Justitieutskottets betänkande

2012/13:JuU19

Dataskydd vid europeiskt polissamarbete och straffrättsligt samarbete

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2012/13:73 Dataskydd vid europeiskt polissamarbete och straffrättsligt samarbete samt en motion som har väckts med anledning av propositionen.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till en ny lag med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen (EU). Därmed genomförs de återstående delarna av det s.k. dataskyddsrambeslutet.

Lagen ska tillämpas på personuppgifter som överförs från eller till en annan EU-medlemsstat eller Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein i verksamheter som har till syfte att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa påföljder. Även uppgifter från ett EU-informationssystem som avser polissamarbete eller straffrättsligt samarbete omfattas av lagen. Sådant informationsutbyte som reglerats tidigare, exempelvis utbyte med stöd av det s.k. Prümrådsbeslutet, undantas dock. Behandling av personuppgifter som rör nationell säkerhet omfattas inte heller av lagen.

I lagen regleras bl.a. för vilka ändamål uppgifterna får behandlas och vad som gäller för den fortsatta behandlingen. Lagen anger vidare i vilka situationer personuppgifter får överföras till enskilda, till tredje land och till internationella organ.

Svenska myndigheter åläggs att följa de villkor om användningen som ställts upp av den som överfört uppgifterna eller gjort dem tillgängliga. En svensk myndighet får på motsvarande sätt ange villkor som innebär användningsbegränsningar för utländska mottagare.

Utskottet ställer sig även bakom regeringens förslag till en ny lag om tystnadsplikt för anställda vid Europol. Brott mot tystnadsplikten bestraffas enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

De nya lagarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2013.

Utskottet föreslår att riksdagen, med en mindre lagteknisk justering, bifaller propositionen och avslår motionen. I betänkandet finns en reservation (SD).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

Villkor för överföring av uppgifter

 

Riksdagen antar 9 § i regeringens förslag till lag med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:73 punkt 1 i denna del och avslår motion

2012/13:Ju12 av Richard Jomshof (SD).

Reservation (SD)

2.

Lagen om Schengens informationssystem

 

Riksdagen antar utskottets förslag i bilaga 3 till lag om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem. Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:73 punkt 7.

3.

Dataskydd vid europeiskt polissamarbete och straffrättsligt samarbete

 

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen,

2. lag om tystnadsplikt för anställda vid Europeiska polisbyrån,

3. lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister,

4. lag om ändring i lagen (1998:621) om misstankeregister,

5. lag om ändring i lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar,

6. lag om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete,

7. lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av personuppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet,

8. lag om ändring i lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården,

9. lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet,

10. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

11. lag om ändring i polisdatalagen (2010:361),

12. lag om ändring i lagen (2010:362) om polisens allmänna spaningsregister, och

13. lag om ändring i kustbevakningsdatalagen (2012:145),

i den mån lagförslagen inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan. Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:73 punkterna 1 i denna del, 2–6 och 8–14.

Stockholm den 18 april 2013

På justitieutskottets vägnar

Morgan Johansson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Morgan Johansson (S), Johan Linander (C), Krister Hammarbergh (M), Ewa Thalén Finné (M), Kerstin Haglö (S), Anti Avsan (M), Christer Adelsbo (S), Jan R Andersson (M), Elin Lundgren (S), Johan Pehrson (FP), Arhe Hamednaca (S), Patrick Reslow (M), Maria Ferm (MP), Caroline Szyber (KD), Lena Olsson (V), Mattias Jonsson (S) och Johnny Skalin (SD).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Dataskyddsrambeslutet

Under 2007 nådde medlemsstaterna inom Europeiska unionen (EU) samt Island, Norge och Schweiz en politisk principöverenskommelse om innehållet i ett utkast till rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (dataskyddsrambeslutet). I propositionen Godkännande av dataskyddsrambeslutet (prop. 2008/09:16) föreslog regeringen att riksdagen skulle godkänna utkastet till rambeslut. Några lagförslag presenterades inte. Däremot lämnades i anslutning till genomgången av innehållet i rådsbeslutet en kort beskrivning av i vilka avseenden beslutet bedömdes kräva lagändringar. Utkastet godkändes av riksdagen (bet. 2008/09:JuU7, rskr. 2008/09:41). Rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd för personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete antogs därefter (bilaga 5).

Regeringen gav en särskild utredare i uppdrag bl.a. att analysera hur svensk rätt förhåller sig till bestämmelserna i dataskyddsrambeslutet och att utarbeta nödvändiga författningsförslag för att Sverige ska kunna leva upp till bestämmelserna i rambeslutet (dir. 2010:17). I februari 2011 överlämnade utredningen betänkandet Dataskydd vid europeiskt polisiärt och straffrättsligt samarbete (SOU 2011:20). Betänkandet har remissbehandlats (dnr Ju2011/2232/L4). För att komplettera beredningsunderlaget remitterades även ett utkast till lagrådsremiss (dnr Ju2012/6465/L4).

Europolrådsbeslutet

Europeiska polisbyrån (Europol) är EU:s gemensamma polisbyrå. I januari 2010 ersattes den tidigare Europolkonventionen av rådet för rättsliga och inrikesfrågors (RIF-rådet) beslut 2009/371/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av Europol (bilaga 6). I det ovan nämnda uppdraget till den särskilde utredaren (dir. 2010:17) ingick även att analysera om det finns behov av särskilda regler om Europolanställdas befattning med hemliga uppgifter för att svensk rätt ska vara förenlig med rådets beslut och att vid behov utarbeta sådana särskilda regler. I det ovannämnda betänkandet (SOU 2011:20) lämnades ett förslag till ny lag. Utredningens förslag har remissbehandlats. Som nämnts ovan remitterades ett utkast till lagrådsremiss för att komplettera beredningsunderlaget. Utkastet till lagrådsremiss innehöll även förslaget rörande Europolrådsbeslutet.

Övrigt

Lagförslaget har granskats av Lagrådet. Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen (EU). Därmed genomförs de återstående delarna av det s.k. dataskyddsrambeslutet.

Lagen ska tillämpas på uppgifter som överförs från eller till en annan EU-medlemsstat eller Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein i verksamheter som har till syfte att förebygga, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa påföljder. Även uppgifter från ett EU-informationssystem som avser polissamarbete eller straffrättsligt samarbete omfattas av lagen. Sådant informationsutbyte som reglerats tidigare, exempelvis utbyte med stöd av det s.k. Prümrådsbeslutet, undantas dock. Behandling av personuppgifter som rör nationell säkerhet omfattas inte heller av lagen.

I lagen regleras bl.a. för vilka ändamål uppgifterna får behandlas och vad som gäller för den fortsatta behandlingen. Lagen anger vidare i vilka situationer personuppgifter får överföras till enskilda, till tredje land och till internationella organ.

Svenska myndigheter åläggs att följa de villkor om användningen som ställts upp av den som överfört uppgifterna eller gjort dem tillgängliga. En svensk myndighet får ange villkor som innebär användningsbegränsningar för utländska mottagare.

Propositionen innehåller även förslag till en ny lag om tystnadsplikt för anställda vid Europol. Brott mot tystnadsplikten bestraffas enligt 20 kap. 3 § brottsbalken.

De nya lagarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2013.

Utskottets överväganden

Dataskydd vid europeiskt polissamarbete och straffrättsligt samarbete

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till lagar och lagändringar, dock med den ändringen att den föreslagna ändringen i en ändringslag till lagen om Schengens informationssystem i stället görs i grundförfattningen. Riksdagen avslår ett motionsyrkande om avslag på den del av förslaget som handlar om att inskränka Sveriges rätt att ställa upp användningsbegränsningar för länder som mottar personuppgifter.

Jämför reservation (SD).

Propositionen

Genomförande av dataskyddsrambeslutet

Riksdagen godkände 2008 ett utkast till det s.k. dataskyddsrambeslutet (prop. 2008/09:16, bet. 2008/09:JuU7, rskr. 2008/09:41), och senare samma år antog rådet rambeslutet (rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd för personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete, EUT L 350, 30.12.2008, s. 60, Celex 32008F0977). I den nu aktuella propositionen föreslår regeringen bl.a. en ny lag med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen (EU). Genom den föreslagna lagen och lagändringarna genomförs de återstående delarna av dataskyddsrambeslutet.

Rambeslutet kompletterar det s.k. dataskyddsdirektivet – Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31). Syftet med dataskyddsdirektivet är dels att garantera en hög skyddsnivå när det gäller enskilda personers fri- och rättigheter med avseende på behandling av personuppgifter, dels att denna skyddsnivå ska vara likvärdig i alla medlemsstater så att staterna inte ska kunna hindra det fria flödet av personuppgifter inom EU med hänvisning till sina respektive dataskyddsregleringar. Dataskyddsdirektivet omfattar dock inte polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

I Sverige har dataskyddsdirektivet genomförts generellt genom personuppgiftslagen (1998:204). Denna lösning valdes i stället för att begränsa lagstiftningen till de områden inom vilka direktivet är tvingande. Personuppgiftslagen gäller i princip även för de områden som dataskyddsrambeslutet är tillämpligt på. Dataskyddsrambeslutets förpliktelser för medlemsstaterna överensstämmer i många avseenden med de förpliktelser som gäller enligt dataskyddsdirektivet. Detta innebär att den svenska lagstiftningen till största delen redan uppfyller kraven i rambeslutet. Vid sidan av personuppgiftslagen finns det också författningar som reglerar personuppgiftsbehandlingen inom olika verksamhetsområden. Det finns dels författningar som reglerar ett eller flera enskilda register (t.ex. lagen [1998:620] om belastningsregister och lagen [1998:621] om misstankeregister), dels generella författningar för en viss sektor i samhället (t.ex. polisdatalagen [2010:361] och lagen [2001:617] om behandling av personuppgifter inom kriminalvårdens verksamhet). Personuppgiftsbehandlingen inom de verksamhetsområden som berörs av rambeslutets tillämpningsområde är därför redan författningsreglerad.

I propositionen föreslår regeringen en lag med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen. Lagen ska gälla för behandling av personuppgifter i verksamheter som har till syfte att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet, utreda eller beivra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, om uppgifterna inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete görs eller har gjorts tillgängliga eller överförs eller har överförts mellan en svensk myndighet och en stat som är medlem i EU, eller Island, Norge, Schweiz eller Liechtenstein, eller ett EU-organ eller ett EU-informationssystem. Lagen ska gälla för helt eller delvis automatiserad behandling av personuppgifter samt för annan behandling, om uppgifterna som behandlas ingår i en strukturerad samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning enligt särskilda kriterier.

Hänvisningar till den nya lagen införs i myndigheternas registerförteckningar och i berörda författningar som reglerar vissa särskilda register.

Den 25 januari 2012 presenterade kommissionen ett förslag till en genomgripande reform av EU:s regler om skydd för personuppgifter. Syftet med förslaget är bl.a. att ytterligare stärka skyddet för personuppgifter. Reformen omfattar dels en förordning med en generell reglering, som ska ersätta dataskyddsdirektivet, dels ett nytt direktiv med särregler för den brottsbekämpande sektorn, som ska ersätta dataskyddsrambeslutet. Förhandlingarna om reformen inleddes under våren 2012. Utskottet har subsidiaritetsprövat förslaget till direktiv (KOM(2012) 10) och i ett prövningsutlåtande föreslagit riksdagen att lämna ett motiverat yttrande (utl. 2011/12:JuU31). Utskottet ansåg att de delar av förslaget som berör den renodlat nationella behandlingen av personuppgifter stod i strid med subsidiaritetsprincipen. Riksdagen följde utskottets förslag (rskr. 2011/12:175).

Kompletterande lagstiftning med anledning av Europolrådsbeslutet

Enligt artikel 41.2 i Europolrådsbeslutet får de som arbetar för Europol inte sprida information till obehöriga personer om sakförhållanden eller upplysningar som de får kännedom om i sin tjänsteutövning eller vid utövandet av verksamheten. Tystnadsplikten kvarstår även efter det att tjänsten, anställningsavtalet eller verksamheten har avslutats. Enligt artikel 41.4 i Europolrådbeslutet ska varje medlemsstat behandla alla överträdelser av tystnadsplikten som överträdelser av skyldigheter i medlemsstatens egen lagstiftning om tystnadsplikt eller skydd av sekretessbelagt material.

För att straffbestämmelsen om brott mot tystnadsplikt i 20 kap. 3 § brottsbalken ska kunna tillämpas krävs att tystnadsplikten har stöd i lag eller annan författning, eller i förordnande eller förbehåll meddelat med stöd av lag eller annan författning. Kravet är en följd av att tystnadsplikt utgör en begränsning av den grundlagsfästa yttrandefriheten. Av bestämmelserna i regeringsformen följer att sådana begränsningar endast får göras genom lag eller, i vissa fall, efter bemyndigande i lag (2 kap. 1 § första stycket 1 och 20 § samt 8 kap. 2 § första stycket 2, 3 § och 19 § regeringsformen). De regler i Europolrådsbeslutet som föreskriver tystnadsplikt kan alltså inte läggas till grund för en tilllämpning av 20 kap. 3 § brottsbalken. Tystnadsplikten för anställda vid Europol måste således ha täckning i en svensk reglering. Dessa omfattas inte av bestämmelserna i sekretesslagen (2009:400). I propositionen föreslås därför att en ny lag om tystnadsplikt för anställda vid Europeiska polisbyrån (Europol) införs. Enligt lagen får den som är eller har varit verksam vid Europol inte obehörigen röja uppgifter som han eller hon fått kännedom om på grund av sin verksamhet där. När det gäller personer som har fått del av sådana uppgifter inom ramen för anställning eller uppdrag hos en svensk myndighet ska i stället offentlighets- och sekretesslagen tillämpas.

Den 27 mars 2013 presenterade kommissionen ett förslag till en förordning som ska ersätta rådets beslut 2009/371/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol).

Motionen

I motion 2012/13:JuU12 av Richard Jomshof (SD) begärs att propositionen avslås i fråga om de delar som inskränker Sveriges rätt att ställa upp användningsbegränsningar för länder till vilka Sverige överför personuppgifter. Motionären anför att det av dataskyddsrambeslutet framgår dels att en medlemsstat får ställa upp användningsbegränsningar för personuppgifter som överförs till annan medlemsstat, dels att dessa användningsbegränsningar inte får vara mer omfattande än de som gäller för motsvarande nationella överföringar. Vissa av medlemsstaterna har, anför motionären, inte förmågan att hantera personuppgifter på samma sätt som Sverige och det får därför anses som självklart att Sverige ska ha möjlighet att ställa upp de användningsbegränsningar som vi anser är nödvändiga vid utlämnande av personuppgifter till andra medlemsstater. Detta är också viktigt ur ett principiellt perspektiv för att värna om den nationella suveräniteten.

Utskottets ställningstagande

Det ökade samarbete som sker genom polissamarbetet och det straffrättsliga samarbetet inom EU gynnar effektiviteten i brottsbekämpning och lagföring och skapar betydligt bättre förutsättningar att angripa allvarlig gränsöverskridande brottslighet. Det är viktigt att den information som finns om allvarliga hot mot samhället kan utnyttjas, oavsett var den finns, och att brottsligheten i största möjliga utsträckning kan förhindras. Ett ökat informationsutbyte ställer emellertid krav på ett gott skydd för den enskildes personliga integritet. Dataskyddsrambeslutet utgör, som utskottet tidigare uttalat, en betydelsefull skyddsreglering när informationsutbytet ökar och balanserar den svåra avvägningen mellan personlig integritet och samhällets intresse av att utreda och lagföra brott (bet. 2008/09:JuU7 s. 8 f.).

Dataskyddsrambeslutet innebär således en generell förstärkning av integritetsskyddet för uppgifter som överförs över gränserna inom ramen för europeiskt polissamarbete och straffrättsligt samarbete. Regleringen för de myndigheter som berörs av rambeslutet innehåller i stor utsträckning redan bestämmelser som motsvarar ett flertal av artiklarna i rambeslutet. Som regeringen anför behöver reglerna dock i några delar justeras eller kompletteras.

Av dataskyddsrambeslutet – som har godkänts av riksdagen – framgår, som motionären anför, att medlemsstaterna vid överföring av personuppgifter till andra medlemsstater inte ska tillämpa några andra begränsningar när det gäller överföringen av uppgifter än de som gäller motsvarande nationella överföringar av uppgifter (artikel 12.2). Vad som anges i den föreslagna lagen (9 §) är således ett förtydligande av rambeslutets innehåll. Utskottet ser inte något skäl att bifalla motionen och avstyrker därmed yrkandet.

Utskottet anser att förslagen i propositionen är väl avvägda. Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lagar och lagändringar med följande ändring. Regeringen har föreslagit en ändring i lagen (2011:1175) om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem. Lagen om ändring i lagen om Schengens informationssystem har emellertid trätt i kraft, och ändringen ska därför göras i grundförfattningen. Utskottet föreslår att riksdagen antar utskottets framlagda lagförslag (bilaga 3).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Villkor för överföring av uppgifter, punkt 1 (SD)

av Johnny Skalin (SD).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar 9 § i regeringens förslag till lag med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen med den ändringen att bestämmelsen får den lydelse som framgår av bilaga 4. Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:Ju12 av Richard Jomshof (SD) och

bifaller delvis proposition 2012/13:73 punkt 1 i denna del.

Ställningstagande

Jag ställer mig i huvudsak bakom regeringens förslag till lag med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen. Jag anser emellertid att riksdagen bör avslå propositionen i fråga om den del av förslaget som innebär att Sveriges rätt att ställa upp användningsbegränsningar för länder till vilka Sverige överför personuppgifter inskränks. Skälen till detta är följande.

Enligt artikel 12 första och andra punkten i dataskyddsrambeslutet får en medlemsstat ställa upp användningsbegränsningar för personuppgifter som överförs till en annan medlemsstat. I samma artikel anges att dessa användningsbegränsningar inte får vara mer omfattande än de som gäller för motsvarande nationella överföringar. Detta innebär i praktiken att svenska myndigheter som överför personuppgifter om svenska medborgare till andra medlemsstater måste lita på att utländska myndigheter kan hantera uppgifterna lika korrekt och rättssäkert som svenska myndigheter kan under samma begränsningar. Detta gäller oavsett medlemsstat.

Det säger dock sig självt att inte alla medlemsstaters myndigheter nödvändigtvis har förmågan att hantera personuppgifter på samma sätt som våra egna myndigheter. Det får därför anses såväl viktigt som självklart att Sverige ska kunna tillåtas att uppställa de användningsbegränsningar vi anser nödvändiga vid utlämnande av personuppgifter till andra stater.

Detta är också viktigt ur ett principiellt perspektiv för att värna om den nationella suveräniteten. Det får anses vara av stor vikt för den nationella suveräniteten att Sverige kan kontrollera andra staters användning av personuppgifter om svenska medborgare.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2012/13:73 Dataskydd vid europeiskt polissamarbete och straffrättsligt samarbete:

1.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen.

2.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om tystnadsplikt för anställda vid Europeiska polisbyrån.

3.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister.

4.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:621) om misstankeregister.

5.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:90) om behandling av personuppgifter vid Skatteverkets medverkan i brottsutredningar.

6.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete.

7.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:1175) om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem.

8.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2001:184) om behandling av personuppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet.

9.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2001:617) om behandling av personuppgifter inom kriminalvården.

10.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2005:787) om behandling av uppgifter i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

11.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

12.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i polisdatalagen (2010:361).

13.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:362) om polisens allmänna spaningsregister.

14.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i kustbevakningsdatalagen (2012:145).

Följdmotionen

2012/13:Ju12 av Richard Jomshof (SD):

Riksdagen avslår proposition 2012/13:73 såvitt avser förslagen enligt avsnitt 6.7.2 i den del förslaget handlar om att inskränka Sveriges rätt att uppställa användningsbegränsningar för personuppgiftsmottagande länder.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:344) om Schengens informationssystem

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2000:344) om Schengens informationssystem ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

4 §1 [ Senaste lydelse SFS 2011:1175]

När det gäller framställningar som rör personer får endast följande uppgifter registreras:

1. efternamn, förnamn, tidigare använda namn, namn vid födseln och annat namn som personen använder,

2. särskilda bestående fysiska kännetecken,

3. fotografier och fingeravtryck,

4. födelsedatum och födelseort,

5. kön,

6. medborgarskap,

7. om personen kan vara beväpnad eller kan tillgripa våld,

8. om personen har avvikit från en inrättning där han eller hon med stöd av lag har varit berövad friheten,

9. syftet med framställningen,

10. begärd åtgärd,

11. om en förvunnen person behöver omhändertas eller inte,

11. om en försvunnen person behöver omhändertas eller inte,

12. den myndighet som har lagt in registreringen,

13. en hänvisning till det beslut som har föranlett registreringen,

14. typ av brott som avses i framställningen, samt

15. övriga uppgifter som ska anges i en europeisk eller nordisk arresteringsorder.

Därutöver får det, om det behövs, förekomma länkar till andra registreringar i registret, och uppgifter om verkställighetsförbud i Sverige med anledning av framställningar från andra Schengenstater.

Kompletterande uppgifter enligt 3 a § får endast avse sådana uppgifter om personen som anges i första stycket 1–6 samt uppgifter om nummer och datum för personens identitetshandlingar.

––––––––––––––––––––-

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.

Bilaga 4

Reservantens lagförslag

Förslaget till lag med vissa bestämmelser om skydd för personuppgifter vid polissamarbete och straffrättsligt samarbete inom Europeiska unionen

Regeringens förslag

Reservantens förslag

9 §

Om en svensk myndighet överför personuppgifter till eller gör personuppgifter tillgängliga för någon av dem som anges i 2 § första stycket 1–4, ska myndigheten underrätta mottagaren om de särskilda villkor som gäller för användningen av uppgifterna. Villkoren får inte innebära andra begränsningar än sådana som gäller vid överföring inom Sverige och får inte heller strida mot en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

Om en svensk myndighet överför personuppgifter till eller gör personuppgifter tillgängliga för någon av dem som anges i 2 § första stycket 1–4, ska myndigheten underrätta mottagaren om de särskilda villkor som gäller för användningen av uppgifterna. Villkoren får inte strida mot en internationell överenskommelse som är bindande för Sverige.

 

 

 

 

Bilaga 5

Rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete

Bilaga 6

Rådets beslut av den 6 april 2009 om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol)