Näringsutskottets betänkande 2012/13:NU9 | |
Certifiering av vissa installatörer | |
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet proposition 2012/13:32 om certifiering av vissa installatörer. I propositionen föreslås ett system för frivillig certifiering av installatörer av vissa värmesystem. Regeringens förslag syftar till att genomföra vissa delar av EU:s s.k. förnybartdirektiv (2009/28/EG) i Sverige.
Certifieringen ska endast få utföras av certifieringsorgan som är ackrediterade för uppgiften. Regeringen avser att ge Boverket i uppdrag att ta fram föreskrifter om de krav som de sökande måste uppfylla för att bli ackrediterade som certifieringsorgan eller för att bli certifierade som installatörer.
Regeringen föreslår att bestämmelserna om certifieringssystemet tas in i en särskild lag som träder i kraft den 31 december 2012. Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.
Utskottet har inget att invända mot förslaget till ny lag och föreslår därför att riksdagen ska bifalla propositionen.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Certifiering av vissa installatörer |
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om certifiering av vissa installatörer. Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:32. |
Stockholm den 29 november 2012
På näringsutskottets vägnar
Jessica Polfjärd
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jessica Polfjärd (M), Hans Rothenberg (M), Carina Adolfsson Elgestam (S), Olof Lavesson (M), Krister Örnfjäder (S), Cecilie Tenfjord-Toftby (M), Ann-Kristine Johansson (S), Börje Vestlund (S), Helena Lindahl (C), Karin Åström (S), Jonas Jacobsson Gjörtler (M), Kent Persson (V), Ingemar Nilsson (S), Anna Steele (FP), Lise Nordin (MP) och Maria Fälth (KD).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlas proposition 2012/13:32 Certifiering av vissa installatörer. Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.
Bakgrund
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (förnybartdirektivet) antogs den 23 april 2009. Direktivet syftar till att upprätta en gemensam ram för främjande av energi från förnybara energikällor. Medlemsstaterna åläggs bl.a. att senast den 31 december 2012 säkerställa att ett certifieringssystem eller motsvarande finns tillgängligt för installatörer av vissa anläggningar.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I syfte att genomföra artikel 14.3 i förnybartdirektivet föreslår regeringen att det införs ett system för certifiering av installatörer av vissa värmesystem som drivs med förnybara energislag. Berörda värmesystem är små pannor och ugnar som drivs med biomassa, solcells- och solvärmesystem, system för ytnära jordvärme samt värmepumpar. Certifieringen föreslås vara frivillig för berörda installatörer och får bara utföras av certifieringsorgan som är ackrediterade för uppgiften. Regeringen avser att ge Boverket i uppdrag att ta fram föreskrifter om de krav som de sökande måste uppfylla för att bli ackrediterade som certifieringsorgan eller för att bli certifierade som installatörer.
Regeringen föreslår att bestämmelserna om certifieringssystemet tas in i en särskild lag som träder i kraft den 31 december 2012.
Utskottets överväganden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om certifiering av vissa installatörer.
Propositionen
Frivillig certifiering av vissa installatörer
För att uppfylla kraven i direktiv 2009/28/EG om att öka användningen av energi från förnybara energikällor (förnybartdirektivet) föreslår regeringen att det införs ett system för certifiering av vissa installatörer. Systemet ska vara frivilligt och avse installatörer av små pannor och ugnar som drivs med biomassa, solcells- och solvärmesystem, system för ytnära jordvärme eller värmepumpar. Bestämmelserna om certifieringen tas in i en ny lag. Av regeringens lagförslag framgår att certifieringen får utföras av den som är ackrediterad för uppgiften. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela föreskrifter om de krav som de sökande måste uppfylla för att bli ackrediterade som certifieringsorgan eller för att bli certifierade som installatörer.
I propositionen föreslås att certifiering av installatörer ska ske genom en ackrediterad utbildningsleverantör. Utbildningsleverantören är det organ som också ska certifiera installatören. I en bilaga till direktivet anges vad utbildningen ska innehålla. Det framgår att den utbildning som krävs ska ge en installatör betydligt bredare kunskaper än enbart kunskaper om själva installationen av anläggningen. Syftet med certifieringen är nämligen att installatören ska kunna informera och råda en kund om en rad omständigheter som är förknippade med anläggningen.
Som har nämnts ovan är certifieringen frivillig, men direktivet ställer ändå upp omfattande och ingående krav som måste vara uppfyllda för att den sökande ska kunna bli certifierad. Enligt regeringens uppfattning är det inget som hindrar att en medlemsstat inför krav på ackreditering även om direktivet inte kräver det. Regeringen föreslår därför att ett certifieringsorgan ska vara ackrediterat enligt förordning (EG) nr 765/2008.
Vidare avser regeringen att, med stöd av ett bemyndigande i den föreslagna lagen, bemyndiga Boverket att meddela föreskrifter om de krav som ska vara uppfyllda för att ett organ ska bli ackrediterat. Föreskrifterna kommer främst att innehålla krav på den utbildning som certifieringsorganet ska erbjuda installatörerna. Regeringen avser också att uppdra åt Boverket att utfärda intyg åt installatörer som har genomgått certifiering i en annan medlemsstat.
Information om certifiering och certifierade installatörer
Systemet för certifiering av installatörer kräver att det finns information tillgänglig om systemet, både för att få kunder att efterfråga de certifierade installatörerna och för att locka installatörer att certifiera sig och erbjuda denna tjänst. Regeringen avser att uppdra åt Statens energimyndighet att i samråd med berörda myndigheter genomföra de informationsinsatser och övriga åtgärder som krävs för att direktivet i denna del ska anses vara uppfyllt.
Regeringens konsekvensanalys
Certifieringen enligt det föreslagna systemet är frivillig, och sammantaget bedöms konsekvenserna bli begränsade för statsfinanserna och för berörda aktörer. För en närmare redovisning av lagförslagets konsekvenser hänvisas till propositionen.
Vissa kompletterande uppgifter
I det aktuella lagförslaget (2 §) refereras till lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. Denna lag antogs av riksdagen i maj 2011 (prop. 2010/11:80, bet. 2010/11:NU25). Ett enhälligt näringsutskott hade inget att invända mot lagförslaget.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att invända mot förslaget till ny lag om certifiering av vissa installatörer och tillstyrker sålunda propositionen.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2012/13:32 Certifiering av vissa installatörer:
Riksdagen antar regeringens förslag till lag om certifiering av vissa installatörer.
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
