enligt LOV förutsätter löpande annonsering, vilket ger möjlighet för en sökande att komma in med en ansökan när det passar. Det är därmed inte heller säkert att det finns några konkurrerande sökande som har lämnat in ansökan under samma tidsperiod. Det allmänna har dessutom inget intresse av att ansökningarna hemlighålls. Tvärtom kan det vara en fördel för den upphandlande myndigheten att uppgifter om de sökande offentliggörs. Uppgifter från t.ex. en existerande konkurrent om att en sökande inte uppfyller något av kraven kan underlätta för myndigheten att göra bedömningen huruvida sökanden ska godkännas som leverantör i valfrihetssystemet.
De skäl som motiverat att det inte gäller någon absolut sekretess vid ansökningsförfaranden enligt LOV gör sig gällande på samma sätt i ansökningsförfaranden enligt den lag om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering som nu föreslås. Det bör därför anges att sekretess enligt 19 kap. 3 § andra stycket OSL inte ska gälla vid tillämpningen av den nya lagen.
Av systematiska skäl och för att skapa en tydligare och mer överblickbar reglering bör detta undantag från sekretess regleras särskilt i en ny paragraf, jfr 25 kap. 10 §, 26 kap. 7 §, 27 kap. 6 § och 35 kap. 6 § OSL.
Prop. 2012/13:123
61
Prop. 2012/13:123 Det undantag från sekretess som redan gäller enligt 19 kap. 3 § andra stycket tredje meningen OSL bör föras över till den nya paragrafen.
Även om det inte ska råda någon absolut anbudssekretess kan det ändå finnas skäl att sekretessbelägga uppgifter som
13Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Den nya lagen och följdändringarna i annan lagstiftning ska träda i kraft den 1 juli 2013.
Regeringens bedömning: Det behövs inga övergångsbestämmelser.
Utredningens förslag: Utredningen föreslog att lagstiftningen skulle träda i kraft under 2011 så att systemet skulle kunna vara i gång vid halvårsskiftet 2012.
Remissinstanserna: Finansiell
Skatteverket anser att tidsplanen för genomförande är för optimistisk.
Transportstyrelsen, IT & Telekomföretagen och Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien framför liknande synpunkter. Vissa remissinstanser, bland dem Bolagsverket, CSN, Swedbank, Sveriges Kommuner och Landsting och Jämtlands läns landsting betonar att det är viktigt att införandet inte sker förrän viktiga utestående frågor är lösta. Några remissinstanser, bland dem Försäkringskassan och Skatteverket pekar på att det medför praktiska problem att driva parallella system under en övergångsperiod.
Promemorians förslag och bedömning: överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser stöder förslaget eller anser att det är viktigt med ett snabbt genomförande. Hit hör bl.a. E- legitimationsnämnden, Stockholms kommun, Ystads kommun, Bolagsverket och Datainspektionen. Vissa remissinstanser, bland dem Försäkringskassan, Stockholms läns landsting och Skellefteå kommun, anser att tidsplanen är för optimistisk eller att ett snabbt genomförande skapar en risk för att alla aspekter inte hinner klargöras. Post- och telestyrelsen anför liknande synpunkter.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Från och med den 1 juli 2012 kan inte nya avrop göras från ramavtalet eID 2008. Den avtalslösa perioden medför svårigheter för de upphandlande myndigheter som vill införa
62
enlighet med lagen (2007:1091) om offentlig upphandling. Det innebär Prop. 2012/13:123 att avrop som huvudregel endast kan ske från en leverantör. För att
säkerställa den offentliga förvaltningens behov av en fortsatt och långsiktigt hållbar försörjning av tjänster för elektronisk identifiering anser regeringen att det är angeläget att den nya lagen träder i kraft så snart som möjligt. Den nya lagen och nödvändiga följdändringar i andra lagar bör träda i kraft den 1 juli 2013.
Det har inte framkommit något behov av övergångsbestämmelser.
14 Konsekvenser
Syftet med förslagen är att långsiktigt säkerställa det offentligas anskaffning av tjänster för elektronisk identifiering på ett sådant sätt att så många enskilda som möjligt kan identifiera sig i myndigheters elektroniska självbetjäningstjänster. För att uppnå detta syfte finns det inget annat alternativ än lagstiftning. Utan en ny reglering måste upphandlande myndigheter utse enbart en leverantör av en lösning för
Inrättandet av valfrihetssystem innebär för de upphandlande myndigheterna att det även fortsättningsvis finns möjlighet att utveckla
63
Prop. 2012/13:123 Det finns för närvarande ett fåtal leverantörer av
Enskilda som behöver skaffa en
Konkurrensverket ska vara tillsynsmyndighet enligt den föreslagna lagen. Kostnaderna för detta beräknas bli låga, men kommer att följas upp. Om behov bedöms finnas ska finansiering ske genom anslag från utgiftsområde 22.
Förslaget innehåller bestämmelser om rättelse av beslut och skadeståndstalan om lagen inte följts. Särskilt med hänsyn till att antalet leverantörer är begränsat och till att lagen medger löpande anslutning av sökande väntas reglerna emellertid få så begränsad tillämpning att någon ytterligare måltillströmning av betydelse till de allmänna förvaltningsdomstolarna och allmänna domstolarna inte är att vänta.
64
15 Författningskommentar
15.1Förslaget till lag om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering
Inledande bestämmelser
1 §
I denna lag finns bestämmelser om tillämpning av valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
Lagen gäller när en upphandlande myndighet har
1.beslutat att tillämpa valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering av enskilda i myndighetens elektroniska tjänster,
2.anslutit sig till ett system för säker elektronisk identifiering som tillhandahålls av den myndighet som regeringen bestämmer, och
3.uppdragit åt den myndighet som avses i 2 att i den upphandlande myndighetens namn administrera valfrihetssystemet enligt
I första stycket anges lagens tillämpningsområde.
I andra stycket finns ett antal kumulativa förutsättningar för att lagen ska gälla. Om dessa förutsättningar är uppfyllda kan en upphandlande myndighet tillämpa valfrihetssystem vid anskaffning av tjänster för elektronisk identifiering. Tillämpning av valfrihetssystem är ett alternativ till upphandling enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, förkortad LOU. Om en viss tjänst inte köps in genom det förfarande som anges i lagen, gäller i stället LOU.
Lagen gäller för upphandlande myndigheter. En definition av termen upphandlande myndighet finns i 2 §.
Termen valfrihetssystem i andra stycket 1 definieras i 2 §.
Uttrycket tjänster för elektronisk identifiering
Med elektroniska tjänster
Regeringen avser att i förordning utse
För att
Prop. 2012/13:123
65
Prop. 2012/13:123 Ytterligare en förutsättning för lagens tillämpning är att den upphandlande myndigheten lämnar
Paragrafen behandlas i avsnitt 8.1 och 10.2.
2 §
Med valfrihetssystem avses i denna lag ett förfarande där den enskilde har rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som en upphandlande myndighet har godkänt och tecknat kontrakt med.
Termerna förfrågningsunderlag, kontrakt och upphandlande myndighet har i denna lag samma betydelse som i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling.
Definitionen av valfrihetssystem har utformats med motsvarande definition i 1 kap. 2 § andra stycket första meningen lagen (2008:962) om valfrihetssystem, förkortad LOV, som förebild. Den upphandlande myndigheten ansvarar för att tjänsten tillhandahålls enskilda. Den upphandlande myndigheten tecknar kontrakt med ett antal leverantörer som uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten har fastställt i ett förfrågningsunderlag. Den enskilda användaren bestämmer därefter vilken av dessa leverantörer som ska tillhandahålla tjänsten.
I LOU definieras förfrågningsunderlag i 2 kap. 8 § och kontrakt i 2 kap. 10 och 10 a §§. Vad som avses med upphandlande myndighet framgår av 2 kap. 19 § samma lag.
3 §
Den upphandlande myndigheten ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och
I paragrafen anges de grundläggande principer som ska gälla vid tillämpning av lagen. Av detta följer att de
Kraven på likabehandling och
Kravet på likabehandling medför också att om det sker ändringar av villkor eller krav i det offentliggjorda förfrågningsunderlaget, så måste villkoren i avtal med redan godkända leverantörer ändras på motsvarande sätt. Avtalen måste således innehålla villkor som möjliggör sådana ändringar.
Principen om öppenhet innebär bl.a. att uppgifter om valfrihetssystemet inte får hemlighållas och att annonsering ska ske offentligt. Alla
66
som är intresserade ska ges möjlighet att lämna in en ansökan om att få Prop. 2012/13:123 delta och de som har ansökt ska informeras om resultatet. Vidare ska alla
handlingar i princip vara offentliga.
Proportionalitetsprincipen förutsätter att alla krav som ställs upp ska vara rimliga i förhållande till det mål som eftersträvas.
Principen om ömsesidigt erkännande medför att i den mån det i förfrågningsunderlaget eller annars ställs krav på leverantörer att t.ex. visa upp intyg, bevis eller liknande, eller att i något avseende vara certifierade, ackrediterade eller liknande, så måste det godtas att dessa krav uppfylls genom dokument eller beslut utfärdade av myndigheter i övriga medlemsstater inom EU.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 2 § LOV. Den behandlas i avsnitt 8.2.
Annonsering och förfrågningsunderlag
4 §
En upphandlande myndighet som har beslutat att inrätta eller förändra ett valfrihetssystem ska annonsera på en nationell webbplats som har upprättats för ändamålet. Ansökningar ska löpande begäras in genom sådan annonsering.
Ett förfrågningsunderlag ska finnas tillgängligt på webbplatsen tillsammans med annonsen.
I första stycket finns en skyldighet att på en särskilt inrättad webbplats annonsera ut vilka tjänster för elektronisk identifiering som efterfrågas. Regeringen avser att i förordning ge
Annonsering ska ske när valfrihetssystem införs. Vid förändringar i ett befintligt valfrihetssystem, t.ex. om villkoren i förfrågningsunderlaget ändras, ska annonsen också ändras.
Annonsering ska ske löpande. Med detta avses att annonsen ska gälla tills vidare utan något sista datum för ansökan. Annonsen ska finnas på den upprättade webbplatsen så länge en viss tjänst efterfrågas. Om en annons är gemensam för flera upphandlande myndigheter följer det av upphandlingsrättsliga principer att det ska framgå av annonsen vilka dessa upphandlande myndigheter är.
Enligt andra stycket ska annonsen kompletteras med ett förfrågningsunderlag. Termen förfrågningsunderlag har i lagen samma betydelse som i LOU, se 2 §. Förfrågningsunderlaget är ett underlag för anbud som den upphandlande myndigheten tillhandahåller tillsammans med bilagor och eventuellt kompletterande handlingar. Ett förfrågningsunderlag innehåller vanligtvis en beskrivning av den tjänst som ska tillhandahållas och de villkor som ska gälla samt hur uppdraget ska fullgöras under kontraktstiden. Vidare bör det finnas kontaktuppgifter, s.k. kravspecifikationer, uppgift om avtalstiden, regler för avtalets tecknande samt regler för uppföljning och kontroll. I förfrågningsunderlaget bör det också regleras hur rapportering av utförda tjänster ska gå till och vilka faktureringsvillkor som ska gälla, t.ex. i fråga om utbetalning av ersättning.
67
Prop. 2012/13:123 Paragrafen motsvarar i sak 3 kap. 1 och 2 §§ LOV. Den behandlas i avsnitt 8.2.
5 §
Grunderna för den ekonomiska ersättningen till en leverantör ska framgå av förfrågningsunderlaget.
Ersättningen till dem som tillhandahåller tjänster för elektronisk identifiering bygger inte på priskonkurrens mellan leverantörerna. Grunderna för den ekonomiska ersättning som leverantörerna ska få ska därför framgå av förfrågningsunderlaget.
Paragrafen motsvarar 4 kap. 1 § LOV. Den behandlas i avsnitt 8.5.
6 §
Den upphandlande myndigheten får ställa särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Samtliga villkor ska anges i annonsen om valfrihetssystemet eller i förfrågningsunderlaget.
Paragrafen behandlar s.k. särskilda kontraktsvillkor. Med särskilda villkor enligt paragrafen avses villkor som inte är krav på leverantörerna, utan särskilda därutöver tillkommande villkor. Det är således inte fråga om tekniska specifikationer, urvalskriterier eller tilldelningskriterier. Villkoren måste ha samband med den tjänst som ska tillhandahållas. De måste också uppfylla de
Paragrafen motsvarar 4 kap. 2 § LOV. I sak motsvarande bestämmelser finns också i 6 kap. 13 § LOU. Paragrafen behandlas i avsnitt 8.2.
7 §
I annonsen eller förfrågningsunderlaget ska det anges på vilket sätt ansökan ska lämnas in.
I förfrågningsunderlaget ska det anges inom vilken tid den upphandlande myndigheten kommer att besluta om godkännande.
Enligt första stycket ska det anges hur en ansökan ska lämnas in. Det finns möjlighet att välja kommunikationsmedel, t.ex. per post eller genom telefax eller något annat elektroniskt medel. Inget hindrar att flera kommunikationsmedel accepteras så länge dessa anges i annonsen eller förfrågningsunderlaget.
Bestämmelsen i andra stycket är en följd av att inlämnande av en ansökan får ses som avgivande av ett anbud. En leverantör är därmed bunden av sin ansökan och måste av rättssäkerhetsskäl få information om
68
handläggningstiden. Om den som har inrättat valfrihetssystemet över- Prop. 2012/13:123 skrider den angivna tiden är leverantören inte längre bunden av sin
ansökan.
Paragrafen motsvarar i sak 4 kap. 3 och 4 §§ LOV. Delvis motsvarande bestämmelser finns också i 9 kap. 1 § LOU. Paragrafen behandlas i avsnitt 8.2.
Ansökan
8 §
Leverantörer får lämna en ansökan var för sig eller tillsammans med andra leverantörer. Den upphandlande myndigheten får inte ställa upp villkor om att en grupp ska ha en bestämd juridisk form för att få lämna en ansökan. Den upphandlande myndigheten får dock begära att en grupp ska ha en viss juridisk form när den har blivit tilldelad ett kontrakt, om det behövs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.
Det är tillåtet för flera leverantörer att lämna in en gemensam ansökan om de finner det lämpligt. En grupp av sökande som inte har en bestämd juridisk form när ansökan skickas in får inte uteslutas av denna anledning. Om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt får det dock krävas att gruppen ska ha en viss juridisk form när den har tilldelats kontrakt. En förutsättning för att sådana villkor ska kunna ställas upp är att de framgår av annonsen eller förfrågningsunderlaget.
Paragrafen motsvarar i sak 5 kap. 1 § LOV och 1 kap. 11 § LOU. Den behandlas i avsnitt 8.2.
9 §
En sökande får vid behov åberopa andra företags ekonomiska, tekniska och yrkesmässiga kapacitet i ansökan. Sökanden ska genom att tillhandahålla ett åtagande från företagen i fråga eller på annat sätt kunna visa att den kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.
En sökande behöver inte själv utföra alla led i tillhandahållandet av en
Paragrafen motsvarar 5 kap. 2 § LOV. I sak motsvarande bestämmelser finns också i 11 kap. 12 § LOU. Paragrafen behandlas i avsnitt 8.2.
Uteslutning av sökande
10 §
Den upphandlande myndigheten får utesluta en sökande som
1. är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är underkastad näringsförbud,
69
Enligt första stycket får en sökande föreläggas att lämna uppgifter för Prop. 2012/13:123 att visa att det inte finns grund för uteslutning. Avsikten är att detta
endast bör ske när det finns anledning att anta att det finns grund för att utesluta en sökande.
I andra stycket anges vilka handlingar som ska godtas som bevis för att det inte finns grund för att utesluta en sökande.
Prop. 2012/13:123 Bestämmelsen i första stycket saknar motsvarighet i LOV. Bestämmelserna i andra och tredje styckena motsvarar i sak 8 kap. 2 §
LOV.
Om en sökande som inte har godkänts senare uppfyller kraven finns det inget som hindrar denne från att lämna en ny ansökan. Om sökanden anser sig uppfylla kraven finns det enligt 16 § möjlighet att begära rättelse hos allmän förvaltningsdomstol. Den upphandlande myndigheten behöver i likhet med vad som gäller enligt LOV inte delge sökanden upplysningen om hur detta går till.
Paragrafen behandlas i avsnitt 8.3.
14 §
När den upphandlande myndigheten har lämnat sitt godkännande enligt 12 § ska den upphandlande myndigheten utan dröjsmål teckna kontrakt med leverantören.
I det kontrakt som tecknas ska de ekonomiska villkoren framgå liksom de övriga krav och villkor som ska vara uppfyllda för att få bedriva verksamheten. Det gäller även de särskilda villkor som har uppställts med stöd av 6 § och eventuella villkor enligt 8 §.
Paragrafen motsvarar 8 kap. 3 § LOV. Den behandlas i avsnitt 8.2.
Information
15 §
Den upphandlande myndigheten ska till enskilda lämna information om samtliga leverantörer som den upphandlande myndigheten har tecknat kontrakt med inom ramen för ett valfrihetssystem. Informationen ska vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig.
Paragrafen innehåller krav som utvidgar den allmänna serviceskyldighet som gäller enligt 4 § förvaltningslagen (1986:223). Informationen ska göra det möjligt att få en bild av vilka leverantörer som deltar i de valfrihetssystem som upphandlande myndigheter har inrättat och hur deras tjänster är utformade för att därigenom underlätta för enskilda att aktivt välja leverantör.
För att uppfylla paragrafens krav ska informationen finnas tillgänglig på ett lätt och enkelt sätt, t.ex. på den nationella webbplatsen, på den upphandlande myndighetens webbplats eller genom informationsfoldrar. Information ska lämnas både muntligen och skriftligen, på andra språk och på ett sätt som är anpassat till olika former av funktionsnedsättning. Informationen ska vara konkurrensneutral och inte till fördel för någon eller några leverantörer. Det ska framgå vilka tjänster som tillhandahålls och på en övergripande nivå beskrivas vilka tekniska skillnader som finns mellan olika leverantörers alternativ, t.ex. när det gäller tillgång till mobila lösningar.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 1 § LOV. Den behandlas i avsnitt 8.2.
Rättsmedel 16 §
En leverantör som gör gällande att en upphandlande myndighet har brutit mot en
bestämmelse i denna lag, får ansöka om rättelse hos allmän förvaltningsdomstol.
72
Endast den sökande som inte har godkänts får ansöka om rättelse av beslut Prop. 2012/13:123 enligt 12 §.
En ansökan om rättelse ska vara skriftlig.
I första stycket finns en bestämmelse som gör det möjligt för en leverantör som anser att bestämmelserna i lagen inte har följts att få frågan prövad av domstol.
De upphandlande myndigheter som inrättar valfrihetssystem kommer att ha uppdragit åt
I andra stycket anges att det endast är sökanden som får begära rättelse när det gäller beslut att inte godkänna en sökande. Andra leverantörer som har godkänts är däremot inte behöriga att göra detta.
Av tredje stycket följer att en ansökan om rättelse ska ges in skriftligen. För att ansökan ska kunna prövas måste sökanden ange vilken ändring som begärs och på vilket sätt bestämmelserna i lagen inte har följts.
Paragrafen motsvarar i sak 10 kap. 1 § LOV. Den behandlas i avsnitt 10.1.
17 §
Om den upphandlande myndigheten har brutit mot någon bestämmelse i denna lag och detta har medfört att en leverantör har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att den upphandlande myndigheten ska vidta rättelse.
I paragrafen anges förutsättningarna för att rättelse ska komma i fråga. En första förutsättning är att någon bestämmelse i lagen inte har följts. Rättelse kan komma i fråga t.ex. om intresserade leverantörer inte har underrättats genom förnyad annonsering efter det att valfrihetssystemet har ändrats på något sätt eller att förfrågningsunderlaget har ändrats. Rättelse kan också komma i fråga om annonsen har utformats på annat felaktigt sätt eller om det finns krav i förfrågningsunderlaget som strider mot de unionsrättsliga principerna i 3 § eller mot någon annan av bestämmelserna i lagen. Andra exempel är att det har angetts ett sista datum för inkommande av anbud eller att leverantörers möjligheter att lämna in en ansökan på annat sätt otillåtet har begränsats.
Om domstolen finner att det har förekommit fel ska den därefter bedöma om felet är sådant att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada. Med skada avses ekonomisk skada. Skaderekvisitet kan inte anses uppfyllt om en leverantör har godkänts och tecknat kontrakt. Om en myndighet under avtalstidens gång bryter mot sina avtalade förpliktelser kan leverantören i stället få sin sak prövad enligt civilrättsliga regler.
I de fall domstolen bifaller en ansökan om rättelse ska beslutet formellt
sett rikta sig mot de enskilda upphandlande myndigheter som är
73
Prop. 2012/13:123 motparter, även om det i praktiken normalt är
Paragrafen motsvarar 10 kap. 2 § LOV. Den behandlas i avsnitt 10.1.
18 §
En ansökan om rättelse enligt 16 § ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2 har sin hemvist.
En ansökan enligt 16 § andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från det att en upplysning har lämnats enligt 13 § andra stycket.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
I första stycket finns en forumbestämmelse för mål om rättelse.
Enligt andra stycket finns det en tidsfrist för ansökan om rättelse endast när det gäller beslut att inte godkänna en sökande. I övrigt gäller inga frister för att ansöka om rättelse. En underrättelse om ett beslut att en sökande inte har godkänts sänds på sökandens risk. Någon delgivning behöver alltså inte ske. En förutsättning för att fristen ska börja löpa är dock att en upplysning om hur man söker rättelse har skickats till sökanden. Det finns inget som hindrar att en sökande som inte har godkänts, och som inte har ansökt om rättelse i tid, ansöker på nytt om godkännande.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 10 kap. 3 § LOV. Den behandlas i avsnitt 10.1 och 10.2.
19 §
En upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta sökanden för därigenom uppkommen skada.
Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol.
En skadeståndstalan som grundar sig på ett beslut att inte godkänna en sökande ska väckas inom ett år från dagen för beslutet. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
Som framgår av 1 § andra stycket är det en förutsättning för lagens tillämpning att den upphandlande myndighet som vill inrätta ett valfrihetssystem har uppdragit åt den myndighet som regeringen bestämmer att administrera systemet i den upphandlande myndighetens namn. Regeringen avser att i förordning utse
På samma sätt som vid samordnade upphandlingar enligt 2 kap. 9 a § 2 LOU kan det komma att vara flera upphandlande myndigheter som anses ha vidtagit den skadeståndsgrundande åtgärden. Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer svarar de då solidariskt för skadeståndet. Den skadelidande kan då vända sig mot vem som helst av de ansvariga. Den
74
som får stå för skadeståndet kan sedan ha regressrätt mot övriga ansva- Prop. 2012/13:123 riga parter. Ett typexempel där skadestånd kan bli aktuellt är om en leve-
rantör på felaktiga grunder inte godkänns. Det framgår då av beslutet att vägra godkännande vilka myndigheter som har fattat beslutet.
Talerätt enligt paragrafen har alla som har ansökt om att bli godkända enligt lagen.
Prop. 2012/13:123 den upphandlande myndigheten eller den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2.
En upphandlande myndighet och den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2 är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.
Tillsynsmyndighetens befogenheter är i likhet med vad som gäller enligt LOV begränsade till att inhämta upplysningar.
Paragrafen motsvarar 10 kap.
15.2Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
18 §
En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1.vid åtgärd som avser endast måls beredande,
2.vid förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av en annan förvaltnings-
rätt,
3.vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende och
4.vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.
Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är en förvaltningsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid förvaltningsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som förvaltningsrätten. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om detta.
Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av
1.mål av enkel beskaffenhet,
2.mål om bevissäkring och betalningssäkring enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om uppgifts eller handlings undantagande från kontroll enligt skatteförfarandelagen eller annan skatteförfattning,
3.mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket
4.mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna,
76
5. mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) Prop. 2012/13:123 om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller
lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
6.mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken,
7.mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt och
8.mål enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem och lagen (2013:000) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
Tillägget i fjärde stycket 8 innebär att förvaltningsrätten i mål enligt lagen om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering ska vara domför med en lagfaren domare ensam. Detta överensstämmer med hanteringen av mål enligt LOV och LOU.
Paragrafen behandlas i avsnitt 10.3.
15.3Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter
6 kap. 4 a §
En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunalförbund får efter överenskommelse med den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2 lagen (2013:000) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering uppdra åt myndigheten att besluta på nämndens vägnar i ärenden enligt den lagen.
Uppdrag enligt första stycket får inte lämnas i de fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900).
Paragrafen är ny. Den gör det möjligt att delegera kommunal beslutanderätt vid inrättande av valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
Med stöd av första stycket får nämnder i kommuner, i landsting och i kommunalförbund delegera beslutanderätt. Anledningen till att
Prop. 2012/13:123 Ett uppdrag att besluta på en nämnds vägnar innebär i kommunalrättslig mening att nämndens beslutanderätt delegeras. Detta medför att sådana ställningstaganden som i kommunallagens mening utgör beslut kan delegeras till
Delegation med stöd av denna bestämmelse kommer endast att kunna ske till
Genom delegationen överförs inte rätten att vidta åtgärder som i kommunallagens mening är av rent förberedande eller rent verkställande karaktär. En sådan överföring kommer i stället att ske genom det bakomliggande uppdraget till
Enligt andra stycket får beslutanderätt inte delegeras i de fall som avses i 6 kap. 34 § KL, t.ex. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning, omfattning eller kvalitet.
Paragrafen behandlas i avsnitt 11.
6 kap. 5 §
Föreskrifterna i 6 kap. 33 § kommunallagen (1991:900) om uppdrag att besluta på nämndens vägnar tillämpas på ärenden enligt 4 § första stycket och 4 a § första stycket.
Paragrafen gör det möjligt för nämnder i kommuner, landsting och kommunalförbund att uppdra åt bl.a. anställda i den egna organisationen att på nämndens vägnar fatta beslut om delegation av beslutanderätt, s.k. vidaredelegation, till
Paragrafen behandlas i avsnitt 11.
6 kap. 6 §
Beslut som anställda i en inköpscentral fattar på en nämnds vägnar ska anmälas till den som har lämnat uppdraget. Detsamma gäller beslut som den myndighet som avses i 4 a § fattar på en nämnds vägnar.
Enligt den nya andra meningen, som har utformats i enlighet med Lagrådets förslag, ska
78
vidareanmälan av beslut för det fall uppdraget lämnats med stöd av Prop. 2012/13:123 vidaredelegation enligt 5 §.
Paragrafen behandlas i avsnitt 11.
6 kap. 7 §
Föreskrifterna i 6 kap.
Enligt den nya andra meningen är jävsreglerna i 6 kap.
Paragrafen behandlas, tillsammans med Lagrådets synpunkter, i avsnitt 11.
15.4Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
19 kap. 3 §
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myndigheter eller enskilda erbjuder sig att utföra.
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk auktion får dock lämnas sådana uppgifter som avses i 5 a kap. 11 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, 5 a kap. 11 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller 6 kap. 11 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande en handling som anger villkoren i ett slutet avtal gäller sekretessen dock längst till dess att två år, eller hos statliga affärsverk, Försvarets materielverk och Försvarsexportmyndigheten samt i kommunal affärsverksamhet fem år, har gått från det att avtalet slöts.
79
Prop. 2012/13:123 Ändringen i andra stycket innebär att undantaget från sekretess i styckets tredje mening utgår och i stället flyttas till den nya 3 a §.
Paragrafen behandlas i avsnitt 12.
Undantag från sekretess
19 kap. 3 a §
Sekretessen enligt 3 § andra stycket gäller inte
1.vid ett ansökningsförfarande enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem,
eller
2.vid ett ansökningsförfarande enligt lagen (2013:000) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
Paragrafen är ny.
Bestämmelsen i första punkten motsvarar tidigare 3 § andra stycket tredje meningen. Ändringen är endast av redaktionellt slag.
Bestämmelsen i andra punkten är ny. Den innebär att en inkommen ansökan om att godkännas enligt lagen om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering inte ska omfattas av sekretess enligt 3 § andra stycket.
Paragrafen behandlas i avsnitt 12.
80
Sammanfattning av betänkandet (SOU 2010:104)
Prop. 2012/13:123
Bilaga 1
Dagens lösning för
Dagens system har dock brister. Det finns ingen sammanhållen och enhetlig infrastruktur för identifiering vilket försvårar och förmodligen hämmar utvecklingen av
Den i utredningen föreslagna modellen för Svensk
Regeringen har beslutat om inrättande av en
I förverkligandet av målbilden ingår att skapa en affärsmodell för Svensk
Förvaltningens
81
Prop. 2012/13:123 Genom utredningens förslag skapas en infrastruktur för den offentliga Bilaga 1 sektorn. En viktig uppgift för
och privata
Attributsutfärdarna kommer som medlemmar i modellen spela en viktig roll som källa till kompletterande information.
Enligt förslaget ska infrastrukturen byggas med hjälp av flera samverkande regelverk, delvis inrättade genom författning, delvis skapade genom civilrättsliga avtal efter upphandling.
Med anledning av den bedömning som gjordes i Instruktion för E- legitimationsnämnden – delredovisning I (Fi 2010:05), att de av regeringen uppställda målen inte kan realiseras genom de upphandlingsförfaranden som anges i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, föreslås i utredningen att det inrättas en ny lag enligt vilken
I utredningen redovisas även ett förslag till regelverk för den föreslagna infrastrukturen. Regelverket avses styra parternas civilrättsliga mellanhavanden genom att föras in i de avtal som
Utredningen föreslår att en förordning om infrastrukturen för Svensk e- legitimation skapas. Förordningen syftar till att etablera infrastrukturen för svensk
En infrastruktur för identifiering bör ta sin utgångspunkt i ett tillitsramverk byggt på internationell standard och medge den flexibilitet som den föreslagna infrastrukturen för Svensk
82
•att en affärs- och prismodell skapas som är enkel, transparent och långsiktig. Den ska leda till mer förutsägbara och om möjligt lägre kostnader än i dagens ramavtalsmodell.
•att det ska vara enkelt för statlig myndighet, landsting eller kommun att få tillgång till tjänster för elektronisk identifiering och signering. En statlig myndighet, landsting eller kommun ska genom en part – E- legitimationsnämnden – få tillgång till alla tjänster som omfattas av modellen.
•att en statlig myndighet, landsting eller kommun i så liten utsträckning som möjligt själv ska behöva ha kompetens och funktioner för att kunna använda tjänster för elektronisk identifiering och signering i verksamheten.
•att modellen bör, om det med hänsyn till övriga förutsättningar är möjligt, stödja teknikneutralitet samt bygga på lösningar som utvecklas av marknaden. Befintliga
•att alla aktörer på marknaden som uppfyller relevanta krav ska kunna bli leverantörer i den nya modellen.
Inom Svensk
Verksamhetsplanen för
83
Som framgår av betänkandet har utredningen valt att ta ställning till flera svåra frågor och med relativt hög detaljeringsgrad för att tydliggöra områdets komplexitet och bredd och för att få igång en aktiv dialog kring frågeställningarna.
Nämnden tar nu vid där utredningen slutar. Det ligger i sakens natur att fortsatt dialog och djupare analys kommer att kunna resultera i modifieringar av olika slag.
Prop. 2012/13:123
Bilaga 1
85
Prop. 2012/13:123
Bilaga 2
Utredningens lagförslag
Förslag till lag om valfrihet för Svensk
Härigenom föreskrivs följande.
1 §
Med valfrihetssystem menas ett förfarande där användaren har rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som
2 § När
1.leverantör menas den som på marknaden tillhandahåller tjänster som nämns i 1 §,
2.tjänst menas sådan tjänst som nämns i 1 §, och
3.upphandlande myndighet menas
3 § En kommun eller ett landsting får uppdra åt
Denna lag träder i kraft den [ ] 2011.
86
Förteckning över remissinstanserna
Prop. 2012/13:123
Bilaga 3
Arbetsförmedlingen, Arbetsgivarverket, Bolagsverket, Boverket, Centrala studiestödsnämnden, Chalmers tekniska högskola AB, Datainspektionen, Domstolsverket, Ekonomistyrningsverket, Försvarsmakten, Försvarets materielverk, Försäkringskassan, Högskoleverket, Jordbruksverket, Kammarkollegiet, Kommerskollegium, Konkurrensverket, Kriminalvården, Kronofogdemyndigheten, Kungliga biblioteket, Lantmäteriet, Livsmedelsverket, Luleå tekniska universitet, Lunds universitet, Läkemedelsverket, Länsstyrelsen i Kronobergs län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Örebro län, Migrationsverket, Myndigheten för handikappolitisk samordning, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Mälardalens högskola, Naturvårdsverket, Pensionsmyndigheten, Post- och telestyrelsen, Riksarkivet, Riksgäldskontoret, Rikspolisstyrelsen, Riksrevisionen, Skatteverket, Sveriges Meteorologiska och hydrologiska institut, Socialstyrelsen, Statens skolverk, Statistiska centralbyrån, Statskontoret, Stockholms universitet, Säkerhetspolisen, Tillväxtverket, Totalförsvarets pliktverk, Transportstyrelsen, Tullverket, Verket för högskoleservice, Verket för innovationssystem, Åklagarmyndigheten, Botkyrka kommun, Falkenbergs kommun, Gävle kommun, Göteborgs kommun, Haparanda kommun, Hörby kommun, Jönköpings kommun, Kalix kommun, Linköpings kommun, Malmö kommun, Nacka kommun, Norrköpings kommun, Sandvikens kommun, Stockholms kommun, Sundbybergs kommun, Sundsvalls kommun, Svedala kommun, Umeå kommun, Uppsala kommun, Valdemarsviks kommun, Vindeln kommun, Värmdö kommun, Västerås kommun, Älmhults kommun, Örebro kommun, Hallands läns landsting, Jämtlands läns landsting, Skåne läns landsting, Stockholms läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Östergötlands läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting, Almega, Apotekens Service AB, Danske Bank, Dataföreningen i Sverige, Ekelöw InfoSecurity AB, Finansiell
87
Region Halland, Secmaker AB, Setterwalls advokatbyrå, Skatteverket, Socialstyrelsen, Statens skolverk, Statistiska centralbyrån, Stiftelsen för Internetinfrastruktur, Sundbybergs kommun, Svenska Bankföreningen, Svenska Handelsbanken AB, Sveriges Kommuner och Landsting, Swedbank AB, TeliaSonera AB, Tillväxtverket, Uppsala kommun, Västerås kommun.
88
Promemorians lagförslag
Förslag till lag om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag gäller när en statlig myndighet, en kommun eller ett landsting har beslutat att tillämpa valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering av enskilda i myndighetens, kommunens eller landstingets elektroniska tjänster, samt har uppdragit åt
Med valfrihetssystem enligt denna lag avses ett förfarande där den enskilde har rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som en statlig myndighet, en kommun eller ett landsting har tecknat kontrakt med.
2 § Leverantörer ska behandlas på ett likvärdigt och
Annonsering
3 § Det ska på en nationell webbplats som har upprättats för ändamålet annonseras vilka tjänster för elektronisk identifiering som efterfrågas. Ansökningar ska löpande begäras in genom sådan annonsering.
Ett förfrågningsunderlag ska finnas tillgängligt på webbplatsen tillsammans med annonsen. Förfrågningsunderlaget ska innehålla det underlag som behövs för en ansökan om godkännande.
Förfrågningsunderlag
4 § Grunderna för den ekonomiska ersättningen till en leverantör ska framgå av förfrågningsunderlaget.
5 § Ett kontrakt får förenas med särskilda villkor för hur det ska fullgöras. Samtliga sådana villkor ska anges i annonsen eller förfrågningsunderlaget.
6 § I annonsen eller förfrågningsunderlaget ska det anges på vilket sätt ansökan ska lämnas in.
I förfrågningsunderlaget ska det anges inom vilken tid beslut om godkännande kommer att fattas.
Prop. 2012/13:123
Bilaga 5
89
Prop. 2012/13:123
Bilaga 5
90
Ansökan
7 § Leverantörer får lämna en ansökan var för sig eller tillsammans med andra leverantörer. Ett kontrakt får förenas med villkor om att den som har blivit tilldelad kontraktet ska bedriva verksamheten i en viss juridisk form, om det behövs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.
8 § En sökande får vid behov åberopa andra företags ekonomiska, tekniska och yrkesmässiga kapacitet i ansökan. Sökanden ska genom att tillhandahålla ett åtagande från företagen i fråga eller på annat sätt kunna visa att den kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.
Uteslutning av sökande
9 § En sökande får uteslutas om sökanden
1.är i konkurs eller likvidation, under tvångsförvaltning eller föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är underkastad näringsförbud,
2.är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, ackord eller annat liknande förfarande,
3.genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott som avser yrkesutövningen,
4.kan visas ha gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen,
5.inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i hemlandet eller en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller
6.i något väsentligt hänseende inte har lämnat upplysningar eller har lämnat felaktiga upplysningar som har begärts.
En sökande får föreläggas att visa att det inte finns någon grund för att utesluta denne med stöd av första stycket 1, 2, 3 eller 5.
10 § Ett utdrag ur ett officiellt register eller annan likvärdig handling ska godtas som bevis för att det inte finns grund för att utesluta en sökande när det gäller ett förhållande som avses i 9 § första stycket 1 eller 2.
Om sådana handlingar eller intyg som avses i första stycket inte utfärdas i sökandens hemland eller ursprungsland eller inte omfattar samtliga de fall som avses i 9 § första stycket 1 och 2 får de ersättas med en utsaga som har avgetts på heder och samvete eller av en liknande försäkran.
Om en sökande är registrerad i en officiell förteckning över godkända tjänstetillhandahållare i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska det antas att sökanden inte kan uteslutas som leverantör enligt 9 § första stycket 1 eller 2.
Godkännande av sökande och ingående av kontrakt
11 § Samtliga sökande som uppfyller kraven i annonsen och förfrågningsunderlaget och som inte har uteslutits med stöd av 9 § ska godkännas för deltagande i valfrihetssystemet.
12 § När ett beslut om godkännande har lämnats ska kontrakt tecknas med leverantören utan dröjsmål.
13 § Den som har ansökt om godkännande ska få del av uppgifter som tillförs ärendet genom någon annan och få tillfälle att yttra sig över uppgifterna innan ärendet avgörs.
Ett slutligt beslut i ett ärende om godkännande enligt denna lag ska innehålla skälen för beslutet. Ett beslut om att inte godkänna en sökande ska även innehålla en upplysning om hur man ansöker om rättelse.
Sökanden ska snarast underrättas om beslutet.
Information
14 §
Rättsmedel
15 § En leverantör som gör gällande att en statlig myndighet, en kommun eller ett landsting har brutit mot en bestämmelse i denna lag, får ansöka om rättelse hos allmän förvaltningsdomstol.
Endast den sökande som inte har godkänts får ansöka om rättelse av beslut enligt 11 §.
En ansökan om rättelse ska ges in skriftligen.
16 § Om en statlig myndighet, en kommun eller ett landsting har brutit mot någon bestämmelse i denna lag och detta har medfört att en leverantör har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att myndigheten, kommunen eller landstinget ska vidta rättelse.
17 § En ansökan om rättelse enligt 15 § ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets
En ansökan enligt 15 § andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från det att en upplysning har lämnats enligt 12 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
18 § En statlig myndighet, en kommun eller ett landsting som inte har följt denna lag ska ersätta sökanden för därigenom uppkommen skada. En skadeståndstalan som grundar sig på ett beslut enligt 11 § ska väckas inom ett år från det att sökanden inte har godkänts. Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
19 § Bestämmelserna i
Prop. 2012/13:123
Bilaga 5
91
92
Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar1 ska ha följande lydelse.
Prop. 2012/13:123
Bilaga 5
18 §2
En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1.vid åtgärd som avser endast måls beredande,
2.vid förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av en annan förvaltningsrätt,
3.vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende och
4.vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.
Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är en förvaltningsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid förvaltningsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som förvaltningsrätten. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om detta.
Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av
1.mål av enkel beskaffenhet,
2.mål om bevissäkring och betalningssäkring enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om uppgifts eller handlings undantagande från kontroll enligt skatteförfarandelagen eller annan skatteförfattning,
3.mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket
1Lagen omtryckt 1981:1323.
2Senaste lydelse 2011:1303.
93
Prop. 2012/13:123 4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär Bilaga 5 skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteför-
fattningarna,
5.mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
6.mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken,
7.mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt och
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
94
Förslag till lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter
dels att 6 kap.
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 kap. 4 a §, av följande lydelse.
Prop. 2012/13:123
Bilaga 5
6 kap.
4 a §
En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunalförbund får efter överenskommelse med
Uppdrag enligt första stycket får inte lämnas i de fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900).
Beslut som anställda i en inköpscentral fattar på en nämnds vägnar ska anmälas till den som har lämnat uppdraget.
6 §2
Beslut som anställda i en inköpscentral eller som E- legitimationsnämnden fattar på en nämnds vägnar ska anmälas till den som har lämnat uppdraget.
1Senaste lydelse 2012:389.
2Senaste lydelse 2012:389.
95
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
3 Senaste lydelse 2012:389.
96
Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen ska ha följande lydelse.
Prop. 2012/13:123
Bilaga 5
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myn-
hetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
1 Senaste lydelse 2011:1574.
97
Prop. 2012/13:123 Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för Bilaga 5 det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har
slutförts.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande en handling som anger villkoren i ett slutet avtal gäller sekretessen dock längst till dess att två år, eller hos statliga affärsverk, Försvarets materielverk och Försvarsexportmyndigheten samt i kommunal affärsverksamhet fem år, har gått från det att avtalet slöts.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
98
Förteckning över remissinstanserna
Prop. 2012/13:123
Bilaga 6
Riksrevisionen, Göta hovrätt, Helsingborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Arbetsförmedlingen, Arbetsgivarverket, Bolagsverket, Centrala studiestödsnämnden, Datainspektionen, Domstolsverket,
Remissvar har härutöver inkommit från TS Solutions AB.
99
Prop. 2012/13:123
Bilaga 7
100
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Förslag till lag om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag finns bestämmelser om tillämpning av valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
Lagen gäller när en upphandlande myndighet har
1.beslutat att tillämpa valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering av enskilda i myndighetens elektroniska tjänster,
2.anslutit sig till ett system för säker elektronisk identifiering som tillhandahålls av den myndighet som regeringen bestämmer, och
3.uppdragit åt den myndighet som avses i 2 att i den upphandlande myndighetens namn administrera valfrihetssystemet enligt
2 § Med valfrihetssystem avses i denna lag ett förfarande där den enskilde har rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som en upphandlande myndighet har godkänt och tecknat kontrakt med.
Termerna förfrågningsunderlag, kontrakt och upphandlande myndighet har i denna lag samma betydelse som i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling.
3 § Den upphandlande myndigheten ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och
Annonsering och förfrågningsunderlag
4 § En upphandlande myndighet som har beslutat att inrätta eller förändra ett valfrihetssystem ska annonsera på en nationell webbplats som har upprättats för ändamålet. Ansökningar ska löpande begäras in genom sådan annonsering.
Ett förfrågningsunderlag ska finnas tillgängligt på webbplatsen tillsammans med annonsen.
5 § Grunderna för den ekonomiska ersättningen till en leverantör ska framgå av förfrågningsunderlaget.
6 § Den upphandlande myndigheten får ställa särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Samtliga villkor ska anges i annonsen om valfrihetssystemet eller i förfrågningsunderlaget.
7 § I annonsen eller förfrågningsunderlaget ska det anges på vilket sätt ansökan ska lämnas in.
I förfrågningsunderlaget ska det anges inom vilken tid den upphandlande myndigheten kommer att besluta om godkännande.
Ansökan
8 § Leverantörer får lämna en ansökan var för sig eller tillsammans med andra leverantörer. Den upphandlande myndigheten får inte ställa upp villkor om att en grupp ska ha en bestämd juridisk form för att få lämna en ansökan. Den upphandlande myndigheten får dock begära att en grupp ska ha en viss juridisk form när den har blivit tilldelad ett kontrakt, om det behövs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.
9 § En sökande får vid behov åberopa andra företags ekonomiska, tekniska och yrkesmässiga kapacitet i ansökan. Sökanden ska genom att tillhandahålla ett åtagande från företagen i fråga eller på annat sätt kunna visa att den kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.
Uteslutning av sökande
10 § Den upphandlande myndigheten får utesluta en sökande som
1.är i konkurs eller likvidation, är under tvångsförvaltning eller är föremål för ackord eller tills vidare har inställt sina betalningar eller är underkastad näringsförbud,
2.är föremål för ansökan om konkurs, tvångslikvidation, ackord eller annat liknande förfarande,
3.genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott som avser yrkesutövningen,
4.kan visas ha gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen,
5.inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt i hemlandet eller en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller
6.i något väsentligt hänseende har låtit bli att lämna upplysningar eller har lämnat felaktiga upplysningar som har begärts med stöd av denna paragraf.
Om sökanden är en juridisk person, får sökanden uteslutas om en företrädare för den juridiska personen har dömts för sådant brott som avses i första stycket 3 eller har gjort sig skyldig till sådant fel som avses i första stycket 4.
11 § Sökanden får föreläggas att visa att det inte finns någon grund för att utesluta denne med stöd av första stycket 1, 2 eller 5.
Den upphandlande myndigheten ska som bevis för att det inte finns grund för att utesluta en sökande godta utdrag ur ett officiellt register
Prop. 2012/13:123
Bilaga 7
101
Prop. 2012/13:123 eller annan likvärdig handling när det gäller ett förhållande som avses i Bilaga 7 10 § första stycket 1 eller 2 och intyg från en behörig myndighet när det gäller ett förhållande som avses i 10 § första stycket 5.
Om, i fråga om en sökande som inte är medborgare i eller bosatt i Sverige, sådana handlingar eller intyg som avses i andra stycket inte utfärdas i sökandens hemland eller ursprungsland, eller inte omfattar samtliga de fall som avses i 10 § första stycket 1, 2 och 5, får de ersättas med en utsaga som har avgetts på heder och samvete eller av en liknande försäkran. En sådan sökande får också föreläggas att visa att det inte finns grund för att utesluta denne med stöd av 10 § första stycket 3.
Om en sökande är registrerad i en officiell förteckning över godkända tjänstetillhandahållare i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, ska den upphandlande myndigheten utgå från att sökanden inte kan uteslutas som leverantör enligt 10 § första stycket
Godkännande av sökande och ingående av kontrakt
12 § Den upphandlande myndigheten ska godkänna samtliga sökande som uppfyller kraven i annonsen och förfrågningsunderlaget och som inte har uteslutits med stöd av 10 §.
13 § Den som har ansökt om godkännande ska få del av uppgifter som tillförs ärendet genom någon annan och få tillfälle att yttra sig över uppgifterna innan ärendet avgörs.
Ett slutligt beslut i ett ärende om godkännande enligt denna lag ska innehålla skälen för beslutet. Ett beslut om att inte godkänna en sökande ska även innehålla en upplysning om hur man ansöker om rättelse.
Sökanden ska snarast underrättas om beslutet. En underrättelse ska även lämnas när den upphandlande myndigheten beslutar att avbryta inrättandet av ett valfrihetssystem.
14 § När den upphandlande myndigheten har lämnat sitt godkännande enligt 12 § ska myndigheten utan dröjsmål teckna kontrakt med leverantören.
Information
15 § Den upphandlande myndigheten ska till enskilda lämna information om samtliga leverantörer som den upphandlande myndigheten har tecknat kontrakt med inom ramen för ett valfrihetssystem. Informationen ska vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig.
Rättsmedel
16 § En leverantör som gör gällande att en upphandlande myndighet har brutit mot en bestämmelse i denna lag, får ansöka om rättelse hos allmän förvaltningsdomstol.
Endast den sökande som inte har godkänts får ansöka om rättelse av beslut enligt 12 §.
En ansökan om rättelse ska ges in skriftligen.
102
17 § Om den upphandlande myndigheten har brutit mot någon bestämmelse i denna lag och detta har medfört att en leverantör har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att den upphandlande myndigheten ska vidta rättelse.
18 § En ansökan om rättelse enligt 16 § ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2 har sin hemvist.
En ansökan enligt 16 § andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från det att en upplysning har lämnats enligt 14 § andra stycket.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätt.
19 § En upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta sökanden för därigenom uppkommen skada.
Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol.
En skadeståndstalan som grundar sig på ett beslut att inte godkänna en sökande ska väckas inom ett år från dagen för beslutet. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
20 § Bestämmelserna i
21 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Tillsyn
22 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att denna lag följs.
Tillsynsmyndigheten får inhämta sådana upplysningar som är nödvändiga för tillsynen från en upphandlande myndighet och från den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2. Upplysningarna ska i första hand inhämtas genom ett skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna i stället inhämtas genom besök hos den upphandlande myndigheten eller den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2.
En upphandlande myndighet och den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2 är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
Prop. 2012/13:123
Bilaga 7
103
Prop. 2012/13:123
Bilaga 7
Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar1 ska ha följande lydelse.
18 §2
En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1.vid åtgärd som avser endast måls beredande,
2.vid förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av en annan förvaltningsrätt,
3.vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende och
4.vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.
Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är en förvaltningsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid förvaltningsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som förvaltningsrätten. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om detta.
Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av
1.mål av enkel beskaffenhet,
2.mål om bevissäkring och betalningssäkring enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om uppgifts eller handlings undantagande från kontroll enligt skatteförfarandelagen eller annan skatteförfattning,
3.mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket
(2010:610) samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med
1Lagen omtryckt 1981:1323.
2Senaste lydelse 2011:1303.
104
4.mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna,
5.mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
6.mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap. 6 och 7 §§ socialförsäkringsbalken,
7.mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt och
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
105
Prop. 2012/13:123
Bilaga 7
Förslag till lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter
dels att 6 kap.
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 kap. 4 a §, av följande lydelse.
6 kap.
4 a §
En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunalförbund får efter överenskommelse med den myndighet som avses i 1 § andra stycket 2 lagen (2013:000) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering uppdra åt myndigheten att besluta på nämndens vägnar i ärenden enligt den lagen.
Uppdrag enligt första stycket får inte lämnas i de fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900).
5 §1 Föreskrifterna i 6 kap. 33 §
kommunallagen (1991:900) om uppdrag att besluta på nämndens vägnar tillämpas på ärenden enligt 4 § första stycket.
6 §2 Beslut som anställda i en
inköpscentral fattar på en nämnds vägnar ska anmälas till den som har lämnat uppdraget.
1Senaste lydelse 2012:389.
2Senaste lydelse 2012:389.
106
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
3 Senaste lydelse 2012:389.
107
Prop. 2012/13:123
Bilaga 7
Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs i fråga om offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
dels att 19 kap. 3 § ska ha följande lydelse,
dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 19 kap. 3 a §, och närmast före 19 kap. 3 a § en ny rubrik av följande lydelse.
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myn-
detta stycke gäller inte vid ett ansökningsförfarande enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem.
1 Senaste lydelse 2011:1574.
108
Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande en handling som anger villkoren i ett slutet avtal gäller sekretessen dock längst till dess att två år, eller hos statliga affärsverk, Försvarets materielverk och Försvarsexportmyndigheten samt i kommunal affärsverksamhet fem år, har gått från det att avtalet slöts.
Undantag från sekretess
3 a §
Sekretessen enligt 3 § andra stycket gäller inte
1. vid ett ansökningsförfarande enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem, eller
2. vid ett ansökningsförfarande enligt lagen (2013:000) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.
Prop. 2012/13:123
Bilaga 7
109
Prop. 2012/13:123
Bilaga 8
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde
Närvarande: F.d. justitieråden Bo Svensson och Severin Blomstrand samt justitierådet Margit Knutsson.
Myndigheters tillgång till tjänster för elektronisk identifiering
Enligt en lagrådsremiss den 28 februari 2013 (Näringsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1.lag om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering,
2.lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
3.lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter,
4.lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Pontus Söderström, biträdd av ämnessakkunniga Louise Merz.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Lag om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering
1 §
Enligt andra stycket 3 gäller lagen när en upphandlande myndighet har uppdragit åt den myndighet som avses i 2 att i den upphandlande myndighetens namn administrera valfrihetssystemet enligt
Alternativt föreslår Lagrådet att det görs ett tillägg sist i punkten 3 av följande lydelse: ”och i förekommande fall rättelse enligt 17 §”.
11 §
Lagrådet föreslår att första stycket ges följande lydelse:
Den upphandlande myndigheten får begära att sökanden visar att det inte finns någon grund för att utesluta denne med stöd av 10 § första stycket 1, 2 eller 5.
111
Prop. 2012/13:123 Näringsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 2013.
Närvarande: Statsministern Reinfeldt, ordförande, och statsråden Björklund, Bildt, Ask, Larsson, Erlandsson, Hägglund, Carlsson, Borg, Billström, Adelsohn Liljeroth, Björling, Norman, Attefall, Kristersson,
Föredragande: statsrådet Hatt.
Regeringen beslutar proposition 2012/13:123 Myndigheters tillgång till tjänster för elektronisk identifiering.
112