Justitieutskottets betänkande

2012/13:JuU15

En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2012/13:45 En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess samt åtta motionsyrkanden som väckts med anledning av propositionen. I betänkandet behandlas också två motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna 2011 och 2012.

Utskottet ställer sig i huvudsak bakom regeringens förslag till förändringar av en rad av de processregler som styr handläggningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Syftet med ändringarna är att bidra till en modernare och mer ändamålsenlig förvaltningsprocess.

Tyngdpunkten i rättskipningen ska ligga i första instans och ytterligare måltyper flyttas ned från kammarrätterna till förvaltningsrätterna. Vidare införs det tydligare grunder för att meddela prövningstillstånd i kammarrätten.

Flera av ändringarna syftar till att skapa en mer flexibel och effektiv process. Bland annat ska kravet på att en ansöknings- eller överklagandehandling ska vara undertecknad tas bort och ombud ska endast behöva styrka sin behörighet om rätten anser att det behövs. Vidare ska det vara möjligt för en kammarrätt att kunna fortsätta handläggningen av ett mål även om en ledamot får förhinder. Dessutom införs ett partiellt prövningstillstånd i kammarrätten och i Migrationsöverdomstolen, och möjligheterna till sådant prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen utökas.

Det införs nya forumregler för mål om arbetslöshetsförsäkring för att dessa i så stor utsträckning som möjligt ska handläggas av en förvaltningsrätt i närheten av den enskilde.

Utskottet avstyrker däremot med anledning av en motion regeringens förslag om att tiden för överklagande av domstolsavgöranden i socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetsförsäkring ska kortas från två månader till tre veckor. Vidare tillkännager utskottet med anledning av samma motion som sin mening att regeringen bör återkomma med en konsekvensbeskrivning av hur enskilda påverkas av en kortare överklagandetid i socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetsförsäkring.

Utskottet tillstyrker övriga lagförslag och föreslår att riksdagen bifaller propositionen i övriga delar och avslår övriga motionsyrkanden.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2013.

I betänkandet finns två reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.

Tid för överklagande – socialförsäkringsmål

 

Riksdagen

a) avslår regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken i de delar det avser 113 kap. 20 §,

b) antar regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken i de delar det avser 113 kap. 32 § med den ändringen att bestämmelsen får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

c) antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön i de delar det avser 28 § med den ändringen att bestämmelsen får den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

d) tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om att regerigen bör återkomma till riksdagen med en konsekvensbeskrivning av hur enskilda påverkas av en kortare överklagandetid i socialförsäkringsmål.

Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:Ju6 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkandena 1 och 2, båda i denna del,

bifaller delvis proposition 2012/13:45 punkterna 2 och 13, båda i denna del, och motion

2012/13:Ju7 av Lena Olsson m.fl. (V) yrkande 1 och

avslår motion

2012/13:Ju7 av Lena Olsson m.fl. (V) yrkande 2.

2.

Tid för överklagande – mål om arbetslöshetsförsäkring

 

Riksdagen

a) avslår regeringens förslag till ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring i de delar det avser 54 §,

b) avslår regeringens förslag till ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor i de delar det avser 102 och 103 §§,

c) tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anför om att regeringen bör återkomma till riksdagen med en konsekvensbeskrivning av hur enskilda påverkas av en kortare överklagandetid i mål om arbetslöshetsförsäkring.

Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:Ju6 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkandena 1 och 2, båda i denna del, och

avslår proposition 2012/13:45 punkterna 16 och 17, båda i denna del.

3.

Handläggningstiden i förvaltningsrätterna

 

Riksdagen avslår motionerna

2011/12:Ju275 av Christer Akej (M) och

2012/13:Ju257 av Boriana Åberg (M).

4.

Behörighet för nämndemän m.fl.

 

Riksdagen avslår motion

2012/13:Ju8 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkandena 1–3.

Reservation 1 (MP)

5.

Prövningstillstånd i migrationsmål

 

Riksdagen avslår motion

2012/13:Ju8 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 4.

Reservation 2 (MP)

6.

Övriga lagförslag

 

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i socialförsäkringsbalken,

3. lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.,

4. lag om ändring i patentlagen (1967:837),

5. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

6. lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291),

7. lag om ändring i oljekrislagen (1975:197),

8. lag om ändring i lagen (1975:1083) om uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja,

9. lag om ändring i lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten,

10. lag om ändring i förfogandelagen (1978:262),

11. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

12. lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion,

13. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,

14. lag om ändring i lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret,

15. lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering,

16. lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring,

17. lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor,

18. lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige,

19. lag om ändring i lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m.,

20. lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden,

21. lag om ändring i tullagen (2000:1281),

22. lag om ändring i revisorslagen (2001:883),

23. lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation,

24. lag om ändring i lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer,

25. lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder.

lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse,

27. lag om ändring i utlänningslagen (2005:716),

28. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (2006:227),

29. lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden,

30. lag om ändring i lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd,

31. lag om ändring i lagen (2008:313) om jämställdhetsbonus,

32. lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486),

33. lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579),

34. lag om ändring i lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt,

35. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043),

36. lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244),

37. lag om ändring i lagen (2011:1245) om redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster,

i den mån lagförslagen inte omfattas av vad utskottet föreslagit ovan. Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:45 punkterna 1, 2 i denna del, 3–12, 13 i denna del, 14, 15, 16, 17, de båda senare i denna del, och 18–37.

Stockholm den 31 januari 2013

På justitieutskottets vägnar

Morgan Johansson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Morgan Johansson (S), Johan Linander (C), Krister Hammarbergh (M), Ewa Thalén Finné (M), Kerstin Haglö (S), Anti Avsan (M), Christer Adelsbo (S), Jan R Andersson (M), Elin Lundgren (S), Arhe Hamednaca (S), Caroline Szyber (KD), Richard Jomshof (SD), Lena Olsson (V), Carl-Oskar Bohlin (M), Mattias Jonsson (S), Agneta Börjesson (MP) och Jan Ertsborn (FP).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I en inom Justitiedepartementet 2001 upprättad promemoria – Översyn av den allmänna forumregeln i 14 § andra stycket och omröstningsregeln i 26 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar – övervägs förändringar av den allmänna forumregeln och omröstningsreglerna i förvaltningsprocessen. Promemorian har remissbehandlats.

På uppdrag av regeringen lämnade Domstolsverket 2009 förslag till en ny allmän forumregel för de allmänna förvaltningsdomstolarna i första instans (DV-rapport 2009:4). Rapporten har remissbehandlats.

I departementspromemorian En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess (Ds 2010:17) lämnas förslag till flera förändringar av de processregler som styr handläggningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Bland annat föreslås nedflyttning av mål till förvaltningsrätt som första instans och slopade formkrav och mer enhetliga överklagandetider. Vidare görs förnyade överväganden kring partiellt prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen, domförhet vid förhinder i kammarrätt och överklagandeförbud efter överprövning av beslut att avvisa en begäran om överprövning. Promemorian har remissbehandlats.

I propositionen behandlar regeringen de ovannämnda förslagen i den inom Justitiedepartementet 2001 upprättade promemorian, förslagen i Domstolsverkets rapport 2009:4 och förslagen i Ds 2010:17.

Regeringen redogör i propositionen även för följande betänkanden, promemorior och rapporter samt anger att regeringen inte har för avsikt att gå vidare med dessa förslag i de delar de inte redan har lett till lagstiftning. Regeringen redogör även för utredningarnas förslag och huruvida dessa föranlett lagstiftning eller inte.

–     Domstolarna inför 2000-talet (SOU 1991:106)

–     Några frågor angående Regeringsrätten (SOU 1992:138)

–     Nämndemannamedverkan i domstol m.m. (promemoria upprättad inom Justitiedepartementet)

–     Fortsatt översyn av förvaltningsprocessen (Ds 1997:29)

–     Effektivare omprövning av förvaltningsbeslut (Ds 1998:42)

–     Utvärdering och förslag kring prövningstillstånd i kammarrätt (DV-rapport 2002:4)

–     Skattemålshanteringen vid länsrätterna och kammarrätterna (DV-rapport 2004:4)

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Lagförslagen har granskats av Lagrådet, som har lämnat förslagen utan invändningar. Några språkliga och redaktionella ändringar har gjorts i förhållande till lagrådsremissens lagförslag.

Justitieutskottet har gett socialförsäkringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över propositionen och motionerna i de delar dessa berör respektive utskotts beredningsområde. Arbetsmarknadsutskottet lämnade ett yttrande den 17 januari 2013 (bilaga 4). Socialförsäkringsutskottet lämnade den 22 januari 2013 ett yttrande (bilaga 3).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen en rad förändringar av de processregler som styr handläggningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Syftet med ändringarna är att bidra till en modernare och mer ändamålsenlig förvaltningsprocess.

Tyngdpunkten i rättskipningen ska ligga i första instans och i propositionen föreslås att ytterligare måltyper flyttas ned från kammarrätterna till förvaltningsrätterna. Vidare föreslås att det införs tydligare grunder för att meddela prövningstillstånd i kammarrätten.

Ett antal förslag i propositionen syftar till att skapa en mer flexibel och effektiv process. Det föreslås bl.a. att kravet på att en ansöknings- eller överklagandehandling ska vara undertecknad tas bort och att ett ombud endast ska behöva styrka sin behörighet om rätten anser att det behövs. Det föreslås möjligheter för en kammarrätt att kunna fortsätta handläggningen av ett mål även om en ledamot får förhinder. Det föreslås dessutom att ett partiellt prövningstillstånd införs i kammarrätten och Migrationsöverdomstolen och att möjligheterna till ett sådant prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen utökas. Regeringen föreslår vidare att tiden för överklagande av domstolsavgöranden i bl.a. socialförsäkringsmål kortas från två månader till tre veckor.

I propositionen föreslås dessutom nya forumregler för mål om arbetslöshetsförsäkring för att de i så stor utsträckning som möjligt ska handläggas av en förvaltningsrätt i närheten av den enskilde.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2013.

Utskottets överväganden

En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag om att flytta ned ytterligare måltyper från kammarrätterna till förvaltningsrätterna och förslaget om tydligare grunder för att meddela prövningstillstånd i kammarrätten.

Riksdagen antar vidare regeringens förslag som syftar till att skapa en mer flexibel och effektiv process, bl.a. ändringar i bestämmelserna om överlämnande av mål från en obehörig domstol, om behörighetskrav för ombud och biträden samt om att kravet på undertecknande av ansökningar och överklaganden av enskilda parter tas bort.

Riksdagen antar även förslaget om nya forumregler för mål om arbetslöshetsförsäkring.

Propositionen

Skälen för regeringens förslag

I allmän förvaltningsdomstol handläggs många olika mål som kan hänföras till olika rättsområden och samhällssektorer. Regeringens mål för verksamheten i de allmänna förvaltningsdomstolarna är att den ska bedrivas med hög kvalitet och vara effektiv.

Regeringen anser att reglerna som styr förvaltningsprocessen ska vara så flexibla att handläggningen av ett mål kan anpassas till vad som behövs i det enskilda fallet. Kravet på förutsebarhet får dock inte åsidosättas. Förutom domstolen bör även parterna ha ett ansvar för att målen drivs framåt. Reglerna måste vidare vara utformade utifrån domstolarnas olika uppgifter i instansordningen. Tyngdpunkten i rättskipningen ska ligga i förvaltningsrätt. Den främsta uppgiften för kammarrätterna är att överpröva avgöranden från förvaltningsrätterna och att rätta till eventuella felaktigheter. Uppgiften för Högsta förvaltningsdomstolen är att skapa vägledning för rättstillämpningen.

Förvaltningsprocessen har sedan ikraftträdandet av lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, LAFD, och förvaltningsprocesslagen (1971:291, FPL) genomgått betydande förändringar. Bland annat har det genomförts en genomgripande reformering av instansordningen som lett till att förvaltningsrätt i regel är första domstolsinstans. En annan förändring är införandet av en obligatorisk tvåpartsprocess i de allmänna förvaltningsdomstolarna, som innebär att den beslutande förvaltningsmyndigheten blir den enskildes motpart i domstol. Sedan införandet av tvåpartsprocessen har det också blivit allt vanligare att hålla muntlig förhandling i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Ytterligare en viktig förändring är införandet av prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätt. Huvudregeln är numera att de avgöranden som överklagas från förvaltningsrätt till kammarrätt omfattas av ett system med prövningstillstånd.

I syfte att skapa en långsiktigt hållbar organisation för de allmänna förvaltningsdomstolarna i första instans har år 2010 antalet länsrätter genom sammanläggning minskat från 23 till 12 och samtidigt bytt namn till förvaltningsrätter (prop. 2008/09:165, bet. 2008/09:JuU23, rskr. 2008/09:290). Med större domstolar skapas bl.a. förutsättningar för specialisering, kompetensutveckling och en väl fungerande beredningsorganisation.

Regeringen anser mot den angivna bakgrunden att åtgärder bör vidtas för att förbättra förutsättningarna för en ändamålsenlig och flexibel förvaltningsprocess.

Regeringens förslag

I propositionen föreslår regeringen att ytterligare måltyper ska flyttas ned från kammarrätten till förvaltningsrätten. Bland annat föreslås att Finansinspektionens och Riksbankens beslut på finansmarknadsområdet ska överklagas till förvaltningsrätten. Det föreslås även att s.k. dröjsmålstalan enligt lagar på finansmarknadsområdet och enligt revisorslagen (2001:883) ska väckas i förvaltningsrätten. Dröjsmålstalan som avser handläggning av regeringsärenden ska dock väckas i Högsta förvaltningsdomstolen.

Vidare föreslås i propositionen att beslut av en arbetslöshetskassa enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor ska överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den enskilde var folkbokförd vid tidpunkten för beslutet. Enligt nu gällande regler är behörig domstol den domstol inom vars domkrets det första beslutet i saken har fattats (49 § lagen om arbetslöshetsförsäkring och 95 § lagen om arbetslöshetskassor).

Regeringen föreslår också att ett antal regler vars syfte är att skapa en mer flexibel och effektiv process. Bland annat föreslås att kravet på egenhändigt undertecknande av ansökningar och överklaganden av enskilda tas bort, att behörighetskraven för ombud och biträden skärps och att kravet på uppvisande av fullmakt tas bort. Regeringen förslår här även att domstolens utredningsansvar förtydligas och att regler vad gäller beräkning av överklagandetid efter muntlig förhandling ändras.

I propositionen föreslås även ändrade bestämmelser vad gäller prövningstillstånd. Regeringen föreslår att en ytterligare grund för prövningstillstånd i kammarrätt ska införas. Utöver i ändringsfall, prejudikatfall och extraordinära fall ska prövningstillstånd få meddelas också då det inte utan att prövningstillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut till vilket förvaltningsrätten har kommit, s.k. granskningsfall. Motsvarande bestämmelser gäller redan för hovrätterna.

Regeringen föreslår vidare att Högsta förvaltningsdomstolen ska få utökade möjligheter att bevilja partiellt prövningstillstånd. Ändringen skulle medföra att Högsta förvaltningsdomstolen och Högsta domstolen har samma möjligheter att meddela partiella prövningstillstånd. Vidare föreslår regeringen att en möjlighet för kammarrätterna att meddela partiellt prövningstillstånd införs. Motsvarande bestämmelser om partiellt prövningstillstånd gäller redan för hovrätterna.

Det föreslås också att en möjlighet för Migrationsöverdomstolen att meddela partiellt prövningstillstånd ska införas på samma sätt som för Högsta förvaltningsdomstolen. Migrationsöverdomstolen ska således kunna begränsa ett prövningstillstånd till att gälla en viss fråga i målet vars prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen (prejudikatfråga) eller till en viss del av målet. Om partiellt prövningstillstånd meddelas ska frågan om meddelande av prövningstillstånd för målet i övrigt kunna förklaras helt eller delvis vilande. I propositionen föreslås även regler för handläggningen i övrigt i dessa fall, bl.a. om möjligheten till återförvisning.

I propositionen lämnas även förslag till ändrade domförhetsregler vid en ledamots förhinder. Vidare föreslås att regeringen ska kunna delegera uppgiften att förordna särskilda ledamöter i domstolarna till en myndighet.

Övriga förslag som berör förvaltningsprocessen och som för närvarande bereds i Regeringskansliet

Förvaltningslagsutredningen har i betänkandet En ny förvaltningslag (SOU 2010:29) lämnat förslag till en utvidgad och mer pedagogiskt uppbyggd förvaltningslag med förstärkta rättssäkerhetsgarantier. Betänkandet innehåller förslag som kan komma att få betydelse för de allmänna förvaltningsdomstolarna. Vidare har departementspromemorian En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess (Ds 2010:17) och betänkandet beröringspunkter i frågor om bl.a. fastställande av en handlings ankomstdag, ombud och utredningsansvar. Regeringen anför i propositionen att ett antal remissinstanser anser att det vore bra om det fanns möjlighet att beakta och i vissa delar samordna departementspromemorians förslag till förändringar av förvaltningsprocessen med utredningens förslag till en ny förvaltningslag.

Domarlagsutredningen har i betänkandet En reformerad domstolslagstiftning (SOU 2011:42) föreslagit en lag som innehåller grundläggande bestämmelser för samtliga domstolar och domare. Förslaget föranleder ändringar i förvaltningsprocesslagen och ett upphävande av lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Såväl utredningen som ett antal förvaltningsdomstolar som yttrat sig över betänkandet anser att förvaltningsprocesslagens utformning måste ses över i det fortsatta arbetet.

Målutredningen har i betänkandet Mål och medel – särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol (SOU 2010:44) gjort bedömningen att flera åtgärder bör vidtas på bl.a. förvaltningsprocessens område, såsom att införa ett generellt krav på prövningstillstånd.

Regeringen anför att de nu redovisade förslagen är omfattande och i vissa fall kräver att ytterligare beredningsunderlag begärs in. Att samordna ett eller flera av dem med nu aktuella förslag är därmed förenat med svårigheter. Regeringen anser att det är angeläget att de i Ds 2010:17 föreslagna förändringarna kommer till stånd. Regeringen bedömer att de fördelar en samordning skulle kunna medföra inte är så stora att de motiverar att ett genomförande av de nödvändiga förändringar av förvaltningsprocessen som föreslås i promemorian försenas.

Regeringen tar således nu enbart ställning till förslagen i den inom Justitiedepartementet 2001 upprättade promemorian Översyn av den allmänna forumregeln i 14 § andra stycket och omröstningsregeln i 26 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, Domstolsverkets rapport med förslag till allmän forumregel för allmänna förvaltningsdomstolar i första instans ((DV-rapport 2009:4) och förslagen i departementspromemorian En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess. I den utsträckning det är möjligt beaktar regeringen dock relevanta förslag i ovannämnda betänkanden.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

Arbetsmarknadsutskottet välkomnar i sitt yttrande intentionerna bakom regeringens proposition om en modernare och mer ändamålsenlig förvaltningsprocess.

Vad gäller forumregler i mål om arbetslöshetförsäkring anför utskottet i huvudsak följande. I propositionen föreslås att beslut av en arbetslöshetskassa enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring ska överklagas till den förvaltningsrätt där den enskilde var folkbokförd vid tidpunkten för beslutet. Om den enskilde inte var folkbokförd i Sverige ska beslutet överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets det första beslutet fattats. Regeringen konstaterar att varken tidigare eller nuvarande regler om forum i dessa mål har kunnat åstadkomma den spridning av målen på alla förvaltningsrätterna som sedan länge framstått som önskvärd. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att den föreslagna regleringen i högre grad än med nuvarande regelverk kan förväntas leda till en önskvärd spridning av mål om arbetslöshetsförsäkring till landets alla förvaltningsrätter. Utskottet anför att det också är välkommet att en domstolsprövning kan ske nära den enskildes bostad och att principen om att prövningen ska följa den enskildes folkbokföringsort torde vara mer lättbegriplig för den enskilde än nuvarande reglering. Utskottet ställer sig således bakom regeringens förslag om ändrad forumregel för arbetslöshetsförsäkringsmål och anser att propositionen bör tillstyrkas i denna del.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet har bl.a. yttrat sig när det gäller regeringens förslag om ändrade regler vad gäller prövningstillstånd. Socialförsäkringsutskottet anför att grunderna för att meddela prövningstillstånd i kammarrätt måste vara utformade så att de skapar tillräckliga garantier för att prövningstillstånd meddelas i mål där förvaltningsrättens avgörande är materiellt felaktigt. Utskottet är positivt till förslaget att prövningstillstånd ska meddelas om det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut domstolen kommit till (granskningsfall). Utskottet anser liksom regeringen att den nya grunden för prövningstillstånd kan fungera som ett slags säkerhetsventil när riktigheten av underinstansens avgörande inte kan bedömas utan en fullständig prövning i överinstansen. Behov av prövningstillstånd i dessa fall kan finnas bl.a. i särskilt komplicerade eller omfattande mål. Genom förslaget kommer även grunderna för prövningstillstånd i kammarrätt och hovrätt att vara desamma.

Socialförsäkringsutskottet anför vidare följande angående regeringens förslag att det ska införas en möjlighet att meddela ett partiellt prövningstillstånd i kammarrätt. Syftet är att kammarrättens överprövning ska kunna fokusera på en viss del av överklagandet och således inte som i dag behöva meddela prövningstillstånd för hela överklagandet. En förutsättning för att kunna meddela partiellt prövningstillstånd är att utgången i den delen inte kan påverka det överklagade beslutet i övrigt. Enligt utskottets mening är det viktigt att kammarrätten bara meddelar partiellt prövningstillstånd när det i det enskilda fallet framstår som lämpligt och möjligt. Utskottet delar regeringens bedömning att möjligheten till partiellt prövningstillstånd bör medföra en snabbare och tydligare process för den enskilde och anser att det är bra att samma regler för partiellt prövningstillstånd kommer att gälla för både kammarrätt och hovrätt. Utskottet är också positivt till den föreslagna ändringen för beviljande av partiellt prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen, där prövningstillstånd föreslås kunna beviljas även för viss fråga i målet som är av vikt för rättstillämpningen.

Socialförsäkringsutskottet instämmer i regeringens bedömning att det bör införas en möjlighet att meddela partiellt prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen på samma sätt som för Högsta förvaltningsdomstolen. Härigenom tydliggörs Migrationsöverdomstolens roll som renodlad prejudikatsinstans. Socialförsäkringsutskottet tillstyrker förslaget i berörda delar.

Utskottets ställningstagande

Rättskipningen ska vara förutsebar och enhetlig. Den som vänder sig till domstol ska kunna utgå från att mål avgörs inom rimlig tid (se bl.a. 2 kap. 11 § andra stycket regeringsformen). För att uppnå detta krävs processregler som är moderna och ändamålsenliga och en väl fungerande domstolsorganisation. Målet för verksamheten i de allmänna förvaltningsdomstolarna är att den ska bedrivas med hög kvalitet och vara effektiv.

Utskottet instämmer i regeringes bedömning att reglerna som styr förvaltningsprocessen ska vara så flexibla att handläggningen av ett mål kan anpassas till vad som behövs i det enskilda fallet samtidigt som kravet på förutsebarhet inte får åsidosättas. Utskottet delar även uppfattningen att reglerna ska vara utformade utifrån domstolarnas olika uppgifter i instansordningen och att tyngdpunkten i rättskipningen ska ligga i förvaltningsrätt. Den främsta uppgiften för kammarrätterna är att överpröva avgöranden från förvaltningsrätterna och att rätta till eventuella felaktigheter. Uppgiften för Högsta förvaltningsdomstolen är att skapa vägledning för rättstillämpningen.

Som framgår ovan har många betydande reformer redan genomförts och dessa har förbättrat förutsättningarna för domstolarna att handlägga målen med kvalitet och effektivitet. Samtidigt fortsätter kraven på de allmänna förvaltningsdomstolarna att öka. Detta är en följd bl.a. av att måltyperna har blivit fler och att målen har ökat i komplexitet. För att de allmänna förvaltningsdomstolarna med framgång ska kunna anta denna utmaning måste instansordningen vara ändamålsenligt utformad och domstolarna ha de processuella verktyg som behövs för att kunna möta de berättigade krav som allmänheten och andra intressenter har på verksamheten. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att de nu föreslagna förändringarna utgör angelägna förbättringar som kan bidra till en mer flexibel, ändamålsenlig och effektiv förvaltningsprocess. En sådan förändring ökar bl.a. förutsättningarna för att förkorta handläggningstiderna, vilket är av stor betydelse för såväl enskilda som kommer i kontakt med domstolarna som för allmänhetens tilltro till domstolarna och den verksamhet som bedrivs där. Utskottet konstaterar att arbetsmarknadsutskottet och socialförsäkringsutskottet tillstyrkt de nu aktuella förslagen i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde. Justitieutskottet tillstyrker regeringens förslag i de nu aktuella delarna.

Tiden för överklagande av vissa måltyper

Utskottets förslag i korthet

Med bifall till motion 2012/13:Ju6 (S) yrkande 1 och delvis bifall till motion 2012/13:Ju7 (V) yrkande 1 avslår riksdagen regeringens förslag att tiden för överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens avgöranden i socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetsförsäkring ska vara tre veckor.

Med bifall till motion 2012/13:Ju6 (S) yrkande 2 tillkännager riksdagen för regeringen som sin mening vad utskottet anför om att regeringen ska återkomma till riksdagen med en konsekvensbeskrivning av hur enskilda påverkas av en kortare överklagandetid i socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetsförsäkring.

Riksdagen antar regeringens förslag om att tiden för överklagande av tullmål ska vara tre veckor och att tiden för anslutningsöverklagande i tullmål ska vara en vecka.

Riksdagen avslår två motionsyrkanden om att se över möjligheten att införa maximitider för behandlingen av överklaganden vid förvaltningsrätterna.

Bakgrund

Överklagandetidens längd enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291, FPL) är tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet eller, om klaganden är en part som företräder det allmänna, tre veckor från den dag det överklagade beslutet meddelades (6 a § första stycket FPL). Från dessa regler finns undantag för vissa måltyper.

För mål inom socialförsäkringsområdet och arbetslöshetsförsäkrings-området gäller en överklagandefrist om två månader vid överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens avgöranden (113 kap. 20 § socialförsäkringsbalken [SFB], till vilken bl.a. 113 kap. 32 § SFB hänvisar, respektive 54 § lagen [1997:238] om arbetslöshetsförsäkring och 102 § lagen [1997:239] om arbetslöshetskassor).

Även för mål enligt tullagen (2000:1281) gäller en överklagandefrist om två månader. Anslutningsöverklagande ska ges in inom en månad från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts (9 kap. 11 och 12 §§ tullagen [2000:1281]).

Motionerna

I kommittémotion 2012/13:Ju6 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 1 begärs att riksdagen ska avslå regeringens förslag om att förkorta överklagandetiden av förvaltningsrättens och kammarrättens avgöranden från två månader till tre veckor för socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetsförsäkring. En sådan förkortning bör, anför motionärerna, avvaktas tills det finns mer kunskap om vilka konsekvenser som förändringen innebär. I yrkande 2, samma motion, begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med en konsekvensbeskrivning av hur enskilda påverkas av en kortare överklagandetid i socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetsförsäkring. Motionärerna anför att det föreligger en överhängande risk för att förslaget kan vara till stark nackdel för den försäkrade. I de aktuella måltyperna behövs ofta mer tid för att överklaga domar, eftersom t.ex. socialförsäkringsmål ofta bygger på medicinska bedömningar och att detta underlag kan behöva kompletteras vid överklaganden. Då det är svårt att få prövningstillstånd, är det viktigt att det finns tillräckligt med tid för att kunna komplettera ärendet med upplysningar och underlag. Det tar även tid att söka juridiskt biträde.

I kommittémotion 2012/13:Ju7 av Lena Olsson m.fl. (V) begärs i yrkande 1 att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken. I yrkande 2, samma motion, begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med ett förslag till ändring som innebär att överklagandetiden i socialförsäkringsärenden även i fortsättningen ska vara två månader. Motionärerna anför att socialförsäkringsmål till stor del bygger på medicinska utredningar och att behovet av att komplettera det medicinska underlaget kan visa sig först när förvaltningsrättens dom kommer. En tid om tre veckor är alltför kort i detta hänseende.

I motion 2011/12:Ju275 av Christer Akej (M) och motion 2012/13:Ju257 av Borina Åberg (M) begärs ett tillkännagivande av att möjligheterna att införa maximitider för behandling av överklaganden inom förvaltningsrätterna bör ses över. Motionärerna anför att syftet med att bilda de tolv förvaltningsrätter som finns i dag var att minska vänte- och handläggningstiderna. Detta mål har, anför motionärerna, inte helt uppnåtts. Genom att tydligt reglera med maximitider för hur lång tid en överklagan får hanteras uppnås en större effektivitet i handläggningen av ärendena.

Propositionen

Regeringen föreslår i propositionen att tiden för överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens avgöranden i socialförsäkringsmål, mål om arbetslöshetsförsäkring och tullmål ska vara tre veckor. Som skäl för detta anför regeringen bl.a. att intresset av en enhetlig ordning inom förvaltningsprocessen talar för att överklagandetiden i de aktuella måltyperna bör kortas till tre veckor. Detta skulle minska risken för misstag när det gäller frågan om vilken överklagandetid som gäller i olika mål. Det framstår t.ex. som omotiverat att ha olika överklagandetider för beslut om personlig assistans beroende på om beslutet har fattats av en kommun eller av Försäkringskassan. Nuvarande system kan dessutom innebära problem för enskilda och domstolar när det gäller att avgöra om ett överklagande av ett beslut i en processuell fråga ska ges in inom den i förvaltningsprocesslagen angivna tiden om tre veckor eller om det ska vara två månader enligt den aktuella särregleringen.

Ett annat skäl som enligt regeringens mening talar för tre veckors överklagandetid är att nuvarande långa överklagandetider orsakar onödiga fördröjningar i handläggningen. De frågor som de aktuella målen avser har ofta stor betydelse för enskildas vardag, t.ex. för försörjning, boende och egendom. Att under en längre tid sväva i ovisshet om förhållanden som har en central roll kan vara mycket påfrestande för den enskilde. Försäkringskassan framhåller i sitt remissyttrande att socialförsäkringsmål ofta innefattar viktiga försörjningsekonomiska beslut för den enskilde och att det därför är angeläget att handläggningstiden i domstol blir så kort som möjligt.

Av propositionen framgår att några remissinstanser, bl.a. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, framhåller att en förkortad överklagandetid kan medföra ett ökat antal reservationsvisa eller onödiga överklaganden. Regeringen anser att riskerna för detta i de nu aktuella måltyperna inte bör överdrivas. Enligt regeringens uppfattning är det möjligt för en part att även vid en förkortad överklagandetid ta ställning till om han eller hon avser att överklaga och därefter formulera ett överklagande. Vid behov kan klaganden begära att få komplettera överklagandet efter överklagandetidens utgång. Varken Regeringsrättens ledamöter eller någon av kammarrätterna ger uttryck för att det skulle vara problematiskt med en förkortad överklagandetid.

För tullmål finns regler om anslutningsöverklagande som innebär att om en part överklagar får motparten överklaga inom en månad från utgången av överklagandetiden för den som överklagande först (9 kap. 12 § tullagen). Regeringen anser att tiden för anslutningsöverklagande i tullmål bör bestämmas till en vecka.

Arbetsmarknadsutskottet yttrande

Arbetsmarknadsutskottet anför i huvudsak följande angående förslaget om att förkorta tiden för överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens avgöranden i mål om arbetslöshetsförsäkring. Utskottet konstaterar att ärenden som rör arbetslöshetsförsäkringen kan vara av mycket stor ekonomisk betydelse för den enskilde och att det kan vara mycket påfrestande för den enskilde att under en längre tid sväva i ovisshet om förhållanden som har en central roll i vardagen, exempelvis när det gäller hans eller hennes försörjning. Det är därför önskvärt att arbetslöshetsförsäkringsärenden – oavsett utgång – ges en snabb, rättssäker och effektiv handläggning av såväl a-kassor som domstolar. Utskottet välkomnar förslaget att förkorta överklagandetiden för domstolsavgöranden i mål om arbetslöshetsförsäkringen. Förutom den större enhetligheten är det enligt utskottets mening för den enskilde ofta värdefullt att ett slutligt avgörande i ärenden som rör arbetslöshetsförsäkringen inte dröjer längre än nödvändigt.

Arbetsmarknadsutskottet anför följande om de motionsyrkanden som berör utskottets beredningsområde. I motion 2012/13:Ju6 (S) föreslås att propositionen bör avslås i den del som rör överklagandetiden i socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetsförsäkringen samt att regeringen bör återkomma med en konsekvensbeskrivning av hur enskilda påverkas av en kortare överklagandetid i sådana mål. Utskottet kan emellertid konstatera att argumentationen i motionen huvudsakligen förefaller begränsa sig till socialförsäkringsmål, snarare än mål om arbetslöshetsförsäkringen. Behov av tid för kompletteringar av medicinskt underlag torde exempelvis vara relativt sett mindre vanliga i mål om arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet vill också framhålla att den instansordning som gäller för att överklaga en a-kassas beslut innehåller flera längre tidsfrister före en eventuell domstolsprövning, under vilka den enskilde har möjlighet att sammanställa sin talan. Enligt vad som anförs i propositionen kan den enskilde också vid behov komplettera ett överklagande som inkommit inom tidsfristen.

I motionen anförs vidare att konsekvenserna för enskilda försäkringstagare är ofullständigt utredda, och motionärerna hänvisar till att regeringen inte remitterat förslaget till organisationer som arbetar för och driver frågor för enskilda försäkringstagare. Utskottet kan inte dela denna bedömning. Förslagen i denna del har beretts i en departementspromemoria som remissbehandlats och där remissvar inkommit från bl.a. Arbetslöshetskassornas Samorganisation och LO/TCO Rättsskydd. Ingen remissinstans har avstyrkt förslaget om att förkorta överklagandetiden i arbetslöshetsförsäkringsmål. Enligt utskottets mening redovisar regeringen också utförligt sina argument till att enskilda inte kan förväntas lida rättsförluster utan tvärtom som regel gynnas av de nya reglerna.

Arbetsmarknadsutskottet ställer sig med det nu anförda bakom regeringens förslag om förkortad överklagandetid i mål om arbetslöshetsförsäkringen och anser att propositionen bör tillstyrkas i denna del. Motion 2012/13:Ju6 (S) bör på motsvarande sätt avstyrkas.

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet anför i huvudsak följande angående förslaget om förkortning av tiden för överklagande i socialförsäkringsmål. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det är önskvärt att handläggningstiden för ett ärende i domstol blir så kort som möjligt utan att rättssäkerheten påverkas negativt. Eftersom ett mål inte kan avgöras innan överklagandetiden har löpt ut, om det inte klart framgår att den som överklagat inte har något mer att anföra, stoppas handläggningen upp under två månader i väntan på att överklagandetiden ska ta slut. Med tanke på att socialförsäkringsmål ofta handlar om en persons rätt till ersättning är det enligt utskottets mening viktigt att handläggningstiden i domstol blir så kort som möjligt. Ersättning från t.ex. Försäkringskassan kan många gånger utgöra en persons huvudsakliga försörjning. Utbetalningen från Försäkringskassan bör inte fördröjas till följd av onödigt lång handläggning i domstol. Utskottet anser vidare i likhet med regeringen att det finns fördelar med att ha samma överklagandetid i ett socialförsäkringsmål som den tid som redan gäller för merparten av förvaltningsmål och även i allmänna domstolar.

Utskottet vill här peka på att det även för en part är möjligt att i samband med överklagandet ange att han eller hon behöver komplettera överklagandet efter överklagandetidens utgång. Så kallat anstånd kan begäras för att t.ex. ge in ett nytt läkarintyg. I propositionen föreslås att om klaganden är en enskild och beslutet meddelas vid en muntlig förhandling ska överklagandet komma in inom tre veckor från beslutet. Utskottet, som noterar att tiden för överklagande börjar löpa först då domstolens beslut delges parten, anser också att det är mycket viktigt att tydlig information om möjligheten till anstånd lämnas, exempelvis i samband med att beslutet delges den försäkrade. Vidare vill utskottet framhålla att tyngdpunkten i rättskipningen bör ligga i förvaltningsrätt och inte i kammarrätt. Till skillnad från i allmän domstol är det överklagade beslutet i förvaltningsrätt ofta fattat av en myndighet, som t.ex. Försäkringskassan eller Migrationsverket. Förvaltningslagens (1986:223) allmänna bestämmelser om förfarandet anger att myndigheten ska lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Vidare gäller enligt 110 kap. 13 § socialförsäkringsbalken som huvudregel att den handläggande myndigheten ska se till att ärendena blir utredda i den omfattning som deras beskaffenhet kräver. Även enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska allmän förvaltningsdomstol se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Utskottet noterar att tiden för att överklaga Försäkringskassans beslut inte påverkas av förslaget.

Med det anförda föreslår socialförsäkringsutskottet att justitieutskottet tillstyrker propositionen i berörda delar och avstyrker motionerna 2012/13:Ju6 (S) yrkandena 1 och 2 samt 2012/13:Ju7 (V) yrkandena 1 och 2.

Utskottets ställningstagande

Regeringen föreslår att tiden för överklagande av domstolsavgöranden i socialförsäkringsmål och i mål om arbetslöshetsförsäkring kortas från två månader till tre veckor. Som skäl för förslaget anges att överklagandetiderna ska bli mer enhetliga och att handläggningstiderna ska kortas. Justitieutskottet hyser emellertid farhågor om att en sådan förkortning av överklagandetiden kommer att vara till nackdel för de försäkrade. Just i de här ärendetyperna behövs ofta mer tid för att överklaga domar, eftersom t.ex. socialförsäkringsmål ofta bygger på medicinska bedömningar. Det är inte ovanligt att det är först efter det att förvaltningsrätten meddelat dom i ärendet som det framkommer vad som behöver kompletteras i det medicinska underlaget och sådana kompletteringar kan ta tid. Det är svårt att få prövningstillstånd till högre instans och det är därför viktigt att det finns tillräckligt med tid för att den försäkrade ska ha möjlighet att komplettera med upplysningar och underlag. Det kan även ta tid att söka juridiskt biträde. Detta perspektiv tar regeringen inte upp i sitt lagförslag. Utskottet föreslår mot bakgrund av det anförda att riksdagen, med bifall till motion 2012/13:Ju6 (S) yrkande 1 samt delvis bifall till motion Ju7 (V) yrkande 1, avstyrker regeringens förslag att tiden för överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens avgöranden i socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetsförsäkring ska vara tre veckor. Motion 2012/13:Ju7 (V) yrkande 2 får med detta anses vara tillgodosedd.

Utskottet anser att det krävs bättre kunskap om hur enskilda skulle påverkas av en kortare överklagandetid, innan man överväger att korta tiden för överklagande av domstolsavgöranden i socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetsförsäkring på sätt som föreslagits. Utskottet föreslår därför att riksdagen, med bifall till motion 2012/13:Ju6 (S) yrkande 2, tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen bör återkomma till riksdagen med en konsekvensbeskrivning av hur enskilda påverkas av kortare överklagandetid vad gäller socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetförsäkring.

I propositionen föreslås även att tiden för överklagande av tullmål ska vara tre veckor och att tiden för anslutningsöverklagande i tullmål ska vara en vecka. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i dessa delar.

Ett av målen för den dömande verksamheten är att den ska bedrivas med hög kvalitet och vara effektiv. Regeringen har i Sveriges Domstolars regleringsbrev för 2013 uttalat att huvuddelen av målen i förvaltnings- och kammarrätterna inte bör ta längre tid än sex månader att avgöra i respektive instans. Utskottet ser inte skäl för att ställa sig bakom ett tillkännagivande om en översyn av möjligheterna att införa maximitider för behandling av överklaganden inom förvaltningsrätten och avstyrker därför motionerna 2011/12:Ju275 (M) och 2012/13:Ju257 (M).

Behörighet för nämndemän m.fl.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkanden om att ändra bestämmelserna om krav på svenskt medborgarskap vad gäller de som utses som ekonomiska experter enligt bestämmelserna i rättegångsbalken, nämndemän i förvaltningsdomstol och kammarrätt samt särskilda ledamöter i fastighetstaxeringsmål.

Jämför reservation 1 (MP).

Motionen

I motion Ju7 av Maria Ferm (MP) m.fl. begärs att kravet på svenskt medborgarskap ska tas bort i 4 kap. 10 a § rättegångsbalken vad gäller den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert (yrkande 1), i 20 § första stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar, som det får förstås, vad gäller nämndeman i förvaltningsdomstol och i kammarrätt (yrkande 2) samt 22 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) vad gäller den som ska tjänstgöra som särskild ledamot i fastighetstaxeringsmål (yrkande 3). Motionärerna anför att det vad gäller nämnda ställningar ska vara tillräckligt att personen är valbar till kommunalt förtroendeuppdrag enligt kommunallagen.

Bakgrund

I 11 kap. 11 § regeringsformen (RF) anges att ordinarie domare ska vara svenska medborgare och att i övrigt får krav på svenskt medborgarskap för behörighet att utöva rättskipningsuppgifter uppställas endast i lag eller enligt förutsättningar som anges i lag.

Vid sidan av de ordinarie domarna finns det i de olika domstolarna domare som inte är fast anställda i domstolen utan är förordnade att vara domare på viss tid eller för visst mål. Det gäller bl.a. nämndemän och sakkunniga ledamöter i patent- eller miljömål. De är anställda som domare vid domstolen men är inte anställda med fullmakt (SOU 2008:125 s. 319).

Av 4 kap. 10 a § rättegångsbalken (RB) framgår att regeringen för tre år i sänder har att förordna dem som ska tjänstgöra som ekonomiska experter t.ex. i särskilt krävande mål om allmänt åtal i vilka bedömningen av ekonomiska eller skatterättsliga förhållanden har väsentlig betydelse (1 kap. 8 § RB). Den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert ska vara svensk medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Av 20 första stycket i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar framgår att valbar till nämndeman i kammarrätt och förvaltningsrätt är varje svensk medborgare som är folkbokförd i det län eller den del av länet som hör till kammarrättens eller förvaltningsrättens domkrets och som inte är underårig eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

Av 22 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) framgår att regeringen ska förordna särskilda ledamöter som ska delta i mål om fastighetstaxering. En sådan ledamot ska vara svensk medborgare. Han eller hon får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.

I 4 kap. 2 § kommunallagen (1991:900) anges att rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige har den som är folkbokförd i kommunen, senast på valdagen fyller 18 år och är medborgare i Sverige eller i någon annan av Europeiska unionens medlemsstater, är medborgare i Island eller Norge, eller, för det fall de är andra utlänningar, har varit folkbokförda i Sverige tre år i följd före valdagen. 1 4 kap. 3 § samma lag anges att rösträtt vid val av ledamöter och ersättare i landstingsfullmäktige har den som är röstberättigad vid val av ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige i en kommun inom landstinget. Av 4 kap. 5 § framgår att ledamöter och ersättare i fullmäktige väljs bland dem som har rösträtt enligt 2 och 3 §§.

I propositionen En reformerad grundlag (prop. 2009/10:80) anförde regeringen bl.a. följande om lagregleringen av kravet på svenskt medborgarskap för domare (s. 239 ff.).

Domstolarnas och domarnas självständighet utgör en av hörnstenarna i det svenska statsskicket. I centrum för verksamheten står invånarnas rättssäkerhet och rättstrygghet. Den speciella betydelse som domstolarna och domarna har i det demokratiska rättssamhället har inneburit att de getts en särställning i regeringsformen. Som exempel kan nämnas de krav på domstolarnas sammansättning och självständighet som finns i 11 kap. 1 och 2 §§ RF och det anställningsskydd för ordinarie domare som finns i 11 kap. 5 § RF.

Uppgiften att utöva domarmakt, att tolka och tillämpa de rättsregler som ytterst har sin grund i de beslut som har fattats av riksdagen, är till sin karaktär sådan att den bör förbehållas svenska medborgare. Att det, som vissa remissinstanser framhåller, finns utländska domstolar som prövar frågor som är hänförliga till Sveriges internationella samarbete, förändrar enligt regeringens uppfattning inte denna bedömning. Frågan är om det, när det gäller regleringen i regeringsformen, finns anledning att i detta avseende göra någon åtskillnad mellan olika slag av domare.

Frågan om det bör finnas ett krav på att domare ska vara svenska medborgare har diskuterats i flera betänkanden, som exempel kan nämnas Kommittén om medborgarskapskrav betänkande Medborgarskap i svensk lagstiftning (SOU 2000:16) och Grundlagsutredningens betänkande En reformerad grundlag (SOU 2008:125). Även Domarlagsutredningen analyserar i sitt betänkande En reformerad domstolslagstiftning (SOU 2011:42) behovet av lagbestämmelser om krav på svenskt medborgarskap för den som, utan att vara ordinarie domare, utövar rättskipningsuppgifter.

Grundlagsutredningen kom i sitt betänkande En reformerad grundlag (SOU 2008:125) fram till slutsatsen att ett krav på svenskt medborgarskap i vart fall bör gälla för alla som är domare, dvs. alla som utövar domarmakt i domstol. Med denna avgränsning kom man fram till slutsatsen att ett medborgarskapskrav bör gälla i vart fall för assessorer, fiskaler, nämndemän, särskilda ledamöter och jurymän.

Domarlagsutredningen konstaterade i sitt betänkande En reformerad domstolslagstiftning (SOU 2011:42) att de nu gällande bestämmelserna om krav på svenskt medborgarskap för olika kategorier av domare är spridda i lagstiftningen. I sitt betänkande föreslår utredningen att det i en samlad lagregel bör uttryckas ett krav bl.a. på att domare ska vara svensk medborgare. Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen En reformerad grundlag uttalat att uppgiften att utöva domarmakt till sin karaktär är sådan att den bör förbehållas svenska medborgare. Utskottet ser inte skäl att komma till en annan bedömning och avstyrker därmed motion 2012/13:Ju8 (MP) yrkandena 1–3. Utskottet noterar även att regeringen tillsatt en särskild utredare som ska genomföra en översyn av nämndemannasystemet (Ju2012:08). Utredaren ska överväga åtgärder för att skapa ett modernt nämndemannasystem (dir. 2012:51). Den särskilda utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 28 juni 2013.

Prövningstillstånd i migrationsmål

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår ett motionsyrkande om att i utlänningslagen införa samma grunder för prövningstillstånd som gäller enligt förvaltningsprocesslagen.

Jämför reservation 2 (MP).

Motionen

I kommittémotion 2012/13:JuU8 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att i 16 kap. 12 § utlänningslagen (2005:716, UtlL) införa samma möjligheter till prövningstillstånd som föreslås i 34 a § FPL. Motionärerna menar bl.a. att prövningstillstånd bör kunna ges för ändringsdispens och även för s.k. granskningsfall i Migrationsöverdomstolen.

Bakgrund

I 34 a förvaltningsprocesslagen (1971:291, FPL) anges att för de mål där det är särskilt föreskrivet krävs prövningstillstånd för att kammarrätten ska pröva ett överklagande av ett beslut som förvaltningsrätten meddelat. Prövningstillstånd meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt (prejudikatdispens), om anledning förekommer till ändring i det slut vartill förvaltningsrätten kommit (ändringsdispens) eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens).

Som framgår ovan föreslår regeringen en ändring i 34 a § FPL som bl.a. innebär att en ytterligare grund för prövningstillstånd i kammarrätten ska införas. Utöver i ändringsfall, prejudikatfall och extraordinära fall föreslås prövningstillstånd få meddelas också i de fall det inte utan att prövningstillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut till vilket förvaltningsrätten har kommit, s.k. granskningsfall. Regeringens förslag innebär också att grunderna för att meddela prövningstillstånd anpassas till vad som gäller för hovrätten. Regeringen förslår även att det införs en möjlighet för kammarrätten att meddela partiellt prövningstillstånd. I propositionen föreslår regeringen även att en kammarrätt ska kunna begränsa ett prövningstillstånd till att gälla en viss del av en förvaltningsrätts avgörande, om utgången i den delen inte kan påverka det överklagade avgörandet i övrigt.

Av 16 kap. 11 § utlänningslagen (2005:716, UtlL) framgår att prövningstillstånd krävs vid överklagande till Migrationsöverdomstolen. Grunderna för prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen är enligt 16 kap. 12 § UtlL prejudikatdispens eller extraordinär dispens.

Enligt 36 § första stycket FPL kan Högsta förvaltningsdomstolen meddela prövningstillstånd om det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen att talan prövas av Högsta förvaltningsdomstolen eller om det finns synnerliga skäl för en sådan prövning. Högsta förvaltningsdomstolen kan även enligt 36 § tredje stycket FPL begränsa prövningstillståndet till att gälla en viss del av det avgörande som överklagas. Samma grunder för prövningstillstånd gäller också i Högsta domstolen enligt 54 kap. 9 och 10 §§ rättegångsbalken (RB). Högsta domstolen får därutöver begränsa prövningstillståndet till att gälla en sådan fråga i målet vars prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen, prejudikatfråga (54 kap. 11 § RB).

Socialförsäkringsutskottets yttrande

Socialförsäkringsutskottet anför bl.a. följande. Genom den nya instans- och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden (NIPU) bildades 2006 (prop. 2004/05:170, bet. 2004/05:SfU17, rskr. 2005/06:1) de tre migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen. Viktiga delar i reformen var att införa en tvåpartsprocess i domstol där tyngdpunkten i processen skulle ligga i första instans samt att begränsa den totala handläggningstiden i instanskedjan. För att undvika de allvarliga konsekvenser som väntetider i asylprocessen medför bedömde regeringen vid införandet av den nya process- och instansordningen att tillräckliga skäl förelåg för att avvika från den instansordning som normalt gäller i förvaltningsprocessen (förvaltningsrätt, kammarrätt, Högsta förvaltningsdomstolen). Således infördes instanskedjan Migrationsverket, migrationsdomstol, Migrationsöverdomstol, med Migrationsöverdomstolen som högsta instans och med ansvar för praxisbildning. Prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen infördes för att domstolen på ett effektivt sätt skulle kunna bidra till rättsbildningen och tillförsäkra en förutsebar och enhetlig rättspraxis. För att Migrationsöverdomstolen skulle kunna uppfylla dessa krav infördes endast prövningstillståndsgrunderna prejudikatdispens och extraordinär dispens. Migrationsöverdomstolen jämfördes med Regeringsrätten, numera Högsta förvaltningsdomstolen, och Högsta domstolen, där prejudikatdispens och extraordinär dispens är de rådande grunderna för prövningstillstånd.

Socialförsäkringsutskottet anför att det inte anser att instansordningen i utlänningsärenden bör ändras eller att nya grunder för prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen bör införas och föreslår att justitieutskottet avstyrker motion 2012/13:Ju8 yrkande 4.

Utskottets ställningstagande

Som framgår av socialförsäkringsutskottets yttrande avviker antalet domstolsinstanser som kan pröva mål enligt utlänningslagen från vad som normalt gäller i förvaltningsprocessen. Socialförsäkringsutskottet redogör även för skälen till att det endast infördes prövningstillståndsgrunderna prejudikatdispens och extraordinär dispens vid Migrationsöverdomstolens prövning av utlänningsärenden. Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande att det inte anser att instansordningen i utlänningsärenden bör ändras eller att nya grunder för prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen bör införas. Justitieutskottet ser inte skäl att göra en annan bedömning och avstyrker motion 2012/13:Ju8 (MP) yrkande 4.

Reservationer

1.

Behörighet för nämndemän m.fl., punkt 4 (MP)

 

av Agneta Börjesson (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:Ju8 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkandena 1–3.

Ställningstagande

För att en person ska kunna utses till domare i svensk domstol är det ett krav att han eller hon är svensk medborgare. Eftersom nämndemän och s.k. experter i domstol jämställs med domare, förutom att de inte anses vara lagfarna, ställs detta krav även på dem. Samtidigt kan exempelvis personer som inte har svenskt medborgarskap, men som varit bosatta i en kommun minst tre år (för person från land utanför EU), bli valbara till uppdrag som ledamot av kommunfullmäktige, kommunstyrelse och även kommunstyrelsens ordförande. De kan däremot inte utses till nämndemän i förvaltningsrätt. Kravet på svenskt medborgarskap gäller även uppdrag som ekonomisk expert eller särskild ledamot. Jag anser att detta är ologiskt och att den som är valbar till kommunala förtroendeuppdrag även ska vara valbar till uppdrag som nämndeman m.m.

2.

Prövningstillstånd i migrationsmål, punkt 5 (MP)

 

av Agneta Börjesson (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2012/13:Ju8 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 4.

Ställningstagande

I propositionen föreslås vissa utökade möjligheter till prövningstillstånd inom förvaltningsprocessens ram. Jag välkomnar detta. Samtidigt noterar jag det motsägelsefulla i att de mer generösa villkoren för prövningstillstånd från förvaltningsdomstol till kammarrätt än för prövningstillstånd från migrationsdomstolar till Migrationsöverdomstolen, kvarstår. Det är till och med så att skillnaderna utökas genom förslagen i propositionen, eftersom varken de prövningstillståndsgrunder som nu föreslås i 34 a § 1 förvaltningsprocesslagen (FPL) eller de prövningstillståndsgrunder som föreslås i den nya punkten 2, utgör prövningstillståndsgrunder inom ramen för utlänningslagsprocessen.

I 34 a § FPL finns således nu en möjlighet att bevilja prövningstillstånd därför att det finns anledning att ändra underinstansens avgörande. Därtill föreslås i en ny punkt 2 en utökad möjlighet till prövningstillstånd ”om det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till”. Dessa möjligheter saknas helt i utlänningslagen och det medför att den rättspraxis som utvecklas hos Migrationsöverdomstolen dels tar längre tid att utveckla än hos kammarrätterna i övrigt, dels att parterna inte har tillgång till samma rättsskydd som de utökade möjligheterna till prövningstillstånd ger. Jag anser därför att det ska finnas samma prövningstillståndsgrunder i mål enligt utlänningslagen, som det finns i mål som prövas enligt FPL.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2012/13:45 En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess:

1.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.

2.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken.

3.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m..

4.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837).

5.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

6.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291).

7.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i oljekrislagen (1975:197).

8.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1975:1083) om uppgiftsskyldighet rörande mottagande av olja.

9.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten.

10.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i förfogandelagen (1978:262).

11.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

12.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion.

13.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön.

14.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1488) om handläggning av vissa ersättningar till den som tjänstgör inom totalförsvaret.

15.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1602) om valuta- och kreditreglering.

16.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

17.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor.

18.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998:293) om utländska försäkringsgivares och tjänstepensionsinstituts verksamhet i Sverige.

19.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:890) om försäkringsverksamhet under krig eller krigsfara m.m..

20.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden.

21.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i tullagen (2000:1281).

22.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i revisorslagen (2001:883).

23.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.

24.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:1223) om utgivning av säkerställda obligationer.

25.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om investeringsfonder.

26.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.

27.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).

28.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i vägtrafikskattelagen (2006:227).

29.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.

30.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:145) om statligt tandvårdsstöd.

31.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:313) om jämställdhetsbonus.

32.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (2008:486).

33.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konkurrenslagen (2008:579).

34.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2010:1882) om åldersgränser för film som ska visas offentligt.

35.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i försäkringsrörelselagen (2010:2043).

36.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skatteförfarandelagen (2011:1244).

37.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2011:1245) om redovisning, betalning och kontroll av mervärdesskatt för elektroniska tjänster.

Följdmotionerna

2012/13:Ju6 av Morgan Johansson m.fl. (S):

1.

Riksdagen avslår regeringens förslag om att förkorta överklagandetiden från två månader till tre veckor för förvaltningsrättens och kammarrättens avgöranden i socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetsförsäkringen fram till dess att kunskapen om konsekvenserna är större.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med en konsekvensbeskrivning av hur enskilda påverkas av en kortare överklagandetid i socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetsförsäkringen.

2012/13:Ju7 av Lena Olsson m.fl. (V):

1.

Riksdagen avslår förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör återkomma med förslag till ändring som innebär att överklagandetiden i socialförsäkringsärenden även fortsättningsvis uppgår till två månader.

2012/13:Ju8 av Maria Ferm m.fl. (MP):

1.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa kravet i 4 kap. 10 a § sista stycket rättegångsbalken att den som ska tjänstgöra som ekonomisk expert ska vara svensk medborgare. I stället ska krav ställas om att den som ska tjänstgöra ska vara valbar till kommunalt förtroendeuppdrag enligt kommunallagen.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa kravet i 20 § första stycket förvaltningsprocesslagen om att en nämndeman i förvaltningsdomstol eller kammarrätt ska vara svensk medborgare. I stället ska krav ställas om att den som ska tjänstgöra ska vara valbar till kommunalt förtroendeuppdrag enligt kommunallagen.

3.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att avskaffa kravet i 22 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen om att en särskild ledamot i fastighetstaxeringsmål ska vara svensk medborgare. I stället ska krav ställas om att den som ska tjänstgöra ska vara valbar till kommunalt förtroendeuppdrag enligt kommunallagen.

4.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i 16 kap. 12 § utlänningslagen införa samma möjligheter till prövningstillstånd som föreslås i 34 a § förvaltningsprocesslagen.

Motion från allmänna motionstiden hösten 2011

2011/12:Ju275 av Christer Akej (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i ett lämpligt sammanhang se över möjligheterna att införa maxtider för behandling av överklaganden inom förvaltningsrätten.

Motion från allmänna motionstiden hösten 2012

2012/13:Ju257 av Boriana Åberg (M):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att överväga att se över förvaltningsdomstolarnas handläggningstider för överklaganden.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

1 Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

Regeringens förslag

Utskottets förslag

113 kap.

32 §

Vid överklagande av Pensionsmyndighetens och Skatteverkets beslut i ärenden om allmän ålderspension tillämpas 10−17, 20, 21 och 33−36 §§. Vid överklagande av allmän förvaltningsdomstols beslut i sådana ärenden tillämpas 10–17, 21 och 33–36 §§.

Vid överklagande av Pensionsmyndighetens, Skatteverkets och allmän förvaltningsdomstols beslut i ärenden om allmän ålderspension tillämpas 10–17, 20, 21 och 33–36 §§.

Bestämmelserna om det allmänna ombudet tillämpas dock inte i fråga om beslut som avser premiepension.

När det gäller överklagande av beslut om pensionsgrundande inkomst ska vad som i de i första och andra styckena angivna bestämmelserna, utom 35 §, föreskrivs om Pensionsmyndigheten och det allmänna ombudet i stället avse Skatteverket och det allmänna ombudet hos Skatteverket enligt 67 kap. 3 § skatteförfarandelagen (2011:1244).

2 Ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön

Regeringens förslag

Utskottets förslag

28 §

De föreskrifter om omprövning och ändring av Försäkringskassans beslut som finns i 113 kap. 3–9 §§ socialförsäkringsbalken ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om

– beslut enligt 10 eller 13 §, 14 § andra meningen, 16, 17 eller 20 § eller 24 § andra stycket, samt

– beslut att inte avge yttrande enligt 27 § andra stycket.

Vidare ska föreskrifterna i 113 kap. 10–17, 19, 20 och 21 §§ socialförsäkringsbalken om överklagande av Försäkringskassans beslut tillämpas på motsvarande sätt i fråga om beslut enligt 10 § första stycket 2, 13 §, 14 § andra meningen, 16, 17 eller 20 § eller 24 § andra stycket. Detsamma gäller föreskrifterna i 113 kap. 10–17 och 21 §§ socialförsäkringsbalken om överklagande av domstols beslut.

Vidare ska föreskrifterna i 113 kap. 10–17, 19, 20 och 21 §§ socialförsäkringsbalken om överklagande av Försäkringskassans eller domstols beslut tillämpas på motsvarande sätt i fråga om beslut enligt 10 § första stycket 2, 13 §, 14 § andra meningen, 16, 17 eller 20 § eller 24 § andra stycket.

I övrigt får Försäkringskassans beslut enligt denna lag inte överklagas.

Bilaga 4

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2012/13:SfU3

En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess

Till justitieutskottet

Justitieutskottet beslutade den 6 december 2012 att ge bl.a. socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 2012/13:45 En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess och de motioner som väckts med anledning av propositionen, i de delar som berör socialförsäkringsutskottet. Yttrandet ska avges senast den 22 januari 2013.

Utskottet redovisar i detta yttrande sina överväganden och föreslår att justitieutskottet i berörda delar tillstyrker propositionen och avstyrker motionsyrkandena.

Socialförsäkringsutskottets överväganden

Gällande ordning

Enligt 6 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291), förkortad FPL, är överklagandetiden för en förvaltningsrätts eller kammarrätts avgörande tre veckor om inte annat särskilt föreskrivs i någon annan lag. Tiden för att överklaga en förvaltningsrätts eller kammarrätts avgörande i ett socialförsäkringsmål är två månader enligt 113 kap. 20 § socialförsäkringsbalken, förkortad SFB. Detsamma gäller för överklagande av Försäkringskassans eller Pensionsmyndighetens beslut.

Enligt 34 a § FPL krävs det prövningstillstånd för att en kammarrätt ska pröva ett överklagande av ett beslut som en förvaltningsrätt har fattat. Om det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen att överklagandet prövas i högre rätt (prejudikatdispens), det finns anledning att ändra det beslut som förvaltningsrätten fattat (ändringsdispens) eller det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinär dispens) får prövningstillstånd beviljas.

Även när det gäller överklaganden av en migrationsdomstols beslut till Migrationsöverdomstolen krävs det prövningstillstånd enligt 16 kap. 11 § utlänningslagen (2005:716), förkortad UtlL. Grunderna för prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen är enligt 16 kap. 12 § UtlL prejudikatdispens eller extraordinär dispens.

Enligt 36 § första stycket FPL kan Högsta förvaltningsdomstolen meddela prövningstillstånd om det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen att talan prövas av Högsta förvaltningsdomstolen eller om det finns synnerliga skäl för en sådan prövning. Högsta förvaltningsdomstolen kan även enligt 36 § tredje stycket FPL begränsa prövningstillståndet till att gälla en viss del av det avgörande som överklagas. Samma grunder för prövningstillstånd gäller också i Högsta domstolen enligt 54 kap. 9 och 10 §§ rättegångsbalken, förkortad RB. Högsta domstolen får därutöver begränsa prövningstillståndet till att gälla en sådan fråga i målet vars prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen, en prejudikatfråga (54 kap. 11 § RB).

Propositionen

Tiden för överklagande i socialförsäkringsmål

I propositionen föreslås det att överklagandetiden för en förvaltningsrätts eller en kammarrätts avgörande ändras från två månader till tre veckor. En ändring av överklagandetiden skulle enligt regeringen medföra en mer enhetlig ordning inom förvaltningsprocessen och minska risken för misstag när det gäller frågan om vilken överklagandetid som gäller i olika mål. Nuvarande långa överklagandetider orsakar onödiga fördröjningar i handläggningen bl.a. på grund av att domstolen måste avvakta överklagandetidens utgång innan målet kan avgöras om det inte klart framgår att klaganden har slutfört sin talan. Till följd av detta kan enligt propositionen inte ens ett enklare mål behandlas i ett skyndsamt förfarande. Överklagandetiden har således en direkt påverkan på handläggningstiderna i domstol. I propositionen anger regeringen vidare att socialförsäkringsmålen ofta har stor betydelse för enskildas vardag, t.ex. för försörjning och boende. Att under en längre tid sväva i ovisshet om förhållanden som har en central roll i människors vardag kan vara mycket påfrestande.

Regeringen föreslår även att förbudet i förvaltningsprocesslagen mot att i mer än en domstolsinstans överklaga ett beslut att avvisa ett för sent inkommet överklagande eller en begäran om omprövning även ska gälla avvisningsbeslut enligt bl.a. socialförsäkringsbalken. Avvisningsfrågan skulle därmed handläggas på ett enhetligt sätt inom förvaltningsprocessen.

Prövningstillstånd

För socialförsäkringsmål krävs det prövningstillstånd i kammarrätt. Regeringen föreslår att en ytterligare grund för prövningstillstånd i kammarrätt ska införas. Utöver i ändringsfall, prejudikatfall och extraordinära fall föreslår regeringen att prövningstillstånd får meddelas också då det inte utan att prövningstillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut till vilket förvaltningsrätten har kommit, s.k. granskningsfall. Motsvarande bestämmelser gäller redan för hovrätterna. Som skäl anger regeringen att det finns behov av prövningstillstånd för granskning av svårbedömda mål av olika slag, särskilt komplicerade mål och omfattande mål. I propositionen föreslås det även att om det i och för sig inte finns någon särskild anledning att betvivla riktigheten i avgörandet kan det vara så att det inte heller med någon högre grad av säkerhet går att säga att avgörandet faktiskt är riktigt. I dessa fall kan den föreslagna prövningsgrunden användas. Den nya grunden för prövningstillstånd kan enligt regeringen även fungera som en slags säkerhetsventil.

Regeringen föreslår vidare att Högsta förvaltningsdomstolen ska få utökade möjligheter att bevilja partiellt prövningstillstånd. Högsta förvaltningsdomstolen ska kunna begränsa ett prövningstillstånd till att gälla en viss fråga i målet vars prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen (prejudikatfråga) eller till en viss del av målet. Om partiellt prövningstillstånd meddelas ska frågan om meddelande av prövningstillstånd för målet i övrigt kunna förklaras helt eller delvis vilande. Om en prejudikatfråga har prövats i enlighet med ett partiellt prövningstillstånd ska Högsta förvaltningsdomstolen, om ytterligare prövning krävs, få helt eller delvis grunda sitt avgörande av målet i övrigt på kammarrättens bedömning eller undanröja en lägre instans avgörande och återförvisa målet dit för fortsatt behandling. Ändringen skulle medföra att Högsta förvaltningsdomstolen och Högsta domstolen har samma möjligheter att meddela partiella prövningstillstånd.

Vidare föreslår regeringen att en möjlighet för kammarrätt att meddela partiellt prövningstillstånd införs. En kammarrätt ska kunna begränsa prövningstillståndet till att gälla en viss del av en förvaltningsrätts avgörande, om utgången i den delen inte kan påverka det överklagade avgörandet i övrigt. Som exempel nämns i propositionen bl.a. frågor om eftergift vid återkrav av en socialförsäkringsförmån. Motsvarande bestämmelser om partiellt prövningstillstånd gäller redan för hovrätterna.

Det föreslås också att en möjlighet för Migrationsöverdomstolen att meddela partiellt prövningstillstånd ska införas på samma sätt som för Högsta förvaltningsdomstolen. Migrationsöverdomstolen ska således kunna begränsa ett prövningstillstånd till att gälla en viss fråga i målet vars prövning är av vikt för ledning av rättstillämpningen (prejudikatfråga) eller till en viss del av målet. Om partiellt prövningstillstånd meddelas ska frågan om meddelande av prövningstillstånd för målet i övrigt kunna förklaras helt eller delvis vilande. I propositionen föreslås även regler för handläggningen i övrigt i dessa fall, bl.a. om möjligheten till återförvisning.

Motionerna

I kommittémotion 2012/13:Ju6 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkande 1 begärs det att riksdagen ska avslå regeringens förslag att förkorta överklagandetiden från två månader till tre veckor för förvaltningsrättens och kammarrättens avgörande i bl.a. socialförsäkringsmål. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med en konsekvensbeskrivning av hur enskilda påverkas av en kortare överklagandetid i bl.a. socialförsäkringsmål. Motionärerna anger att förslaget kan vara till nackdel för den försäkrade eftersom det ofta i dessa ärenden måste göras medicinska bedömningar. Det kan även behövas ett juridiskt ombud vid ett överklagande. Regeringen bör återkomma med en konsekvensbeskrivning efter det att förslaget remitterats till bl.a. organisationer som arbetar för och driver frågor för de försäkrade.

I kommittémotion 2012/13:Ju8 av Maria Ferm m.fl. (MP) yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att i 16 kap. 12 § UtlL införa samma möjligheter till prövningstillstånd som föreslås i 34 a § FPL. Motionärerna menar bl.a. att prövningstillstånd bör kunna ges för ändringsdispens och även för s.k. granskningsfall i Migrationsöverdomstolen.

I kommittémotion 2012/13:Ju7 av Lena Olsson m.fl. (V) begärs det i yrkande 1 att riksdagen avslår förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsbalken. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör återkomma med förslag till ändring som innebär att överklagandetiden i socialförsäkringsmål även fortsättningsvis uppgår till två månader. I motionen anges skäl mot förslaget att förkorta överklagandetiden, exempelvis målens omfattning, möjligheterna att komplettera och att en kortare tid kan leda till fler ogenomtänkta överklaganden.

Socialförsäkringsutskottets ställningstagande

Tiden för överklagande i socialförsäkringsmål

För flertalet mål inom förvaltningsprocessen är överklagandetiden tre veckor. Detsamma gäller för de flesta mål i allmän domstol. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det är önskvärt att handläggningstiden för ett ärende i domstol blir så kort som möjligt utan att rättssäkerheten påverkas negativt. Eftersom ett mål inte kan avgöras innan överklagandetiden har löpt ut, om det inte klart framgår att den som överklagat inte har något mer att anföra, stoppas handläggningen upp under två månader i väntan på att överklagandetiden ska ta slut. Med tanke på att socialförsäkringsmål ofta handlar om en persons rätt till ersättning är det enligt utskottets mening viktigt att handläggningstiden i domstol blir så kort som möjligt. Ersättning från t.ex. Försäkringskassan kan många gånger utgöra en persons huvudsakliga försörjning, och utbetalningen från Försäkringskassan bör inte fördröjas till följd av en onödigt lång handläggning i domstol. Utskottet anser vidare i likhet med regeringen att det finns fördelar med att ha samma överklagandetid i ett socialförsäkringsmål som den tid som redan gäller för merparten av alla förvaltningsmål och även i allmän domstol.

Utskottet vill här peka på att det även för en part är möjligt att i samband med överklagandet ange att han eller hon behöver komplettera överklagandet efter överklagandetidens utgång. Så kallat anstånd kan begäras för att t.ex. ge in ett nytt läkarintyg. I propositionen föreslås att om klaganden är en enskild och beslutet meddelas vid en muntlig förhandling ska överklagandet komma in inom tre veckor från beslutet. Utskottet, som noterar att tiden för överklagande i övrigt börjar löpa först då domstolens beslut delges parten, anser också att det är mycket viktigt att tydlig information om möjligheten till anstånd lämnas, exempelvis i samband med att beslutet delges den försäkrade. Vidare vill utskottet framhålla att tyngdpunkten i rättsskipningen bör ligga i förvaltningsrätt och inte i kammarrätt. Till skillnad från i allmän domstol är det överklagade beslutet i förvaltningsrätt ofta fattat av en myndighet, som t.ex. Försäkringskassan eller Migrationsverket. Förvaltningslagens (1986:223) allmänna bestämmelser om förfarandet anger att myndigheten ska lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Vidare gäller enligt 110 kap. 13 § SFB som huvudregel att den handläggande myndigheten ska se till att ärendena blir utredda i den omfattning som deras beskaffenhet kräver. Även enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291) ska en allmän förvaltningsdomstol se till att målet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. Rätten ska enligt förslaget i propositionen genom frågor och påpekanden verka för att parterna avhjälper otydligheter och ofullständigheter i sina framställningar. Utskottet noterar att tiden för att överklaga Försäkringskassans beslut inte påverkas av förslaget.

Med det anförda föreslår utskottet att justitieutskottet tillstyrker propositionen i berörda delar och avstyrker motionerna 2012/13:Ju6 (S) yrkandena 1 och 2 samt 2012/13:Ju7 (V) yrkandena 1 och 2.

Prövningstillstånd

Grunderna för att meddela prövningstillstånd i kammarrätt måste vara utformade så att de skapar tillräckliga garantier för att prövningstillstånd meddelas i mål där förvaltningsrättens avgörande är materiellt felaktigt. Utskottet är positivt till förslaget att prövningstillstånd ska meddelas om det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut domstolen kommit till (granskningsfall). Utskottet anser liksom regeringen att den nya grunden för prövningstillstånd kan fungera som ett slags säkerhetsventil när riktigheten av underinstansens avgörande inte kan bedömas utan en fullständig prövning i överinstansen. Behov av prövningstillstånd i dessa fall kan finnas bl.a. i särskilt komplicerade eller omfattande mål. Genom förslaget kommer även grunderna för prövningstillstånd i kammarrätt och hovrätt att vara desamma.

Vidare föreslår regeringen att det ska införas en möjlighet att meddela partiellt prövningstillstånd i kammarrätt. Syftet är att kammarrättens överprövning ska kunna fokusera på en viss del av överklagandet och således ska kammarrätten inte som i dag behöva meddela prövningstillstånd för hela överklagandet. En förutsättning för att kunna meddela partiellt prövningstillstånd är att utgången i den delen inte kan påverka det överklagade beslutet i övrigt. Enligt utskottets mening är det viktigt att kammarrätten bara meddelar partiellt prövningstillstånd när det i det enskilda fallet framstår som lämpligt och möjligt. Utskottet delar regeringens bedömning att möjligheten till partiellt prövningstillstånd bör medföra en snabbare och tydligare process för den enskilde och anser att det är bra att samma regler för partiellt prövningstillstånd kommer att gälla för både kammarrätt och hovrätt. Utskottet är också positivt till den föreslagna ändringen för beviljande av partiellt prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen, där prövningstillstånd enligt förslaget ska kunna beviljas även för en viss fråga i målet som är av vikt för rättstillämpningen.

Genom den nya instans- och processordningen i utlännings- och medborgarskapsärenden (NIPU) bildades 2006 (prop. 2004/05:170, bet. 2004/05:SfU17, rskr. 2005/06:1) tre migrationsdomstolar och Migrationsöverdomstolen. Viktiga delar i reformen var att införa en tvåpartsprocess i domstol där tyngdpunkten i processen skulle ligga i första instans samt att begränsa den totala handläggningstiden i instanskedjan. För att undvika de allvarliga konsekvenser som väntetider i asylprocessen medför bedömde regeringen vid införandet av den nya process- och instansordningen att det fanns tillräckliga skäl för att avvika från den instansordning som normalt gäller i förvaltningsprocessen (förvaltningsrätt, kammarrätt, Högsta förvaltningsdomstolen). Således infördes instanskedjan Migrationsverket, migrationsdomstol, Migrationsöverdomstol, med Migrationsöverdomstolen som högsta instans och med ansvar för praxisbildning. Prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen infördes för att domstolen på ett effektivt sätt skulle kunna bidra till rättsbildningen och tillförsäkra en förutsebar och enhetlig rättspraxis. För att Migrationsöverdomstolen skulle kunna uppfylla dessa krav infördes endast prövningstillståndsgrunderna prejudikatdispens och extraordinär dispens. Migrationsöverdomstolen jämfördes med Regeringsrätten, numera Högsta förvaltningsdomstolen, och Högsta domstolen, där prejudikatdispens och extraordinär dispens är de rådande grunderna för prövningstillstånd.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning att det bör införas en möjlighet att meddela partiellt prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen på samma sätt som för Högsta förvaltningsdomstolen. Härigenom tydliggörs Migrationsöverdomstolens roll som renodlad prejudikatsinstans.

Med det anförda och då utskottet inte anser att instansordningen i utlänningsärenden bör ändras eller nya grunder för prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen bör införas föreslår utskottet att justitieutskottet avstyrker motion 2012/13:Ju8 yrkande 4 och tillstyrker propositionen i berörda delar.

Stockholm den 22 januari 2013

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gunnar Axén

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar Axén (M), Tomas Eneroth (S), Mikael Cederbratt (M), Fredrik Lundh Sammeli (S), Lars-Arne Staxäng (M), Eva-Lena Jansson (S), Finn Bengtsson (M), Kurt Kvarnström (S), Hans Backman (FP), Shadiye Heydari (S), Solveig Zander (C), Jasenko Omanovic (S), Gunilla Nordgren (M), Emma Henriksson (KD), David Lång (SD), Wiwi-Anne Johansson (V) och Magnus Ehrencrona (MP).

Avvikande meningar

1.

Överklagandetid och prövningstillstånd (S)

 

Tomas Eneroth (S), Fredrik Lundh Sammeli (S), Eva-Lena Jansson (S), Kurt Kvarnström (S), Shadiye Heydari (S) och Jasenko Omanovic (S) anför:

Det finns anledning att hysa starka farhågor om att en förkortad tid för överklagande av domstolsavgöranden i bl.a. socialförsäkringsmål från två månader till tre veckor kan vara till stark nackdel för den försäkrade. Eftersom socialförsäkringsmål ofta bygger på medicinska bedömningar kan det behövas mer tid för att överklaga en dom. Det är bl.a. på grund av reglerna för prövningstillstånd viktigt att det finns tillräckligt med tid att komplettera det medicinska underlaget. Det tar även tid att söka juridiskt biträde. Dessa överväganden görs inte i propositionen, och lagförslaget har inte heller remitterats till organisationer som arbetar för och driver frågor för de försäkrade. Det krävs en bättre kunskap om hur enskilda påverkas av en kortare överklagandetid. Överklagandetiden för bl.a. socialförsäkringsmål bör således inte förkortas förrän mer kunskap om konsekvenserna finns, och förslaget bör därför avstyrkas. Regeringen bör också återkomma till riksdagen med en konsekvensbeskrivning i denna del. Justitieutskottet bör därmed tillstyrka motion 2012/13:Ju6 yrkandena 1 och 2 och avstyrka motsvarande förslag i propositionen.

2.

Överklagandetid och prövningstillstånd (MP)

 

Magnus Ehrencrona (MP) anför:

Förslag till utökade möjligheter till prövningstillstånd inom förvaltningsprocessens ram välkomnas. Det bör emellertid inte vara mer generösa villkor för prövningstillstånd i kammarrätt än för prövningstillstånd i Migrationsöverdomstolen. Prövningstillstånd i kammarrätt kan ges vid s.k. ändringsdispens och, enligt förslag i propositionen, även vid s.k. granskningsfall. Dessa möjligheter saknas helt i utlänningslagen. Dels kan detta försena bildandet av rättspraxis, dels ger det inte parterna i de olika ärendetyperna samma rättsliga skydd. Att det bör införas samma prövningstillståndsgrunder i mål enligt utlänningslagen som det finns i mål som prövas enligt förvaltningsprocesslagen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Justitieutskottet bör därmed tillstyrka motion 2012/13:Ju8 yrkande 4 och avstyrka motsvarande förslag i propositionen.

När det gäller förslaget att förkorta tiden för att överklaga en förvaltningsrätts avgörande framgår det inte av regeringens förslag hur enskilda kommer att påverkas av ändringen. Regeringen bör därför återkomma med en konsekvensbeskrivning av hur enskilda påverkas av en kortare överklagandetid i socialförsäkringsmål. Justitieutskottet bör därmed tillstyrka motion 2012/13:Ju6 yrkande 2.

3.

Överklagandetid och prövningstillstånd (SD)

 

David Lång (SD) anför:

Det kan möjligen finnas betydande effektivitetsvinster med förslaget om att sänka tidsgränsen för att överklaga förvaltningsrättsavgöranden i socialförsäkringsmål från två månader till tre veckor. Enskilda kommer på ett snabbare sätt att få klarhet i viktiga beslut som rör exempelvis deras försörjning. Samtidigt kan det finnas en risk att enskilda inte hinner inhämta adekvata uppgifter till överklagan – t.ex. medicinska bedömningar – under den nya mycket kortare tidsgränsen. Det är därför mycket viktigt att enskilda informeras om reglerna kring hur man ansöker om att få anstånd till att komplettera överklagan med uppgifter efter att tidsgränsen passerats. Fungerar detta system för kompletterande inte i praktiken kan den nya föreslagna tidsgränsen medföra mycket negativa konsekvenser för enskilda. Innan detta har utretts närmare bör propositionens förslag om förkortad överklagandetid avstyrkas.

4.

Överklagandetid och prövningstillstånd (V)

 

Wiwi-Anne Johansson (V) anför:

Socialförsäkringsmål bygger till stor del på medicinska utredningar, och det är inte ovanligt att det är först när förvaltningsrättens dom kommer som den enskilde förstår vad han eller hon borde ha tillfört utredningen. Det medicinska underlaget kan i detta läge behöva kompletteras, och tre veckor kan vara alldeles för kort tid för detta. Det finns också en risk att det med kortare tid för överklagande blir fler som överklagar för att vara säkra på att hinna med, och att det därigenom blir fler ogenomtänkta överklaganden. Detta kommer i sin tur att motverka regeringens mål om en snabbare och effektivare process. Förslaget om förkortad tid för överklagande av förvaltningsdomstolars beslut bör således avstyrkas. För det fall överklagandetiden kortas bör regeringen få i uppdrag att skyndsamt återkomma med ett förslag som innebär att tiden för överklagande av socialförsäkringsmål uppgår till två månader. Justitieutskottet bör vad avser denna ändring av överklagandetiden i socialförsäkringsbalken tillstyrka motion 2012/13:Ju7 yrkandena 1 och 2 och avstyrka propositionens förslag i motsvarande delar.

Bilaga 5

Arbetsmarknadsutskottets betänkande

2012/13:AU4

En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess

Till justitieutskottet

Justitieutskottet beslutade den 6 december 2012 att ge socialförsäkringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens proposition 2012/13:45 En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess och motioner, i de delar som berör utskottens respektive beredningsområden.

Tre motioner har väckts med anledning av propositionen.

Arbetsmarknadsutskottet begränsar sig i yttrandet till frågan om nya forumregler i mål om arbetslöshetsförsäkring och frågan om förkortad tid för överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens avgöranden i bl.a. mål om arbetslöshetsförsäkring. Yttrandet behandlar därför i huvudsak propositionen i dessa delar och kommittémotion 2012/13:Ju6 av Morgan Johansson m.fl. (S).

Utskottets överväganden

Rättslig bakgrund

Två av de förslag som läggs fram i propositionen berör nya forumregler i mål om arbetslöshetsförsäkring och förkortad tid för överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens avgöranden i bl.a. mål om arbetslöshetsförsäkring.

Forumregler i mål om arbetslöshetsförsäkring

En arbetslöshetskassas beslut i fråga om rätt till ersättning enligt lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring, förkortad ALF, överklagas i regel till allmän förvaltningsdomstol (49 §). Beslutet får inte överklagas av en enskild innan kassan har omprövat sitt beslut (50 §). Detta innebär att den enskilde, efter att ha fått del av omprövningsbeslutet, måste ta ett nytt initiativ om han eller hon vill överklaga beslutet till domstol. För en arbetslöshetskassas beslut om rätt till medlemskap, medlemsavgifter och särskild uttaxering enligt lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor, förkortad LAK, gäller motsvarande regler (95 och 96 §§).

Tidigare tillämpades den allmänna forumregeln i 14 § andra stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar i arbetslöshetsförsäkringsmål, vilket innebar att ett överklagande prövades av den länsrätt inom vars domkrets ärendet först hade prövats. Högsta förvaltningsdomstolen fann emellertid i ett avgörande att ett beslut av en arbetslöshetskassa med lokal administration skulle överklagas till den länsrätt inom vars domkrets kassans styrelse hade sitt säte och inte till den domstol i det län där lokalkontoret var beläget (RÅ 1997 ref. 13). Med anledning av detta avgörande kom prövningen av överklaganden i de aktuella målen i stor utsträckning att koncentreras till Länsrätten i Stockholms län.

Regeringen ansåg att den huvudprincip som framhölls vid införandet av den allmänna forumregeln, nämligen att mål ska prövas av den domstol inom vars domkrets ärendet först prövats bl.a. i syfte att uppnå en god geografisk spridning av alla typer av mål, även borde gälla för arbetslöshetsförsäkringsmålen och föreslog därför en särskild forumregel för dessa mål som tydliggjorde detta (prop. 1999/2000:142 s. 47 f.). År 2001 infördes regeln som innebär att behörig domstol är den inom vars domkrets det första beslutet i saken har fattats (49 § ALF och 95 § LAK), dvs. i den domkrets där det a-kassekontor som fattat beslutet är beläget.

Överklagandetid för avgöranden i bl.a. mål om arbetslöshetsförsäkring

Överklagandetidens längd är enligt förvaltningsprocesslagen (1971:291), förkortad FPL, tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet eller, om klaganden är en part som företräder det allmänna, tre veckor från den dag det överklagade beslutet meddelades (6 a § första stycket). Från dessa regler finns undantag för vissa måltyper, bl.a. mål inom social- och arbetslöshetsförsäkringsområdet.

För mål inom social- och arbetslöshetsförsäkringsområdet gäller en överklagandefrist om två månader vid överklagande av förvaltningsrättens och kammarrättens avgörande. Detta framgår av 113 kap. 20 § socialförsäkringsbalken (2010:110), förkortad SFB, till vilken bl.a. 113 kap. 32 § SFB hänvisar, respektive av 54 § ALF och 102 § LAK).

Propositionen

I proposition 2012/13:45 En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess föreslår regeringen en rad förändringar av de processregler som styr handläggningen i de allmänna förvaltningsdomstolarna. Syftet med ändringarna är att bidra till en modernare och mer ändamålsenlig förvaltningsprocess. I propositionen föreslås bl.a. nya forumregler för mål om arbetslöshetsförsäkring för att de i så stor utsträckning som möjligt ska handläggas av en förvaltningsrätt i närheten av den enskilde. Ett annat förslag är att tiden för överklagande av domstolsavgöranden i bl.a. socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetsförsäkringen kortas från två månader till tre veckor.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2013.

Forumregler i mål om arbetslöshetsförsäkring

I propositionen föreslås att beslut av en arbetslöshetskassa enligt ALF och LAK ska överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den enskilde var folkbokförd vid tidpunkten för beslutet. Om den enskilde inte var folkbokförd i Sverige ska beslutet överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets det första beslutet i saken har fattats.

Regeringen konstaterar att merparten av arbetslöshetsförsäkringsmålen alltjämt prövas av Förvaltningsrätten i Stockholm (cirka två tredjedelar av alla sådana mål år 2011) trots att en särskild forumregel har införts för att sprida målen. Varken tidigare eller nuvarande regler om forum i dessa mål har således kunnat åstadkomma den spridning av målen på alla förvaltningsrätterna som sedan länge framstått som önskvärd. För regeringen framstår det därför som motiverat att ändra de nuvarande forumreglerna. Enligt regeringens uppfattning bör arbetslöshetsförsäkringsmål i så stor utsträckning som möjligt handläggas av en förvaltningsrätt i närheten av den enskilde. Det bör eftersträvas att reglerna om behörig domstol i dessa mål leder till en jämn och förutsebar måltillströmning, som inte påverkas av hur arbetslöshetskassorna är organiserade eller lokaliserade. Regeringen anser vidare att reglerna bör vara så enkla och tydliga som möjligt. Utifrån dessa utgångspunkter anser regeringen att behörig förvaltningsrätt vid överklagande av en arbetslöshetskassas beslut enligt ALF och LAK i första hand bör vara den domstol inom vars domkrets den enskilde är folkbokförd.

Den regel som regeringen nu föreslår måste kompletteras med en regel om vilken domstol som är behörig när den enskilde inte är folkbokförd i Sverige. Regeringen anser att det framstår som lämpligt att välja den ordning som gäller för bl.a. socialförsäkringsmålen, vilket enligt 113 kap. 14  § SFB innebär att frågan om behörig domstol i de fall den enskilde inte är folkbokförd i Sverige avgörs av var det första beslutet i saken fattades. Detta är den regel som för närvarande gäller för alla arbetslöshetsförsäkringsmål (enligt 49 § ALF och 95 § LAK).

Överklagandetid för avgöranden i bl.a. mål om arbetslöshetsförsäkring

I propositionen föreslås att överklagandetiden i bl.a. mål om arbetslöshetsförsäkring kortas från två månader till tre veckor. Intresset av en enhetlig ordning inom förvaltningsprocessen talar enligt regeringens uppfattning för ett sådant förslag. Det skulle minska risken för misstag när det gäller frågan om vilken överklagandetid som gäller i olika mål. Nuvarande system kan dessutom innebära problem för enskilda och domstolar när det gäller att avgöra om ett överklagande av ett beslut i en processuell fråga ska ges in inom den i FPL angivna tiden om tre veckor eller om det ska vara två månader enligt den aktuella särregleringen.

Ett annat skäl som enligt regeringens mening talar för tre veckors överklagandetid är att nuvarande långa överklagandetider orsakar onödiga fördröjningar i handläggningen. De frågor som de aktuella målen avser har ofta stor betydelse för enskildas vardag, t.ex. för försörjning, boende och egendom. Att under en längre tid sväva i ovisshet om förhållanden som har en central roll i vardagen kan vara mycket påfrestande för den enskilde.

Några remissinstanser, bl.a. Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, förkortad IAF, och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, har framhållit att en förkortad överklagandetid kan medföra ett ökat antal reservationsvisa eller onödiga överklaganden. Regeringen anser att riskerna för detta i de nu aktuella måltyperna inte bör överdrivas. Enligt regeringens uppfattning är det möjligt för en part att även vid en förkortad överklagandetid ta ställning till om han eller hon avser att överklaga och därefter formulera ett överklagande. Vid behov kan klaganden begära att få komplettera överklagandet efter överklagandetidens utgång. Regeringen konstaterar att varken Regeringsrättens ledamöter eller någon av kammarrätterna gett uttryck för att det skulle vara problematiskt med en förkortad överklagandetid.

Motionerna

Av de tre motioner som väckts med anledning av propositionen – kommittémotion 2012/13:Ju6 (S) av Morgan Johansson m.fl., kommittémotion 2012/13:Ju8 (MP) av Maria Ferm m.fl. och kommittémotion 2012/13:Ju7 (V) av Lena Olsson m.fl. – är det endast en som innehåller yrkanden som berör arbetsmarknadsutskottets beredningsområde.

Socialdemokraterna siktar i kommittémotion 2012/13:Ju6 av Morgan Johansson m.fl. in sig på förslaget om förkortad tid för överklagande av avgöranden i bl.a. socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetsförsäkringen. Partiet fruktar att en sådan förkortning av överklagandetiden kommer att vara till stark nackdel för den försäkrade. Enligt partiet behövs ofta just i denna typ av ärenden mer tid för att överklaga domar eftersom t.ex. socialförsäkringsmål ofta bygger på medicinska bedömningar. Det är inte ovanligt att det är först vid förvaltningsrättens dom som det framkommer vad som behöver kompletteras i det medicinska underlaget. Sådana kompletteringar tar tid. Eftersom prövningstillstånd till högre instans är svårt att få är det viktigt att det finns tillräckligt med tid för att kunna komplettera med upplysningar och underlag. Det tar även tid att söka juridiskt biträde. Socialdemokraterna menar att dessa perspektiv inte tas upp av regeringen i propositionen. En möjlig orsak kan enligt partiet vara att regeringen inte remitterat förslaget till organisationer som arbetar för och driver frågor för enskilda försäkringstagare.

Socialdemokraterna anser att det krävs en bättre kunskap om hur enskilda påverkas av en kortare överklagandetid. Partiet föreslår därför att riksdagen avslår regeringens förslag om att förkorta överklagandetiden från två månader till tre veckor för förvaltningsrättens och kammarrättens avgöranden i socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetsförsäkringen fram till dess att kunskapen om konsekvenserna är större (yrkande 1). Vidare föreslås ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen bör återkomma med en konsekvensbeskrivning av hur enskilda påverkas av en kortare överklagandetid i socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetsförsäkringen (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis välkomna intentionerna bakom regeringens proposition om en modernare och mer ändamålsenlig förvaltningsprocess. Utskottet kommer att begränsa sin behandling till de förslag i propositionen och en av motionerna som handlar om hanteringen av mål om arbetslöshetsförsäkringen och som därmed berör utskottets beredningsområde.

Forumregler i mål om arbetslöshetsförsäkring

Det ena förslaget i propositionen som berör utskottets beredningsområde innebär att beslut av en arbetslöshetskassa enligt ALF och LAK som huvudregel ska överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den enskilde var folkbokförd vid tidpunkten för arbetslöshetskassans beslut. Utskottet instämmer i regeringens bedömning att den föreslagna regleringen i högre grad än med nuvarande regelverk kan förväntas leda till en önskvärd spridning av mål om arbetslöshetsförsäkring till landets alla förvaltningsrätter. Det är enligt utskottets mening också välkommet att en domstolsprövning kan ske nära den enskildes bostad, inte minst av praktiska skäl. Principen om att prövningen ska följa den enskildes folkbokföringsort torde vidare vara mer lättbegriplig för den enskilde än nuvarande reglering, vilket är en fördel ur bl.a. rättssäkerhetssynpunkt.

Utskottet ställer sig med det nu anförda bakom regeringens förslag om ändrad forumregel för arbetslöshetsförsäkringsmål och anser att propositionen bör tillstyrkas i denna del.

Överklagandetid för avgöranden i bl.a. mål om arbetslöshetsförsäkring

Det andra förslaget som berör utskottets beredningsområde innebär att överklagandetiden av förvaltningsrättens och kammarrättens avgöranden i bl.a. mål om arbetslöshetsförsäkring kortas från två månader till tre veckor. Därmed skulle de flesta av de undantag som finns från huvudregeln om tre veckors överklagandetid för förvaltningsmål avskaffas och överklagandetiderna bli mer enhetliga.

Utskottet kan konstatera att ärenden som rör arbetslöshetsförsäkringen kan vara av mycket stor ekonomisk betydelse för den enskilde. Som framhålls i propositionen kan det vara mycket påfrestande för den enskilde att under en längre tid sväva i ovisshet om förhållanden som har en central roll i vardagen, exempelvis när det gäller hans eller hennes försörjning. Det är därför önskvärt att arbetslöshetsförsäkringsärenden – oavsett utgång – ges en snabb, rättssäker och effektiv handläggning av såväl a-kassor som domstolar.

Det är därför för det första tillfredsställande att den s.k. genomströmningstiden för ett a-kasseärende, dvs. det antal veckor det tar innan hälften av dem som begärde ersättning fick den från den första veckan då personen markerade arbetslös på sitt kassakort till den vecka då personen fick den första utbetalningen, har kortats under senare år. Genomströmningstiden har enligt statistik som förs av IAF förkortats från 19 till 8 veckor i grundförsäkringsärenden och från 8 till 6 veckor i inkomstförsäkringsärenden mellan oktober 2009 och oktober 2012.

Om den enskilde är missnöjd med en a-kassas beslut ska beslutet i första hand omprövas av a-kassan. Endast sedan en sådan omprövning skett har den enskilde rätt att överklaga beslutet till förvaltningsrätten. I dessa fall – som båda alltså gäller en a-kassas beslut – är tiden för att inkomma med begäran om omprövning eller överklagande två månader och ingen ändring föreslås i dessa fall i det nuvarande lagstiftningsärendet. Den nu föreslagna förkortningen gäller endast tidsfristen för överklagande av domstolsavgöranden.

Utskottet välkomnar förslaget att förkorta överklagandetiden för domstolsavgöranden i mål om arbetslöshetsförsäkringen. Förutom den större enhetligheten är det enligt utskottets mening för den enskilde ofta värdefullt att ett slutligt avgörande i ärenden som rör arbetslöshetsförsäkringen inte dröjer längre än nödvändigt. Utskottet noterar att vissa remissinstanser väcker frågan om att förkorta överklagandetiden även för a-kassornas beslut. SKTF:s a-kassa är exempelvis positiv till en förkortad överklagandetid för domstolsavgöranden men samtidigt tveksam till att olika besvärsfrister kommer att gälla för a-kassans beslut respektive domstolens avgörande i ett och samma ärende. Utskottet anser att det av såväl enhetlighetsskäl som effektivitetsskäl kan vara värt att överväga en förändring i en sådan riktning, men delar regeringens bedömning att det inte finns förutsättningar att närmare överväga den frågan i detta lagstiftningsärende.

Socialdemokraterna föreslår i motion 2012/13:Ju6 att propositionen bör avslås i den del som rör överklagandetiden i socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetsförsäkringen och att regeringen bör återkomma med en konsekvensbeskrivning av hur enskilda påverkas av en kortare överklagandetid i sådana mål. Utskottet kan emellertid konstatera att argumentationen i motionen huvudsakligen förefaller begränsa sig till socialförsäkringsmål, snarare än mål om arbetslöshetsförsäkringen. Behovet av tid för kompletteringar av medicinskt underlag torde exempelvis vara relativt sett mindre vanliga i mål om arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet vill också framhålla att den instansordning som ovan redovisats för att överklaga en a-kassas beslut innehåller flera längre tidsfrister före en eventuell domstolsprövning, under vilka den enskilde har möjlighet att sammanställa sin talan. Enligt vad som anförs i propositionen kan den enskilde också vid behov komplettera ett överklagande som inkommit inom tidsfristen.

Socialdemokraterna anför vidare att konsekvenserna för enskilda försäkringstagare är ofullständigt utredda och hänvisar till att regeringen inte remitterat förslaget till organisationer som arbetar för och driver frågor för enskilda försäkringstagare. Utskottet kan inte dela denna bedömning. Förslagen i denna del har beretts i en departementspromemoria som remissbehandlats och där remissvar inkommit från bl.a. Arbetslöshetskassornas Samorganisation och LO/TCO Rättsskydd. Ingen remissinstans har avstyrkt förslaget om att förkorta överklagandetiden i arbetslöshetsförsäkringsmål. Enligt utskottets mening redovisar regeringen också utförligt sina argument till att enskilda inte kan förväntas lida rättsförluster utan tvärtom som regel gynnas av de nya reglerna.

Utskottet ställer sig med det nu anförda bakom regeringens förslag om förkortad överklagandetid i mål om arbetslöshetsförsäkringen och anser att propositionen bör tillstyrkas i denna del. Socialdemokraternas motion bör på motsvarande sätt avstyrkas.

Stockholm den 17 januari 2013

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Elisabeth Svantesson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Elisabeth Svantesson (M), Ylva Johansson (S), Maria Plass (M), Raimo Pärssinen (S), Katarina Brännström (M), Maria Stenberg (S), Gustav Nilsson (M), Patrik Björck (S), Christer Nylander (FP), Johan Andersson (S), Hanif Bali (M), Mehmet Kaplan (MP), Andreas Carlson (KD), Mattias Karlsson (SD), Kerstin Nilsson (S), Abir Al-Sahlani (C) och Christina Höj Larsen (V).

Avvikande mening

En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess (S)

Ylva Johansson (S), Raimo Pärssinen (S), Maria Stenberg (S), Patrik Björck (S), Johan Andersson (S) och Kerstin Nilsson (S) anför:

Regeringen föreslår i proposition 2012/13:45 ett antal lagändringar i syfte att uppnå en mer ändamålsenlig förvaltningsprocess. En av de förändringar som föreslås är att tiden för överklagande av domstolsavgöranden i bl.a. socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetsförsäkring kortas från två månader till tre veckor. Regeringens skäl till förslaget är att överklagandetiderna ska bli mer enhetliga och att handläggningstiderna ska kortas.

Vi hyser emellertid starka farhågor om att en sådan förkortning av överklagandetiden kommer att vara till stark nackdel för den försäkrade. Just i denna typ av ärenden behövs ofta mer tid för att överklaga domar eftersom t.ex. socialförsäkringsmål ofta bygger på medicinska bedömningar. Det är inte ovanligt att det är först vid förvaltningsrättens dom som det framkommer vad som behöver kompletteras i det medicinska underlaget. Sådana kompletteringar tar tid. Eftersom prövningstillstånd till högre instans är svårt att få är det viktigt att det finns tillräckligt med tid för att kunna komplettera med upplysningar och underlag. Det tar även tid att söka juridiskt biträde. Det här är perspektiv som regeringen inte tar upp i sitt lagförslag, möjligen beroende på att man inte remitterat förslaget till organisationer som arbetar för och driver frågor för enskilda försäkringstagare. Det krävs en bättre kunskap om hur enskilda påverkas av en kortare överklagandetid.

Vi menar därför att det inte bör göras några förändringar i regelverket i den del som handlar om att förkorta överklagandetiden för socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetsförsäkringen förrän mer kunskap om konsekvenserna finns. Regeringen måste därför återkomma till riksdagen med en konsekvensbeskrivning i denna del.

Det anförda innebär att vi anser att justitieutskottet bör avstyrka propositionen i den del som gäller överklagandetiden för socialförsäkringsmål och mål om arbetslöshetsförsäkringen och tillstyrka motion 2012/13:Ju6 (S) yrkandena 1 och 2. Propositionens förslag om ändrad forumregel i bl.a. mål om arbetslöshetsförsäkringen kan tillstyrkas.

Särskilt yttrande

En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess (V)

Christina Höj Larsen (V) anför:

Vänsterpartiet motsätter sig inte en förkortad överklagandetid när det gäller mål om arbetslöshetsförsäkringen. I motion 2012/13:Ju7 (V) utvecklas varför Vänsterpartiet däremot anser att en motsvarande förkortning av överklagandetiden i socialförsäkringsmål inte bör göras. Den motionen faller emellertid utanför arbetsmarknadsutskottets beredningsområde och behandlas därför inte i detta yttrande.