Finansutskottets betänkande 2012/13:FiU20 | |
Riktlinjer för den ekonomiska politiken | |
Sammanfattning
Finansutskottet behandlar i detta betänkande 2013 års ekonomiska vårproposition (prop. 2012/13:100) om riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken samt de motioner som väckts med anledning av riktlinjerna och en motion från den allmänna motionstiden. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till riktlinjer och avstyrker oppositionspartiernas förslag i motsvarande delar. Utskottet avstyrker också motionen från den allmänna motionstiden.
Finansutskottet behandlar också två skrivelser från regeringen med anledning av granskningsrapporter från Riksrevisionen (skr. 2012/13:127 Riksrevisionens rapport om den kommunala ekonomin och hållbara offentliga finanser samt skr. 2012/13:137 Riksrevisionens rapport om regeringens redovisning i budgetpropositionen för 2013). Inga följdmotioner har väckts med anledning av skrivelserna. Utskottet föreslår att skrivelserna läggs till handlingarna.
I betänkandet finns fyra reservationer.
Den ekonomiska utvecklingen
Den globala finans- och skuldkrisen är nu inne på sitt femte år. Sverige har visat på en god motståndskraft under perioden 2007–2012 med en genomsnittlig årlig tillväxt på 1 procent, vilket kan jämföras med genomsnittet i OECD på 0,5 procent respektive euroområdet på –0,25 procent. Trots Sveriges starka position påverkades den svenska ekonomin under 2012 av den svaga efterfrågan från viktiga exportländer. Sverige står dock fortsatt starkt i Europa. Första kvartalet 2013 ökade BNP med 1,7 procent jämfört med motsvarande kvartal 2012, vilket är betydligt över Europasnittet. Inledningen av 2013 präglas dock av ett fortsatt svagt internationellt konjunkturläge. Detta håller tillbaka tillväxten i Sverige som bedöms växa med 1,2 respektive 2,2 procent 2013 och 2014. Tecken på en internationell återhämtning syns bl.a. genom en långsam återhämtning av arbetsmarknaden och en förbättrad bostadsmarknad i USA. Samtidigt väntas tillväxten i Kina öka i god takt, och vidtagna åtgärdsprogram i Japan väntas medföra en ökad tillväxt. En förstärkt internationell konjunktur bedöms även öka tillväxten i euroområdet. Sammantaget möjliggör det att svensk BNP kan växa med i genomsnitt 3,3 procent 2015–2017. En förhållandevis svag efterfrågan och en stark krona väntas medföra en svag export. Den inhemska efterfrågan blir därför en viktig drivkraft för återhämtningen. Osäkerheten bedöms som stor och utgörs framför allt av utvecklingen i euroområdet. Det svaga konjunkturläget återpeglar sig även på arbetsmarknaden där arbetslösheten ökar till som mest 8,4 procent 2014 för att minska till 6,3 procent 2017.
Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken
Sveriges offentliga finanser är fortsatt bland de starkaste i EU. Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn bedöms uppgå till –1,6 procent av BNP i år och –1 procent 2014. Därefter förstärks det gradvis till överskott under slutet av prognosperioden. Utskottet delar regeringens syn att det finns ett visst utrymme att föreslå ofinansierade reformer i den kommande budgetpropositionen men att en slutgiltig bedömning får göras i budgetpropositionen för 2014. Utskottet delar också regeringens bedömning att budgeteringsmarginalerna till de utgiftstak som riksdagen slagit fast för perioden 2013–2015 är tillräckliga för att hantera den osäkerhet som finns i fråga om utgiftsutvecklingen.
Den utdragna lågkonjunkturen bör mötas med en ansvarsfull finanspolitik som kombinerar långsiktiga reformer för jobb, företagande, tillväxt och välfärd med insatser som stöder återhämtningen, samtidigt som hållbara offentliga finanser värnas. Politiken måste fortsätta att skapa fler vägar till jobb eller eget företagande för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden. Det svenska samhället ska hålla ihop. Den höga arbetslösheten motiverar också temporära och riktade åtgärder inom bl.a. arbetsmarknadspolitiken och utbildningssystemet för att motverka lågkonjunkturen.
Jämfört med många andra länder har den svenska arbetsmarknaden klarat lågkonjunkturen bra. Sedan regeringen tillträdde 2006 har t.ex. sysselsättningen stigit med ca 200 000 personer, trots krisen. Arbetslösheten är dock fortsatt hög. Utskottet är positivt till att regeringen vill vidareutveckla den svenska modellen tillsammans med arbetsmarknadens parter på så sätt att arbetsmarknaden blir mer inkluderande och flexibel. De tre områden som har varit i fokus är att skapa en ny väg in på arbetsmarknaden för unga genom yrkesintroduktionsavtal, att ge bättre möjligheter till omställning på arbetsmarknaden och att införa ett statligt stöd vid korttidsarbete som kan användas i tider av synnerligen djup ekonomisk kris. Utskottet välkomnar också att regeringen ytterligare vill stärka drivkrafterna för arbete genom att, när budgetutrymmet så tillåter, förstärka jobbskatteavdraget och höja den nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt.
Satsningar på utbildning, forskning och infrastruktur samt förbättringar av företagens villkor och bostadsmarknadens funktionssätt är viktiga för att ytterligare stärka Sveriges tillväxtförutsättningar. Regeringen har sedan 2006 sjösatt omfattande reformer för att åtgärda brister och stärka kvaliteten i hela utbildningskedjan. Detta arbete fortsätter. Kvaliteten i undervisningen ska öka genom att läraryrket görs mer attraktivt, kvaliteten på de yrkesinriktade programmen ska stärkas och studieresultaten i bl.a. matematik läs- och skrivförmåga ska fortsätta att prioriteras. Företagens villkor ska även fortsättningsvis förbättras genom en företagsvänlig skattepolitik, regelförenklingar och satsningar på bl.a. utbildning, forskning, innovation och infrastruktur samt förbättringar av arbetsmarknadens funktionssätt. Under de senaste åren har en rad åtgärder vidtagits för att förbättra bostadsmarknadens funktionssätt. Fortfarande återstår dock mycket arbete, och det är därför positivt att regeringen arbetar på bred front med dessa frågor.
Utskottet ställer sig bakom regeringens fortsatta arbete med förebyggande åtgärder för finansiell stabilitet. När det gäller hushållens skuldsättning har en rad åtgärder vidtagits, såsom bolånetak, högre kapitaltäckning för systemviktiga banker, högre riskvikter för bolån m.m. Det förefaller också som att ökningstakten har avtagit. Det är dock viktigt, anser utskottet, att regeringen är beredd att vidta ytterligare åtgärder om skuldsättningstakten återigen ökar.
Regeringens höga ambitioner på klimatområdet avspeglas i att Sverige med marginal kommer att nå EU-beslutade åtaganden om minskade utsläpp av växthusgaser och en ökad andel förnybar energi till 2020. Klimatförändringarna är tillsammans med bevarandet av biologisk mångfald, havsmiljö och giftfri miljö regeringens mest prioriterade miljöfrågor. Utskottet välkomnar att regeringen kommer att fortsätta att vara pådrivande för att säkerställa att en ny ambitiös global klimatöverenskommelse kommer på plats.
Utskottet delar regeringens syn att en svag förankring på arbetsmarknaden är huvudskälet till ekonomisk utsatthet. Fördelningspolitiken bör inriktas på ökad sysselsättning, bättre utbildning och minskat utanförskap. Trots tidigare reformarbete för att stärka arbetslinjen är det för stora grupper fortfarande inte tillräckligt lönsamt att ta ett arbete eller att öka sin arbetstid. Ambitionen bör därför vara att fortsätta att driva en politik för ökade drivkrafter till arbete. Samtidigt kan ytterligare åtgärder behövas för att förbättra standarden för hushåll med svag ekonomi och för att förbättra situationen för barn och unga i ekonomisk och social utsatthet. Vårdens och omsorgens tillgänglighet, kvalitet och effektivitet ska också fortsätta att förbättras.
Viktiga delar i arbetet med att fortsätta förbättra och effektivisera rättsväsendet är förstärkta insatser mot våld i nära relationer, skärpta straff för de grövsta våldsbrotten och snabbare insatser för att förebygga brott bland unga.
Den kommunala ekonomin och hållbara offentliga finanser (skr. 2012/13:127)
Utskottet noterar att regeringen har vidtagit åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser om den kommunala ekonomin och hållbara offentliga finanser. Enligt utskottet är det viktigt med tydlighet och transparens, och utskottet välkomnar därför regeringens fördjupade och utökade redovisning av de antaganden som ligger till grund för långsiktskalkylen för de offentliga finanserna.
Regeringens redovisning i budgetpropositionen för 2013 (skr. 2012/13:137)
Utskottet delar regeringens bedömning av rekommendationerna i Riksrevisionens granskningsrapport och konstaterar att regeringen fortsätter att arbeta systematiskt med att förbättra redovisningen och tydligheten i de ekonomisk-politiska propositionerna. Regeringen anför att den ständigt strävar efter att öka tydligheten i sin bedömning av finanspolitikens inriktning och effekter. Regeringen har också, i och med sin tidigare skrivelse om ramverk för finanspolitiken, konkretiserat riktlinjer för öppenhet och tydlighet i enlighet med vad utskottet tidigare anfört om bl.a. motiveringar av utgiftstakets nivå, redovisningen av budgeteffekter och hanteringen av ändringsbudgetar.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. | Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken |
| Riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Därmed bifaller riksdagen proposition 2012/13:100 punkt 1 och avslår motionerna 2012/13:Fi12 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkandena 1 och 2, 2012/13:Fi13 av Mikael Damberg m.fl. (S), 2012/13:Fi14 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 1–4, 2012/13:Fi15 av Gustav Fridolin m.fl. (MP) yrkandena 1–12 och 2012/13:Fi262 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S). |
Reservation 1 (S)
Reservation 2 (MP)
Reservation 3 (SD)
Reservation 4 (V)
2. | Den kommunala ekonomin och hållbara offentliga finanser |
| Riksdagen lägger skrivelse 2012/13:127 till handlingarna. |
3. | Regeringens redovisning i budgetpropositionen för 2013 |
| Riksdagen lägger skrivelse 2012/13:137 till handlingarna. |
Stockholm den 11 juni 2013
På finansutskottets vägnar
Anna Kinberg Batra
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Anna Kinberg Batra (M), Fredrik Olovsson (S), Jonas Jacobsson Gjörtler (M), Pia Nilsson (S), Göran Pettersson (M), Jörgen Hellman (S), Peder Wachtmeister (M), Bo Bernhardsson (S), Marie Nordén (S), Per Åsling (C), Staffan Anger (M), Per Bolund (MP), Sven-Olof Sällström (SD), Ulla Andersson (V), Ardalan Shekarabi (S), Gunnar Andrén (FP) och Emma Henriksson (KD).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I det här betänkandet behandlar finansutskottet 2013 års ekonomiska vårproposition (prop. 2012/13:100). Finansutskottets behandling avser propositionens yrkande 1 om riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken samt de motioner som väckts med anledning av riktlinjerna. Propositionens övriga yrkanden behandlas av konstitutionsutskottet i betänkande 2012/13:KU25. De motioner som behandlas här är 2012/13: Fi13 (S), 2012/13:Fi15 (MP), 2012/13:Fi12 (SD) samt 2012/13:Fi14 (V). Därutöver behandlas en motion från den allmänna motionstiden: 2012/13:Fi262 (S). En förteckning över behandlade förslag finns i bilaga 1.
Skatteutskottet och arbetsmarknadsutskottet har yttrat sig över propositionen och motionerna. Yttrandena (2012/13:SkU5y och 2012/13:AU7y) finns i bilaga 2 och 3 i betänkandet.
Finanspolitiska rådet offentliggjorde sin rapport Svensk finanspolitik 2013 den 15 maj 2013. Rapporten är ställd till regeringen och är således inte ett ärende för riksdagen. Utskottet har emellertid ändå skäl att beakta rapporten. Finansutskottet anordnade en offentlig utfrågning om rapporten den 21 maj med finansminister Anders Borg och företrädare för Finanspolitiska rådet samt professor Stefan Gerlach. Protokoll från denna utfrågning finns i bilaga 5.
I betänkandet behandlas också två skrivelser från regeringen med anledning av granskningar från Riksrevisionen. Den ena skrivelsen tar upp Riksrevisionens granskning av den kommunala ekonomin och hållbara offentliga finanser (skr. 2012/13:127) och den andra en granskning av tydligheten i regeringens redovisning i budgetpropositionen för 2013 (skr. 2012/13:137). Inga följdmotioner har väckts med anledning av regeringens skrivelser.
Betänkandet är upplagt enligt följande. Inledningsvis presenteras vårpropositionens och motionernas huvudsakliga innehåll översiktligt. Därefter, i avsnitt 1, redogör utskottet för regeringens, oppositionspartiernas och utskottets syn på den ekonomiska utvecklingen. I avsnitt 2 behandlas riktlinjerna för den ekonomiska politiken. I avsnitt 3 och 4 behandlas regeringens skrivelser med anledning av Riksrevisionens granskningsrapporter.
Vårpropositionens huvudsakliga innehåll
Den globala finans- och skuldkrisen är nu inne på sitt femte år. Regeringen bedömer att arbetslösheten kommer att ligga kvar på höga nivåer de närmaste åren. Sverige kommer därigenom att sedan krisen slog till ha gått igenom en period om minst nio år med lågt resursutnyttjande.
Den svaga ekonomiska utvecklingen gör att den offentliga sektorns finanser bedöms visa underskott både 2013 och 2014. Därefter förstärks sparandet gradvis. I förslaget till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken är regeringens samlade bedömning att det finns ett visst utrymme för att föreslå ofinansierade reformer i budgetpropositionen för 2014. Utgiftstakets nivå 2016 bör uppgå till 1 165 miljarder kronor, vilket är 10 miljarder kronor högre än den tidigare bedömningen. Den stigande arbetslösheten motiverar temporära riktade åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken och utbildningspolitiken med ytterligare 12 400 platser 2013 och 2014. Därtill omfördelas resurser inom infrastrukturområdet 2013 i syfte att möta den svaga konjunkturen. Regeringen vill se en mer flexibel och inkluderande arbetsmarknad genom bl.a. yrkesintroduktionsanställningar för unga, bättre möjligheter för omställning på arbetsmarknaden och statligt stöd vid korttidsarbete i tider av djup ekonomisk kris. När budgetutrymmet tillåter vill regeringen förstärka jobbskatteavdraget ytterligare och höja den nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt. Företagens villkor ska fortsätta att förbättras genom bl.a. en företagsvänlig skattepolitik och minskad administrativ börda. Regeringen fortsätter arbetet med förebyggande åtgärder för finansiell stabilitet och främjande av ett starkt konsumentskydd på finansmarknaden. Ökad sysselsättning, bättre utbildning och minskat utanförskap är även fortsättningsvis kärnan i regeringens fördelningspolitik. Vården och omsorgens tillgänglighet, kvalitet och effektivitet ska förbättras även i fortsättningen. Regeringen vill också förstärka insatserna mot våld i nära relationer, skärpa straffen för de grövsta våldsbrotten och förebygga brott mot unga.
Motionernas huvudsakliga innehåll
Socialdemokraternas riktlinjemotion
Det övergripande målet för den ekonomiska politiken ska, enligt partimotion 2012/13:Fi13 av Mikael Damberg m.fl. (S), vara full sysselsättning. Ett mål för jobben bör slås fast som innebär att Sverige mellan 2014 och 2020 ska öka antalet arbetade timmar i ekonomin så mycket att Sverige når lägst arbetslöshet i EU. Motionärerna betonar i sitt förslag till riktlinjer ordning och reda i statens finanser och anser att regeringens politik inte är förenlig med överskottsmålet. En investeringsplan över de samlade offentliga investeringarna bör varje år biläggas budgetpropositionen. Sverige behöver också en aktiv näringspolitik för fler jobb och växande företag. Det handlar om insatser som förbättrar villkoren för innovation och tillväxt. Systemet med statligt riskkapital måste ses över, och ett innovationsråd bör inrättas direkt under statsministern. Det behövs breda satsningar på bristyrkesutbildningar och högskoleplatser för att motverka rekryteringsgapet. Det behövs också en ny nationell strategi för svenskt exportfrämjande. Ungdomsarbetslösheten ska motverkas genom införandet av en 90-dagarsgaranti där unga erbjuds utbildning, praktik eller riktiga jobb. I syfte att bryta långtidsarbetslösheten och stärka kvaliteten i vården och omsorgen anser motionärerna att det bör inrättas s.k. Extratjänster i välfärden och i den ideella sektorn. För att höja resultaten i skolan och öka kvaliteten i undervisningen behöver medel avsättas till att minska klasstorlekarna. Motionärerna framhåller att insatser krävs redan i år för att motverka ungdomsarbetslösheten, bl.a. statligt stöd till yrkesintroduktionsanställningar och fler utbildningsplatser på högskolor och folkhögskolor.
Miljöpartiets riktlinjemotion
I partimotion 2012/13:Fi15 av Gustav Fridolin m.fl. (MP) om riktlinjerna för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken framhåller motionärerna att det behövs en ny arbetslinje – en politik som gör Sverige världsledande på de områden som är viktiga för människan, miljön och ekonomin. I Miljöpartiets förslag till riktlinjer framhålls behovet av ökade offentliga investeringar för klimatanpassning, renovering och energieffektivisering av bostäder samt för utbyggnad av järnvägar, kollektivtrafik och cykelbanor. För att skapa nya jobb i industrin vill motionärerna inrätta en grön innovationsfond och avsätta medel till riskkapital och demonstrationsprogram för svensk miljöteknik. Småföretagen, tillsammans med industrin, är stommen i den svenska ekonomin. Miljöpartiet vill se kraftigt sänkt skatt på personaloptioner, sänkta arbetsgivaravgifter och avskaffat sjuklöneansvar för små företag. För att få fler unga i arbete vill motionärerna inrätta s.k. Startcentraler samt avsätta medel för att erbjuda unga sommarjobb och utvecklad prao. Motionärerna vill se fler vägar till gymnasiekompetens och också införa fler utbildningsplatser för bättre matchning. För att uppnå en skola av högsta klass behöver medel avsättas för en karriärutvecklingsreform för lärare och till de skolor som har större behov. Kvaliteten i den högre utbildningen ska stärkas. Kvaliteten i välfärden ska förbättras bl.a. genom att medel avsätts för fler anställda i äldreomsorgen och skolorna. Ett klimatpolitiskt ramverk av samma slag som det finanspolitiska ramverket behöver införas och likaså en långsiktig plan för klimatanpassningsåtgärder. Ökad beskattning av miljöresurser och utsläpp skapar nya skatteintäkter för staten som kan användas till att skatteväxla genom sänkt skatt på t.ex. arbete. Formerna för en särskild gruvbrytningsskatt behöver utredas.
Sverigedemokraternas riktlinjemotion
Sverigedemokraterna presenterar i partimotion 2012/13:Fi12 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) ett omfattande landsbygdslyft som ska skapa förutsättningar för 25 000 nya jobb på landsbygden. Utmaningen ligger enligt motionärerna i att dra nytta av de fördelar som landsbygden erbjuder inom exempelvis skogsbruk och vattenbruk, besöksnäring, gruvor samt natur- och kulturmiljöer. Exempel på åtgärder i motionärernas förslag till riktlinjer är upprustning av inlandsbanan, stöd till fiskodlingar samt medel till utbildningar med koppling till skogs- och gruvnäringen. Sverigedemokraterna vill sänka skatterna för låg- och medelinkomsttagare genom ett femte jobbskatteavdrag. Ungdomsarbetslösheten beror delvis på en överteoretisering av gymnasieskolans program. För att minska ungdomsarbetslösheten vill motionärerna införa lärlingsjobb. I stället för generella sänkningar av socialavgifter vill motionärerna se ett socialavgiftsavdrag inriktat på de små företagen. Åtgärder behövs också för att stärka högre utbildning och forskning i syfte att säkra storföretagens tillgång på högkvalificerad arbetskraft. Motionärerna vill i grunden reformera invandringspolitiken med åtgärder som bl.a. beräknas minska asyl- och anhöriginvandringen med 90 procent. Sverigedemokraterna anser att huvudmannaskapet för skolan bör återgå till staten. Ägare ska inte kunna ta ut vinst ur en friskola. För att stärka matchningen på arbetsmarknaden bör medel tillföras för fler platser i den kommunala vuxenutbildningen och i yrkeshögskolan. Motionärerna vill inrätta en marknadskompletterande riskkapitalfond med fokus på kunskapsintensiva branscher och nyskapande småföretag. Järnvägen bör återregleras till statlig kontroll och anslagen till underhåll, drift och reinvesteringar ökas.
Vänsterpartiets riktlinjemotion
I partimotion 2012/13:Fi14 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) framhålls att det överordnade målet för den ekonomiska politiken är full sysselsättning. Ett alternativt ekonomiskt ramverk ska införas som innebär att penningpolitiken kompletteras med ett sysselsättningsmål, att dagens överskottsmål ersätts med ett mål om balans över en konjunkturcykel och att utgiftstaket sätts endast för det kommande budgetåret. Därmed skapas förutsättningar att bekämpa arbetslösheten och att föra en ansvarsfull långsiktig ekonomisk politik för full sysselsättning. Enligt motionärerna är ungdomsarbetslösheten ett av våra största samhällsproblem. För att hantera den behövs breda samhällsinsatser i form av arbetsmarknads- och utbildningspolitik. Motionärerna föreslår i riktlinjerna att det införs en ungdomsgaranti för arbetslösa ungdomar i åldern 18–24 år i form av både arbete och utbildning. Garantin ska finansieras av en skatt på finansiella transaktioner. Samtidigt slopas regeringens sänkta socialavgifter, och restaurangmomsen återställs till 25 procent. Genom individualiserad föräldraförsäkring och fler platser inom barnomsorgen på obekväm arbetstid skapas förutsättningar för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Gapet mellan kvinnors och mäns löner ska bekämpas bl.a. genom mer personal och utbildning inom hemtjänst och äldreomsorg samt genom att en jämlikhetskommission tillsätts. Landets infrastruktur ska byggas ut och förbättras genom ökade statliga investeringar. Järnvägen ska återregleras, och samhället ska ta ett helhetsansvar. Motionärerna vill också göra en omfattande investering i bostadsbyggandet. Välfärden ska avkommersialiseras. Det ska inte vara möjligt för vinstsyftande företag att bedriva verksamhet med skattemedel i välfärdens kärnverksamheter.
Utskottets överväganden
1 Den ekonomiska utvecklingen
Utskottets bedömning i korthet
Den globala finans- och skuldkrisen är nu inne på sitt femte år. Sverige har visat på en god motståndskraft under perioden 2007–2012 med en genomsnittlig årlig tillväxt på 1 procent, vilket kan jämföras med genomsnittet i OECD på 0,5 procent respektive euroområdet på –0,25 procent. Trots Sveriges starka position påverkades den svenska ekonomin under 2012 av den svaga efterfrågan från viktiga exportländer. Sverige står dock fortsatt starkt i Europa. Första kvartalet 2013 ökade BNP med 1,7 procent jämfört med motsvarande kvartal 2012, vilket är betydligt över Europasnittet. Inledningen av 2013 präglas dock av ett fortsatt svagt internationellt konjunkturläge. Detta håller tillbaka tillväxten i Sverige som bedöms växa med 1,2 respektive 2,2 procent 2013 och 2014. Tecken på en internationell återhämtning syns bl.a. genom en långsam återhämtning av arbetsmarknaden och en förbättrad bostadsmarknad i USA. Samtidigt väntas tillväxten i Kina öka i god takt, och vidtagna åtgärdsprogram i Japan väntas medföra en ökad tillväxt. En förstärkt internationell konjunktur bedöms även öka tillväxten i euroområdet. Sammantaget möjliggör det att svensk BNP kan växa med i genomsnitt 3,3 procent 2015–2017. En förhållandevis svag efterfrågan och en stark krona väntas medföra en svag export. Den inhemska efterfrågan blir därför en viktig drivkraft för återhämtningen. Osäkerheten bedöms som stor och utgörs framför allt av utvecklingen i euroområdet.
Det svaga konjunkturläget återpeglar sig även på arbetsmarknaden där arbetslösheten ökar till som mest 8,4 procent 2014 för att minska till 6,3 procent 2017.
1.1 Propositionen
Internationell ekonomi och de finansiella marknaderna
Inledningen av 2013 har präglats av ett svagt internationellt efterfrågeläge. Utvecklingen skiljer sig dock mellan olika länder, och det finns ett fåtal ljusglimtar som t.ex. indikatorer för industriförtroendet i Tyskland och USA som ligger på en förhållandevis hög nivå. Sammantaget är dock förtroendet fortsatt lågt.
Läget på de finansiella marknaderna har förbättrats sedan mitten av 2012. Styrräntorna är låga världen över, och i många OECD-länder ligger de nära noll. Många hushåll kan dock inte fullt ut dra fördel av de låga räntorna då banker i framför allt många euroländer är försiktiga i sin utlåning, vilket innebär att skillnaderna mellan styrräntorna och de räntor som hushåll och företag möter är större än normalt. Penningpolitiken får därmed inte fullt genomslag, vilket håller tillbaka konsumtion och investeringar. Osäkerheten om krisens utveckling i euroområdet och oklarheten i fråga om finanspolitikens framtida utveckling i USA bedöms dämpa efterfrågan bland hushåll och företag. Den osäkra miljön fortsätter att prägla framför allt OECD-länderna 2013 och 2014. Även om tillväxten i de stora tillväxtekonomierna förväntas stiga dessa år bedöms den sammantagna globala efterfrågeutvecklingen bli svag. På sikt förväntas osäkerheten minska i euroområdet och i USA samtidigt som penningpolitiken får ett större genomslag, vilket bedöms skapa förutsättningar för en internationell återhämtning 2015–2017. Den offentliga sektorn och hushållen antas fortsätta att hålla ett högt sparande varför återhämtningen förväntas bli förhållandevis trög.
Svensk efterfrågan och produktion
Det svaga internationella konjunkturläget har en fortsatt negativ påverkan på den svenska ekonomin. Även om förtroendeindikatorer i allmänhet har stigit sedan årsskiftet 2013 bedöms efterfrågeutvecklingen i den svenska ekonomin vara fortsatt svag. En svag konjunktur i omvärlden dämpar den svenska exporttillväxten. Till följd av en allmänt hög osäkerhet bedöms hushållens konsumtion bli återhållen. En försämring av läget på arbetsmarknaden väntas också hålla tillbaka hushållens konsumtion. Den svaga efterfrågan medför att företagen avvaktar med investeringsplaner. Sammantaget bedöms BNP-tillväxten bli förhållandevis låg 2013 och uppgå till 1,2 procent. Den svaga internationella efterfrågeutvecklingen bedöms hålla tillbaka BNP-tillväxten även 2014. Först 2015 väntas den svenska ekonomin återhämta sig. Hushållens konsumtion antas komma att driva på tillväxten. Ett högt sparande i utgångsläget, en relativt god förmögenhetsutveckling och en expansiv penningpolitik bedöms skapa förutsättningar för en hög konsumtionstillväxt. Exporten utvecklas svagt jämfört med tidigare återhämtningar, vilket bl.a. förklaras av en stark krona och en trög återhämtning i omvärlden och då framför allt i euroområdet. Sammantaget förväntas resursutnyttjandet vara lågt under större delen av prognosperioden. Först 2017 beräknas resursutnyttjandet vara balanserat.
Den förhållandevis svaga exporttillväxten 2013 och 2014 tillsammans med låga nivåer på konfidensindikatorer inom industrin bedöms bidra till att industriproduktionen växer långsamt och att återhämtningen dröjer för svensk industri. BNP-tillväxten väntas i huvudsak drivas fram av den inhemska efterfrågan, vilket innebär att ekonomin växer främst på grund av tjänsteproduktionen. Konsumentnära tjänster, som handel och hushållstjänster, står därmed för merparten av tillväxten under framför allt 2013. Från och med 2015, när uppgången i konjunkturen väntas ta fart, bedöms produktionen växa i en god takt.
Tabell 1.1 Nyckeltal 2012–2017
Procentuell förändring
| 2012 | 2013 | 2014 | 2015 | 2016 | 2017 |
BNP | 0,8 | 1,2 | 2,2 | 3,6 | 3,9 | 2,9 |
BNP-gap1 | -2,2 | -3,5 | -3,3 | -2,3 | -1,1 | -0,4 |
Sysselsatta, 15–74 år | 0,7 | 0,2 | -0,1 | 0,6 | 1,5 | 1,4 |
Arbetade timmar | 0,6 | 0,2 | 0,3 | 0,7 | 1,5 | 1,3 |
Produktivitet i näringslivet | 1,2 | 1,3 | 2,4 | 2,9 | 2,1 | 1,9 |
Arbetslöshet2 | 8,0 | 8,3 | 8,4 | 8,1 | 7,1 | 6,3 |
Löner3 | 2,9 | 2,8 | 2,9 | 3,1 | 3,4 | 3,6 |
KPI, årsgenomsnitt | 0,9 | 0,5 | 1,2 | 1,8 | 2,7 | 3,1 |
Reporänta, vid året slut | 1,0 | 1,0 | 1,0 | 1,75 | 2,75 | 3,25 |
1. Skillnaden mellan faktisk och potentiell BNP i procent av potentiell BNP.
2. I procent av arbetskraften, 15–74 år.
3. Mätt enligt konjunkturlönestatistiken.
Källa: 2013 års ekonomiska vårproposition.
Tabell 1.2 Försörjningsbalans
Procentuell förändring, fasta priser (miljarder kronor)
| 2011 | 2012 | 2013 | 2014 | 2015 | 2016 | 2017 |
Hushållens konsumtion | 1 673 | 1,5 | 2,2 | 2,8 | 3,7 | 3,6 | 3,1 |
Offentlig konsumtion | 924 | 0,8 | 0,9 | 0,5 | 0,4 | 0,8 | 0,6 |
Fasta bruttoinvesteringar | 644 | 3,4 | 0,9 | 4,0 | 6,6 | 6,7 | 4,4 |
Lagerinvesteringar1 | 42 | -1,1 | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 | 0,0 |
Export | 1 749 | 0,7 | 1,1 | 4,5 | 7,3 | 7,8 | 6,2 |
Import | 1 532 | -0,1 | 2,0 | 5,4 | 7,3 | 7,5 | 6,3 |
BNP | 3 500 | 0,8 | 1,2 | 2,2 | 3,6 | 3,9 | 2,9 |
BNP, kalenderkorrigerad | 3 540 | 2,1 | 2,5 | 2,1 | 2,3 | 2,2 | 2,4 |
1. Bidrag till BNP-tillväxten, procentenheter.
Källa: 2013 års ekonomiska vårproposition.
Arbetsmarknaden
Indikatorer som bl.a. nyanmälda lediga platser tyder på att sysselsättningen kommer att öka svagt under inledningen av 2013. I likhet med 2012 bedöms 2013 bli ett år med låg produktivitetstillväxt. Företagen antas anpassa personalstyrkan, varför sysselsättningen minskar något de närmaste två åren. När efterfrågetillväxten blir starkare fr.o.m. 2015 väntas dock sysselsättningen öka. Mot bakgrund av ett underliggande behov av skolor, vård och omsorg förväntas däremot sysselsättningen i den offentliga sektorn öka 2013 och 2014.
Antalet arbetade timmar och sysselsatta i hela ekonomin utvecklas svagt 2013 och 2014. Samtidigt bidrar bl.a. en växande befolkning till att den potentiella sysselsättningen förväntas öka 2013–2017. Detta medför sammantaget att resursutnyttjandet på arbetsmarknaden faller 2013 och 2014. Från och med 2015 bedöms den faktiska sysselsättningen öka i en högre takt än den potentiella, vilket innebär att resursutnyttjandet stiger.
Trots den utdragna lågkonjunkturen har antalet personer i arbetskraften stigit, vilket bl.a. förklaras av att befolkningen i arbetsför ålder har ökat. Nu förväntas i stället antalet personer i åldersgrupper med lågt arbetskraftsdeltagande öka, främst de i åldern 65–67 år, varför bedömningen är att antalet personer i arbetskraften inte kommer att växa i samma höga takt 2013–2017. Sammantaget förväntas antalet personer i arbetskraften öka med ca 91 000 mellan 2012 och 2017, vilket kan jämföras med ökningen av antalet personer i arbetskraften på ca 250 000 personer från 2006 till 2011.
Under 2013 bedöms sysselsättningen vara i princip oförändrad samtidigt som arbetskraften fortsätter att öka. Detta innebär att arbetslösheten bedöms stiga till drygt 8 procent 2013 och ytterligare något under 2014. I takt med att sysselsättningen stiger antas arbetslösheten falla tillbaka under 2015 och förväntas vara drygt 6 procent 2017.
Den djupa och utdragna lågkonjunkturen har medfört att arbetslösheten bedöms bli högre under hela prognosperioden än i bedömningen i budgetpropositionen för 2013. Prognosen för jämviktsarbetslösheten har reviderats upp med ca 0,5 procentenheter.
Löner, inflation och reporänta
Den svaga utvecklingen på arbetsmarknaden de närmaste åren bidrar till en dämpad löneökningstakt 2013–2015. I takt med att konjunkturen förbättras och arbetslösheten sjunker förväntas löneökningstakten stiga gradvis. I näringslivet bedöms löneökningstakten till i genomsnitt 2,8 procent per år 2013 och 2014. Den genomsnittliga löneökningstakten i hela ekonomin 2013–2017 bedöms dock bli lägre än genomsnittet sedan industriavtalets tillkomst 1997.
Inflationen var 2012 lägre än Riksbankens mål på 2 procent. Prisökningarna på varor och tjänster, som utgör merparten av förändringarna i inflationen, förväntas vara fortsatt låga under 2013 och 2014 som en följd av bl.a. den dämpade inhemska konsumtionstillväxten och låga enhetsarbetskostnader. Indikationer på låga hyreshöjningar och fortsatt låga boräntor stöder bilden av ett lågt inflationstryck 2013. Sammantaget bedöms inflationen stiga långsamt 2013 och 2014. Allteftersom löneökningstakten, sysselsättningen och resursutnyttjandet stiger förväntas inflationen stiga 2015–2017.
Mot bakgrund av den svaga utvecklingen i den svenska ekonomin förväntas penningpolitiken vara fortsatt expansiv, och reporäntan antas ligga kvar på 1 procent fram till inledningen av 2015. Den expansiva penningpolitiken bedöms bidra till att konjunkturen vänder uppåt 2015.
Risker och alternativscenarier
Osäkerheten om den framtida konjunkturutvecklingen bedöms vara stor, och riskerna för en svagare utveckling överväger. Regeringen redovisar tre olika scenarier till prognosen; se tabell 1.3.
Tabell 1.3 Alternativa scenarier för ekonomins utveckling
| 2013 | 2014 | 2015 | 2016 | 2017 |
BNP, procentuell förändring |
|
|
|
|
|
Alt. 1 Betydligt sämre tillväxt i omvärlden | 0,3 | 0,9 | 2,3 | 4,1 | 3,7 |
Alt. 2 En starkare tillväxt i omvärlden | 1,8 | 3,0 | 3,7 | 3,3 | 2,8 |
Alt. 3 Högre sparande hos hushållen | 1,0 | 2,0 | 2,9 | 3,2 | 3,0 |
Huvudscenario | 1,2 | 2,3 | 3,4 | 3,5 | 3,1 |
Arbetslöshet, % av arbetskraften |
|
|
|
|
|
Alt. 1 Betydligt sämre tillväxt i omvärlden | 8,6 | 9,4 | 10,0 | 8,8 | 7,0 |
Alt. 2 En starkare tillväxt i omvärlden | 8,2 | 7,9 | 7,2 | 6,4 | 5,9 |
Alt. 3 Högre sparande hos hushållen | 8,4 | 8,7 | 8,5 | 7,6 | 6,8 |
Huvudscenario | 8,3 | 8,4 | 8,1 | 7,1 | 6,3 |
Offentligt finansiellt sparande, % av BNP |
|
|
|
|
|
Alt. 1 Betydligt sämre tillväxt i omvärlden | -1,8 | -1,7 | -0,9 | 0,4 | 1,4 |
Alt. 2 En starkare tillväxt i omvärlden | -1,5 | -0,7 | 0,4 | 1,4 | 2,2 |
Alt. 3 Högre sparande hos hushållen | -1,7 | -1,3 | -0,4 | 0,5 | 1,3 |
Huvudscenario | -1,6 | -1,0 | 0,0 | 1,1 | 2,0 |
Källa: 2013 års ekonomiska vårproposition.
I det första scenariot beaktas hur den svenska ekonomin påverkas av en betydligt svagare omvärldsutveckling än vad som antagits i huvudscenariot. I det andra alternativscenariot antas i stället omvärldsekonomin utvecklas starkare. I det tredje alternativet analyseras hur ett högre sparande bland hushållen påverkar den svenska ekonomin.
I det första scenariot antas en ökad ekonomisk osäkerhet i omvärlden bidra till en lägre världshandel och en lägre efterfrågan på svenska exportprodukter 2013–2015 än i med huvudscenariot. Arbetsmarknaden utvecklas svagt, och arbetslösheten stiger till 10 procent under 2015. Tillväxten i BNP blir i genomsnitt 0,8 procentenheter lägre per år 2013–2017 än i huvudscenariot. En svagare lönesummeutveckling, lägre mervärdesskatteintäkter och ökade utgifter för arbetslöshetsersättning medför att den offentliga sektorns finansiella sparande som andel av BNP försämras jämfört med huvudscenariot. När återhämtningen väl tar fart, inledningen av 2015, ökar exporttillväxten, och den inhemska efterfrågan utvecklas starkt.
I det andra scenariot ökar i stället världshandeln dels som en följd av en minskad osäkerhet, dels som en effekt av en ökad global efterfrågan. Efterfrågan på svenska exportvaror blir högre än i huvudscenariot. Arbetsmarknadsläget förbättras, vilket väntas öka hushållens konsumtion 2013–2015. Arbetslösheten beräknas sjunka redan i början av 2014, och arbetslösheten blir i genomsnitt 0,5 procentenheter lägre 2013–2017 än i huvudscenariot. En starkare löneutveckling antas medföra ett högre inflationstryck. En högre lönesumma och större mervärdesskatteintäkter än i huvudscenariot beräknas förstärka det offentliga finansiella sparandet jämfört med huvudscenariot.
I det sista scenariot antas hushållen öka sina konsumtionsutgifter i en långsammare takt än i huvudscenariot. Detta beräknas medföra att bl.a. företagen blir försiktigare i sina investeringar. Tillväxten i BNP beräknas bli ca 0,2 procentenheter lägre 2013 och 2014 jämfört med i huvudscenariot. Konjunkturåterhämtningen blir utdragen, och resursutnyttjandet beräknas fortfarande vara negativt i slutet av prognosperioden. Den offentliga sektorns finansiella sparande försämras med 0,1–0,7 procentenheter som andel av BNP jämfört med i huvudscenariot.
1.2 Motionerna
Socialdemokraterna
I partimotion 2012/13:Fi13 av Mikael Damberg m.fl. (S) framhålls att det kommer flera positiva konjunktursignaler från omvärlden. Sedan finanskrisen 2008–2009 har världsekonomin genomgått en utdragen lågkonjunktur, men nu syns flera tecken på att utvecklingen i USA och Europa har vänt eller håller på att vända. Bland annat nämns återhämtningen på den amerikanska bostadsmarknaden i form av stigande bostadspriser och en stigande nybyggnation samtidigt som arbetslösheten sjunker. Den ekonomiska situationen bedöms däremot vara fortsatt ansträngd i flera EU-länder, framför allt när det gäller utvecklingen i Medelhavsländerna. Tydliga tecken syns också på en förbättrad utveckling i de länder som Sverige har störst handelsutbyte med, vilket medför att Sveriges exportmarknad växer i god takt med i genomsnitt 6,5 procent per år under perioden 2013–2017. Världsekonomin kommer enligt motionärerna att dra Sverige ut ur lågkonjunkturen. Däremot består den höga arbetslösheten.
Miljöpartiet
I partimotion 2012/13:Fi15 av Gustav Fridolin m.fl. (MP) framhålls att effekterna av finanskrisen 2008 fortfarande är påtagliga även om det ekonomiska läget i världen har stabiliserats något de senaste månaderna. Sverige som ett exportberoende, öppet och litet land påverkas av situationen i vår omvärld. Efterfrågan på svenska industriprodukter sjunker, vilket också påverkar den svenska tjänstesektorn. Enligt motionärerna pekade tjänsteindikatorn på ett totalstopp inom tjänstesektorn första kvartalet 2013. Bilden av den ekonomiska utvecklingen med en fortsatt svag BNP-utveckling och en oroande hög arbetslöshet är enligt motionärerna bekymmersam. En viss ljusning i konjunkturen kan vara på gång, men samtidigt konstateras att både Konjunkturinstitutet och regeringen prognostiserar fortsatt hög arbetslöshet.
Sverigedemokraterna
Enligt partimotion 2012/13:Fi12 av Jimmie Åkesson (SD) präglas både den svenska ekonomin och ekonomin i övriga Europa av en mycket stor osäkerhet. I motionen framhålls att den svenska BNP-tillväxten var obefintlig under fjärde kvartalet 2012 samtidigt som arbetslösheten låg kvar på över 8 procent och väntas göra det under hela 2014. BNP-tillväxten i euroområdet har varit negativ, och den väntas sluta falla först under det andra kvartalet 2013 samtidigt som arbetslösheten anses vara rekordhög. Enligt motionärerna leder det till en svag svensk export med fallande industriinvesteringar. Den långsamma återhämtningen i resten av världen och i euroområdet gör att Sverige blir mer beroende av inhemsk konsumtion och efterfrågan. Den ökade konsumtionen bedöms vara den enskilt viktigaste faktorn till att BNP över huvud taget växer i år.
Vänsterpartiet
I partimotion 2012/13:Fi14 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) framhålls att den ekonomiska återhämtningen efter finanskrisen 2008–2009 har varit långsam och bitvis turbulent. Under inledningen av 2013 visar dock ekonomiska data på en vändning i såväl USA som Europa. Enligt motionärerna väntas återhämtningen drivas på av en uppdämd efterfrågan som skapats under de senaste årens svaga utveckling. Bilden av en vändning är emellertid långt ifrån entydig. Även det ekonomiska läget och bedömningarna av den svenska ekonomin under perioden 2013–2014 ger en splittrad bild. Å ena sidan är det internationella konjunkturläget fortfarande relativt svagt, inte minst i euroområdet dit mycket av den svenska exporten går. Å andra sidan finns det förutsättningar för en ökad inhemsk efterfrågan. Den ekonomiska återhämtningen kommer att ske relativt långsamt. Tillväxten beräknas ta fart under andra halvåret i år och fortsätta i hygglig takt under 2014.
1.3 Kompletterande information
IMF:s World Economic Outlook, april 2013
De globala konjunkturutsikterna har förbättrats enligt Internationella valutafonden (IMF). Globalt beräknas tillväxten uppgå till ca 3,3 procent 2013 och 4 procent 2014, vilket dock är en minskning med 0,2 procentenheter för 2013 och oförändrat för 2014 jämfört med den föregående prognosen från januari 2013. Återhämtningen i de utvecklade ekonomierna bedöms vara fortsatt ojämn. Den ekonomiska aktiviteten bedöms gradvis öka efter en svag start 2013. Den privata efterfrågan utvecklas allt starkare i USA men utvecklas fortfarande mycket trögt i euroområdet. IMF pekar på att beslutsfattare i länder som USA, Japan, England, Kanada och euroområdet framgångsrikt har avvärjt två av de största hoten mot den globala återhämtningen, nämligen hotet om euroområdets uppbrott och en kraftig finanspolitisk kontraktion i USA. Sedan oktober 2012 bedöms också risken för akuta kriser i euroområdet ha avtagit. IMF anser dock att gamla faror kvarstår och att nya risker har aktualiserats. På kort sikt handlar det främst om utvecklingen i euroområdet och osäkerheten runt Cypern och politiken i Italien.
På medellång sikt handlar det bl.a. om otillräckliga institutionella reformer, långvarig stagnation i euroområdet, höga budgetunderskott och skuldsättningen i USA och Japan.
OECD:s Economic Outlook, mars 2013
Aktiviteten i den globala ekonomin bedöms ha tagit fart, men den fortsatta krisen i euroområdet försenar en varaktig och meningsfull återhämtning. Kraftfulla politiska åtgärder bedöms som nödvändiga i alla större OECD- ekonomier för att säkerställa en mer hållbar återhämtning, särskilt i euroområdet, där tillväxten är ojämn och förblir långsammare än i andra regioner.
I många OECD-länder är arbetsmarknaden fortsatt svag, och i euroområdet har sysselsättningsläget fortsatt att försämras, vilket bidrar till att försämra konsumentförtroendet. Ökningen av långtidsarbetslösheten i Europa, där fler av de arbetslösa går från arbetslöshetsersättning till mindre generösa ersättningar, leder till ökad fattigdom och ojämlikhet.
Det begränsade finanspolitiska utrymmet i de flesta OECD-länderna medför att penningpolitiken utgör nyckeln för att stödja efterfrågan i ekonomin. Finanskonsolidering bedöms som fortsatt nödvändig i de flesta OECD-länder. Genom strukturella reformer kan en starkare och mer varaktig tillväxt uppnås. Starka monetära och finansiella stöd bedöms som nödvändiga för att ta euroområdet ur recessionen. Euroområdet bedöms fortfarande som känsligt för återfall, bl.a. till följd av ett känsligt banksystem och den offentliga sektorns skuldbörda. En svag efterfrågan och låg inflation talar för ytterligare lättnader i penningpolitiken. Samtidigt bedöms länderna i euroområdet göra framsteg mot en återbalansering. Bland annat har omfattande framsteg gjorts i fråga om att reducera strukturella budgetunderskott. Strukturella reformer i Grekland, Irland, Italien, Portugal och Spanien skapar en fast grund för återhämtning av konkurrenskraften och en ökad sysselsättning när efterfrågan väl vänder.
Under 2013 bedöms tillväxtutsikterna förbättras, efter ett svagt fjärde kvartal 2012. För G7-länderna bedöms tillväxten öka med 2,4 procent under det första kvartalet 2013 jämfört med –0,5 procent under det fjärde kvartalet 2012. I euroområdet bedöms tillväxten öka med 0,4 procent det första kvartalet 2013 jämfört med –2,3 procent under det fjärde kvartalet 2012. Framför allt förväntas tillväxten i Tyskland växa starkt med 2,3 procent under det första kvartalet 2013 jämfört med –2,3 procent under det fjärde kvartalet 2012. Den svaga tillväxten och ett lågt förtroende förväntas försvåra ansträngningarna att få ned den höga arbetslösheten i stora delar av Europa.
Den globala tillväxten drivs enligt OECD på av tillväxtekonomier som Brasilien, Kina, Indien, Indonesien, Ryssland och Sydafrika. Bland annat väntas tillväxten i Kina fortsätta att ligga en bra bit över 8 procent under det första halvåret 2013.
Osäkerheten i prognosen bedöms som stor. Riskerna för en sämre utveckling avtog emellertid under slutet av 2012 och i början av 2013 till följd av politiska åtgärder i bl.a. USA och av åtgärder som vidtagits av den Europeiska centralbanken. Det anses dock fortfarande finnas risker som kan hota återhämtningen i ekonomin, som t.ex. recessionen i euroområdet och sårbarheten i de finansiella systemen.
Consensus Forecasts
Sammanställningar av preliminära uppgifter från flera prognosinstitut visar att en robust privat konsumtion ökade BNP i USA med 2,5 procent under det första kvartalet 2013, jämfört med föregående kvartal. För 2013 och 2014 väntas BNP växa med 1,9 respektive 2,7 procent.
I euroområdet sjönk däremot BNP med 1,0 procent under det första kvartalet 2013, jämfört med föregående kvartal. Frankrike gick in i en recession, och Tysklands BNP utvecklades mycket svagt. BNP i euroområdet väntas sjunka med –0,3 respektive öka med 1,0 procent 2013 och 2014.
Finanspolitiska rådet om det ekonomiska läget
I Finanspolitiska rådets rapport 2013 konstateras att euroområdet befinner sig i recession samtidigt som tillväxten i USA och stora tillväxtekonomier har stärkts. Det konstateras också att en återhämtning verkar vara på väg i Japan. Osäkerheten om den fortsatta utvecklingen bedöms dock vara fortsatt stor och risken påtaglig för att världsekonomin återigen ska gå in i en svagare utvecklingsfas. Finanskrisens globala verkningar bedöms komma att påverka världsekonomin under lång tid framöver.
Rådet konstaterar att lågkonjunkturen i Sverige gått in på sitt femte år. Efter det stora efterfrågebortfallet i samband med finanskrisens utbrott 2008 bedöms ekonomin fortfarande befinna sig långt ifrån fullt resursutnyttjande. Den svaga utvecklingen i omvärlden innebär enligt rådet att den inhemska efterfrågan är avgörande för att upprätthålla tillväxten i den svenska ekonomin. Rådet konstaterar att det framför allt var en svag krona och stark exportefterfrågan som drev fram återhämtningen vid tidigare kriser. I dag är den svenska kronan relativt stark och exportefterfrågan svag. Enligt rådet finns det därmed en risk för att återhämtningen tar längre tid nu än vid tidigare konjunkturnedgångar. Samtidigt konstaterar rådet att Sveriges ekonomi i internationell jämförelse framstår som stark. Sverige hör till den grupp av länder som genom krisåren 2007–2012 i genomsnitt haft en årlig tillväxt på 1 procent. Detta kan jämföras med genomsnittet för OECD som under denna period ligger på ca 0,5 procent eller med euroområdet som haft ett genomsnitt på ca –0,25 procent. Även om den svenska arbetslösheten befinner sig på historiskt sett höga nivåer, är den enligt rådet lägre än genomsnittet för såväl OECD som för euroområdet.
Större avvikelser mellan regeringens prognoser och de siffror som lämnas från andra prognosmakare bör enligt rådet redovisas och motiveras utförligt i de ekonomiska propositionerna. Rådets rapport i övrigt beskrivs i kapitel 2.8.
IMF:s artikel IV-konsultation, maj 2013
Den 31 maj presenterade IMF sin årliga översyn av det ekonomiska läget i Sverige. I översynen framhålls att Sverige klarat sig bra genom krisen. Den fördjupade krisen i flera länder medförde dock att tillväxten avtog under 2012. Utsikterna har gradvis förbättrats, men tillväxten bedöms bli måttlig i år och uppgå till ca 1,1 procent. I samband med att krisen i euroområdet sakta avtar bedöms tillväxten i Sverige ta fart 2014, och BNP beräknas uppgå till 2,3 procent. Arbetslösheten väntas minska gradvis. Det finns dock nedåtrisker i dessa prognoser. En fördjupning av krisen i euroområdet kan komma att skada tillväxten genom negativa chocker för handeln och den inhemska efterfrågan. Finansiella svagheter nämns som en annan risk, som t.ex. hushållens skuldsättning.
Regeringens prognos jämfört med Konjunkturinstitutets (KI) och Riksbankens prognos
I tabell 1.4 jämförs regeringens prognos över den svenska ekonomin med bedömningar från KI (Konjunkturläget mars 2013) och Riksbanken (Penningpolitisk uppföljning april 2013). KI:s prognos publicerades knappt tre veckor före regeringens prognos och Riksbankens två dagar efter regeringens. KI har en marginellt högre BNP-prognos 2013 och 2014 än regeringen. För åren därefter har i stället regeringen en högre BNP-prognos. Riksbanken har en något högre BNP-prognos än både KI och regeringen för 2013 och 2014, i synnerhet för 2014. Den högre tillväxten 2014 förklaras framför allt av ett större bidrag från utrikeshandeln och fasta bruttoinvesteringar än i regeringens prognos.
Tabell 1.4 Prognosjämförelser
| 2012 | 2013 | 2014 | 2015 | 2016 | 2017 |
BNP, kalenderkorrigerad 1 |
|
|
|
|
|
|
Regeringen | 1,2 | 1,2 | 2,3 | 3,4 | 3,5 | 3,1 |
Konjunkturinstitutet | 1,2 | 1,3 | 2,4 | 3,0 | 3,1 | 2,6 |
Riksbanken | 1,2 | 1,4 | 2,9 | 3,2 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Inflation, årsgenomsnitt |
|
|
|
|
|
|
Regeringen | 0,9 | 0,5 | 1,2 | 1,8 | 2,7 | 3,1 |
Konjunkturinstitutet | 0,9 | 0,2 | 1,1 | 1,9 | 2,4 | 2,9 |
Riksbanken | 0,9 | 0,1 | 1,4 | 2,7 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Arbetslöshet, % av arbetskraften |
|
|
|
|
|
|
Regeringen | 8,0 | 8,3 | 8,4 | 8,1 | 7,1 | 6,3 |
Konjunkturinstitutet 2 | 8,0 | 8,2 | 8,2 | 7,7 | 7,0 | 6,5 |
Riksbanken | 8,0 | 8,2 | 7,8 | 6,8 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Offentligt finansiellt sparande, % av BNP |
|
|
|
|
|
|
Regeringen | -0,7 | -1,6 | -1,0 | 0,0 | 1,1 | 2,0 |
Konjunkturinstitutet | -0,7 | -1,4 | -1,1 | -0,5 | 0,3 | 1,1 |
Riksbanken | -0,7 | -1,3 | -0,6 | 0,5 |
|
|
Anm.: Regeringens prognos publicerades den 15 april, Konjunkturinstitutets den 27 mars, Riksbankens den 17 april.
1. Årlig procentuell förändring.
2. Konjunkturinstitutets arbetslöshetssiffror avser ålderskategorin 16–64 år.
Regeringens inflationsprognos skiljer sig marginellt från KI:s prognos. Däremot har Riksbanken en lägre prognos 2013 och en högre prognos 2014 och 2015 än regeringen. Riksbankens bedömning är att en svag efterfrågan i kombination med utdragna effekter av den tidigare kronförstärkningen gör att inflationen kommer att vara fortsatt låg under det närmaste året. Den svaga efterfrågan bidrar enligt Riksbanken sannolikt till att det är svårt för företagen att höja priserna. Riksbankens högre inflationsprognos 2015 förklaras av en högre BNP-prognos och en lägre prognos över arbetslösheten.
Bedömningen av arbetslösheten för 2013 skiljer sig endast marginellt åt mellan regeringen, KI och Riksbanken. För 2014 är regeringens bedömning att arbetslösheten ökar något, medan KI tror att den minskar något. Riksbankens bedömning är att den minskar med 0,6 procentenheter mellan 2013 och 2014 och med ytterligare 1 procentenhet mellan 2014 och 2015. Även regeringens och KI:s bedömning är att arbetslösheten minskar mellan 2014 och 2015, dock inte med lika mycket som Riksbanken förutspår. Riksbankens lägre prognos för arbetslösheten förklaras främst av deras bedömning av den stigande tillväxten som väntas leda till en allt högre sysselsättningsgrad och lägre arbetslöshet under 2014. Den lägre reporäntebanan bedöms också bidra till att arbetsmarknadsutvecklingen blir lite bättre än tidigare väntat.
Regeringens prognos över det offentliga finansiella sparandet ligger i stort sett i linje med KI:s prognos för 2013 och 2014. För åren därefter tror regeringen på en snabbare återgång till överskott i de offentliga finanserna än KI. I KI:s prognos ligger antaganden om att regeringen genomför ofinansierade åtgärder om 15 miljarder kronor 2014.
Skillnader i prognoserna om det offentliga finansiella sparandet redovisas i kapitel 2.8.
Aktuella siffror över läget i ekonomin
Nationalräkenskaperna för det första kvartalet 2013 visar att Sverige står sig starkt i Europa. BNP ökade med 1,7 procent under det första kvartalet 2013 jämfört med motsvarande kvartal 2012, vilket bedöms vara betydligt högre än Europasnittet. Det största bidraget till BNP kom från hushållens konsumtion och lagerinvesteringar. Jämfört med det fjärde kvartalet 2012 ökade BNP säsongsrensat med 0,6 procent.
Näringslivets produktion ökade med 2,0 procent. Inom de tjänsteproducerande branscherna ökade produktionen med 3,2 procent, och inom de varuproducerande branscherna minskade produktionen med 0,2 procent.
Antalet sysselsatta i hela ekonomin ökade med 0,8 procent, och antalet arbetade timmar minskade med 0,9 procent, vilket innebar en minskad medelarbetstid. I näringslivet minskade antalet arbetade timmar med 1,9 procent, och inom offentliga myndigheter ökade antalet arbetade timmar med 1,5 procent. Säsongsrensat och jämfört med det fjärde kvartalet 2012 minskade antalet arbetade timmar i ekonomin med 0,8 procent. Arbetsproduktiviteten inom näringslivet ökade med 4,0 procent och med 2,1 procent säsongsrensat. Motsvarande säsongsrensade siffror för varuproduktionen var 3,6 procent och för tjänsteproduktionen 1,3 procent.
Hushållens disponibla inkomster ökade med 4,8 procent i löpande priser det första kvartalet 2013 jämfört med motsvarande kvartal 2012. Rensat för inflationen ökade de disponibla inkomsterna med 4,0 procent. Hushållens finansiella sparande ökade med 11 miljarder kronor och uppgick till 33 miljarder kronor i löpande priser. Sparkvoten, exklusive sparande i premie- och tjänstepensioner, uppgick till 2,6 procent. (Källa: SCB, publicerad den 29 maj 2013.)
Försäljningsvolymen i detaljhandeln mätt i löpande priser ökade med 1,4 procent mellan april 2012 och april 2013. Dagligvaruhandeln minskade med 1,8 procent, och sällanköpsvaruhandeln ökade med 4,1 procent i löpande priser. Mellan mars och april 2013 ökade detaljhandelns försäljningsvolym med 0,1 procent. (Källa: HUI/SCB, Detaljhandelns försäljning, publicerad den 27 maj 2013.)
Industrins kapacitetsutnyttjande, dvs. kvoten mellan faktisk produktion och total produktionskapacitet, var oförändrat under det första kvartalet 2013 jämfört med det fjärde kvartalet 2012, i säsongsrensade tal. Det oförändrade kapacitetsutnyttjandet innebär att utnyttjandegraden ligger kvar på 84,6 procent, vilket är den lägsta nivån sedan första kvartalet 2010. På årsbasis minskade kapacitetsutnyttjandet med 3,3 procentenheter jämfört med det första kvartalet 2012, i kalenderkorrigerade tal. (Källa: SCB, Industrins kapacitetsutnyttjande, publicerad den 15 maj 2013.)
Produktionen inom industrin fortsatte svagt uppåt och ökade med 0,8 procent i mars jämfört med februari, korrigerat för säsongseffekter. Jämfört med mars 2012 var produktionen oförändrad i kalenderkorrigerade siffror. Vid en jämförelse mellan det första kvartalet 2013 och det fjärde kvartalet 2012 ökade produktionen marginellt med 0,3 procent. (Källa: SCB, Produktionen inom industrin, publicerad den 7 maj 2013.)
Enligt industrins leverans- och orderläge fortsatte orderingången att öka i mars och redovisade en uppgång på 10,5 procent jämfört med februari i säsongsrensade tal. Vid en jämförelse mellan mars 2013 och motsvarande månad föregående år, ökade orderingången med 11,2 procent i kalenderkorrigerade tal. (Källa: SCB, industrins leverans- och orderläge, publicerad den 7 maj 2013.)
Enligt KI:s konjunkturbarometer för företagen föll konfidensindikatorn i maj 2013 för andra månaden i rad, vilket indikerar att tillväxten i den svenska ekonomin för närvarande är påtagligt svagare än normalt. Minskningen förklaras främst av att indikatorerna för både tillverkningsindustrin och hushållen backade. Konfidensindikatorerna för detaljhandeln och de privata tjänstenäringarna förändrades inte nämnvärt i maj 2013. Däremot steg konfidensindikatorn för bygg- och anläggningsverksamhet.
Inom tillverkningsindustrin har orderingången sammantaget varit svagt, och missnöjet med orderläget bedöms vara betydligt större än normalt. Produktionsvolymen har ökat något under de senaste månaderna medan sysselsättningen minskat. Industrin räknar med ytterligare personalnedskärningar och måttlig produktionstillväxt de närmast kommande månaderna.
Inom bygg- och anläggningsverksamhet steg indikatorn i maj, men den ligger fortfarande under det historiska genomsnittet. Orderingången, byggproduktionen och sysselsättningen har minskat de senaste månaderna. Byggföretagen räknar med att sysselsättningen fortsätter att falla.
Indikatorn för detaljhandeln minskade i maj. Det är dock stora skillnader mellan de olika branscherna. Inför de närmaste månaderna är optimismen störst inom livsmedelshandel, men även specialiserad butikshandel och handel med motorfordon räknar med högre försäljningsvolymer.
Inom tjänsteföretagen steg däremot indikatorn något, men den ligger fortfarande under det historiska genomsnittet. Efterfrågan har ökat något, medan sysselsättningen har fortsatt att minska. Tjänsteföretagen räknar med att efterfrågan fortsätter att stiga de kommande månaderna, medan sysselsättningen bedöms bli oförändrad. Inom enstaka branscher, främst för restauranger, tekniska konsulter och arkitekter, är emellertid sysselsättningsplanerna mer expansiva. (Källa: Konjunkturinstitutet, Konjunkturbarometern publicerad den 24 maj 2013.)
Hushållens konfidensindikator (som är en sammanvägning av ett antal frågor som används för att sammanfatta stämningsläget bland hushållen) sjönk i maj efter att ha ökat fyra månader i rad. Indikatorn ligger därmed något under det historiska genomsnittet. Nedgången beror på att hushållens syn på den svenska ekonomin blivit mer negativ. Bedömningen av den egna ekonomin har dock inte ändrats, och synen på utvecklingen av den egna ekonomin är fortsatt mer positiv än normalt.
Även hushållens förväntningar på arbetslösheten dämpades något i maj 2013 jämfört med förra månaden. Hushållens förväntningar på inflationen på tolv månaders sikt har minskat från en ökning på 1,5 procent i april till 1,1 procent i maj. Den rörliga bostadsräntan om ett år förväntas uppgå till 3,10 procent, jämfört med 3,33 procent i april och 3,31 procent i mars. Även på två och fem års sikt tror hushållen på en högre bostadsränta än de har gjort föregående två månader. (Källa: Konjunkturinstitutet, Konjunkturbarometern publicerad den 24 maj 2013.)
Enligt arbetskraftsundersökningen var 4 609 000 personer sysselsatta under det första kvartalet 2013, vilket är en ökning med 38 000 personer jämfört med motsvarande kvartal 2012. I åldersgrupperna 25–34 år och 45–54 år ökade antalet med 12 000 respektive 27 000 personer. Antalet sysselsatta bland utrikes födda ökade med 29 000 personer. Sedan årsskiftet 2010/11 har antalet sysselsatta bland utrikes födda visat på en kontinuerlig statistiskt säkerställd ökning. Samtidigt ökade antalet arbetslösa med 27 000 personer, en ökning som helt förklaras av de heltidsstuderande arbetslösa. Arbetslösheten var 8,6 procent under det första kvartalet 2013, vilket är en ökning med 0,4 procentenheter jämfört med samma kvartal föregående år. Antalet långtidsarbetslösa personer i åldern 15–74 år uppgick till 125 000 personer, vilket är oförändrat jämfört med samma kvartal föregående år.
Under det första kvartalet 2013 var sysselsättningsgraden, dvs. andelen sysselsatta av befolkningen, 64,5 procent. Jämfört med samma kvartal föregående år är det en oförändrad sysselsättningsgrad. Bland männen var den 67,0 procent och bland kvinnorna 62,1 procent. Bland utrikes födda var sysselsättningsgraden 56,7 procent, även den oförändrad jämfört med samma vartal föregående år. (Källa: SCB, Arbetskraftsundersökning [AUU] publicerad den 6 maj 2013.)
Löneutvecklingen i ekonomin som helhet var 2,2 procent i februari 2013 jämfört med samma månad året innan enligt konjunkturlönestatistiken. I näringslivet ökade lönerna med 2,0 procent, i kommunsektorn med 3,1 procent och i staten med 1,1 procent. (Källa: Medlingsinstitutet, Löneutvecklingen, publicerad den 2 maj 2013.)
Inflationstakten, dvs. förändringen i konsumentprisindex (KPI) under de senaste 12 månaderna, var –0,5 procent i april 2013, vilket är en nedgång från mars då den var 0,0 procent. Under motsvarande period föregående år steg KPI med 0,2 procent. (Källa: SCB, Konsumentprisindex, publicerad den 14 maj 2013.)
Producentpriserna sjönk med 5,3 procent i april 2013 jämfört med april föregående år. Detta uppges vara den lägsta årstakten sedan producentprisindex började publiceras i sin nuvarande form, dvs. från 1990. Förändringen förklaras av kronans värde. (Källa: SCB, Konsumentprisindex, publicerad den 28 maj 2013.)
Enligt finansmarknadsstatistiken uppgick de monetära finansinstitutens utlåning till hushållen till 2 802 miljarder kronor i april 2013. Det är en ökning med 120 miljarder kronor jämfört med motsvarande månad föregående år. Tillväxttakten uppgick därmed till 4,6 procent i april 2013, vilket kan jämföras med tillväxttakten i april 2012 som uppgick till 4,8 procent.
Av hushållens lån på 2 802 miljarder kronor utgör 2 254 miljarder kronor eller ca 80 procent bostadslån. Resterande del av hushållsutlåningen utgörs bl.a. av konsumtionslån. Ökningen av lånen med 120 miljarder kronor förklaras främst av bostadslån som stod för 103 miljarder av ökningen och som hade en årlig tillväxttakt på 4,8 procent, vilket kan jämföras med april 2012 då tillväxttakten uppgick till 5,0 procent.
Den årliga tillväxttakten för utlåning till hushåll har mattats av från närmare 13 procent under åren 2005–2006 till en ökningstakt på runt 4–5 procent under slutet av 2012 och inledningen av 2013. (Källa: SCB:s finansmarknadsstatistik, publicerad den 29 maj 2013.)
Reporäntan lämnades oförändrad på 1,0 procent vid Riksbankens penningpolitiska möte i april 2013. (Källa: Riksbankens reproräntabeslut, publicerat den 17 april 2013.)
Enligt småhusbarometern har priserna på småhus varit oförändrade under tremånadersperioden februari–april 2013, jämfört med tremånadersperioden november 2012–januari 2013. På årsbasis, senaste tremånadersperioden jämfört med motsvarande period ett år tidigare, har priserna stigit med 4 procent. (Källa: SCB, Småhusbarometern, publicerad den 7 maj.)
1.4 Finansutskottets bedömning
Utskottet kan konstatera att den globala finans- och skuldkrisen nu är inne på sitt femte år och kan sägas vara den värsta sedan 1930-talets depression. Sverige har emellertid visat på en god motståndskraft genom krisen, vilket bl.a. Finanspolitiska rådet lyfter fram i sin rapport. Sverige hör till den grupp av länder som genom hela krisen i genomsnitt haft en årlig tillväxt på ca 1 procent. Detta kan jämföras med genomsnittet för OECD som för samma period (2007–2012) ligger på ca 0,5 procent eller euroområdet som haft ett genomsnitt på ca –0,25 procent. Den svenska tillväxten har också varit bland de högsta i EU sedan 2009.
En ökad osäkerhet om den globala ekonomiska utvecklingen i kombination med finanspolitiska åtstramningar inom OECD-länderna ökade dock hushållens och företagens sparande. Den internationella konjunkturen mattades därför av ytterligare under 2012. Enligt uppgifter från IMF så minskade den globala tillväxten från 4,0 procent 2011 till 3,2 procent 2012. Den svenska tillväxten dämpades från 3,7 procent till 0,8 procent mellan 2011 och 2012. Trots Sveriges förhållandevis starka position påverkades den svenska ekonomin av den svaga efterfrågan från viktiga exportmarknader. Utskottet kan emellertid notera att Sverige står fortsatt starkt i Europa. Siffror över det första kvartalet 2013 visar på att svensk BNP ökade med 1,7 procent jämfört med motsvarande kvartal 2012, vilket är betydligt över Europasnittet. Av uppgifterna framgår att hushållens konsumtion och lagerinvesteringar gav det största bidraget till utvecklingen.
Inledningen av 2013 präglas dock av ett fortsatt svagt internationellt konjunkturläge. Detta visar såväl regeringens som Riksbankens och Konjunkturinstitutets prognoser. Euroområdet befinner sig i recession med en mycket hög arbetslöshet. Samtidigt visar uppgifter på att tillväxten stärkts i USA och i stora tillväxtekonomier. Den globala efterfrågeutvecklingen bedöms dock bli fortsatt svag 2013 och 2014, trots att den globala tillväxten väntas stiga något den närmaste tiden. IMF:s prognos visar på en ökad global tillväxt från 3,3 till 4,0 procent mellan 2013 och 2014.
Den låga tillväxten i omvärlden bedöms medföra att efterfrågan i den svenska ekonomin utvecklas svagt även 2013. Den svaga omvärldsefterfrågan dämpar exporten och håller tillbaka företagens investeringsplaner. Konjunkturinstitutets indikatorer pekar också på att tillväxten i den svenska ekonomin är svagare än normalt, och indikatorer för industrin visar på att produktionen växer långsamt. Utskottet kan notera att i regeringens prognos bedöms BNP växa med 1,2 respektive 2,2 procent 2013 och 2014.
Det rådande konjunkturläget i den svenska ekonomin avspeglar sig också på arbetsmarknaden. Efter en stark uppgång i sysselsättningen, mellan 2009 och 2010 mattades den av under 2011 och 2012. Trots den utdragna lågkonjunkturen kan utskottet notera att antalet personer i arbetskraften har stigit. Under 2012 ökade arbetskraften snabbare än sysselsättningen, vilket medförde att arbetslösheten steg till 8,0 procent 2012, vilket kan jämföras med 7,8 procent 2011. Uppgifter från SCB:s arbetskraftsundersökning visar på en svag ökning av sysselsättningen under det första kvartalet 2013, jämfört med samma kvartal föregående år. Trenden för antalet och andelen personer i arbetskraften är enligt SCB positiv. En svag till oförändrad sysselsättning 2013 och ett ökat antal personer i arbetskraften medför att arbetslösheten bedöms komma att stiga något under 2013 och 2014. I regeringens prognos beräknas arbetslösheten till 8,3 respektive 8,4 procent 2013 och 2014. Utskottet kan konstatera att det även ligger i linje med Konjunkturinstitutets bedömning. Jämfört med budgetpropositionen har siffrorna för arbetslösheten reviderats upp för hela prognosperioden. Enligt utskottet visar det på svårigheten i att bedöma effekterna på den svenska ekonomin när stora delar av framför allt euroområdet befinner sig i en finans- och skuldkris. Detta bekräftar inte minst uppgifterna över tillväxten under det första kvartalet 2013 som visade på en relativt stark tillväxt i förhållande till andra euroländer, trots en svag internationell efterfrågan.
Viktiga faktorer för en internationell återhämtning är dock att osäkerheten runt krisen i euroområdet minskar. Beslutsfattare måste agera så att krisen långsiktigt kan hanteras. Penningpolitiken behöver få ett större genomslag, för att därmed stimulera efterfrågan. Vidare behöver USA tydliggöra hur finanspolitiken kommer att utformas. Detta pekar såväl IMF som OECD på som viktiga åtgärder för en återhämtning. Enligt IMF har återhämtningen redan tagit fart, men man pekar samtidigt på att den är ojämnt fördelad. Utskottet kan också notera att det finns tecken på en återhämtning i den internationella konjunkturen. Bland annat har arbetsmarknaden långsamt återhämtat sig och bostadsmarknaden förbättrats i USA. I Kina väntas tillväxten växa i god takt framöver, och även i Japan väntas vidtagna stimulansåtgärder medföra en ökad tillväxt. Enligt utskottet finns det således goda förutsättningar för en starkare global efterfrågan.
Regeringens bedömning är att den internationella konjunkturen återhämtar sig 2015–2017. Denna bedömning ligger väl i linje med såväl Konjunkturinstitutets som Riksbankens bedömningar. Utskottet kan emellertid notera att Riksbankens bedömning är att återhämtningen kommer något snabbare än vad regeringens och Konjunkturinstitutets prognos visar på.
I samband med att den internationella konjunkturen återhämtar sig bedöms även euroområdet återhämta sig. Återhämtningen bedöms dock bli trög. Det finns ett stort behov i många länder av att minska skuldsättningen i den offentliga sektorn, vilket medför att den offentliga sektorn och hushållen antas fortsätta att hålla ett högt sparande. Dessutom är arbetslösheten mycket hög i framför allt euroländerna, vilket kan hålla tillbaka en ökad konsumtion.
Den internationella återhämtningen 2015–2017 bedöms i regeringens prognos bidra till att den svenska ekonomin kan växa i en god takt från. 2015 och framåt. Hushållens konsumtion väntas dock bli en viktig drivkraft jämfört med tidigare konjunkturuppgångar. Eftersom kronan i dag är stark och omvärldsefterfrågan mycket svag blir den inhemska efterfrågan viktig för återhämtningen. Finanspolitiska rådet anser att den inhemska efterfrågan är avgörande för att upprätthålla tillväxten i den svenska ekonomin.
Ett tidigare högt sparande gör att det finns goda förutsättningar för en hög konsumtionstillväxt. Uppgifter visar på att hushållens disponibla inkomster ökade med 4,8 procent i löpande priser under det första kvartalet 2013 jämfört med motsvarande kvartal 2012, vilket ökar förutsättningarna för en konsumtionstillväxt. Samtidigt kan dock noteras att hushållens sparkvot är fortsatt hög.
Utskottet kan notera att regeringens bedömning är att läget på arbetsmarknaden förbättras 2015–2017 och att arbetslösheten minskar till 6,3 procent i slutet av perioden. Konsumtionen kan därmed växa i god takt. Även BNP bedöms växa i god takt fr.o.m. 2015. Resursutnyttjandet stiger därför mot slutet av prognosperioden. Eftersom resursutnyttjandet är lågt i utgångsläget och tillväxten inledningsvis svag dröjer det till 2017 innan resursutnyttjandet är balanserat.
Osäkerheten om den framtida konjunkturutvecklingen är emellertid stor och riskerna för en sämre utveckling överväger. I euroområdet råder fortsatt stor osäkerhet om hur den statsfinansiella krisen kommer att utvecklas. En politisk oro i flera euroländer kan leda till att turbulensen på de finansiella marknaderna återkommer. I samband med hanteringen av krisen i euroområdet är det många parter som är involverade. Det är därmed många intressen som ska vägas samman, vilket kan vara svårt och leda till att beslut drar ut på tiden. Detta medför att krisens utveckling i euroområdet kan vara svår att förutse och därmed kan orsaka oro på de finansiella marknaderna. Sammantaget skulle detta medföra en ökad osäkerhet som håller tillbaka hushållens konsumtion och investeringar. Mot bakgrund av den rådande globala finans- och skuldkrisen vill utskottet understryka det svårbedömda läge som Sverige befinner sig i. Osäkerheten om hur den svenska och internationella ekonomin kommer att utvecklas framöver är därmed mycket stor.
2 Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Den svaga internationella konjunkturutvecklingen påverkar Sverige genom lägre tillväxt och högre arbetslöshet. Sveriges offentliga finanser är fortsatt bland de starkaste i EU med en låg och trendmässigt fallande skuld. Utskottet delar regeringens syn att det finns ett visst utrymme att föreslå ofinansierade reformer i den kommande budgetpropositionen men att en slutgiltig bedömning får göras i budgetpropositionen. Den utdragna lågkonjunkturen bör mötas med en ansvarsfull finanspolitik som kombinerar långsiktiga reformer för jobb, företagande, tillväxt och välfärd med insatser som stöder återhämtningen, samtidigt som hållbara offentliga finanser värnas. Politiken måste fortsätta att skapa fler vägar till jobb eller eget företagande för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden. Det svenska samhället ska hålla ihop. Den höga arbetslösheten motiverar också temporära och riktade åtgärder inom bl.a. arbetsmarknadspolitiken och utbildningssystemet för att motverka lågkonjunkturen. De fyra olika oppositionspartiernas alternativa förslag till riktlinjer avslås.
Jämför reservationerna 1 (S), 2 (MP), 3 (SD) och 4 (V).
2.1 Propositionens förslag till riktlinjer
Den ekonomiska politikens huvuduppgift är att skapa så hög varaktig välfärd som möjligt genom hållbar tillväxt, hög sysselsättning, makroekonomisk stabilitet och välfärd som kommer alla till del. Fokus i regeringens politik sedan 2006 har legat på strukturella reformer för varaktigt högre sysselsättning och tillväxt. Sverige har klarat den ekonomiska nedgången bättre än de flesta andra länder och är ett av få EU-länder som aldrig varit föremål för underskottsförfarandet i stabilitets- och tillväxtpakten. Det finns därmed skäl att fortsätta att utforma en politik som förenar strukturåtgärder för långsiktig tillväxt, åtgärder för att motverka att arbetslösheten biter sig fast samt sunda offentliga finanser med åtgärder som håller samman samhället. Arbetslösheten antas bli något högre i år än vad som prognostiserades i budgetpropositionen, främst till följd av inbromsningen i omvärlden. Regeringen bedömer att arbetslösheten kommer att ligga kvar på höga nivåer de närmaste åren. Även om BNP-tillväxten tar fart under 2015 kommer det att finnas lediga resurser i ekonomin även mot slutet av prognosperioden. Sverige kommer därigenom att sedan krisen slog till ha gått igenom en period om minst nio år med lågt resursutnyttjande. För att minska riskerna för att den höga arbetslösheten biter sig fast bör finanspolitiken i närtid inriktas på att stötta återhämtningen i konjunkturen, givet att tillräckliga säkerhetsmarginaler i de offentliga finanserna kan upprätthållas.
Offentliga finanser
Utvecklingen av de offentliga finanserna
Den svaga ekonomiska utvecklingen gör att den offentliga sektorns finanser bedöms uppvisa underskott både 2013 och 2014 (se tabell 2.1). Den gradvisa återhämtningen av konjunkturen medför att det finansiella sparandet vänds till ett mindre överskott 2015. Därefter förstärks sparandet gradvis till 2 procent av BNP 2017. I förhållande till budgetpropositionen för 2013 har prognosen för det finansiella sparandet 2013–2016 reviderats ned med 1,0–1,6 procent av BNP per år.
Tabell 2.1 Den offentliga sektorns finanser
Miljarder kronor om annat ej anges, utfall 2012, prognos för 2013–2017
| 2012 | 2013 | 2014 | 2015 | 2016 | 2017 |
Inkomster | 1 764 | 1 798 | 1 853 | 1 937 | 2 037 | 2 135 |
Utgifter | 1 789 | 1 857 | 1 893 | 1 935 | 1 989 | 2 047 |
Finansiellt sparande | -25 | -59 | -39 | 2 | 47 | 88 |
Procent av BNP | -0,7 | -1,6 | -1,0 | 0,0 | 1,1 | 2,0 |
Staten | -23 | -39 | -20 | 25 | 69 | 100 |
Pensionssystemet | 8 | -9 | -4 | -7 | -8 | -8 |
Kommunsektorn | -10 | -12 | -15 | -15 | -13 | -4 |
Finansiell ställning |
|
|
|
|
|
|
Konsoliderad bruttoskuld | 1 358 | 1 529 | 1 574 | 1 562 | 1 510 | 1 413 |
Procent av BNP | 38,2 | 42,0 | 41,8 | 39,5 | 36,2 | 32,3 |
Källa: 2013 års ekonomiska vårproposition.
Samtliga delar av den offentliga sektorn (staten, ålderspensionssystemet och kommunsektorn) bedöms redovisa underskott 2013 och 2014. Förstärkningen av den offentliga sektorns finanser fr.o.m. 2015 sker i huvudsak i staten. Ålderspensionssystemets finanser bedöms förstärkas 2014 och antas därefter i stort sett vara i balans.
Den kommunala sektorn redovisar ett litet negativt finansiellt sparande, men ett positivt resultat sett över hela prognosperioden
Den konsoliderade bruttoskulden uppgick till ca 38 procent av BNP i slutet av 2012, vilket ger en god marginal till referensvärdet inom EU:s stabilitets- och tillväxtpakt på 60 procent av BNP. En svagare utveckling av det finansiella sparandet bidrar till att skulden blev något större än vad som bedömdes i budgetpropositionen för 2013. Sammantaget beräknas skulden öka med 55 miljarder kronor mellan 2012 och 2017. Som andel av BNP minskar skulden under prognosperioden till 32,3 procent av BNP 2017.
Jämfört med bedömningen i budgetpropositionen för 2013 har prognosen för statens skatteintäkter reviderats ned med 25 miljarder kronor, och de takbegränsade utgifterna har reviderats upp med 2 miljarder kronor för budgetåret 2013. Statens budgetsaldo har reviderats ned med 143 miljarder kronor 2013 jämfört med budgetpropositionen, vilket i huvudsak förklaras av Riksgäldens ökade upplåning i syfte att stärka Riksbankens valutareserv. Riksgäldens upplåning förklarar också att det finansiella sparandet i staten är betydligt starkare än budgetsaldot 2013. Upplåningen belastar endast budgetsaldot och påverkar inte det finansiella sparandet eftersom staten får motsvarande fordran på Riksbanken. Skatteintäkterna har reviderats ned med mellan 39 och 47 miljarder kronor per år för åren 2014–2016, vilket i huvudsak förklaras av den nedreviderade prognosen över ekonomins utveckling med färre arbetade timmar. För 2016 har utgifterna reviderats ned med 11 miljarder kronor jämfört med bedömningen i budgetpropositionen, främst på grund av att Sveriges rabatterade avgift till EU för 2014 och 2015 beräknas återbetalas retroaktivt 2016.
Tabell 2.2 Statens budgetsaldo 2012–2017
Miljarder kronor, utfall för 2012, prognos för 2013–2017
| 2012 | 2013 | 2014 | 2015 | 2016 | 2017 |
Inkomster | 788 | 787 | 829 | 884 | 925 | 974 |
Utgifter exkl. statsskuldsräntor | 784 | 811 | 824 | 824 | 822 | 839 |
Statsskuldsräntor m.m. | 27 | 19 | 21 | 22 | 22 | 19 |
Riksgäldskontorets nettoutlåning | 1 | 106 | 2 | -1 | 1 | 2 |
Kassamässig korrigering | 0 | 1 | 0 | 0 | 0 | 0 |
Statens budgetsaldo | -25 | -150 | -17 | 39 | 80 | 114 |
Anm.: Beloppen är avrundade och summerar inte alltid.
Källa: 2013 års ekonomiska vårproposition.
Uppföljning av överskottsmålet och bedömning av budgetutrymmet
De framåtblickande indikatorerna, sjuårsindikatorn och det strukturella sparandet, visar att det finansiella sparandet ligger något under målets nivå 2013 och 2014
Sammantaget pekar de indikatorer som används för uppföljning av överskottsmålet på att budgetutrymmet ökar under prognosperioden men att utrymmet för ofinansierade reformer är begränsat i närtid. Till följd av den utdragna lågkonjunkturen kan det finnas skäl att använda en viss del av budgetutrymmet tidigare under prognosperioden. Detta möjliggörs av att det finns ett stort förtroende för Sveriges offentliga finanser. Som framhölls i ramverksskrivelsen (skr. 2010/11:79) kan stabiliseringspolitiska skäl motivera en temporär avvikelse från överskottsmålet, även justerat för konjunkturens inverkan, förutsatt att förtroendet för de offentliga finanserna upprätthålls. Även riskerna för svagare offentliga finanser som följer av en eventuellt sämre ekonomisk utveckling måste dock beaktas. Att använda en del av budgetutrymmet tidigare under prognosperioden bör därför ske med försiktighet, enligt regeringen.
Tabell 2.3 Finansiellt sparande i den offentliga sektorn och indikatorer för avstämning mot överskottsmålet
Procent av BNP respektive potentiell BNP
| 2012 | 2013 | 2014 | 2015 | 2016 | 2017 |
Finansiellt sparande | -0,7 | -1,6 | -1,0 | 0,0 | 1,1 | 2,0 |
Bakåtblickande tioårssnitt | 0,7 |
|
|
|
|
|
Konjunkturjusterat | 1,4 |
|
|
|
|
|
Sjuårsindikatorn | -0,7 | -0,4 | -0,1 |
|
|
|
Konjunkturjusterad | 1,2 | 1,0 | 1,1 |
|
|
|
Strukturellt sparande | 0,3 | 0,4 | 0,9 | 1,3 | 1,7 | 2,3 |
BNP-gap | -2,2 | -3,5 | -3,3 | -2,3 | -1,1 | -0,4 |
Sjuårssnitt | -3,2 | -2,4 | -2,0 |
|
|
|
Bakåtblickande tioårssnitt | -1,1 |
|
|
|
|
|
Källa: 2013 års ekonomiska vårproposition.
Regeringens samlade bedömning är att det finns ett visst utrymme för att föreslå ofinansierade reformer i den kommande budgetpropositionen. En slutgiltig bedömning av budgetutrymmet görs dock i budgetpropositionen för 2014.
Regeringens målsättning är att de offentliga finanserna ska stärkas i takt med resursutnyttjandet på ett sätt som är konsistent med överskottsmålet, förutsatt att ingen ytterligare allvarlig störning drabbar den svenska ekonomin. Även med fler åtgärder i den kommande budgetpropositionen kommer det att finnas marginaler för att möta en djupare eller mer utdragen nedgång. Det finansiella sparandet kan tillåtas sjunka ytterligare utan att den finanspolitiska hållbarheten hotas.
Bedömning av utgiftstaket 2016 och 2017
Jämfört med bedömningen i budgetpropositionen för 2013 bedöms budgeteringsmarginalen bli något mindre 2013–2015 men tillräcklig för att hantera den osäkerhet som finns i utgiftsutvecklingen, enligt regeringen. Regeringen bedömer att utgiftstakets nivå för 2016 bör uppgå till 1 165 miljarder kronor, vilket är 10 miljarder kronor högre än motsvarande bedömning som gjordes i budgetpropositionen för 2013 och i 2012 års vårproposition. Regeringen kommer att lämna ett förslag till riksdagen om nivån på utgiftstaket för 2016 i budgetpropositionen för 2014. Regeringens preliminära bedömning av utgiftstaket för 2017 är att det bör uppgå till 1 195 miljarder kronor. Det är 30 miljarder kronor högre än 2016, vilket motsvarar ungefär den genomsnittliga årliga ökningstakten sedan taket infördes 1997. Den bedömda budgeteringsmarginalen för 2017 stöder överskottsmålet.
Tabell 2.4 Utgiftstak 2013–2017
Miljarder kronor om inget annat anges
| 2013 | 2014 | 2015 | 2016 | 2017 |
Av riksdagen beslutade utgiftstak | 1 095 | 1 105 | 1 125 |
|
|
Regeringens bedömning av utgiftstak |
|
|
| 1 165 | 1 195 |
Utgiftstak, procent av potentiell BNP | 29,0 | 28,3 | 27,8 | 27,7 | 27,2 |
Takbegränsade utgifter | 1 068 | 1 083 | 1 095 | 1 108 | 1 139 |
Budgeteringsmarginal | 27 | 22 | 30 | 57 | 56 |
Budgeteringsmarginal, procent av takbegränsade utgifter | 2,5 | 2,0 | 2,7 | 5,1 | 4,9 |
Budgeteringsmarginal, procent av BNP | 0,7 | 0,6 | 0,8 | 1,4 | 1,3 |
Strukturellt sparande, procent av BNP | 0,4 | 0,9 | 1,3 | 1,7 | 2,3 |
Källa: 2013 års ekonomiska vårproposition.
Bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet
Hållbarhetsberäkningar för Sveriges offentliga finanser visar att den långsiktiga hållbarheten är god och i allt väsentligt oförändrad sedan föregående års beräkningar. Hållbarheten skapar en marginal för finanspolitiken att möta både den utdragna lågkonjunkturen och de ökade utgifter som följer av de demografiska förändringarna på lång sikt. Sverige står inför ett antal samhällsekonomiska förändringar som tillsammans utgör påtagliga risker för de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet. I takt med att medellivslängden ökar är det därför viktigt med ett högt arbetskraftsdeltagande bland både kvinnor och män, såväl utrikes som inrikes födda, samt att inträdet på arbetsmarknaden tidigareläggs och utträdet senareläggs.
Regeringen redovisar också aktuella utvärderingar av den långsiktiga hållbarheten i svensk finanspolitik från Konjunkturinstitutet, Finanspolitiska rådet, EU-kommissionen, OECD och IMF. Regeringen konstaterar att den svenska finanspolitiken är långsiktigt hållbar i finansiell mening enligt samtliga dessa bedömare.
Regeringen betonar att hållbarhetsberäkningarna är starkt beroende av de antaganden som görs, och resultaten måste tolkas med stor försiktighet. Finansdepartementet utvecklar för närvarande en ny modell för att bl.a. möjliggöra en fördjupad utvärdering av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet.
Tillämpningen av det finanspolitiska ramverket
Regeringen redogör för tillämpningen av det finanspolitiska ramverket i en bilaga i vårpropositionen och konstaterar att det har klarat finanskrisens prövningar. Erfarenheterna visar på vikten av att det finns tydliga budgetpolitiska mål och restriktioner samt en väl utformad budgetprocess för att bevara förtroendet för de offentliga finanserna. Regeringen bedömer att den agerat i enlighet med det finanspolitiska ramverket.
I budgetpropositionen för 2013 uttalade regeringen att den avsåg att återkomma till riksdagen med överväganden kring om det är önskvärt att öka flexibiliteten i systemet med utgiftstak. Regeringen bedömer att redan fastställda utgiftstak i sällsynta fall kan behöva ändras om det är en förutsättning för att lämplig stabiliseringspolitik ska kunna bedrivas. Eftersom det inte finns några formella hinder för riksdagen att besluta om en ändring av ett tidigare fastställt utgiftstak medger den etablerade ordningen en sådan flexibilitet.
Regeringen har tillsatt en parlamentarisk kommitté för att göra en översyn av budgetprocessen i syfte att stärka det budgetpolitiska ramverket.
Sveriges ratificering av EU:s finanspakt
EU:s s.k. finanspakt trädde i kraft den 1 januari 2013 och innehåller bestämmelser som syftar till att stärka de offentliga finanserna och samordningen av den ekonomiska politiken i euroområdet. Riksdagen har tillkännagivit för regeringen att en framtida bindning till finanspaktens regler ska underställas en ny prövning av riksdagen (bet. 2012/13:FiU28). Regeringen skriver i vårpropositionen att den inte avser att verka för att Sverige ska bli bundet av de aktuella reglerna. Ett sådant steg bör vidare, enligt regeringen, kunna tas först efter riksdagens godkännande.
Remitterade och aviserade skatteförslag
I anslutning till den ekonomiska vårpropositionen har en särskild promemoria med ett antal skatteförslag remitterats. Remitteringen har gjorts för att det ska vara möjligt att i den kommande budgetpropositionen göra en samlad bedömning av skatteförslag med budgeteffekter. I promemorian föreslås
– ändringar i den s.k. löneunderlagsregeln i 3:12-reglerna och i reglerna för enskilda näringsidkare
– enklare mervärdesskatteregler för uthyrning av verksamhetslokaler
– en förlängning av nedsättningen av förmånsvärdet för vissa miljöbilar
– sänkt energiskatt för blyfri flygbensin
– vissa inkomstskatteändringar för att underlätta omställning på arbetsmarknaden.
Remitteringen av förslagen innebär inte nödvändigtvis att de kommer att ingå i budgetpropositionen för 2014, utan det beror på det ekonomiska läget, budgetutrymmet och finansieringsbehoven samt de prioriteringar som regeringen gör i det slutliga arbetet med budgetpropositionen. Förslaget om inkomstskatteändringar för att underlätta omställning på arbetsmarknaden är också beroende av utfallet av trepartssamtalen. I promemorian lämnas även ett förslag till justering i fordonsbeskattningen. Utöver förslagen i den särskilda promemorian kommer regeringen att fortsätta arbetet med bl.a. Företagsskattekommitténs förslag till skatteincitament för forskning och utveckling (SOU 2012:66), betänkandet Nystartszoner (SOU 2012:50), förslaget om en förändrad hantering av mervärdesskatten vid import (SOU 2013:1) och det tidigare remitterade förslaget om kvotplikt för biodrivmedel. Månadsuppgiftsutredningens förslag om månadsuppgifter (SOU 2011:40) kräver ytterligare analys och bereds vidare i Regeringskansliet.
Regeringen avser att för 2014 återkomma med ytterligare förslag om sänkt skatt för pensionärer under förutsättning att de offentliga finanserna så tillåter.
När budgetutrymmet tillåter vill regeringen också ytterligare förstärka jobbskatteavdraget och höja den nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt.
Fler i arbete
Den globala lågkonjunkturen har slagit hårt mot arbetsmarknaden, men jämfört med många andra länder har den svenska arbetsmarknaden klarat lågkonjunkturen bra. Sysselsättningsgraden, dvs. sysselsättningen i relation till befolkningen, har åter börjat öka. Dessutom har arbetskraftsdeltagandet varit högre än under tidigare lågkonjunkturer. Arbetslösheten är dock fortsatt hög, och den bedöms öka under 2013 och en bit in på 2014. Den utdragna lågkonjunkturen riskerar också att förvärra vissa av de kvarvarande strukturella problem som finns på arbetsmarknaden. Det handlar främst om långtidsarbetslösheten och om att vissa grupper, som unga, personer med funktionsnedsättning som innebär nedsatt arbetsförmåga och utrikes födda, har svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden.
Temporära riktade åtgärder för att möta den utdragna lågkonjunkturen
Den stigande arbetslösheten motiverar insatser inom bl.a. arbetsmarknadspolitiken och utbildningssystemet 2013 och 2014. Syftet är framför allt att motverka att fler blir långtidsarbetslösa när arbetslösheten stiger. Regeringen föreslår i Vårändringsbudget för 2013 en ökning med 7 000 tillfälliga årsplatser inom den yrkesinriktade kommunala vuxenutbildningen (yrkesvux). Därtill föreslår regeringen en ökning av antalet högskoleplatser inom ingenjörsutbildningar samt sjuksköterskeutbildningar med 1 400 platser. Inom arbetsmarknadspolitiken möjliggörs genom omfördelning 4 000 fler praktik- och utbildningsplatser. Totalt ökas därmed antalet platser 2013 med 12 400. För 2014 aviserar regeringen motsvarande satsning, dvs. sammanlagt 12 400 platser. Därtill görs en omfördelning av resurser inom infrastrukturområdet i år i syfte att möta den svaga konjunkturen. De totala kostnaderna för dessa åtgärder uppgår till 1,9 miljarder kronor 2013 och 1,2 miljarder kronor 2014.
Mot en mer flexibel och inkluderande arbetsmarknad
Det är angeläget för regeringen att tillsammans med arbetsmarknadens parter föra samtal om hur den svenska modellen kan vidareutvecklas på ett sådant sätt att arbetsmarknaden blir mer inkluderande och flexibel. Regeringen anser att kollektivavtalen även fortsättningsvis ska ha samma centrala roll på arbetsmarknaden och att lönebildningen ska vara parternas ansvar. Regeringens målsättning med trepartssamtalen mellan regeringen och arbetsmarknadens parter är att hitta åtgärder som sänker jämviktsarbetslösheten och ökar den varaktiga sysselsättningen, särskilt genom att förbättra möjligheterna till jobb för personer med svag förankring på arbetsmarknaden. Utgångspunkten för regeringen har varit att stödja partsgemensamma initiativ. Tre områden har varit i fokus: att skapa en ny väg in på arbetsmarknaden för unga genom yrkesintroduktionsavtal, att ge bättre möjligheter till omställning på arbetsmarknaden, och att införa ett statligt stöd vid korttidsarbete som kan användas i tider av synnerligen djup ekonomisk kris. I en promemoria med skatteförslag som remitterats i samband med vårpropositionen ingår förslag om inkomstskatteändringar för bl.a. kollektivavtalsstiftelser i syfte att underlätta omställning på arbetsmarknaden.
Stöd till yrkesintroduktionsanställningar och korttidsarbete
Den höga arbetslösheten för unga är en stor utmaning. Regeringen förbereder förslag i syfte att genom lönesubventioner och ekonomiskt stöd till handledning stimulera anställning av unga genom de yrkesintroduktionsavtal som tecknats av parterna. Avsikten är att subventionerna ska vara större för långtidsarbetslösa unga. Regeringen kommer att ta ställning till ett eventuellt statligt stöd till yrkesintroduktionsavtal i samband med budgetpropositionen för 2014. En departementspromemoria med lagförslag har remitterats (Ds 2013:20). Förslaget beräknas kunna träda i kraft i januari 2014 förutsatt att Europeiska kommissionen då lämnat sitt godkännande. Ett avskaffande av den arbetslöshetsavgift som arbetslöshetskassorna betalar till staten kan övervägas för att stimulera anslutningen till arbetslöshetsförsäkringen.
En remiss med förslag till statligt stöd vid korttidsarbete under en synnerligen djup ekonomisk kris överlämnades den 15 mars 2013 till Lagrådet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ett förslag. Förslaget förutsätter notifiering till Europeiska kommissionen.
Regeringen vill införa en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Hur en sådan ska utformas utan att få negativa effekter på arbetsmarknadens funktionssätt är dock komplicerat, och frågan utreds av den parlamentariska socialförsäkringsutredningen (dir. 2010:48).
Ökade drivkrafter för arbete och underlättad etablering på arbetsmarknaden
För att minska utanförskapet, öka den varaktiga sysselsättningen och göra det mer attraktivt att utbilda sig och starta och driva företag vill regeringen, när budgetutrymmet så tillåter, ytterligare förstärka jobbskatteavdraget och höja den nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt. Arbetslinjen ska också upprätthållas genom att det ställs tydliga krav på att hitta en egen försörjning, oavsett om en individ får arbetslöshetsersättning, aktivitetsstöd eller ekonomiskt bistånd. Det finns ett fortsatt behov av att se över dessa krav, och att säkerställa uppföljningen av arbetssökandet.
Ett väl fungerande utbildningssystem är avgörande för ungas etablering på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadspolitiken måste, utöver att matcha unga till arbete, effektivt verka för att personer som saknar gymnasieutbildning motiveras att komplettera denna.
Den ökande långtidsarbetslösheten är ett allvarligt problem eftersom sannolikheten att hitta ett arbete minskar med tiden som arbetslös. De regionala skillnaderna i sysselsättningsgrad och arbetslöshet är också betydande. För att minska långtidsarbetslösheten måste efterfrågan på personer som står långt ifrån arbetsmarknaden öka, samtidigt som sökaktiviteten upprätthålls och de arbetssökande erbjuds relevanta insatser. Kvaliteten och aktivitetsnivån i garantierna behöver fortsätta att höjas. Detta gäller inte minst jobb- och utvecklingsgarantins sysselsättningsfas.
Fokuset på arbete och drivkrafterna för att söka jobb i etableringsprocessen kan behöva stärkas ytterligare. Det är också angeläget att förbättra kvaliteten och höja resultaten i svenska för invandrare. Regeringen förbereder även ett förslag om att inrätta nystartszoner för att underlätta företagande och öka sysselsättningen i socialt utsatta områden. Vidare har utredningen om lärlingsprovanställning överlämnat sitt betänkande Utbildningsanställning (SOU 2012:80) till regeringen, och frågan bereds i Regeringskansliet.
Bättre matchning på arbetsmarknaden
För att förbättra matchningen behövs ett brett angreppssätt. Det fortsatta arbetet med att förbättra matchningen inriktas på att arbetslösa ska ha tydliga drivkrafter att aktivt söka jobb samt på att förbättra arbetskraftens kompetens genom utbildning och praktik. Det är viktigt att Arbetsförmedlingen ställer tydliga krav på att arbetslösa ska stå till arbetsmarknadens förfogande, genom yrkesmässig och geografisk rörlighet. Dessutom är det viktigt att Arbetsförmedlingen följer upp sökaktiviteten och blir effektivare i att förmedla arbeten.
Uppföljning av sysselsättningspolitiken
Regeringen bedömer att den varaktiga sysselsättningen ökar med knappt 225 000 personer och att jämviktsarbetslösheten sjunker med 1,6 procentenheter fram till 2020 till följd av de strukturella reformer som regeringen har genomfört sedan 2007 (se tabell 2.5). Merparten av effekterna bedöms ha slagit igenom 2017. Bedömningarna baseras på den forskning som finns om strukturella reformer. Bedömningen av effekter är dock osäker, särskilt bedömningen av hur snabbt de uppstår. Det är därför viktigt att löpande följa upp hur reformerna verkar, enligt regeringen.
Tabell 2.5 Förväntade långsiktiga effekter av regeringens politik på arbetskraftsdeltagandet, sysselsättningen och arbetslösheten
Förändring i procent om annat ej anges
| Arbetskraft | Sysselsättning1) | Arbets-löshet2) | Årsarbets-krafter3) |
Jobbskatteavdrag | 1,6 | 106 000 | -0,6 | 120 000 |
Arbetslöshetsförsäkring | 0,2 | 45 000 | -0,7 | 39 000 |
Arbetsmarknadspolitik | 0,1 | 13 000 | -0,2 | 11 000 |
Sjukförsäkring | 0,9 | 16 000 | 0,5 | 19 000 |
HUS-avdraget | 0,2 | 25 000 | -0,3 | 27 000 |
Sänkta socialavgifter | 0,2 | 16 000 | -0,2 | 14 000 |
Skiktgräns | 0,0 | 0 | 0,0 | 13 000 |
Sänkt tjänstemoms | 0,0 | 4 000 | -0,1 | 6 000 |
Höjt bostadsbidrag | -0,05 | -2 000 | 0,0 | -2 000 |
Summa strukturreformer | 3,1 | 223 000 | -1,6 | 247 000 |
Anm.: 1) Antal personer i åldersgruppen 15–74 år. 2) Förändring i procentenheter.
3) Antal arbetade timmar omräknat till årsarbetskrafter. En årsarbetskraft motsvarar 1 800 timmar.
Källa: 2013 års ekonomiska vårproposition.
Utbildning och stärkt konkurrenskraft
Högre kvalitet i utbildningssystemet
Sverige ska vara en av världens mest framstående kunskaps- och forskningsnationer. Det finns många styrkor i det svenska utbildningssystemet som är viktiga att bygga vidare på. Samtidigt finns stora brister som inte minst de sjunkande kunskapsresultaten pekar på. Regeringen bedriver sedan 2006 ett omfattande reformarbete för att vända utvecklingen. Flera centrala reformer har genomförts, men ytterligare insatser kommer att behövas. För att garantera en hög kvalitet i undervisningen måste läraryrket göras mer attraktivt. Lärare måste ges möjligheter att utvecklas, och det måste skapas karriärvägar inom läraryrket. Skolhuvudmännen ges redan i år möjlighet att inrätta två nya karriärsteg för särskilt skickliga lärare. Huvudmännen kan ansöka om statsbidrag som möjliggör löneökningar om 5 000 respektive 10 000 kronor per månad för dessa lärare. De beräknade medlen räcker till ca 10 000 tjänster i dessa karriärsteg, vilket motsvarar ungefär var tionde lärare. Insatser behövs bl.a. för att höja studieresultaten så att fler elever har behörighet till gymnasieprogram. Regeringen avser att pröva möjligheten att samtliga yrkesprogram kan utformas så att alla elever, om de utnyttjar sitt individuella val, ges möjlighet att få grundläggande behörighet utan att behöva läsa ett utökat program. Inom gymnasieskolan finns behov av att stärka kvaliteten ytterligare på de yrkesinriktade programmen, framför allt när det gäller det arbetsplatsförlagda lärandet. Kvaliteten i introduktionsprogrammet yrkesintroduktion behöver utvecklas. Regeringen prioriterar även fortsättningsvis förbättrade studieresultat i bl.a. matematik och läs- och skrivförmåga.
Sverige baserar, mer än de flesta andra länder, sin ekonomi på en hög kunskapsnivå. Medel har tillförts för att öka antalet högskoleplatser och för att öka kvaliteten i universitets- och högskoleutbildningarna. Genom forsknings- och innovationspropositionerna från 2008 och 2012 (prop. 2008/09:50, 2012/13:30) har de statliga resurserna till forskning och innovation ökat på årsbasis med totalt 9 miljarder kronor sedan 2008.
Entreprenörskap och företagsklimat
Internationella jämförelser visar att det svenska företagsklimatet är bland de bästa i världen. En allt hårdare konkurrens högre upp i värdekedjan ställer dock ökade krav på svensk konkurrenskraft. Företagens villkor ska även fortsättningsvis förbättras genom en företagsvänlig skattepolitik, regelförenkling och minskad administrativ börda, satsningar på utbildning, forskning och innovation, teknikutveckling, infrastruktur samt förbättringar av arbetsmarknadens funktionssätt. Att stärka konkurrenskraften handlar om att säkra och utveckla Sveriges starka sidor samt att värna ett dynamiskt näringsliv i hela landet.
Det är viktigt att öka dynamiken och effektiviteten i riskkapitalinvesteringarna samt möjliggöra investeringar i fler branscher och regioner. I vårändringsbudgeten för 2013 (prop. 2012/13:99) föreslår regeringen nu ett vidgat investeringsmandat för Inlandsinnovation AB och för Fouriertransform AB fr.o.m. halvårsskiftet 2013.
Företag och deras ägare ska ha goda skattemässiga villkor och skatter ska tas ut på ett effektivt och rättvist sätt. Förslag på förändrade 3:12-regler, bl.a. i syfte att förstärka de mindre företagens incitament att anställa, har remitterats i samband med vårpropositionen. Likaså har ett förslag om att slopa ansöknings- och anmälningsförfarandet vid frivillig skattskyldighet vid uthyrning av verksamhetslokaler remitterats.
Företagsskattekommitténs (dir. 2011:1) huvuduppdrag handlar om att göra villkoren mer lika för finansiering med eget kapital och lån. Med utgångspunkt i kommitténs delbetänkande (SOU 2012:3) överlämnade regeringen i april 2013 ett förslag om att införa ett investeraravdrag (prop. 2012/13:134). Avsikten är att investeraravdraget ska träda i kraft den 1 september 2013.
Bostadspolitiken
För närvarande är bostadsmarknaden i många kommuner i obalans. Regeringens politik syftar till att öka utbudet av bostäder genom att förbättra förutsättningarna för ett ökat byggande och genom att bättre utnyttja det befintliga bostadsbeståndet. En väl fungerande bostadsmarknad ska uppnås utan snedvridande subventioner, och hushållens behov ska stå i centrum.
I syfte att öka utbudet av hyresbostäder har regeringen tillsatt en kommitté (dir. 2012:32) som senast den 15 oktober 2013 bl.a. ska lämna förslag på förbättring av den skattemässiga ställningen för bostäder som upplåts med hyresrätt. Regeringen har låtit utreda fastighetstaxeringen för bostäder i syfte att avskaffa eller avsevärt förenkla den (SOU 2012:52). Regeringen avser inte att gå vidare med utredningens föreslagna modell för en avskaffad fastighetstaxering. Frågeställningen bereds vidare i Regeringskansliet.
En särskild utredare, med uppdrag att se över hyresrättens förutsättningar, har lämnat förslag på hur eventuella kvarstående hinder för nyproduktion av hyresrätter kan tas bort (SOU 2012:88). Regeringen avser att återkomma till frågan i budgetpropositionen för 2014.
Plangenomförandeutredningen (dir. 2012:114) har i uppdrag att bl.a. se över kraven på detaljplaner och bygglov för att möjliggöra en effektivare plan- och byggprocess. Vidare har en utredare på regeringens uppdrag lämnat förslag till harmonisering av byggregler (SOU 2012:86). Frågan bereds vidare i Regeringskansliet.
För att öka tillgången på studentbostäder aviserade regeringen en rad initiativ i budgetpropositionen för 2013. Bland annat ses de nuvarande byggreglerna över.
Infrastruktur
I december 2012 beslutade riksdagen om en ekonomisk ram för infrastruktur under perioden 2014–2025. Ramen omfattar 522 miljarder kronor och innebär en ambitionsökning med 20 procent jämfört med den tidigare ramen. Resurstillskottet möjliggör en högre ambition för underhåll av både vägar och järnvägar. Utifrån de transportpolitiska målen och den ekonomiska ramen ska Trafikverket analysera möjliga åtgärder som utvecklar transportsystemet (dnr N2012/6395). Våren 2014 kommer regeringen att fatta beslut om en ny plan för Sveriges transportsystem 2014–2025.
Den offentliga sektorns investeringar och kapitalstock
I en bilaga i vårpropositionen redovisar regeringen utvecklingen av den offentliga sektorns investeringar och kapitalstock. De offentliga investeringarna har ökat som andel av BNP sedan 2004 efter att tidigare ha minskat kontinuerligt sedan början av 1970-talet. År 2012 motsvarade investeringarna 3,3 procent av BNP. Det är framför allt kommunsektorn som gjort stora investeringar de senaste åren. Den offentliga kapitalstocken uttryckt i fasta priser har trendmässigt ökat som andel av BNP under de senaste fem åren. En stor andel av statens investeringsutgifter går till infrastruktur, främst till vägar och järnvägar. Även kommunsektorn finansierar investeringar i vägar. De offentliga investeringarna i både järnvägar och vägar har trendmässigt ökat under 2000-talet. Järnvägsinvesteringarna har dock ökat i snabbare takt än väginvesteringarna. Enligt regeringen finns brister i statistiken över den offentliga sektorns investeringar och kapitalstock, vilket påverkar jämförelser över tid. Regeringen har gett ESV i uppdrag att under 2013 förbättra styrningen och kontrollen av statens investeringar.
Stabilitet och konsumentskydd på finansmarknaderna
Regeringen fortsätter arbetet med förebyggande åtgärder för finansiell stabilitet, vilket minskar risken för att skattebetalarna ska behöva betala för bankernas risktagande.
Det finns ett antal faktorer i det svenska banksystemet som innebär att riskerna i vissa avseenden är större än i andra länder. Sverige har ett stort banksystem i förhållande till den svenska ekonomins storlek. En annan riskfaktor är bankernas ökade internationella verksamhet. Även de svenska hushållens höga skuldsättning kan utgöra en risk för den finansiella stabiliteten. Skuldkvoten har gradvis ökat från omkring 100 procent i mitten av 1990-talet till den nuvarande nivån omkring 170 procent. Regeringen och Finansinspektionen har genomfört eller aviserat en rad åtgärder, såsom bolånetak, högre kapitaltäckning för systemviktiga banker och högre riskvikter för bolån samt verkat för en sundare amorteringskultur genom frivilliga amorteringsplaner. Ökningstakten av utlåningen till hushåll förefaller också ha avtagit den senaste tiden. Dock finns skäl till fortsatt vaksamhet, och om skuldsättningen hos hushållen återigen tar fart är regeringen beredd att vidta ytterligare åtgärder.
Ett effektivt sätt att öka bankernas motståndskraft är att kräva en hög kapitaltäckningsgrad. Regeringen har inom EU framgångsrikt drivit frågan om att kunna sätta högre kapitalkrav nationellt än de minimikrav som EU föreskriver. I syfte att stärka stabiliteten i det svenska finansiella systemet, minska sårbarheten i den svenska ekonomin och minska risken för svenska skattebetalare. Kapitalkraven kommer därför att höjas för svenska banker.
En annan viktig del i arbetet med att värna den finansiella stabiliteten är Finanskriskommitténs översyn av Sveriges regelverk för hantering av finansiella kriser och möjligheterna för myndigheterna att ingripa i tid vid en hotande kris (dir. 2011:6). Uppdraget ska slutredovisas senast i maj 2013.
Regeringen fortsätter också arbetet med att främja ett starkt konsumentskydd både nationellt och på EU-nivå. Inriktningen är att skapa bättre spelregler genom såväl förbättrad reglering som ökad kunskap och information. En särskild utredare ska exempelvis föreslå åtgärder för att förbättra konsumenternas ställning vid finansiell rådgivning (dir. 2012:98). Uppdraget ska redovisas senast den 30 november 2013. Regeringen arbetar med flera verktyg för att motverka ökningen av s.k. snabblån eller sms-lån, däribland lagförslag om utökade krav för tillstånd, stärkt tillsyn av Finansinspektionen och utökade sanktionsmöjligheter för Konsumentverket. Regeringen har också tillsatt två utredningar med uppdrag att föreslå åtgärder vid överskuldsättning och för att underlätta skuldsanering för s.k. evighetsgäldenärer (dir. 2012:31 och dir. 2012:30).
Miljö-, klimat- och energipolitiken
Regeringen arbetar strategiskt och långsiktigt med energi-, klimat- och miljöfrågor. Visionen är att Sverige 2050 har en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning utan nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären. Sverige kommer med marginal att nå EU-beslutade åtaganden avseende minskade utsläpp av växthusgaser och en ökad andel förnybar energi till 2020.
Regeringens ambition är att Sverige ska vara ett föregångsland för god miljö och hållbar utveckling, både nationellt och internationellt. Klimatförändringarna är tillsammans med bevarandet av biologisk mångfald, havsmiljö och giftfri miljö regeringens mest prioriterade miljöfrågor. I september 2013 ska en särskild utredare lämna förslag till kostnadseffektiva åtgärder för att ytterligare förbättra kunskapsunderlaget om ekosystemstjänsternas värde för samhället (dir. 2013:4). Samtidigt arbetar Miljömålsberedningen med att ta fram en strategi för en långsiktigt hållbar markanvändning med förslag till etappmål, styrmedel och åtgärder (dir. 2011:91). En delrapport med inriktning på skydd och skötsel av landområden respektive miljöhänsyn i skogsbruket ska lämnas i juni 2013. Sveriges arbete med en giftfri miljö är till stor del inriktat på att fasa ut användningen av skadliga kemikalier och hormonstörande ämnen och att driva dessa frågor inom EU och internationellt. Regeringen prioriterar även havs- och vattenmiljörelaterade problem såsom övergödning. Under 2013 ska Östersjöländernas nationella åtgärdsplaner utvärderas och beting för utsläppsminskningar fastställas. På nationell nivå har Miljömålsberedningen i uppdrag att till 2014 ta fram en strategi för en sammanhållen och hållbar vattenpolitik (dir. 2012:95).
Vid FN:s klimatmöte i Doha i december 2012 beslutades att en ny global klimatöverenskommelse ska vara färdigförhandlad senast 2015 och träda i kraft 2020. Sverige har varit och kommer att fortsätta vara pådrivande för att säkerställa att en ambitiös global överenskommelse kommer på plats. FN:s klimatpanel kommer i september 2013 att presentera sin nästa klimatrapport i Stockholm. Rapporten kommer att utgöra ett viktigt underlag i de kommande diskussionerna inom klimatkonventionen. Inom ramen för det internationella klimatarbetet har de utvecklade länderna gjort ett åtagande om att mobilisera 100 miljarder dollar årligen fr.o.m. 2020 för klimatfinansiering i låginkomstländer. Regeringen deltar i detta arbete och fäster stor vikt vid att identifiera strategier för att öka klimatfinansieringen, inte minst från andra källor än de offentliga.
Den svenska energipolitiken bygger på de tre pelarna försörjningstrygghet, konkurrenskraft och ekologisk hållbarhet. Styrande för klimat- och energipolitiken är de mål riksdagen antagit till 2020. Hur väl vi utvecklas mot dessa mål ska prövas i en kontrollstation 2015. Under 2014 ska ett nytt EU-direktiv om ökad energieffektivitet genomföras i medlemsstaterna. Sverige för sedan länge en långsiktig och ambitiös politik på området. Ekonomiska styrmedel är centrala för att undanröja marknadshinder och underlätta energieffektivisering bland hushåll och företag, men också information och rådgivning är av stor betydelse.
I samband med denna proposition remitteras ett förslag som innebär att den tidsbegränsade nedsättningen av förmånsvärdet för vissa miljöanpassade bilar förlängs med tre år. Denna förlängning möjliggörs ekonomiskt genom införandet av ett kvotpliktssystem för biodrivmedel. Kvotpliktssystemet ska enligt planen införas under 2014.
Välfärd och fördelning
Fördelningspolitikens inriktning
Mot bakgrund av att svag förankring på arbetsmarknaden är huvudskälet till ekonomisk utsatthet, är en politik för ökad sysselsättning, bättre utbildning och minskat utanförskap även fortsättningsvis kärnan i regeringens fördelningspolitiska strategi. Trots tidigare reformarbete för att stärka arbetslinjen är det för stora grupper fortfarande inte tillräckligt lönsamt att ta ett arbete eller att öka sin arbetstid. Det är därför regeringens ambition att fortsätta att föra en politik som ökar drivkrafterna till arbete. Därutöver avser regeringen även fortsättningsvis överväga åtgärder för att förbättra standarden för utsatta hushåll med svag ekonomi och att arbeta aktivt med att förbättra situationen för barn och unga i ekonomisk och social utsatthet.
Enligt regeringens fördelningspolitiska redogörelse i en bilaga i vårpropositionen ökade den ekonomiska standarden med i genomsnitt 2,8 procent per år mellan 2006 och 2011, att jämföras med 1,4 procent per år 1991–2006. De ökade inkomsterna är inte jämnt fördelade, och därför har även inkomstskillnaderna ökat, en utveckling som pågått de senaste 20 åren både i Sverige och internationellt. Jämfört med de flesta andra länder har Sverige dock fortfarande en mycket jämn inkomstfördelning.
Vård och omsorg
Regeringens mål för omsorgen och hälso- och sjukvården är att hela befolkningen, oavsett inkomst och bakgrund, ska erbjudas en behovsanpassad, tillgänglig och effektiv vård och omsorg av god kvalitet. I ett internationellt perspektiv fungerar den svenska vården och omsorgen väl. En åldrande befolkning och en ökad efterfrågan på vård- och omsorgstjänster innebär dock utmaningar. Det är därför viktigt att fortsätta förbättra vårdens och omsorgens tillgänglighet, kvalitet och effektivitet. Egenmakt och valfrihet är tillsammans med en stärkt tillsyn och uppföljning nödvändiga verktyg i detta arbete. För att säkerställa vårdens kvalitet har regeringen bl.a. beslutat att inrätta en ny myndighet, Inspektionen för vård och omsorg. Patienters ställning och inflytande måste förbättras ytterligare. Patientmaktsutredningen (dir. 2011:25) fick därför i uppdrag att utreda och föreslå förändringar på dessa områden och kom med sitt betänkande i början av 2013 (SOU 2013:2). Utredningens förslag remitteras för närvarande, och regeringen avser att återkomma i frågan.
Arbetet med att stärka äldreomsorgen inriktas bl.a. på valfrihet, utveckling av teknikstöd, alternativa former av boende för ökat självbestämmande samt förstärkt skydd mot åldersdiskriminering. Regeringen har påbörjat en satsning som innebär att utförarna av vården och omsorgen om de mest sjuka äldre ska samverka bättre. Ytterligare ett viktigt steg är att det i överenskommelserna med Sveriges Kommuner och Landsting bl.a. ingår kvalitetsregister i syfte att utveckla vården och omsorgen.
Rehabilitering för personer i sjukförsäkringen
Riksdagen har i ett tillkännagivande till regeringen efterfrågat fler och tidigare rehabiliteringsinsatser till personer i sjukförsäkringen och anmodat regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om en ordning som säkerställer att människor som behöver det får rehabiliteringsinsatser för återgång i arbete i god tid innan de har nått den bortre tidsgränsen för sjukpenning (bet. 2012/13:SfU6, rskr. 2012/13:174). Mot bakgrund av detta avser regeringen att återkomma till riksdagen i denna fråga i budgetpropositionen för 2014.
Rättsväsendet
Regeringen fortsätter sitt arbete med att förbättra och effektivisera rättsväsendet. En viktig del i detta arbete är att förstärka insatserna mot våld i nära relationer, en annan viktig del är att skärpa straffen för de grövsta våldsbrotten och en tredje att förebygga brott bland unga och snabbare reagera när unga är brottsoffer eller gärningsmän.
2.2 Socialdemokraternas förslag till riktlinjer
Framtidskontraktet
I partimotion 2012/13:Fi13 av Mikael Damberg m.fl. (S) anförs att i motionen tas de första stegen för att förverkliga Framtidskontraktet – Socialdemokraternas kontrakt med svenska folket. Socialdemokraterna vill ha ett samhälle som ger välfärd åt alla och som ger alla oavsett uppväxtmiljö möjligheter att nå sin fulla potential. Det ska vara ett ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart samhälle där människors livskvalitet ökar utan att det skadar vår gemensamma miljö.
Det övergripande målet för Socialdemokraternas ekonomiska politik är att nå full sysselsättning. Det kräver investeringar i skolor och utbildning. Målet är att alla elever ska nå kunskapsmålen i grundskolan. Sverige ska konkurrera med kunskap och inte med låga löner.
Ökad jämlikhet ger enligt motionärerna fler jobb och en bättre ekonomisk utveckling. Det ska alltid krävas av den enskilde att denne gör rätt för sig efter bästa förmåga. Men var och en ska också veta att samhället fungerar och möjliggör ett bättre liv för alla. Det kräver en politik som utvecklar en riktigt bra välfärd. Välfärden bidrar till sammanhållning i samhället, ökar jämlikheten och jämställdheten och ger frihet och trygghet för individen. En bra fungerande välfärd är också en tillväxtmotor som bidrar till fler jobb.
Omställningen för att möta klimatutmaningen är en långsiktig överlevnadsfråga. Att utveckla morgondagens klimatsmarta lösningar kan samtidigt bli en av konkurrensfördelarna för Sveriges näringsliv i framtiden. Sverige ska, i samverkan med övriga världen, vända den utveckling som bidrar till global uppvärmning.
Regeringen har enligt motionärerna misslyckats med sina två viktigaste uppgifter: att bekämpa arbetslösheten och att bryta den negativa utvecklingen i skolan. Regeringen har inte prioriterat att stödja tillväxten av nya arbetstillfällen eller att se till att de arbetslösa har rätt kompetens för de jobb som finns. Matchningen på arbetsmarknaden fungerar allt sämre, vilket hindrar företagen från att växa. Den förda politiken har dessutom lett till ökade inkomstskillnader, och Sverige har i dag en av de snabbast växande inkomstklyftorna i hela OECD.
Ekonomiskt ramverk med efterlevnad av överskottsmålet, ett sysselsättningsmål och en investeringsplan
Det finanspolitiska ramverk som lades fast efter den svenska 1990-talskrisen har tjänat Sverige väl, enligt motionärerna. Ordning och reda i statens finanser har varit en av Sveriges viktigaste konkurrensfördelar. Socialdemokraternas hållning är att regler ska följas. Regeringens politik är dock inte förenlig med överskottsmålet, anser motionärerna. Över tid har finanspolitiken avlägsnat sig från den bana som är förenlig med överskottsmålet. Tioårsindikatorn är exempelvis 0,7, vilket indikerar systematiska avvikelser från målet i regeringens finanspolitik. I den rådande lågkonjunkturen vore visserligen en kraftig åtstramning olämplig, men däremot borde regeringen ha noterat den systematiska avvikelse från målet som uppstått och anpassat politiken till detta.
För att den samlade ekonomiska politiken ska ta tydligare steg mot full sysselsättning bör ett sysselsättningspolitiskt ramverk utvecklas. Ramverket ska följa utvecklingen i sysselsättningsgraden, antalet arbetade timmar och arbetslösheten. Socialdemokraterna slår i sin motion fast ett tydligt mål för jobben. Sverige ska mellan 2014 och 2020 öka antalet arbetade timmar i ekonomin så mycket att vi når lägst arbetslöshet i EU. Ett ambitiöst mål ska följas av en kraftfull politik med fokus på jobben. Skillnaden i sysselsättning mellan kvinnor och män bör minska, och heltid ska vara en norm på hela arbetsmarknaden. Medvetna insatser krävs också för en bättre arbetsmiljö. Den samlade ekonomiska politiken bör enligt motionärerna också utformas så att individers vilja till arbete förstärks genom att arbete lönar sig, genom bra lön, rätt till pension och bra inkomstförsäkringar vid arbetslöshet, sjukskrivning och föräldraskap.
För att bedriva en väl avvägd ekonomisk politik räcker det enligt motionärerna inte att se till statens finansiella ställning, utan värdet på de reala tillgångarna, dvs. vägar, järnvägar och annat fysiskt kapital i statlig ägo, måste också beaktas. För att på bästa sätt följa utvecklingen över tid bör en investeringsplan över de samlade offentliga investeringarna varje år biläggas budgetpropositionen. Enligt förslaget ska planen redovisa i närtid genomförda, nu pågående samt planerade offentligt finansierade investeringsprojekt, både i absoluta tal och som andel av den samlade ekonomin, för samma period som utgiftstaken fastställs. Kapitalstockens utveckling bör särskilt belysas.
Aktiv näringspolitik – fler och växande företag
Sverige behöver en aktiv näringspolitik för fler jobb i nya och växande företag. I budgetmotionen för 2014 kommer Socialdemokraterna att föreslå flera insatser för att förbättra förutsättningarna för företagen.
Det handlar bl.a. om insatser som förbättrar villkoren för innovation och tillväxt. Investeringar i forskning och utveckling behöver i större utsträckning leda till nya varor och tjänster på marknaden. Försörjningen av riskkapital måste effektiviseras, och innovationstunga företag inom exempelvis miljöteknik måste få bättre förutsättningar att utvecklas och nå nya tillväxtmarknader. Ett innovationsråd bör inrättas direkt under statsministern. Till detta ska regionala utvecklingsråd knytas för samverkan kring innovationer, näringspolitik och arbetsmarknadspolitik på regional nivå. Statliga myndigheter bör ges i uppdrag att bidra till nya innovationer genom ökad statlig innovationsupphandling. Systemet med statligt riskkapital måste ses över i syfte att effektivisera statligt riskvilligt kapital, anser motionärerna. Det är också enligt motionärerna angeläget med fortsatta satsningar på drift och underhåll av järnvägen.
Socialdemokraterna avser också att föreslå fler insatser för att bana väg för nya jobb i små och medelstora företag. Små och medelstora företag har ofta svårt att finansiera investeringar och utvecklingskostnader, som i vissa fall även har positiva samhällsekonomiska effekter. Brist på likviditet, t.ex. till följd av att fordringar inte betalas i tid, innebär att företaget måste ligga ute med kapital, vilket kan äventyra hela företagets existens. Många företagare upplever i dag också bristande ekonomisk trygghet i samband med sjukdom och arbetslöshet. Många mindre företag uppger också ofta att de har stora problem med att anställa och få tag i rätt kompetens. Här behövs enligt motionärerna breda satsningar på bristyrkesutbildningar, en utbyggd yrkesutbildning och satsningar på högskolan.
Socialdemokraterna anser att det behövs en ny nationell strategi för svenskt exportfrämjande. Strategin bör involvera flera politikområden och innehålla såväl konkreta åtgärder som tydliga delmål och utvärderingspunkter. Åtgärderna bör inriktas på att skapa förutsättningar för fler jobb genom att stärka svenska företags export på tillväxtmarknaderna och öka andelen exporterande svenska företag. Sverige ska, enligt motionärerna, vara världsledande inom hållbar teknik och energieffektivisering, näringar med betydande tillväxtpotential och framtida möjligheter till export. Behovet av produkter och tjänster som syftar till att minska utsläpp och effektivisera energianvändningen växer i takt med att världsekonomin växer. Förslag på insatser som bör ingå i denna strategi är ytterligare insatser för exportstöd till de små och medelstora företagen med fokus på de växande marknaderna i Asien, Afrika och Sydamerika, subventionering av garantiavgifter för förstagångsexportörer samt stöd till bildandet av exportinriktade företagsnätverk. Ytterligare insatser bör enligt motionärerna tas fram och ske i nära samverkan med näringslivet och fackliga organisationer.
Insatser mot ungdomsarbetslösheten
Ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast kring 25 procent, vilket är betydligt högre än i jämförbara länder. Socialdemokraterna anser att den politik regeringen fört inte har fungerat. Den s.k. jobbpakten har gått om intet, och sänkningen av arbetsgivaravgifter för unga är ett ineffektivt skatteundantag. Motionärerna anser att ungdomsarbetslösheten ska stoppas genom att det införs en 90-dagarsgaranti som innebär att unga som inte har jobb senast efter 90 dagar ska erbjudas utbildning, praktik eller ett riktigt jobb inom de ungdomsavtal som slutits. Garantin bör innehålla tre komponenter: ett utbildningskontrakt för dem som inte avslutat gymnasiet, en tidsgräns för alla unga och en effektivisering av Arbetsförmedlingens insatser för unga.
Utbildningskontraktet bör enligt motionärerna gälla alla arbetslösa under 25 år som inte fullgjort sina gymnasiestudier. Kontraktet innebär att den arbetslöse snarast anvisas en individuellt utformad plan som leder fram till gymnasieexamen. Den unge ska kunna gå på komvux eller folkhögskola, hos en privat eller en offentlig aktör. Vissa kan komma att studera inom exempelvis vuxenutbildning eller folkhögskola på heltid, andra varvar deltidsstudier med antingen praktik eller arbete. Utbildningen ska vara ett krav för att få ekonomiskt stöd från samhället.
Tidsgränsen ska enligt motionen innebära att alla unga senast efter 90 dagar erbjuds jobb, utbildning som leder till jobb eller en kombination av utbildning och jobb. Det kräver, anser motionärerna, att samhället kliver in och bereder vägen för jobb inom de områden där arbetsmarknadens parter slutit yrkesintroduktionsavtal. I budgetmotionen för 2014 avser Socialdemokraterna att föreslå statligt stöd till parternas inrättande av yrkesintroduktionsjobb samt investera i fler platser i yrkesvux, yrkeshögskolor och högskolor.
Socialdemokraterna avser också att lägga fram förslag om en mer effektiv arbetsförmedling. Unga arbetslösa som behöver insatser ska kunna få dem från första dagen i arbetslöshet. Det behövs också en översyn av regelverket för yngre arbetslösa samt fler utbildningsplatser med tyngdpunkten där jobbchanserna är som störst.
Motverka långtidsarbetslösheten genom Extratjänster
Sedan regeringen tillträdde har antalet människor som gått utan arbete i mer än två år nästan tredubblats. Långtidsarbetslösheten hämmar enligt motionärerna framtidsutsikterna för den svenska ekonomin. Fas 3 sammanfattar enligt motionärerna mycket av det som är fel med den rådande arbetsmarknadspolitiken. De som står längst från arbetsmarknaden och har svårast att få jobb sätts i ineffektiva åtgärder. Samtidigt finns meningsfulla uppgifter i välfärden och i den ideella sektorn som behöver utföras och som skapar värde i samhället.
I budgetmotionen för 2014 avser Socialdemokraterna att föreslå s.k. Extratjänster i välfärden och i den ideella sektorn i syfte att samtidigt bryta långtidsarbetslösheten, stärka kvaliteten i vården och omsorgen och stärka den ideella sektorn. Den ekonomiska forskningen visar tydligt att ju mer aktiviteter för arbetssökande påminner om riktiga arbeten, desto större är sannolikheten att de arbetssökande hittar ett riktigt jobb. Socialdemokraternas förslag till Extratjänster utgår från följande principer: i) Staten ska stå för kostnaden för Extratjänsterna. De som utför Extratjänsterna ska vara de som mycket länge stått utan arbete och som i dag är föremål för sysselsättningsfasen i den s.k. jobb- och utvecklingsgarantin. ii) Arbetsuppgifterna ska höja kvaliteten i välfärden eller den ideella sektorn och får inte användas för att ersätta ordinarie personal. iii) Parterna ska sluta avtal om Extratjänsterna, och lön ska utgå enligt kollektivavtal. iv) Tjänsterna bör vanligtvis kombineras med utbildning för att ytterligare stärka individens framtida möjligheter på arbetsmarknaden. v) Antalet Extratjänster som en arbetsgivare kan få stöd för ska stå i proportion till den ordinarie arbetsstyrkan.
Mindre klasser i skolan
Varje elev ska ges verkliga förutsättningar att nå sin fulla potential i skolan. Då måste enligt motionärerna stora klasser bli mindre. Mindre klasser möjliggör en högre kvalitet på undervisningen. Det ger mer tid för lärarna med varje enskild elev och möjliggör att varje elev ges stöd i sin utveckling. Mindre klasser förbättrar också lärarnas arbetsmiljö. Elever som har svårigheter i skolan ska tidigt och kraftfullt ges stöd. Det krävs för att höja resultaten i skolan. Det är emellertid inte effektivt att minska klasstorleken i redan små klasser.
Internationell forskning visar att elever i små klasser har bättre inlärningsresultat än elever i normalstora klasser. En ny studie från IFAU visar att klasstorleken har så stora effekter på elevens lärande att det påverkar elevernas lön senare i livet och att löneeffekterna är tillräckligt stora för att intäkterna ska överstiga de direkta kostnaderna för klasstorleksminskningen. Också Skolverket konstaterar utifrån olika studier att klasstorleken har betydelse för elevernas resultat.
I budgetmotionen för 2014 avser Socialdemokraterna att föreslå medel för att minska klasstorlekarna så att lärarna får tid att ge varje elev stöd i sin utveckling.
Insatser redan i år för att motverka ungdomsarbetslösheten och stärka Sveriges konkurrenskraft
Sveriges ungdomar kan inte vänta. Redan här och nu krävs enligt motionärerna insatser för att bekämpa ungdomsarbetslösheten och att stärka Sveriges konkurrenskraft.
Socialdemokraterna anser att statens stimulans av yrkesintroduktionsjobben bör startas redan från halvårsskiftet 2013. I juni kommer fler än 12 000 elever att lämna grundskolan utan behörighet för att komma in på något av gymnasieskolans nationella program. För de elever i årskurs 9 som inte nått målen under terminen bör skolplikten utvidgas till att omfatta upp till fyra veckor av sommarlovet.
På den svenska arbetsmarknaden finns ett rekryteringsgap och ett behov av ingenjörer, biomedicinska analytiker, receptarier samt grundskollärare och gymnasielärare med ämneskompetens inom matematik och naturvetenskap. Motionärerna vill se fler platser på naturvetenskapligt och tekniskt basår så att fler får rätt behörighet, och motionärerna vill också förlägga studierna med början redan i sommar.
Folkhögskolorna ger människor möjlighet att ta en examen motsvarande gymnasieexamen och är för många en väg till arbete eller högre utbildning. Socialdemokraterna anser att fler ungdomar som inte avslutat läsårets kurser bör ges möjlighet att avsluta sina studier på en folkhögskola redan i sommar.
Det är angeläget att fler unga som anstränger sig för att hitta ett jobb får möjlighet att jobba på sommaren. Socialdemokraterna anser att kommuner som erbjuder större möjligheter till sommarjobb bör beviljas ett särskilt stimulansbidrag.
Dessa reformer skulle sammantaget kosta ca 640 miljoner kronor, vilket motionärerna anser bör finansieras bl.a. genom omdisponering av de medel som avsatts för utveckling av skolväsendet och annan pedagogisk verksamhet samt särskilda utgifter inom universitet och högskolor. Dessutom anser motionärerna att ettårsgymnasiet bör avvecklas, anvisningarna till Kulturarvslyftet stoppas samt Urban15 avvecklas.
2.3 Miljöpartiets förslag till riktlinjer
Ekonomisk politik för en ny arbetslinje
I partimotion 2012/13:Fi15 av Gustav Fridolin m.fl. med anledning av regeringens vårproposition konstaterar Miljöpartiet att 2008 års finanskris ännu gör sig påmind. Arbetslösheten fortsätter att vara hög, och enligt motionärerna är det de unga som är hårdast drabbade. Långtidsarbetslösheten har också stigit. Motionärerna konstaterar också att inkomstklyftorna i samhället har ökat som ett resultat av regeringens politik. Tydligast är skillnaden mellan de som har jobb och de som står utanför arbetsmarknaden. Mot bakgrund av detta presenterar motionärerna förslag till åtgärder särskilt inriktade mot att vända den negativa utvecklingen när det gäller ungdomars gymnasiekompetens, löneskillnaderna mellan män och kvinnor, arbetslösheten, inkomstfördelningen i samhället samt Sveriges klimatpåverkan. Miljöpartiet värnar stabiliteten i de offentliga finanserna och anser att det finanspolitiska ramverket har tjänat Sverige väl. Samtidigt behövs nu krafttag för att skapa nya jobb och minska arbetslösheten och säkra en långsiktig ekonomisk utveckling. Miljöpartiet presenterar därför insatser för att stärka gymnasiekompetensen bland unga och insatser som gäller yrkesutbildning för att få en bättre matchning på arbetsmarknaden, och de presenterar även investeringar i en grön ekonomi. Bättre villkor och sänkta kostnader behövs för småföretag så att dessa kan anställa, och satsningar behövs i offentlig verksamhet för att behålla kvalitet och skapa nya jobb.
Sammantaget utgör Miljöpartiets förslag till ekonomisk politik grunden för ”en ny arbetslinje” – en politik som skapar en positiv utveckling i viktiga framtidsfrågor och som gör Sverige världsledande på de områden som är viktiga för människan, för miljön och för ekonomin.
Nya jobb genom investeringar i ett modernare samhälle
I Miljöpartiets förslag till riktlinjer konstaterar partiet att de gröna investeringarnas andel i svensk ekonomi behöver öka för att på sikt stärka Sveriges konkurrenskraft. Miljöpartiet vill därför se ordentliga höjningar av de offentliga investeringarna. I en situation med hög arbetslöshet, stor ledig kapacitet i ekonomin och låga kapitalkostnader finns goda möjligheter att genomföra samhällsnyttiga investeringar som skapar jobb. Investeringar behövs också för att klimatanpassa Sverige. Med en offensiv investeringspolitik de närmaste åren skulle Sverige kunna dra fördel av starka statsfinanser, utan att äventyra den offentliga sektorns långsiktiga finansiering. Kostnaderna för att anpassa samhället redan nu är många gånger mindre än om vi väntar till senare. Till exempel riskerar fastigheter och viktig infrastruktur för hundratals miljarder kronor att förstöras om inga åtgärder vidtas. Investeringar krävs för att renovera bostäder med eftersatt underhåll och modernisera en ålderdomlig infrastruktur. Bostäderna i miljonprogramsområdena runt om i Sverige är i stort behov av upprustning och energieffektivisering. Motionärerna vill därför se en utvidgning och energianpassning av ROT-avdraget för att sätta fart på omvandlingen. Motionärerna presenterar också investeringar i järnväg, spårvägar och övrig kollektivtrafik samt i cykel- och gångvägar.
Klimatanpassningen skapar vinster i form av ett stort antal nya jobb. Det handlar bl.a. om nya arbetstillfällen inom t.ex. bygg-, industri- och tjänstesektorn.
Nya jobb i industrin
Sverige har enligt Miljöpartiet halkat efter de övriga nordiska länderna vad gäller investeringar i miljöteknik, och miljöpolitiken har misskötts. Merparten av de miljömål som har ställts upp kommer att missas med de åtgärder som nu finns på plats. Flera stora svenska industriföretag har en framskjuten position i arbetet för ett hållbart samhälle, även om mycket återstår innan företagen till fullo tar vara på den potential för nya jobb, produkter och metoder som omställningen till ett hållbart samhälle innebär. Motionärerna vill därför inrätta en grön innovationsfond som ska stimulera forskning för att utveckla miljöanpassade produkter och produktionstekniker. Det finns en stor potential för ökad industriexport, och innovationsfonden är ett medel för att utveckla svenska exportframgångar. Andra åtgärder är en riskkapitalsatsning och medel för ett demonstrationsprogram för svensk miljöteknik. Detta skapar jobb och bidrar till hållbar utveckling. En passiv miljöpolitik på hemmaplan betyder en mindre marknad för företag som tar fram smarta lösningar för framtidens samhälle.
Nya jobb i småföretagen och i tjänstesektorn
I Världsbankens rankning av företagsklimat har Sverige fallit och är nu sämst i Skandinavien. Miljöpartiet står för en offensiv och näringslivsvänlig företagarpolitik. Småföretagen är tillsammans med industrin stommen i svensk ekonomi. Det är i småföretagen de nya jobben växer fram. Skatten på personaloptioner bör därför sänkas kraftigt för att öka överlevnadschanserna för små innovationsföretag. Det ska göra det lättare att rekrytera personal med viktiga kunskaper och att få dessa att stanna kvar. Motionärerna vill också se en sänkning av arbetsgivaravgiften för småföretag och helt avskaffa sjuklöneansvaret för företag med upp till tio anställda.
Den halverade arbetsgivaravgiften för företag som anställer unga under 26 år ska ligga kvar. Det är inte lämpligt att, i ett läge med lågkonjunktur och hög ungdomsarbetslöshet, öka kostnaderna för företag som har unga anställda. Om arbetsgivaravgiften för unga höjs finns det en risk att många företag skulle säga upp unga anställda, med ökad arbetslöshet som följd. Motionärerna vill inte genomföra åtgärder som kan ha den effekten. Därför lämnas avgiften oförändrad, och Miljöpartiet presenterar dessutom aktiva åtgärder som gynnar de unga som behöver det bäst, nämligen de som varken arbetar eller går i skola. Åtgärderna beskrivs närmare i följande stycken.
Nya jobb för unga
Ungdomsarbetslösheten är högre i Sverige än i jämförbara länder i Europa. Miljöpartiet vill se en stor satsning på aktiva åtgärder för att få unga i arbete. En hög och långvarig ungdomsarbetslöshet är förödande för samhället i stort, men framför allt för den som inte får en ärlig chans att försörja sig själv och komma i gång med sitt vuxenliv.
Enligt motionärerna bör nya lokala arbetsförmedlingar, s.k. Startcentraler, inrättas för att få fler unga i arbete. Tanken är att insatserna ska skräddarsys efter varje ung persons behov och slussa personen vidare till praktik, utbildning eller jobb. Den unga ska få rätt till insats redan från första dagen i arbetslöshet, och alltså inte behöva vänta i tre månader som med dagens system. Startcentralen drivs av kommunen i samverkan med Arbetsförmedlingen och med nära koppling till det lokala näringslivet. Arbetsförmedlingen ska erbjuda kommunen att samverka, men kommunens deltagande bygger på frivillighet och uppmuntras med bidrag. Kommunerna får också ett utökat s.k. informationsansvar. Ansvaret innebär att kommunen är skyldig att veta vilka unga som är arbetslösa i deras kommun.
Miljöpartiet anser att tidig kontakt med arbetslivet ökar möjligheterna för unga att få jobb, särskilt för dem med sämre studieresultat. Därför vill motionärerna garantera att alla unga mellan 15 och 17 år kan erbjudas sommarjobb och utvecklad prao.
Det behövs fler vägar till gymnasiekompetens och utbildning för bättre matchning. Unga utan fullständiga gymnasiebetyg löper större risk än andra att fastna i långvarig arbetslöshet. Regeringens förslag på nya platser inom yrkesvux är bra men inte tillräckligt givet den höga arbetslösheten. Motionärerna vill erbjuda fler vägar till gymnasiekompetens genom att inrätta 5 000 nya platser på folkhögskolor och 5 000 platser på komvux. Vidare vill Miljöpartiet också se 2 500 nya helårsplatser vid branschinriktade jobbutbildningar och 1 000 nya helårsplatser på yrkeshögskolan.
Nya jobb inom välfärden
Högre kvalitet i välfärden ger nya jobb. En bra skola, en väl utbyggd barnomsorg och fungerande sjukvård är nödvändiga förutsättningar för en fungerande ekonomi. Miljöpartiet vill förbättra kvaliteten i välfärden bl.a. genom mer personal i skolan och genom förbättringar i äldreomsorgen. Detta innebär att nya jobb skapas. Motionärerna vill se riktade medel till kommuner och landsting för att anställa personal i äldreomsorgen.
Ökad kvalitet i skola och utbildning
Lärarna är den enskilt viktigaste förutsättningen för en skola av högsta klass. Motionärerna föreslår en ambitiös satsning för att stärka Sveriges lärarkår. Regeringens karriärreform är ett steg i rätt riktning men har flera allvarliga brister. Miljöpartiet vill inrätta dubbelt så många karriärtjänster och satsar dessutom på en generell kompetens- och löneutveckling för alla Sveriges lärare. Vidare ska 20 000 utvecklingslärare och 10 000 lektorer få lönehöjningar på 5 000 respektive 10 000 kronor i månaden. Denna möjlighet ska även omfatta lärare i förskola och fritidshem.
Skolan har skyldighet att ge varje elev det stöd som behövs för att han eller hon ska nå kunskapsmålen. Trots det lämnar allt fler skolan utan fullständiga betyg och de kunskaper som behövs i vuxenlivet. Lärare ska ges rätt att ordinera särskilt stöd till elever som behöver det. I dag har bara rektor den befogenheten. Med ordinationsrätten som grund ska skolan kunna garantera varje elev rätten att lära sig läsa, skriva och räkna innan han eller hon lämnar årskurs tre. Exempel på sådant stöd är prioritering av matte och svenska, ökad undervisningstid och undervisning på helger eller lov.
Segregationen i samhället avspeglas även i skolväsendet. Vissa skolor är i större behov av resurser för att klara sitt kunskapsuppdrag. Miljöpartiet vill ålägga kommunerna att införa ett resursfördelningssystem som riktar skolans pengar dit de bäst behövs.
Forskning och högre utbildning av hög kvalitet är centralt för att kunna klara framtidens utmaningar och stärka Sveriges internationella konkurrenskraft. På senare år har dock anslagen urholkats och antalet utbildningsplatser minskat. Motionärerna presenterar ett flertal förslag till åtgärder för att stärka kvaliteten i den högre utbildningen, t.ex. mer resurser för forsknings- och arbetslivsanknytning i grundutbildningen, förbättrade villkor för doktorander, förtydligade innovationsuppdrag för lärosätena och borttagande av studieavgifter för studenter utanför EES.
Grön ekonomi – en ny ekonomisk inriktning
Miljöpartiet menar att världen är på väg mot en klimatkollaps. Följderna av ett förändrat klimat blir alltmer uppenbara. Rapporter om extrema väderhändelser kommer nu nästan dagligen. Översvämningar och jordskred riskerar att drabba allt fler orter i Sverige. Utsläppen av växthusgaser ökar, och de globala klimatförhandlingarna går mycket långsamt. Sverige har lovat att minska sina egna utsläpp till en hållbar nivå och bidra till att finansiera det globala klimatarbetet.
Det svenska klimatarbetet har dock enligt Miljöpartiet havererat, och regeringens linje är oklar. Trots det alarmerande läget verkar regeringen nöjd med utvecklingen. Statsministern har gått från att i sin första regeringsförklaring 2006 kalla klimatfrågan för en ödesfråga för världen till fullständig uppgivenhet och passivitet. Miljöpartiet anser att det är dags för Sverige att åter bli en förebild för andra länder och presenterar en rad aktiva åtgärder för att minska klimatutsläppen. Miljöpartiet anser att en klimatlag bör upprättas, ett klimatpolitiskt ramverk av samma slag som det finanspolitiska ramverket med tydliga mål om utsläppsminskning. Ett sådant ramverk ger fasta spelregler och skapar disciplin, trovärdighet och transparens.
Ökad beskattning av miljöresurser och utsläpp skapar enligt Miljöpartiet nya skatteintäkter för staten. För att underlätta omställningen mot en hållbar ekonomi kan dessa skatteintäkter användas till att skatteväxla genom sänkt skatt på t.ex. arbete. Det finns många exempel på att gröna skatter gynnar Sveriges ekonomiska utveckling, och motionärerna anser därför att skatteväxlingen långsiktigt bör fortsätta. På kort sikt prioriteras stora investeringar i bl.a. förnybar energi, infrastruktur och energieffektiviseringar. Miljöpartiet vill också se sänkta arbetsgivaravgifter. Framöver kan höjda miljöskatter användas i större utsträckning för att sänka kostnaderna för arbete.
Omställningen av energisystemet till förnybar energi är en central del i en hållbar energi- och klimatpolitik. Att göra medborgarna delaktiga i denna omställning är en framgångsfaktor. Det kan dels öka produktionen, dels stärka de positiva attityderna till förnybar energi. Motionärerna anser att kommunerna ska få fastighetsskatten på vindkraftsanläggningar, grannar till vindkraftverk ska ges rätt till delägande och den som levererar egen el till nätet ska få kvitta den mot el som han eller hon köper.
Miljöpartiet vill att vi i Sverige även i framtiden ska kunna använda våra naturtillgångar för att skapa ekonomiskt välstånd och livskvalitet. Då krävs ett långsiktigt hållbart och tydligt regelverk. Nya affärsmöjligheter finns t.ex. inom området ”urban mining” – utvinning av de stora mängder metaller som ligger nedgrävda under våra städer i form av gamla kablar och ledningar. Naturvårdsverket har också fått i uppdrag av regeringen att se över den s.k. deponiskatten. Inom ramen för utredningen bör förslag tas fram om hur man kan öka utvinningen av metaller i gruvdeponier.
Vinsterna från utvinningen av våra gemensamma naturtillgångar ska komma samhället till del i högre utsträckning än i dag. På många håll i världen finns eller diskuteras införandet av en särskild gruvbrytningsskatt. Miljöpartiet vill införa en liknande skatt i Sverige men anser att formerna behöver utredas.
Motionärernas vision är ett 100 procent ekologiskt jordbruk. Med ett ekologiskt jordbruk minskar spridningen av miljögifter, problemen med övergödning lindras och växt- och djurlivet kan blomstra. Den globala livsmedelsproduktionen är överansträngd. Det behövs en kraftfull politik för att bryta denna utveckling. Ett led i detta arbete bör vara att livsmedel, liksom andra produkter, bär sina egna miljökostnader.
Miljöpartiet anser vidare att livsmedelsproduktionen i Sverige ska öka, och motionärerna vill se åtgärder inom bl.a. jordbruksinriktad forskning och ekologisk produktion. Det svenska och europeiska jordbruksstödet ska användas till att främja övergången till ekologisk produktion, inte som i dag där merparten av stödet går till storjordbruk som inte tar ett miljöansvar.
2.4 Sverigedemokraternas förslag till riktlinjer
Sverigedemokraternas väg framåt – full sysselsättning
Sverigedemokraterna konstaterar i partimotion 2012/13:Fi12 av Jimmie Åkesson m.fl. att den långsamma återhämtningen i resten av världen i allmänhet men i euroområdet i synnerhet gör att Sverige blir alltmer beroende av inhemsk konsumtion och efterfrågan. För att hantera hushållens ökade skuldsättning bör ett amorteringskrav på åtminstone ned till 75 procent införas. Ett amorteringskrav med bibehållet ränteavdrag skulle lindra Riksbankens oro och kunna leda till en räntesänkning. Det är beklagligt att regeringen har ställt sig kallsinnig till Sverigedemokraternas initiativ till införande av ett amorteringskrav.
Motionärerna anser att regeringen baserar sin ekonomiska politik på överdrivet optimistiska prognoser. Regeringens prognos för såväl arbetslöshet som BNP avviker kraftigt från exempelvis Konjunkturinstitutets. Det är oroväckande ur ett förtroendeperspektiv och riskerar att skada ett i övrigt gediget finanspolitiskt ramverk.
Sverigedemokraterna presenterar i sin motion insatser för full sysselsättning. Ett omfattande landsbygdslyft kompletteras med åtgärder inom arbetsmarknad, invandring, utbildning, forskning och innovation samt infrastruktur.
Landsbygdslyftet
I Sverigedemokraternas förslag till riktlinjer presenteras en politik för hela Sverige. Motionärerna lanserar åtgärder för de 1,4 miljoner människor som bor och verkar på den svenska landsbygden. Det finns näringar som kan blomstra på landsbygden, och avfolkningstrenden kan motverkas genom att optimala förutsättningar för tillväxt och sysselsättning skapas i landsbygdsmiljöer. Många företag kan utvecklas bättre på landsbygden än i tätorter, t.ex. företag som arbetar med vidareförädling av råvaror och företag som inte måste vara belägna i närheten av sin huvudsakliga marknad. Utmaningen ligger i att skapa förutsättningar för näringar som drar nytta av de fördelar som landsbygden erbjuder inom exempelvis skog, jordbruk, vattenbruk, besöksnäring, gruvor och mineraler samt natur- och kulturmiljöer. Landsbygdslyftets åtgärder, av vilka några redovisas i de följande styckena, skapar förutsättningar för 25 000 nya jobb på landsbygden.
Skogsindustrin sysselsätter 200 000 människor i Sverige. Enligt motionärerna finns det potential för ytterligare tillväxt inom industrin, men det kräver insatser inom t.ex. infrastruktur, utbildning och forskning. Därför bör bl.a. en upprustning av kommunikationsvägar som inlandsbanan och tvärbanorna genomföras. Anslagen till Sveriges lantbruksuniversitet och Linnéuniversitetet bör också öka för att stärka skogs- och träprogrammet vid universiteten. Miljöpåverkan av användningen av torv som biodrivmedel bör studeras. Sverige geologiska undersökning ska få i uppdrag att inventera torvmarkerna för att utreda var och i vilken utsträckning som brytning är lämplig.
Sverige har nästan 100 000 sjöar och över 200 mil kust. Trots det är utnyttjandet av vattenresurserna väldigt blygsamt. Sverige har potential att bygga upp ett hållbart och omfattande vattenbruk med ökad sysselsättning som följd. Under 2011 odlades det i vårt land ca 12 000 ton fisk. I Norge är motsvarande siffra närmare 1 miljon ton. Motionärerna vill utöka antalet fiskodlingar och skjuter till resurser för att öka odlingen av matfisk till ca 300 000 ton.
Sverigedemokraterna är starkt kritiska till flera av de direktiv som EU beslutat om och som får återverkningar på det svenska jordbruket och vill i grunden omförhandla flera av avtalen för det svenska EU-medlemskapet. Bland annat bör handelsavtalen omförhandlas och import av chark- och mejeriprodukter som tillverkats på sätt som inte är förenliga med den svenska djurskyddslagstiftningen förbjudas. Detta för att svenska bönder ska kunna konkurrera på lika villkor. Svenska bönder ska också kompenseras för merkostnader som uppkommer till följd av att de lever upp till den svenska djurskyddslagstiftningen genom att ett särskilt djurvälfärdsbidrag införs.
En viktig del av vårt kulturarv är de byggnader som bedöms vara av kulturhistoriskt värde. De fyller inte minst funktionen att lyfta fram kulturarvet i det svenska vardagliga samhället. Sverigedemokraterna vill införa ett särskilt riktat ROT-avdrag för renoveringsarbete på byggnader av kulturhistoriskt värde.
Turistnäringen är viktig för Sverige och förväntas öka i storlek. Under 2011 omsatte den svenska besöksnäringen 264 miljarder kronor och hade ca 165 000 anställda. Motionärerna vill öka anslagen bl.a. till mindre flygplatser med lönsamhetsproblem och till viss trafik av samhällsintresse. Regelverken för uppförande av nya anläggningar, såsom hotell eller skidliftar i fjällmiljö, bör underlättas.
Den svenska gruvnäringen upplever något av en renässans där efterfrågan från Kina tillsammans med EU:s ambitioner om att bli mer självförsörjande driver upp priserna. Den svenska gruvnäringen har därtill långa anor. För att stärka industrin bör Malmbanan rustas upp med fler mötesstationer för 750 meter långa tåg. Det behövs också insatser inom utbildningar kopplade till gruvnäringen, såväl längre ingenjörsutbildningar som kvalificerade yrkesutbildningar.
Sverigedemokraterna förespråkar ett återinförande av den allmänna värnplikten. Redan 2014 bör 6 000 ungdomar tas ut för genomförande av grundläggande militär utbildning. Målsättningen är att hälften av dessa ska kontrakteras för krigsplacering vid brigaderna. På lång sikt är målsättningen att huvuddelen av de unga männen i varje årskull ska genomföra värnplikt.
Bekämpa arbetslösheten och stärk företagens konkurrenskraft
Arbetet med att sänka skatterna på arbete för låg- och medelinkomsttagare bör fortsätta, enligt motionärerna. Detta sker enklast genom införande av ett femte jobbskatteavdrag, vilket Sverigedemokraterna också tidigare föreslagit. Generella sänkningar av de sociala avgifterna bedöms av motionärerna som en ineffektiv åtgärd för att stimulera sysselsättningen. I stället riktar Sverigedemokraterna åtgärder specifikt till småföretagen genom införande av ett takbegränsat socialavgiftsavdrag. På liknande sätt ska sjuklöneansvaret för mikro- och småföretagen lindras avsevärt.
Den massiva ungdomsarbetslösheten beror delvis på den överteoretisering som skett av gymnasieskolans olika program. Resultaten är att yrkeskunniga ungdomar har fått en undermålig utbildning med ett alltför litet inslag av praktik och alltför mycket teori i sina yrkesinriktade program. Sverigedemokraterna menar att yrkesutbildade efterfrågas i allt större utsträckning. Införande av lärlingsjobb är därför en av de viktigaste åtgärderna för att bryta ungdomsarbetslösheten. Den nya anställningsformen möjliggör för en arbetsgivare att anställa en ung lärling med en provanställningsperiod om tolv månader i stället för dagens sex. Under denna tid avskaffas arbetsgivaravgiften helt.
De stora multinationella företagen står för en stor del av den kunskaps- och innovationsbaserade verksamhet som bör utgöra grunden för svensk konkurrenskraft. Motionärerna vill behålla de större företagen i Sverige och vill att företagen ska bli fler och växa samt investera på hemmaplan i stället för i andra höginkomstländer. Regeringens bolagsskattesänkning bör därför behållas, och utgångspunkten och målsättningen för Sveriges bolagsskatt bör vara att den ligger under eller i paritet med EU-genomsnittet. Åtgärder för att stärka högre utbildning och forskning ska säkra tillgången till högkvalificerad arbetskraft, vilket är en viktig faktor när de stora multinationella företagen väljer var de förlägger sin verksamhet.
Sverigedemokraterna avser att i kommande budgetmotion presentera ett helhetspaket för att komma till rätta med orättvisor och arbetsmiljöproblem inom den offentliga sektorn.
Minskad invandring
Enligt Sverigedemokraterna är utgångspunkten i utformandet av invandringspolitiken att den ska vara gynnsam för Sverige. Ambitionen är att återgå till en behovsprövad arbetskraftsinvandring och en väl reglerad asyl- och anhöriginvandring. Givetvis ska gällande avtal och konventioner samt asylinstitutet respekteras. Ungefär en tredjedel av den totala arbetslösheten kan direkt förklaras av dagens ansvarslösa invandringspolitik som varken förmår säkerställa att lagar och regler följs eller motverka utanförskap och ett segregerat, splittrat Sverige. Detta skapar förödande konsekvenser för såväl samhället i stort som den enskilde invandraren. Motionärerna avser att i grunden reformera invandringspolitiken med välfungerande regelverk och en balanserad syn på invandringens syfte och konsekvenser. Sverigedemokraternas förslag till åtgärdspaket beräknas minska asyl- och anhöriginvandringen med totalt 90 procent. Minskningen är främst en följd av ett minskat söktryck men också av rättssäkra prövningar och verkställda avvisningsbeslut.
Den fria arbetskraftsinvandring som infördes 2008 har inneburit kraftiga påfrestningar på arbetsmarknaden. Den har lett till stora undanträngningseffekter av svensk arbetskraft och samtidigt möjliggjort lönedumpning. Motionärerna vill modernisera de nuvarande reglerna för arbetskraftsinvandring genom att införa ett s.k. blåkortssystem. Ett sådant regelverk möjliggör ett mottagande av uteslutande högkvalificerad personal. Sverigedemokraterna är öppna för anhöriginvandring och familjeåterförening men anser att detta bör följa ett väl uppbyggt regelverk. Ansvaret för den invandrades försörjning och omsorg bör ligga på anknytningspersonen, inte den svenska staten, fram till dess att svenskt medborgarskap eventuellt erhålles.
Den som invandrar till Sverige i vuxen ålder genomgår i regel en anpassningsprocess för att bli en del av det svenska samhället. För att underlätta denna process och säkerställa att alla som invandrar till vårt land får kunskap om såväl rättigheter som skyldigheter gentemot staten vill motionärerna bygga ut och förstärka den samhällsorientering som i dag erbjuds. Innehållet ska utvecklas, och som kunskapsmål ska införas att deltagaren ska känna till inte bara de formella delarna av ett liv i Sverige utan även ha kunskap om normer, värderingar, traditioner och sedvänjor.
Ökad kvalitet i skolor och högskolor
Kommunaliseringen i början av 1990-talet har skapat en segregerad och ojämlik skola. Sverigedemokraterna anser därför att huvudmannaskapet för skolan ska återgå till staten.
Friskolereformen har medfört möjligheten att skapa fler pedagogiska profiler och inriktningar på skolor. Samtidigt har den lett till brister i likvärdighet. Motionärerna föreslår ett friskolesystem som, i likhet med det system som finns i Finland, kräver att det finns ett belagt behov av den utbildning som en friskola planerar att ge. Ägare ska inte heller kunna ta ut vinst ur en friskola.
Grundskolan ska förlängas med ytterligare ett år genom att förskoleklassen blir obligatorisk. Vad gäller gymnasieskolan motsätter sig motionärerna de besparingar som regeringen genomförde under 2012 och som planeras fortsätta och öka under de kommande åren. För att stärka matchningen på arbetsmarknaden skapas 5 000 nya platser inom den kommunala vuxenutbildningen. Av samma anledning bör anslagen till Myndigheten för yrkeshögskolan öka.
I en strävan att effektivisera högskolorna, med förväntan att de bättre ska matcha sitt utbildningsutbud med arbetsmarknadens behov av kompetens, bör resurstilldelningssystemet förändras.
Bättre förutsättningar för forskning och innovation
Sverige är fortfarande ett av de stora innovationsländerna, men utvecklingen har under en längre tid gått åt fel håll. Sverigedemokraternas vision är att Sverige ska vara en framträdande kunskapsnation. Den forskning som bedrivs på svenska universitet och högskolor är oerhört viktig för att landet ska kunna underhålla och återskapa den spetskompetens som är nödvändig för att skapa nya innovationer och ny kunskap. Forskningsanslagen till högskolorna och universiteten bör därför öka under den kommande budgetperioden.
En stor del av den tekniska utvecklingen är inte direkt kopplad till forskningsprogram utan följer av nyskapande företagande. Samtidigt som det ofta är hos mindre svenska företag, eller enskilda individer, som grunden till morgondagens stora innovationer finns saknar dessa ofta möjligheter att till rimliga motkrav söka riskkapital på den fria kapitalmarknaden. Sverigedemokraterna vill därför inrätta en marknadskompletterande riskkapitalfond med fokus på kunskapsintensiva branscher och nyskapande småföretag.
Stärkt infrastruktur
Sverigedemokraternas ambition är att genom utökade anslag till drift, underhåll och investeringar såväl minska funktionsstörningarna i vägnätet och järnvägsnätet som öka kapaciteten där bristerna är som störst. Underhållet av det svenska järnvägsnätet är extremt eftersatt, vilket har fått till följd att människor varje dag kommer för sent till sina arbeten.
Det svenska järnvägsnätet är hårt belastat. Antalet sträckor som anses fullbelagda har ökat från 13 år 2005 till 30 år 2010. Enligt Trafikverket är det viktigt att prioritera en kapacitetsökning på Södra och Västra stambanan, Ostkustbanan, Malmbanan samt runt storstäderna. Det är också Sverigedemokraternas bedömning att samtliga delar av järnvägen bör återregleras till statlig kontroll.
Regeringens ambition är att 90 procent av hushållen ska ha tillgång till snabbt bredband 2020. I vissa fall kan det vara omöjligt att dra bredbandskabel, men att utelämna hela 10 procent av Sveriges hushåll är ett för lågt ställt mål. Sverigedemokraterna vill höja ambitionen till minst 95 procent av hushållen till 2020.
2.5 Vänsterpartiets förslag till riktlinjer
Alternativt ekonomiskt ramverk
Det överordnade målet för Vänsterpartiets ekonomiska politik är full sysselsättning. Detta framhålls i partimotion 2012/13:Fi14 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V). Alla som vill och kan arbeta ska ha ett jobb. Full sysselsättning kan nås vid olika sysselsättningsgrader. Utöver målet om full sysselsättning bör därför den ekonomiska politiken inriktas på att åstadkomma en hög sysselsättningsgrad.
Kvinnors sysselsättningsgrad är fortfarande lägre än mäns. En ekonomisk politik som ökar kvinnors möjligheter till anställning på arbetsmarknaden är därför av avgörande betydelse.
Enligt motionärerna bör ramverken för finans- och penningpolitiken utformas och utvärderas utifrån dessa mål. Ramverken i deras nuvarande utformning har enligt motionärerna nått vägs ände. Det nuvarande ramverket för finanspolitiken består främst av budgetmässiga restriktioner i syfte att säkerställa starka offentliga finanser. De offentliga finanserna utgör emellertid inget problem i Sverige, vilket däremot arbetslösheten gör. De finanspolitiska ramverken bör därför kompletteras med ett ramverk för full sysselsättning bl.a. genom att regeringen två gånger per år presenterar en åtgärdsplan för full sysselsättning för riksdagen.
Med massarbetslöshet och stora eftersatta behov inom den offentliga sektorn är det enligt motionärerna inte rimligt att prioritera ytterligare lägre statsskuld framför investeringar som kan få ned arbetslösheten och stärka välfärden. Mot den bakgrunden vill motionärerna ersätta överskottsmålet med ett mål om balans över en konjunkturcykel. Det budgetpolitiska ramverket bör enligt motionärerna utgöra en avvägning mellan å ena sidan fasthet och stramhet och å andra sidan handlingsutrymme och flexibilitet. Det nuvarande systemet med fyraåriga utgiftstak har enligt motionärerna en inneboende svaghet i detta avseende varför utgiftstaken endast bör sättas för det kommande budgetåret. Vidare bör budgetlagen ändras så att lånefinansiering kan utgöra huvudprincip i stället för att finansieras via anslag i statsbudgeten. Dagens system riskerar leda till att viktiga samhällsinvesteringar inte kommer till stånd eller skjuts på framtiden. Kommunernas balanskrav ska vidare gälla över en konjunkturcykel så att kommunerna i större utsträckning kan planera sin verksamhet.
Målen för penningpolitiken behöver enligt motionärerna kompletteras med ett mål för sysselsättningen. Riksbanken har varit dålig på att stabilisera ekonomin kring fullt resursutnyttjande och därför behöver penningpolitiken kompletteras med ett explicit mål för den reala ekonomin. Vänsterpartiet anser att ett mål för sysselsättningen är det mest lämpliga målet för den reala ekonomin. Vidare anser motionärerna att inflationsmålet bör höjas till 3 procent och att målet ska vara ett mått på den underliggande inflationen.
Bekämpa arbetslösheten
I motionen framhålls att samtidigt som Sverige har bland de starkaste statsfinanserna i världen har massarbetslösheten blivit vardag. Sedan regeringen tillträdde har arbetslösheten ökat och sysselsättningsgraden fallit samtidigt som arbetsmarknadspolitiken har nedrustats. Den förda politiken har enligt motionärerna misslyckats.
Samhället ska vara solidariskt och bygga på gemensamma lösningar, där huvuduppgiften är att bekämpa arbetslösheten. Full sysselsättning är det övergripande målet. Detta kräver en bra arbetslöshetsförsäkring som alla har råd med och möjligheter till omskolning och vidareutbildning. Arbetslöshetsförsäkringen ska därför återupprättas som en inkomst- och omställningsförsäkring. Taket och ersättningsnivån ska höjas och indexeras till löneutvecklingen. Arbetslöshetsavgiften ska avskaffas. Vidare ska arbetslivet präglas av trygghet och goda arbetsvillkor, varför fasta jobb på heltid ska vara norm.
Enligt motionärerna är ungdomsarbetslösheten ett av våra största samhällsproblem. Regeringens satsningar på jobbgaranti och sänkta arbetsgivaravgifter har inte gett någon effekt. Nedsättningen av arbetsgivaravgiften för unga har varit en ineffektiv och dyr åtgärd. För att komma till rätta med den höga ungdomsarbetslösheten krävs breda samhällsinsatser i form av en aktiv arbetsmarknads- och utbildningspolitik som rustar arbetslösa ungdomar för framtiden och erbjuder dem en väg in i arbetslivet. Vänsterpartiet vill därför genomföra en bred satsning med en rad åtgärder inom ramen för en ungdomsgaranti. Garantin innebär att den arbetslöse ska få hjälp direkt och erbjudas arbete till avtalsenlig lön eller utbildning inom 90 dagar. Inom ramen för garantin erbjuds fyra former av arbete: garantijobb, utbildningsvikariat, lärlingsanställning och traineeanställning. Därutöver erbjuds fyra olika former av utbildning: arbetsmarknadsutbildning, yrkeshögskola, yrkesvux och komvux. Sammantaget skapas 57 000 platser.
Nedsättningen av socialavgifter för unga och den särskilda löneskatten för äldre slopas, och den sänkta restaurangmomsen återställs till 25 procent. Genom en aktiv utbildnings- och arbetsmarknadspolitik rustas människor för jobb, bl.a. genom fler platser på arbetsmarknadsutbildningar, yrkesvux och högskoleplatser.
Stora investeringar
Det behövs enligt motionärerna stora investeringar i infrastruktur, i energieffektivisering och i ny teknik för att ställa om ekonomin i en mer klimatvänlig riktning. Ambitionsnivån i klimatpolitiken behöver höjas. Motionärerna vill därför höja det svenska utsläppsmålet till 45 procent till 2020, och utsläppsminskningarna ska göras i Sverige. Sverige bör också anta en bindande klimatbudget med utsläppstak för fossila växthusgaser.
Vänsterpartiet vill bygga ut och förbättra landets infrastruktur för att därigenom bygga ett hållbart transportsystem i Sverige som sätter pendlaren i centrum. Breda samhällsnyttiga investeringar i grön infrastruktur bidrar till att både miljö- och klimatmål uppnås. Regeringens ram för infrastrukturinvesteringar medför enligt motionärerna att det saknas instrument för att genomföra ett systemskifte till hållbara transportlösningar och kraftigt minskade utsläpp. Avsaknaden av ett sammanhållet järnvägssystem minskar dessutom möjligheterna att kostnadseffektivt använda bristfälliga anslag för underhåll och investeringar. Motionärerna anser därför att järnvägen bör återregleras och att samhället bör ta ett helhetsansvar för järnvägssystemet. Flaskhalsar ska byggas bort och underhållet öka. Motionärerna vill vidare bygga höghastighetsbanor.
För att möta de klimatutmaningar världen står inför kommer satsningar på miljötekniska innovationer att vara nyckeln till framgång. För detta krävs stora miljöinvesteringar. Genom att tillföra medel till forskning och utveckling av miljöteknik kan Sverige stärka sin position inom områden där vi står starka och därmed lägga grunden till nya företag, ökad sysselsättning och ökad export av miljöteknik. Motionärerna vill genomföra lokala hållbara investeringar genom ett klimatprogram. Genom ett statligt investeringsstöd ska utsläppsminskningar och sysselsättning stimuleras i kommuner och landsting i samarbete med företag.
Bostadsbristen i storstäder måste byggas bort, och inom välfärden finns det enligt motionärerna stora eftersatta behov. Investeringar i nya bostäder bidrar till att folk kan flytta dit jobben finns samtidigt som det ökar företagens möjligheter att rekrytera den kompetens som efterfrågas. För att stimulera ett ökat bostadsbyggande med inriktning på hyresrätter till rimliga priser med låg energiförbrukning ska ett statligt stöd utformas. Dagens ROT-avdrag tidsbestäms till utgången av 2015, och den maximala skattereduktionen sänks till 15 000 kronor 2014 och 2015.
Genom investeringarna hålls efterfrågan uppe samtidigt som de stärker Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar.
Aktiv näringspolitik
Sverige behöver snabbt ställa om till innovationsdriven tillväxt. Konkurrensen ska mötas med högre kunskapsinnehåll och resurseffektivare produktion samt en produktion av varor och tjänster som utgår från våra samhällsutmaningar. Samverkan mellan företag, universitet, forskningsinstitut och myndigheter är av yttersta vikt för att få en verksamhet som inte bara styrs av kortsiktiga vinstmotiv. Vinnovas strategiska innovationsprogram ska inriktas mot tre övergripande samhällsutmaningar: klimatutmaningen, den växande befolkningen och globaliseringen.
Forskning och utveckling i små och medelstora företag stimuleras genom ett stöd till alla företag med upp till 250 anställda. Företag med upp till 10 anställda ska dessutom slippa betala 14 dagars sjuklön.
Ett mer jämlikt samhälle
Kvinnors ställning och lika möjligheter på arbetsmarknaden är av stor vikt för samhällsekonomin. Gapet mellan kvinnors och mäns sysselsättning, löner och inkomst ska bekämpas och kvinnors ställning på arbetsmarknaden stärkas. För att stärka kvinnors möjlighet till lönearbete och möjlighet att delta på arbetsmarknaden på lika villkor individualiseras föräldraförsäkringen, och fler platser ska skapas inom barnomsorgen på obekväm arbetstid. Genom mer personal och utbildning inom hemtjänsten och äldreomsorgen vill motionärerna uppnå en bättre kvalitet i vård, skola och omsorg. I syfte att öka kvinnors sysselsättningsgrad och ge kvinnor samma tillträde till arbetsmarknaden som män vill motionärerna tillsätta en jämställdhetskommission.
Gemensam välfärd och likvärdig skola
En förutsättning för en riktigt bra skola, vård och omsorg är enligt motionärerna att ägarna och huvudmännen fokuserar på det viktigaste. Kvaliteten och behoven ska alltid komma i första rummet, inte möjligheten att berika sig på verksamheten. Välfärden ska därför avkommersialiseras för att säkerställa att alla skattemedel går till det de är avsedda för. Det ska enligt motionärerna inte vara möjligt för vinstdrivande företag att bedriva verksamhet med skattemedel i kärnverksamheterna inom vård, skola och omsorg. Skolor som drivs av vinstintresse står i motsättning till att ge alla elever den kunskap och den utbildning de har rätt till. Vinstsyftande bolag och utbildningskoncerner ska inte få driva skolor med hjälp av offentliga bidrag.
Motionärerna vill höja arbetskraftens kunskap i bred bemärkelse genom ett brett kunskapslyft. Grundskolan måste förbättras, kvaliteten i de gymnasiala yrkesutbildningarna behöver förstärkas och den högre utbildningen måste göras mer tillgänglig för alla samhällsklasser. Alla elever ska ha samma rätt till kunskap, lärande och utveckling oavsett bakgrund och förutsättningar.
Enligt motionärerna är behoven av fler anställda och ökade resurser inom kommuner och landsting stora. Medel till kommunsektorn kommer därför att avsättas bl.a. genom att statsbidragen värdesäkras med en automatisk uppräkning för pris- och löneförändringar. Kommunerna tillförs också medel genom riktade satsningar, t.ex. för att öka bemanningen och kvaliteten inom äldreomsorgen. Genom riktade statsbidrag ska bl.a. lärartätheten öka. Sverige ska konkurrera med kunskap och kvalitet, inte med låga löner.
Rättvisa skatter
Målsättningen med Vänsterpartiets skattepolitik är att trygga välfärden, få fler människor i arbete, minska inkomstskillnaderna och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Skatt ska betalas efter bärkraft, och välfärd ska fördelas efter behov. Det är viktigt att eftersträva ett skattesystem som är enhetligt och likformigt samt har så få undantag som möjligt. Skattefusk ska bekämpas. Den borgerliga regeringen har allvarligt urholkat skattesystemets grunder och principen om skatt efter bärkraft. Skattesystemet behöver därför ses över i form av en parlamentarisk utredning.
Jobbskatteavdraget ska stegvis fasas ut till förmån för en rättvis och likformig beskattning. Skatteuttaget måste upplevas som rättvist för att få acceptans, varför det krävs en ökad progressivitet i systemet. Motionärerna vill därför att skatten höjs vid högre inkomster. Avdragsrätt för fackligt medlemskap och för medlemsavgiften i a-kassan återinförs.
Skatter och avgifter är enligt motionärerna nödvändiga och viktiga styrmedel i klimat- och miljöomställningen. Den som orsakar negativ miljö- och klimatpåverkan ska också stå för kostnaderna, varför bl.a. en kilometerskatt för tunga fordon ska införas.
Regeringens förslag om investeringsavdrag avvisas. Fastigheter är tillgångar vars marknadsvärde ska tillåtas slå igenom mer i beskattningen än vad det gör i dag. Utformningen av en förmögenhetsskatt med införande 2015 ska utredas. Från och med 2015 vill motionärerna införa en arvsbeskattning.
I syfte att begränsa spekulationsekonomin och styra kapitalet till riktiga investeringar införs en skatt på finansiella transaktioner. Skatten finansierar ungdomsgarantin.
2.6 Övriga motioner
Nationell jämlikhetskommission
I motion 2012/13:Fi262 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S) anförs att regeringen bör tillsätta en nationell jämlikhetskommission för att analysera skillnader i livsvillkor och föreslå förändringar för ett mer jämlikt samhälle. Analysen ska innehålla ett tydligt genusperspektiv. Motionärerna framhåller att barns framtid inte ska avgöras av vad föräldrarna tjänar eller var man bor. Utbildning och trygghet ska vara för alla. Vård ska ges på lika villkor och hälsoklyftor minskas. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter att påverka, och ingen ska hindras av diskriminering och fördomar. Ett jämlikt Sverige är enligt motionärerna också ett framgångsrikt Sverige genom att begåvning, talanger och arbetsvilja tas till vara. Utvecklingen går dessvärre i en helt annan riktning, menar motionärerna. Ojämlikheten, ekonomiskt och socialt, har ökat i Sverige under de senaste decennierna och förstärkts genom en rad politiska beslut de senaste sex åren. Den här utvecklingen är inte värdig ett välfärdsland som Sverige. Ett jämlikt samhälle ökar människors reella frihet och valmöjligheter, vilket ökar den sociala rörligheten och bidrar till en mer dynamisk ekonomi, enligt motionärerna.
2.7 Yttranden från andra utskott
Skatteutskottet och arbetsmarknadsutskottet har yttrat sig med anledning av den ekonomiska vårpropositionen med följdmotioner i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde. Yttrandena bifogas i sin helhet i detta utskick och kommer i det färdiga betänkandet att ingå som bilagor.
Skatteutskottets yttrande
Skatteutskottet tillstyrker i yttrande 2012/13:SkU5y att regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken godkänns. Skatteutskottet avstyrker oppositionspartiernas förslag till riktlinjer i för utskottet aktuella delar.
Skattepolitiken bör enligt skatteutskottet även i fortsättningen vara inriktad på att ytterligare förbättra villkoren för arbete och företagande och på att värna och utveckla välfärden. Det finns exempelvis skäl att, när budgetutrymmet så tillåter, ytterligare förstärka jobbskatteavdraget och höja den nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt. Likaså delar utskottet regeringens bedömning att det är lämpligt att 2014 återkomma med förslag om sänkt skatt för pensionärer förutsatt att de offentliga finanserna så tillåter.
Skatteutskottet anser att Sverige inte bör delta i samarbete kring den skatt på finansiella transaktioner (FTT) som ett antal EU-länder planerar att genomföra. Utskottet hänvisar till att riksdagen nyligen i ett motiverat yttrande (bet. 2012/13:SkU33) uttalat bl.a. att kommissionens förslag till genomförande av det fördjupade samarbetet på området är problematiskt och alltför långtgående eftersom det gör anspråk på beskattning av aktörer som är verksamma i länder som inte deltar i samarbetet. Riksdagen anser att det är oklart hur en sådan beskattning ska kunna upprätthållas ur rättslig och praktisk synpunkt, och det är därför svårt att bedöma vilka effekter förslaget kommer att få på de länder som inte deltar i samarbetet.
I fyra avvikande meningar tillstyrker S, MP, SD och V de förslag till riktlinjer som lagts fram av respektive parti.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
Arbetsmarknadsutskottet ställer sig i yttrande 2012/13:AU7y bakom regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken i de delar som avser utskottets beredningsområde. Oppositionspartiernas motionsförslag avvisas i motsvarande delar.
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att oppositionspartierna saknar ett gemensamt alternativ till den ekonomiska politikens inriktning. Det enda som förenar de divergerande förslagen är en betoning av höjda bidrag som ska finansieras genom omfattande skattehöjningar. En sådan politik riskerar enligt arbetsmarknadsutskottet att åter låsa in människor i bidragsberoende och passivitet i stället för att stimulera dem att arbeta.
Arbetsmarknadsutskottet lyfter i yttrandet särskilt fram två frågor: ungdomsarbetslösheten och trepartssamtalen.
När det gäller ungdomsarbetslösheten i allmänhet har de flesta unga relativt korta arbetslöshetsperioder, och nära hälften är heltidsstuderande som söker arbete. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är hög jämfört med flera jämförbara europeiska länder. Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till en rapport från SCB som visar att skillnader i arbetslöshetsnivå mellan länder förklaras av olika arbetsmarknadssystem och framför allt utformningen av utbildningssystemen. Ser man i stället till långtidsarbetslösheten var Sverige och Finland de länder som hade lägst andel arbetslösa unga. Situationen för ungdomar som riskerar att hamna i långvarigt utanförskap är enligt arbetsmarknadsutskottets mening ett betydligt allvarligare problem än ungdomsarbetslösheten i allmänhet. Det är därför mycket angeläget att regeringen prioriterar åtgärder för de svagaste ungdomsgrupperna. Arbetsmarknadsutskottet betonar vikten av tidiga insatser för arbetslösa ungdomar. Att exempelvis unga som skriver in sig på Arbetsförmedlingen ska erbjudas förmedlingsstöd redan från första dagen i arbetslöshet är därför centralt.
Vad gäller trepartssamtalen anser arbetsmarknadsutskottet att arbetet med att finna lösningar på de problem som finns på arbetsmarknaden och med att bidra till att arbetsmarknaden blir mer inkluderande och flexibel bäst görs i gemensamma samtal mellan facket, arbetsgivarna och regeringen. Att arbetsmarknadens parter tar ansvar för och utvecklar den svenska modellen är nödvändigt för att den även i fortsättningen ska ge förutsättningar för hög sysselsättning, god tillväxt och stark sammanhållning.
I fyra avvikande meningar tillstyrker S, MP, SD och V de förslag till riktlinjer som lagts fram av respektive parti.
2.8 Kompletterande information
Finanspolitiska rådets rapport 2013
Huvuduppgiften för Finanspolitiska rådet är att följa upp och bedöma måluppfyllelsen i finanspolitiken. I uppdraget ingår att granska om finanspolitiken är förenlig med långsiktigt hållbara offentliga finanser och att analysera effekterna på välfärdens fördelning. Rådet bedömer att den svenska finanspolitiken har varit framgångsrik i ett internationellt perspektiv. Rådet konstaterar samtidigt att den internationella krisens djup och långvarighet ställer finanspolitiken inför svåra avvägningsproblem och innebär en prövning för det finanspolitiska ramverket.
Det finanspolitiska ramverket
Rådet konstaterar att de indikatorer regeringen redovisar pekar på att överskottsmålet inte uppnås. Rådets bedömning, liksom beräkningar från såväl KI som ESV, visar att det kommer att ställas stora krav på finanspolitiken för att målavvikelsen ska kunna korrigeras. För att upprätthålla trovärdigheten för det finanspolitiska ramverket bör regeringen presentera en tydlig plan för hur överskottsmålet ska kunna nås under den konjunkturcykel som är relevant för måluppfyllelsen. Rådet anser dock inte att avvikelsen från överskottsmålet är sådan att de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet är hotad.
Beräkningarna i budgetpropositionen förutsätter oförändrade regler efter 2013. Detta ger per automatik en stram finanspolitik eftersom inkomsterna i grova drag följer BNP medan utgifterna utvecklas långsammare. Om strategin för att nå överskottsmålet är att låta den automatiska åtstramningen verka borde detta redovisas klart och öppet, anser rådet.
Rådet ser inte några omedelbara hot mot utgiftstaket. De minskade utgifterna 2016 i kombination med den uppjusterade bedömningen av utgiftstaket för 2016 som görs i vårpropositionen innebär att utgiftstaket nu inte på samma sätt som i budgetpropositionen för 2013 är bindande inför höstens kommande budgetproposition. Regeringen öppnade i budgetpropositionen upp för att öka flexibiliteten i systemet med utgiftstak men skriver i vårpropositionen att flexibiliteten är tillräcklig med nuvarande regelsystem. Rådet delar denna uppfattning.
Rådet anser på basis av beräkningar från såväl KI och EU-kommissionen som regeringen att de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet är god och kan hanteras inom ramen för den löpande finanspolitiken. Rådet är positivt till Pensionsåldersutredningens förslag om att höja pensionsåldern och anser att detta skulle bidra till att stärka den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna.
Den ekonomiska politiken
Rådet menar att finanspolitiken i budgetpropositionen och vårpropositionen för 2013 inte ger några ytterligare stimulanser till den totala efterfrågan. Ur ett rent stabiliseringspolitiskt perspektiv hade det varit motiverat med sådana åtgärder under 2013. Utrymmet för en mer expansiv politik i nuvarande konjunkturläge är dock begränsat. Rådet stöder att regeringen har beredskap för temporära åtgärder i det fall akuta behov av konjunkturstimulans uppstår under 2013 och 2014. Skulle sådana åtgärder komma till stånd i det nuvarande konjunkturläget måste de kompletteras med budgetförstärkningar när konjunkturen har vänt uppåt för att inte överskottsmålet ska komma i fara. Rådets samlade bedömning är att finanspolitiken i huvudsak är väl avvägd. Rådet betonar dock att målkonflikten mellan det kortsiktiga stabiliseringspolitiska perspektivet och överskottsmålet formulerat över en konjunkturcykel bör belysas bättre i regeringens propositioner.
Regeringens prognoser
Rådet anser att större avvikelser mellan regeringens prognoser och de siffror som lämnas från andra prognosmakare bör redovisas och motiveras utförligt i de ekonomiska propositionerna. Detta påpekande är enligt rådet en följd av att budgetpropositionen för 2013 bygger på en makroprognos för 2013 som avviker kraftigt från övriga prognosinstituts prognoser.
Potentiell BNP spelar en central roll för regeringens bedömning av konjunkturläget och finanspolitikens inriktning i förhållande till överskottsmålet. Det finns inte någon allmänt accepterad metod för att beräkna potentiell BNP, och revideringar görs ofta även för år bakåt i tiden. Det är därför svårt att utvärdera bedömningar av potentiell BNP. Rådet rekommenderar regeringen att tydligt redovisa grunderna för sin bedömning av potentiell BNP och vilka revideringar som gjorts sedan föregående proposition. I vårpropositionen har regeringen påtagligt förbättrat denna redovisning, vilket rådet välkomnar. Rådet anser att regeringen även bör redovisa och kommentera avvikelser från andra bedömare som KI, Riksbanken, EU-kommissionen, OECD och IMF.
Som rådet tidigare påpekat bör metoderna för att beräkna strukturellt sparande i den offentliga sektorn ses över. Det är enligt rådet svårt att förstå att regeringen använder en aggregerad metod med så uppenbara svagheter i beräkningen av en så central variabel för ramverket och finanspolitiken. En disaggregerad ansats är enligt rådet mer relevant, särskilt vid stora störningar i ekonomin.
Regeringens beräkning av potentiell BNP resulterar i ett BNP-gap (skillnad mellan faktisk och potentiell BNP) som i genomsnitt är negativt. Denna asymmetri i BNP-gapen innebär att det strukturella sparandet i genomsnitt måste överstiga 1 procent av BNP för att överskottsmålet ska nås. Detta beaktas inte i regeringens redovisning av de konjunkturjusterade målindikatorerna, som därför tenderar att bli systematiskt missvisande, enligt rådet.
Rådet anser att beskrivningen av de takbegränsade utgifternas utveckling bör kompletteras med en bedömning av utgiftsrisker. Sådana bedömningar saknas i stort sett helt i de ekonomiska propositionerna. Regeringen bör också redovisa prognosmetoderna för de regelstyrda transfereringsutgifterna, gärna i en särskild bilaga, och tydligare beskriva anslagsutvecklingen i termer av volym och genomsnittskostnad där detta är relevant.
Bostadsmarknaden och hushållens skuldsättning
Rådet bedömer att de svenska bostadspriserna sannolikt ligger i intervallet från att vara i linje med fundamentala faktorer till en viss övervärdering. Risken för en stor och abrupt priskorrigering bedöms i nuläget som begränsad. Det finns dock starka skäl för regeringen att noga följa husprisernas utveckling och de svenska hushållens skuldsättning samt att se över möjligheterna att motverka en osund utveckling i dessa avseenden. Rådets uppfattning är att regeringen skyndsamt bör reducera hinder för nybyggnation och utnyttjande av befintligt bostadsbestånd. På kort sikt kan en effektivare bostadsmarknad bidra till flexiblare och stabilare förhållanden på marknaden med minskad risk för snabba boprisuppgångar och stigande skuldkvoter för svenska hushåll. På längre sikt kan en bättre fungerande bostadsmarknad – inte minst vad gäller hyresmarknaden – bidra till ökad rörlighet på arbetsmarknaden och högre ekonomisk tillväxt. Rådet anser att regeringen bör ta ett samlat grepp om bostadspolitiken i syfte att i ett sammanhang hantera frågor om byggande, fastighets- och reavinstbeskattning, ränteavdrag samt bruksvärdessystemet.
Sänkt bolagsskatt och skärpta ränteavdrag för företag
Rådet noterar att sänkningen av bolagsskatten är den enskilt mest kostsamma åtgärden i kronor räknat i budgetpropositionen för 2013. Rådet har inga avgörande invändningar mot detta steg. Regeringen valde att inte invänta Företagsskattekommittén, men sänkningen bör ses mot bakgrund av att skattesatserna är på väg ned i många länder. I samband med bolagsskattesänkningen skärptes reglerna för ränteavdragsbegränsningar för företag. De beräknade intäkterna av denna skärpning måste betraktas som mycket osäkra, enligt rådet.
Klimatförändringar och finanspolitik
Rådet konstaterar att de för närvarande bästa beräkningarna av konsekvenserna för Sverige av klimatförändringar i nuläget inte medför några förändringar av det finanspolitiska ramverket. Som exempelvis i fallet med stormen Gudrun kan det uppstå kostnader som är mycket kännbara för privata och kommunala aktörer, men de är inte så stora att de riskerar att hota den offentliga sektorns finansiella stabilitet eller långsiktiga hållbarhet.
Rådet konstaterar att det finns en betydande osäkerhet om hur stora klimatförändringarna kommer att bli och hur detta påverkar världen och Sverige. Inte minst ett försiktighetsmotiv skapar därför ett starkt argument för att genomföra åtgärder som minskar de globala utsläppen av växthusgaser. De direkta effekterna på klimatet av isolerade svenska åtgärder vad gäller utsläpp och teknisk utveckling är rimligen ytterst begränsade och bör ses som en del i en koordinerad global utveckling.
Finanspolitiken och inkomstfördelningen
Rådet har gjort en granskning av den s.k. Fasitmodellen som används av regeringen för fördelningspolitisk analys, bl.a. av jobbskatteavdragets effekter på fördelningen. Rådet noterar att modellen är byggd på god vetenskaplig grund men att resultaten måste tolkas med större försiktighet än vad regeringen visat när politiken utvärderas. Rådet stöder en fortsatt utveckling av modellen. Simuleringsresultat visar att jobbskatteavdraget på marginalen har en betydande effekt på sysselsättningen. Rådet finner dock inget stöd för regeringens påstående att jobbskatteavdraget minskat spridningen i disponibla inkomster bland hushållen.
Rådet har studerat fördelningseffekter av indexeringstekniken i budgetprocessen, dvs. det faktum att en rad bidrag inte fullt ut följt inkomstutvecklingen över tid. Simuleringar visar att denna indexeringsteknik inte har lett till ökad inkomstspridning att döma av Giniko-efficienterna för alternativa förlopp. Tillgänglig statistik från SCB visar att spridningen i disponibla inkomster har ökat sedan 1990-talskrisen men att detta i huvudsak ägde rum under 1990-talet. Spridningen i disponibla inkomster mätt med Ginikoefficienten har i stort sett varit konstant sedan 2006.
Rådet efterlyser en löpande och tillförlitlig statistik över förmögenheter i den privata sektorn, då detta vore en värdefull källa för både makroekonomiska riskbedömningar och fördelningsanalys.
Alternativa bedömningar av de offentliga finanserna
Regeringens bedömning jämfört med ESV, KI och Riksbanken
I tabell 2.6 jämförs regeringens bedömning av det offentliga finansiella sparandet med motsvarande bedömningar från ESV, KI och Riksbanken. KI:s och ESV:s prognoser är publicerade i slutet av mars, medan Riksbankens är publicerad i mitten av april. Regeringens och ESV:s prognoser baseras på oförändrade regler, medan KI:s och Riksbankens prognoser bygger på bedömningar av finanspolitiska åtgärder som ännu inte har beslutats eller aviserats. Som framgår av tabellen råder en ganska stor överensstämmelse mellan regeringens bedömning och övriga bedömares prognoser för det faktiska finansiella sparandet åren 2013 och 2014. För 2015–2017 är spridningen mellan bedömningarna större. I bedömningarna av det konjunkturjusterade sparandet är avvikelserna större också 2013 och 2014.
Tabell 2.6 Alternativa bedömningar av det offentliga finansiella sparandet
Procent av BNP respektive miljarder kronor
Not. Både ESV:s och KI:s prognoser publicerades den 27 mars. Riksbankens penningpolitiska uppföljning publicerades den 17 april.
1. Regeringens siffror avser här det strukturella sparandet som är mest jämförbart med det som KI och ESV benämner konjunkturjusterat sparande. Här räknas det finansiella sparandet i procent av potentiell BNP hos KI och regeringen och i procent av trend-BNP hos ESV.
Enligt ESV visar indikatorerna för utvärdering av överskottsmålet att målet inte nås de närmaste åren fram till 2015. På längre sikt, givet den beslutade finanspolitiken, stärks såväl det faktiska som det konjunkturjusterade sparandet genom att de offentliga utgifterna inte indexeras i samma takt som inkomsterna stiger. Eventuella ofinansierade permanenta reformer skulle bidra till ytterligare avvikelse i förhållande till överskottsmålet. Det kan dock enligt ESV finnas andra skäl för ofinansierade reformer, exempelvis konjunkturstabilisering. För att nå målet om 1 procents överskott kommer det framöver, när det kan vara lämpligt med hänsyn till konjunkturen, att krävas åtstramningar via höjda skatter eller minskade utgifter.
KI beräknar det konjunkturjusterade sparandet i den offentliga sektorn till –0,3 procent under 2013. Finanspolitiken är expansiv 2013, vilket enligt KI är lämpligt i rådande svaga konjunkturläge. Finanspolitiken får i prognosen för 2014 en neutral inriktning, vilket är förenligt med att genomföra ofinansierade åtgärder om sammanlagt 15 miljarder kronor. För att nå överskottsmålet måste finanspolitiken stramas åt under åren därefter. Till skillnad från regeringen ser KI inget fortsatt utrymme för ofinansierade åtgärder 2015–2017. Det förklaras av att den potentiella BNP:n 2017 är lägre än regeringens prognos. KI framhåller att ett av motiven bakom införandet av överskottsmålet var att stärka den offentliga förmögenhetsställningen inför det utgiftstryck som följer av en stigande andel äldre i befolkningen. Sverige är nu i ett läge där det demografiska utgiftstrycket har börjat öka. Det kan därför enligt KI vara lämpligt att utreda om överskottsmålet bör justeras för den kommande tioårsperioden. KI har i en fördjupad analys utvärderat måluppfyllelsen för överskottsmålet bakåt i tiden. Sammantaget bedömer KI att finanspolitiken har förts inom ramen för överskottsmålet under perioden 2000–2012 med ett konjunkturjusterat sparande på 1,1 procent. För perioden 2007–2013 är det konjunkturjusterade sparandet under samma period 1,5 procent, vilket är över målnivån på 1,2 procent av potentiell BNP (att KI bedömer målnivån till 1,2 och inte 1 procent beror på att konjunkturcykler är asymmetriska, dvs. BNP-gapet är negativt över tid).
Enligt Riksbanken är underskotten i det finansiella sparandet tillfälliga, och när arbetsmarknaden förbättras ökar sparandet för att 2015 åter uppvisa ett överskott. Riksbankens prognos inkluderar skattesänkningar och utgiftsökningar i storleksordningen 16 miljarder kronor fördelade på 2014 och 2015.
SKL om kommunernas ekonomi
Den 24 april presenterade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) sin ekonomirapport. Av rapporten framgår att skatteunderlaget beräknas växa i hyfsat god takt 2011–2016, trots en ganska blek konjunkturbild. Resultatet för kommunsektorn beräknas ligga runt noll 2013. Landstingen beräknas få ett sammantaget negativt resultat motsvarande nästan 5 miljarder kronor, och kommunerna beräknas få lika mycket plus. Resultatet försvagas av att pensionsskulden återigen omvärderas på grund av det rådande låga ränteläget. För landstingen, som har fler anställda med inkomster över taket, blir kostnadspåverkan större, och förändringen försämrar landstingens resultat med 8 miljarder kronor. Kommunerna får en försämring med 3 miljarder kronor.
För 2014 beräknas ett litet överskott på knappt 4 miljarder kronor, som helt och hållet ligger på kommunerna. Beräkningen bygger enligt SKL på att kommunerna och landstingen är återhållsamma och att kostnaderna ökar i långsammare takt än historiskt, och på att inga nya statsbidrag tillförs.
Trots en relativt skaplig ökning av de reala skatteintäkterna framöver bedöms de ändå inte räcka till för att klara de förväntade kostnadsökningarna i sektorn de närmaste åren. För att nå ett resultat på knappt 8 miljarder kronor 2016 räknar SKL med att statsbidragen ökar med närmare 12 miljarder kronor och att kommun- och landstingsskatten totalt sett höjs med 44 öre, jämfört med dagens nivå.
Framöver väntar enligt SKL allt större demografiska utmaningar för välfärdssektorn. I rapporten framhålls att landstingen redan haft ett högt tryck från förändringar i demografin under några år, men att kommunerna under en lång period har haft ett relativt lågt demografiskt tryck. Under de närmaste åren kommer kommunerna enligt SKL att behöva anpassa sina verksamheter mot en allt större andel äldre och unga, i förhållande till personer i arbetsför ålder. Detta är en av anledningarna till att kostnaderna beräknas öka betydligt snabbare än skatteintäkterna 2015 och 2016. I kalkylen antas att de generella statsbidragen årligen ökar med 2 procent plus effekten av ökade löner och priser. Detta innebär att SKL antar att riksdagen 2016 tillför kommunerna ytterligare 7,4 miljarder kronor jämfört med budgetpropositionen för 2013.
Aktuella utredningar och rapporter
Budgetprocesskommittén
Regeringen beslutade den 13 december 2012 om ett kommittédirektiv för en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att göra en översyn av budgetprocessen (dir. 2012:124).
Som en del av översynen behandlar kommittén frågan om införlivandet av EU-direktivet om krav på medlemsstaternas budgetramverk. Den 3 maj 2013 överlämnade kommittén till regeringen delbetänkandet Budgetramverket – uppfyller det EU:s direktiv? (SOU 2013:32). Kommitténs övergripande bedömning är att det svenska budgetramverket uppfyller EU-direktivets krav på samtliga områden, med undantag för kravet på redovisning av regelbundna, objektiva och fullständiga utvärderingar av regeringens makroekonomiska prognoser och budgetprognoser. Kommittén föreslår därför ett tillägg till budgetlagen med innebörden att regeringen ska vara skyldig att regelbundet redovisa utvärderingar av de prognoser som presenteras i budgetpropositionen och den ekonomiska vårpropositionen. Regeringen ska även förklara signifikanta skillnader mot kommissionens prognoser. Kommittén föreslår att det i budgetlagen införs en skyldighet för regeringen att redovisa en bedömning av de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet och prognoser över den makroekonomiska utvecklingen och den offentliga sektorns inkomster, utgifter och skulder. Detta innebär en kodifiering av rådande praxis.
Kommittén har i delbetänkandet även behandlat förhållandet att det för närvarande saknas bestämmelser som klargör riksdagens ansvar för att det finns ett medelfristigt perspektiv. Enligt kommittén kan det övervägas om det bör införas bestämmelser om medelfristiga budgetpolitiska mål i riksdagsordningen, bl.a. för att riksdagsordningen bättre ska återspegla den fasta praxis som har gällt på detta område under de senaste 15 åren. Bestämmelserna skulle kunna avse hur riksdagen ska besluta om budgetpolitiska mål och deras förhållande till de årliga budgetbesluten. Det kan också övervägas om det i budgetlagen bör förtydligas att regeringen ska redogöra för väsentliga avvikelser från överskottsmålet och hur en återgång till målet i så fall bör ske. Vidare kan det övervägas om det i budgetlagen även bör förtydligas att regeringen i budgetpropositionen, i enlighet med etablerad praxis, ska redovisa effekterna på de offentliga finanserna av föreslagna finanspolitiska åtgärder på medellång sikt som en del av avstämningen av den föreslagna finanspolitiken mot överskottsmålet. Slutligen kan det också övervägas om regeringen i en lag bör åläggas en skyldighet att säkerställa att en oberoende analys och övervakning av budgetmålen kommer till stånd. Ovan nämnda frågor bör dock, med hänsyn till deras koppling till kommitténs uppdrag i övrigt, hanteras inom ramen för kommitténs huvudbetänkande.
I betänkandet finns ett särskilt yttrande av riksdagsledamoten Jacob Johnson (V).
Den 8 maj beslutade regeringen om ett tilläggsdirektiv till budgetprocessutredningen. Tillägget innebär att kommittén, utöver vad som framgår av redan beslutade direktiv, ska analysera och lämna förslag till hur förändrade kostnader för den kommunala sektorn orsakade av statliga myndigheters föreskrifter bör hanteras i förhållande till den statliga budgetprocessen. Kommittén ska även analysera och lämna förslag till hur budgetära konsekvenser för statlig verksamhet orsakade av myndigheters föreskrifter bör hanteras i detta avseende. Detta tilläggsuppdrag ska i likhet med det tidigare beslutade uppdraget redovisas senast den 1 oktober 2013.
Nya kapitaltäckningsregler
Utredningen om nya kapitaltäckningsregler (dir. 2012:32) skulle ha redovisat sitt uppdrag den 15 maj, men har enligt ett regeringsbeslut den 8 maj fått förlängd tid till den 16 september 2013. Utredningens uppdrag är att lämna förslag till lagbestämmelser som krävs för att i svensk rätt genomföra de regler som blir utfallet av de förhandlingar som pågår inom EU för att genomföra den s.k. Basel 3-överenskommelsen (det fjärde kapitalkravsdirektivet, CRD 4). Reglerna omfattar bl.a. skärpta kapitaltäckningskrav för banker, och regeringen har aviserat att dessa regler ska genomföras så snart som möjligt. Orsaken till att utredningstiden förlängs är att förhandlingarna har dragit ut på tiden, och EU-rättsakterna är ännu inte antagna.
Finanskriskommittén
Finanskriskommittén (dir. 2011:6) har i uppdrag att göra en översyn av det svenska regelverket för hantering av finansiella kriser. Kommittén ska föreslå åtgärder för att förbättra regelverket så att framtida finansiella kriser i första hand kan mildras genom förebyggande åtgärder och i andra hand lösas på ett effektivt sätt. Den 23 januari överlämnades delbetänkandet Att förebygga och hantera finansiella kriser (SOU 2013:6) till regeringen. Kommittén har fått förlängd tid, och uppdraget ska enligt ett regeringsbeslut den 23 maj slutredovisas senast den 31 december 2013.
Utredning om en effektivare plan- och bygglovsprocess
Den 7 maj överlämnades till regeringen utredningen En effektivare plan- och bygglovsprocess (SOU 2013:34). Utredningen har haft i uppdrag att studera hur plan- och byggprocessen kan förkortas och effektiviseras.
Utredning om järnvägens organisation
Den 8 maj beslutade regeringen att en särskild utredare ska göra en översyn av järnvägens organisation (dir. 2013:46). Syftet är att föreslå förbättringar i organisationen som möter framtidens krav på ett effektivt och hållbart transportsystem. Översynen föranleds bl.a. av ett tillkännagivande från riksdagen. I ett första steg, som ska redovisas senast den 15 oktober 2013, ska en funktionell beskrivning av järnvägssystemet göras och potentiella förbättringsområden inventeras. I det andra steget, som ska föregås av tilläggsdirektiv, ska utredaren analysera hur järnvägens organisation kan förbättras.
Friskolekommitténs arbete
Friskolekommittén är en parlamentarisk kommitté som har tillsatts av regeringen i syfte att se över regler och villkor för fristående skolor (dir. 2011:68). Den 23 maj 2013 presenterade företrädare för sex partier i kommittén (S, M, MP, FP, C, och KD) sin överenskommelse om skärpta kvalitetskrav.
Riksbankens senaste rapport om finansiell stabilitet
Av Riksbankens rapport Finansiell stabilitet (2013:1) från den 27 maj framgår att de svenska storbankernas intjäning har ökat och kreditförlusterna har varit små. Detta har bidragit till att de har god tillgång till marknadsfinansiering och är relativt väl kapitaliserade. Riksbanken bedömer därmed att storbankerna fortfarande är finansiellt starka. Den ekonomiska utvecklingen i euroområdet är den största risken för den finansiella stabiliteten i Sverige, men även de svenska hushållens höga skuldsättning kan medföra en risk, enligt Riksbanken. Enligt diagram 3.5 i rapporten uppgår hushållens skuldkvot (hushållens skulder som andel av disponibel inkomst) för närvarande till ca 174 procent. De kommande åren bedöms hushållens skulder växa något snabbare än inkomsterna. Hushållens skuldkvot väntas därför öka något fram till slutet av 2015, enligt Riksbanken. Storbankerna har god motståndskraft mot en sämre utveckling på kort sikt men det finns sårbarheter i det svenska banksystemets struktur som kan påverka den finansiella stabiliteten negativt på längre sikt. Därför rekommenderar Riksbanken att storbankerna fortsätter att säkerställa att de har tillräckligt med kapital och likviditet samt att de förbättrar sin offentliga likviditetsrapportering. Riksbanken rekommenderar även att ramverket för referensräntan Stibor kompletteras med ett krav på oberoende uppföljning och kontroll.
Nyligen överlämnade eller aviserade propositioner
Proposition om investeraravdrag
Den 10 april överlämnade regeringen till riksdagen ett förslag om införande av ett investeraravdrag (prop. 2012/13:134). Investeraravdraget är ett statligt stöd som måste notifieras och godkännas av Europeiska kommissionen innan det kan genomföras. Förslaget har notifierats, och beredning pågår för närvarande i kommissionen. Först när detta är avslutat kan förslaget behandlas i riksdagen.
Avisering av förslag om begränsade möjligheter för skattedrivna upplägg inom koncerner
Den 18 april överlämnade regeringen en skrivelse till riksdagen i vilken man aviserar ett kommande förslag om begränsningar av möjligheten att göra avdrag för koncernbidrag. Den 1 januari 2013 begränsades möjligheten till skattedrivna upplägg med s.k. räntesnurror, och bolagsskatten sänktes från 26,3 till 22 procent. Det visade sig att skillnaden i bolagsskatt mellan 2012 och 2013 under vissa omständigheter kan utnyttjas för skattedrivna upplägg inom koncerner.
Förslag om nystartszoner remitterat till Lagrådet
Den 19 april remitterades regeringens förslag om nystartszoner till Lagrådet. nystartszonerna ska enligt förslaget utgöras av de områden där flest personer saknar sysselsättning, har låg utbildning och får långvarigt försörjningsstöd. Företag i nystartszonerna får göra avdrag vid beräkningen av socialavgifterna förutsatt bl.a. att företaget har färre än 50 anställda och att minst en fjärdedel av de anställda är bosatta i en nystartszon. Avdraget är ett statligt stöd som måste notifieras och godkännas av kommissionen innan det kan genomföras. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 2014.
Proposition om förvaltare av alternativa investeringsfonder
Den 8 maj överlämnade regeringen en proposition om en ny lag för förvaltare av alternativa investeringsfonder (prop. 2012/13:155). Förslaget är ett led i att införa harmoniserade regler inom EU för förvaltning av alternativa investeringsfonder. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 22 juli 2013. Preliminärt är propositionen planerad att beslutas i riksdagen den 18 juni.
Förslag om vissa skattefrågor inför budgetpropositionen för 2014 remitterat till Lagrådet
Den 30 maj remitterade regeringen förslag om vissa skattefrågor inför budgetpropositionen för 2014 till Lagrådet. I lagrådsremissen föreslås bl.a. inkomstskatteändringar för att underlätta omställning på arbetsmarknaden. Dessa innebär att bestämmelserna om inskränkt skattskyldighet för vissa stiftelser utvidgas och att bestämmelsen om skattefri förmån i form av utbildning eller annan åtgärd vid personalavveckling utvidgas och förtydligas.
I lagrådsremissen föreslås även ändringar i den s.k. löneunderlagsregeln i 3:12-reglerna. Förslagen innebär att ett fyraprocentigt kapitalandelskrav föreslås för lönebaserat utrymme, ett höjt löneuttagskrav, en definition av dotterföretag, ett tak för storleken på det lönebaserade utrymmet och ett höjt lönebaserat utrymme. I och med att taket för löneuttagskravet sänks i det nya förslaget blir det möjligt för fler delägare i företag med många anställda att använda löneunderlagsregeln.
Ett förslag finns också om att kravet på ansökan och anmälan i de flesta fall tas bort för frivillig skattskyldighet till mervärdesskatt vid uthyrning av verksamhetslokaler.
Förslag om avskaffande av arbetslöshetsavgiften remitterat till Lagrådet
Den 30 maj remitterades regeringens förslag om att avskaffa arbetslöshetsavgiften genom en ändring i lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor till Lagrådet. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 15 januari 2014. De ska dock tillämpas för tiden fr.o.m. den 1 januari 2014. Regeringens slutliga ställningstagande är dock beroende av utfallet av de s.k. trepartssamtalen och de avtalsslutande parternas engagemang när det gäller att teckna och främja användande av yrkesintroduktionsavtal. Regeringens slutliga ställningstagande är också beroende av det ekonomiska läget, budgetutrymmet och de prioriteringar som regeringen gör i det slutliga arbetet med budgetpropositionen för 2014.
Den europeiska planeringsterminen
Kommissionen antog 2013 års landsspecifika rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen den 29 maj. Antagandet av rekommendationerna är den sista etappen i terminen som inleddes genom kommissionens tillväxtöversikt i november 2012. I april skickade medlemsländerna in nationella reform- och konvergensprogram till kommissionen. De landsspecifika rekommendationerna är baserade på analysen av dessa program och de s.k. makroekonomiska obalanserna (AMR, Alert Mechanism Report). Sveriges konvergensprogram 2013 baseras på den ekonomiska vårpropositionen för 2013. Finansutskottet informerades om reform- och konvergensprogrammen den 18 april. Rekommendationerna behandlas i Ekofinrådet i juni för att sedan formellt antas av Ekofinrådet i juli. Sverige rekommenderas av kommissionen att vidta följande åtgärder under perioden 2013–2014:
1. Genomföra de åtgärder som är nödvändiga för att fortsätta att driva en tillväxtvänlig finanspolitik och bevara sunda offentliga finanser som garanterar att det medelfristiga målet kan iakttas under programperioden.
2. Fortsätta att ta itu med riskerna med den privata skuldsättningen genom att minska den skevhet i bostadsbeskattningen som gynnar skuldsättning genom att fasa ut avdragsrätten för ränteutgifter för bostadslån och/eller öka fastighetsskatterna. Vidta ytterligare åtgärder för att främja ansvarsfull utlåning genom åtgärder som stimulerar amortering av bostadslån. Ytterligare minska den skevhet i företagsbeskattningen som gynnar lånefinansiering.
3. Öka effektiviteten på bostadsmarknaden genom att fasa ut återstående inslag av hyresreglering och stärka avtalsfriheten för enskilda hyresgäster och hyresvärdar. Främja ökad konkurrens i byggsektorn och se över processerna för fysisk planering, stadsplanering och tillstånd för att öka öppenheten, förkorta ledtiderna och minska hindren för marknadstillträde för byggföretag.
4. Satsa ytterligare på att förbättra integrationen på arbetsmarknaden för lågutbildade ungdomar och personer med invandrarbakgrund genom kraftfullare och mer målinriktade åtgärder för att stärka deras anställbarhet och efterfrågan på dessa gruppers arbetskraft. Stärka satsningarna på att underlätta övergången från skola till arbete, bl.a. genom bredare användning av lärande på arbetsplatsen, lärlingsplatser och andra avtalsformer som kombinerar arbete och utbildning. Komplettera ungdomsgarantin så att den bättre omfattar ungdomar som varken går någon utbildning eller fortbildning. Genomföra och dra slutsatser av utvärderingen av effektiviteten av den sänkta mervärdesskattesatsen på restaurang- och cateringtjänster till stöd för nya arbetstillfällen.
Sverige finns med bland de 14 länder som kommissionen, baserat på ett antal ekonomiska indikatorer, i höstas valde ut för en fördjupad granskning, en s.k. In-Depth Review (IDR). För Sveriges del handlade de makroekonomiska obalanserna 2012 om bytesbalansöverskottet, minskade exportmarknadsandelar och hög privat skuldsättning. I kommissionens fördjupade granskning av de svenska obalanserna från april 2013 drogs slutsatsen att varken minskningen i exportmarknadsandelar eller den höga bytesbalansen har sin grund i obalanser i ekonomin. Den höga privata skuldsättningen och den svenska bostadsmarknaden framhålls däremot återigen som ett hot mot stabiliteten.
2.9 Finansutskottets ställningstagande
Den svaga internationella konjunkturutvecklingen påverkar Sverige genom lägre tillväxt och högre arbetslöshet. Tillväxten och sysselsättningen har dock utvecklats bättre i Sverige än i de flesta andra EU-länder. Sveriges offentliga finanser är fortsatt bland de starkaste i EU, med en låg och trendmässigt fallande skuld. EU-kommissionen beskriver i samband med 2013 års landsspecifika rekommendationer Sverige som en av de mest konkurrenskraftiga ekonomierna i EU med utgångspunkt i hur tillväxt, sysselsättning och offentliga finanser stått emot krisen. Som Finanspolitiska rådet framhåller i 2013 års rapport har den motståndskraft som svensk ekonomi uppvisat under krisen starkt bidragit till att de offentliga finanserna inte uppvisat stora underskott på det sätt som skett i flera andra EU-länder. Utskottet stöder regeringens övergripande inriktning att möta den utdragna lågkonjunkturen med en ansvarsfull finanspolitik som kombinerar långsiktiga reformer för jobb, företagande, tillväxt och välfärd med insatser som stöder återhämtningen, samtidigt som hållbara offentliga finanser värnas. Politiken måste fortsätta att skapa fler vägar till jobb eller eget företagande för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden. Det svenska samhället ska hålla ihop. Den höga arbetslösheten motiverar också temporära och riktade åtgärder inom bl.a. arbetsmarknadspolitiken och utbildningssystemet 2013 och 2014.
Offentliga finanser
Prognoserna för de offentliga finanserna har reviderats ned jämfört med budgetpropositionen för 2013, till följd av en ändrad bedömning av den ekonomiska utvecklingen. Det finansiella sparandet i den offentliga sektorn bedöms nu uppgå till –1,6 procent av BNP i år och –1 procent 2014. Därefter förstärks det gradvis till överskott under slutet av prognosperioden.
Att överskottsmålet är formulerat som ett genomsnitt över en konjunkturcykel är motiverat av stabiliseringspolitiska skäl. De framåtblickande indikatorer som används för uppföljning av överskottsmålet pekar på att budgetutrymmet ökar under prognosperioden men att utrymmet för ofinansierade reformer är begränsat i närtid. Utskottet delar regeringens bedömning att den utdragna lågkonjunkturen gör att det kan finnas skäl att använda en viss del av budgetutrymmet tidigare under prognosperioden, förutsatt att det sker med försiktighet. Det betyder också att utskottet delar regeringens syn att det finns ett visst utrymme att föreslå ofinansierade reformer i den kommande budgetpropositionen, men att en slutgiltig bedömning får göras i budgetpropositionen för 2014. Utskottet noterar för övrigt att regeringen ändrat terminologi från ”reformutrymme” till ”budgetutrymme”, vilket överensstämmer med en rekommendation från Finanspolitiska rådet i 2011 års rapport.
Socialdemokraterna hävdar i sin motion att regeringens politik inte är förenlig med överskottsmålet. Utskottet anser att Socialdemokraternas hållning är förvånande då den antyder att partiet anser att det bör föras en mer åtstramande politik i ett läge med mycket svagt resursutnyttjande. Enligt utskottet bottnar Socialdemokraternas kritik i en mekanisk analys av indikatorerna för överskottsmålet som riskerar att leda finanspolitiken fel. Överskottsmålet låter sig inte utvärderas utifrån enstaka indikatorer utan bör alltid bottna i en samlad bedömning, vilket också framgår av det ramverk för finanspolitiken som regeringen presenterade 2011 och som fick brett stöd i riksdagen (skr. 2010/11:79, bet. 2010/11:FiU42). Det är fullt i enlighet med ramverksskrivelsen att av stabiliseringspolitiska skäl temporärt avvika från överskottsmålets nivå, även justerat för konjunkturens inverkan, förutsatt att förtroendet för de offentliga finanserna upprätthålls. Utskottet vill betona att tanken bakom överskottsmålet aldrig har varit att finanspolitiken ska stramas åt vid lågt resursutnyttjande. Dock kräver naturligtvis en sådan kontracyklisk finanspolitik att det finns förtroende för hållbarheten i finanspolitiken på kort och lång sikt. Regeringens hållbarhetsberäkningar visar att den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna är god och att det därmed finns marginal att möta både den utdragna lågkonjunkturen och de ökade utgifter som följer av de demografiska förändringarna på lång sikt. Utskottet noterar vidare att den svenska finanspolitiken är långsiktigt hållbar i finansiell mening också enligt KI, Finanspolitiska rådet, EU-kommissionen, OECD och IMF. Utskottets bestämda uppfattning är att regeringen har agerat i enlighet med det finanspolitiska ramverket och att målet om 1 procents finansiellt sparande över en konjunkturcykel ligger fast.
Utskottet noterar att Finanspolitiska rådets samlade bedömning i 2013 års rapport är att finanspolitiken i huvudsak är väl avvägd. Dock anser rådet att målkonflikten mellan det kortsiktiga stabiliseringspolitiska perspektivet och överskottsmålet formulerat över konjunkturcykeln bör belysas bättre i regeringens propositioner. Rådet anser också att regeringen bör presentera en tydlig plan för hur överskottsmålet ska kunna nås under den konjunkturcykel som är relevant för måluppfyllelsen. Utskottets uppfattning på denna punkt är att regeringen i vårpropositionen har en plan för att återvända till målsatt nivå. Av propositionen framgår att sparandet ska stärkas i takt med resursutnyttjandet på ett sätt som är konsistent med överskottsmålet. Det faktiska finansiella sparandet är också väl över 1 procent vid slutet av prognosperioden enligt regeringens aktuella bedömning (se tabell 2.3). Det finansiella sparandet förstärks i takt med att ekonomin växer utan att nedskärningar eller skattehöjningar nödvändigtvis behöver göras eftersom den låga graden av automatisk uppräkning av utgifterna innebär att den offentliga sektorns inkomster automatiskt växer snabbare än utgifterna. Regeringen uppger också i vårpropositionen att i den mån de offentliga finanserna inte utvecklas i linje med överskottsmålet kommer regeringen att vidta åtgärder för att stärka sparandet.
Finanspolitiska rådet anser i likhet med tidigare att metoderna för att beräkna det strukturella sparandet bör ses över då dessa beräkningar kan ha stor betydelse för bedömningen av finanspolitiken. Som regeringen uppgav i budgetpropositionen för 2013 pågår ett arbete med dessa beräkningar inom Regeringskansliet. Rådet framhåller också att större avvikelser mellan regeringens prognoser och andra prognosmakare bör redovisas och motiveras utförligt i de ekonomiska propositionerna. Vad gäller prognoser vill utskottet understryka att dessa alltid är osäkra. Det gäller för övrigt också utfallssiffror som inte sällan revideras i flera år efteråt. Inte desto mindre finns ett stort värde i att göra så goda bedömningar som möjligt och att tydligt ange vilka förutsättningar dessa bedömningar vilar på. Regelbundna och objektiva utvärderingar av regeringens prognoser är för övrigt en fråga som behandlats av budgetprocesskommittén i det delbetänkande som överlämnades till regeringen i maj 2013. Utskottet vill också understryka att det i prognososäkerheten också ligger en osäkerhet gällande längden på en konjunkturcykel. Konjunkturinstitutet definierar exempelvis en konjunkturcykel som ”mer eller mindre regelbundna svängningar i den ekonomiska aktiviteten”. Enligt regeringens aktuella bedömning kommer vi att ha en period om totalt nio år med lågt resursutnyttjande, vilket säger något om den exceptionellt djupa kris vi gått igenom.
Utskottet anser att den breda uppslutning som finns om det finanspolitiska ramverket är mycket viktig för dess stabilitet och trovärdighet. Ett ändrat ramverk i den riktning som Vänsterpartiet vill se skulle enligt utskottet minska förtroendet för hållbarheten i de offentliga finanserna, ett förtroende som är ett nödvändigt villkor för en verkningsfull krishantering. Vänsterpartiet vill bl.a. ersätta överskottsmålet med ett balanskrav och begränsa systemet med utgiftstak till ett år. Dessutom ska vissa utgifter enligt motionärerna undantas från den årliga budgetprövningen genom att lånefinansiering av investeringar skulle bli huvudprincipen.
Utskottet delar regeringens bedömning att budgeteringsmarginalerna till de utgiftstak som riksdagen fastställt för 2013–2015 är tillräckliga för att hantera den osäkerhet som finns i utgiftsutvecklingen. För 2016 finns inget fastställt utgiftstak men utskottet noterar att regeringen har reviderat upp den tidigare bedömningen av vid vilken nivå taket bör sättas detta år med 10 miljarder kronor. Samtidigt har utgiftsprognoserna reviderats ned med 11 miljarder kronor 2016, vilket förklarar att bedömningen av budgeteringsmarginalen detta år är drygt 20 miljarder kronor större jämfört med i budgetpropositionen.
I budgetpropositionen för 2013 angav regeringen att man hade för avsikt att i vårpropositionen återkomma till frågan om det är önskvärt att öka flexibiliteten i systemet med utgiftstak. Regeringen hänvisade till den diskussion som funnits om riskerna för att utgiftstaket i vissa lägen förhindrar en lämplig stabiliseringspolitisk inriktning. Nu uppger regeringen att fastställda utgiftstak i sällsynta fall kan behöva ändras om det är en förutsättning för att bedriva lämplig stabiliseringspolitik, men att det nuvarande systemet medger en sådan flexibilitet. Utskottet delar regeringens bedömning på denna punkt.
Regeringen aviserar i vårpropositionen ett antal skatteförändringar och kommer i budgetpropositionen till hösten att göra en samlad bedömning av skatteförslag med budgeteffekter. Utskottet tillstyrker regeringens övergripande inriktning på skattepolitiken, så som den presenteras i vårpropositionen, med bl.a. ytterligare stärkta drivkrafter för arbete och företagande.
Socialdemokraterna avstår i princip från att formulera en inriktning på skattepolitiken. I motionen hänvisar man endast till att utfallet skulle ha blivit mycket bättre om deras politik i höstens budgetmotion hade förverkligats. Om partiet således står fast vid den skattepolitik som de presenterade i budgetmotionen, vilket utskottet rimligtvis måste utgå från, innebär det en politik som gör det mindre lönsamt att arbeta och dyrare att anställa. Det gäller i än högre grad för Vänsterpartiet. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har dessutom olika uppfattning när det gäller centrala inslag i skattepolitiken.
Sverigedemokraternas inriktning innebär att man utlovar resurser till en rad ändamål, finansierade genom stora besparingar i invandringspolitiken, flyktingpolitiken och i biståndet, vilka utskottet anser är helt oacceptabla.
Regeringen skriver med anledning av riksdagens tillkännagivande om finanspakten att regeringen inte avser att verka för att Sverige ska bli bundet av de aktuella reglerna och att ett sådant steg vidare bör tas först efter riksdagens godkännande. Utskottet välkomnar regeringens hållning i denna fråga.
Fler i arbete
Den globala lågkonjunkturen har slagit hårt mot Sverige, men jämfört med många andra länder har den svenska arbetsmarknaden klarat lågkonjunkturen bra. Sedan regeringen tillträdde 2006 har t.ex. sysselsättningen stigit med ca 200 000 personer, trots krisen. Arbetslösheten är dock fortsatt hög, bl.a. till följd av att arbetskraftsdeltagandet varit högre än under tidigare lågkonjunkturer.
Utskottet är positivt till att regeringen vill vidareutveckla den svenska modellen tillsammans med arbetsmarknadens parter på så sätt att arbetsmarknaden blir mer inkluderande och flexibel. Som arbetsmarknadsutskottet framhåller görs detta arbete bäst i gemensamma samtal mellan de fackliga organisationerna, arbetsgivarna och regeringen. De tre områden som har varit i fokus är att skapa en ny väg in på arbetsmarknaden för unga genom yrkesintroduktionsavtal, att ge bättre möjligheter till omställning på arbetsmarknaden och att införa ett statligt stöd vid korttidsarbete att använda i tider av synnerligen djup ekonomisk kris. Utskottet anser i likhet med regeringen att yrkesintroduktionsavtalen kan bidra till att underlätta inträdet på arbetsmarknaden för unga utan yrkeserfarenhet och därigenom minska ungdomsarbetslösheten. Hittills har dock relativt få anställts inom ramen för sådana avtal. Utskottet välkomnar därför att regeringen förbereder förslag i syfte att genom lönesubventioner och ekonomiskt stöd till handledning stimulera anställning genom yrkesintroduktionsavtalen. Det är också rimligt att lönesubventionen vid yrkesintroduktionsavtal ska vara större för långtidsarbetslösa unga.
Den höga ungdomsarbetslösheten är som regeringen konstaterar en stor utmaning. Här vill utskottet dock nyansera bilden i förhållande till den ensidiga kritik som oppositionen riktar mot regeringen på detta område. Ungdomsarbetslösheten är, som arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande, främst ett problem vad gäller de ungdomar som riskerar att hamna i långvarigt utanförskap. Beträffande ungdomsarbetslösheten i allmänhet har de flesta unga relativt korta arbetslöshetstider, och nära hälften är heltidsstuderande som söker arbete. Det faktum att heltidsstuderande inkluderas i statistiken ger som Finanspolitiska rådet lyfter fram en missvisande bild av arbetsmarknadsläget. Skillnaderna i arbetslöshetsnivå mellan olika europeiska länder förklaras vidare enligt en aktuell studie från SCB bl.a. av systemen på arbetsmarknaden, främst utformningen av utbildningssystemen. Arbetslöshetstidens längd varierar mycket mellan länderna. Viktigt att notera är att Sverige och Island utmärker sig genom att ha kortast arbetslöshetstider bland unga. Kanske ännu viktigare är att Sverige och Finland är de länder som har lägst andel långtidsarbetslösa unga. Regeringen har genomfört en rad reformer för att underlätta inträdet på arbetsmarknaden för unga. Utöver insatser på utbildningsområdet handlar det bl.a. om halverad arbetsgivaravgift för unga och halverad restaurangmoms. Arbetsförmedlingen har också fått förstärkta resurser fr.o.m. 2013 för att förmedlingen ska kunna arbeta aktivt med ungdomar redan från första dagen i arbetslöshet. De unga som bedöms riskera långvarig arbetslöshet kan ta del av programinsatser även innan de hänvisas till jobbgarantin för unga. Här vill utskottet emellertid understryka att unga i första hand bör stöttas i att söka och få jobb – inte rutinmässigt placeras i åtgärder om inte detta anses nödvändigt.
Utskottet välkomnar i likhet med skatteutskottet att regeringen ytterligare vill stärka drivkrafterna för arbete genom att, när budgetutrymmet så tillåter, förstärka jobbskatteavdraget och höja den nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt. I en grundlig utvärdering av jobbskatteavdraget som regeringen gjort mot bakgrund av riksdagens tillkännagivande (bet. 2010/11:FiU20, rskr. 2010/11:319) är slutsatsen att jobbskatteavdraget har betydande effekter på arbetskraftsdeltagandet och sysselsättningen, vilket också bekräftades vid den utfrågning om jobbskatteavdraget som finansutskottet höll tillsammans med skatteutskottet. Som framgår av vårpropositionen förväntas den långsiktiga effekten av de hittills genomförda jobbskatteavdragen vara ca 120 000 fler årsarbetskrafter. Att som oppositionen föreslår i sina riktlinjer avveckla eller reducera jobbskatteavdraget skulle slå hårt mot sysselsättningen förutom att det också skulle öka marginalskatterna i ett land som redan har en av de högsta marginalskatterna i världen.
Det är också bra att regeringen i syfte att motverka långtidsarbetslöshet fortsätter arbetet med att höja kvaliteten och aktivitetsnivån i garantierna, inte minst jobb- och utvecklingsgarantins sysselsättningsfas.
Utskottet står vidare bakom regeringens breda inriktning när det gäller att förbättra matchningen på arbetsmarknaden, genom bl.a. fokus på drivkrafter att söka jobb och på att förbättra arbetskraftens kompetens.
När det gäller oppositionspartiernas förslag finns som arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande inget gemensamt alternativ som kan jämföras med Alliansens arbetslinje. Mellan oppositionspartiernas mer konkreta förslag på sysselsättnings- och arbetsmarknadsområdet finns heller inte många likheter. Det som i någon mån förenar oppositionen är inriktningen mot att höja skatter som gör det dyrare att anställa för att finansiera olika former av höjda ersättningar.
När det gäller Socialdemokraternas förslag om ett sysselsättningspolitiskt ramverk för att följa utvecklingen i sysselsättningsgrad, arbetade timmar och arbetslöshet, vill utskottet påminna om att regeringen redan sedan flera år använder ett sådant för att följa upp sysselsättningspolitiken på ett systematiskt sätt.
Utbildning och stärkt konkurrenskraft
Satsningar på utbildning, forskning och infrastruktur samt förbättringar av företagens villkor och bostadsmarknadens funktionssätt är viktiga för att ytterligare stärka Sveriges tillväxtförutsättningar.
Sverige lägger betydande resurser, ca 8,5 procent av BNP årligen, på utbildning och forskning, och Sveriges utgifter som andel av BNP är ca 25 procent högre än genomsnittet för OECD-länderna. I många avseenden fungerar utbildningssystemet väl. Nästan alla grundskoleelever börjar i gymnasiet, och andelen ungdomar som går vidare till högre utbildning är hög. Andelen forskarutbildade är bland de högsta i Europa. Det finns som regeringen konstaterar i vårpropositionen många styrkor i det svenska utbildningssystemet som är viktiga att bygga vidare på samtidigt som det också finns brister i form av exempelvis sjunkande kunskapsresultat.
Oppositionspartierna föreslår i sina riktlinjer olika former av åtgärder inom utbildningsområdet som bl.a. utbildningskontrakt, mindre klasser, ökade anslag till forskning och utbildning, fler utbildningsplatser och fler karriärtjänster för lärare. I det sammanhanget vill utskottet understryka att regeringen sedan 2006 har sjösatt omfattande reformer för att åtgärda brister i och stärka kvaliteten i hela utbildningskedjan. Detta arbete fortsätter. Utskottet stöder regeringens inriktning i vårpropositionen mot att öka kvaliteten i undervisningen genom att göra läraryrket mer attraktivt, ytterligare stärka kvaliteten på de yrkesinriktade programmen och fortsätta att prioritera studieresultaten i bl.a. matematik, läs- och skrivförmåga. Detsamma gäller regeringens inriktning att utöka antalet platser inom arbetsmarknadspolitiken och utbildningssystemet med drygt 12 000 platser i år och nästa år för att motverka lågkonjunkturen.
Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet vill att möjligheten för friskolor att gå med vinst avskaffas. Utskottet vill i det sammanhanget framhålla att friskolereformen när den utvärderats visat sig ha positiva effekter på elevernas utbildningsresultat. Enligt en aktuell studie från IFAU har en ökande andel grundskoleelever i friskolor lett till högre resultat både för elever i friskolor och kommunala skolor. Resultaten blir enligt studien framträdande ungefär ett decennium efter reformens genomförande. Utskottet vill också påminna om att den parlamentariskt tillsatta Friskolekommittén nyligen presenterade resultatet av sin breda överenskommelse när det gäller regler och villkor för fristående skolor.
Regeringen har sedan 2006 genomfört en rad tillväxtfrämjande reformer och öppnat upp marknader för konkurrens. Som skatteutskottet framhåller har också de ändringar av skattereglerna för företagande och investeringar som genomförts sedan regeringsskiftet 2006 visat på ett målmedvetet förändringsarbete i syfte att ge människor goda förutsättningar att starta och utveckla företag som kan bidra till en varaktigt hög sysselsättning. Utskottet står bakom regeringens inriktning mot att även fortsättningsvis förbättra företagens villkor genom en företagsvänlig skattepolitik, regelförenklingar och satsningar på bl.a. utbildning, forskning, innovation och infrastruktur samt förbättringar av arbetsmarknadens funktionssätt. Utskottet har noterat att regeringen också nyligen överlämnat en lagrådsremiss med ett justerat förslag till ändringar i 3:12-reglerna i syfte att göra förslaget mer träffsäkert. Genom förslaget begränsas det överutnyttjande som har skett till förmån för skattesänkningar för små och växande företag. Utskottet har vidare noterat att regeringen anser att det finns skäl att se över andra sätt att förbättra företagens villkor för ägarstyrning genom att underlätta rekryteringar och investeringar och kommer därför att utreda skattereglerna för exempelvis optioner som ges till nyckelpersoner.
Den svenska bolagsskatten sänktes från 26,3 till 22 procent fr.o.m. den 1 januari 2013, något som bl.a. kritiseras av Socialdemokraterna. Här vill utskottet anföra att studier från OECD visar att bolagsskatten är den skatt som är mest skadlig för tillväxten. Som Finanspolitiska rådet konstaterar i årets rapport bör bolagsskattesänkningen ses mot bakgrund av att skattesatserna är på väg ned i många länder, vilket betyder att det hade varit svårt för Sverige att vänta med en skattesänkning.
Socialdemokraterna säger sig stå för en aktiv och jobbskapande näringspolitik, och i motionen förs fram förslag om bl.a. innovationsråd och exportstrategier. Samtidigt riktas kritik mot regeringens skattepolitik med bl.a. halverad arbetsgivaravgift för unga anställda och sänkt restaurangmoms. Om utskottet utgår från att Socialdemokraterna står bakom den skattepolitik man lade fram i höstens budgetmotion, innebär det drygt 30 miljarder kronor i ökade skatter. Tonvikten hos Socialdemokraterna ligger på ökade skatter på arbete och företagande. En stor del av skattebördan skulle falla på företag som anställer unga, vilket också gäller Sverigedemokraternas och Vänsterpartiets förslag till riktlinjer. Detta är knappast en politik som främjar företagande och jobbskapande. Det är bara Miljöpartiet av oppositionspartierna som i sin motion beskriver det som olämpligt att i ett läge med lågkonjunktur och hög ungdomsarbetslöshet öka kostnaderna för företag som har unga anställda.
Oppositionspartierna framhåller behovet av riskkapital och stöd till forskning och utveckling. Utskottet anser i likhet med regeringen att det är viktigt att öka dynamiken och effektiviteten i riskkapitalinvesteringarna samt möjliggöra investeringar i fler branscher och regioner. Utskottet vill också påminna om att Företagsskattekommitténs första delbetänkande (SOU 2012:3) innehöll förslag som syftade till att underlätta tillgången till riskkapital för nystartade och mindre företag. Med utgångspunkt i kommitténs förslag överlämnade regeringen i april 2013 ett förslag om införande av ett investeraravdrag (prop. 2012/13:134) som nu är under beredning i riksdagen. Vidare undersöker regeringen med utgångspunkt i Företagsskattekommitténs andra delbetänkande (SOU 2012:66) möjligheten att införa skatteincitament för forskning och utveckling bl.a. genom att sänka kostnaderna för personal som utför sådant arbete, särskilt i mindre företag.
Utskottet vill också påminna om att regeringen bereder ett förslag om att inrätta s.k. nystartszoner för att underlätta företagande och öka sysselsättningen i socialt utsatta områden. Förslaget remitterades till Lagrådet den 19 april.
När det gäller Sverigedemokraternas riktlinjer om vad man kallar ett landsbygdslyft vill utskottet framhålla att regeringens förda politik innefattar att värna ett dynamiskt näringsliv i hela landet.
En väl fungerande bostadsmarknad är ytterligare en viktig grund för tillväxt och konkurrenskraft. Under de senaste åren har en rad åtgärder vidtagits för att förbättra bostadsmarknadens funktionssätt. Exempelvis har snedvridande subventioner avvecklats, byggnadslagstiftningen förenklats och hyresbostadsmarknaden fått nya konkurrensneutrala regler. Åtgärder har vidtagits för att öka nybyggnationen och för att utnyttja det befintliga bostadsbeståndet bättre. Fortfarande återstår dock mycket arbete för att förbättra bostadsmarknadens funktionssätt och det är därför positivt att regeringen arbetar på bred front med dessa frågor. Utredningar är tillsatta på en rad områden, och nyligen överlämnade utredningen om en effektivare plan- och bygglovsprocess sitt betänkande till regeringen (SOU 2013:34).
I likhet med skatteutskottet anser finansutskottet att nuvarande avgränsning vad gäller HUS-avdraget är väl avvägd och avvisar därmed både de olika former av utvidgningar av ROT-delen i avdraget som Miljöpartiet och Sverigedemokraterna förordar och den reducering Vänsterpartiet föreslår. Utskottet vill heller inte se en återgång till en bostadspolitik som bygger på statliga subventioner snarare än långsiktiga spelregler.
Samtliga oppositionspartier förordar ökade järnvägsinvesteringar. I det sammanhanget vill utskottet påminna om att riksdagen i december 2012 beslutade om en ekonomisk ram för infrastruktur för perioden 2014–2025 som omfattar 522 miljarder kronor, vilket innebär en ambitionshöjning på hela 20 procent jämfört med tidigare ram. Utskottet vill också hänvisa till den bilaga 3 i vårpropositionen där det görs en genomgång av den offentliga sektorns investeringar och kapitalstock fram till 2012. Här framgår bl.a. att en stor andel av statens investeringsutgifter går till infrastruktur. I jämförelse med andra länder har Sverige investerat förhållandevis mycket i järnväg, särskilt under de senaste åren. Utskottet avvisar också Sverigedemokraternas och Vänsterpartiets förslag i riktlinjerna om återreglering av järnvägen.
Finansiell stabilitet
Utskottet ställer sig bakom regeringens fortsatta arbete med förebyggande åtgärder för finansiell stabilitet. Det finns som regeringen framhåller ett antal faktorer i det svenska banksystemet som innebär att riskerna är större än i andra länder, bl.a. banksystemets storlek och hushållens höga skuldsättning. Huvuddelen av hushållens skulder utgörs av bostadslån. Bostadsmarknaden och den privata skuldsättningen har av externa bedömare pekats ut som riskfaktorer i svensk ekonomi. EU-kommissionen lämnade i april 2013 en fördjupad analys med råd till Sverige om fortsatt övervakning av bostadsmarknaden. Också i kommissionens landsspecifika rekommendationer 2013 finns riskerna med såväl den privata skuldsättningen som bostadsmarknaden med. Finanspolitiska rådet anser att de svenska bostadspriserna sannolikt ligger i intervallet från att vara i linje med fundamentala faktorer till en viss övervärdering men bedömer att risken för en stor och abrupt priskorrigering i nuläget är begränsad. Riksbanken bedömer i sin senaste stabilitetsrapport från maj att den ekonomiska utvecklingen i euroområdet är den största risken för den finansiella stabiliteten i Sverige, men även att de svenska hushållens höga skuldsättning kan medföra en risk.
När det gäller hushållens skuldsättning har en rad åtgärder vidtagits, såsom bolånetak, högre kapitaltäckning för systemviktiga banker, högre riskvikter för bolån m.m. Det förefaller också som om ökningstakten har avtagit. Det är dock viktigt anser utskottet, att regeringen är beredd att vidta ytterligare åtgärder om skuldsättningstakten återigen ökar.
Ett effektivt sätt att öka bankernas motståndskraft är en hög kapitaltäckningsgrad, och regeringen har i EU framgångsrikt drivit frågan om att kunna sätta högre krav nationellt än EU:s minimikrav. Utskottet noterar att utredningen om nya kapitaltäckningsregler (dir. 2012:32) har fått förlängd tid till den 16 september på grund av att förhandlingarna dragit ut på tiden och EU-rättsakterna ännu inte är färdiga.
En annan viktig del av arbetet med att värna den finansiella stabiliteten är Finanskriskommitténs pågående arbete, vars slutbetänkande ska redovisas den 31 december 2013.
Miljöpartiet anser att det är olyckligt att Sverige har valt att stå utanför det initiativ till skatt på finansiella transaktioner som planeras i 11 av 27 länder i EU. Vänsterpartiet anför att en skatt på finansiella transaktioner bör införas nästa år. I likhet med skatteutskottet menar finansutskottet att Sverige inte bör delta i samarbetet kring den skatt på finansiella transaktioner (FTT) som ett antal EU-länder planerar att genomföra. Riksdagen har nyligen i ett motiverat yttrande (bet. 2012/13:SkU33) också uttalat att kommissionens förslag till genomförande av det fördjupade samarbetet på området är problematiskt eftersom det gör anspråk på beskattning av aktörer som är verksamma i länder som inte deltar i samarbetet.
Utskottet delar vidare regeringens fortsatta prioritering av arbetet med att främja ett starkt konsumentskydd på finansmarknaderna, både nationellt och på EU-nivå.
Miljö-, klimat- och energipolitik
Utskottet står bakom regeringens ambition att Sverige ska vara ett föregångsland för god miljö och hållbar utveckling, både nationellt och internationellt. Regeringens höga ambitioner avspeglas i att Sverige med marginal kommer att nå EU-beslutade åtaganden om minskade utsläpp av växthusgaser och en ökad andel förnybar energi till 2020. Klimatförändringarna är tillsammans med bevarandet av biologisk mångfald, havsmiljö och giftfri miljö regeringens mest prioriterade miljöfrågor.
Flera av motionärerna framhåller i sina motioner att ambitionsnivån i klimatpolitiken måste höjas. Utskottet vill i det sammanhanget betona att en bred internationell överenskommelse om radikalt minskade utsläpp av växthusgaser är helt avgörande för att nå framgångar i det globala klimatarbetet. Utskottet välkomnar därför att regeringen i vårpropositionen anger att man kommer att fortsätta att vara pådrivande för att säkerställa att en ny ambitiös global klimatöverenskommelse kommer på plats. Ett viktigt underlag i de kommande förhandlingarna är den klimatrapport som FN:s klimatpanel kommer att presentera i Stockholm i september 2013. Utskottet är också positivt till att regeringen fäster stor vikt vid att identifiera strategier för finansiering, också från andra källor än det offentliga, av klimatinsatser i låginkomstländer.
Med anledning av framför allt Miljöpartiets inriktning mot höjda miljöskatter vill utskottet framhålla att om man så kraftigt höjer skatterna från ett år till ett annat skulle det riskera att slå hårt mot tillväxt och sysselsättning, inte minst på landsbygden. Utskottet anser dock i likhet med regeringen att miljöskatter och andra ekonomiska styrmedel är av central betydelse för att nå de klimat- och energipolitiska målen på ett kostnadseffektivt sätt. Utskottet vill påminna om att riksdagen hösten 2009 beslutade om ett omfattande paket med miljöskatteförändringar som träder i kraft stegvis under perioden 2010–2015 för att ge aktörerna långsiktiga förutsättningar att planera sin verksamhet. Vid en kontrollstation 2015 ska en samlad analys och bedömning göras för att nå de energi- och klimatpolitiska målen för 2020.
När det gäller Miljöpartiets förslag om ett klimatpolitiskt ramverk, av samma slag som det finanspolitiska ramverket, vill utskottet peka på att det redan bedrivs ett systematiskt arbete på detta område genom det s.k. miljömålssystemet. Vidare har den parlamentariska Miljömålsberedningen (dir. 2010:74) i uppdrag att utveckla strategier med etappmål, styrmedel och åtgärder inom prioriterade områden. Utskottet noterar också att Finanspolitiska rådet gör bedömningen att klimatförändringarna i nuläget inte ger upphov till några förändringar i det finanspolitiska ramverket.
Välfärd och fördelning
Utskottet delar regeringens syn att en svag förankring på arbetsmarknaden är huvudskälet till ekonomisk utsatthet. Fördelningspolitik bör inriktas på ökad sysselsättning, bättre utbildning och minskat utanförskap. Trots tidigare reformarbete för att stärka arbetslinjen är det för stora grupper fortfarande inte tillräckligt lönsamt att ta ett arbete eller att öka sin arbetstid. Utskottet ser därför positivt på regeringens ambition att i fortsättningen driva en politik för ökade drivkrafter till arbete. Utskottet ställer sig också bakom att regeringen även fortsättningsvis överväger åtgärder för att förbättra standarden för hushåll med svag ekonomi och för att förbättra situationen för barn och unga i ekonomisk och social utsatthet. Därutöver välkomnar utskottet även regeringens fortsatta arbete med att förbättra vårdens och omsorgens tillgänglighet, kvalitet och effektivitet samt att förbättra och effektivisera rättsväsendet.
Flera av oppositionspartierna hävdar att regeringens politik har lett till ökade inkomstklyftor. Motsvarande ståndpunkt framförs också i motion 2012/13:62 om att tillsätta en nationell jämlikhetskommission. Här vill utskottet först framhålla att trots finanskrisen och den efterföljande lågkonjunkturen har hushållens ekonomi utvecklats gynnsamt sedan 2006. Som framgår av den fördelningspolitiska redogörelsen i vårpropositionen ökade den ekonomiska standarden med i genomsnitt 2,8 procent per år 2006–2011. Det kan jämföras med perioden 1991–2006 då ökningen var 1,4 procent per år. De ökade inkomsterna är emellertid inte jämnt fördelade och därför har också inkomstskillnaderna ökat. Men detta är en utveckling som pågått de senaste 20 åren, både i Sverige och internationellt. Jämfört med de flesta andra länder har Sverige också fortfarande en mycket jämn inkomstfördelning. Det gäller i synnerhet om hänsyn tas till värdet av de offentliga välfärdstjänster som kommer hushållen till del. Med ett inkomstbegrepp som beaktar detta har Sverige de lägsta inkomstskillnaderna i hela OECD-området. I sammanhanget vill utskottet också peka på det som Finanspolitiska rådet tar upp i sin senaste rapport, nämligen att spridningen i inkomster ökat sedan 1990-talskrisen men att detta huvudsakligen ägde rum under 1990-talet. Spridningen i disponibla inkomster mätt med Ginikoefficienten har i stort sett varit konstant sedan 2006, enligt rådets analys. Finanspolitiska rådet har även utvärderat fördelningseffekter av jobbskatteavdraget. Rådets slutsats är att jobbskatteavdraget har betydande sysselsättningseffekter, men att effekterna när det gäller inkomstfördelningen bör tolkas med försiktighet. Utskottet finner det något märkligt att rådets fördelningsanalys tar utgångspunkt i ett ännu inte föreslaget än mindre genomfört femte jobbskatteavdrag.
Alla fyra oppositionspartiernas riktlinjer innebär ökade utgifter inom välfärdssektorn, exempelvis genom fler anställda i omsorgen. Utgiftsökningar som i varierande grad ska finansieras genom ökade skatter på arbete. Här vill utskottet framhålla att kommuner och landsting är av stor betydelse när det gäller att tillhandahålla välfärdstjänster, och den kommunala sektorns ekonomiska utveckling är beroende av hur väl ekonomin generellt utvecklas. Det är inte heller storleken på statsbidragen som är avgörande utan de kommunala skattebasernas storlek. Enligt utskottet kan därför vikten av reformer som stärker arbetslinjen och därigenom skatteunderlaget och kommunernas ekonomi inte nog understrykas.
Oppositionspartiernas olika inriktningar mot höjda ersättningsnivåer i sjukförsäkringen avvisas då utskottet anser att utgångspunkten ska vara att försäkringen ska ge ekonomisk trygghet vid sjukdom, samtidigt som det ska finnas tydliga incitament för att arbeta. Sedan alliansregeringen tillträdde har en negativ trend brutits. Människor som tidigare hamnade i utanförskap genom förtidspensioneringar får nu i stället stöd och hjälp för att ges möjligheter att komma tillbaka till arbetslivet.
Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet vill se förbud mot vinstuttag inom privata välfärdsföretag, vilket avvisas av utskottet. Enligt utskottets mening är mångfald och valfrihet ledord i utvecklingen av välfärdssektorn. Samtidigt får man aldrig kompromissa med kvaliteten, oavsett utförare. Utskottet vill också påminna om den utredning som regeringen tillsatte i december 2012 och som ska utreda vilka möjliga krav, utöver de redan befintliga, som kan och bör ställas på dem som äger och driver företag inom välfärdssektorn. Uppdraget ska redovisas i februari 2014.
När det gäller jämställdhet vill utskottet betona att kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete. Samtidigt kan konstateras att det fortfarande finns brister i den ekonomiska jämställdheten. Av jämställdhetsbilagan i budgetpropositionen för 2013 framgår att de förväntade positiva effekterna av regeringens förda politik för att öka drivkrafterna för arbete, när det gäller sysselsättning och disponibla inkomster, är större för kvinnor än för män. Detta förbättrar på sikt förutsättningarna för jämställdhet. De åtgärder som vidtagits för att motverka långvarig sjukfrånvaro har även bidragit till ökad jämställdhet, eftersom kvinnor historiskt har varit överrepresenterade inom sjukförsäkringen.
Finansutskottet tillstyrker regeringens riktlinjer
Mot bakgrund av vad som anförts ovan tillstyrker utskottet regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. De alternativa förslagen till riktlinjer i oppositionspartiernas budgetmotioner avstyrks.
3 Den kommunala ekonomin och hållbara offentliga finanser
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse om Riksrevisionens rapport om den kommunala ekonomin och hållbara offentliga finanser till handlingarna.
Utskottet noterar att regeringen har vidtagit åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser. Enligt utskottet är det viktigt med tydlighet och transparens, och utskottet välkomnar därför regeringens fördjupade och utökade redovisning av de antaganden som ligger till grund för långsiktskalkylen för de offentliga finanserna.
I mitten av december 2012 presenterade Riksrevisionen rapporten Den kommunala ekonomin och hållbara offentliga finanser (RiR 2012:25). I rapporten granskas om regeringen har identifierat och analyserat kommunsektorns långsiktiga finansieringsproblem och därmed lämnat information som är central för att riksdagen ska få möjlighet att bedöma hur välfärden ska finansieras. Riksdagen överlämnade rapporten till regeringen i december 2012, och i april 2013 lämnade regeringen den nu aktuella skrivelsen (skr. 2012/13:127) till riksdagen. Inga följdmotioner har väckts med anledning av regeringens skrivelse.
3.1 Regeringens skrivelse
Riksrevisionens granskning
Riksrevisionen har granskat om regeringen har identifierat och analyserat kommunsektorns långsiktiga finansieringsproblem. Granskningen berör dels regeringens rapportering till riksdagen, dels de långsiktiga effekterna på skattebaserna av en höjd kommunalskatt.
Granskningens resultat
Riksrevisionen konstaterar att regeringen inte har redovisat en separat analys för kommunsektorn och anser att det är en brist eftersom det finns en framtida risk för finansieringsproblem i kommuner och landsting. Vidare konstateras att långsiktskalkylerna för de offentliga finanserna visar att kommuner och landsting endast klarar balanskravet i kommunallagen (1991:900) genom omfattande bidrag från staten. Eftersom dessa tillskott inte redovisas till riksdagen finner Riksrevisionen att regeringens redovisning av de beräkningstekniska antagandena är bristfällig. Kommunsektorns långsiktiga finansieringsproblem framgår därmed inte och inte heller regeringens syn på detta. Enligt Riksrevisionen bidrar otydligheter av detta slag till osäkerheten i de långsiktiga förutsättningarna för kommuner och landsting.
Riksrevisionen rekommenderar därför regeringen att
– presentera en bedömning av kommunsektorns finanser på lång sikt i anslutning till den ekonomiska vårpropositionen
– tydliggöra de antaganden kring den kommunala ekonomin som görs i samband med långsiktskalkylerna för den offentliga sektorn
– tydliggöra effekterna på de offentliga finanserna av olika handlingsalternativ för att lösa kommunsektorns långsiktiga finansieringsproblem.
Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser och åtgärder med anledning av dessa
Regeringen instämmer i delar av det Riksrevisionen framhållit om behovet av mer information i redovisningen av de långsiktiga kalkylerna. Regeringen kommer därför framöver att tydligare redovisa antaganden och förutsättningar i dessa kalkyler. Vid beräkningarna av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet är ett central antagande att staten på lång sikt har det övergripande ansvaret för finansieringen av välfärdspolitiken och för efterlevandet av de budgetpolitiska målen. På lång sikt antas därför att ansvarsfördelningen mellan den statliga och den kommunala sektorn kan variera och att statsbudgeten till följd av detta kan förändras. I regeringens långsiktskalkyler sker en mekanisk justering av statsbidragen så att kommunsektorns finanser år för år uppvisar ett resultat som medför att det kommunala balanskravet och kommunallagens krav på god ekonomisk hushållning uppfylls. Denna justering kan betraktas som modellteknisk. Kalkyler som sträcker sig 50–100 år in i framtiden är mycket osäkra och ska snarare ses som stiliserade framskrivningar än prognoser. Det faktiska behovet av statsbidrag beror även på andra faktorer, t.ex. produktiviteten i sektorn. Regeringen anser därför att det i detta sammanhang endast finns ett begränsat informationsvärde i att redovisa resultaten för varje delsektor separat. En långsiktig kalkyl över kostnadsutvecklingen för hela kommunsektorn skulle enligt regeringen inte förbättra förutsättningarna för enskilda kommuners långsiktiga planering. De ekonomiska förutsättningarna kan variera mycket mellan enskilda kommuner, varför en sådan kalkyl inte skulle ge kommunerna någon information om den egna utvecklingen. Beräkningarna kommer därför även fortsättningsvis att redovisas för den offentliga sektorn som helhet och inte för enskilda sektorer inom sektorn. Däremot kommer redovisningen av hur utgifterna för olika välfärdstjänster utvecklas att tydliggöras.
3.2 Finansutskottets ställningstagande
Utskottet noterar att regeringen har vidtagit åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser. Enligt utskottet är det viktigt med tydlighet och transparens, och utskottet välkomnar därför regeringens fördjupade och utökade redovisning av de antaganden som ligger till grund för långsiktskalkylen för de offentliga finanserna.
Som framgår av skrivelsen har regeringen för närvarande inte för avsikt att redovisa några kalkyler med alternativa sätt att hantera finansieringen av välfärden. Utskottet kan konstatera att det är staten som har det övergripande ansvaret för hela den offentliga sektorn och därmed för finansieringen av välfärdspolitiken. Samtidigt innebär det kommunala självstyret bl.a. att det är upp till varje kommun och landsting att besluta om vilken politik som ska föras, nivån på den skatt som medborgarna ska betala och hur skattepengarna och andra intäkter ska användas. Kommunerna sköter därmed lokala och regionala angelägenheter på eget ansvar i den lokala befolkningens intresse.
Sammanfattningsvis delar utskottet regeringens bedömning och lägger därmed skrivelsen till handlingarna.
4 Regeringens redovisning i budgetpropositionen för 2013
Utskottets förslag i korthet
Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse om Riksrevisionens granskningsrapport av regeringens redovisning i budgetpropositionen till handlingarna. Regeringen anför i skrivelsen att de ständigt strävar efter att öka tydligheten i sin bedömning av finanspolitikens inriktning och effekter. Finansutskottet delar regeringens bedömning av rekommendationerna i Riksrevisionens granskningsrapport och konstaterar att regeringen har fortsatt att systematiskt arbeta med att förbättra redovisningen och tydligheten i de ekonomisk-politiska propositionerna.
Den 5 december 2012 publicerade Riksrevisionen granskningsrapporten Regeringens redovisning i budgetpropositionen – tydlig och transparent (RiR 2012:24). Riksrevisionen granskar sedan 2008 återkommande regeringens tillämpning av det finanspolitiska ramverket i de ekonomiska propositionerna. I den här rapporten har Riksrevisionen granskat transparensen och tydligheten i regeringens redovisning av finanspolitiken i budgetpropositionen för 2013. Riksdagen överlämnade Riksrevisionens rapport till regeringen den 19 december 2012. Den 11 april överlämnade regeringen den nu aktuella skrivelsen (skr. 2012/13:137) till riksdagen.
Inga motioner har väckts med anledning av regeringens skrivelse.
4.1 Regeringens skrivelse
Riksrevisionens granskning
Granskningen fokuserar på tre frågor: regeringens redovisning av sin syn på de makroekonomiska obalanserna som EU uppmärksammat, hur regeringen redovisar de konjunkturella effekterna av finanspolitiken samt redovisning av budgeteffekter. Riksrevisionen har ställt följande revisionsfrågor:
– Är regeringens redovisning av sin syn på de makroekonomiska obalanserna som EU uppmärksammat tydlig och transparent?
– Är regeringens redovisning av de konjunkturella effekterna av finanspolitiken tydlig och transparent?
– Är regeringens redovisning av budgeteffekter i budgetpropositionens olika delar tydlig och konsekvent?
Regeringens redovisning av sin syn på de makroekonomiska obalanser som EU har uppmärksammat
Regeringen ska inom ramen för den europeiska planeringsterminen beakta och besvara de landsspecifika rekommendationer som ges av EU. Sverige fick 2012 fyra rekommendationer: att bibehålla sunda offentliga finanser, att öka stabiliteten på bostads- och bolånemarknaden, att förbättra deltagandet på arbetsmarknaden för vissa grupper samt att förbättra spetsforskning och kommersialisering av innovativa produkter och utveckling av ny teknik. Redovisningen av regeringens hantering av dessa rekommendationer återfinns i avsnitt 12 del 1 i budgetpropositionen för 2013. Riksrevisionen konstaterar att regeringen i budgetpropositionen redovisar sin syn på EU:s rekommendationer. I redovisningen framgår dock inte tydligt hur regeringen ser på de makroekonomiska obalanser som kommissionen påtalat. Regeringen argumenterar i stället huvudsakligen utifrån finansiell stabilitet när den redovisar sin syn på EU:s rekommendation om att öka stabiliteten på bostads- och bolånemarknaden.
Regeringens redovisning av finanspolitikens effekt på konjunkturen
Prognoser över finanspolitikens effekter på konjunkturen är naturligen behäftade med stor osäkerhet. Det är t.ex. alltid svårt att bedöma konjunkturläget och hur det kommer att utvecklas. På grund av osäkerheten i bedömningarna och eftersläpningsproblematiken är det av särskild vikt att regeringens rapportering kring finanspolitikens inriktning i förhållande till konjunkturen är förståelig, transparent och rättvisande. Utifrån granskningen anser Riksrevisionen att regeringens beskrivning av finanspolitikens effekter på efterfrågan kan förbättras och fördjupas. Regeringen ger ingen beskrivning av hur finanspolitikens inriktning i förhållande till konjunkturutvecklingen har förändrats sedan föregående proposition. Vidare konstaterar Riksrevisionen att den stora revideringen av karakteriseringen av finanspolitiken 2012 mellan vårpropositionen och budgetpropositionen lämnas helt utan förklaring. Slutligen konstateras att den största förklaringen till förändringen i det strukturella sparandet, indikatorn för finanspolitikens inriktning, återfinns i en ”övrigt”-post vars innehåll beskrivs endast summariskt.
Regeringens redovisning av budgeteffekter
Regeringens redovisning av budgeteffekter av förslag till reformer och besparingar är av central betydelse i det underlag som regeringen lämnar till riksdagen. Det är därför av stor vikt att redovisningen är tydlig och ger en fullständig bild av budgetförslagens effekter på de offentliga finanserna. Riksrevisionen har i en tidigare granskning undersökt regeringens redovisning av budgeteffekter och konstaterat att förekomsten av olika metoder för redovisning ställer höga krav på tydlighet och struktur. Regeringen har därefter angett att det pågår ett arbete med att utveckla redovisningen av budgeteffekter och att spårbarheten i budgeten har förbättrats, framför allt vad avser inkomstsidan. Riksrevisionen kan dock konstatera att relevanta hänvisningar saknas i vissa fall. Rubriksättning och redovisade enheter kan också variera i tabellerna, vilket försvårar spårbarheten mellan olika tabeller.
Riksrevisionens rekommendationer
Riksrevisionen riktar följande rekommendationer till regeringen:
– Regeringen bör närmare analysera och tydligare redovisa de svenska makroekonomiska obalanserna och sammankopplade risker som EU-kommissionen identifierat.
– Regeringen bör förklara stora skillnader i bedömningen av finanspolitikens inriktning i förhållande till konjunkturen mellan de ekonomiska propositionerna. Regeringen bör även presentera en kvantitativ bedömning av effekterna av att de offentliga inkomsterna har en starkare koppling till tillväxten än de offentliga utgifterna, i likhet med det Ekonomistyrningsverket kallar automatisk diskretionär finanspolitik. Dessutom bör regeringen utveckla och förtydliga innebörden av posten ”övrigt” i tabellen rörande indikatorer för impuls på efterfrågan.
– Regeringen bör använda hänvisningar mellan avsnitten för att tydliggöra sambanden mellan budgetens olika delar, och i de fall hänvisningar görs till ett avsnitt bör dessa följas upp. Regeringen bör även öka spårbarheten mellan tabellerna genom att använda enhetlig rubriksättning och genom att använda samma enhet vid redovisning av samma uppgifter i olika tabeller.
Regeringens bedömning av Riksrevisionens iakttagelser
Redovisningen av makroekonomiska balanser uppmärksammade av EU
De rekommendationer som medlemsstaterna får inom ramen för den europeiska terminen är inte bindande. Det är de nationella parlamenten som beslutar om utformningen av den ekonomiska politiken.
Enligt den fastlagda ordningen redovisar regeringen sin syn på rekommendationerna och vidtagna åtgärder som berör dessa i det nationella reformprogrammet och i konvergensprogrammet. Redan i budgetpropositionen samma år som Sverige får rekommendationerna kommenteras dock dessa i ett särskilt avsnitt (se t.ex. prop. 2012/13:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 12.1). Detta avsnitt innehåller en kortfattad beskrivning av regeringens syn på rekommendationerna och de åtgärder som regeringen vidtagit som berör dessa. Rekommendationerna som getts till Sverige inom ramen för den europeiska terminen 2012 är breda till sin karaktär och omfattar flera sakområden. Av denna anledning beskrivs riskanalyser och åtgärder i flera olika sammanhang i budgetpropositionen för 2013 och inte endast i det ovan nämnda avsnittet.
Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att regeringen i ett flertal avsnitt i budgetpropositionen för 2013 redogör för sin syn på de risker för makroekonomiska obalanser som berörs i EU:s rekommendationer, bedömer riskerna med obalanserna och det behov av åtgärder som de ger upphov till.
Redovisningen av finanspolitikens effekt på konjunkturen
Regeringen anser, i likhet med Riksrevisionen, att en transparent och tydlig redovisning av finanspolitiken i de ekonomiska propositionerna är viktig för förtroendet för finanspolitiken.
Riksrevisionen refererar till avsnitt i de ekonomiska propositionerna som analyserar det finansiella och strukturella sparandets förändring. Redovisningen i dessa avsnitt har införts för att ge en tydligare redogörelse för finanspolitikens effekter på efterfrågan. Analysmetoden bygger på att den sammanlagda förändringen av det finansiella sparandet mellan två år delas upp i olika förklaringsfaktorer på ett relativt schablonmässigt sätt. När olika bidrag till förändringen beräknats och redovisats återstår alltid en restpost som utgör en oförklarad förändring, den s.k. övrigt-posten. Denna post innehåller den sammanlagda effekten av alla de förklaringsfaktorer som inte har kunnat särredovisas. I praktiken är det omöjligt att fullt ut förklara denna post. I redovisningen framhålls också att uppdelningen i olika förklaringsfaktorer är osäker och endast en grov indikator på hur finanspolitiken påverkar den ekonomiska aktiviteten.
I verkligheten kan lika stora budgetförsvagningar påverka ekonomin på helt olika sätt. I den redogörelse som Riksrevisionen kommenterar görs ingen analys av hur olika budgetförändringar påverkar efterfrågan, utan alla budgetförändringar antas påverka ekonomin på samma sätt (prop. 2012/13:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 4.3). En mer utförlig analys av effekterna av enskilda reformförslag görs i stället i andra delar av propositionen (se exempelvis prop. 2012/13:1 Förslag till statens budget, finansplan m.m. avsnitt 1.10). Den analys som Riksrevisionen uppmärksammar är således endast en mindre del av ett mer utförligt underlag för regeringens förslag.
Regeringen är medveten om att den oförklarade delen av det strukturella sparandets förändring som redovisas under posten ”övrigt” inte är försumbar. Samtidigt bedömer regeringen att en ytterligare uppdelning av posten ”övrigt” är relativt komplicerad och att det inte finns några garantier för att en sådan uppdelning leder till en ökad tydlighet. Regeringen avser dock fortsätta utveckla redovisningen av finanspolitikens effekter och har som målsättning att förbättra det avsnitt i budgetpropositionen som Riksrevisionen kommenterar.
Redovisningen av budgeteffekter
Regeringen eftersträvar att kontinuerligt förbättra tydligheten och transparensen i sin redovisning i de ekonomiska propositionerna. Tydlighet och transparens är bärande delar i det finanspolitiska ramverket som bidrar till att finanspolitiken blir mer förutsägbar. Regeringen instämmer i huvudsak i Riksrevisionens iakttagelser om redovisningen av budgeteffekter i allmänhet och strävar efter att öka tydligheten på detta område. Regeringen vill emellertid i detta sammanhang framhålla att redovisningen i de olika avsnitten i budgetpropositionen delvis har olika syften, vilket påverkar hur tabeller och belopp i respektive avsnitt utformas och används.
Regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser
Regeringen anför att den ständigt strävar efter att öka tydligheten i sin bedömning av finanspolitikens inriktning och effekter. Flera förbättringar har genomförts och ett kontinuerligt arbete pågår med att öka transparensen i de ekonomiska propositionerna. Bland annat har redovisningen av de beräkningar som görs av regeringens politiks effekter på BNP och sysselsättning samt bedömningen av budgetutrymmets storlek, finanspolitikens inriktning och nivån på utgiftstaket för det tillkommande året förbättrats och förtydligats. I internationella sammanhang framhålls ofta Sveriges tydliga och effektiva finanspolitiska ramverk som ett föredöme.
Regeringen har för avsikt att i framtiden ytterligare fördjupa redovisningen av det finansiella sparandets och det strukturella sparandets förändring. Regeringen bedömer emellertid att en uppdelning av restposten ”övrigt”, som Riksrevisionen rekommenderar, inte med säkerhet leder till ökad tydlighet.
Regeringen avser att fortsätta arbetet med att förtydliga redovisningen i de ekonomiska propositionerna i den riktning som Riksrevisionen föreslår när det gäller hänvisningar mellan avsnitt och tabeller samt utformningen av tabeller.
Med detta anser regeringen att Riksrevisionens rapport är färdigbehandlad.
4.2 Kompletterande information
Aktuella frågor
Finanspolitiska rådet kommenterar i rapporten Svensk finanspolitik 2013 transparensen i regeringens presentation av sin politik. Rådet kommenterar i huvudsak hur transparent regeringens redovisning av nya satsningar är. Enligt rådet innebär det sätt på vilket regeringen valt att presentera sin politik bl.a. att det är svårt att snabbt få klarhet om vad de satsningar och belopp som regeringen presenterar i budgetpropositionen
Tidigare riksdagsbehandling av liknande granskningsrapporter från Riksrevisionen
Utskottet har tidigare behandlat skrivelser från regeringen med anledning av Riksrevisionens granskning av hur regeringen tillämpar det finanspolitiska ramverket, senast i betänkande 2011/12:FiU20 Riktlinjer för den ekonomiska politiken. I detta betänkande behandlade utskottet skrivelse 2011/12:148 Riksrevisionens rapport om tillämpningen av det finanspolitiska ramverket i budgetpropositionen för 2012, som kom med anledning av Riksrevisionens rapport 2011:30. Granskningen fokuserade då på regeringens bedömning av det s.k. reformutrymmet.
I betänkandet framhöll utskottet att regeringens systematiska arbete med att förbättra redovisningen och tydligheten i propositionen på flera punkter ligger i linje med de synpunkter som Riksrevisionen framfört. Vad avsåg regeringens redovisning av hur reformutrymmet bedöms ansåg utskottet att detta har utvecklats avsevärt och såg ingen anledning att rikta någon kritik till regeringen. Vidare välkomnade utskottet att regeringen avsåg att göra en mer utförlig beskrivning av hur potentiell BNP bedöms till budgetpropositionen för 2013.
4.3 Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet välkomnar att Riksrevisionen återkommande granskar regeringens redovisning i budgetpropositionen. Utskottet har vid flera tillfällen betonat att öppenhet och tydlighet är en förutsättning för att stärka förtroendet för finanspolitiken (t.ex. 2010/11:FiU42).
I skrivelsen, som svar på Riksrevisionens rapport, anför regeringen att de ständigt strävar efter att öka tydligheten i sin bedömning av finanspolitikens inriktning och effekter. Regeringen menar att flera förbättringar har genomförts i detta avseende och att de kontinuerligt arbetar med att öka transparensen i de ekonomiska propositionerna. Vidare menar regeringen att de redogör för sin syn på de risker för makroekonomiska obalanser som berörs i EU:s rekommendationer. Utskottet delar regeringens bedömning vad gäller Riksrevisionens rekommendationer.
Finansutskottet har i tidigare betänkanden (t.ex. 2011/12 FiU1) framhållit att regeringen under flera år har arbetat systematiskt med att förbättra redovisningen och tydligheten i de ekonomisk-politiska propositionerna. Regeringen har t.ex. i skrivelsen om ramverk för finanspolitiken (skr. 2010/11:79) konkretiserat riktlinjer för öppenhet och tydlighet i enlighet med vad utskottet tidigare anfört om bl.a. motiveringar av utgiftstakets nivå, redovisningen av budgeteffekter och hanteringen av ändringsbudget. Det är enligt utskottet positivt att regeringen avser att fortsätta utveckla redovisningen i budgetpropositionen.
Finansutskottet tillstyrker därmed att skrivelsen läggs till handlingarna.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. | Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken, punkt 1 (S) |
| av Fredrik Olovsson (S), Pia Nilsson (S), Jörgen Hellman (S), Bo Bernhardsson (S), Marie Nordén (S) och Ardalan Shekarabi (S). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som Socialdemokraterna föreslår i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion
2012/13:Fi13 av Mikael Damberg m.fl. (S) och
avslår proposition 2012/13:100 punkt 1 och motionerna
2012/13:Fi12 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkandena 1 och 2,
2012/13:Fi14 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 1–4,
2012/13:Fi15 av Gustav Fridolin m.fl. (MP) yrkandena 1–12 och
2012/13:Fi262 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S).
Ställningstagande
Samhället ska ge välfärd och möjligheter åt alla. Samhället ska undanröja hinder för människors utveckling och ge alla oavsett uppväxtmiljö möjlighet att nå sin fulla potential. Samhället ska vara ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart, och människors livskvalitet ska kunna öka utan att det skadar vår gemensamma miljö. Regeringen har misslyckats med sina två viktigaste uppgifter: att bekämpa arbetslösheten och att bryta den negativa utvecklingen i skolan. Den förda politiken har dessutom lett till ökade inkomstskillnader, och Sverige har i dag en av de snabbast växande inkomstklyftorna i hela OECD. För att bryta utvecklingen krävs en framtidsinriktad politik som gör Sverige till ett bättre land att leva i.
Det övergripande målet för den ekonomiska politiken ska vara full sysselsättning. Det kräver investeringar i skola och utbildning så att alla elever kan nå kunskapsmålen i grundskolan. Sverige ska konkurrera med kunskap och inte med låga löner.
Ökad jämlikhet ger fler jobb och en bättre ekonomisk utveckling. Det ska alltid krävas av den enskilde att denne gör rätt för sig efter bästa förmåga. Men var och en ska också veta att samhället fungerar och möjliggör ett bättre liv för alla. Välfärden bidrar till sammanhållning i samhället, ökar jämlikheten och jämställdheten och ger frihet och trygghet för individen. En bra fungerande välfärd är också en tillväxtmotor som bidrar till fler jobb.
Sverige ska, i samverkan med övriga världen, vända den utveckling som bidrar till global uppvärmning. Att utveckla morgondagens klimatsmarta lösningar kan samtidigt bli en av konkurrensfördelarna för Sveriges näringsliv i framtiden.
Det finanspolitiska ramverk som lades fast efter den svenska 1990-talskrisen har tjänat Sverige väl. Överskottsmålet minskar sårbarheten och ökar handlingsutrymmet i den offentliga ekonomin, vilket är centralt för en aktiv konjunkturpolitik. Regeringens politik är inte förenlig med överskottsmålet. I rådande lågkonjunktur vore visserligen en kraftig åtstramning olämplig, men däremot borde regeringen ha noterat den systematiska avvikelse från överskottsmålet som uppstått och anpassat politiken till detta.
För att den samlade ekonomiska politiken ska ta tydligare steg mot full sysselsättning bör ett sysselsättningspolitiskt ramverk utvecklas. Ett tydligt mål bör fastställas om att Sverige mellan 2014 och 2020 ska öka antalet arbetade timmar i ekonomin så mycket att vi når lägst arbetslöshet i EU. Ett ambitiöst mål ska följas av en kraftfull politik med fokus på jobben. Skillnaden i sysselsättning mellan kvinnor och män bör minska, och heltid ska vara en norm på hela arbetsmarknaden. Medvetna insatser krävs också för en bättre arbetsmiljö. Den samlade ekonomiska politiken bör också utformas så att individers vilja till arbete förstärks genom att arbete lönar sig, genom bra lön, rätt till pension och bra inkomstförsäkringar vid arbetslöshet, sjukskrivning och föräldraskap.
För att på bästa sätt följa utvecklingen i de reala tillgångarna över tid bör en investeringsplan över de samlade offentliga investeringarna varje år biläggas budgetpropositionen. Kapitalstockens utveckling bör ges särskild belysning.
Sverige behöver en aktiv näringspolitik för fler jobb i nya och växande företag. Det handlar bl.a. om insatser som förbättrar villkoren för innovation och tillväxt. Investeringar i forskning och utveckling behöver i större utsträckning leda till nya varor och tjänster på marknaden. Försörjningen av riskkapital måste effektiviseras, och innovationstunga företag inom exempelvis miljöteknik måste få bättre förutsättningar att utvecklas och nå nya tillväxtmarknader. Ett innovationsråd bör inrättas direkt under statsministern. Statliga myndigheter bör ges i uppdrag att bidra till nya innovationer genom ökad statlig innovationsupphandling. Systemet med statligt riskkapital måste ses över i syfte att effektivisera statligt riskvilligt kapital. Det är också angeläget med fortsatta satsningar på drift och underhåll av järnvägen.
Fler insatser krävs för att bana väg för nya jobb i små och medelstora företag. Dessa företag har ofta svårt att finansiera investeringar och utvecklingskostnader. Brist på likviditet, t.ex. till följd av att fordringar inte betalas i tid, kan äventyra hela företagets existens. Många företagare upplever i dag också bristande ekonomisk trygghet i samband med sjukdom och arbetslöshet. Många mindre företag uppger också ofta att de har stora problem med att anställa och få tag i rätt kompetens. Här behövs breda satsningar på bristyrkesutbildningar, utbyggd yrkesutbildning och satsningar på högskolan.
Det behövs också en ny nationell strategi för svenskt exportfrämjande. Strategin bör tas fram i nära samverkan med näringslivet och de fackliga organisationerna. Sverige ska vara världsledande inom hållbar teknik och energieffektivisering – näringar med betydande tillväxtpotential och framtida möjligheter till export. Ytterligare insatser behövs för exportstöd till de små och medelstora företagen med fokus på de växande marknaderna i Asien, Afrika och Sydamerika. Dessutom bör det införas en subventionering av garantiavgifter för förstagångsexportörer samt stöd till bildandet av exportinriktade företagsnätverk.
Ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast kring 25 procent, vilket är betydligt högre än i jämförbara länder. Den politik regeringen har fört har inte fungerat. I syfte att motverka ungdomsarbetslösheten bör en 90-dagarsgaranti införas som innebär att unga som inte har jobb senast efter 90 dagar ska erbjudas utbildning, praktik eller ett riktigt jobb inom de ungdomsavtal som slutits. Garantin bör innehålla tre komponenter: ett utbildningskontrakt för dem som inte avslutat gymnasiet, en tidsgräns för alla unga och en effektivisering av Arbetsförmedlingens insatser för unga. Utbildningskontraktet bör gälla alla arbetslösa under 25 år som inte har fullgjort sina gymnasiestudier. Kontraktet innebär att den arbetslöse snarast anvisas en individuellt utformad plan som leder fram till gymnasieexamen. Utbildningen ska vara ett krav för att få ekonomiskt stöd från samhället. För att kunna erbjuda alla unga jobb eller utbildning inom 90 dagar krävs ett statligt stöd till anställningar inom yrkesintroduktionsavtalen samt fler platser i yrkesvux, yrkeshögskola och högskola. Unga arbetslösa som behöver insatser ska kunna få dem från första dagen i arbetslöshet.
Den ökande långtidsarbetslösheten hämmar framtidsutsikterna för svensk ekonomi. Extratjänster bör införas i välfärden och i den ideella sektorn i syfte att bryta långtidsarbetslösheten, stärka kvaliteten i vården och omsorgen och stärka den ideella sektorn. Staten ska stå för kostnaden för Extratjänsterna och de som utför tjänsterna ska vara de som mycket länge stått utan arbete.
Varje elev ska ges verkliga förutsättningar att nå sin fulla potential i skolan. Då måste stora klasser bli mindre. Mindre klasser möjliggör en högre kvalitet på undervisningen. Elever som har svårigheter i skolan bör dessutom ges stöd tidigt och kraftfullt, med syftet att höja resultaten i skolan.
Redan här och nu krävs insatser för att bekämpa ungdomsarbetslösheten och att stärka Sveriges konkurrenskraft. Statens stimulans av yrkesintroduktionsjobb bör startas redan från halvårsskiftet år 2013. För de elever i årskurs 9 som inte nått målen under terminen bör skolplikten utvidgas till att omfatta upp till fyra veckor av sommarlovet. I syfte att motverka rekryteringsgapet på den svenska arbetsmarknaden bör fler platser inrättas på naturvetenskapligt/tekniskt basår så att fler får rätt behörighet. Fler ungdomar som inte avslutat läsårets kurser bör ges möjligheten att avsluta sina studier på en folkhögskola redan i sommar. Kommuner som erbjuder större möjligheter till sommarjobb bör beviljas ett särskilt stimulansbidrag.
Vi tillstyrker sammanfattningsvis Socialdemokraternas förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Regeringens förslag till riktlinjer avstyrks, likaså övriga oppositionspartiers riktlinjeförslag.
2. | Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken, punkt 1 (MP) |
| av Per Bolund (MP). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som Miljöpartiet föreslår i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion
2012/13:Fi15 av Gustav Fridolin m.fl. (MP) yrkandena 1–12 och
avslår proposition 2012/13:100 punkt 1 och motionerna
2012/13:Fi12 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkandena 1 och 2,
2012/13:Fi13 av Mikael Damberg m.fl. (S),
2012/13:Fi14 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 1–4 och
2012/13:Fi262 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S).
Ställningstagande
Finanskrisen gör sig ännu påmind. Arbetslösheten fortsätter att vara hög, och det är de unga som drabbas hårdast. Långtidsarbetslösheten har stigit och inkomstklyftorna i samhället har ökat som ett resultat av regeringens politik. Tydligast är skillnaden mellan de som har jobb och de som står utanför arbetsmarknaden. Det behövs därför åtgärder särskilt inriktade mot att vända den negativa utvecklingen när det gäller ungdomars gymnasiekompetens, löneskillnaderna mellan män och kvinnor, arbetslösheten, företagens och näringslivets förutsättningar, inkomstfördelningen i samhället samt Sveriges klimatpåverkan. Stabiliteten i de offentliga finanserna ska värnas, men krafttag måste till för att skapa nya jobb och minska arbetslösheten och säkra långsiktig ekonomisk utveckling. Sverige behöver en ny arbetslinje – en politik som skapar en positiv utveckling i viktiga framtidsfrågor, leder till nya jobb och som gör Sverige världsledande på de områden som är viktiga för människan, för miljön och för ekonomin.
På grund av den svaga ekonomiska utvecklingen bör investeringar prioriteras för att sätta fart på ekonomin snarare än skattesänkningar för de som redan har det gott ställt. De gröna investeringarnas andel i svensk ekonomi behöver öka för att på sikt stärka Sveriges konkurrenskraft. I en situation med hög arbetslöshet, stor ledig kapacitet i ekonomin och låga kapitalkostnader finns goda möjligheter att genomföra samhällsnyttiga investeringar som skapar jobb. Investeringar krävs t.ex. för att renovera bostäder med eftersatt underhåll och modernisera en ålderdomlig infrastruktur. Bostäderna i miljonprogramsområdena runt om i Sverige är i stort behov av upprustning och energieffektivisering, och en utvidgning och energianpassning av ROT-avdraget bör införas för att skynda på arbetet. Investeringar behövs också i järnvägar, spårvägar och övrig kollektivtrafik samt i cykel- och gångtrafik. Sådana investeringar skapar vinster i form av ett stort antal nya jobb.
Sverige har halkat efter de övriga nordiska länderna vad gäller investeringar i miljöteknik, och miljöpolitiken har misskötts. Merparten av de miljömål som ställts upp kommer att missas med de åtgärder som nu finns på plats. Flera stora svenska industriföretag har en framskjuten position i arbetet för ett hållbart samhälle, även om mycket återstår. En grön innovationsfond som ska stimulera forskning för att utveckla miljöanpassade produkter och produktionstekniker skulle därför behövas för att till fullo ta vara på den potential för nya jobb, produkter och metoder som finns. Innovationsfonden är ett medel för att utveckla svenska exportframgångar, vilket skapar jobb och bidrar till hållbar utveckling. En passiv miljöpolitik på hemmaplan betyder en mindre marknad för företag som tar fram smarta lösningar för framtidens samhälle.
Småföretagen, tillsammans med industrin, är stommen i svensk ekonomi, och därför behövs en offensiv och näringslivsvänlig företagarpolitik. Det är i småföretagen de nya jobben växer fram. Skatten på personaloptioner bör därför sänkas kraftigt för att öka överlevnadschanserna för små innovationsföretag. Arbetsgivaravgiften för småföretag bör sänkas och sjuklöneansvaret för företag med upp till tio anställda avskaffas.
Ungdomsarbetslösheten är högre i Sverige än i jämförbara länder i Europa. En hög och långvarig ungdomsarbetslöshet är förödande för samhället i stort, men framför allt för den som inte får en ärlig chans att försörja sig själv och komma igång med sitt vuxenliv. Lokala arbetsförmedlingar, s.k. Startcentraler, med skräddarsydda insatser för unga från första dagen bör inrättas. Arbetsförmedlingen ska erbjuda kommunen att samverka, men kommunens deltagande bör bygga på frivillighet och uppmuntras med bidrag. Kommunerna bör också åläggas ett utökat informationsansvar, som innebär att kommunen är skyldig att veta om vilka unga som är arbetslösa i deras kommun. Vidare vet vi att unga utan fullständiga gymnasiebetyg löper större risk än andra att fastna i långvarig arbetslöshet. Därför är regeringens förslag på nya platser inom yrkesvux bra men inte tillräckligt givet den höga arbetslösheten.
Högre kvalitet i välfärden ger nya jobb. En bra skola, en väl utbyggd barnomsorg och fungerande sjukvård är nödvändiga förutsättningar för en fungerande ekonomi. Kvaliteten i välfärden ska förbättras genom mer personal i skolan och förbättringar i äldreomsorgen.
Kvaliteten i skolan och den högre utbildningen måste stärkas. Lärarna är den enskilt viktigaste förutsättningen för en skola av högsta klass. Regeringens karriärreform för lärare är därför ett steg i rätt riktning, men reformen är otillräcklig. Det behövs dubbelt så många karriärtjänster och dessutom satsningar på en generell kompetens- och löneutveckling för alla Sveriges lärare. Vidare bör 20 000 utvecklingslärare och 10 000 lektorer få kraftiga löneökningar.
Skolan har skyldighet att ge varje elev det stöd som behövs för att nå kunskapsmålen. Trots det lämnar allt fler skolan utan fullständiga betyg och de kunskaper som behövs i vuxenlivet, och åtgärder måste sättas in. Lärare bör ges rätt att ordinera särskilt stöd till elever som behöver det. Vissa skolor är i större behov av resurser för att klara sitt kunskapsuppdrag, och kommunerna bör åläggas att införa ett resursfördelningssystem som riktar skolans pengar dit de bäst behövs.
Forskning och högre utbildning av hög kvalitet är centralt för att stärka Sveriges internationella konkurrenskraft. Därför behövs mer resurser för forsknings- och arbetslivsanknytning i grundutbildningen, förbättringar i doktoranders villkor, ett förtydligande av lärosätenas innovationsuppdrag och slopande av studieavgifter för studenter utanför EES.
Vad gäller miljön blir följderna av ett förändrat klimat alltmer uppenbara. Världen är på väg mot en klimatkollaps. Rapporter om extrema väderhändelser kommer nu nästan dagligen. Utsläppen av växthusgaser ökar och de globala klimatförhandlingarna går mycket långsamt. Det svenska klimatarbetet har dock havererat och regeringens linje är oklar. Trots det alarmerande läget verkar regeringen nöjd med utvecklingen. Det är dags för Sverige att åter bli en förebild för andra länder. Ett klimatpolitiskt ramverk av samma slag som det finanspolitiska ramverket med tydliga mål om utsläppsminskning bör därför upprättas — ett ramverk som ger fasta spelregler och skapar disciplin, trovärdighet och transparens.
En annan viktig miljöpolitisk åtgärd är ökad beskattning av miljöresurser och utsläpp, vilket skapar nya skatteintäkter för staten. Skatteintäkter som kan användas för att skatteväxla genom sänkt skatt på t.ex. arbete. Det finns många exempel på att gröna skatter gynnar Sveriges ekonomiska utveckling. På kort sikt ska stora investeringar i bl.a. förnybar energi, infrastruktur och energieffektiviseringar prioriteras. Omställningen av energisystemet till förnybar energi är en central del i en hållbar energi- och klimatpolitik. Att göra medborgarna delaktiga i denna omställning är en framgångsfaktor. Det kan dels öka produktionen, dels stärka de positiva attityderna till förnybar energi.
Sverige ska även i framtiden kunna använda naturtillgångar för att skapa ekonomiskt välstånd och livskvalitet. Nya affärsmöjligheter finns t.ex. inom området ”urban mining” – utvinning av de stora mängder metaller som ligger nedgrävda under våra städer i form av gamla kablar och ledningar. Vinsterna från utvinningen av våra gemensamma naturtillgångar bör komma samhället till del i högre utsträckning än i dag.
Den globala livsmedelsproduktionen är överansträngd. Med ett ekologiskt jordbruk minskar spridningen av miljögifter, problemen med övergödning lindras och växt- och djurlivet kan blomstra. Därför behövs en kraftfull politik för att gå mot ett 100-procentigt ekologiskt jordbruk såväl i Sverige som på EU-nivå.
Jag tillstyrker sammanfattningsvis Miljöpartiets förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Regeringens förslag till riktlinjer avstyrks, likaså övriga oppositionspartiers riktlinjeförslag.
3. | Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken, punkt 1 (SD) |
| av Sven-Olof Sällström (SD). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som Sverigedemokraterna föreslår i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion
2012/13:Fi12 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkandena 1 och 2 samt
avslår proposition 2012/13:100 punkt 1 och motionerna
2012/13:Fi13 av Mikael Damberg m.fl. (S),
2012/13:Fi14 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 1–4,
2012/13:Fi15 av Gustav Fridolin m.fl. (MP) yrkandena 1–12 och
2012/13:Fi262 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S).
Ställningstagande
Den långsamma återhämtningen i resten av världen i allmänhet, och i euroområdet i synnerhet, gör att Sverige blir alltmer beroende av inhemsk konsumtion och efterfrågan. Hushållens ökade skuldsättning är en källa till oro, och för att hantera den bör ett amorteringskrav på åtminstone ned till 75 procent införas. Ett amorteringskrav med bibehållet ränteavdrag skulle lindra Riksbankens oro och kunna leda till en räntesänkning. Det är beklagligt att regeringen ställt sig kallsinniga till ett sådant förslag.
Regeringen baserar sin ekonomiska politik på överdrivet optimistiska prognoser. Regeringens prognos för såväl arbetslöshet som BNP avviker kraftigt från t.ex. Konjunkturinstitutets. Det är oroväckande ur ett förtroendeperspektiv och riskerar att skada ett i övrigt gediget finanspolitiskt ramverk.
Full sysselsättning bör vara det övergripande målet för arbetsmarknadspolitiken, och för att nå dit behövs ett omfattande landsbygdslyft som kompletteras med åtgärder inom arbetsmarknad, invandring, utbildning, forskning och innovation samt infrastruktur. En politik för hela Sverige ska föras och då inte minst för de 1,4 miljoner människor som bor och arbetar på den svenska landsbygden. Det finns näringar som kan blomstra på landsbygden och avfolkningstrenden kan motverkas. Många företag kan utvecklas bättre på landsbygden än i tätorter. Utmaningen ligger i att skapa förutsättningar för näringar som drar nytta av de fördelar som landsbygden erbjuder inom exempelvis skog, jordbruk, vattenbruk, besöksnäring, gruvor och mineraler samt natur- och kulturmiljöer. Landsbygdslyftets åtgärder skapar förutsättningar för 25 000 nya jobb på landsbygden.
En viktig landsbygdsnäring är skogsindustrin som sysselsätter 200 000 människor i Sverige. Det finns potential för ytterligare tillväxt inom denna industri, men det kräver insatser inom t.ex. infrastruktur, utbildning och forskning. Därför bör bl.a. en upprustning av kommunikationsvägar som t.ex. Inlandsbanan och tvärbanorna genomföras.
En annan näring med betydande potential är fiskodling. Sverige har nästan 100 000 sjöar och över 200 mil kust. Trots det är utnyttjandet av vattenresurserna väldigt blygsamt. Sverige har potential att bygga upp ett hållbart och omfattande vattenbruk med ökad sysselsättning som följd genom t.ex. odling av matfisk.
Flera av avtalen för det svenska EU-medlemskapet bör omförhandlas, bl.a. handelsavtalen. Import av chark- och mejeriprodukter som tillverkats på sätt som inte är förenligt med den svenska djurskyddslagstiftningen ska förbjudas. Detta för att svenska bönder ska kunna konkurrera på lika villkor. Svenska bönder bör också kompenseras för merkostnader som uppkommer till följd av att de lever upp till den svenska djurskyddslagstiftningen genom införandet av ett särskilt djurvälfärdsbidrag.
Turismen är viktig för såväl landsbygdens som Sveriges utveckling och den förväntas öka i storlek. Under 2011 omsatte den svenska besöksnäringen 264 miljarder kronor och sysselsatte omkring 165 000 personer. För att stärka besöksnäringen bör anslagen till mindre flygplatser med lönsamhetsproblem samt till viss trafik av samhällsintresse öka. Regelverken för uppförande av nya anläggningar, t.ex. hotell eller skidliftar i fjällmiljö bör också underlättas.
Den svenska gruvnäringen upplever något av en renässans, där efterfrågan från Kina tillsammans med EU:s ambitioner om att bli mer självförsörjande driver upp priserna. För att stärka industrin bör Malmbanan rustas upp. Det behövs också insatser inom utbildningar kopplade till gruvnäringen.
Den allmänna värnplikten bör återinföras, vilket skapar viktiga jobb på flera platser i landet. På lång sikt är målsättningen att huvuddelen av de unga männen i varje årskull ska genomföra värnplikt.
Arbetet med att sänka skatterna på arbete för låg- och medelinkomsttagare bör fortsätta. Detta sker enklast genom införandet av ett femte jobbskatteavdrag. Generella sänkningar av de sociala avgifterna är däremot en ineffektiv åtgärd för att stimulera sysselsättningen. I stället bör åtgärder riktas specifikt mot småföretagen genom införandet av ett begränsat socialavgiftsavdrag. På liknande sätt ska sjuklöneansvaret för mikro- och småföretagen lindras avsevärt.
Den massiva ungdomsarbetslösheten beror delvis på den överteoretisering som skett av gymnasieskolans olika program. Yrkesutbildade efterfrågas i allt större utsträckning och därför bör lärlingsjobb införas som en av de viktigaste åtgärderna för att bryta ungdomsarbetslösheten. Under lärlingstiden bör arbetsgivaravgiften avskaffas helt.
De stora multinationella företagen står för en stor del av den kunskaps- och innovationsbaserade verksamhet som bör utgöra grunden för svensk konkurrenskraft. Regeringens bolagsskattesänkning bör därför behållas, och utgångspunkten och målsättningen för Sveriges bolagsskatt bör vara att den ligger under eller i paritet med EU-genomsnittet. Åtgärder för att stärka högre utbildning och forskning ska säkra tillgången till högkvalificerad arbetskraft.
Invandringspolitiken bör i grunden reformeras. Utgångspunkten i utformandet av invandringspolitiken bör vara att den ska vara gynnsam för Sverige. Sverige bör återgå till en behovsprövad arbetskraftsinvandring samt en väl reglerad asyl- och anhöriginvandring. Invandringspolitiken behöver ett nytt regelverk och en balanserad syn på invandringens syfte och konsekvenser. Dessa åtgärder beräknas minska asyl- och anhöriginvandringen med totalt 90 procent. Nuvarande regler för arbetskraftsinvandring bör moderniseras för att möjliggöra ett mottagande av uteslutande högkvalificerad personal. Det behövs också åtgärder för att öka invandrares anpassning till det svenska samhället. För att underlätta invandrares anpassningsprocess och säkerställa att alla som invandrar till vårt land får kunskap om såväl rättigheter som skyldigheter gentemot staten, bör den samhällsorientering som i dag erbjuds förstärkas.
Kommunaliseringen i början av 1990-talet har skapat en segregerad och ojämlik skola, och huvudmannaskapet för skolan bör därför återgå till staten. Friskolereformen har medfört möjligheten att skapa fler pedagogiska profiler och inriktningar på skolor. Samtidigt har den lett till brister i likvärdighet som måste åtgärdas. Ägare bör inte heller kunna ta ut vinst ur en friskola. Grundskolan bör förlängas med ytterligare ett år genom att göra förskoleklass obligatoriskt. För att stärka matchningen på arbetsmarknaden bör 5 000 nya platser inom den kommunala vuxenutbildningen inrättas. I en strävan att effektivisera högskolorna bör resurstilldelningssystemet förändras.
Sverige är fortfarande ett av de stora innovationsländerna, men utvecklingen har under en längre tid gått åt fel håll. Sverige ska vara en framträdande kunskapsnation. Den forskning som bedrivs på svenska universitet och högskolor är viktig för att landet ska kunna underhålla och återskapa den spetskompetens som är nödvändig för att skapa innovationer och ny kunskap. Forskningsanslagen till högskolorna och universiteten bör därför öka under den kommande budgetperioden. En statlig riskkapitalfond med fokus på kunskapsintensiva branscher och nyskapande småföretag bör skapas för att möta företags behov av riskkapital.
Det svenska järnvägsnätet är hårt belastat. Antalet sträckor som anses fullbelagda har ökat från 13 år 2005 till 30 år 2010. Underhållet av det svenska järnvägsnätet är också extremt eftersatt, vilket har fått till följd att människor varje dag kommer för sent till sina arbeten. Anslag till drift, underhåll och investeringar i såväl vägnät som järnvägsnät krävs för att öka kapaciteten och minska funktionsstörningarna där bristerna är som störst. Samtliga delar av järnvägen bör återregleras till statlig kontroll.
Jag tillstyrker sammanfattningsvis Sverigedemokraternas förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Regeringens förslag till riktlinjer avstyrks, likaså övriga oppositionspartiers riktlinjeförslag.
4. | Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken, punkt 1 (V) |
| av Ulla Andersson (V). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen godkänner de riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken som Vänsterpartiet föreslår i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion
2012/13:Fi14 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkandena 1–4 och
avslår proposition 2012/13:100 punkt 1 och motionerna
2012/13:Fi12 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) yrkandena 1 och 2,
2012/13:Fi13 av Mikael Damberg m.fl. (S),
2012/13:Fi15 av Gustav Fridolin m.fl. (MP) yrkandena 1–12 och
2012/13:Fi262 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S).
Ställningstagande
Regeringens politik har lett till massarbetslöshet, nedrustad arbetsmarknadspolitik och en nedmonterad välfärd.
Full sysselsättning är det överordnade målet för den ekonomiska politiken. Samhället ska vara solidariskt och bygga på gemensamma lösningar där huvuduppgiften är att bekämpa arbetslösheten. Ramverken för finans- och penningpolitiken i dess nuvarande utformning har nått väg ände. Problemet i Sverige är i dag inte de offentliga finanserna utan arbetslösheten. Det måste därför till ett modernt finanspolitiskt ramverk ett ramverk för full sysselsättning. Till exempel måste budgetlagen ändras så det framgår att regeringen ska två gånger per år presentera en åtgärdsplan för full sysselsättning till riksdagen. Dessutom måste dagens överskottsmål, som tjänat oss väl, ersättas med ett mål om balans över en konjunkturcykel. Det är inte rimligt att prioritera tvångssparande framför investeringar som kan få ned arbetslösheten och stärka välfärden.
Den ökade globaliseringen har inneburit ett ökat konkurrenstryck. Strukturomvandlingen i den svenska ekonomin går allt snabbare. Det krävs både en bra arbetslöshetsförsäkring som alla har råd med och möjligheter till omskolning och utbildning för att vi ska kunna bejaka denna strukturomvandling. Arbetslöshetsförsäkringen ska därför återupprättas som en inkomst- och omställningsförsäkring. Genom breda samhällsinsatser i form av arbetsmarknads- och utbildningspolitik ska arbetslösa ungdomar rustas för framtiden. Arbetslivet ska präglas av trygghet och goda arbetsvillkor, och fast jobb på heltid ska vara norm. Sysselsättningspolitiken ska bygga på utbildning och investeringar och inte på skatteavdrag och låglönepolitik. Sverige ska inte konkurrera genom lägre löner utan med en hög kunskapsnivå i bred bemärkelse och därför behövs det ett brett kunskapslyft. Grundskolan måste förbättras, och kvaliteten i de gymnasiala yrkesutbildningarna måste stärkas. Dagens situation där en tredjedel av eleverna går ut gymnasiet med ofullständiga betyg är oacceptabel. Dessa elever riskerar att hamna i permanent utanförskap, vilket är ett enormt slöseri med resurser. Även den högre utbildningen måste stärkas och göras mer tillgänglig för alla samhällsklasser. Alla elever ska ha samma rätt till kunskap, lärande och utveckling oavsett bakgrund och förutsättningar.
Genom en ungdomsgaranti ska den arbetslöse få hjälp direkt genom att erbjudas arbete med avtalsenlig lön eller utbildning inom 90 dagar. Arbete i form av garantijobb, utbildningsvikariat, lärlingsanställning och traineeanställning ska erbjudas, och utbildning i form av arbetsmarknadsutbildning, yrkeshögskola, yrkesvux och komvux ska erbjudas. Sammantaget skapas 57 000 platser.
Det behövs vidare en strategisk näringspolitik som identifierar och understöder Sveriges komparativa fördelar i den globala ekonomin, samt betydande satsningar på forskning och utveckling. Genom ett statligt stöd till alla företag med upp till 250 anställda ska forskning och utveckling stimuleras. Företag med upp till 10 anställda ska inte behöva betala sjuklön.
Den svenska ekonomin präglas av en hög arbetslöshet samtidigt som det finns behov av stora investeringar. Investeringar håller upp efterfrågan samtidigt som de stärker Sveriges långsiktiga tillväxtsförutsättningar. Det saknas inte arbetsuppgifter. Offentliga investeringar är avgörande för såväl näringslivets utveckling som kvaliteten på den offentliga konsumtionen i form av t.ex. välfungerande sjukhus och skolor. Genom investeringar i infrastruktur förbättras näringslivets transporter samtidigt som dess miljöpåverkan kan minska. Järnvägen bör återregleras och samhället bör ta ett helhetsansvar för järnvägssystemet.
Bostadsbristen måste byggas bort, inte minst i storstäderna. Det måste finnas förutsättningar att flytta dit jobben finns samtidigt som det ökar möjligheterna för företag att rekrytera efterfrågad kompetens. Bostadsbyggandet av framför allt hyresrätter ska stimuleras genom statliga stöd.
Det finns en stor tillväxtpotential i ökad jämställdhet. Kvinnors ställning och lika möjligheter på arbetsmarknaden är utöver en demokrati- och maktfråga också av stor vikt för samhällsekonomin. Kvinnors ställning på arbetsmarknaden måste stärkas och inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män utjämnas så att den ekonomiska jämlikheten kan öka. Därför ska föräldraförsäkringen individualiseras och barn- och äldreomsorgen utökas.
Behoven av fler anställda och ökade resurser är stora inom kommunsektorn. För att trygga viktiga välfärdsverksamheter behövs ekonomiska förutsättningar. Därför ska de generella statsbidragen till kommunerna värdesäkras genom att de automatiskt räknas upp för pris- och löneförändringar. Betydande medel ska också avsättas till kommunsektorn för en ökad bemanning, förbättrad kvalitet inom äldreomsorgen och skolan och för en ökad lärartäthet.
I ett rikt land som Sverige bör alla invånare garanteras en likvärdig och hög kvalitet på ett antal sociala tjänster som sjukvård, skola, barn- och äldreomsorg m.m. Dessa tjänster ska fördelas efter behov och finansieras solidariskt via skattsedeln. I stället har våra gemensamma resurser gått till vinster åt privata företag som driver våra välfärdstjänster. En förutsättning för en riktigt bra skola, vård och omsorg är att ägarna och huvudmännen fokuserar på det viktigaste, dvs. på kvaliteten och behoven. Dessa ska alltid komma i första rummet, inte möjligheten att berika sig på verksamheten. Välfärden ska därför avkommersialiseras för att säkerställa att alla skattemedel går till det de är avsedda för.
Det är ett steg i rätt riktning att kommunerna nu får möjlighet att avsätta pengar i goda tider för att använda i sämre tider. Men systemet är krångligt och inte riktigt anpassat utifrån de behov och möjligheter som finns. Vi vill istället att kommunernas balanskrav ska gälla över en konjunkturcykel på motsvarande sätt som gäller målet för den offentliga sektorns sparande.
Målet med skattepolitiken är att trygga välfärden, få fler människor i arbete, minska inkomstskillnaderna och skapa förutsättningar för en mer hållbar utveckling. Skatt ska betalas efter bärkraft och fördelas efter behov. Ett skattesystem som är enhetligt och likformigt ska eftersträvas. Regeringen har allvarligt urholkat skattesystemets grunder och principen om skatt efter bärkraft. Därför ska en parlamentarisk utredning tillsättas som ser över skattesystemet. Skatteuttaget måste upplevas som rättvist för att få acceptans och kräver därför en ökad progressivitet. För en mer rättvis och likformig beskattning ska jobbskatteavdraget därför fasas ut. I syfte att begränsa spekulationsekonomin och styra kapitalet till riktiga investeringar ska en skatt på finansiella transaktioner införas. Skatter och avgifter är också viktiga styrmedel i klimat- och miljöomställningen.
Jag tillstyrker sammanfattningsvis Vänsterpartiets förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Regeringens förslag till riktlinjer avstyrks, likaså övriga oppositionspartiers riktlinjeförslag.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2012/13:100
Proposition 2012/13:100 2013 års ekonomiska vårproposition:
1. | Riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (avsnitt 2). |
Följdmotioner med anledning av proposition 2012/13:100
2012/13:Fi12 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD):
1. | Riksdagen beslutar att godkänna motionens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att förbättra villkoren för den svenska landsbygden. |
2012/13:Fi13 av Mikael Damberg m.fl. (S):
Riksdagen beslutar riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken i enlighet med vad som anförs i motionen.
2012/13:Fi14 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V):
1. | Riksdagen beslutar att godkänna inriktningen på den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (avsnitt 6–12 i motionen). |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att det i kärnverksamheten inom vård, skola och äldreomsorg inte ska vara möjligt för vinstsyftande företag att bedriva verksamhet med skattemedel (avsnitt 11.2 i motionen). |
3. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett alternativt ramverk för finans- och penningpolitiken (avsnitt 6 i motionen). |
4. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att järnvägen bör återregleras och att samhället bör ta ett helhetsansvar för järnvägssystemet (avsnitt 8.3 i motionen). |
2012/13:Fi15 av Gustav Fridolin m.fl. (MP):
1. | Riksdagen godkänner Miljöpartiet de grönas förslag om nya riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken i enlighet med vad som anförs i motionen. |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av ökade offentliga investeringar för att ställa om Sverige och skapa nya jobb (avsnitt 3.1). |
3. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag om slopat sjuklöneansvar för företag med tio anställda eller färre (avsnitt 3.2). |
4. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fler vägar till gymnasiekompetens och utbildning (avsnitt 4.4). |
5. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om nödvändigheten av ett klimatpolitiskt ramverk (avsnitt 5.2). |
6. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skapa en långsiktig plan för klimatanpassningsåtgärder (avsnitt 5.3). |
7. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en klimatomställning av transportsystemet (avsnitt 5.5). |
8. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en fortsatt utfasning av energiskattenedsättningen på diesel efter 2015 (avsnitt 2.2). |
9. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en karriärutvecklingsreform för lärare (avsnitt 6.1.1). |
10. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skapa förutsättningar för en skola som ser varje elev utifrån hans eller hennes individuella behov (avsnitt 6.2). |
11. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att reformera sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen (avsnitt 7.1). |
12. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att rusta upp miljonprogramsområdena (avsnitt 8.1). |
Skrivelse 2012/13:127
Regeringens skrivelse 2012/13:127 Riksrevisionens rapport om den kommunala ekonomin och hållbara offentliga finanser.
Skrivelse 2012/13:137
Regeringens skrivelse 2012/13:137 Riksrevisionens rapport om regeringens redovisning i budgetpropositionen för 2013.
Motion från allmänna motionstiden hösten 2012
2012/13:Fi262 av Eva-Lena Jansson m.fl. (S):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en nationell jämlikhetskommission.
Bilaga 2
Skatteutskottets betänkande 2012/13:SkU5 | |
2013 års ekonomiska vårproposition | |
Till finansutskottet
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker att regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken godkänns.
Regeringens inriktning innebär att den utdragna lågkonjunkturen möts med en ansvarsfull finanspolitik som kombinerar långsiktiga reformer för jobb, företagande, tillväxt, välfärd och sammanhållning med insatser som stöder återhämtningen. Fokus sätts på bättre förutsättningar för att få fler i arbete, satsningar inom utbildningsområdet, stärkt konkurrenskraft, fler bostäder, stabilitet på finansmarknaderna, miljö-, klimat- och energipolitiken, sammanhållning och välfärd av hög kvalitet och ett tryggt samhälle.
På skatteområdet skapar regeringens politik med jobbskatteavdrag i flera steg drivkrafter att arbeta, och drivkrafterna är särskilt starka för den som står utanför arbetsmarknaden eller är arbetslös. Den utdragna lågkonjunkturen innebär att personer med svag förankring på arbetsmarknaden, i synnerhet unga och utrikes födda, har fått det betydligt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. För att minska utanförskapet, öka den varaktiga sysselsättningen och göra det mer attraktivt att utbilda sig och starta och driva företag vill regeringen, när budgetutrymmet så tillåter, ytterligare förstärka jobbskatteavdraget och höja den nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt.
Arbetet inriktas även på att minska den ekonomiska utsattheten genom att förbättra standarden för utsatta hushåll med svag ekonomi. Regeringen har exempelvis höjt bostadsbidraget, flerbarnstillägget, grundnivån i föräldrapenningen och bostadstillägget samt genomfört skattesänkningar för pensionärer i flera steg. Regeringen avser att för 2014 återkomma med ytterligare förslag om sänkt skatt för pensionärer under förutsättning att de offentliga finanserna så tillåter.
I syfte att skapa bättre förutsättningar för Svenskt Näringsliv och PTK att bilda en ny stiftelse som ökar arbetstagarens anställningsbarhet förbereds en utvidgning av de skattegynnade stiftelseändamålen när bidrag lämnas för understöd vid utbildning till arbetstagare. Bestämmelsen om skattefri förmån i form av utbildning eller annan åtgärd vid personalavveckling förtydligas.
Utformningen av 3:12-reglerna har inneburit en låg beskattning för vissa delägare i stora fåmansföretag med många delägare, och detta har i vissa fall överutnyttjats. En skärpning förbereds, och de frigjorda medlen används som en ytterligare stimulans för de mindre företagen och en förstärkning av deras incitament att anställa.
För att stimulera investeringar i mindre företag och därigenom öka de mindre företagens tillgång till kapital införs ett investeraravdrag. Regeringen överlämnade förslaget till riksdagen i april 2013, och avsikten är att det ska träda i kraft den 1 september 2013.
Möjligheterna att införa skatteincitament för forskning och utveckling undersöks med utgångspunkt i Företagsskattekommitténs andra delbetänkande (SOU 2012:66). Syftet är att stimulera forskning och utveckling genom att sänka kostnaden för personal som utför sådant arbete, särskilt i mindre företag.
Ett förslag om att inrätta nystartszoner för att underlätta företagande och öka sysselsättningen i socialt utsatta områden bereds.
En strategisk del av arbetet med att förbättra skattevillkoren för företagande sker genom Företagsskattekommittén (dir. 2011:1). Kommitténs huvuduppdrag är att göra villkoren mer lika för finansiering med eget kapital och lån. Företagsskattekommitténs slutbetänkande ska redovisas senast den 31 mars 2014.
Regeringen har tillsatt en utredning i syfte att förenkla beskattningen för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag. Månadsuppgiftsutredningens förslag om månadsuppgifter (SOU 2011:40) bedöms kräva ytterligare analys och bereds därför vidare.
Ett förslag om enklare mervärdesskatteregler för uthyrning av verksamhetslokaler förbereds, och arbetet med ett förslag om ändrad hantering av mervärdesskatten vid import fortsätter.
I syfte att öka utbudet av hyresbostäder har regeringen tillsatt en kommitté som senast den 15 oktober 2013 ska lämna förslag på förbättring av den skattemässiga ställningen för bostäder som upplåts med hyresrätt. Frågan om avskaffad fastighetstaxering bereds vidare.
För att nå visionen om noll nettoutsläpp 2050 och den långsiktiga prioriteringen om en fossiloberoende fordonsflotta 2030 införs ett kvotpliktssystem för låginblandade biodrivmedel under 2014, liksom en fortsatt skattebefrielse för höginblandade och rena biodrivmedel. För att främja en omställning av fordonsparken förlängs den tidsbegränsade nedsättningen av förmånsvärdet för vissa miljöbilar med tre år. Avsikten är att nedsättningen ska fortsätta att gälla t.o.m. det beskattningsår som slutar den 31 december 2016.
För att minska användningen av bly och bidra till att uppnå miljökvalitetsmålet kommer energiskatten för blyfri flygbensin som används för privat ändamål att sänkas.
I avvikande meningar tillstyrker Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet sina förslag till riktlinjer.
Utskottets överväganden
Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken och avslår de förslag om en annan inriktning som läggs fram i Socialdemokraternas, Miljöpartiets, Sverigedemokraternas och Vänsterpartiets partimotioner.
Jämför avvikande meningarna 1 (S), 2 (MP), 3 (SD) och 4 (V).
Vårpropositionen
Regeringens inriktning innebär att den utdragna lågkonjunkturen möts med en ansvarsfull finanspolitik som kombinerar långsiktiga reformer för jobb, företagande, tillväxt, välfärd och sammanhållning med insatser som stöder återhämtningen. Regeringen sätter fokus på bättre förutsättningar för att få fler i arbete, satsningar inom utbildningsområdet, stärkt konkurrenskraft, fler bostäder, stabilitet på finansmarknaderna, miljö-, klimat- och energipolitiken, sammanhållning och välfärd av hög kvalitet och ett tryggt samhälle.
Stärkta drivkrafter till arbete och sänkta trösklar in på arbetsmarknaden är effektiva sätt att öka sysselsättningen. Den utdragna lågkonjunkturen innebär att personer med svag förankring på arbetsmarknaden, i synnerhet unga och utrikes födda, har fått det betydligt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Det är därför angeläget att fortsätta arbetet med att förbättra möjligheterna till jobb för dessa grupper. För att minska utanförskapet, öka den varaktiga sysselsättningen och göra det mer attraktivt att utbilda sig och starta och driva företag vill regeringen, när budgetutrymmet så tillåter, ytterligare förstärka jobbskatteavdraget och höja den nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt. När individer och familjer får behålla mer av sina inkomster ökar deras självständighet och möjligheter att forma sina egna liv.
Ökad sysselsättning och minskat utanförskap är även fortsättningsvis kärnan i regeringens fördelningspolitiska arbete. Arbetet inriktas även på att minska den ekonomiska utsattheten genom att förbättra standarden för utsatta hushåll med svag ekonomi. Regeringen har exempelvis höjt bostadsbidraget, flerbarnstillägget, grundnivån i föräldrapenningen och bostadstillägget samt genomfört skattesänkningar för pensionärer i flera steg – den senaste den 1 januari 2013. Regeringen avser att för 2014 återkomma med ytterligare förslag om sänkt skatt för pensionärer under förutsättning att de offentliga finanserna så tillåter.
Regeringen förbereder förslag i syfte att skapa bättre förutsättningar för Svenskt Näringsliv och PTK att, om de så önskar, bilda en ny stiftelse som lämnar bidrag för utbildning som ökar arbetstagarens anställningsbarhet. Målgruppen för den nya kollektivavtalsstiftelsen är i första hand arbetstagare som under pågående anställning deltar i utbildning. Avsikten är att utbildningen ska utgöra ett hjälpmedel för framtida omställningsbehov. Regeringen är beredd att stödja parterna för att öka möjligheterna till en överenskommelse. Samtalen med parterna har bl.a. kretsat kring bättre tillgång på utbildning, t.ex. att vidareutbildning erbjuds på ett sätt som är möjligt att kombinera med arbete, och försörjning under tiden i utbildning. I promemorian med skatteförslag inför budgetpropositionen för 2014 ingår förslag om inkomstskatteändringar för vissa stiftelser, däribland kollektivavtalsstiftelser, i syfte att underlätta omställning på arbetsmarknaden. Antalet ändamål som är skattemässigt gynnade utökas, bl.a. när det gäller att lämna understöd vid utbildning till arbetstagare. Vidare förtydligas bestämmelsen om skattefri förmån i form av utbildning eller någon annan åtgärd vid personalavveckling.
Goda skattemässiga villkor för investeringar är en förutsättning för att svenska företag även i framtiden ska kunna konkurrera framgångsrikt och bidra till hög ekonomisk tillväxt. Studier från OECD visar att bolagsskatten är den skatt som är mest skadlig för tillväxten. Lägre bolagsskattesatser i vår omvärld under de senaste två decennierna har gjort att den svenska konkurrenskraften utmanats. Bland annat Danmark, Finland och Storbritannien har aviserat ytterligare sänkningar av bolagsskatten. Den svenska bolagsskatten sänktes därför från 26,3 till 22 procent fr.o.m. den 1 januari 2013. Den sänkta bolagsskattesatsen förväntas stärka näringslivets drivkrafter att investera i Sverige.
Globaliseringen innebär att internationellt verksamma företag kan utnyttja skillnader mellan olika länders skattesystem. Ett antal stora koncerner har kunnat skatteplanera genom att utnyttja s.k. räntesnurror. Det är angeläget att begränsa sådan skatteplanering eftersom den urholkar den svenska skattebasen, minskar statens skatteinkomster och leder till snedvridningar i den svenska ekonomin. Regeringen har därför kompletterat och utvidgat begränsningsreglerna för ränteavdrag fr.o.m. den 1 januari 2013. Förändringen medför bl.a. mer lika villkor för internationellt verksamma koncerner och andra företag.
Utformningen av 3:12-reglerna har inneburit en låg beskattning för vissa delägare i stora fåmansföretag med många delägare. Detta har i vissa fall överutnyttjats genom att anställda erbjudits delägarskap i syfte att omvandla högt beskattade tjänsteinkomster till lägre beskattade utdelningsinkomster. Detta undergräver 3:12-reglernas legitimitet, varför det finns behov av att skärpa kraven. Samtidigt kan det finnas skäl att i högre grad än i dag stimulera de mindre företagen och förstärka deras incitament att anställa. Därför bör det offentligfinansiella utrymme som frigörs genom skärpningar av 3:12-reglerna främst komma delägare i dessa företag till del.
För att stimulera investeringar i mindre företag och därigenom öka de mindre företagens tillgång till kapital införs ett investeraravdrag. Förslaget aviserades i budgetpropositionen för 2013 och överlämnades till riksdagen i april 2013 (prop. 2012/13:134). Avsikten är att bestämmelserna om investeraravdraget ska träda i kraft den 1 september 2013.
Möjligheterna att införa skatteincitament för forskning och utveckling undersöks med utgångspunkt i Företagsskattekommitténs andra delbetänkande (SOU 2012:66). Syftet är att stimulera forskning och utveckling genom att sänka kostnaden för personal som utför sådant arbete, särskilt i mindre företag.
Företag och deras ägare ska ha goda skattemässiga villkor, och skatter ska tas ut på ett effektivt och rättvist sätt. En strategisk del av arbetet med att förbättra skattevillkoren för företagande sker genom Företagsskattekommittén (dir. 2011:1). Kommitténs huvuduppdrag är att göra villkoren mer lika för finansiering med eget kapital och lån. Företagsskattekommitténs slutbetänkande ska redovisas senast den 31 mars 2014 (dir. 2012:115).
Regeringen ser kontinuerligt över möjligheterna att förenkla villkoren och sänka kostnaderna för företag och företagande. Regeringen tillsatte i april 2012 en utredning om ett minskat och förenklat uppgiftslämnande för företagen (dir. 2012:35). I uppdraget ingår att presentera förslag som innebär att uppgifter som lämnas från företag till statliga myndigheter som regel endast ska behöva lämnas en gång och till ett ställe. Regeringen har också gett ett stort antal myndigheter i uppdrag att genomföra insatser för att möjliggöra ett framtida förenklat och minskat uppgiftslämnande. Vidare har regeringen tillsatt en utredning i syfte att förenkla beskattningen för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag (dir. 2012:116).
Månadsuppgiftsutredningens förslag om månadsuppgifter (SOU 2011:40) bedöms kräva ytterligare analys och bereds därför vidare i Regeringskansliet.
Regeringen bereder även ett förslag om att inrätta nystartszoner för att underlätta företagande och öka sysselsättningen i socialt utsatta områden.
Regeringens politik syftar till att öka utbudet av bostäder genom att förbättra förutsättningarna för ett ökat byggande och genom ett bättre utnyttjande av det befintliga bostadsbeståndet. Efter förslag i budgetpropositionen för 2013 har riksdagen beslutat om åtgärder som ska förbättra hyresrättens konkurrenskraft och främja utbudet av hyresbostäder. Åtgärderna omfattar en sänkning av fastighetsavgiften för flerbostadshus och en förlängning av perioden för fullständigt undantag från fastighetsavgift vid nybyggnation till 15 år. Dessutom har den längsta möjliga tidsperioden för marknadsmässiga hyror vid nyproduktion, s.k. presumtionshyror, förlängts från dagens 10 år till 15 år. I syfte att öka utbudet av hyresbostäder har regeringen tillsatt en kommitté (dir. 2012:32) som senast den 15 oktober 2013 ska lämna förslag på förbättring av den skattemässiga ställningen för bostäder som upplåts med hyresrätt.
Regeringen har låtit utreda fastighetstaxeringen för bostäder i syfte att avskaffa eller avsevärt förenkla den (SOU 2012:52). Regeringen avser inte att gå vidare med utredningens föreslagna modell för en avskaffad fastighetstaxering. Frågeställningen bereds vidare i Regeringskansliet.
I en promemoria med skatteförslag inför budgetpropositionen för 2014 föreslås bl.a. enklare mervärdesskatteregler för uthyrning av verksamhetslokaler. Regeringen kommer också att fortsätta arbetet med förslag om ändrad hantering av mervärdesskatten vid import (SOU 2013:1).
Ambitionen med miljö-, klimat- och energipolitiken är att på ett kostnadseffektivt sätt skapa uthållighet i energisystemen och att nå målen inom detta område. Visionen är att Sverige 2050 har en hållbar och resurseffektiv energiförsörjning och inga nettoutsläpp av växthusgaser i atmosfären. Detta förutsätter en ambitiös politik i Sverige, inom EU och i internationella sammanhang.
Den svenska energipolitiken bygger på de tre pelarna försörjningstrygghet, konkurrenskraft och ekologisk hållbarhet. Styrande för klimat- och energipolitiken är de mål riksdagen antagit till 2020. Hur väl vi uppfyller dessa mål ska prövas i en kontrollstation 2015.
Under 2014 ska ett nytt EU-direktiv om ökad energieffektivitet genomföras i medlemsstaterna. Direktivet innehåller bestämmelser och krav som bidrar till uppfyllelse av EU:s mål om en effektivare energianvändning till 2020. Sverige för sedan länge en långsiktig och ambitiös politik på området. Ekonomiska styrmedel är centrala för att undanröja marknadshinder och underlätta energieffektivisering bland hushåll och företag, men också information och rådgivning är av stor betydelse.
Regeringen föreslog i budgetpropositionen för 2013 att ytterligare 250 miljoner kronor tillförs energiforskningen under 2013 och beräknade ytterligare 990 miljoner kronor för perioden 2014–2016. Ny effektiv teknik kommer att vara en förutsättning för att nå visionen om noll nettoutsläpp 2050 och den långsiktiga prioriteringen om en fossiloberoende fordonsflotta 2030.
För att nå visionen om noll nettoutsläpp 2050 och den långsiktiga prioriteringen om en fossiloberoende fordonsflotta 2030 införs ett kvotpliktssystem för låginblandade biodrivmedel under 2014, liksom en fortsatt skattebefrielse för höginblandade och rena biodrivmedel. Avsikten är att skillnaden i beskattning mellan hållbara höginblandade biodrivmedel och drivmedel utan fossilt innehåll och deras fossila motsvarigheter framöver ska fortsätta att vara lika stor som i dag. Beskattningen kan dock komma att förändras om s.k. överkompensation inträffar. Detta bedöms sammantaget kunna utgöra ett långsiktigt hållbart och förutsägbart ramverk för främjande av hållbara biodrivmedel.
För att främja en omställning av fordonsparken förlängs den tidsbegränsade nedsättningen av förmånsvärdet för vissa miljöbilar med tre år. Avsikten är att nedsättningen ska fortsätta att gälla t.o.m. det beskattningsår som slutar den 31 december 2016.
För att minska användningen av bly och bidra till att uppnå miljökvalitetsmålet kommer energiskatten för blyfri flygbensin som används för privat ändamål att sänkas.
Slutligen kommer fordonsbeskattningen att förtydligas genom att en definition av begreppet ”skattepliktig för första gången” införs i lagstiftningen för att åstadkomma en mer enhetlig beskattning mellan fordon som endast varit registrerade i det svenska vägtrafikregistret och fordon som före registreringen i vägtrafikregistret varit registrerat i ett fordonsregister i ett annat land.
Motionerna
Socialdemokraterna lägger i motion 2012/13:Fi13 av Mikael Damberg m.fl. (S) fram förslag om riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.
Motionärerna vill ha ett samhälle som undanröjer hinder för människors utveckling och ger alla oavsett uppväxtmiljö möjligheter att nå sin fulla potential. En riktigt bra välfärd ska utvecklas och vara en tillväxtmotor som bidrar till fler jobb genom att den skapar sammanhållning i samhället, ökar jämlikheten och ger frihet och trygghet för individen. Full sysselsättning är ett övergripande mål, och det krävs investeringar i skola och utbildning om målet ska nås. Omställningen för att möta klimatutmaningen ska drivas på och kan skapa konkurrensfördelar för Sverige.
Motionärerna anför att regeringens fokus har legat på subventioner och breda skattesänkningar, vilket har gett få och dyra jobb. Jobbskatteavdragen har haft den positiva effekten att människor får mer kvar i plånboken, men någon effekt på sysselsättningen har inte kunnat visas. Beslutet att sänka bolagsskatten är ett ineffektivt sätt att stimulera efterfrågan eftersom vägen är lång till de enskilda hushållens fickor och vidare ut i den svenska ekonomin. Det hade varit bättre om riksdagen i stället hade följt motionärernas förslag om en höjning av barnbidraget och underhållsstödet, en större sänkning av skatten för pensionärer, rejäla förbättringar av våra allmänna försäkringar och kraftigt sänkta avgifter i a-kassan. Sådana stimulanser skulle ha mildrat konjunkturnedgången och gett Sverige ett bättre utgångsläge när världsekonomin tar fart, menar motionärerna.
Effekten av sänkningen av restaurangmomsen är ännu omtvistad. Också detta framgår av oberoende utvärderingar.
Motionärerna kommer i höstens budgetmotion att lägga fram förslag om fyra viktiga reformer: aktiv näringspolitik, 90-dagarsgarantin, extratjänster och mindre klasser. Med en stigande arbetslöshet krävs betydande insatser för att bekämpa ungdomsarbetslösheten och det slöseri som långtidsarbetslösheten innebär. En aktiv näringspolitik ger företagen möjlighet att växa och anställa. Möjligheterna till innovation och finansiering ska stärkas, liksom villkoren för ett aktivt näringsliv i hela landet.
Miljöpartiet lägger i partimotion 2012/13:Fi15 av Gustav Fridolin m.fl. (MP) fram riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Framtidens ekonomi måste hålla sig inom vad vårt ekosystem klarar av. Strukturer och system, regler och normer måste förändras. Bland mycket annat så måste energianvändningen effektiviseras, den förnybara energin byggas ut, infrastruktur och transportsystem utvecklas, industriprocesser optimeras och de naturresurser som vi använder måste ingå i ett kretslopp. Hela samhället måste moderniseras. Verktygen för att nå dit är många. Lagar och regler, skatter och avgifter liksom offentliga investeringar och information är de viktigaste. Det ska vara dyrare att agera ohållbart och relativt sett billigare att agera hållbart. Det måste kosta att smutsa ned, använda fossila bränslen och konsumera varor och tjänster som skadar miljön. Det ska vara lönsamt att investera rätt, att utveckla ny teknik och att konsumera hållbart.
Ökad beskattning av miljöresurser och utsläpp skapar nya skatteintäkter för staten. För att underlätta omställningen till en hållbar ekonomi kan dessa skatteintäkter användas till att skatteväxla genom sänkt skatt på t.ex. arbete. Miljöpartiet anser att skatteväxlingen långsiktigt bör fortsätta. På kort sikt prioriteras investeringar i bl.a. förnybar energi, infrastruktur och energieffektiviseringar. Dessa investeringar behöver i nuläget finansieras genom höjda miljöskatter. Framöver kan höjda miljöskatter med fördel användas i större utsträckning för att sänka kostnaderna för arbete.
Motionärerna anför att regeringens politik har ökat klyftorna mellan fattiga och rika. Mest ökar skillnaden mellan de som har ett arbete och de som står utanför arbetsmarknaden. Jobbskatteavdraget har tydligt bidragit till skillnaderna, eftersom det enbart går till dem som har inkomst av lön. För att underlätta för ensamstående föräldrar som har barnen boende hos sig under hela eller delar av året föreslås en skattereduktion på 5 000 kronor netto per år.
Miljöpartiet står för en offensiv och näringslivsvänlig företagarpolitik. För oss är småföretagen, tillsammans med industrin, stommen i den svenska ekonomin. Det är i småföretagen de nya jobben växer fram. Motionärerna står fast vid att sänka arbetsgivaravgiften med inriktning på småföretag och föreslår också att sjuklöneansvaret avskaffas helt för företag med upp till tio anställda. Vidare införs en skattelättnad för innovationsföretag i uppstartsfasen. Personaloptioner ska beskattas som inkomst av kapital i stället för inkomst av tjänst. Detta menar motionärerna gör det lättare att rekrytera personal med viktiga kunskaper och att få dessa att stanna kvar i företaget.
Det befintliga ROT-avdraget utvidgas och energianpassas för att ge en ordentlig skjuts i upprustning och energieffektivisering i bl.a. miljonprogramsområden.
Koldioxidskatten ska höjas och miljöskadliga subventioner fasas ut. Ett konkret steg i arbetet med att fasa ut skadliga miljösubventioner är att redan nu föreslå en fortsatt utfasning av nedsättningen av energiskatten för diesel efter 2015.
Den statliga fastighetsskatten på vindkraftverk bör tillfalla den kommun i vilken ett vindkraftverk är beläget som kompensation för kommunens kostnader och som ett erkännande av deras bidrag till energiomställningen.
Den som producerar el och överför den till nätet ska kunna kvitta det mot sin egen användning. Kvittningen ska även gälla hushåll i flerfamiljshus och ske på årsbasis.
Flyget ska bära sina miljökostnader. Därför bör en klimatskatt för flyget införas, som syftar till att inkludera flygets klimatpåverkan.
Naturvårdsverket har fått i uppdrag att se över deponiskatten. Utredningen bör ta fram förslag som ökar utvinningen av metaller i gruvdeponier.
En utredning bör se över möjligheten att införa en särskild gruvbrytningsskatt. Vinsterna från utvinningen av naturtillgångar ska komma samhället till del i högre utsträckning än i dag. Intäkterna bör delvis gå till att stödja en långsiktigt hållbar utveckling i lokalsamhällena och regionerna, som i dag är beroende av gruvnäring, men också fonderas för framtida behov.
Miljöpartiet vill införa en skatt på finansiella transaktioner för att bidra till att stabilisera finansmarknaderna. Det är olyckligt att Sverige har valt att stå utanför det initiativ till skatt på finansiella transaktioner som planeras i 11 av 27 länder i EU.
Sverigedemokraterna lägger fram sina riktlinjer i partimotion 2012/13:12 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD). Sverigedemokraterna vill på ett flertal olika sätt föra Sverige tillbaka till en avancerad kunskapsekonomi där konkurrens grundas på hög kvalitet snarare än låga löner. Åtgärder föreslås inom områdena arbetsmarknad, invandring, utbildning, forskning och innovation samt infrastruktur. Landsbygdens villkor bör förbättras genom åtgärder inom områdena skog, fiskodling och vattenbruk, jordbruk, turism och besöksnäring, gruvor samt genom återinförd värnplikt.
Motionärerna vill fortsätta arbetet med att sänka skatterna på arbete för låg- och medelinkomsttagare och kommer att föreslå ett femte jobbskatteavdrag i kommande höstbudget.
Ett särskilt riktat ROT-avdrag för renoveringsarbete på byggnader av kulturhistoriskt värde införs och ska kunna beviljas alla som ansvarar för K-märkta byggnader – även kommuner, organisationer och stiftelser.
Sverigedemokraterna stöder den sänkta bolagsskatten och menar att utgångspunkten och målsättningen för Sveriges bolagsskatt bör vara att den ligger under eller i paritet med EU-snittet.
Den differentierade momssatsen inom olika turistnäringar ses som problematisk eftersom den missgynnar småskalig natur- och ekoturism, vilket främst återfinns på landsbygden. Exempelvis är momssatsen 6 procent vid ett besök på en djurpark, medan viltskådning i det fria är belagt med 25 procents moms. Sverigedemokraterna ser därför anledning att utreda den differentierade momssatsen.
Skogstillväxten i Sverige har fördubblats sedan 1920-talet. Mycket pekar på att tillväxten kan öka ytterligare genom ökad användning av förädlade frön och plantor, bättre markberedning, smartare röjning och gallring samt dikesrensning. Sverigedemokraterna avvisar en kilometerskatt som är en straffskatt som är direkt inriktad på landsbygden och skogsnäringen.
Konsekvenserna av torvutvinning bör utredas grundligt utifrån ett miljö- och sysselsättningsperspektiv. Beroende på resultatet av utredningen bör torv kunna klassas som biodrivmedel. I och med att efterfrågan på biobränsle ökar kan det vara intressant att närmare utforska denna resurs.
Utöver högre krav på djurskydd och djurvälfärd har de svenska bönderna även en konkurrensnackdel gentemot kontinenten genom ett högre skattetryck i form av koldioxidskatt på diesel för skogs- och jordbruksmaskiner. Återbetalningen till bönderna bör höjas i stället för att minskas.
Svenska småjordbruk får allt svårare att hävda sig beroende på krångliga regler, höga skatter och att man agerar på en allt större internationell marknad. Framför allt de små familjejordbruken har svårt att överleva.
Gårdsförsäljning av alkohol bör tillåtas, och försäljning av vissa produkter bör vara skattefri, upp till ett prisbasbelopp per år.
Den svenska gruvnäringen upplever just nu en renässans som bör stimuleras på flera sätt. Staten och gruvnäringen har ett gemensamt intresse av att reformera mineralersättningen för att möjliggöra en mer aktiv gruvpolitik. Mineralersättningen bör tas ut med totalt 5 procent i stället för 2 promille. Markägarens andel bör höjas från 1,5 till 2 promille. Resten bör tillfalla staten.
Vänsterpartiets riktlinjer läggs fram i partimotion 2012/13:Fi14 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V).
Målsättningen med Vänsterpartiets skattepolitik är att trygga välfärden, få fler människor i arbete, minska inkomstskillnaderna och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. En hög sysselsättning är en förutsättning för att få resurser till den offentligt finansierade, generella välfärden. Skatt ska betalas efter bärkraft och välfärd fördelas efter behov. Skattesystemet måste vara utformat så att det är enkelt att förstå och tillämpa för den enskilda skattebetalaren. Det är viktigt att eftersträva ett system som är enhetligt och likformigt och som har så få undantag som möjligt. På så sätt minimeras också möjligheterna till skatteplanering. Skattefusk ska bekämpas kraftfullt.
Ett välfärdssystem som i hög grad finansieras gemensamt leder också till en jämnare fördelning av välfärdstjänsterna. Detta gynnar kvinnor som grupp. Ett högt skatteuttag har framgångsrikt bidragit till att bygga vår välfärdsstat, och Vänsterpartiet menar att det även framöver kommer att behövas ett högt skatteuttag för att säkra en välfärd av hög kvalitet. Det är ett viktigt verktyg för att uppnå jämställdhet och jämlikhet.
Vänsterpartiet anser att en parlamentarisk utredning bör få i uppdrag att göra en översyn av skattesystemet. Beslutet om jobbskatteavdrag, avdrag för hushållsnära tjänster, nedsatta arbetsgivaravgifter för unga och äldre etc. har allvarligt urholkat skattesystemets grunder och principen om skatt efter bärkraft. Det finns också ett behov av att se över skattesystemet utifrån klimatfrågans avgörande utmaning.
Jobbskatteavdraget bör stegvis fasas ut till förmån för en rättvis och likformig beskattning. Detta bör ske så att jobbskatteavdraget trappas av från en månadsinkomst på 30 000 kronor. Dessutom föreslår motionärerna att det införs avdragsrätt för medlemsavgift i facklig organisation och för avgift i arbetslöshetskassa. Vidare vill motionärerna riva upp skattereduktionen för hushållsnära tjänster, det s.k. RUT-avdraget, och även slopa nedsättningen av den särskilda löneskatten för äldre. Dagens ROT-avdrag för villor och bostadsrätter vill Vänsterpartiet tidsbestämma så att det finns kvar t.o.m. 2015. Man anför att det nu är dags att styra om subventionerna till att bygga bort bostadsbristen och renovera miljonprogrammen, och därför bör den maximala skattereduktionen för ROT sänkas till 15 000 kronor 2014 och 2015. Motionärerna värnar om principen om lika skatt vid lika inkomst. För att ta ett steg i den riktningen kommer Vänsterpartiet i höstens budgetmotion att avsätta pengar för att sänka inkomstskatten för de grupper som hittills inte fått del av regeringens skattesänkningar.
Den svenska bolagsskatten ska ta in en rimlig andel av vinsterna till samhälleliga investeringar och utgifter. Samtidigt ska den fungera i en öppen ekonomi med internationell konkurrens. Vid årsskiftet sänktes bolagsskatten från 26,3 procent till 22 procent. Med regeringens politik har Sverige tagit täten i ett europeiskt ”race to the bottom” om bolagsskatten. Det är en olycklig utveckling i en tid när Europas krisande länder så väl behöver sina skatteintäkter för att skapa arbetstillfällen och tillväxt.
För att förbättra villkoren för svenska företag menar Vänsterpartiet att det krävs investeringar i väl fungerande infrastruktur och utbildad arbetskraft. Staten bör också bidra med mer resurser till forskning och utveckling. Vänsterpartiet kommer i höstens budget att föreslå ett generöst stöd för forskning och utveckling i små och medelstora företag med fokus på gröna investeringar för miljö och klimat.
De avvisar regeringens förslag om ett investeraravdrag på grund av risken för skatteplanering och skatteundandragande samt av fördelningspolitiska skäl.
Regeringens förändringar av fastighetsskatten och slopandet av förmögenhetsskatten har bidragit till att inkomstklyftorna i Sverige har ökat. Vänsterpartiets principiella hållning är att fastigheter är tillgångar som ska beskattas och att marknadsvärdet ska tillåtas slå igenom mer i beskattningen av ägda bostäder än vad det gör i dag. Vänsterpartiet vill utreda utformningen av en förmögenhetsskatt med införande 2015 och föreslår också att det från 2015 införs en arvsbeskattning som betalas av dödsboet innan ett arv skiftas.
Ett likformigt skattesystem förhindrar också inlåsningseffekter och en snedvriden konkurrens. Regeringens branschvisa skattelättnader innebär undantag från dessa principer. Ett av dessa undantag är sänkningen av restaurangmomsen, som främst motiverades ur ett sysselsättningsperspektiv. Vänsterpartiet vill att momsen i restaurangbranschen återigen höjs till 25 procent.
Skatter och avgifter är viktiga styrmedel i klimat- och miljöomställningen. Den som orsakar negativ miljö- och klimatpåverkan ska stå för kostnaderna enligt principen att förorenaren betalar. Priset på transporter ska t.ex. inkludera kostnader för miljöskador, hälsoeffekter, trafikolyckor och andra samhällsekonomiska kostnader. Trafiken bör styras över från vägar till ekologiskt hållbara färdsätt.
Lastbilstransporterna står för den största delen av trafikökningen på vägarna. För att motverka en ytterligare ökning av den tunga trafiken och stimulera till bränsleeffektivare fordon bör en kilometerskatt för tunga fordon införas. Det kan även bidra till kostnadsneutralitet mellan svenska och utländska åkare.
Kollektivtrafiken ska gynnas via bl.a. skattepolitiken. Utbudet ska öka både i städerna och på landsbygden. Bra transporter är nödvändigt för både enskilda och företag och en förutsättning för en fungerande arbetsmarknad.
Flyget ska bära sina egna kostnader för miljöpåverkan. Koldioxid- och energiskatt på flygfotogen bör motsvara den nivå som gäller för bilbensin. I avvaktan på att det internationella regelverket ändras bör en beskattning av flyget ske i form av en start- och landningsavgift.
Finanssektorn är i dag underbeskattad, och åtgärder måste vidtas för att minska risktagandet inom finanssektorn och begränsa spekulationsekonomin. En skatt på finansiella transaktioner bör införas nästa år. Transaktionsskatten ersätter vårt tidigare förslag om en engångsskatt på storbankerna. Intäkterna från skatten ska oavkortat gå till den svenska statskassan. Skatten beräknas ge 7,5 miljarder kronor i intäkter 2014.
Utskottets ställningstagande
Riksdagen antog våren 2008 riktlinjer för skattepolitiken (prop. 2007/08:100 avsnitt 5.3, bet. 2007/08:FiU20, rskr. 2007/08:259). Enligt fem hållpunkter ska skattereglerna utformas så att de bidrar till goda förutsättningar för varaktigt hög sysselsättning och till goda villkor för företagande och investeringar. Därigenom säkerställs att målen om en generell och rättvist fördelad välfärd uppnås. Skattereglerna ska också utgöra effektiva ekonomiska styrmedel på t.ex. miljöområdet och till förmån för folkhälsan samt främja ett legitimt och rättvist skattesystem. När det gäller företagande och investeringar innebär hållpunkterna att skattereglerna genom goda villkor ska locka utländska företag att etablera sig och investera i Sverige. Vidare ska företag som redan är verksamma i Sverige kunna öka sina investeringar. Goda villkor ska även gälla för svenska företags investeringar i utlandet.
Riktlinjerna innebär också att skattepolitiken ska utformas så att fem allmänna krav som ställs på de svenska skattereglerna i en globaliserad värld tillgodoses. Dessa krav innebär bl.a. att skatterna ska utformas så att de kan finansiera offentliga utgifter på ett hållbart sätt. Skattereglerna ska vara generella, och existerande särregler (skatteutgifter) ska löpande prövas för att systemet inte ska vara onödigt krångligt. Reglerna ska även skapa finansiellt utrymme för att sänka strategiska skattesatser. De ska vara hållbara och kunna försvaras i ett EU-rättsligt perspektiv. Beskattning ska ske i nära anslutning till inkomsttillfället, och på inkomstskatteområdet bör man på sikt undvika olika inslag av s.k. uppskjuten beskattning. Arbetet med att förenkla skattereglerna (minskad administrativ börda) ska drivas vidare.
Skattereduktionen för förvärvsinkomster, det s.k. jobbskatteavdraget, är den enskilt största satsningen för att öka arbetsutbudet och sysselsättningen. Detta har genomförts i fyra steg fr.o.m. den 1 januari 2007. Avdraget syftar till att sänka trösklarna vid inträde på arbetsmarknaden för låg- och medelinkomsttagare, men också till att sänka marginalskatterna för dem som redan förvärvsarbetar och som i annat fall snabbt skulle få en marginalskatt som minst motsvarar den kommunala skattesatsen. Slutsatsen av Finansdepartementets utvärdering av jobbskattereformen, som redovisades i en tidigare vårproposition (prop. 2011/12:100), var att jobbskatteavdraget har betydande positiva effekter på sysselsättningen genom att arbetskraftsdeltagandet ökar och jämviktsarbetslösheten blir lägre.
Ökad sysselsättning och minskat utanförskap är även fortsättningsvis kärnan i regeringens fördelningspolitiska arbete. Den utdragna lågkonjunkturen innebär att personer med svag förankring på arbetsmarknaden, i synnerhet unga och utrikes födda, har fått det betydligt svårare att etablera sig på arbetsmarknaden. Det är därför angeläget att fortsätta arbetet med att förbättra möjligheterna till jobb för dessa grupper. För att minska utanförskapet, öka den varaktiga sysselsättningen och göra det mer attraktivt att utbilda sig och starta och driva företag finns det enligt utskottets mening skäl att, när budgetutrymmet så tillåter, ytterligare förstärka jobbskatteavdraget och höja den nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt. När individer och familjer får behålla mer av sina inkomster ökar dessutom deras självständighet och möjligheter att forma sina egna liv.
Arbetet bör även inriktas på att minska den ekonomiska utsattheten genom att förbättra standarden för utsatta hushåll med svag ekonomi. Regeringen har exempelvis höjt bostadsbidraget, flerbarnstillägget, grundnivån i föräldrapenningen och bostadstillägget samt genomfört skattesänkningar för pensionärer i flera steg – den senaste den 1 januari 2013. Regeringen avser att för 2014 återkomma med ytterligare förslag om sänkt skatt för pensionärer under förutsättning att de offentliga finanserna så tillåter. Utskottet delar regeringens bedömning.
I motionen från Vänsterpartiet anförs att partiet i kommande förslag till budgetproposition tänker lägga fram förslag om inkomstskattesänkningar för sjuka, arbetslösa, förtidspensionärer m.fl. Miljöpartiet vill införa en skattereduktion för ensamstående föräldrar med försörjningsansvar. Utskottet vill framhålla att den politik som riksdagen ställt sig bakom gör det mer lönsamt att arbeta, enklare och billigare att anställa och mer attraktivt att starta och driva företag. Med fler människor i arbete skapas förutsättningar för att långsiktigt säkra finansieringen av välfärden. Att få fler i arbete är därför av stor betydelse för att även bl.a. sjukskrivna, arbetslösa, pensionärer och ensamstående föräldrar med försörjningsansvar ska kunna garanteras en god ekonomisk situation. Skattepolitiken bör därför även i fortsättningen vara inriktad på att ytterligare förbättra villkoren för arbete och företagande och på att värna och utveckla välfärden.
Utskottet har senast i yttrandet över budgetpropositionen för 2013 (yttr. 2012/13:SkU1y) behandlat en motion om slopad nedsättning av den särskilda löneskatten för äldre. Utskottet anförde då som nu att pensionärer inte är någon enhetlig grupp. Somliga har god ekonomi och god hälsa, medan andra har små marginaler och behov av en trygg omsorg för att få vardagen att fungera. Enligt utskottets mening är avsikten med de aktuella reglerna inte att skapa en förmån för de berörda utan i stället att stimulera till fortsatt deltagande i arbetslivet för att stärka Sveriges möjligheter att möta de påfrestningar som den demografiska utvecklingen kommer att leda till. Det finns i dag en potentiell efterfrågan på och ett potentiellt utbud av äldre arbetskraft som inte tas till vara. Såväl ur ett samhällsekonomiskt perspektiv som ur ett individperspektiv är det önskvärt att det skapas möjligheter för äldre att – om de så önskar – fortsätta att arbeta. Kombinationen av de senaste årens förstärkta jobbskatteavdrag och den slopade särskilda löneskatten ger enligt utskottets mening goda förutsättningar för denna grupp att fortsätta att arbeta. I en utvärdering från IFAU (Rapport 2012:16) konstateras också att dessa reformer har ökat sysselsättningen för dem som fyllt 65 år. Utskottet har därför tidigare ansett, och anser fortfarande, att detta undantag bör behållas.
Utskottet har vid upprepade tillfällen avstyrkt motionsyrkanden om att återinföra skattereduktion på fackföreningsavgift respektive a-kasseavgift, senast i betänkande 2012/13:SkU16, bl.a. mot bakgrund av att skattereduktionen har slopats som en del av finansieringen av jobbskatteavdraget. Denna åtgärd har således finansierat en stor sänkning av inkomstskatten för framför allt låg- och medelinkomsttagare. Utskottet vill också framhålla att formerna för en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring för närvarande utreds av den parlamentariska socialförsäkringsutredningen (dir. 2010:48). Utredningens resultat ska slutredovisas den 31 januari 2015.
En utgångspunkt vid utformningen av skattereduktionen för hushållstjänster har varit att skattereduktionen ska ges för tjänster som hushållen utför själva eller köper svart i större omfattning. Den reducerade skatten på hushållsarbeten och ROT-arbeten har ökat arbetsutbudet och gjort det lättare för den vita marknaden att konkurrera med den svarta marknaden. Detta har medfört att grupper med en svag ställning på arbetsmarknaden kan utföra arbeten vitt med allt vad det innebär i form av pensionsrätt, sjukpenning etc. Utvidgningen av det permanenta HUS-avdraget till att omfatta även ROT-arbete och övergången till den s.k. fakturametoden har förstärkt effekten ytterligare.
Förslag om att ytterligare tjänster ska föras in i systemet med skattereduktion för RUT- och ROT-arbeten har avslagits av riksdagen vid upprepade tillfällen sedan reglerna infördes. Utskottet anser fortfarande att den nuvarande avgränsningen är väl avvägd.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet inte att det nu finns något skäl att utöka eller på något annat sätt ändra reglerna för HUS-avdrag.
I Miljöpartiets motion förordas att personaloptioner ska beskattas i inkomstslaget kapital och inte som nu i inkomstslaget tjänst. Utskottet står emellertid fast vid sin mening att det inte i dag finns något skäl att beskatta lön i form av personaloptioner enligt förmånligare regler än de som gäller för andra löneförmåner.
Utskottet anser att de ändringar av skattereglerna för företagande och investeringar som har genomförts sedan regeringsskiftet 2006 visar på ett målmedvetet förändringsarbete som syftar till att ge människor goda förutsättningar att starta och utveckla företag som kan bidra till en varaktigt hög sysselsättning. Internationella jämförelser visar att det svenska företagsklimatet är bland de bästa i världen. Företagens villkor ska även fortsättningsvis förbättras genom en företagsvänlig skattepolitik, regelförenkling och minskad administrativ börda, satsningar på utbildning, forskning, innovation, teknikutveckling och infrastruktur samt förbättringar av arbetsmarknadens funktionssätt. Stärkt konkurrenskraft handlar därför om att säkerställa och utveckla Sveriges starka sidor samt att värna ett dynamiskt näringsliv i hela landet.
Regeringen förbereder nu förslag i syfte att skapa bättre förutsättningar för Svenskt Näringsliv och PTK att, om de så önskar, bilda en ny stiftelse som lämnar bidrag för utbildning som ökar arbetstagarens anställningsbarhet. Avsikten är att utbildningen ska utgöra ett hjälpmedel för framtida omställningsbehov. Regeringen är beredd att stödja parterna för att öka möjligheterna till en överenskommelse. I promemorian med skatteförslag inför budgetpropositionen för 2014 ingår förslag om inkomstskatteändringar för vissa stiftelser, däribland kollektivavtalsstiftelser, i syfte att underlätta omställning på arbetsmarknaden. Antalet ändamål som är skattemässigt gynnade utökas, bl.a. när det gäller att lämna understöd vid utbildning till arbetstagare. Vidare förtydligas bestämmelsen om skattefri förmån i form av utbildning eller någon annan åtgärd vid personalavveckling.
Goda skattemässiga villkor för investeringar är en förutsättning för att svenska företag även i framtiden ska kunna konkurrera framgångsrikt och bidra till hög ekonomisk tillväxt. Studier från OECD visar att bolagsskatten är den skatt som är mest skadlig för tillväxten. Lägre bolagsskattesatser i vår omvärld under de senaste två decennierna har gjort att den svenska konkurrenskraften utmanats. Bland annat Danmark, Finland och Storbritannien har aviserat ytterligare sänkningar av bolagsskatten. Den svenska bolagsskatten sänktes därför från 26,3 till 22 procent fr.o.m. den 1 januari 2013. Den sänkta bolagsskattesatsen förväntas stärka näringslivets drivkrafter att investera i Sverige.
Globaliseringen innebär att internationellt verksamma företag kan utnyttja skillnader mellan olika länders skattesystem. Ett antal stora koncerner har kunnat skatteplanera genom att utnyttja s.k. räntesnurror. Det är angeläget att begränsa sådan skatteplanering eftersom den urholkar den svenska skattebasen, minskar statens skatteinkomster och leder till snedvridningar i den svenska ekonomin. Regeringen har därför kompletterat och utvidgat begränsningsreglerna för ränteavdrag fr.o.m. den 1 januari 2013. Förändringen medför bl.a. mer lika villkor för internationellt verksamma koncerner och andra företag.
Företag och deras ägare ska ha goda skattemässiga villkor, och skatter ska tas ut på ett effektivt och rättvist sätt. Utformningen av 3:12-reglerna har inneburit en låg beskattning för vissa delägare i stora fåmansföretag med många delägare. Detta har i vissa fall överutnyttjats genom att anställda erbjudits delägarskap i syfte att omvandla högt beskattade tjänsteinkomster till lägre beskattade utdelningsinkomster. Detta undergräver 3:12-reglernas legitimitet, varför det finns behov av att skärpa kraven. Samtidigt kan det finnas skäl att i högre grad än i dag stimulera de mindre företagen och förstärka deras incitament att anställa. Därför bör det offentligfinansiella utrymme som frigörs genom de ovannämnda skärpningarna av 3:12-reglerna främst komma delägare i dessa företag till del.
För att stimulera investeringar i mindre företag och därigenom öka de mindre företagens tillgång till kapital har regeringen lagt fram ett förslag om investeraravdrag (prop. 2012/13:134) som nu bereds i riksdagen. Avsikten är att bestämmelserna om investeraravdraget ska träda i kraft den 1 september 2013.
En strategisk del av arbetet med att förbättra skattevillkoren för företagande sker genom Företagsskattekommittén (dir. 2011:1). Kommitténs huvuduppdrag är att göra villkoren mer lika för finansiering med eget kapital och lån. Företagsskattekommitténs slutbetänkande ska redovisas senast den 31 mars 2014 (dir. 2012:115).
Med utgångspunkt i Företagsskattekommitténs andra delbetänkande (SOU 2012:66) undersöker regeringen möjligheterna att införa skatteincitament för forskning och utveckling. Syftet är att stimulera forskning och utveckling genom att sänka kostnaden för personal som utför sådant arbete, särskilt i mindre företag.
I syfte att skapa tillväxt och fler jobb finns det anledning att kontinuerligt se över möjligheterna att förenkla villkoren och sänka kostnaderna för företag och företagande. Regeringen tillsatte i april 2012 en utredning om ett minskat och förenklat uppgiftslämnande för företagen (dir. 2012:35). I uppdraget ingår att presentera förslag som innebär att uppgifter som lämnas från företag till statliga myndigheter som regel endast ska behöva lämnas en gång och till ett ställe. Regeringen har också gett ett stort antal myndigheter i uppdrag att genomföra insatser för att möjliggöra ett framtida förenklat och minskat uppgiftslämnande. Vidare har regeringen tillsatt en utredning i syfte att förenkla beskattningen för enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag (dir. 2012:116). Ett förslag om slopande av ansöknings- och anmälningsförfarandet vid frivillig skattskyldighet vid uthyrning av verksamhetslokaler har remitterats i samband med vårpropositionen.
Regeringen bereder även ett förslag om att inrätta nystartszoner för att underlätta företagande och öka sysselsättningen i socialt utsatta områden.
Regeringens politik syftar till att öka utbudet av bostäder genom att förbättra förutsättningarna för ett ökat byggande och genom ett bättre utnyttjande av det befintliga bostadsbeståndet. Efter förslag i budgetpropositionen för 2013 har riksdagen beslutat om åtgärder som ska förbättra hyresrättens konkurrenskraft och främja utbudet av hyresbostäder. Åtgärderna omfattar en sänkning av fastighetsavgiften för flerbostadshus och en förlängning av perioden för fullständigt undantag från fastighetsavgift vid nybyggnation till 15 år. Dessutom har den längsta möjliga tidsperioden för marknadsmässiga hyror vid nyproduktion, s.k. presumtionshyror, förlängts från dagens 10 år till 15 år. I syfte att öka utbudet av hyresbostäder har regeringen tillsatt en kommitté (dir. 2012:32) som senast den 15 oktober 2013 ska lämna förslag på förbättring av den skattemässiga ställningen för bostäder som upplåts med hyresrätt. Regeringen har låtit utreda fastighetstaxeringen för bostäder i syfte att avskaffa eller avsevärt förenkla den (SOU 2012:52). Regeringen avser inte att gå vidare med utredningens föreslagna modell för en avskaffad fastighetstaxering. Frågeställningen bereds vidare i Regeringskansliet.
I Vänsterpartiets motion förordas att det införs en särskild skatt på förmögenhet, arv och gåva. Utskottet tar nu liksom tidigare avstånd från att återinföra förmögenhetsskatten, bl.a. av det skälet att en sådan skatt är mycket skadlig för investeringsklimatet i Sverige. Utskottet anser inte heller att det är aktuellt att överväga någon form av beskattning på arv eller gåva.
För att förenkla reglerna och för att uppnå positiva samhällsekonomiska effekter, framför allt på den varaktiga sysselsättningen, sänktes mervärdesskattesatsen på restaurangtjänster från 25 procent till 12 procent den 1 januari 2012. Skattesatsen för dessa tjänster sänktes därmed till samma nivå som för livsmedel. Den sänkta momsen är också positiv ur konkurrenssynpunkt. Regeringen har gett flera myndigheter i uppdrag att följa upp sänkningen. Dessa är ännu inte slutförda. Den sammantagna bedömningen är att sänkningen hittills har haft positiv inverkan. Utskottet ser ingen anledning att återställa skattesatsen till 25 procent på dessa tjänster.
När det gäller motionsförslaget om sänkt moms på ytterligare tjänster såsom småskalig natur- och ekoturism har flera utredningar om regelverket för skattesatserna på mervärdesskatteområdet gjorts under årens lopp. Utskottet vill också lyfta fram att Europeiska kommissionen håller på med en omfattande översyn av mervärdesskattesatsernas struktur och att en redovisning förväntas före utgången av 2013. Utskottet ser ingen anledning att vidta några åtgärder för närvarande.
Riksdagen biföll i samband med behandlingen av budgetpropositionen för 2013 regeringens förslag om beskattningen av biodrivmedel för 2013 och godtog även regeringens bedömningar när det gällde beskattningen av biodrivmedel för tiden därefter (2012/13:FiU1 och 2012/13:SkU1y).
För att öka energieffektiviteten i transportsystemet och bryta fossilberoendet stöder utskottet att ett kvotpliktssystem för låginblandade biodrivmedel införs under 2014 och att höginblandade och rena biodrivmedel även i fortsättningen skattebefrias. Omställningen till miljövänligare fordon främjas genom att den tidsbegränsade nedsättningen av förmånsvärdet för vissa miljöbilar förlängs med tre år.
För att minska användningen av bly och bidra till att uppnå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö stöder utskottet en sänkning av energiskatten för flygbensin med mycket låga blyhalter och som används för privat ändamål.
Utskottet har heller inte något att invända mot att fordonsbeskattningen förtydligas genom att en definition av begreppet ”skattepliktig för första gången” införs i lagstiftningen.
Utskottet vill med anledning av motionsförslagen om höjd koldioxidskatt och om höjd energiskatt på diesel erinra om att riksdagen hösten 2009 (bet. 2009/10:SkU21) beslutade om förändrade energi- och koldioxidskatter på bl.a. drivmedel för åren 2010–2015. Beslutet innebar bl.a. att energiskatten på dieselolja höjdes med 20 öre per liter den 1 januari 2011 och den 1 januari 2013. Vid behandlingen av budgetpropositionen för 2011 ansåg riksdagen att koldioxidskatten inte behövde höjas under mandatperioden utöver redan fattade beslut och normal inflationsjustering (bet. 2010/11:FiU1, yttr. 2010/11:SkU1y). Riksdagen avvisade i dessa och andra sammanhang förslag från Miljöpartiet och Vänsterpartiet om ytterligare höjda drivmedelsskatter och andra förslag om drivmedels- och fordonsskatterna som utgör en del av partiernas budgetalternativ.
Utskottet är inte berett att med anledning av det nu aktuella motionsyrkandet föregripa prövningen av vilken energiskatt som ska tas ut på diesel efter 2015.
Riksdagen avvisade vidare så sent som under den gångna våren motionsförslag från oppositionen om höjda drivmedelsskatter (bet. 2012/13:SkU19). Riksdagen avslog i det sammanhanget även motionsförslag om höjd återbetalning av koldioxidskatt för jord- och skogsbruksmaskiner, kilometerskatt för tunga fordon och miljöskatt på flyg.
Riksdagen avslog i samma ärende även motionsförslag om att utreda en särskild gruvskatt. Riksdagen erinrade bl.a. om att ett förslag om att höja och omfördela mineralersättningen tidigare avslagits (bet. 2011/12:NU14) och att riksdagen uttalat sig om betydelsen av goda villkor för den svenska mineralindustrin samt om det pågående översynsarbetet med anledning av de förslag som Utredningen om översyn av vissa frågor i minerallagen (N 2011:06) nyligen hade lämnat i betänkandet.
Utskottet ser alltjämt inte någon anledning att initiera en utredning om att införa en gruvskatt i Sverige.
Skatt enligt lagen (1999:673) om skatt på avfall är avsedd att ge en miljöstyrande effekt som skapar ett tryck på att återvinna avfall. Skatten ska ge en minskning av sådant avfall som i nuläget inte kan återvinnas och därför deponeras. Minskningen ska ske genom att uppmuntra utvecklingen av olika former av avfallsbehandling genom bearbetning och val av råmaterial m.m.
Naturvårdsverket ska i samråd med Skatteverket göra en översyn och analys av den miljöstyrande effekten av deponiskatten. Uppdraget ska redovisas till Miljödepartementet senast den 1 november 2013. Naturvårdsverkets uppdrag är att analysera deponiskattens miljöstyrande effekter generellt, dvs. vilket tryck lagen ger mot all återvinning. Analysen får utvisa om reglerna behöver ändras för att förbättra incitamenten för återvinning och eventuellt specifikt öka återvinningen av metaller i gruvdeponier.
Förslag om att fastighetsskatten på vindkraftverk ska tillfalla den kommun där vindkraftverket finns avslogs av riksdagen under riksmötet 2010/11. Riksdagen uttalade att kommunerna har fått tillgång till en ny intäktskälla genom den kommunala fastighetsavgiften på bostäder och att det inte fanns någon anledning att överväga att föra in nya fastighetstyper i systemet med kommunal fastighetsavgift (bet. 2010/11:SkU22). Riksdagen uttalade vidare att vindkraft ofta byggs ut i glest befolkade landsbygdsområden och blir därmed ett betydelsefullt bidrag till den lokala ekonomin, exempelvis genom nya arbetstillfällen och en mer differentierad ekonomi.
Nettodebiteringsutredningen (Fi2012:06) utreder för närvarande ett system med nettodebitering av el, dvs. ett system där den förnybara el som privatpersoner eller företag med mikroproduktion producerar och överför till elnätet kvittas mot annan el som de tar emot från elnätet. Ett sådant system ska stärka elkonsumenternas ställning på elmarknaden genom att underlätta för enskilda att leverera sin egenproducerade förnybara el till nätet. Resultatet av utredningen bör avvaktas.
Riksdagen har vid flera tillfällen avvisat förslag om att låta utreda förutsättningarna för att klassificera torv som biodrivmedel (se t.ex. miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2009/10:MJU1).
Torv berättigar sedan 2004 till tilldelning av elcertifikat och är därmed i stort sett likställt med biobränslen i det nationella elcertifikatssystemet. Torven är befriad från energi- och koldioxidskatt vid förbränning, men är belastad med svavelskatt och ingår även i EU:s system för handel med utsläppsrätter. I handelssystemet har torven tilldelats en relativt hög emissionsfaktor baserad på dess innehåll av kol utan beaktande av främst torvbrukets inverkan på naturliga flöden av metan.
Ett arbete pågår vad gäller torvens roll i systemet med utsläppsrätter. Utskottet är inte berett att förorda någon ytterligare åtgärd med anledning av det nu aktuella motionsförslaget.
Utredningen om vissa alkoholfrågor avlämnade i december 2010 betänkandet Gårdsförsäljning (SOU 2010:98). Utredningens uppdrag var att ta fram förslag om hur gårdsförsäljning av alkoholdrycker kan ske på ett sätt som är förenligt med EU-rätten liksom detaljhandelsmonopolet och utan att det leder till negativa konsekvenser för folkhälsan (dir. 2010:21). Utredningens förslag bereds för närvarande i Regeringskansliet, och det finns skäl att avvakta beredningen. Det är dock inte aktuellt att införa skattefrihet för försäljning av vissa produkter i näringsverksamhet i enlighet med det aktuella motionsförslaget.
Utskottet anser att den finansiella sektorn ska bära sin del av kostnaderna för finansiella kriser. Det finns dock andra, lämpligare åtgärder än en skatt på finansiella transaktioner för att hantera finanssektorns risktagande och ansvar i finansiella kriser.
Sverige bör inte delta i samarbete kring den skatt på finansiella transaktioner (FTT) som ett antal EU-länder planerar att genomföra. Riksdagen har nyligen i ett motiverat yttrande (bet. 2012/13:SkU33) uttalat bl.a. att kommissionens förslag till genomförande av det fördjupade samarbetet på området är problematiskt eftersom det gör anspråk på beskattning av aktörer som är verksamma i länder som inte deltar i samarbetet. Riksdagen anser att det är oklart hur en sådan beskattning ska kunna upprätthållas ur rättslig och praktisk synpunkt, och det är därför svårt att bedöma vilka effekter förslaget kommer att få på de länder som inte deltar i samarbetet. Bristen på klarhet när det gäller dessa beskattningsanspråk gör att riksdagen bedömer att förslaget är alltför långtgående.
Med det anförda och eftersom utskottet även i övrigt delar regeringens bedömningar tillstyrker utskottet att regeringens riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken godkänns. Utskottet avstyrker partimotionerna 2012/13:Fi12 (SD), 2012/13:Fi13 (S), 2012/13:Fi14 (V) och 2012/13:Fi15 (MP) i nu aktuella delar.
Stockholm den 23 maj 2013
På skatteutskottets vägnar
Henrik von Sydow
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Henrik von Sydow (M), Leif Jakobsson (S), Ulf Berg (M), Hannah Bergstedt (S), Christina Oskarsson (S), Fredrik Schulte (M), Hans Olsson (S), Gunnar Andrén (FP), Peter Persson (S), Karin Nilsson (C), Anders Karlsson (S), Maria Abrahamsson (M), Mats Pertoft (MP), Lars Gustafsson (KD), Thoralf Alfsson (SD), Jacob Johnson (V) och Lars Beckman (M).
Avvikande meningar
1. | Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (S) |
| Leif Jakobsson (S), Hannah Bergstedt (S), Christina Oskarsson (S), Hans Olsson (S), Peter Persson (S) och Anders Karlsson (S) anför: |
Vi socialdemokrater vill ha ett samhälle som ger välfärd och möjligheter åt alla. Ett samhälle som undanröjer hinder för människors utveckling och ger alla oavsett uppväxtmiljö möjligheter att nå sin fulla potential. Ett samhälle där vi får en ekonomisk utveckling samtidigt som vi fördelar resurserna så att de kommer alla till del. Det kräver en politik för att skapa fler jobb. Vi ska knäcka arbetslösheten. Att ha ett jobb ger ekonomisk frihet och möjlighet till personlig utveckling för var och en av oss. Att alla bidrar med sitt arbete är avgörande för Sveriges utveckling och för att klara välfärden även i framtiden. Därför är det övergripande målet för vår ekonomiska politik att nå full sysselsättning.
Det kräver investeringar i skola och utbildning. Vi ska vända utvecklingen i den svenska skolan. Vårt mål är att alla elever ska nå kunskapsmålen i grundskolan. Sverige ska konkurrera med kunskap och inte med låga löner. Tillväxt och välfärd förutsätter en hög utbildningsnivå hos alla.
Ökad jämlikhet ger fler jobb och en bättre ekonomisk utveckling. Det ska alltid krävas av den enskilde att denne gör rätt för sig efter bästa förmåga. Men var och en ska också veta att samhället fungerar och möjliggör ett bättre liv för alla.
Det kräver en politik som utvecklar en riktigt bra välfärd. Genom att ge alla likvärdiga möjligheter till utbildning, vård och omsorg skapas också möjligheter till personlig utveckling för alla. Välfärden bidrar till sammanhållning i samhället, ökar jämlikheten och jämställdheten och ger frihet och trygghet för individen. En bra fungerande välfärd är en tillväxtmotor som bidrar till fler jobb.
Inte minst kräver det att vi driver på omställningen för att möta klimatutmaningen. Den omställningen är en långsiktig överlevnadsfråga. Att utveckla morgondagens klimatsmarta lösningar kan samtidigt bli en av konkurrensfördelarna för Sveriges näringsliv i framtiden. Sverige ska, i samverkan med alla världens länder, vända den utveckling som bidrar till global uppvärmning.
Ordning och reda i statsfinanserna är grunden för vår sysselsättningspolitik. Därigenom skapas en buffert för att möta de utmaningar som de demografiska förändringarna innebär. Ordning och reda i statens finanser har varit en av Sveriges viktigaste konkurrensfördelar. Men denna konkurrensfördel går lätt förlorad om ramverket ignoreras.
Ett mål är att Sverige mellan 2014 och 2020 ska öka antalet människor som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin så mycket att vi når lägst arbetslöshet i EU.
På skattepolitikens område har fokus legat på olika subventioner och breda skattesänkningar. Få jobb har tillkommit ur regeringens åtgärder, och de som ändå har skapats har gjort det till en mycket hög kostnad. Effekterna av momssänkningen för restaurangtjänster är ännu omtvistad.
För att motverka konjunkturnedgången hade Sverige behövt stimulera den inhemska efterfrågan. Då gäller det att stärka hushållens ekonomi. Regeringen valde i stället att låna 8 miljarder kronor till en vidlyftig bolagsskattesänkning. Att sänka bolagsskatten är ett ineffektivt sätt att stimulera efterfrågan. Vägen är lång från de stora vinstrika bolagen till de enskilda hushållens fickor, och vidare ut i den svenska ekonomin.
Socialdemokraterna föreslog i stället en höjning av barnbidraget och underhållsstödet, en större sänkning av skatten för pensionärer, rejäla förbättringar av våra allmänna försäkringar och kraftigt sänkta avgifter i a-kassan. Det hade stärkt hushållens efterfrågan med mer än 10 miljarder kronor. Sådana stimulanser hade mildrat konjunkturnedgången och gett Sverige ett bättre utgångsläge när världsekonomin tar fart.
I höstens budgetmotion kommer vi bl.a. att föreslå att möjligheterna till innovation och finansiering stärks och villkoren för ett aktivt näringsliv i hela landet förbättras.
Med det anförda tillstyrker vi Socialdemokraternas riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.
2. | Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (MP) |
| Mats Pertoft (MP) anför: |
Framtidens ekonomi måste hålla sig inom vad vårt ekosystem klarar av. Strukturer och system, regler och normer måste förändras. Bland mycket annat så måste energianvändningen effektiviseras, den förnybara energin byggas ut, infrastruktur och transportsystem utvecklas, industriprocesser optimeras och de naturresurser som vi använder måste ingå i ett kretslopp. Hela samhället måste moderniseras. Verktygen för att nå dit är många. Lagar och regler, skatter och avgifter liksom offentliga investeringar och information är de viktigaste.
Sverige har lågt resursutnyttjande och hög arbetslöshet. Behovet av investeringar, för att bl.a. bygga ny infrastruktur och rusta upp bostäder, är stort. Skattesänkningar är tveksamma som konjunkturpolitisk stimulans i detta läge. Sparandet i ekonomin är högt, och chansen är stor att ytterligare skattesänkningar, till människor som redan har det relativt gott ställt, endast skulle leda till ett högre sparande. Pengarna kommer då inte ut i ekonomin, och effekterna på arbetslösheten blir små. Investeringar skapar på ett mer direkt sätt nya jobb samtidigt som det bygger svensk konkurrenskraft och ekonomisk utveckling på längre sikt.
Skatter och avgifter är ett sätt att skapa mer korrekta prissignaler på marknaden, att avskaffa miljöskadliga subventioner ett annat. Ekonomiska styrmedel bidrar på så sätt till att marknaden fungerar bättre. Det är också oftast ett kostnadseffektivt sätt att förändra produktions- och konsumtionsmönster. Ökad beskattning av miljöresurser och utsläpp skapar nya skatteintäkter för staten. För att underlätta omställningen till en hållbar ekonomi kan skatteintäkterna användas till att sänka skatten på t.ex. arbete. Skatteväxlingen bör långsiktigt fortsätta. På kort sikt bör stora investeringar prioriteras i bl.a. förnybar energi, infrastruktur och energieffektiviseringar. Investeringarna behöver finansieras genom höjda miljöskatter.
Regeringens politik har ökat klyftorna mellan fattiga och rika. Mest ökar skillnaden mellan de som har ett arbete och de som står utanför arbetsmarknaden. Regeringen försöker i vårpropositionen dölja detta genom att peka på att hushållens genomsnittliga ekonomiska standard ökade mellan 2006 och 2012. Men faktum kvarstår, klyftorna mellan hushållen ökar.
Miljöpartiet vill underlätta den ekonomiska situationen för ensamstående föräldrar med försörjningsansvar som har barnen boende hos sig under hela eller delar av året. Därför föreslår vi en skattereduktion på 5 000 kronor netto per år, lika för båda föräldrarna. En sådan skattereduktion är omfördelande på så sätt att låginkomsttagare får mer i förhållande till sin inkomst än höginkomsttagare. Syftet är att underlätta barnens ekonomiska situation.
För att ge en ordentlig skjuts i upprustning och energieffektivisering, i bl.a. miljonprogramsområden, föreslår Miljöpartiet att det befintliga ROT-avdraget utvidgas och energianpassas. Ett energismart ROT-avdrag bör införas för ägare av hyresrättslägenheter och ska också kunna gå till skollokaler.
I Världsbankens rankning av företagsklimat har Sverige fallit och är nu sämst i Skandinavien. För att öka överlevnadschansen för små innovationsföretag i uppstartsfasen föreslås en kraftigt sänkt skatt på personaloptioner. Det gör det lättare att rekrytera personal med viktiga kunskaper och att få dessa att stanna kvar i företaget.
För att öka det folkliga deltagandet i omställningen till ett förnybart energisystem krävs stöd och styrmedel som har en annan inriktning än i dag.
De som bor i närheten av ett blivande vindkraftverk bör ha rätt att bli delägare genom att köpa andelar i kraftverket.
Vindkraftverk betalar en årlig fastighetsskatt till staten. Fastighetsskatten bör tillfalla den kommun där vindkraftverken står som en kompensation för kommunens kostnader och ett erkännande av kommunens bidrag till energiomställningen.
Den som sätter upp solceller ska veta att han eller hon får ett fast elpris i många år. Fastpriset gör det tryggare och mer lönsamt att investera i solel.
Den som producerar el och överför den till nätet ska kunna kvitta det mot sin egen användning. Kvittningen ska även gälla hushåll i flerfamiljshus och ske på årsbasis.
Villkoren för den som köper eller producerar en bil med lägre miljöpåverkan är osäkra. Regeringen avser att slopa tullvillkoret för etanol, vilket öppnar för import av etanol med låg klimatnytta. Detta är tveksamt ur klimatsynpunkt och riskerar att försämra situationen för biobränslen.
Flyget ingår numera i EU:s system för handel med utsläppsrätter, men effekten på biljettpriset är marginell. I praktiken saknar systemet miljöstyrande effekt. Flyget ska bära sina miljökostnader och därför bör en klimatskatt på flyg införas som inkluderar flygets klimatpåverkan.
Intresset för att prospektera och bryta malm och andra naturresurser i Sverige har aldrig varit så stort som i dag. Ett femtontal nya eller nygamla gruvor kommer att öppnas inom en tioårsperiod. Vinsterna från utvinningen av naturtillgångar bör i högre utsträckning än i dag komma samhället till del. En särskild gruvbrytningsskatt bör införas. Formerna för skatten behöver utredas. Möjligheterna att införa en obligatorisk försäkring för gruvbolagen för återställning och sanering efter att brytningen har upphört bör också ses över.
I samband med att Naturvårdsverket ser över den s.k. deponiskatten bör verket lämna förslag som ökar utvinningen av metaller i gruvdeponier.
En skatt på finansiella transaktioner bör införas för att bidra till att stabilisera finansmarknaderna. Det är olyckligt att Sverige har valt att stå utanför det initiativ om en skatt på finansiella transaktioner som planeras i 11 av 27 länder i EU.
Med det anförda tillstyrker jag Miljöpartiets riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.
3. | Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (SD) |
| Thoralf Alfsson (SD) anför: |
Sverigedemokraterna vill på ett flertal olika sätt föra Sverige tillbaka in på rätt spår, tillbaka till den avancerade kunskapsekonomin där konkurrens grundas på hög kvalitet snarare än lågt pris till följd av sänkta löner. Vi presenterar ett genomtänkt, verklighetsförankrat, pragmatiskt och rationellt åtgärdspaket inom områdena arbetsmarknad, invandring, utbildning, forskning och innovation samt infrastruktur.
Sverigedemokraterna vill fortsätta arbetet med att sänka skatterna på arbete för låg- och medelinkomsttagarna. Detta sker enklast och effektivast genom införandet av ett femte steg i jobbskatteavdraget. Sverigedemokraterna kommer återigen att föreslå ett femte jobbskatteavdrag i kommande höstbudget.
En viktig del av vårt kulturarv är de byggnader som bedömts vara av kulturhistoriskt värde. Sverigedemokraterna vill införa ett särskilt riktat ROT-avdrag för renoveringsarbete på byggnader av kulturhistoriskt värde. Till skillnad från det allmänna ROT-avdraget, som endast kan sökas av privatpersoner, ska detta riktade avdrag beviljas alla som ansvarar för K-märkta byggnader – även kommuner, organisationer och stiftelser. Dock ska statliga förvaltare även i fortsättningen äska stöd genom direkta anslag. Införandet av kulturarvs-ROT syftar till att komplettera dessa bidrag genom att bevilja skattelättnader för de renoveringsarbeten som inte får ta del av bidragen. Innan ROT-avdrag beviljas är det alltså tänkt att länsstyrelsen ska intyga dels att byggnaden i fråga bedöms ha kulturhistoriskt värde, dels att renoveringsarbetet inte redan fått stöd i form av bidrag.
Sverigedemokraterna vill ha kvar de större företagen i landet, vi vill att de ska bli fler och växa samt att de investerar på hemmaplan i stället för att som i dag förlägga avancerade aktiviteter i andra delar av västvärlden. Vi ställer oss därför bakom den sänkta bolagsskatten och menar att utgångspunkten och målsättningen för Sveriges bolagsskatt bör vara att den ligger under eller i paritet med EU-snittet.
Den differentierade momssatsen inom olika turistnäringar är problematisk eftersom den leder till onaturliga konkurrensfördelar och missgynnar småskalig natur- och ekoturism, vilket främst återfinns på landsbygden. Exempelvis är momssatsen 6 procent vid ett besök på en djurpark, medan viltskådning i det fria är belagt med 25 procents moms. Guidning på ett museum beläggs med 6 procent, medan en stadsvandring beläggs med 25 procent. Dagens system är krångligt och byråkratiskt och missgynnar de mest arbetsintensiva delarna. Sverigedemokraterna ser därför anledning att utreda den differentierade momssatsen.
Skogstillväxten i Sverige har fördubblats sedan 1920-talet. Mycket talar för att tillväxten kan öka ytterligare genom ökad användning av förädlade frön och plantor, bättre markberedning, smartare röjning och gallring samt dikesrensning. Rapporter pekar på att det går att öka både tillväxten och avverkningen. En kilometerskatt är en direkt straffskatt mot landsbygden och skogsnäringen och bör därför inte införas i Sverige. Kraftiga justeringar bör göras i det s.k. svaveldirektivet eftersom det fördyrar skogstransporter till sjöss. Större transporter (30 meter långa specialfordon) bör också tillåtas och kunna användas där det är lämpligt.
Utvinning och förädling av torv kan utgöra ett komplement till användningen av trädbränslen och kan ha en gynnsam inverkan på omgivningen. Genom eldning med torv minskar behovet av import av olja och kol.
Konsekvenserna av torvutvinning bör utredas grundligt utifrån ett miljö- och sysselsättningsperspektiv. Beroende på resultatet av utredningen bör torv kunna klassas som biodrivmedel. Sveriges geologiska undersökning (SGU) bör få i uppdrag att i enlighet med förslaget i betänkandet SOU 2002:100 inventera vilka torvmarker som kan vara lämpliga att exploatera.
Svenska småjordbruk får allt svårare att hävda sig. Detta beror på krångliga regler, höga skatter och att de agerar på en allt större internationell marknad.
Svenska bönder har förutom högre krav på djurskydd och djurvälfärd även en konkurrensnackdel gentemot omvärlden genom ett högre skattetryck. Återbetalningen av koldioxidskatt på diesel för skogs- och jordbruksmaskiner har minskat drastiskt. Återbetalningen av koldioxidskatten till bönderna bör tvärtom öka.
Lagen om offentlig upphandling bör reformeras för att gynna småbrukarna. Gårdsförsäljning av alkohol bör tillåtas, och försäljning av vissa produkter bör vara skattefri, upp till ett prisbasbelopp per år.
Gruvnäringen bör stimuleras på flera sätt. Staten och gruvnäringen har ett ömsesidigt intresse av att reformera mineralersättningen för att möjliggöra en mer aktiv gruvpolitik. Mineralersättningen bör tas ut med totalt 5 procent mot dagens 2 promille. Markägarens andel bör höjas från 1,5 till 2 promille. Statens andel bör öronmärkas i en fond vars syfte ska vara att stimulera utveckling och sysselsättning på landsbygden. Gruvbolagens ansvar för sanering av naturen när gruvprojektet kommit till sitt slut bör slutligen uppdateras och förtydligas.
Med det anförda tillstyrker jag Sverigedemokraternas riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.
4. | Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (V) |
| Jacob Johnson (V) anför: |
Målsättningen med Vänsterpartiets skattepolitik är att trygga välfärden, få fler människor i arbete, minska inkomstskillnaderna och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. En hög sysselsättning är en förutsättning för att få resurser till den offentligt finansierade, generella välfärden. Skatt ska betalas efter bärkraft och välfärd fördelas efter behov.
Skattesystemet måste vara utformat så att det är enkelt att förstå och tillämpa för den enskilda skattebetalaren. Vänsterpartiet vill därför betona vikten av att eftersträva ett system som är enhetligt och likformigt och som har så få undantag som möjligt. På så sätt minimeras också möjligheterna till skatteplanering. Skattefusk ska bekämpas kraftfullt.
Skatter tas inte ut som något självändamål, utan för att betala för åtaganden som medborgarna anser vara samhälleliga angelägenheter. Skatterna finansierar investeringar såsom utbildning, forskning och infrastruktur som är avgörande för att bygga Sveriges ekonomiska styrka och framgång på sikt. Den offentliga investeringsnivån bör öka. Behovet av fler bostäder och förbättrad infrastruktur är stort, och att investera i framtiden ökar såväl sysselsättning som tillväxt. Skatterna betalar också för offentligt finansierade tjänster som sjukvård och barn- och äldreomsorg. Dessa spelar givetvis en livsviktig roll för vår välfärd men har också stor ekonomisk betydelse genom att de gör det möjligt för fler människor, framför allt kvinnor, att arbeta.
Ett välfärdssystem som i hög grad finansieras gemensamt leder också till en jämnare fördelning av välfärdstjänsterna. Detta gynnar kvinnor som grupp. Ett högt skatteuttag har framgångsrikt bidragit till att bygga vår välfärdsstat, och Vänsterpartiet menar att det även framöver kommer att behövas ett högt skatteuttag för att säkra en välfärd av hög kvalitet. Det är ett viktigt verktyg för att uppnå jämställdhet och jämlikhet.
Vänsterpartiet anser att en översyn av skattesystemet behövs i form av en parlamentarisk utredning. Den borgerliga regeringen har genom en rad beslut om jobbskatteavdrag, avdrag för hushållsnära tjänster samt nedsatta arbetsgivaravgifter för unga och äldre allvarligt urholkat skattesystemets grunder och principen om skatt efter bärkraft. Det finns också ett behov av att se över skattesystemet utifrån klimatfrågans avgörande utmaning.
Den enskilt största posten i regeringens ensidiga skattesänkarpolitik är det s.k. jobbskatteavdraget, vars främsta syfte är att hålla lönerna nere. Vi arbetar därför för att jobbskatteavdraget stegvis fasas ut till förmån för en rättvis och likformig beskattning.
Skatteuttaget måste upplevas som rättvist för att få acceptans. Därför menar Vänsterpartiet att det krävs en ökad progressivitet i systemet och föreslår höjd skatt vid högre inkomster. Med vår politik får alla löntagare upp till medelinkomst oförändrad inkomstskatt i förhållande till dagens regler. Vi har föreslagit att jobbskatteavdraget trappas av från en månadsinkomst på 30 000 kronor.
Vänsterpartiet värnar också principen om lika skatt vid lika inkomst och menar att vi måste tillbaka till en likformig inkomstbeskattning. För att ta ett steg i den riktningen kommer vi i höstens budgetmotion att avsätta pengar för att sänka inkomstskatten för de grupper som hittills inte fått del av regeringens skattesänkningar. Sjuka, arbetslösa, förtidspensionärer m.fl. berörs av förslaget.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen bygger på att det finns starka parter på arbetsmarknaden. De fackliga organisationerna är de viktigaste aktörerna i arbetet med att förbättra villkoren i arbetslivet och öka arbetstagarnas inflytande på arbetsplatserna. För att fler ska välja att organisera sig i facket inför vi avdragsrätt för medlemsavgift i facklig organisation. Vi inför också avdragsrätt för medlemsavgiften i a-kassan.
Vi vill också riva upp skattereduktionen för hushållsnära tjänster, det s.k. RUT-avdraget, som drar undan alltmer skatteintäkter för varje år som går. Skälen för det är flera. RUT-avdraget används främst av höginkomsttagare, visar siffror från SCB. Ett slags omvänd fördelningspolitik alltså, där alla skattebetalare bidrar till subventionerad städhjälp för dem som tjänar mest. Att RUT-avdraget numera också omfattar läxhjälp stärker det här argumentet ytterligare.
Vänsterpartiet vill även slopa nedsättningen av den särskilda löneskatten för äldre. Syftet var enligt regeringen att göra det mer attraktivt för arbetsgivare att behålla och anställa äldre arbetskraft. Denna möjlighet kommer dock inte alla till del. Människor med låga löner och förslitande arbetsuppgifter orkar sällan arbeta fram till dagens pensionsålder, varför förslaget i stället bidrar till orättvisa mellan olika grupper äldre.
Dagens ROT-avdrag för villor och bostadsrätter vill vi tidsbestämma så att det finns kvar t.o.m. 2015. I ett läge där byggkonjunkturen nu viker menar Vänsterpartiet att det är viktigt att hålla uppe efterfrågan. Men det är nu dags att styra om subventionerna till att bygga bort bostadsbristen och renovera miljonprogrammen. Därför bör den maximala skattereduktionen för ROT sänkas till 15 000 kronor 2014 och 2015.
Den svenska bolagsskatten ska ta in en rimlig andel av vinsterna till samhälleliga investeringar och utgifter. Samtidigt ska den fungera i en öppen ekonomi med internationell konkurrens. Vid årsskiftet sänktes bolagsskatten från 26,3 procent till 22 procent. Med regeringens politik har Sverige tagit täten i ett europeiskt ”race to the bottom” om bolagsskatten, och våra grannländer är inte sena att följa efter. Danmark, Finland och Storbritannien har sedan årsskiftet aviserat att de avser att sänka sina bolagsskattesatser. Det är en olycklig utveckling i en tid när Europas krisande länder så väl behöver sina skatteintäkter för att skapa arbetstillfällen och tillväxt.
För att förbättra villkoren för svenska företag menar Vänsterpartiet att det krävs investeringar i väl fungerande infrastruktur och utbildad arbetskraft. Likaså anser vi att staten bör bidra med mer resurser till forskning och utveckling. Vänsterpartiet kommer i höstens budget att föreslå ett generöst stöd för forskning och utveckling i små och medelstora företag med fokus på gröna investeringar för miljö och klimat.
Vi avvisar regeringens förslag om ett investeraravdrag på grund av risken för skatteplanering och skatteundandragande samt av fördelningspolitiska skäl.
Regeringens förändringar av fastighetsskatten och slopandet av förmögenhetsskatten har bidragit till att inkomstklyftorna i Sverige har ökat. Vänsterpartiets principiella hållning är att fastigheter är tillgångar som ska beskattas och att marknadsvärdet ska tillåtas slå igenom mer i beskattningen av ägda bostäder än vad det gör i dag. Vi vill utreda utformningen av en förmögenhetsskatt med införande 2015. Vi föreslår också att det från 2015 införs en arvsbeskattning som betalas av dödsboet innan ett arv skiftas.
Vänsterpartiet eftersträvar att så långt som möjligt ha ett enhetligt och likformigt regelsystem med få undantag, som är enkelt att förstå och tillämpa för den enskilde företagaren. Ett likformigt skattesystem förhindrar också inlåsningseffekter och en snedvriden konkurrens. Regeringens branschvisa skattelättnader innebär undantag från dessa principer. Ett av dessa undantag är sänkningen av restaurangmomsen som främst motiverades ur ett sysselsättningsperspektiv. En utvärdering från Finland, där man sänkt momsen på såväl restaurang- som frisörverksamhet, visar att sysselsättningseffekterna där har varit närmast obefintliga. Även regeringens eget Finanspolitiska råd menar att momssänkningens beräknade effekter på arbetslösheten och sysselsättningen är överdrivna, och att reformen snarast har karaktären av ett branschstöd. Vänsterpartiet vill att momsen i restaurangbranschen återigen höjs till 25 procent.
Skatter och avgifter är nödvändiga och viktiga styrmedel i klimat- och miljöomställningen. Den som orsakar negativ miljö- och klimatpåverkan ska också stå för kostnaderna, enligt principen att förorenaren betalar. Priset på transporter ska t.ex. inkludera kostnader för miljöskador, hälsoeffekter, trafikolyckor och andra samhällsekonomiska kostnader.
Trafiken på vägar behöver i större utsträckning styras över till ekologiskt hållbara färdsätt. I Sverige står inrikes transporter för en tredjedel av växthusgasutsläppen. Av de inrikes transporterna stod vägtrafiken i sin tur för 94 procent av utsläppen.
Trafikverket konstaterar i sin stora kapacitetsutredning från 2012 att styrmedel som leder till minskad biltrafik krävs för att vi ska nå våra klimatmål, och Vänsterpartiet delar den bedömningen. Priset på fossila bränslen är ett viktigt styrmedel, men även satsningar på ett transportsnålt samhälle med en ökad andel hållbara drivmedel och energieffektiva fordon. Lastbilstransporterna står för den största delen av trafikökningen på vägarna.
För att motverka en ytterligare ökning av den tunga trafiken och stimulera till bränsleeffektivare fordon bör en kilometerskatt för tunga fordon införas. En kilometerskatt bidrar också till kostnadsneutralitet mellan svenska och utländska åkare.
Med hjälp av bl.a. skattepolitiken bör kollektivtrafiken gynnas och utbudet öka såväl i städerna som på landsbygden. Bra transporter är nödvändiga för enskilda och företag och en förutsättning för en fungerande arbetsmarknad.
Flyget ska bära sina egna kostnader för miljöpåverkan. Koldioxid- och energiskatten på flygfotogen bör motsvara den nivå som gäller för bilbensin. I avvaktan på en ändring av det internationella regelverket bör flyget beskattas genom en start- och landningsavgift.
Finanssektorn är i dag underbeskattad. Risktagandet inom finanssektorn måste minska och spekulationsekonomin begränsas. Elva euroländer har inlett ett fördjupat samarbete för att införa en skatt på finansiella transaktioner. Sverige bör införa en sådan transaktionsskatt nästa år, vars intäkter oavkortat ska gå till den svenska statskassan.
Med det anförda tillstyrker jag Vänsterpartiets riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.
Bilaga 3
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 2012/13:AU7 | |
2013 års ekonomiska vårproposition | |
Till finansutskottet
Finansutskottet har gett skatteutskottet och arbetsmarknadsutskottet möjlighet att yttra sig över 2013 års ekonomiska vårproposition med följdmotioner i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde. Arbetsmarknadsutskottet behandlar följaktligen i detta yttrande de förslag i propositionen och de fyra följdmotionerna som berör utskottets beredningsområde.
Utskottet tillstyrker att regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken godkänns.
I fyra avvikande meningar tillstyrker S, MP, SD och V de förslag till riktlinjer som lagts fram av respektive parti.
Utskottets överväganden
Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen godkänner regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.
Jämför avvikande meningarna 1 (S), 2 (MP), 3 (SD) och 4 (V).
Propositionen
Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken
Regeringen framför i 2013 års ekonomiska vårproposition att det viktigaste målet för dess ekonomiska politik är full sysselsättning. Fokus i regeringens politik sedan 2006 har legat på strukturella reformer för varaktigt högre sysselsättning och tillväxt. Den finansiella och ekonomiska kris som startade 2008 innebar ett stort behov av konjunkturstödjande åtgärder. Sverige har varit ett av de EU-länder som fört den mest expansiva finanspolitiken under dessa år. En bärande del i regeringens hantering av den ekonomiska nedgången har samtidigt varit att upprätthålla säkerhetsmarginaler i de offentliga finanserna för att kunna hantera en djupare eller mer utdragen nedgång.
Den globala lågkonjunkturen har slagit hårt mot arbetsmarknaden, men jämfört med många andra länder har den svenska arbetsmarknaden klarat lågkonjunkturen bra. Sysselsättningsgraden, dvs. sysselsättningen i relation till befolkningen, har åter börjat öka. Även arbetskraftsdeltagandet har ökat under de senaste åren. Ökningen av sysselsättningen och arbetskraften kan förklaras av att konjunkturen förbättrats efter 2009, att befolkningen i arbetsför ålder ökar och att regeringen genomfört skatte- och arbetsmarknadsreformer.
Arbetslösheten är dock fortsatt hög, och den bedöms öka under 2013 och 2014. Den höga arbetslösheten beror till viss del på att arbetskraftdeltagandet har ökat men också på den utdragna lågkonjunkturen. Arbetslöshet som beror på konjunkturläget eller på strukturella problem är betydligt allvarligare än arbetslöshet som beror på ett stort arbetsutbud. Den utdragna lågkonjunkturen riskerar dock att förvärra vissa av de kvarvarande strukturella problem som finns på arbetsmarknaden. Det handlar främst om den ökade långtidsarbetslösheten samt om att vissa grupper som unga och utrikes födda har svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden. Arbetslösheten i åldersgruppen 15–25 år är nära fem gånger högre än i gruppen 25–74 år och har ökat snabbare än den sistnämnda gruppen de senaste åren. Nära hälften av de unga arbetslösa utgörs dock av heltidsstuderande som söker arbete.
Under hösten 2012 steg dessutom antalet varsel kraftigt, vilket indikerar att arbetslösheten kommer att fortsätta att öka den närmaste tiden. Även andra indikatorer, som nyanmälda lediga platser, tyder på att arbetsmarknaden utvecklas svagt framöver. En svag sysselsättningstillväxt tillsammans med en växande arbetskraft medför att arbetslösheten förväntas stiga till 8,4 procent 2014. Först 2015 väntas en gradvis återhämtning i den internationella och svenska ekonomin.
Regeringen kommer att fortsätta att möta den utdragna lågkonjunkturen med en ansvarsfull finanspolitik som kombinerar långsiktiga reformer för jobb, företagande, tillväxt, välfärd och sammanhållning med insatser som stöder återhämtningen, samtidigt som hållbara offentliga finanser värnas. Att motverka långtidsarbetslösheten och höja sysselsättningen är en av regeringens viktigaste utmaningar de närmaste åren. För att klara detta måste arbetsmarknaden bli mer inkluderande och flexibel. Arbetsmarknadens parter har en viktig roll för att åstadkomma detta. Regeringen fortsätter därför att genomföra de s.k. trepartssamtalen, i syfte att finna gemensamma lösningar som öppnar upp nya vägar in på arbetsmarknaden och som ökar flexibiliteten på arbetsmarknaden. Regeringen stöder partsgemensamma initiativ såsom yrkesintroduktionsavtal för unga, förbättrade möjligheter till en omställning på arbetsmarknaden och införandet av ett system för statligt stöd vid korttidsarbete. Den stigande arbetslösheten under framför allt 2013 motiverar även insatser inom arbetsmarknadspolitiken och utbildningssystemet. Regeringen föreslår bl.a. 7 000 utbildningsplatser 2013 och 7 000 utbildningsplatser 2014 inom yrkesinriktad kommunal vuxenutbildning (yrkesvux) och 4 000 platser 2013 och 4 000 platser 2014 inom praktik och arbetsmarknadsutbildning. Därtill fortsätter regeringen arbetet med att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt, exempelvis genom att ytterligare förbättra matchningen mellan arbetssökande och lediga jobb.
En uppföljning av sysselsättningspolitiken
Sysselsättningspolitikens viktigaste uppgift sedan regeringen tillträdde 2006 har varit att öka den varaktiga sysselsättningen, främst genom ett minskat utanförskap. Trots en utdragen lågkonjunktur i omvärlden har den svenska arbetsmarknaden utvecklats förhållandevis starkt. Sedan regeringen tillträdde 2006 har sysselsättningen ökat med ca 225 000 personer. Antalet personer i arbete som andel av befolkningen ökade med 0,4 procentenheter mellan 2006 och 2012.
Regeringen bedömer att den hittills förda sysselsättningspolitiken har varit ändamålsenlig. Sysselsättningen och antalet personer i arbete har ökat mer sedan 2006 än vad som kan förklaras av demografiska och konjunkturella faktorer. Den svenska arbetsmarknaden har också klarat lågkonjunkturen bättre än arbetsmarknaderna i många andra europeiska länder.
Den utdragna lågkonjunkturen har dock medfört att vissa strukturella problem på arbetsmarknaden har förstärkts. Långtidsarbetslösheten har ökat, och etableringen på arbetsmarknaden har försvårats för unga, utrikes födda och personer med funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Att höja sysselsättningen för dessa grupper är en av regeringens viktigaste utmaningar de närmaste åren. För att klara detta måste arbetsmarknaden bli mer inkluderande och flexibel.
Den övergripande inriktningen på sysselsättningspolitiken bör även i fortsättningen vara att höja sysselsättningen varaktigt genom en kombination av åtgärder som stimulerar både utbudet av och efterfrågan på arbetskraft samt förbättrar matchningen på arbetsmarknaden. Genom samverkan mellan regeringen och parterna på arbetsmarknaden bör nya vägar in på arbetsmarknaden öppnas upp och flexibiliteten öka.
Den makroekonomiska utvecklingen
Den svenska ekonomin påverkas tydligt av nedgången i den internationella konjunkturen. Tillväxten i svensk BNP mattades av 2012, och en fortsatt svag internationell konjunktur dämpar den svenska tillväxten även 2013 och 2014. En återhämtning i svensk ekonomi förväntas först 2015. Den svaga efterfrågan i svensk ekonomi påverkar arbetsmarknaden negativt. Sysselsättningen väntas bli oförändrad 2013 och 2014, och arbetslösheten väntas stiga till 8,4 procent 2014. En internationell konjunkturuppgång bidrar dock till att svensk ekonomi förväntas växa i god takt 2015–2017. Sysselsättningen förväntas då öka samtidigt som arbetslösheten väntas minska. Det råder dock stor osäkerhet om den framtida konjunkturutvecklingen. Sammantaget bedöms riskerna för en svagare utveckling dominera. Riskerna är framför allt kopplade till hur och i vilken takt de statsfinansiella problemen i euroområdet och i USA hanteras.
Bedömning av finanspolitikens långsiktiga hållbarhet
Hållbarhetsberäkningarna för Sveriges offentliga finanser visar att den långsiktiga finansiella hållbarheten är god och i allt väsentligt oförändrad jämfört med föregående års beräkningar. Hållbarheten skapar en marginal för finanspolitiken att möta både den utdragna lågkonjunkturen och de ökade utgifter som följer av de demografiska förändringarna på lång sikt. Perioden 2020–2040 karaktäriseras av ett betydande demografiskt utgiftstryck. Ett försämrat finansiellt utgångsläge när det demografiska utgiftstrycket börjar öka kan medföra att finanspolitiken drabbas av betydande hållbarhetsproblem.
De offentliga finanserna står inför ett antal utmaningar som tillsammans utgör påtagliga risker för finansernas långsiktiga hållbarhet. Utgifterna förväntas öka inte enbart på grund av en åldrande befolkning utan även till följd av en ökad efterfrågan på välfärdstjänster. Vidare minskar andelen förvärvsaktiva personer som ska finansiera de ökade utgifterna. Ett långt och produktivt arbetsliv är en förutsättning för att alla ska kunna ha en bra ekonomisk standard även som pensionärer och för att samhället ska kunna tillhandahålla offentligt finansierade tjänster av god kvalitet i önskvärd omfattning. I takt med att medellivslängden ökar är det därför viktigt att både kvinnor och män, såväl utrikes som inrikes födda, har ett högt arbetskraftsdeltagande och att inträdet på arbetsmarknaden tidigareläggs och utträdet senareläggs.
Motionerna
Socialdemokraterna framför i partimotion 2012/13:Fi13 av Mikael Damberg m.fl. att Sverige förtjänar en regering som förmår föra en framtidsinriktad, jobbskapande och ansvarsfull politik. Den nuvarande regeringen har misslyckats med sitt löfte att bryta arbetslösheten och utanförskapet.
Partiet framhåller att arbetslösheten har ökat med ca 2 procentenheter under regeringens tid vid makten. I februari 2013 stod 427 000 människor, dvs. 8,5 procent av arbetskraften, utan ett arbete. Arbetslösheten i Sverige är högst i Norden. Även sysselsättningsgraden (15–74 år) ligger i dag på en avsevärt lägre nivå än för sex år sedan. I februari 2013 var 54 procent av kvinnorna i åldern 15–74 år i arbete medan 62 procent av männen i samma åldersgrupp arbetade. Att så många kvinnor står utanför arbetsmarknaden är ett stort slöseri med kompetens.
Socialdemokraterna anför att två förändringar på den svenska arbetsmarknaden är särskilt problematiska: dels är allt fler människor arbetslösa en längre tid, dels är allt fler unga utan arbete. Sedan 2007 har antalet arbetslösa som varit arbetssökande längre än 24 månader nästan tredubblats, och ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast på en nivå omkring 25 procent. Ungdomsarbetslösheten är högre i Sverige än i jämförbara länder som Danmark, Tyskland, Österrike och Nederländerna. Samtidigt som arbetslösheten ökar finns ett stort antal lediga jobb. Matchningen mellan jobbsökande och jobb har försämrats sedan 2009. Denna försämring kan förklaras av de arbetsförmedlande institutionernas (främst Arbetsförmedlingens) försämrade matchning, en bristande geografisk matchning samt av fel kompetens hos de arbetssökande.
Enligt Socialdemokraterna har regeringen inte prioriterat att stödja tillväxt av nya arbetstillfällen eller att se till att arbetssökande har rätt kompetens för de arbeten som står till förfogande. Partiet anser även att regeringens politik lett till sämre försäkringar för dem som jobbar. Det leder till att människor som har ett jobb tvekar att satsa på något nytt, sadla om eller starta eget och till att de som löper störst risk att förlora jobbet också ska betala mest för sin försäkring.
Socialdemokraterna anför vidare att regeringens arbetsmarknadspolitik är ineffektiv. Matchningen mellan utbud och efterfrågan fungerar allt sämre. Regeringens satsning på jobbgarantier har inte inneburit någon garanti för jobb. I praktiken råder det ett aktivitetsförbud för ungdomar på Arbetsförmedlingen. Regeringens misslyckade förhandlingar om den s.k. jobbpakten är ytterligare ett exempel på dess oförmåga att få gehör för sin politik och få olika intressen att arbeta tillsammans för Sveriges bästa.
Kampen mot arbetslösheten är Socialdemokraternas viktigaste uppgift. Partiet slår i motionen fast ett tydligt mål: Sverige ska mellan 2014 och 2020 öka antalet människor som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin så mycket att Sverige når lägst arbetslöshet i EU. För att förverkliga detta mål ska bl.a. förutsättningarna för företagen förbättras. Nya jobb skapas genom att fler företag kan starta, växa och anställa. Den andra sjuklöneveckan ska avskaffas, möjligheten till innovation och finansiering ska stärkas och villkoren för ett aktivt näringsliv i hela landet ska förbättras. Exportfrämjandet på tillväxtmarknader ska stärkas, förstagångsexport ska underlättas och bildandet av exportorienterade företagsnätverk ska stödjas.
För att bekämpa ungdomsarbetslösheten föreslår Socialdemokraterna en 90-dagarsgaranti. Ungdomar ska jobba eller studera – inte vara arbetslösa. Garantin innebär att den som är ung och utan arbete ska erbjudas ett riktigt jobb, en utbildning som leder till jobb eller en kombination av utbildning och jobb som leder vidare till jobb senast efter 90 dagar. Den som inte tar detta erbjudande ska inte få någon ersättning. Garantin innehåller tre komponenter: ett utbildningskontrakt för dem som inte avslutat gymnasiet, en tidsgräns för alla unga och en effektivisering av Arbetsförmedlingens insatser för unga. Utbildningskontraktet innebär att arbetslösa unga som saknar en gymnasieexamen snarast ska erbjudas en utbildningsplan som leder till gymnasieexamen. Det kan handla om heltidsstudier, lärlingsutbildning eller studier som varvas med jobb eller yrkespraktik. Angående tidsgränsen ska alla unga senast efter 90 dagar erbjudas ett jobb, en utbildning som leder till jobb eller en kombination av utbildning och jobb genom yrkesintroduktionsjobb och utbildningsplatser. För att effektivisera Arbetsförmedlingens insatser för unga föreslås att aktivitetsförbudet på Arbetsförmedlingen avskaffas, att ungdomars initiativ och arbetsförmedlarnas kompetens tas till vara och inte hindras av onödiga regler och att antalet utbildnings- och praktikplatser utökas för att motsvara behovet.
För att bekämpa långtidsarbetslösheten föreslår Socialdemokraterna att s.k. extratjänster i välfärden och i den ideella sektorn införs. Satsningen innebär att personer som stått utan arbete mycket länge och som i dag omfattas av sysselsättningsfasen i den s.k. jobb- och utvecklingsgarantin (tidigare fas 3) ska erbjudas arbetsuppgifter i välfärden och den ideella sektorn. Extratjänsterna syftar till att höja kvaliteten i välfärden, bryta långtidsarbetslösheten och motverka utslagningen. Tjänsterna ska kombineras med utbildning för att ytterligare stärka individens framtida möjligheter på arbetsmarknaden. Tjänsterna får dock inte användas för att ersätta ordinarie personal.
I sin motion avseende vårändringsbudgeten 2013, som är inkluderad i partiets följdmotion till 2013 års ekonomiska vårproposition, föreslår Socialdemokraterna en serie åtgärder som bör införas redan 2013, däribland yrkesintroduktionsjobb, en obligatorisk sommarskola för de niondeklassare som inte nått behörighet under vårterminen, möjlighet för fler ungdomar att avsluta sina studier på folkhögskolor under sommaren, extra resurser till lärosäten som erbjuder ett naturvetenskapligt basår och stimulansbidrag till kommuner som erbjuder sommarjobb för ungdomar.
Miljöpartiet menar i partimotion 2012/13:Fi15 av Gustav Fridolin m.fl. att det är dags för en ny arbetslinje. Alla människor ska ha möjlighet att få ett jobb och kunna försörja sig själva och därmed få makten över sitt eget liv. Alliansregeringens arbetslinje har dock ensidigt handlat om att betrakta arbetslösheten som ett privat problem som ska lösas genom individinriktade åtgärder. Enligt Miljöpartiets mening är arbetslösheten ett samhällsproblem som kräver gemensamma lösningar. En ny arbetslinje måste bygga på en jobbskapande politik, en politik som skapar en positiv utveckling i viktiga framtidsfrågor och som gör Sverige världsledande på de områden som är viktiga för människan, miljön och ekonomin.
Arbetslösheten är fortsatt hög. Sedan regeringen tillträdde har långtidsarbetslösheten ökat, och ungdomsarbetslösheten är högre i Sverige än i de flesta jämförbara länder.
Som ett led i att få fler i arbete föreslår Miljöpartiet en jobbpolitik med följande inriktning. Partiet vill öka de offentliga investeringarna inom områdena hållbar infrastruktur, energieffektivisering i bostäder och klimatinvesteringar för att skapa nya jobb och samtidigt få en klimatomställning. ROT-avdraget bör utvidgas och energianpassas för att bl.a. rusta upp och energieffektivisera miljonprogrammen. För att skapa nya jobb inom industrin och samtidigt ta konkreta steg mot ett hållbart samhälle vill partiet skapa en grön innovationsfond och stimulera miljöteknikföretag. För att öka småföretagens möjligheter att utvecklas och anställa fler föreslår partiet att arbetsgivaravgiften med inriktning på småföretag sänks och att sjuklöneansvaret för företag med upp till tio anställda avskaffas. En skattelättnad för innovationsföretag i uppstartsfasen föreslås också. Partiet föreslår även en höjning av de generella statsbidragen till kommuner och landsting så att fler kan anställas i välfärden. Genom riktade medel för att öka personaltätheten i skolan och äldreomsorgen skapas flera jobb samtidigt som kvaliteten i välfärden förbättras. Miljöpartiet vill helt avveckla fas 3 och ersätta den med en rad aktiva åtgärder som sätts in tidigare och som är utformade efter den enskildes behov.
För att få fler unga i jobb föreslår Miljöpartiet att s.k. startcentraler skapas. En startcentral är en lokal arbetsförmedling för unga som drivs av kommunen i samverkan med Arbetsförmedlingen och med nära koppling till det lokala näringslivet. Kommunerna föreslås också få ett utökat ansvar och ekonomiska resurser för att fånga upp arbetslösa personer som är under 25 år. Miljöpartiet vill också erbjuda fler vägar till gymnasiekompetens genom att skapa 5 000 nya platser på folkhögskolor och 5 000 platser på komvux. Partiet vill också satsa på 2 500 nya helårsplatser vid branschinriktade jobbutbildningar och 1 000 nya helårsplatser på yrkeshögskolan. Därutöver vill partiet garantera att alla unga mellan 15 och 17 år erbjuds ett sommarjobb samt stötta unga att starta företag.
Miljöpartiet vill införa ett helt nytt trygghetssystem som är enkelt, överskådligt, inkluderande och jämlikt. Förslaget innebär en gemensam försäkring, som omfattar både en allmän sjukförsäkring och en allmän arbetslöshetsförsäkring, liksom en lägsta ersättningsnivå. Som ett steg mot arbetslivstrygghet vill partiet införa ett golv och ta bort den bortre gränsen helt i sjukförsäkringen samt höja taket, höja ersättningsnivån och införa ett sökandevillkor i arbetslöshetsförsäkringen. Den ersättningsgrundande inkomsten ska räknas på samma sätt oavsett om en individ är sjuk eller arbetslös, så att försäkringen blir en inkomstförsäkring. För att fler ska kunna omfattas av arbetslöshetsförsäkringen föreslås att den som aktivt arbetar ska ha rätt till ersättning även om individen inte tidigare haft någon anställning.
Miljöpartiet föreslår en offensiv politik för jämställda löner och en jämställd arbetsmarknad. Arbetet för jämställda löner är ett ansvar för arbetsmarknadens parter, men politiken måste skapa förutsättningar för ett sådant arbete. Partiet vill att en tredelad föräldraförsäkring införs, att en statlig pott för jämställda löner skapas, att årliga lönekartläggningar upprättas, att bättre villkor för dem som arbetar inom äldrevården skapas, att möjligheten att bestämma över sin arbetstid ökas och att missbruket av visstidsanställningar minskas.
Miljöpartiet anser att arbetsmarknaden måste bli mer öppen och inkluderande. Alla människor måste ses som resurser oavsett etnicitet. För att bättre ta till vara alla människors kunnande vill partiet bl.a. förbättra kurserna i svenska för invandrare och förstärka arbetet med validering av utländsk utbildning och arbetslivserfarenhet. För att få en mer effektiv arbetsförmedling vill partiet att fler fristående, specialiserade aktörer ska få konkurrera med Arbetsförmedlingen. Det behövs också aktiva åtgärder mot diskriminering på arbetsmarknaden. Fler aktörer bör få möjlighet att driva diskrimineringsmål i domstol.
Sverigedemokraterna framhåller i partimotion 2012/13:Fi12 av Jimmie Åkesson m.fl. att under den tid Alliansen regerat har jämviktsarbetslösheten varit mycket hög, och den faktiska arbetslösheten har legat över jämviktsarbetslösheten. Det kan förklaras dels av regeringens missanpassade invandringspolitik som inte varit behovsprövad, dels av regeringens utbildnings- och arbetsmarknadspolitik som haft obefintligt fokus på matchning av arbetskraften. Den höga arbetslösheten bland invandrare – i synnerhet nyanlända invandrare – och den höga ungdomsarbetslösheten svarar var för sig för ungefär en tredjedel av den höga arbetslösheten i Sverige.
Sverigedemokraterna föreslår bl.a. ett femte jobbskatteavdrag för låg- och medelinkomsttagare för att stimulera ekonomin. För att göra det lättare för småföretagare att anställa föreslås ett socialavgiftsavdrag och ett reformerat sjuklöneansvar. Sverigedemokraterna föreslår också att bolagsskatten för storföretagen sänks för att dessa ska bli fler, växa och investera mer i Sverige.
Sverigedemokraterna menar att arbetsmiljön inom den offentliga sektorn är oroväckande. Arbetssituationen för många offentliganställda har lett till både fysiska och psykiska besvär. För att komma till rätta med offentliganställdas arbetssituation och motarbeta orättvisor avser Sverigedemokraterna att presentera ett åtgärdspaket i höstbudgeten.
Enligt Sverigedemokraterna bör en rationell sysselsättningspolitik ta fasta på utmaningen att få utrikes födda och ungdomar i arbete. Sverigedemokraterna anser dock inte att alla kan, bör eller vill bli akademiker utan att yrkesutbildade personer efterfrågas i en allt större utsträckning. Partiets viktigaste satsning för att bryta ungdomsarbetslösheten är därför förslaget att införa lärlingsjobb. Den nya anställningsformen skulle möjliggöra för en arbetsgivare att anställa en ung lärling med en provanställningsperiod om tolv månader i stället för dagens sex månader. Under perioden skulle arbetsgivaravgiften avskaffas helt. Satsningen bedöms kunna skapa 50 000 nya lärlingsjobb brutto. För att förbättra matchningen på arbetsmarknaden vill Sverigedemokraterna ge utökat stöd till Myndigheten för yrkeshögskolan och höja anslagen till CSN.
För Sverigedemokraterna är det en självklarhet att också högre utbildning ska förbereda för livet och leda till arbete. Partiet efterfrågar därför en allmän effektivisering bland högskolorna för att de ska kunna anpassa sitt utbildningsutbud till arbetsmarknadens behov av kompetens. Högskolornas resurstilldelningssystem föreslås därför bl.a. kopplas till resultatmått i form av arbetslivsetablering.
Sverigedemokraternas utgångspunkt i utformandet av invandringspolitiken är att den ska vara gynnsam för Sverige. Partiet vill återgå till en behovsprövad arbetskraftsinvandring samt en väl reglerad asyl- och anhöriginvandring. Partiet vill modernisera de nuvarande reglerna för arbetskraftsinvandringen genom att införa ett s.k. blåkortssystem. Partiet vill även reformera reglerna för anhöriginvandring och familjåterförening så att ansvaret för den invandrades försörjning förläggs på anknytningspersonen och inte på den svenska staten.
För att underlätta integrationen och säkerställa att alla som invandrar till Sverige får kunskap om sina rättigheter och skyldigheter vill Sverigedemokraterna bygga ut och förstärka den samhällsorientering som i dag erbjuds inom ramen för etableringsreformen. Sverigedemokraterna vill också inrätta hedersjourer för personer som blivit utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck samt säkerställa att handlingsplaner och åtgärdsprogram mot hedersrelaterat våld och förtryck upprättas i varje kommun.
I sin motion presenterar Sverigedemokraterna också åtgärder för att förbättra landsbygdens villkor och stimulera tillväxten och sysselsättningen. Genom satsningar på skogsbruk, fiske, jordbruk, gruvnäring, turism och en återupprättad värnplikt skapas förutsättningar för 25 000 nya jobb på landsbygden.
Vänsterpartiet anför i partimotion 2012/13:Fi14 av Jonas Sjöstedt m.fl. att Sverige har bland de starkaste statsfinanserna i världen samtidigt som massarbetslösheten har blivit vardag. I mars 2013 uppgick arbetslösheten till hela 8,4 procent (i säsongsrensade termer). Sedan regeringen tillträdde 2006 har arbetslösheten ökat med 1,8 procentenheter. Långtidsarbetslösheten har ökat med mer än 100 procent. Även sysselsättningsgraden har minskat sedan regeringen kom till makten. Arbetsmarknadspolitiken har nedrustats. Massarbetslösheten, tillsammans med bl.a. försämringar i anställningsskyddslagen och bristfällig reglering vid in- och uthyrning av arbetstagare, har bidragit till att anställningsskyddet har urholkats.
Vänsterpartiet anser att ungdomsarbetslösheten är ett av de största samhällsproblemen. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är högre än genomsnittet i Europa och betydligt högre än i jämförbara länder som Finland, Danmark och Norge. Regeringens satsningar på en jobbgaranti och sänkta arbetsgivaravgifter för unga har inte gett någon effekt. Vänsterpartiet föreslår en ungdomsgaranti för arbetslösa ungdomar i åldern 18–24 år. Förslaget innebär att unga efter 90 dagars arbetslöshet ska garanteras jobb till avtalsenlig lön eller utbildning. Förslaget innebär att 57 000 jobb och utbildningsplatser skapas. Fyra former av arbete erbjuds inom ungdomsgarantin: garantijobb, utbildningsvikariat, lärlingsanställning och traineeanställning. Därutöver föreslås fyra former av utbildning: arbetsmarknadsutbildning, yrkeshögskola, yrkesvux och komvux. Det ska även vara möjligt att kombinera arbete och utbildning.
För att öka människors frihet och valmöjligheter på arbetsmarknaden vill Vänsterpartiet införa en rätt för unga upp till 25 år att läsa in gymnasieskolan. Även arbetslösa som fyllt 25 år erbjuds gymnasiestudier inom vuxenutbildningen, med en förmånlig finansiering i form av aktivitetsstöd eller studiemedel med högre bidragsdel. Partiet vill även inrätta fler platser i arbetsmarknadsutbildningar, vid yrkeshögskolan och inom yrkesvux.
För att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden föreslår Vänsterpartiet en individualiserad föräldraförsäkring, fasta jobb på heltid och 15 000 barnomsorgsplatser på obekväm arbetstid. Barn till arbetslösa och föräldralediga bör ges rätt till 30 timmars förskola. Vänsterpartiet vill även satsa på bättre kvalitet i vården, skolan och omsorgen. Partiet föreslår i motionen framför allt satsningar på mer personal och utbildning inom hemtjänsten och äldreomsorgen. Partiet anser även att en jämställdhetskommission bör tillsättas i syfte att öka kvinnors sysselsättningsgrad och ge kvinnor lika tillträde till arbetsmarknaden som män.
En frivillig arbetslöshetsförsäkring som ger inkomsttrygghet vid arbetslöshet är en central del av den svenska arbetsmarknadsmodellen. Försäkringen är avgörande för den enskildes trygghet och handlingsutrymme. Vänsterpartiet anser att arbetslöshetsförsäkringen behöver reformeras i grunden. Det är dock nödvändigt att snarast genomföra ett antal förändringar i syfte att återupprätta arbetslöshetsförsäkringen som en inkomst- och omställningsförsäkring. Vänsterpartiet vill höja taket och golvet. För att undvika en urholkning av försäkringen indexeras beloppen efter löneutvecklingen. Ersättningsnivån bör enligt partiet höjas till 80 procent för hela ersättningsperioden och för tid med aktivitetsstöd, och antalet karensdagar bör minskas med två per år för att på sikt tas bort helt. Vänsterpartiet vill även ta bort 75-dagarsbegränsningen vid deltidsarbetslöshet och föreslår att den s.k. arbetslöshetsavgiften avskaffas. Därutöver föreslår partiet att den allmänna grundförsäkringen stärks.
Utskottets ställningstagande
Regeringens förslag till riktlinjer
Utskottet noterar att regeringen ser allvarligt på den försämrade utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden. Den globala finans- och skuldkrisen är inne på sitt femte år. Även om läget på de finansiella marknaderna har stabiliserats är situationen i omvärlden bekymmersam, med en svag tillväxt i euroområdet och en dämpad utveckling i USA. Den svaga internationella konjunkturutvecklingen påverkar Sverige genom lägre tillväxt och högre arbetslöshet. Först 2015 väntas en gradvis återhämtning i Sverige och omvärlden.
Utskottet kan samtidigt konstatera att den svenska arbetsmarknaden har utvecklats förhållandevis starkt trots den utdragna lågkonjunkturen i omvärlden. Sysselsättningen föll i samband med finanskrisen 2008/09 men har ökat stadigt sedan slutet av 2009. I dag är betydligt fler sysselsatta än före finanskrisens utbrott hösten 2008. Enligt Statistiska centralbyråns (SCB) arbetskraftsundersökningar var 4 609 000 personer sysselsatta under det första kvartalet 2013. Det är en ökning med 38 000 personer jämfört med motsvarande kvartal 2012. Sedan regeringen tillträdde 2006 har sysselsättningen ökat med ca 225 000 personer. En viktig förklaring till att sysselsättningen har stigit trots svåra yttre förutsättningar är enligt utskottets mening att de reformer som alliansregeringen genomfört – framför allt jobbskatteavdraget och förändringarna i socialförsäkringssystemet – har gjort att det har lönat sig bättre att arbeta och att fler människor därför har sökt sig ut på arbetsmarknaden. Den svenska arbetsmarknaden framstår som stark även vid en internationell jämförelse. Sysselsättningsgraden i Sverige, dvs. antalet sysselsatta i förhållande till befolkningen i arbetsför ålder, är högre än i de flesta andra europeiska länder.
Utskottet konstaterar att arbetskraften också har ökat under de senaste åren. Det beror bl.a. på att befolkningen i arbetsför ålder har ökat och att en större andel av befolkningen deltar i arbetskraften, dvs. arbetskraftsdeltagandet har ökat. Mot bakgrund av att det är arbetskraftsutbudet som på lång sikt sätter ramarna för sysselsättningsutvecklingen ser utskottet positivt på att arbetskraftsdeltagandet på detta sätt har ökat, även om det på kort sikt kan medföra en något högre arbetslöshet. Att såväl arbetskraften som sysselsättningen ökar mer än vad som kan förklaras av den demografiska och konjunkturella utvecklingen är indikatorer på att regeringens reformer har haft avsedd effekt.
Utskottet ser allvarligt på att arbetslösheten är hög. Antal varsel steg kraftigt under hösten 2012, vilket indikerar att arbetslösheten kommer att fortsätta att öka den närmaste tiden. Utskottet noterar att regeringen bedömer att sysselsättningen i stort kommer att vara oförändrad under 2013 och 2014 samtidigt som arbetskraften ökar, vilket medför att arbetslösheten väntas stiga. Först 2015 väntas en gradvis återhämtning i den internationella och svenska ekonomin.
Enligt utskottets mening är det bekymmersamt att den utdragna lågkonjunkturen försvårar framför allt för dem med en svag förankring på arbetsmarknaden: unga, personer med en utbildning på högst förgymnasial nivå, funktionsnedsatta med nedsatt arbetsförmåga och personer födda utanför Europa. Utskottet anser därför att det är mycket angeläget att fortsätta arbetet med att förbättra möjligheterna till jobb för dessa grupper för att förhindra att de fastnar i ett långvarigt utanförskap.
Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening viktigt att regeringen fortsätter att värna Sveriges starka position för att kunna möta effekterna av den försvagade konjunkturen i omvärlden. Utskottet delar regeringens bedömning att den utdragna lågkonjunkturen måste mötas med en ansvarsfull finanspolitik som kombinerar långsiktiga reformer för jobb, företagande, tillväxt, välfärd och sammanhållning med insatser som stöder återhämtningen, samtidigt som hållbara offentliga finanser värnas. Stabila statsfinanser och en tydlig jobblinje är viktiga parametrar i en ansvarsfull finanspolitik. Det begränsade budgetutrymmet bör främst användas till åtgärder som stärker förutsättningarna för fler i arbete och därmed högre varaktig sysselsättning. I ljuset av detta ställer sig utskottet bakom regeringens satsning som bl.a. innebär att antalet platser inom yrkesvux ökas med 7 000 platser 2013 och 7 000 platser 2014 och att antalet platser inom praktik och arbetsmarknadsutbildning ökas med 8 000 under 2013 och 2014 för att motverka att den höga arbetslösheten biter sig fast.
Utskottet noterar att regeringen bedömer att den hittills förda sysselsättningspolitiken är ändamålsenlig. Sysselsättningspolitiken fortsätter att vara mycket högt prioriterad, och politikens inriktning ligger fast. Den övergripande inriktningen på sysselsättningspolitiken bör enligt vad regeringen anför även i fortsättningen vara att öka utbudet av och efterfrågan på arbetskraft samt att förbättra matchningen på arbetsmarknaden. Detta ska ske bl.a. genom åtgärder som motverkar att människor står utan arbete under lång tid, minskar ungdomsarbetslösheten, förbättrar utrikes föddas ställning på arbetsmarknaden och stärker övriga grupper med svag förankring på arbetsmarknaden.
Målet för regeringens sysselsättningspolitik är full sysselsättning. Det är enligt utskottets mening ett självklart och nödvändigt mål. Sysselsättningspolitiken bidrar till högre välfärd genom åtgärder som leder till att människors kompetens och vilja att arbeta tas till vara på bästa sätt. Den underlättar finansieringen av den offentliga sektorn och den minskar utanförskapet. Sysselsättningspolitikens viktigaste uppgift är att öka den varaktiga sysselsättningen, dvs. den sysselsättningsnivå som är förenlig med stabil inflation och en ekonomisk balans i övrigt.
Utskottet noterar vidare att regeringen sedan den tillträdde 2006 har genomfört omfattande åtgärder för att stimulera både utbudet av och efterfrågan på arbetskraft och för att förbättra matchningen. Viktiga reformer har varit jobbskatteavdrag och en återupprättad arbetslinje i socialförsäkringssystemet. Genom jobbskatteavdraget, som hittills har genomförts i fyra steg, stimuleras fler att delta på arbetsmarknaden och till att öka sitt arbetsutbud. Arbetslöshetsförsäkringens roll som en omställningsförsäkring har stärkts, och ersättningsnivåerna trappas numera av med tiden i arbetslöshet för att korta arbetslöshetstiderna. Vidare har arbetsmarknadspolitiken reformerats för att rusta människor för jobb. Arbetsförmedlingen har fått ett tydligare uppdrag att förmedla arbeten, och de konjunkturberoende programmen har fått en tydligare inriktning mot att arbetslösa ska söka arbete. Syftet med de arbetsmarknadspolitiska insatserna är att stärka deltagarnas anställningsbarhet och sökaktivitet för att därmed öka chanserna att hitta ett arbete. Åtgärder har också vidtagits för att stimulera efterfrågan på grupper med en svag förankring på arbetsmarknaden, t.ex. nystartsjobb och sänkta socialavgifter för unga. Regeringen har även infört det s.k. HUS-avdraget och sänkt mervärdesskatten på restaurang- och cateringtjänster.
För att bedöma politikens framtida inriktning bör man enligt utskottets mening studera resultatet av den hittills förda politiken. Perspektivet vid en sådan utvärdering bör enligt utskottets mening vara långsiktigt, eftersom det är arbetsmarknadens funktionssätt över hela konjunkturcykeln som är av störst intresse, inte variationen från det ena året till nästa. Som underlag till en sådan utvärdering kan med fördel den beräkning användas som regeringen redovisar i vårpropositionen. Av redovisningen framgår att den samlade effekten av de åtgärder som regeringen har initierat för att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt ökar den varaktiga sysselsättningen (15–74 år) med ca 225 000 personer och minskar jämviktsarbetslösheten med 1,6 procentenheter till 2020. Merparten av effekterna bedöms ha slagit igenom 2017. Störst effekt på såväl arbetskraftens storlek som sysselsättningen beräknas jobbskatteavdragen ha haft. Att regeringens politik redan har fått ett så pass stort genomslag på arbetskraften, trots det svaga konjunkturläget, tyder på att det finns en fortsatt stor potential för sysselsättningen att öka de närmaste åren utan att flaskhalsar och bristsituationer uppkommer på arbetsmarknaden. Av regeringens redovisning framgår också att arbetskraftsdeltagandet, sysselsättningsgraden och antalet personer i arbete som andel av befolkningen ökade mellan 2006 och 2012 i alla åldersgrupper, utom bland de under 35 år. Bland de äldre har utvecklingen varit särskilt stark. Även bland utrikes födda har arbetskraftsdeltagandet, sysselsättningsgraden och antalet personer i arbete som andel av befolkningen ökat under de senaste åren. Enligt utskottets mening utgör dessa exempel tydliga indikationer på att politiken verkar i rätt riktning. Även om denna typ av beräkningar av naturliga skäl är behäftade med en viss osäkerhet bör man enligt utskottet kunna utgå från att reformerna har haft en positiv effekt på hur den svenska arbetsmarknaden fungerar.
Enligt utskottets mening är regeringens samlade jobbpolitik en politik som rustar människor för jobb, med en tydlig arbetslinje som ökar drivkrafterna att arbeta, underlättar inträdet på arbetsmarknaden för grupper som i dag står långt ifrån den och motverkar långtidsarbetslösheten. Denna jobbpolitik är också effektiv i ett statsbudgetperspektiv. När fler människor arbetar förbättras de offentliga finanserna eftersom skatteintäkterna ökar samtidigt som utgifterna i olika ersättningssystem minskar. Detta skapar i sin tur utrymme för att förbättra kvaliteten i välfärden och sänka skatterna för hushåll och företag.
Oppositionspartiernas förslag till riktlinjer
När det gäller oppositionspartiernas motionsförslag i de delar som berör utskottets beredningsområde, kan utskottet inledningsvis konstatera att de kännetecknas av stora inbördes olikheter. Det finns därmed inget gemensamt alternativ till regeringens politik när det gäller riktlinjerna för den ekonomiska politiken som kan jämföras med Alliansens arbetslinje. Mellan oppositionspartiernas mer konkreta förslag på sysselsättnings- och arbetsmarknadsområdet finns heller inte många likheter. Oppositionspartierna har vitt skilda lösningar på arbetsmarknadsområdet. Det som trots allt tycks vara den förenande länken mellan oppositionspartiernas visioner om vilken inriktning den ekonomiska politiken ska ha är deras krav på höjda skatter – som gör det dyrare att anställa – för att finansiera olika typer av höjda ersättningar. Deras ekonomiska politik handlar om en åtstramning av såväl efterfrågan som produktion för att finansiera ett utbyggt bidragssystem, där kärnan är att tränga ut människor från arbetsmarknaden. Utskottet kan inte ställa sig bakom en sådan prioritering, eftersom den riskerar att leda till högre arbetslöshet och lägre sysselsättning. Enligt utskottets mening är oppositionspartiernas politik en bakvänd politik som varken tar ansvar för jobb eller trygghet.
I Socialdemokraternas motion tecknas en förhållandevis nyanserad bild av arbetsmarknadens utveckling och effekten av regeringens reformer, något som utskottet välkomnar. Utskottet ställer sig bakom Socialdemokraternas betoning på en ansvarsfull ekonomisk politik och ordning och reda i statsfinanserna, vilken är ett välkommet inslag i Socialdemokraternas argumentationslinje gällande den ekonomiska politiken. Den förhållandevis nyanserade problembild som Socialdemokraterna tecknar avspeglas dock inte i de förslag till praktiska lösningar de förordar. Inom sysselsättningsområdet betonar Socialdemokraterna traditionsenligt höjda bidrag och en overksam arbetsmarknadspolitik, och deras s.k. framtidskontrakt präglas av en anmärkningsvärd avsaknad av innovativa förslag. Partiet vill skapa fler jobb i nya och växande företag, införa en 90-dagars garanti för arbetslösa ungdomar och anställa långtidsarbetslösa i välfärden. Dessa insatser är förvisso lovvärda i sig, men parallellt med dem ska även praktiskt taget varje bidragssystem byggas ut, inklusive arbetslöshetsförsäkringen, barnbidraget, sjukförsäkringen och förtidspensionen. Den breda utbyggnaden av bidragssystemen, som Socialdemokraterna förordar, ska finansieras genom höjda arbetsgivaravgifter för unga, höjd restaurangmoms och höjd bolagsskatt.
Enligt utskottets mening är det oansvarigt att först strama åt efterfrågan med höjda skatter och sedan slå hårt mot produktionen med höjda arbetsgivaravgifter och höjd bolagsskatt, för att därefter bygga ut bidragssystemen. Att höja skatterna på arbete och efterfrågan för att kraftigt bygga ut socialförsäkringssystemet så att flera människor lämnar arbetsmarknaden rimmar dessutom illa, enligt utskottets mening, med en politik vars övergripande mål är att nå full sysselsättning. Hur denna socialdemokratiska bidrags- och skattehöjningspolitik ska lyckas med föresatsen att nå lägst arbetslöshet i EU framstår som en svårlöst ekvation. Enligt utskottets mening bygger välstånd på arbete. Välstånd bygger inte på att man trycker ut människor i utanförskap.
Utskottet välkomnar att Miljöpartiet ser positivt på arbetslinjen och målet att alla människor ska kunna jobba och försörja sig själva och därmed få makten över sitt eget liv. Utskottet välkomnar också att Miljöpartiet ändrat inställning i frågan om halverade socialavgifter för ungdomar och numera anser att den halverade arbetsgivaravgiften för företag som anställer unga under 26 år ska ligga kvar. Där upphör dock utskottets och Miljöpartiets samsyn avseende sysselsättningspolitiken. Miljöpartiet tar enligt utskottets mening ett steg bort från en jobbskapande sysselsättningspolitik och förordar i stället en inriktning på politiken som kommer att fördyra för företag att verka och anställa. I sin motion föreslår Miljöpartiet en stor satsning på miljöinvesteringar som ska finansieras med kraftigt höjda bensin- och transportskatter. Miljöpartiets ekvation är dock svår att lösa. Först ska efterfrågan skäras ned med höjd moms, höjd bensinskatt och höjda transportskatter, och därefter ska kostnader i form av höjda arbetsgivaravgifter, höjd bolagsskatt och försämringar av företagsklimatet läggas på. Enligt utskottets mening är det uppenbart att denna åtstramningspolitik kommer att leda till att färre människor får ett arbete. Lägg sedan till att denna politik ska användas i syfte att bygga ut bidragssystemen så att fler människor ska lämna arbetsmarknaden. Den uppenbara effekten av en politik som denna är att om man gör det dyrare och mindre lönsamt att arbeta, då lämnar människor arbetsmarknaden, vilket i sin tur betyder att arbetslösheten ökar och sysselsättningen minskar. Det är enligt utskottets mening knappast en politik som skapar förutsättningar för nya jobb eller som lägger grunden för en ny arbetslinje.
Sverigedemokraternas förslag på sysselsättningsområdet präglas, enligt utskottets mening, av en brist på ekonomiskt ansvarstagande genom orealistiska besparingar på migrations- och integrationsområdena. Partiets lösning på den allvarliga arbetslöshet som råder stavas en minskning av asyl- och anhöriginvandringen med totalt 90 procent. En återgång till en behovsprövad arbetskraftsinvandring och en mer reglerad asyl- och anhöriginvandring ska finansiera populistiska förslag om förbättrade villkor för landsbygden. Utskottet ställer sig starkt avvisande till denna orealistiska och ansvarslösa politik. Enligt utskottets mening utgör invandrare en stor resurs för Sveriges ekonomi och för mångfalden i samhället. Enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar för mars 2013 uppgår antalet sysselsatta utrikes födda i Sverige till ca 700 000. Utan dessa människor skulle vi inte klara vår välfärd. Utskottet vill därför understryka att en förbättrad etablering av utrikes födda är grundläggande för att vi ska kunna ta till vara den resurs som nyanlända utgör på den svenska arbetsmarknaden, inte minst mot bakgrund av den demografiska utvecklingen på sikt.
Även Vänsterpartiets förslag på sysselsättningsområdet präglas, enligt utskottets mening, av en brist på ekonomiskt ansvarstagande, i detta fall i form av att partiet avvisar det ekonomisk-politiska ramverk som utgör grunden för Sveriges starka offentliga finanser. Utskottet konstaterar att den Vänsterpartistiska arbetsmarknadspolitiken präglas av en traditionsenlig vilja att genomgående ersätta arbetslinjen med en bidrags- och passivitetslinje. Liksom tidigare förordar partiet genomgripande förändringar av Alliansens jobbskapande förändringar i arbetslöshetsförsäkringen och en omfattande återuppbyggnad av traditionella arbetsmarknadspolitiska insatser med dokumenterat svaga resultat. Partiet vill ta bort jobbskapande reformer såsom jobbskatteavdraget, RUT-avdraget, nedsättningen av den särskilda löneskatten för äldre och halveringen av socialavgifterna för personer under 26 år, reformer som bidragit till att öka den varaktiga sysselsättningen. Samtidigt som partiet föreslår att unga personer genom en ungdomsgaranti ska erbjudas arbete enligt avtalsenlig lön, försämras företagens möjligheter att anställa. Den samlade effekten av Vänsterpartiets politik kommer enligt utskottets bedömning bli att arbetssökande låses fast i bidragsberoende och passiviserande åtgärder. Att politiken föreslås bli finansierad av hårdare beskattning av arbete – i form av bl.a. slopande av jobbskatteavdragen och nedsättning av socialavgifterna för unga – förstärker ytterligare bilden av ett parti som inte förmår att ta ansvar för att hjälpa människor från utanförskap till jobb. Enligt utskottets mening behöver Sverige mer arbete, mer produktion, mer välfärd, fler människor på arbetsmarknaden, högre sysselsättning och lägre arbetslöshet. Då ska man inte föra en politik som Vänsterpartiet, som skattar bort jobb och trycker ut människor från arbetsmarknaden.
Sammanfattningsvis kan utskottet konstatera att lågkonjunkturen slagit hårt mot arbetsmarknaden, men jämfört med många andra länder i skuldkrisens Europa har den svenska arbetsmarknaden klarat lågkonjunkturen bra. Det är dock centralt att fortsätta värna Sveriges starka position för att kunna möta effekterna av den försvagade konjunkturen i omvärlden. Alliansens ansvarstagande för statsfinanserna i kombination med en tydlig arbetslinje skapar förutsättningar för en bättre fungerande arbetsmarknad med varaktigt högre sysselsättning och lägre jämviktsarbetslöshet.
Utskottet kan konstatera att oppositionspartierna saknar ett gemensamt alternativ till den ekonomiska politikens inriktning. Det enda som förenar de divergerande förslagen är en betoning av höjda bidrag som ska finansieras genom omfattande skattehöjningar. Utskottet kan inte ställa sig bakom en sådan politik, eftersom den riskerar att åter låsa in människor i bidragsberoende och passivitet i stället för att stimulera dem att arbeta.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken när det gäller utskottets beredningsområde. Oppositionspartiernas motionsförslag avvisas i motsvarande delar.
Utskottet väljer nedan att lyfta upp två frågor till ytterligare diskussion: ungdomsarbetslösheten och trepartssamtalen.
Ungdomsarbetslösheten
Utskottet diskuterade frågan om arbetslösheten bland unga senast i höstens budgetbetänkande 2012/13:AU2, men det är enligt utskottets mening angeläget att återigen beröra frågan. Den höga arbetslösheten bland unga är en stor utmaning. År 2012 uppgick ungdomsarbetslösheten till ca 24 procent. Arbetslösheten i åldersgruppen 15–24 år är nära fem gånger högre än i gruppen 25–74 år och har ökat snabbare än i den sistnämnda gruppen de senaste åren.
Som utskottet tidigare har framfört (yttr. 2011/12:AU6y) innebär ungdomsarbetslöshet en särskild problematik. En del avser den relativt sett höga nivån på ungdomsarbetslösheten i allmänhet. En annan del av problematiken gäller de ungdomar som aldrig får in en fot på arbetsmarknaden för att de saknar en fullständig utbildning och därför riskerar att fastna i ett långvarigt utanförskap. Att få dessa ungdomar tillbaka till skolbänken är ofta ett nödvändigt första steg för att stärka deras framtida ställning på arbetsmarknaden.
När det gäller ungdomsarbetslösheten i allmänhet kan utskottet inledningsvis konstatera att nära hälften av de unga arbetslösa i åldersgruppen 15–24 år är heltidsstuderande som söker arbete. Ungdomar i den åldern befinner sig och bör enligt utskottets mening också i de allra flesta fall befinna sig i skolan eller högskolan. Många av dem söker extrajobb eller feriejobb. I den yngsta åldersgruppen (15–19 år) är en majoritet av de arbetslösa heltidsstuderande. Även om det är viktigt att ta till vara detta arbetskraftsutbud utgör inte denna grupp av unga ett allvarligt arbetslöshetsproblem. Att ungdomar ofta blir arbetslösa hänger ofta samman med att de är på väg från skolan till arbetslivet. De flesta unga arbetslösa har relativt korta arbetslöshetsperioder jämfört med andra åldersgrupper och lyckas så småningom att etablera sig på arbetsmarknaden.
Utskottet kan vidare konstatera att finans- och skuldkrisen har satt sina spår i fråga om ungdomsarbetslösheten i Europa. Särskilt Grekland och Spanien har drabbats hårt, med en ungdomsarbetslöshet på 59 respektive 56 procent i mars 2013 enligt Eurostat (arbetslösa som andel av arbetskraften, yngre än 25 år, säsongsjusterat). Även om Sverige inte ligger på en sådan nivå ligger ungdomsarbetslösheten i vårt land strax över snittet i EU-27. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är hög jämfört med flera jämförbara europeiska länder. Av rapporten Ungdomsarbetslöshet – jämförbarhet i statistiken mellan ett antal europeiska länder (SCB, rapport 2013:1) framgår att det relativa arbetslöshetstalet bland personer i åldern 15–24 år skiljer sig mycket bland de åtta länder som studerades. I Sverige, Storbritannien och Finland var arbetslösheten relativt hög, mellan 20 och 24 procent, medan Nederländerna, Österrike, Tyskland och Norge hade en relativt låg ungdomsarbetslöshet på mellan 7 och 9 procent. Av studien framgår det samtidigt att det fanns stora skillnader mellan länderna i ungdomsarbetslöshet om man delar in ungdomarna i yngre (15–19 år) och äldre (20–24 år). För Sverige var arbetslösheten 34,5 procent bland personer i åldern 15–19 år, medan den var hälften så stor bland 20–24-åringarna. Både arbetslöshets- och sysselsättningsnivåerna konvergerade dock mellan länderna när man ser till 25–29-åringarna.
Av rapporten framgår att skillnaderna i arbetslöshetsnivå mellan länderna kan förklaras av bl.a. de olika arbetsmarknadssystemen, framför allt utformningen av utbildningssystemen. I Tyskland och Österrike är nästan en fjärdedel av alla studerande i åldersgruppen 15–24 år lärlingar. Det kan jämföras med under en procent i Sverige. Att en fjärdedel av de studerande i Tyskland klassificeras som sysselsatta genom sin lärlingsutbildning får stor effekt för arbetslöshetstalet, dels genom att lärlingarna då inte kan klassificeras som arbetslösa även om de sökt jobb, dels genom att fler sysselsatta gör att det relativa arbetslöshetstalet sjunker.
En annan faktor inom utbildningssystemet som kan bidra till att förklara skillnader i arbetslöshetsnivå mellan länder är hur många månader om året ungdomar får studiemedel. I exempelvis Sverige och Finland utbetalas studiemedel under normalt nio månader per år. Detta bidrar till att dessa länder har ett tidigare säsongsmönster än exempelvis Danmark, där studiemedel betalas ut under hela året. Incitamenten att söka sommarjobb är sannolikt högre om studiemedel inte betalas ut på sommaren. Under det andra kvartalet 2011 var t.ex. skillnaderna mellan arbetslöshetsnivåerna i Finland och Danmark mycket stora, närmare 12 procentenheter. Dessa skillnader var dock helt borta under kvartal tre.
Enligt utskottets mening måste man beakta fler parametrar än arbetslöshetstalet för att förklara nivåskillnader i ungdomars arbetsmarknadssituation. Faktorer som t.ex. hur mycket ungdomar vill arbeta, hur mycket de sysselsatta arbetar och hur lång tid ungdomar går arbetslösa är viktiga aspekter för att få en mer nyanserad bild. Av den ovannämnda rapporten (SCB 2013:1) framgår att arbetslöshetens längd varierade mycket mellan länderna. Sverige och Island var de länder där störst andel av de arbetslösa ungdomarna endast var arbetslösa under en kortare period. Vänder man på problemet och i stället undersöker långtidsarbetslösheten var Sverige och Finland de länder som hade lägst andel ungdomar som varit arbetslösa i mer än sex månader. En annan aspekt som är värd att notera är andelen av ungdomarna som arbetar heltid eller deltid. I Nederländerna, som har en förhållandevis låg ungdomsarbetslöshet, arbetar en större andel av ungdomarna deltid än i övriga länder. En större andel av de arbetslösa ungdomarna där sökte också deltidsarbete. I länder med en hög ungdomsarbetslöshet, som i Sverige, rådde ett motsatt förhållande. De arbetslösa ungdomarna ville arbeta heltid i högre utsträckning, och de sysselsatta ungdomarna gjorde det.
När det gäller ungdomsarbetslösheten i allmänhet välkomnar utskottet att regeringen sänkt kostnaden för att anställa unga bl.a. genom den lägre arbetsgivaravgiften och den lägre momsen för restaurang- och cateringtjänster, som sysselsätter många ungdomar. Utskottet välkomnar även den utbildningssatsning som regeringen föreslår och som i hög grad kommer att komma ungdomar till del. Även den uppgörelse mellan regering, fack och arbetsgivare – den s.k. jobbpakten – som regeringen vill få till stånd med arbetsmarknadens parter kommer förhoppningsvis att leda till åtgärder som kommer att underlätta arbetsmarknadsinträdet för unga.
För vissa grupper av unga kan det dock ta betydligt längre tid att få fast förankring på arbetsmarknaden än för unga i genomsnitt. Den andra delen av problematiken om ungdomsarbetslöshet – situationen för ungdomar som riskerar att hamna i ett långvarigt utanförskap – är enligt utskottets mening ett betydligt allvarligare problem än ungdomsarbetslösheten i allmänhet. Det gäller i synnerhet ungdomar som saknar en fullständig utbildning, är födda utomlands eller har en funktionsnedsättning som medför nedsatt arbetsförmåga. Dessa grupper av unga löper en betydligt större risk att hamna i långvarig arbetslöshet. Det är enligt utskottets mening mycket angeläget att regeringen prioriterar åtgärder för de svagaste ungdomsgrupperna.
Utskottet vill betona det angelägna i att ungdomar slutför sin gymnasieutbildning. Eftersom en fullständig gymnasieutbildning är en nyckel till att undvika att en ung människa fastnar i långvarigt utanförskap är den viktigaste åtgärden de reformer i utbildningssystemet som bl.a. syftar till att motverka avhoppen och öka anställningsbarheten bland dem som går ut skolan. För att underlätta övergången mellan skola och arbetsliv har exempelvis gymnasieskolan reformerats och en gymnasial lärlingsutbildning införts, där utbildningen i huvudsak är förlagd till en eller flera arbetsplatser. Enligt utskottets mening är anställningar som kombineras med utbildningsinslag viktiga för att sänka de höga trösklar som hindrar ungdomar från att komma in på arbetsmarknaden. Utskottet noterar i sammanhanget att Lärlingsutredningen i mars 2010 lämnade sitt betänkande Lärling – en bro mellan skola och arbetsliv (SOU 2010:19), där man bl.a. granskade förutsättningarna för att inom gymnasiala lärlingsutbildningar kombinera anställning och studier. Förslag om en ny anställningsform för den som går en gymnasial lärlingsutbildning bereds inom Regeringskansliet. Utredningen om lärlingsprovanställning överlämnade i november 2012 betänkandet Utbildningsanställning (SOU 2012:80). I betänkandet lämnas förslag på en ny anställningsform med utbildningsinnehåll för unga. Utredningen lämnar även förslag som bl.a. innebär att den kommunala vuxenutbildningen kan lämna stöd när utbildningsinnehållet utformas. Även detta betänkande bereds för närvarande i Regeringskansliet. Att på ovannämnda sätt skapa ingångar till arbetsmarknaden även för ungdomar utan intresse för vidare akademiska studier kan enligt utskottets mening antas vara av särskild betydelse för att motverka långvarigt utanförskap.
Utskottet vill betona vikten av tidiga insatser för arbetslösa ungdomar. Att ungdomar under 25 år som skriver in sig på Arbetsförmedlingen ska erbjudas förmedlingsstöd redan från första dagen i arbetslöshet är därför centralt för att aktivt motarbeta arbetslöshet. Den jobbgaranti som infördes 2007 erbjuder ungdomar som fyllt 16 men inte 25 år och som varit arbetslösa och inskrivna hos Arbetsförmedlingen i minst tre månader stöd i form av fördjupad kartläggning, studie- och yrkesvägledning samt jobbsökaraktiviteter med coachning. Ungdomar kan också erbjudas insatser som arbetspraktik, arbetslivsinriktad rehabilitering och stöd vid start av näringsverksamhet. Arbetslösa ungdomar kan också ta korta tillfälliga jobb utan att riskera att inte omfattas av jobbgarantin. Det är därför tillåtet att arbeta en månad inom en fyramånadersperiod och ändå omfattas av jobbgarantin för ungdomar.
Enligt utskottets mening är det positivt att jobbgarantin för ungdomar kan kombineras med studier. Deltagare i jobbgarantin för ungdomar som har fyllt 20 år har möjlighet att delta i jobbgarantin på deltid, för att under resterande tid studera inom den kommunala vuxenutbildningen eller svenska för invandrare. Insatser som denna ökar motivationen för studier och tydliggör utbildningens betydelse på arbetsmarknaden.
Utskottet vill också framhålla att samtliga ungdomar mellan 16 och 25 år som är inskrivna på Arbetsförmedlingen och som saknar slutbetyg från grund- eller gymnasieskolan fr.o.m. den 1 januari 2011 kan ta del av regeringens s.k. folkhögskolesatsning, som är en kortare, studiemotiverande utbildning i folkhögskolornas regi. Det förtjänar även att lyftas fram att arbetslösa ungdomar i åldern 20–24 år som saknar fullständig grundskole- eller gymnasieutbildning under vissa förutsättningar kan få den högre bidragsnivån inom studiemedlet om de återgår till reguljära studier.
Avslutningsvis vill utskottet betona att också Arbetsförmedlingen har fått förstärkta resurser fr.o.m. 2013 för att förmedlingen ska kunna arbeta aktivt med ungdomar redan från första dagen i arbetslöshet. Syftet är att kunna ge ungdomar som ofta saknar egna nätverk stöd genom matchnings- och vägledningsinsatser, bl.a. för att öka jobbchanserna direkt eller hitta vägar tillbaka till studier.
Trepartssamtalen
Enligt utskottets mening är det viktigt att värna den svenska modellen. Regeringen och arbetsmarknadens parter har ett gemensamt ansvar för arbetsmarknadens funktionssätt och utveckling. Modellen har bidragit till en väl fungerande samhällsekonomi och en god sammanhållning. Att antalet konflikter på arbetsmarknaden har legat på förhållandevis låga nivåer och att den genomsnittliga löneutvecklingen har varit förenlig med en relativt hög sysselsättningsnivå och låg inflation visar att modellen har varit ett framgångsrikt koncept.
Utskottet kan konstatera att förutsättningarna på arbetsmarknaden har förändrats drastiskt mot bakgrund av den ökade globaliseringen och en allt hårdare internationell konkurrens. För att möta de omfattande utmaningar som den svenska arbetsmarknaden står inför är det därför angeläget att regeringen och arbetsmarknadens parter för samtal om hur den svenska modellen kan utvecklas.
Utskottet välkomnar därför regeringens samtal med arbetsmarknadens parter – de s.k. trepartssamtalen – i syfte att finna gemensamma lösningar på de problem som finns på arbetsmarknaden. Utgångspunkterna för trepartssamtalen är att parterna och regeringen tillsammans ansvarar för arbetsmarknadens funktionssätt, att ansvaret för lönebildningen vilar på parterna och att överenskommelser bygger på initiativ från parterna.
Utskottet noterar att trepartssamtalen hittills har fokuserat på tre områden: yrkesintroduktionsavtal, omställningsfrågor och korttidsarbete. För att underlätta ungas övergång från skola till arbetsliv och för att säkra företagens långsiktiga kompetensförsörjning har parterna inom ett antal avtalsområden på arbetsmarknaden tecknat s.k. yrkesintroduktionsavtal. Merparten av dessa bygger på principen att unga utan relevant erfarenhet i yrket erbjuds handledning och utbildning under en del av arbetstiden. Enligt utskottets mening innebär yrkesintroduktionsavtalen att det blir mer attraktivt för arbetsgivare att anställa unga utan yrkeserfarenhet. Det kan i sin tur bidra till att sänka trösklarna till arbetsmarknaden och därigenom minska ungdomsarbetslösheten. Utskottet ställer sig därför positivt till att regeringen, tillsammans med parterna, verkar för att fler avtal tecknas och att fler unga anställs inom ramen för dessa. Utskottet noterar att en arbetsgrupp inom Regeringskansliet har tagit fram förslag med anledning av trepartssamtalen, exempelvis att staten genom lönesubventioner i form av en skattekreditering och handledarstöd ska stimulera att anställningar av unga personer kommer till stånd inom ramen för yrkesintroduktionsavtal eller motsvarande som tecknats av parterna (Ds 2013:20). Förslagen har remitterats. Utskottet noterar även att regeringen tillsatt en utredning för att studera dels vilket stöd som behövs, dels vad staten respektive parterna kan bidra med för att stärka och underlätta lärandet på arbetsplatserna. Uppdraget ska redovisas i augusti 2013. Ett försök med branschanpassad yrkesutbildning – det s.k. yrkesåret – har också startats i samverkan mellan Arbetsförmedlingen, IF Metall och Teknikföretagen i Gnosjötrakten.
Utskottet ställer sig även positivt till att människor genom olika typer av omställningsstöd ges bättre förutsättningar att röra sig mellan jobb och snabbt ställa om vid uppsägning. Samtidigt som företagen behöver flexibilitet för att kunna anpassa produktionen efter nya förutsättningar måste arbetstagarnas behov av trygghet, förutsägbarhet och rättssäkerhet tillgodoses. Eftersom parterna har bäst kunskap om företagens och arbetstagarnas villkor är de lämpade att göra avvägningar mellan olika former av trygghet och flexibilitet.
Statligt stöd vid korttidsarbete är ytterligare ett exempel på en åtgärd inom ramen för trepartssamtalen som utskottet välkomnar. För företag som tillfälligt möter en kraftig nedgång i efterfrågan och som behöver minska antalet arbetade timmar kan sådana avtal vara ett alternativ till uppsägningar. I en djup lågkonjunktur kan korttidsarbete följaktligen bidra till att sysselsättningen hålls uppe och till att arbetslösheten ökar mindre än vad som annars skulle ha varit fallet. Korttidsarbete kan även bidra till att företagen kan öka produktionsvolymerna snabbare när konjunkturen vänder eftersom företagens behov av att nyrekrytera minskar. Stödet är således avsett att användas i tider av synnerligen djup kris för att undvika uppsägningar och underlätta återhämtningen när konjunkturen vänder. Utskottet noterar att en arbetsgrupp inom Regeringskansliet har utarbetat ett förslag till system för statligt stöd vid korttidsarbete (Ds 2012:59). Förslaget har remitterats till Lagrådet och bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Sammanfattningsvis anser utskottet att arbetet med att finna lösningar på de problem som finns på arbetsmarknaden och med att bidra till att arbetsmarknaden blir mer inkluderande och flexibel bäst görs i gemensamma samtal mellan fack, arbetsgivare och regering. Att arbetsmarknadens parter tar ansvar för och utvecklar den svenska modellen är nödvändigt för att den även i fortsättningen ska ge förutsättningar för hög sysselsättning, god tillväxt och stark sammanhållning.
Stockholm den 23 maj 2013
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Elisabeth Svantesson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Elisabeth Svantesson (M), Ylva Johansson (S), Maria Plass (M), Raimo Pärssinen (S), Katarina Brännström (M), Maria Stenberg (S), Gustav Nilsson (M), Patrik Björck (S), Christer Nylander (FP), Ann-Christin Ahlberg (S), Annika Qarlsson (C), Johan Andersson (S), Hanif Bali (M), Mehmet Kaplan (MP), Andreas Carlson (KD), Mattias Karlsson (SD) och Josefin Brink (V).
Avvikande meningar
1. | Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (S) |
| Ylva Johansson (S), Raimo Pärssinen (S), Maria Stenberg (S), Patrik Björck (S), Ann-Christin Ahlberg (S) och Johan Andersson (S) anför: |
Sverige förtjänar en regering som förmår att föra en framtidsinriktad, jobbskapande och ansvarsfull politik. Regeringen har misslyckats med sitt löfte att bryta arbetslösheten och utanförskapet.
Arbetslösheten har ökat med ca 2 procentenheter under regeringens tid vid makten. I februari 2013 stod 427 000 människor, dvs. 8,5 procent av arbetskraften, utan ett arbete. Arbetslösheten i Sverige är högst i Norden. Även sysselsättningsgraden (15–74 år) ligger i dag på en avsevärt lägre nivå än för sex år sedan. I februari 2013 var 54 procent av kvinnorna i åldern 15–74 år i arbete medan 62 procent av männen i samma åldersgrupp arbetade. Att så många kvinnor står utanför arbetsmarknaden är ett stort slöseri med kompetens.
Vi i Socialdemokraterna anser att två förändringar på den svenska arbetsmarknaden är särskilt problematiska: dels att allt fler människor är arbetslösa en längre tid, dels att allt fler unga är utan arbete. Sedan 2007 har antalet arbetslösa som varit arbetssökande längre än 24 månader nästan tredubblats och ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast på en nivå omkring 25 procent. Ungdomsarbetslösheten är högre i Sverige än i jämförbara länder som Danmark, Tyskland, Österrike och Nederländerna. Samtidigt som arbetslösheten ökar finns ett stort antal lediga jobb. Matchningen mellan jobbsökande och jobb har försämrats sedan 2009. Denna försämring kan förklaras av en försämrad matchning av arbetsförmedlande institutioner (främst Arbetsförmedlingen), en försämrad geografisk matchning samt fel kompetens hos de arbetssökande.
Vi socialdemokrater anser att regeringen har prioriterat att öka klyftorna mellan dem som har arbete och dem som inte har det. Regeringens motivering till detta har varit att individer som står utanför arbetsmarknaden inte söker arbete tillräckligt intensivt. Regeringen har inte prioriterat att stödja en tillväxt av nya arbetstillfällen eller att se till att arbetssökande har rätt kompetens för de arbeten som står till förfogande. När fokus läggs på att få arbetslösa att söka jobb som inte finns eller som de inte är behöriga att få, är misslyckanden att vänta.
Vi socialdemokrater anser vidare att regeringens politik även har lett till sämre försäkringar för dem som jobbar. Regeringen har ökat kostnaden för medlemskap i arbetslöshetsförsäkringen och sänkt ersättningen. Arbetslöshetsförsäkringen har därmed blivit både dyr och dålig. Det leder till att människor som har ett jobb tvekar att satsa på något nytt, sadla om eller starta eget eftersom skyddsnätet har blivit svagare. Regeringens beslut om arbetslöshetsavgiften leder även till att de som löper störst risk att förlora jobbet också ska betala mest för sin försäkring.
Socialdemokraterna anser att regeringens arbetsmarknadspolitik är ineffektiv. Antalet utbildningsplatser i den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen är lägre än när regeringen tillträdde, trots att arbetslösheten är högre. Satsningar på vuxenutbildning och eftergymnasial yrkesutbildning motsvarar inte det ökade behovet. Matchningen mellan utbud och efterfrågan fungerar allt sämre. Regeringen har i stället satsat på billigare, kvantitativa åtgärder som jobbcoacher, gruppövningar för att stärka arbetssökandes självkänsla och konstlad sysselsättning genom den s.k. fas 3. Regeringens satsning på jobbgarantier har inte inneburit någon garanti för jobb, utan har i stället lett till att arbetslösa har tvingats att vänta en lång tid innan de har kommit i fråga för insatser som leder till jobb. I praktiken råder ett aktivitetsförbud på Arbetsförmedlingen för arbetslösa ungdomar. Ungdomar måste i dag vänta i minst tre månader innan de över huvud taget kan komma i fråga för insatser som leder till jobb. Regeringens misslyckade förhandlingar om den s.k. jobbpakten är ytterligare ett exempel på dess oförmåga att få gehör för sin politik och få olika intressen att arbeta tillsammans för Sveriges bästa.
Kampen mot arbetslösheten är Socialdemokraternas viktigaste uppgift. Vi vill slå fast ett tydligt mål: Sverige ska mellan 2014 och 2020 öka antalet människor som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin så mycket att Sverige når lägst arbetslöshet i EU. För att förverkliga detta mål ska bl.a. förutsättningarna för företagen förbättras. Nya jobb skapas genom att fler företag kan starta, växa och anställa. Den andra sjuklöneveckan ska avskaffas, möjligheten till innovation och finansiering stärkas och villkoren för ett aktivt näringsliv i hela landet ska förbättras. Exportfrämjandet på tillväxtmarknader ska stärkas, förstagångsexport ska underlättas och bildandet av exportorienterade företagsnätverk ska stödjas.
För att bekämpa ungdomsarbetslösheten föreslår vi socialdemokrater en 90-dagarsgaranti. Ungdomar ska jobba eller studera – inte vara arbetslösa. Garantin innebär att den som är ung och utan arbete ska erbjudas ett riktigt jobb, en utbildning som leder till jobb eller en kombination av utbildning och jobb som leder vidare till jobb senast inom 90 dagar. Den som inte tar detta erbjudande ska inte få någon ersättning. Garantin innehåller tre komponenter: ett utbildningskontrakt för de som inte har avslutat gymnasiet, en tidsgräns för alla unga och en effektivisering av Arbetsförmedlingens insatser för unga. Utbildningskontraktet innebär att arbetslösa unga som saknar en gymnasieexamen snarast ska erbjudas en utbildningsplan som leder till en gymnasieexamen. Det kan handla om heltidsstudier, lärlingsutbildning eller studier som varvas med jobb eller yrkespraktik. Angående tidsgränsen ska alla unga senast inom 90 dagar erbjudas jobb, utbildning som leder till jobb eller en kombination av utbildning och jobb genom yrkesintroduktionsjobb och utbildningsplatser. För att effektivisera Arbetsförmedlingens insatser för unga föreslår vi att aktivitetsförbudet på Arbetsförmedlingen avskaffas, att ungdomars initiativ och arbetsförmedlarnas kompetens tas till vara och inte hindras av onödiga regler och att antalet utbildnings- och praktikplatser motsvarar behovet.
För att bekämpa långtidsarbetslösheten föreslår vi socialdemokrater att man inför s.k. extratjänster i välfärden och i den ideella sektorn. Satsningen innebär att personer som har stått utan arbete mycket länge och som i dag omfattas av sysselsättningsfasen i den s.k. jobb- och utvecklingsgarantin (tidigare fas 3) ska erbjudas arbetsuppgifter i välfärden och i den ideella sektorn. Extratjänsterna syftar till att höja kvaliteten i välfärden, bryta långtidsarbetslösheten och motverka utslagningen. Tjänsterna ska kombineras med utbildning för att ytterligare stärka individens framtida möjligheter på arbetsmarknaden. Tjänsterna får dock inte användas för att ersätta ordinarie personal.
Vi föreslår avslutningsvis att en serie åtgärder införs redan 2013, däribland yrkesintroduktionsjobb, en obligatorisk sommarskola för de niondeklassare som inte har nått behörighet under vårterminen, möjlighet för fler ungdomar att avsluta sina studier på folkhögskola under sommaren, extra resurser till lärosäten som erbjuder ett naturvetenskapligt basår för att utöka andelen studerande och stimulansbidrag till kommuner som erbjuder sommarjobb för ungdomar.
2. | Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (MP) |
| Mehmet Kaplan (MP) anför: |
Det är dags för en ny arbetslinje. Alla människor ska ha möjlighet att få ett jobb och kunna försörja sig själva. Miljöpartiet anser dock att alliansregeringens arbetslinje ensidigt har handlat om att betrakta arbetslösheten som ett privat problem. Enligt Miljöpartiet är arbetslösheten ett samhällsproblem som kräver gemensamma lösningar. En ny arbetslinje måste bygga på en jobbskapande politik, en politik som skapar en positiv utveckling i viktiga framtidsfrågor och som gör Sverige världsledande på de områden som är viktiga för människan, miljön och ekonomin.
Arbetslösheten i Sverige är fortsatt hög. I mars 2013 var 428 000 personer, eller 8,4 procent av arbetskraften arbetslösa. Sedan regeringen tillträdde har långtidsarbetslösheten ökat med 45 000 personer, från 65 700 personer 2007 till 120 700 personer 2012. Långtidsarbetslösheten har stigit i snabbare takt i Sverige än i de flesta andra industrialiserade länder. Även långtidsarbetslösheten bland unga har ökat stadigt, från ca 13 000 personer 2007 till ca 22 000 personer 2012. Arbetslösheten bland ungdomar är högre i Sverige än i de flesta jämförbara länder i Europa. År 2012 var ungdomsarbetslösheten 24 procent. Nästan en tiondel av alla personer mellan 16 och 24 år varken arbetar eller går i skolan. Allt fler unga fastnar i arbetslöshet och riskerar att förlora tron på både sig själva och samhället. I takt med att arbetslösheten ökar blir anvisningarna till den s.k. fas 3 allt fler. Miljöpartiet vill helt avveckla fas 3 och ersätta det med en rad aktiva åtgärder som sätts in tidigare och som är utformade efter den enskildes behov.
Miljöpartiet vill vända utvecklingen. Det behövs krafttag för att skapa nya jobb, minska arbetslösheten och säkra en långsiktig ekonomisk utveckling. Vi föreslår bl.a. satsningar på gymnasiekompetens för unga, yrkesutbildning för en bättre matchning på arbetsmarknaden och på investeringar i en grön ekonomi. Bättre villkor och sänkta kostnader behövs för småföretag så att dessa kan anställa. Satsningar behövs även i offentlig verksamhet för att skapa nya jobb och för att förbättra kvaliteten i välfärden.
Som ett led i att få fler i arbete föreslår Miljöpartiet en jobbpolitik med följande inriktning: nya jobb genom investeringar i ett modernare samhälle, nya jobb i industrin, nya jobb i småföretagen och i tjänstesektorn, nya jobb i välfärden och nya jobb för unga. Vi vill öka nivån på offentliga investeringar inom områdena hållbar infrastruktur, energieffektivisering i bostäder och klimatinvesteringar för att både skapa nya jobb och få en klimatomställning. ROT-avdraget bör utvidgas och energianpassas för att bl.a. rusta upp och energieffektivisera miljonprogrammen. För att skapa nya jobb inom industrin och samtidigt ta konkreta steg mot ett hållbart samhälle vill vi skapa en grön innovationsfond och stimulera miljöteknikföretag. För att öka småföretagens möjligheter att utvecklas och anställa fler föreslår Miljöpartiet att arbetsgivaravgiften med inriktning på småföretag sänks och att sjuklöneansvaret för företag med upp till tio anställda avskaffas. En skattelättnad för innovationsföretag i uppstartsfasen föreslås också. Vi föreslår även en höjning av de generella statsbidragen till kommuner och landsting så att fler kan anställas i välfärden. Genom riktade medel för att öka personaltätheten i skolan och äldreomsorgen skapas fler jobb samtidigt som kvaliteten i välfärden förbättras.
Miljöpartiet föreslår att s.k. startcentraler skapas för att få fler unga i jobb. En startcentral är en lokal arbetsförmedling för unga som drivs av kommunen i samverkan med Arbetsförmedlingen och med nära koppling till det lokala näringslivet. Tanken är att alla unga arbetslösa i en kommun ska vända sig till startcentralen. Insatserna ska vara anpassade efter den unga arbetssökandes individuella behov och vara tillgängliga redan från första dagen i arbetslöshet. Kommunerna föreslås också få ett utökat ansvar och ekonomiska resurser för att fånga upp arbetslösa personer som är under 25 år. Miljöpartiet vill också erbjuda fler vägar till gymnasiekompetens genom att skapa 5 000 nya platser på folkhögskolor och 5 000 platser på komvux. Vi vill också satsa på 2 500 nya helårsplatser vid branschinriktade jobbutbildningar och 1 000 nya helårsplatser på yrkeshögskolan. Därutöver vill vi garantera att alla unga mellan 15 och 17 år erbjuds ett sommarjobb samt stötta unga som vill starta företag.
Miljöpartiet vill införa ett helt nytt trygghetssystem som är enkelt, överskådligt, inkluderande och jämlikt. Förslaget innebär en gemensam försäkring som omfattar både allmän sjukförsäkring och allmän arbetslöshetsförsäkring, liksom en lägsta ersättningsnivå. Som steg mot arbetslivstrygghet vill vi införa ett golv och helt ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen samt höja taket, höja ersättningsnivån och införa ett sökandevillkor i arbetslöshetsförsäkringen. Den ersättningsgrundande inkomsten ska räknas på samma sätt oavsett om individen är sjuk eller arbetslös, så att försäkringen blir en inkomstförsäkring. För att fler ska kunna omfattas av arbetslöshetsförsäkringen föreslår vi att den som aktivt söker arbete ska ha rätt till ersättning även om man inte haft någon anställning tidigare.
Miljöpartiet förslår en offensiv politik för jämställda löner och en jämställd arbetsmarknad. Arbetet för jämställda löner är ett ansvar för arbetsmarknadens parter, men politiken måste skapa förutsättningar för ett sådant arbete. Vi vill införa en tredelad föräldraförsäkring, skapa en statlig pott för jämställda löner, upprätta årliga lönekartläggningar, skapa bättre villkor för dem som arbetar inom äldrevården, öka möjligheten att bestämma över sin arbetstid samt minska missbruket av visstidsanställningar.
Miljöpartiet anser att arbetsmarknaden måste bli mer öppen och inkluderande. Alla människor måste ses som resurser oavsett etnicitet. För att bättre ta till vara alla människors kunnande vill vi bl.a. förbättra kurserna i svenska för invandrare (sfi) och förstärka arbetet med validering av utländsk utbildning och arbetslivserfarenhet. För att få en mer effektiv arbetsförmedling vill vi att flera fristående, specialiserade aktörer ska komplettera Arbetsförmedlingen. Det behövs också aktiva åtgärder mot diskriminering på arbetsmarknaden. Fler aktörer bör få möjlighet att driva diskrimineringsmål i domstol.
3. | Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (SD) |
| Mattias Karlsson (SD) anför: |
Sverigedemokraterna vill framhålla att ekonomin i Sverige och i övriga Europa präglas av en fortsatt mycket stor osäkerhet. Den svenska BNP-tillväxten under det sista kvartalet 2012 var obefintlig. Arbetslösheten ligger kvar på över 8 procent och förväntas ligga kvar på denna nivå under 2014. En viss nedgång väntas 2015 men det dröjer fram till 2017 innan arbetslösheten når ner till jämviktsnivå. Under den tid som Alliansen har regerat har jämviktsarbetslösheten varit mycket hög och den faktiska arbetslösheten har legat över jämvikt. Det kan förklaras dels av regeringens missanpassade invandringspolitik som inte har varit behovsprövad, dels av regeringens utbildnings- och arbetsmarknadspolitik som haft obefintligt fokus på matchning av arbetskraften. Den höga arbetslösheten bland invandrare – i synnerhet nyanlända invandrare – och den höga ungdomsarbetslösheten svarar var för sig för ungefär en tredjedel av den höga arbetslösheten i Sverige.
Sverigedemokraterna vill föra Sverige tillbaka till en avancerad kunskapsekonomi som konkurrerar med kompetens, inte med låga priser till följd av sänkta skatter. Sverigedemokraterna föreslår bl.a. ett femte jobbskatteavdrag för låg- och medelinkomsttagare för att stimulera ekonomin samt ett socialavgiftsavdrag och ett reformerat sjuklöneansvar för att göra det lättare för småföretagare att anställa. Förslaget om ett reformerat sjuklöneansvar innebär att företag får göra avdrag för sina sjuklönekostnader motsvarande sjuklönekostnaden för en genomsnittlig anställd upp till ett maximalt tak på tio anställda. Vid fler än tio anställda ersätts företaget enbart upp till taket och vid färre än tio anställda motsvarar ersättningen antalet anställda. Sverigedemokraterna föreslår också att bolagsskatten för storföretagen sänks för att dessa ska bli fler, växa och investera mer i Sverige.
Sverigedemokraterna menar att arbetsmiljön inom den offentliga sektorn är oroväckande. Arbetssituationen för många offentliganställda har lett till både fysiska och psykiska besvär. För att komma till rätta med de offentliganställdas arbetssituation och motarbeta orättvisor avser Sverigedemokraterna att presentera ett åtgärdspaket i höstbudgeten.
Enligt Sverigedemokraterna bör en rationell sysselsättningspolitik ta fasta på utmaningen att få utrikes födda och ungdomar i arbete. Sverigedemokraterna anser dock inte att alla kan, bör eller vill bli akademiker utan att yrkesutbildade efterfrågas i allt större utsträckning. Partiets viktigaste satsning för att bryta ungdomsarbetslösheten är därför förslaget att införa lärlingsjobb. Den nya anställningsformen skulle göra det möjligt för en arbetsgivare att anställa en ung lärling med en provanställningsperiod på tolv månader i stället för dagens sex månader. Under denna period skulle arbetsgivaravgiften avskaffas helt. Satsningen bedöms kunna skapa 50 000 nya lärlingsjobb brutto. För att förbättra matchningen på arbetsmarknaden vill Sverigedemokraterna öka stöder till Myndigheten för yrkeshögskolan och höja anslagen till Centrala studiestödsnämnden (CSN).
För Sverigedemokraterna är det en självklarhet att också högre utbildning ska förbereda för livet och leda till arbete. Vi efterfrågar därför en allmän effektivisering bland högskolorna för att de ska kunna anpassa sitt utbildningsutbud till arbetsmarknadens behov av kompetens. Högskolornas resurstilldelningssystem föreslås därför bl.a. kopplas till resultatmått i form av arbetslivsetablering.
Sverigedemokraternas utgångspunkt för utformningen av invandringspolitiken är att den ska vara gynnsam för Sverige. Vi vill återgå till en behovsprövad arbetskraftsinvandring samt en väl reglerad asyl- och anhöriginvandring. Gällande avtal och konventioner hedras och asylinstitutet respekteras. Partiet vill modernisera de nuvarande reglerna för arbetskraftsinvandringen genom att införa ett s.k. blåkortssystem. Systemet innebär att tredjelandsmedborgare har rätt att ansöka om blåkort om den sökande bl.a. kan uppvisa ett anställningskontrakt, en bruttolön som är minst en och en halv gång större än den genomsnittliga bruttoårslönen i Sverige, handlingar som styrker yrkeskvalifikationer och en sjukförsäkring. Sverigedemokraterna vill även reformera reglerna för anhöriginvandring. Som ett familjevänligt parti anser Sverigedemokraterna att det är viktigt att var och en får leva nära sina närmaste familjemedlemmar. Samtidigt är det Sverigedemokraternas mening att anhöriginvandringen i dag är kravlös och belastar det svenska samhället bortom rimliga gränser. Vi vill öppna för anhöriginvandring och familjåterförening, under förutsättning att ansvaret för den invandrades försörjning vilar på anknytningspersonen och inte den svenska staten. Det innebär att anknytningspersonen ska ha en gällande sjukförsäkring som också omfattar den anhöriga, en försörjning för sig själv och sina familjemedlemmar för att undvika att den anhöriga behöver nyttja försörjningsstöd, och en bostad. Vidare ska den anhörige följa integrations- och introduktionsåtgärder enligt gällande regelverk.
För att underlätta integrationen, undvika missförstånd, agera förebyggande mot kulturkrockar och säkerställa att alla som invandrar till Sverige får kunskap om sina rättigheter och skyldigheter vill Sverigedemokraterna bygga ut och förstärka den samhällsorientering som i dag erbjuds inom ramen för etableringsreformen. Vi vill utveckla innehållet i samhällsorienteringen genom att bl.a. införa ett tydligt kunskapsmål som går ut på att deltagarna inte bara ska känna till de formella delarna av ett liv i Sverige utan även få kunskap om de normer, värderingar, tradition och sedvänjor som råder. Sverigedemokraterna vill också utöka målgruppen för samhällsorienteringen till att omfatta alla som invandrar och som tänker stanna i landet i minst ett halvår. Sverigedemokraterna vill också inrätta hedersjourer för personer som har blivit utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck och säkerställa att handlingsplaner och åtgärdsprogram mot hedersvåld och förtryck upprättas i varje kommun.
Sverigedemokraterna ser positivt på landsbygdens möjligheter och vill förbättra landsbygdens villkor genom att stimulera tillväxt och sysselsättning. 1,4 miljoner människor bor och verkar på landsbygden. Dessa personer möjliggör en stark handelsbalans genom sitt värv inom skog, gruvnäring och metallindustri. Den växande turismen ökar både sysselsättningen och inflyttningen. Sysselsättningstillväxten inom turistnäringen uppgick till 24 procent mellan 2000 och 2010, samtidigt som den generella sysselsättningen endast växte med 5 procent. Genom satsningar på skog, fiske, jordbruk, gruvnäring, turism och en återupprättad värnplikt skapas förutsättningar för 25 000 nya jobb på landsbygden.
4. | Riktlinjer för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (V) |
| Josefin Brink (V) anför: |
Sverige har bland de starkaste statsfinanserna i världen samtidigt som massarbetslösheten har blivit vardag. I mars 2013 uppgick arbetslösheten till hela 8,4 procent (i säsongsrensade termer). Sedan regeringen tillträdde 2006 har arbetslösheten ökat med 1,8 procentenheter, vilket motsvarar 92 000 personer. Långtidsarbetslösheten har ökat med mer än 100 procent. Även sysselsättningsgraden har minskat sedan regeringen kom till makten. Den lägre sysselsättningsgraden (0,9 procentenheter) motsvarar 64 000 färre sysselsatta. I dag går det sju arbetssökande på varje ledigt jobb. Arbetsmarknadspolitiken har nedrustats. Mellan 2006 och 2012 har regeringen skurit ned på antalet platser inom arbetsmarknadsutbildningen med över 50 procent samtidigt som antalet deltagare inom den kommunala vuxenutbildningen minskade med 16 procent mellan 2006 och 2011. Massarbetslösheten, tillsammans med bl.a. försämringar i lagen om anställningsskydd och bristfällig reglering vid in- och uthyrning av arbetstagare, har bidragit till att anställningsskyddet har urholkats. Otryggheten på arbetsmarknaden har brett ut sig, vilket manifesteras genom bl.a. ett ökat antal otrygga anställningar, ofrivilliga deltider och en ökad rädsla för osäkerhet i arbetslivet. Sverige är såväl massarbetslöshetens som långtidsarbetslöshetens land, och ett land där ojämlikheten ökar, välfärden krackelerar och klimat- och miljöutmaningarna tonas ned.
Huvuduppgiften måste vara att bekämpa arbetslösheten. Full sysselsättning ska vara det övergripande målet. Vänsterpartiet förslår därför ett alternativt ekonomiskt ramverk som innebär att penningpolitiken kompletteras med ett sysselsättningsmål och att dagens överskottsmål ersätts med ett mål om balans över en konjunkturcykel. Med ett ramverk som detta skapas förutsättningar att bekämpa arbetslösheten och föra en ansvarsfull långsiktig ekonomisk politik för full sysselsättning.
Vänsterpartiets politik syftar till att understödja målet om arbete åt alla och att skapa ett arbetsliv präglat av trygghet och goda arbetsvillkor. För att säkerställa tryggheten på arbetsmarknaden ska fasta jobb på heltid vara norm. Trygghet i anställningen bidrar till kontinuitet och mer kreativitet i verksamheten, underlättar facklig organisering och ger den enskilde större möjlighet att tillvarata sina rättigheter. Den arbetsrättsliga lagstiftningen bör skärpas i syfte att begränsa antalet otrygga anställningar.
Vänsterpartiet anser att ungdomsarbetslösheten är ett av de största samhällsproblemen. År 2013 var omkring 150 000 ungdomar i åldern 15–24 år arbetslösa. Det motsvarar en arbetslöshet på drygt 26 procent för denna grupp. Ungdomsarbetslösheten i Sverige är därmed högre än genomsnittet i Europa och betydligt högre än i jämförbara länder som Finland, Danmark och Norge. Regeringens satsningar på jobbgaranti och sänkta arbetsgivaravgifter för unga har inte gett någon effekt. Ungdomsarbetslösheten är högre än när satsningarna genomfördes och visar inga tendenser att sjunka. Vänsterpartiet förslår därför en ungdomsgaranti för arbetslösa ungdomar i åldern 18–24 år. Förslaget innebär att unga efter 90 dagars arbetslöshet ska garanteras jobb till avtalsenlig lön eller utbildning. Förslaget innebär att 57 000 jobb och utbildningsplatser skapas. Fyra former av arbete erbjuds inom ungdomsgarantin: garantijobb, utbildningsvikariat, lärlingsanställning och traineeanställning. Därutöver föreslås fyra former av utbildning: arbetsmarknadsutbildning, yrkeshögskola, yrkesvux och komvux. Det ska även vara möjligt att kombinera arbete och utbildning.
Många arbetslösa saknar i dag en grundläggande utbildning. Samtidigt krävs ofta minst gymnasieskola för att få ett arbete. Gymnasieutbildning är även nödvändig för att kunna studera vid yrkeshögskola eller universitet. För att öka människors frihet och valmöjligheter på arbetsmarknaden vill Vänsterpartiet införa en rätt för unga upp till 25 år att läsa in gymnasieskolan. Även arbetslösa som har fyllt 25 år erbjuds gymnasiestudier inom vuxenutbildningen med en förmånlig finansiering i form av aktivitetsstöd eller studiemedel med högre bidragsdel. Vi vill även inrätta fler platser i arbetsmarknadsutbildningar, vid yrkeshögskolan och inom yrkesvux.
Det finns en stor tillväxtpotential i kvinnors ökade sysselsättning. Vänsterpartiet anser att kvinnors ställning och lika möjligheter på arbetsmarknaden är, utöver en demokrati- och maktfråga, också av stor vikt för samhällsekonomin. Den stora tillväxtpotentialen finns framför allt i att minska gapet i antalet förvärvsarbetande timmar mellan kvinnor och män och att minska skillnaderna mellan mäns och kvinnors deltidsarbete. Om kvinnor förvärvsarbetade i samma utsträckning som män skulle sysselsättningen bland kvinnor öka med motsvarande 250 000 heltidstjänster, vilket skulle stärka de offentliga finanserna med uppskattningsvis 15 miljarder kronor. För att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden föreslår Vänsterpartiet en individualiserad föräldraförsäkring, fasta jobb på heltid och 15 000 platser i barnomsorgen på obekväm arbetstid. Barn till arbetslösa och föräldralediga bör ges rätt till 30 timmars förskola. Vänsterpartiet vill även satsa på bättre kvalitet inom vården, skolan och omsorgen. Satsningar på mer personal och utbildning inom hemtjänsten och äldreomsorgen måste göras. Sambandet mellan en väl utbyggd hemtjänst och äldreomsorg och kvinnors deltagande på arbetsmarknaden gör detta till en avgörande jämställdhetsfråga. Vänsterpartiet föreslår även att en jämställdhetskommission tillsätts i syfte att öka kvinnors sysselsättningsgrad och ge kvinnor samma tillträde till arbetsmarknaden som män.
En frivillig arbetslöshetsförsäkring som ger inkomsttrygghet vid arbetslöshet är en central del av den svenska arbetsmarknadsmodellen. Den är avgörande för den enskildes trygghet och handlingsutrymme. Vänsterpartiet anser att arbetslöshetsförsäkringen behöver reformeras i grunden. Det är dock nödvändigt att snarast genomföra ett antal förändringar i syfte att återupprätta arbetslöshetsförsäkringen som en inkomst- och omställningsförsäkring. Vänsterpartiet vill höja taket och golvet. För att undvika en urholkning av försäkringen indexeras beloppen efter löneutvecklingen. Ersättningsnivån bör enligt Vänsterpartiet höjas till 80 procent för hela ersättningsperioden och för tid med aktivitetsstöd, och antalet karensdagar minskas med två per år för att på sikt tas bort helt. Vänsterpartiet vill även ta bort 75-dagarsbegränsningen vid deltidsarbetslöshet. Vänsterpartiet föreslår att den s.k. arbetslöshetsavgiften avskaffas och att den allmänna grundförsäkringen stärks. Alla som uppfyller grundvillkoren i 9 § lagen om arbetslöshetsförsäkring, och har varit inskrivna vid Arbetsförmedlingen i tre månader, ska få rätt till ersättning med grundbeloppet.
Bilaga 4
Protokoll från öppen utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport
Finansutskottets öppna utfrågning om Finanspolitiska rådets årliga rapport, Svensk finanspolitik 2013
Tid: Tisdagen den 21 maj, kl. 09.25–12.00
Lokal: Förstakammarsalen
Inbjudna
Professor Lars Jonung, Finanspolitiska rådets ordförande
Professor Anders Björklund, ledamot i rådet
Vice centralbankschef Irlands centralbank, Stefan Gerlach
Finansminister Anders Borg
Ledamöter
Anna Kinberg Batra (M), ordförande
Fredrik Olovsson (S), vice ordförande
Göran Pettersson (M)
Pia Nilsson (S)
Peder Wachtmeister (M)
Jonas Jacobsson Gjörtler (M)
Sven-Erik Bucht (S)
Carl B Hamilton (FP)
Bo Bernhardsson (S)
Per Åsling (C)
Marie Nordén (S)
Staffan Anger (M)
Per Bolund (MP)
Anders Sellström (KD)
Sven-Olof Sällström (SD)
Ulla Andersson (V)
Ardalan Shekarabi (S)
Jörgen Andersson (M)
Edip Noyan (M)
Lotta Olsson (M)
Ordföranden: Klockan är 9.25 och jag hälsar ledamöter, åhörare med flera här i salen och er som följer denna utfrågning utifrån på till exempel webben och i tv välkomna till denna utfrågning.
Vi ska ha en utfrågning om Finanspolitiska rådets rapport. Finanspolitiska rådet presenterade sin sjätte rapport om svensk finanspolitik för snart en vecka sedan, den 15 maj. Det är också sjätte gången i ordningen som riksdagens finansutskott har en offentlig utfrågning med anledning av rapporten.
Rapporten är formellt sätt ställd till regeringen och är inte i rent formell mening ett ärende i riksdagen och i finansutskottet. Men vi har ändå starka skäl att beakta rapporten då den behandlar en rad aktuella frågor om svensk finanspolitik. Rapporten och denna utfrågning brukar också de facto utgöra startskottet för riksdagens och utskottets behandling av riktlinjerna för den ekonomiska politiken, det vill säga den ekonomiska vårpropositionen som just nu ligger på utskottets bord.
Finanspolitiska rådet har till uppgift att följa upp och bedöma måluppfyllelsen i finanspolitiken och i den av regeringen föreslagna och av riksdagen beslutade politiken, särskilt vad gäller långsiktig hållbarhet.
Den här utfrågningen kommer att inledas med en presentation av rådets rapport av rådets ordförande professor Lars Jonung, som i dag verkar vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, och av ytterligare en av rådets ledamöter, nämligen professor Anders Björklund från Institutet för social forskning vid Stockholms universitet.
Vi har även haft glädjen att inbjuda Stefan Gerlach, som sedan 2011 är vice riksbankschef i Irlands centralbank och sedan tidigare är bland annat professor vid Goetheuniversitetet i Frankfurt. Vi har i diskussionerna om den ekonomiska politiken ofta ett internationellt perspektiv, och därför är det särskilt roligt att kunna ha med sig en extern betraktare som har blicken på Sverige strax utifrån som professor Gerlach har.
Som avslutande inledningstalare släpper vi in finansministern för att kommentera de frågor som rådet tar upp i sin rapport och möjligen även de frågor som de andra i panelen tar upp.
Efter detta får utskottets ledamöter tillfälle att ställa frågor och ge kommentarer. Och om alla fattar sig någorlunda kort och slagkraftigt hinner vi med några så att åtminstone alla partier kommer till tals minst en gång innan denna utfrågning är slut senast klockan 12.
Jag hälsar återigen alla som har kommit hit välkomna. Först hälsar jag professor Lars Jonung välkommen upp i talarstolen för en presentation av rapporten.
Professor Lars Jonung: Fru ordförande! Varmt tack för dessa välkomnande ord. Det är ett nöje för mig att kunna presentera 2013 års rapport från Finanspolitiska rådet.
Rådets uppgift är, som vi precis hörde, att följa upp och bedöma måluppfyllelsen i finanspolitiken och i den ekonomiska politik som regeringen föreslår och som riksdagen beslutar om.
Vi brukar från rådets sida i mer populära sammanhang beskriva oss som en finanspolitisk vakthund. Vår uppgift är att varna för hot mot de offentliga finansernas stabilitet och uthållighet.
Nu undrar ni: Hur kommer vakthunden att reagera i dag? Kommer vakthunden att skälla, morra eller bara gläfsa? Det överlämnar jag till er att bedöma.
Detta är den sjätte rapporten från rådets sida. Vi har en kortfattad läsanvisning i början, där vi sammanfattar rapportens innehåll i 21 punkter med ros och ris till regeringen. Det är mycket av rekommendationer om hur finanspolitiken kan göras bättre och tydligare.
Låt mig också påpeka att vi har två nyheter i rådets rapport. För det första har vi ett kapitel om finanspolitiken och klimatförändringar, för det andra har vi ett kapitel om finanspolitiken och inkomstfördelningen. Bägge dessa kapitel ser jag som innovationer jämfört med de rapporter jag har sett från finanspolitiska råd i andra länder. Som ni säkert vet har det gått mode i finanspolitiska råd. Vi har minst ett 15-tal länder som under senare tid har etablerat eller har haft finanspolitiska råd.
Rapportens innehåll kan kortfattat beskrivas så här. Vi börjar i kapitel 1 med en beskrivning av det ekonomiska läget, bakgrunden till vad som händer i den svenska ekonomin och i världsekonomin. Kapitel 2 berör den ekonomiska politiken i vårt land. Kapitel 3 behandlar regeringens prognoser. Prognoserna är mycket viktiga verktyg, en mycket viktig insats i finanspolitikens uppbyggnad. Sedan belyser vi i kapitel 4 det finanspolitiska ramverket. Det här är vår huvuduppgift. Vi ska granska hur väl regeringens ekonomiska politik uppfyller de regler och krav som finns i det finanspolitiska ramverket. Därefter behandlar vi i kapitel 5 den sänkta bolagsskatten och det skärpta ränteavdraget för företag. Kapitel 6 behandlar klimatförändringar och finanspolitik. Och kapitel 7 behandlar finanspolitiken och inkomstfördelningen. Det kapitlet och dess innehåll kommer Anders Björklund att göra en presentation av.
Vi börjar med att konstatera att svensk ekonomi har klarat sig förhållandevis väl, och finanspolitiken har varit framgångsrik, sett i ett internationellt perspektiv. Här har vi alltså betonat det internationella perspektivet. När vi bedömer vad som händer med svensk ekonomi måste vi hela tiden ha i minnet att svensk ekonomi är en liten, öppen ekonomi som gungar på det globala ekonomihavet. Vi måste hela tiden anpassa oss till den internationella utvecklingen.
Vi betonar också att osäkerheten under den fortsatta utvecklingen är stor. Vi har svag tillväxt och lågt resursutnyttjande. Vi har en svag exportefterfrågan. Vi har hög arbetslöshet och vi har fortsatt stor oro, och därmed stora risker, i omvärlden.
Den internationella krisens djup och långvarighet har bidragit till en mycket lång och svag inhemsk konjunktur. Detta ställer finanspolitiken inför svåra avvägningsproblem. Jag ska återkomma till dessa avvägningsproblem.
Låt oss börja med att se på det finansiella sparandet inom EU. Här är en bild som beskriver Sveriges position i förhållande till resten av EU under 2007 och 2012. Här ser vi Sverige som en liten röd fyrkant. År 2007 var det svenska budgetunderskottet, det vill säga det finansiella sparandet, ungefär 3,7 procent av BNP. I dag har vi ett underskott – det kan vi mäta på den lodräta axeln – på strax under noll.
Jag vill sammanfatta figuren på följande sätt: Sveriges offentliga finanser är starka. De är starka i förhållande till omvärlden. Vi befinner oss inte längst ned med Storbritannien, Irland, Grekland, Portugal och Frankrike. Dessutom är förändringen i det finansiella sparandet expansiv, men vi ligger fortfarande tack vare våra starka offentliga finanser kvar i en grupp med Tyskland. Vi kan alltså konstatera att den svenska utvecklingen har varit förhållandevis positiv jämfört med omvärlden.
Vi har också diagram i kapitel 1 som visar bruttoskulden inom EU. Här har vi samma konstruktion, det vill säga att vi ser läget år 2007 längs x-axeln, alltså läget innan krisen slog till, och sedan har vi bruttoskulden som procent av BNP för år 2012 på y-axeln. Sverige hade 2007 en bruttoskuld i relation till BNP på omkring 40 procent. Det enastående och det som är berömvärt är att vi har lyckats behålla vår position. Vi ligger kvar på 45-graderslinjen med ungefär samma skuldkvot. Vi kan se på resten av Europa hur alla har flyttat uppåt under den här djupa krisen.
Det här är en djup kris. Det är en kris som i omfattning och djup inte har någon motsvarighet i efterkrigstiden. Ska vi jämföra the great recession, det vill säga den kris vi har i dag, med någon annan djup kris måste vi gå tillbaka till the great depression, det vill säga krisen under 1930-talet.
Om vi ser på den årliga tillväxten i Sverige mellan 2007 och 2012 – det är den röda stapeln i diagrammet – kan vi se att vi ligger bra till jämfört med OECD:s genomsnitt – den svarta stapeln – och med euroområdet. Vi ska inte jämföra oss med Italien, Grekland, Irland och Portugal, länder som har haft en mycket djupare kris än genomsnittet. Det är bara Polen, Schweiz och Kanada som uppvisar en bättre tillväxtutveckling under de här åren.
Arbetslösheten i vårt land är hög, men den är inte högre än genomsnittet för OECD och inte högre än genomsnittet för euroområdet. Det är ett fåtal länder som uppvisar en bättre utveckling på arbetsmarknaden. Danmark, Kanada, Tyskland, Japan och Österrike tillhör den gruppen.
Men arbetslösheten är ett problem. Ser vi på det här linjediagrammet kan vi notera att arbetslösheten nådde en topp under krisen 2009–2010. Den gick ned, men nu visar den en trendmässig uppgång igen.
Hur ska då finanspolitiken möta den här ekonomisk-politiska miljön? Vi konstaterar att underskottet i det offentliga finansiella sparandet beräknas öka från – 0 ,7 procent av BNP för 2012 till –1,6 procent för 2013. Det är alltså en expansiv effekt. Men denna ökning i underskottet är nästan helt och hållet att hänföra till den automatiska försämringen av det sparande som sker när konjunkturen försämras. Detta är vad vi kallar för de automatiska stabilisatorerna. Det är de som verkar på det här sättet.
Det strukturella sparandet, det vill säga det sparande vi får när vi korrigerar för den automatiska försämringen, är nästan oförändrat för 2012–2013. Finanspolitiken, det som fanns i budgetpropositionen i september 2012, det vill säga BP13, och det som fanns i vårpropositionen i april i år ger alltså inte några ytterligare stimulanser till den totala efterfrågan.
Då drar vi slutsatsen att ur ett rent stabiliseringspolitiskt perspektiv hade det varit motiverat med en mer expansiv politik under 2013. Men, här finns två tunga ”men”, olika delar i efterfrågan är inte direkt utbytbara. Ett fall i exportefterfrågan, som vi har i dag, kan bara delvis kompenseras med ökad inhemsk efterfrågan. Om jag ska använda mig av nationalekonomisk jargong säger vi att multiplikatorn för finanspolitiken inte är särskilt hög. Dessutom är, och här kommer vi in på vad Finanspolitiska rådet betonar, utrymmet för en mer expansiv politik begränsat. Expansiva åtgärder i dag måste kompletteras med budgetförstärkningar längre fram i tiden för att inte överskottsmålet ska komma i fara. Det här är ett tema som vi återkommer till.
Nu måste vi dela ut betyg. Vi måste göra en sammanvägning av de här olika faktorerna. Och vi anser att finanspolitiken i huvudsak är väl avvägd. Men regeringen bör bättre belysa målkonflikter mellan å ena sidan det kortsiktiga stabiliseringspolitiska målet att dämpa konjunkturnedgången och å andra sidan att trovärdigt upprätthålla överskottsmålet och därmed upprätthålla trovärdigheten för det finanspolitiska ramverket.
Vi noterar att överskottsmålet inte nås. Regeringens indikatorer pekar på att överskottsmålet är i fara. Rådet anser att det klart föreligger en avvikelse från överskottsmålet, hur vi än räknar. Vi hänvisar till beräkningar från Konjunkturinstitutet och från Ekonomistyrningsverket, ESV. Dessa visar att det kommer att krävas en stram finanspolitik i framtiden för att målavvikelsen ska kunna korrigeras.
Ett sätt att belysa den här diskussionen är att vi placerar oss tidsmässigt i år 2017, det vill säga det år som är slutåret i regeringens kalkyler. Då har dagens lågkonjunktur övergått till högkonjunktur och vi har haft högkonjunktur med överskott. Därefter räknar vi baklänges och försöker komma på vilken nivå det faktiska sparandet har. Vi ska ha i minnet att överskottsmålet säger att vi ska spara 1 procent av BNP över konjunkturcykeln. Här räknar vi med fyra års genomsnitt, fem års snitt bakom, och hade regeringen kunnat visa att man når upp till överskottsmålet hade den blå stapeln varit uppe kring 1 procent. Men det är den inte. Det finns alltså en brist i måluppfyllelsen. Här hör ni säkert gläfset, om inte skällandet från Finanspolitiska rådet.
En målavvikelse som den här behöver inte i sig skada trovärdigheten för finanspolitiken om det bara finns goda argument för att vi avviker. I och för sig finns det goda argument. Vi har en djup lågkonjunktur. Men då ska det också finnas en tydlig plan för återgång till överskott. Det är vår rekommendation: Regeringen bör presentera en tydlig strategi för hur överskottsmålet ska kunna uppnås.
Överskottsmålet har diskuterats livligt under de senaste månaderna. Då frågar man sig: Vad säger rådet om det här? Vi hade i 2012 års rapport en längre diskussion om just den offentliga sektorns förmögenhetsposition och förmögenhetspolitik. Här rekommenderade vi att regeringen bör klargöra sin syn på vad som är en lämplig storlek på den offentliga sektorns nettoförmögenhet och vad som är en lämplig offentlig bruttoskuld.
Vi betonar också i rådets rapport att överskottsmålets framtid ska avgöras genom en noggrann analys, en samlad bedömning. Det är ingenting som man enkelt säger i en debattartikel: Bort med överskottsmålet! Det är inte någonting vi vill ha längre. Det har tjänat ut. Det är en fråga som kräver en ordentlig diskussion. Vi ska inte brådska med detta. Vi ska veta att överskottsmålet har tjänat oss väl under den tid vi har haft det. Ska det avskaffas måste man fundera på vilken annan typ av regel eller politik vi bör ha som ersättare. Rådet ser som sin uppgift att bidra till denna debatt. Vi har diskuterat överskottsmålet i många rapporter tidigare.
Vi noterar också att avvikelsen från överskottsmålet inte är sådan att de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet är hotad. Vi ser inte heller några omedelbara hot mot utgiftstaket. Utgiftstaket är också en del av det finanspolitiska ramverket. Rådet noterar att det är positivt till Pensionsåldersutredningens förslag att höja pensionsåldern. Detta skulle bidra till att stärka den långsiktiga hållbarheten hos de offentliga finanserna.
Här har vi ett diagram som illustrerar kapitlet om regeringens prognoser. Vi har tre färger att titta på. Vi har den optimistiskt röda färgen. Det är finansministerns prognoser. Sedan har vi de svarta något dystrare prognoserna från Konjunkturinstitutet, och till sist har vi övriga prognoser från andra prognosmakare. En snabb inspektion av det här diagrammet visar att under 2012 har finansministern haft en benägenhet att presentera prognoser som ligger klart över övrigas prognoser. Det här är i och för sig inget okänt fenomen. Ser vi på den internationella forskningslitteraturen kan vi notera att finansministrar som regel har en större benägenhet att vara optimistiska än pessimistiska. Vi kan ju se detta som en illustration av det. Men under 2013 har till synes en viss, inte tillnyktring men kanske ökad realism träffat regeringens prognoser.
Vi drar slutsatsen att budgetpropositionen för 2013 byggde på en för optimistisk prognos. Makroprognosen för den ekonomiska tillväxten avvek kraftigt från andra prognosinstitut. Och vi hävdar, det vill jag säga som ett råd från oss, att större avvikelser när det gäller prognoserna bör redovisas och motiveras utförligt i de kommande propositionerna.
Vi har en liknande diskussion om begreppet potentiell BNP. Potentiell BNP spelar en central roll när man ska bedöma konjunkturläget, när man ska bedöma finanspolitikens inriktning och när man ska planera för den kommande finanspolitiken. Problemet med potentiell BNP är att den inte är observerbar. Det finns ingen etablerad beräkningsmetod heller. Det innebär att det finns ett betydande godtycke när man ska fastställa vad som är potentiell BNP. Rådet vill här välkomna en mer utvecklande redovisning av potentiell BNP, som förekom i årets vårproposition i april. Regeringen bör även redovisa och kommentera avvikelser från andra bedömare när det gäller potentiell BNP.
Här har vi en favorit från rådets sida. Vi har gång på gång påpekat att regeringens metod för att beräkna det strukturella sparandet har uppenbara svagheter. Vi rekommenderar metodutveckling och andra ansatser för att få ett bättre mått på det strukturella sparandet.
Vi rekommenderar också regeringen att i de ekonomiska propositionerna öppet redovisa en bedömning av utgiftsrisker. Vad innebär detta? Jo, en mycket stor del av den offentliga budgeten styrs av transfereringsutgifter för sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och så vidare. Här behövs det bättre metoder för att se vad som kommer att hända i framtiden med dessa program. Vilka är riskerna att utgifterna blir större eller mindre än vad regeringen har angett i propositionerna?
Det kanske mest spännande diagrammet i årets rapport är detta. I alla fall har jag en faiblesse för det. Det visar de reala bostadspriserna i Sverige, Danmark, Finland, Norge, USA och OECD. Jag beklagar, Stefan Gerlach, att vi inte har med Irland. Hade vi haft med Irland hade vi sett ett tydligt bubbelmönster, en kraftig uppgång som följs av en kraftig nedgång.
Den röda kurvan är Sverige. Vi kan notera att vi under början av 80-talet hade en kraftig nedgång av bostadspriserna, från 1979 till mitten av 1980-talet. Det blev sedan en kraftig uppgång. Därefter kom 90-talskrisen med en kraftig nedgång. Sedan mitten av 1990-talet har vi haft, skulle jag vilja säga, en dramatisk uppgång i Sverige i reala bostadspriser. Det är bara ett land som har haft en snabbare och kraftigare uppgång, och det är Norge, vårt Kuwait som ligger strax väster om oss.
Andra länder, som Finland, som Danmark, som USA och som OECD, har haft en nedgång. I vissa länder har det varit en markant nedgång. Dessa markanta nedgångar har alltid varit associerade med en kraftig ökning i arbetslöshet, en kraftig nedgång i produktionen och en allmän krisstämning. Den fråga man då ställer sig är denna: Är den kraftiga uppgången i svenska bostadspriser ett tecken på en kommande bubbla, eller återspeglar den i grunden fundamentala faktorer som kan förklara den här uppgången så att vi därmed inte ska behöva vara oroliga?
Det här är en fråga som vi har överlämnat bland annat till en av Skandinaviens bästa experter på bostadspriser och skattesystem, nämligen Peter Birch Sørensen, professor vid Köpenhamns universitet. Han har gjort en rapport åt oss med alla de moderna tekniker som finns för att kunna räkna rätt. Han kommer fram till att de svenska bostadspriserna antagligen ligger ganska nära den fundamentala prisnivån. Men där finns en risk för en övervärdering på upp till 15–20 procent. De svenska bostäderna kan alltså, enligt den här analysen, vara något övervärderade.
Med utgångspunkt i den rapporten, som ska presenteras på rådets möte i juni, drar vi slutsatsen att risken för en stor och abrupt priskorrigering är begränsad i nuläget. Nuläget är alltså de närmaste ett eller två åren. Vi betonar också att de svenska hushållen har relativt god motståndskraft mot turbulens på bostadsmarknaden. Vi rekommenderar regeringen att ta ett samlat grepp om bostadspolitiken för att få till stånd en mer effektivt fungerande bostadsmarknad och därmed ökad rörlighet och högre tillväxt i svensk ekonomi.
Kapitel 5 behandlar bolagsskattesatsen, eller bolagsskattesänkningen. Den är den största enskilda posten i form av skattebortfall i årets budget. Utgångspunkten för det här kapitlet är att den svenska bolagsskatten har legat på nivån 28 procent under EU:s och OECD:s genomsnitt. Men internationellt har vi sett en skattekonkurrens, det vill säga att de nominella bolagsskattesatserna har sänkts och sänkts och sänkts. Vi uppfattar regeringens skattesänkning som ett utfall i den här allmänna processen. När vi presenterade Finanspolitiska rådets rapport förra veckan hade vi en kommentator från Finland, och hon sade att efter det att Sverige annonserat den här sänkningen av bolagsskattesatsen kommer Finland att sänka sin ytterligare. Det pekar på just den här konkurrensen mellan länderna.
Sänkningen från 26,3 procent till 22 procent måste vi se mot bakgrund av att skattesatserna av motsvarande slag är på väg ned i många länder. Rådet har inga avgörande invändningar mot detta steg.
De beräknade ökade intäkterna på 9 miljarder kronor av ränteavdragsbegränsningarna som kommer samtidigt som sänkningen av bolagsskatten betraktar vi som mycket osäkra. Här kan regeringen ställas inför obehagliga överraskningar.
Det näst sista kapitlet handlar om klimatförändringar. Vilka konsekvenser skulle en global uppvärmning ha för svenska statens finanser och därmed kanske också för det finanspolitiska ramverket? Det här är ett kapitel som verkligen blickar långt fram i tiden. Naturligtvis är alla kalkyler för hur det kommer att vara om hundra år beträffande klimatet och offentliga finanser något osäkra, vill jag betona. Men det hindrar oss inte från att räkna, och med utgångspunkt i de bästa beräkningarna av de direkta kostnaderna för Sverige av en global uppvärmning kan jag säga att de visar på små kostnader mätt som procent av BNP. Dessa kostnader balanseras dessutom av vinster i bland annat skogsbruk och energiproduktion. Det är inte enbart en kostnad samhällsekonomiskt för Sverige att det blir varmare. Vi har också fördelar. Vi kanske tillhör de länder som vinner mest relativt andra länder.
Det hindrar inte att det kan vara mycket kännbara kostnader för privata och kommunala aktörer, men de är inte så stora att de riskerar att hota den offentliga sektorns finansiella stabilitet eller långsiktiga hållbarhet. Vi kan naturligtvis få återkomma till den här frågan om det visar sig att det sker något dramatiskt på klimatfronten.
Innan jag ger ordet till Anders Björklund, som ska presentera det sista kapitlet, vill jag påpeka att årets rapport innehåller mycket mer än det som jag har tagit upp. För medlemmarna i finansutskottet vill jag särskilt rekommendera fördjupningsrutan om systemfelen i den svenska transportsektorn. Varför blir infrastrukturprojekten ofta många, många miljarder dyrare än man ursprungligen har planerat?
Det finns också en andra fördjupningsruta i årets rapport som har ett särskilt intresse för finansutskottet, nämligen ödet för Ungerns finanspolitiska råd. Det var ett finanspolitiskt råd som kritiserade regeringen för mycket, och därmed fick det ingen tilldelning. Dess resurser försvann, rådet försvann, och det är en utveckling som förskräcker. Vi känner inget sådant hot, men det är viktigt att veta att det finns risker med ett för stort oberoende också.
Ordföranden: Tack så mycket för det! Vi går direkt vidare till professor Anders Björklund, också från Finanspolitiska rådet, för en närmare presentation av kapitel 7. Välkommen och varsågod!
Professor Anders Björklund: Det här uppdraget är alltså ett nytt uppdrag som kom i och med de nya instruktionerna 2011. Formuleringen där är: Analysera effekterna av finanspolitiken på välfärdens fördelning på kort och lång sikt! Det är ju ett väldigt omfattande uppdrag, och det är alldeles uppenbart att man inte kan svara på alla frågor som relaterar till detta i varje rapport, utan man får göra nedslag i olika analyser varje gång. Det har vi gjort också denna gång.
Till att börja med ser vi på finanspolitikens effekter på inkomstfördelningen med ett etablerat begrepp: Hushållens disponibla årsinkomster med justering för hushållens försörjningsbörda. Det är ett begrepp som är mycket väl etablerat i tillämpade inkomstfördelningsstudier och forskning. Vi argumenterar för att detta inte är det enda man kan använda sig av, därför att årsinkomster ändå är en relativt kort period. Vi menar att det finns vissa frågor där man definitivt behöver ha längre tidshorisonter, kanske rent av livsinkomster. Men om man vill följa inkomstfördelningen under så pass dramatiska år som vi har haft de senaste åren och likaså återhämtningen efter den krisen – vi hoppas väl att det blir en återhämtning – är det ganska naturligt att använda sig av årsinkomsten. Det har vi alltså gjort.
Vi fokuserar på och gör nedslag i två frågor. Det ena är jobbskatteavdragets fördelningseffekter och det andra budgetprocessens indexeringsteknik. Det är vårt sätt att benämna det faktum att centrala transfereringar inte räknas upp med inkomstindex utan hålls antingen nominellt fasta eller räknas upp mot prisindex. Vi tittar på vad detta har för effekter fördelningsmässigt.
Sedan använder vi Fasitmodellen som också är regeringens redskap. Den är utvecklad i samarbete mellan SCB och Finansdepartementet. Vi tycker att det är väldigt bra att det arbetet pågår, men vi har också en del synpunkter på hur man kan utveckla analysen med den modellen. Det är vad vi har bestämt oss för att göra det här året.
När det gäller jobbskatteavdragets fördelningseffekter tycker vi att det vi har fått fram innebär att resultaten måste tolkas med större försiktighet än vad som har gjorts hittills. Vi får resultat som ger en lite annorlunda bild av fördelningseffekterna.
Vad menar vi då med det? Jo, om vi som utgångspunkt tar det som regeringen har presenterat ett flertal gånger är det ungefär det ni kan se på detta diagram. Det här är fördelningseffekten av den samlade politiken 2006–2012. Här väger jobbskatteavdraget tungt, och när man väljer samma figurer för enbart jobbskatteavdragen får man i huvudsak samma mönster. Här har vi alltså tio staplar, från 1 till 10. Den lägsta är de 10 procent lägsta inkomsterna. Sedan går man uppåt till de 10 procent högsta. På y-axeln, den vertikala axeln, har vi en procentuell förändring av justerad disponibel inkomst som en följd av politiken.
Det mönster som kommer fram här är ju anmärkningsvärt. Att uppnå en tre gånger så stor procentuell förändring för dem som ligger allra lägst är en anmärkningsvärd precision i fördelningspolitiken. Vi ser också att den effekten inte uppnås genom de svarta ytorna, som visar den direkta effekten av de pengar som delas ut, utan genom det som här kallas för långsiktig effekt, som involverar de tänkta beteendeförändringarna till följd av politiken.
Detta är alltså bakgrunden. Vi har granskat detta lite grann, och vår utgångspunkt är år 2012, då fyra jobbskatteavdrag hade genomförts. Sedan har vi gjort analyser utifrån 2012 års situation. Vi har en analys av vad som händer vid ett femte avdrag. Är det samma gynnsamma profil då? Får man den här höga stapeln längst ned även i det fallet? Vårt svar är att det får man inte, utan det är relativt jämnt. Det är i varje fall ingen gynnsam fördelningsprofil på det hela. Den analysen finns också i vissa av regeringens rapporter, det kan jag erkänna, men vi tycker inte att de har varit riktigt lika framträdande som i det diagram som jag just visade.
Vi ställde också frågan: Vad händer om man utgår från 2012 igen och reducerar avdragens värde med ungefär 10 miljarder? Då borde det vara den lägsta decilgruppen som drabbas av detta, men vi får inte det resultatet heller, utan vi får snarare den motsatta fördelningsprofilen. När vi utgår från 2012 och gör marginella förändringar får vi ett annat mönster. Detta tycker vi manar till eftertanke, dels när det gäller politiken, dels när det gäller att det faktiskt kan vara så att den här modellen har vissa egenskaper som inte riktigt är genomskådade. Ökad försiktighet kring de här frågorna tycker vi alltså är på sin plats givet dessa resultat.
Sedan har vi spridningen i disponibla inkomster och hur de har utvecklats. Vi har gjort simuleringar av den här indexeringstekniken, och vad vi då har gjort är att vi har tittat på det faktiska utfallet och räknat upp de här transfereringarna med inkomstindex. Då är frågan om avsaknaden av indexering har varit en viktig drivkraft till ökade inkomstskillnader. Men så blir det inte, utan det blir anmärkningsvärt små effekter. När vi använder den så kallade Ginikoefficienten får vi titta på den fjärde decimalen. De resultaten gäller då den tidsperiod som det handlar om. Det handlar om uppräkningar inom ramen för ungefär fem till nio år.
Om man låter de här transfereringarna vara konstanta under ännu längre perioder kan det naturligtvis hända mycket större saker. Men med den tidshorisont som vi har haft här framstår ändå den här tekniken som tämligen oförarglig strikt fördelningspolitiskt.
Vi tittar också lite grann på spridningen i disponibla inkomster sedan 1995. Då får vi en konsistent tidsserie och behöver inte använda några brott i statistiken alls. Vi har en uppgång i inkomstspridningen mätt med den konventionella Ginikoefficienten, men den skedde 1995–2005 ungefär. Sedan 2006, som väl är året före krisen, är det en förbluffande konstant inkomstfördelning mätt på det här sättet.
Vi har också funnit att ökningen i inkomstspridningen under 90-talet kan hänföras till en minskad omfördelning av skatter och transfereringar och inte till ökad spridning i bruttoinkomster eller marknadsinkomster. Resultaten finns i den här bilden som jag nu visar. Här mäter vi Ginikoefficienten, det sammanfattande måttet på inkomstfördelning. Den övre linjen är faktorinkomster, det som man får från marknaden, och den är anmärkningsvärt stabil runt 2005, medan disponibel inkomst tickar uppåt en del från 1995 till ungefär 2005–2006. Men sedan har det inte hänt speciellt mycket.
Vi ger en tolkning av det här som ger en mer påtaglig bild av vad det handlar om. År 1995 var spridningen i disponibel inkomst 0,23, och det betyder att om man tittar på slumpmässigt valda par av personer i fördelningen motsvarar detta det dubbla i procentuell skillnad. Den förväntade skillnaden mellan par i fördelningen var då 46 procent. I slutet av perioden steg den till 60 procent. Inkomstskillnaden har alltså ändå ökat en del här.
Det är då naturligtvis ökningen mellan 1995 och 2005–2006 som återspeglas i den OECD-rapport som fick mycket uppmärksamhet i förra veckan. Vi har den här figuren också, som ni nu ser, som visar nivån på inkomsterna i de här olika decilgrupperna. Tittar man väldigt noga kan man se att från 1995 till 2005–2006 steg inkomsterna relativt sett mer ju högre upp i fördelningen man kom. Men faktum är att även i de nedre delarna steg inkomsterna. Vi fick då i praktiken en stigande relativ inkomstfattigdom, men ändå steg inkomstnivåerna över hela linjen från 1995 till 2005. Man måste titta noga på den här figuren för att kunna smälta den – helst med förstoringsglas – och det har vi inte tid med nu.
Vi har också några kommentarer kring statistiken om inkomstfördelning. En av de viktigaste, som inte bara rör inkomstfördelningen, är att vi gärna vill se tillförlitlig statistik över förmögenheter i den privata sektorn, och det är bra för fördelningsanalyser, av olika skäl som vi tar upp i rapporten, men också för makroekonomiska riskbedömningar som vi är inne på en del. Det är ett av flera förslag på statistiksidan.
Ordföranden: Tack så mycket för det, professor Anders Björklund! Vi går vidare till vår externa kommentator, nämligen professor Stefan Gerlach, vice centralbankschef på Irland, som också har en bakgrund som forskare i Tyskland.
Stefan Gerlach, vice centralbankschef, Irlands centralbank: Tack så mycket! Det är trevligt att vara hemma i Sverige och att få kommentera Finanspolitiska rådets rapport 2013, även om jag inte följer den svenska finanspolitiken dagligen.
Det finns mycket att kommentera i den här rapporten. Jag måste givetvis begränsa mig till en del frågeställningar som jag tycker är speciellt intressanta.
Innan jag startar måste jag poängtera att de åsikter som jag ska presentera givetvis är mina egna. Irlands centralbank har inga som helst synpunkter på den svenska ekonomiska politiken, som ni säkert alla har förstått.
Jag vill göra fyra saker. Först ska jag ha en liten inledning, och sedan vill jag tala om prognoser och deras betydelse i finanspolitiken. Därefter vill jag prata om hur man ska stresstesta finanspolitiken, för jag tycker att man ska bedöma inkomstriskerna för finanspolitiken, inte utgiftsriskerna så som Finanspolitiska rådet poängterar i rapporten. Det vill jag göra genom att diskutera bostadsprisbubblan som vi hade i Irland. Den hade en stor effekt på finanspolitiken och var delvis orsakad av en felaktig finanspolitik. Jag tycker att det vore bra med tanke på situationen i Sverige att gå igenom det där. Till sist vill jag tala lite grann om överskottsmålet och vad ni ska göra med det.
Rapporten säger helt klart att den svenska finanspolitiken har varit mycket framgångsrik under de sista åren. Det håller jag med om. Jag tror att det här är en viktig orsak till att den svenska ekonomin har klarat sig så väl under krisen. När framtida ekonomiska historiker tittar på den här krisen tror jag att de kommer att dra slutsatsen att de länder som hade en bra finanspolitik klarade sig mycket bättre under krisen än de som hade en dålig finanspolitik, som vi hade i Irland.
Det är helt klart att det finanspolitiska ramverket har spelat en mycket viktig roll för att den svenska finanspolitiken har blivit så bra. Det verkar som att finanspolitikens spelregler, det vill säga ramverket, har en mycket bredare politisk förankring i Sverige än i många andra länder. Jag tror att det är viktigt. Det skapar en trovärdighet runt finanspolitiken som ger mer spelrum i svåra situationer som nu. Jag tror att detta måste poängteras ur en internationell synvinkel.
Ramverket har givetvis flera olika delar. En viktig del är Finanspolitiska rådets oberoende granskning av finanspolitiken. Det är därför som vi är här i dag. De andra viktiga delarna är framför allt överskottsmålet och utgiftstaket som medför att finanspolitiken förs i ett mycket långsiktigt perspektiv som jag tycker saknas i många länder där man för finanspolitiken ett år i taget och inte tänker på de långsiktiga konsekvenserna av de val som man gör ett år.
Det är också viktigt att ramverket granskas regelbundet, och det är viktigt att framför allt överskottsmålet diskuteras. Jag förstår att det förs en viktig debatt om det just nu i Sverige.
Låt mig börja med att tala lite grann om prognoser. Prognoser är givetvis viktiga för all ekonomisk politik, inte bara finanspolitik. Deras roll diskuteras i kapitel 3 i rapporten. Där skriver rådet att budgetpropositionen byggde på en prognos för 2013 som avvek kraftigt från andra bedömares prognoser och att större avvikelser ska redovisas och motiveras utförligt i de ekonomiska propositionerna. Lars visade ett diagram om det där för en stund sedan.
Det är uppenbart, tycker jag, att de som för den här ekonomiska politiken måste förklara vilka antaganden som görs när prognoserna görs och hur prognoserna görs och varför de skiljer sig från andra prognoser. Jag håller med i den kritiken.
Jag tycker också att man inte ska överskatta värdet av en sådan analys. Det är mycket svårt att göra bra ekonomiska prognoser, framför allt kortsiktiga sådana. Upp- och nedgångar i konjunkturer är nästan alltid oväntade. Det är speciellt svårt för små och öppna ekonomier som den irländska eller den svenska. För dessa ekonomier är den utländska konjunkturen en mycket viktig bestämningsfaktor, men den är svår att bedöma. Dessutom förekommer det återkommande revisioner av nationalräkenskaperna som gör det svårt att bedöma ekonomins nuläge. Om vi inte vet hur ekonomin är just nu, i det här kvartalet, är det svårt att göra en prognos för nästa år.
Det är lämpligare att i stället utgå från att alla prognoser är osäkra. Jag tycker att regeringen bör klargöra hur osäkra de prognoser är som de utnyttjar när de för finanspolitiken.
Det är viktigt att man inte tittar på den mest sannolika ekonomiska utvecklingen utan på hela riskbilden. Jag tycker att det är uppenbart att konsekvensen av en oväntad konjunkturnedgång kan vara mycket värre än konsekvenserna av en oväntat stark konjunktur. Jag tror att det är en väldigt stor risk att man underskatter osäkerheten i ekonomin och att man underskattar riskerna med finanspolitiken. Det är någonting som vi har lärt oss en hel del av på Irland.
Jag stal den här bilden från The Irish Fiscal Advisory Council som är Finanspolitiska rådets motsvarighet i Dublin. Jag tycker att det är bra att ha ett finanspolitiskt råd, så vi etablerade ett eget råd för några år sedan.
Här ser ni deras prognos för budgetutfallet för 2013, 2014 och 2015. Som ni kan se är det hemska siffror. År 2012 hade vi ett underskott på 7,6 procent av BNP. Det förväntas falla under de kommande åren, men det är en väldigt stor osäkerhet här, och den kommer från osäkerheten i konjunkturutvecklingen. Det kan man inte bedöma. Givetvis kan det gå mycket bättre än vad man tror. Det är mycket möjligt att vi är nere på 0 någon gång 2014, men det är också mycket möjligt att vi är kvar vid 8 procent 2015. Det är viktigt att man tänker på det här när man för finanspolitiken.
Det här är samma graf men för skuldkvoten. Vi är nu uppe i ungefär 120 procent i år. Med lite tur kommer vi kanske ned i 110 procent 2015. Har vi mycket tur kommer vi kanske ned i 100 procent. Har vi otur kan vi vara uppe i 140 procent. Givetvis betyder det här mycket när man sätter finanspolitiken nu. Det är helt klart att i Irland är det bättre med en lite stramare politik än en mer expansiv politik, för riskbilden är sådan att om det går fel kan det verkligen gå fel.
Jag byggde en egen liten ekonometrisk modell över helgen. Själva siffrorna och prognoserna ska ni inte alls tro på. Det tog mig kanske två timmar nu i helgen att göra. Men själva idén att man ska ha en sådan här prognos någonstans i propositionerna och i Finanspolitiska rådet tror jag är viktig. Jag kommer att återkomma till den här bilden senare när jag diskuterar risken för en bostadsprisbubbla. Det här är alltså bara en illustration, och siffrorna betyder ingenting alls.
Nästa ämne som jag vill tala om är behovet av att stresstesta finanspolitiken. Det är en debatt i Sverige nu om bostadspriser och hushållens skuldsättning och om det föreligger en prisbubbla på bostadsmarknaden. Ur internationellt och historiskt perspektiv är kraftiga fall på tillgångspriser, framför allt bostadspriser, en mycket viktig orsak till att olika länder har haft graverande finanspolitiska problem och skuldkriser.
Irlands ekonomiska problem orsakades av en sådan här bubbla som sprack, och plötsligt började huspriserna att falla. Finanspolitiken var alldeles för expansiv under tiden för bubblan. Framför allt olika avdragsmöjligheter blåste upp bubblan ytterligare. Skuldkvoten i Irland, som vi snart ska titta på, var mycket låg. Man överskattade ekonomins motståndskraft mot ett kraftigt fall på bostadspriserna.
Vad vi har lärt oss i Irland är att bubblan hade tre effekter på finanspolitiken. Först minskade skatteintäkterna. BNP har fallit nästan 20 procent, och det innebär att skatteintäkterna också har fallit ungefär 20 procent. Bankerna behövde stora kapitalinskott. Vi har nu pumpat in 64 miljarder euro i bankerna i Irland. BNP i Irland är ungefär 150 miljarder euro, så det är nästan 40 procent av BNP som det här har kostat fram till nu. Givetvis ökade transfereringarna något, men den effekten har faktiskt varit mycket mindre i jämförelse med de andra effekterna.
Det är intressant att jämföra utvecklingen i Irland och Sverige under krisen. Jag ska göra en liten fördjupning i den irländska krisen och bostadsbubblan i Irland och se vad konsekvenserna av detta var för finanspolitiken. Jag vill poängtera att det inte alls var klart i den irländska debatten 2007–2008 att bostadspriserna var för höga. Det hör till sakens natur. Bostadspriserna ligger på en nivå för att det är många som vill köpa på den nivån och andra som vill sälja. De här två faktorerna balanserar varandra. Det var alltså inte alls klart att bostadspriserna var för höga. Man kan alltid finna goda argument för varför priserna ligger på rätt nivå just nu.
Bankerna bedömdes ha en mycket bra motståndskraft mot turbulensen på bostadsmarknaden. Det låter nästan fantastiskt sett ur dagens perspektiv. Man kan alltid finna bra argument för varför bankerna är solida.
Här kommer då lite grann om Sverige och Irland. Den röda linjen visar vad som händer i Irland. Vi hade en mycket stor bostadsbubbla som sprack, och priserna har nu fallit ungefär 50 procent. Det är rätt intressant med tanke på att folk sade att priserna låg på rätt nivå innan krisen. I Sverige har utvecklingen varit mycket mer positiv, som ni vet. Den här bilden visar kommersiella fastighetspriser. Det här är i reala termer, så de kommersiella fastighetspriserna har också fallit väldigt mycket.
Konsekvensen av den här bubblan var givetvis en kollaps i bruttonationalsproduktens tillväxttakt och framför allt en enorm ökning av arbetslösheten som ökade från ungefär 4 procent under bubblan till 14 procent. Den har just börjat vända nu. Jag tror att vi kanske är nere i 13,8 procent eller något sådant. Arbetslösheten ökade alltså med tio procentenheter. I princip alla som arbetade i bostadsbranschen och i relaterade branscher har förlorat jobbet. Det är väldigt många, framför allt unga män som inte är speciellt välutbildade, som har förlorat jobbet. Det kommer att ta lång tid innan de kan absorberas av arbetsmarknaden igen.
Somliga säger: Irland är inte så problematiskt, för folk emigrerar ju. Det är ju rätt. Vi har en kraftig migration – folk flyttar till Kanada, Nya Zeeland och Australien. Det är helt rätt, men tyvärr lämnar de statsskulden hemma, så den får de andra betala.
Konsumtionen har givetvis fallit mycket. Folk noterar det verkligen. De känner hur dåligt det har gått i ekonomin, för realkonsumtionen har i princip fallit fem år i rad, vilket är väldigt sällsynt. Konsumtionen varierar oftast inte från år till år, men nu har den i princip varit negativ i fem år i rad.
Den här bilden visar statens finansiella sparande. År 2010 hade vi ett budgetunderskott på ungefär 33 procent av BNP. Det var alltså en kris som ingen hade väntat sig alls. Jag skulle tro att ungefär 20 procent av BNP här var bankstödet det året. Resten var helt enkelt en kollaps av skatteintäkterna när den enorma lågkonjunkturen startade. Det var ingen alls som väntade sig att det här skulle kunna inträffa.
Om vi nu tittar på det konjunkturjusterade sparandet ser vi problemet där direkt. Vi hade en enorm högkonjunktur i Irland, men det konjunkturjusterade sparandet var negativt eller låg 2006 på 0, och finanspolitiken var alldeles för expansiv under tiden för bubblan. Sedan har vi nu haft en enorm försämring här, och nu försöker regeringen minska budgetunderskottet och har gjort en massa förändringar i finanspolitiken.
Skuldkvoten låg på 25 procent innan krisen. Man tyckte att det här inte kunde vara några stora problem, för vi hade en så enormt låg skuldkvot. Fem år senare ligger den nu på 120 procent, så det kan gå väldigt snabbt om man har en sådan här bostadsbubbla. Det måste man tänka på. I Sverige är den här bruttoskuldkvoten i år 37,1 procent eller något sådant.
I rapporten anser rådet att de svenska bostadspriserna kan vara något övervärderade men bedömer att risken för en stor och abrupt priskorrigering är begränsad.
Först vill jag poängtera att en stram finanspolitik är mycket viktig om det föreligger en risk för en prisbubbla. Jag kan inte alls bedöma om så är fallet i Sverige. Men om man tror att så är fallet bedömer jag att man ska ha en stram finanspolitik. När det gäller diskussionen om det ligger en bubbla här eller ej i Sverige tycker jag att man ska ha en lite stramare finanspolitik. Så den här kritiken att finanspolitiken kanske skulle vara mer expansiv i år tycker jag nästan är oförenlig med det faktum att det kan finnas en bubbla.
En stram finanspolitik är mycket mer effektiv i att begränsa en sådan här prisbubbla. Den är mycket mer effektiv än penningpolitiken, vill jag poängtera.
Det är svårt att bedöma vilka faktorer som är fundamentala för bostadspriserna. Även om man vet vilka de här faktorerna är kan de snabbt förändras från en vecka eller en månad till nästa. Jag tycker att man ska utgå från att prisfall alltid kan inträffa. De är nästan alltid oväntade. I stället för att göra en prognos med frågeställningen om priserna kommer att falla tycker jag att det är bättre att fråga vad som händer om priserna skulle falla och vilka konsekvenserna blir för det finansiella sparandet. Jag tycker att finanspolitiken bör stresstestas.
Jag tycker att det vore värdefullt med en diskussion i rapporten först och främst om strukturen av skattesystemet gör att skatteintäkterna är speciellt känsliga för ett fall i bostadspriserna. Så var fallet i Irland. Skattesystemet hade byggts om under tiden för bubblan, så inkomstskatterna hade minskat och i stället kom mycket av skatterna från bostadsbranschen.
Jag tycker att det skulle vara en diskussion i rapporten om vad som händer med finanspolitiken om man har ett 20-procentigt fall i bostadspriserna. Jag tycker också att man skulle ha en diskussion om vilka konsekvenser det blir om hushållen börjar minska på sina lån och börjar spara mer. Det kommer förmodligen att leda till en lågkonjunktur, och det kommer att medföra lägre skatteintäkter. Vad innebär det för finanspolitiken?
Jag gick tillbaka till min enkla lilla modell som jag visade tidigare – den som jag satt och lekte med två timmar i söndags morse – och så frågade jag mig vad som händer med finanspolitiken om bostadspriserna faller 5 procent fyra år i rad. Det var det tankeexperiment som jag gjorde. Man får ett rätt kraftigt negativt budgetutfall under några år, ned till kanske –4 procent eller något sådant. Siffrorna ska ni inte alls tro på, men idén att man måste göra en sådan här analys tror jag är viktig. Man måste ha en riktig modell, och det finns säkert flera som kan utnyttjas.
Låt mig avsluta med några ord om överskottsmålet. Jag tycker att överskottsmålet är mycket viktigt för finanspolitikens trovärdighet och därför för finanspolitikens effektivitet. Med ett sådant här överskottsmål säger folk: Vad som än händer med finanspolitiken i år eller nästa år har det ingen effekt alls på dess långsiktiga utformning. Jag tror att det är viktigt att folk tänker på det sättet.
Givetvis måste man vid något tillfälle ompröva det här målet. Staten kan ju inte ha obegränsade tillgångar. Det är för tidigt att göra så nu. Skuldkvoten är enligt min mening för hög när den är 37–38 procent, men vid något framtida tillfälle bör detta studeras.
Rådet bedömer i rapporten att överskottsmålet inte kan nås. De poängterar att i genomsnitt har överskottet varit ungefär 0,8 procent de sista tio åren. Det innebär att finanspolitiken under en tioårsperiod har varit ungefär 2 procent för expansiv. Det är svårt att finjustera finanspolitiken så exakt, så jag delar inte bedömningen att det här är ett viktigt problem. Man har varit så nära det här målet, och med tanke på hur svårt det är att föra finanspolitik tycker jag 0,8 procent är helt okej.
Ordföranden: Tack så mycket för det, professor Stefan Gerlach som alltså är här främst i egenskap av extern akademiker med bland annat erfarenhet från Tyskland. Jag måste säga att det är intressant att det råkar vara så att du just nu verkar i en liten, öppen ekonomi. Det var intressanta jämförelser som du gjorde mellan Sverige och Irland.
Rapporten är formellt ställd till regeringen, och därför ska vi ge regeringen tillfälle att kommentera rapporten och de här inläggen innan vi går in på frågor och kommentarer från utskottets ledamöter. Varsågod, finansministern!
Finansminister Anders Borg (M): Låt mig börja med att säga att detta är en viktig rapport. Vi har haft Finanspolitiska rådet nu under ett antal år, och det här är en central del av processen för att vi ska få en trovärdighet kring finanspolitiken. Med ökad öppenhet och ökad tydlighet kring ramverk och mål får man större förtroende och större trovärdighet som också bör öka möjligheten att upprätthålla en långsiktig uthållighet med mindre variationer i arbetslöshet och sysselsättning och kanske också en viss möjlighet att föra en mer aktiv struktur- och stabiliseringspolitik.
Finanspolitiska rådets huvudslutsats är att vi har haft en i huvudsak väl avvägd finanspolitik som har varit förenlig med långsiktigt hållbara finanser. Det där är den grundläggande frågeställning som rådet har att förhålla sig till och som jag måste fundera över ständigt: Är det här en väl avvägd finanspolitik eller inte?
Jag ska villigt erkänna att det här har varit svåra avvägningar. Rådet påpekar att hade vi sett ett kraftigare fall i efterfrågan hade det varit rimligt med en större finanspolitisk expansion. Detta ligger mycket i linje med hur vi tänkte. Vi såg att det var en kraftig uppbromsning i den internationella konjunkturen, och samtidigt har Sverige ett långsiktigt konkurrenskraftsproblem med fallande exportmarknadsandelar i en globaliserad värld, och den processen kommer att fortgå. Då valde vi givet den riskbild där vi såg mörka moln torna upp sig över Europa att lägga en relativt expansiv budget med i storleksordningen 25 miljarder i åtgärder, men vi valde en inriktning som handlade om infrastruktur, forskning, utveckling och bolagsskatt som vi bedömer är det som långsiktigt kan bidra till en något starkare konkurrenssituation.
Sedan ska jag också säga att i vår planering låg att vi hade räknat igenom och förberett – det gör vi alltid, men vi hade gjort det ytterligare ett varv den här gången – möjligheten att tillföra kommunpengar, möjligheten att expandera Ams-åtgärder eller möjligheten att göra någon typ av lättnad på skattesidan för att få upp konjunkturen. Det hade jag tyckt var rimligt att göra om vi hade trott att vi var på väg ned mot en negativ tillväxt eller en kraftig ökning av arbetslösheten.
Nu blev det en inbromsning och ett svagt år, och vi har ett svagt år även i år. Men det här får man säga var en rimlig avvägning mellan att ha säkerhetsmarginaler och att samtidigt stötta återhämtningen.
Vi har ett läge där vi har ett stort förtroende för finanspolitiken,en låg skuld, låga räntedifferenser och en hög grad av långsiktig hållbarhet. Jag kommer att argumentera för att det här är ett läge där man bör kunna använda finanspolitiken för att motverka variationer i konjunkturen och hålla tillbaka arbetslösheten. Vi ska vara medvetna om att en lång period av svag konjunktur med öppet outputgap och lågt resursutnyttjande medför kostnader i termer av att arbetslösheten riskerar att bita sig fast. Det faktum att vi har haft en lång period av outputgap talar för att man kanske bör ha lite större vikt vid den typen av kostnader.
Jag har hållit på med ekonomisk politik under många år. Det har tagit väldigt lång tid för Sverige att etablera den här trovärdigheten. Så sent som vid Rysslandskrisen 1998 och för den delen it-kraschen 2001 fanns det en trovärdighetskris som ledde till allvarliga begränsningar. Man kan kanske säga att 2008 var vi själva oroliga för att vi skulle få ett väsentligt större underskott. Vi hade en prognos på att gå mot 4 procents underskott 2010, men våra egna kalkyler sade att med gamla traditionella samband mellan outputgap och underskott hade det inte varit otänkbart att vi hade gått mot 6–7 procents underskott i ett sådant läge. Även då kände man att det fanns en viss osäkerhet om hur konjunkturkänsliga de offentliga finanserna skulle vara. Med en så pass liten skuld som vi har och en så pass stor trovärdighet den har dessutom relativt sett förbättras tycker jag att vi kanske har en lite större frihetsgrad nu.
Jag delar naturligtvis bedömningen som görs här att vi har haft en relativt framgångsrik finanspolitik. Vi har haft en bättre BNP-tillväxt än de flesta andra länder. Ackumulerat har Sverige haft en tillväxt på 8,6 procent sedan 2006. Det kan jämföras med två mycket framgångsrika länder som Tyskland och Finland. I Sverige är ökningen av BNP nästan 6 procent större än i Finland. Detta återspeglas i väsentligt bättre reallöneökningar än i de flesta andra länder. Vi har haft ett finansiellt sparande som är relativt starkt, och vi har nu en låg bruttoskuld.
När man diskuterar utformningen av finanspolitik i Europa kan man hävda att det finns ett utrymme och en möjlighet för länder i Nordeuropa att göra något mer för att stötta konjunkturen. Jag delar nog den uppfattningen, men då ska man komma ihåg att ett land som Tyskland har en skuld på 80 procent och ett land som Frankrike en på 90 procent. Sveriges är på 40 procent.
Även i termer av arbetsmarknadsutveckling har Sverige klarat sig relativt väl. Vi har faktiskt passerat Nederländerna när det gäller arbetskraftsdeltagande under krisen och ligger nu i topp.
Vi har en väldigt låg långtidsarbetslöshet både för unga och för vuxna. Den har gått upp, vilket naturligtvis är besvärligt, men i relativa termer har vi fortsatt en begränsad långtidsarbetslöshet, och vi har haft en ganska god sysselsättningsutveckling, nästan 4 procents ökning. Det kan jämföras med två andra relativt framgångsrika länder på arbetsmarknaden som Finland och Danmark som har haft nolltillväxt när det gäller sysselsättningen. Danmark har till och med haft ett stort fall.
Vad ska man då göra? Jag ska börja med att säga att jag delar rätt många av rådets slutsatser i fråga om prognoser. Vi har nog skäl att mer utförligt diskutera våra egna prognoser i relation till andra bedömares och understryka att det finns en osäkerhet, och vi bör nog titta på både inkomst- och utgiftsrisker. Det är rekommendationer från rådet som vi ska försöka inarbeta i höstens budgetproposition.
Samtidigt ska jag säga att efter många år som prognosmakare ligger jag väldigt nära Stefan Gerlachs syn på prognoser: De är naturligtvis bra och ska göras, men de är mycket osäkra. När vi utformar politiken är det den samlade bedömningen som ligger till grund. Till exempel såg vi i höstas så pass allvarliga nedåtrisker att vi valde att vidta väsentligt mer omfattande åtgärder än till exempel KI och många externa bedömare vid det tillfället trodde var rimligt.
Jag ska försöka ägna min energi i dag åt att argumentera för att vi har fört en väl avvägd politik och att vi har en del manöverutrymme framåt.
Utifrån rådets formulering att vi inte har uppfyllt överskottsmålet skulle man kunna fråga sig om vi har fört en alltför expansiv finanspolitik i Sverige och om vi nu bör strama åt den. Mitt svar på båda de frågorna är nej. Om något så låg vi i beredskap för att vidta ytterligare åtgärder om det hade visat sig vara nödvändigt. Min uppfattning är att vi inte bör strama åt finanspolitiken under de kommande åren, utan vi bör använda den trovärdighet vi har för att långsamt komma tillbaka till överskottsmålet på 1 procent i den takt som resursutnyttjandet och det ekonomiska läget tillåter. Vi ska alltså tillbaka till 1 procent när ekonomin åter har normaliserats.
Jag vill inte göra semantik av detta, men det faktiska överskottet är inte 1 procent, utan vi har ett underskott. Min hypotes eller bild och min uppfattning är att den här politiken samtidigt ligger väl i linje med tankeramen för överskottsmålet. Enligt min uppfattning säger oss ramverket för överskottsmålet att vi har ett lågt resursutnyttjande, en hög grad av långsiktig hållbarhet och en varaktig period av hög arbetslöshet. Då bör finanspolitiken bidra till att stötta konjunktur- och stabiliseringspolitiken. Målet är formulerat som 1 procent över konjunkturcykeln, inte av en slump utan därför att det ska ge ett ramverk där vi också har en möjlighet att så att säga luta oss mot vinden.
Min hypotes är att vi i detta läge bör avvika från den målsatta nivån, och detta av två skäl. Om det visar sig att konjunkturen blir svagare än vi trott ska vi tillåta avvikelser. Då ska automatiska stabilisatorer tillåtas verka. Vi ska inte strama åt politiken i ett läge där arbetslösheten antingen är hög eller ökar.
Osäkerheten med prognoser och utfall är jättebekymmersam här. I den internationella debatten använder man ibland Sverige som exempel på ett land som inte har stimulerat och därför har varit framgångsrikt. Jag delar inte riktigt den bedömningen. Vi planerade för ett underskott på 4 procent. Det visade sig att det blev noll, därför att vi hade en så pass mycket starkare utveckling av framför allt sysselsättningen. Det stora fall på 4 procent som vi trodde skulle komma kom aldrig. Skatteintäkter respektive utgifter fick då stora effekter.
Jag skulle nog säga att när man har en så pass svag internationell efterfrågan som vi har ska man kunna avvika nedåt med ett visst underskott.
Jag anser att om det är någon slutsats vi ska dra av den här krisen är det att man bör föra en aktiv finanspolitik. I lägen där banksystemen i Europa är pressade, det finns risker på skuldsidan och penningpolitiken kanske binds av en väldigt låg inflation är det troligt att man kan föra en mer aktiv finanspolitik för att hantera den situationen. Detta är särskilt relevant för Sverige och andra länder i Europa, som också har grundläggande strukturproblem som bör hanteras. Då bör den stabiliseringspolitiska inriktningen i finanspolitiken också adressera de långsiktiga problemen.
Tanken med målet är inte att vi ska strama åt finanspolitiken i ett läge med lågt resursutnyttjande, utan att vi ska kunna ha en kontracyklisk politik, givet ramen för att vi ska ha hållbarhet i våra offentliga finanser. Då får man göra en samlad bedömning.
Jag ska inte upprepa all den kritik jag tidigare framfört mot våra egna indikatorer som har tillkommit under den tid jag har varit finansminister, men om man har en indikator som blickar tio år bakåt eller en indikator som tar med de tre senaste och de tre kommande åren och alla eller huvuddelen av de åren utgörs av år med lågt resursutnyttjande är det naturligtvis inte rimligt att man ligger på 1 procent. Man kan notera att 14 av de 16 år rådet tittar på är år med öppet outputgap. Då är det också rimligt att man tar in det i bedömningen.
Det här är hur jag ser på tankeramen för konjunkturcykler och överskottsmål. Vi har ett lågt resursutnyttjande och därmed ett underskott. Vi ligger alltså inte på 1 procents finansiellt sparande. I takt med att ekonomin normaliseras går vi tillbaka till 1 procents sparande. Om man har en hög grad av trovärdighet och det har varit en långvarig lågkonjunktur med större risk att arbetslösheten biter sig fast tycker jag att man bör föra tillbaka det faktiska sparandet till överskottsmålet, i ett tempo som också tar in att kostnader för hög arbetslöshet och annat kan uppstå.
För att försöka tydliggöra svårigheter och bedömningar här vill jag använda fyra bilder.
Sverige hade i början av 90-talet en väldigt hög skuld. Vi hade hög realränta och större volatilitet i våra inflationsförväntningar och räntedifferenser till omvärlden. De socialdemokratiska och de borgerliga regeringarna genomförde från början till mitten av 90-talet en väldigt omfattande sanering på nära nog 15 procent av BNP. Denna omfattande sanering av de offentliga finanserna gav oss en trovärdighet i termer av att räntedifferensen mot Tyskland i princip försvann under de åren. Samtidigt kan vi förstå att man under 1995–1999 kanske upplevde att det fanns risker, eftersom man fick en del tillbakafall.
Då är första frågan: Har vi verkligen haft ett öppet outputgap under så här många år? Är det rimligt att, som till exempel KI, säga att outputgapet egentligen borde vara noll i genomsnitt och att man därför inte kan ha så här långa perioder av lågt resursutnyttjande? Jag skulle inte dela den bedömningen. När det gäller BNP-gap och inflation ser vi att inflationen i genomsnitt under dessa år har varit 1,7 procent.
Det yttersta måttet på vad vi har för resursutnyttjande är hur priser och löner utvecklas. Sedan kan man mäta det på tusen olika sätt; jag har själv varit inblandad i det arbetet när jag var på Riksbanken och vet hur futila ansträngningarna är att förbättra dessa mått. Det är någonting man alltid gör, men det blir aldrig speciellt bra.
Man kan notera att vi nu har haft en period där inflationstakten i Sverige har avtagit sedan i princip 2005. Om man har ett lågt resursutnyttjande ska prisstegringstakten avta, och det finns mycket som tyder på att vi har ett lågt resursutnyttjande. Det är min bestämda uppfattning att vi har haft det.
Det blir ibland lite paradoxalt att diskutera resursutnyttjande. Sverige har alltså haft en årlig BNP-tillväxt på i genomsnitt 2,7 procent. Det är väl i linje med vad de absolut bästa industriländerna har haft. Att en utvecklad ekonomi har en så hög tillväxttakt som 2,7 procent under en så lång period som 20 år är en mycket intressant observation.
Hur förklarar man då att man kan ha både ett lågt resursutnyttjande och den bland industriländerna starkaste tillväxten? Det beror på flera saker. Vi hade ett väldigt lågt resursutnyttjande i initialläget efter 90-talskrisen. Men då ska man komma ihåg att den bristande trovärdigheten gjorde att politiken i början av 90-talet kanske initialt var något för åtstramande. Man var överambitiös med att återvinna förtroendet. Men det allra mest centrala är att det inte är efterfrågan och resursutnyttjande som på lång sikt bestämmer tillväxten, utan det gör den fundamentala produktionsförmågan och den potentiella BNP-tillväxten.
När man i Sverige jämför 70- och 80-tal, 90-tal och de senaste 20 åren ser man att det skett enormt mycket som talar för att vi har höjt den genomsnittliga potentiella tillväxten och kanske även BNP-nivån. Vi har alltså kunnat ha relativt hög tillväxt därför att vi har gjort relativt många reformer, som också har ökat ekonomins produktionsförmåga och fört in ytterligare resurser på arbetsmarknaden.
Potentiell BNP har alltså ökat. Det kan också vara så att ökad flexibilitet i ekonomin har minskat inflationsbenägenheten och att en inflation ungefär i linje med målet under lång tid har stabiliserat inflationsförväntningarna. Om vi tänker i termer av en skuldekvation – hur mycket BNP-tillväxt och realräntor vi har och hur hög skuld vi har i initialläget är det viktigt att komma ihåg att det då inte är resursutnyttjande vi tittar på utan realräntor, real BNP respektive initial skuldnivå. Med en lägre skuldnivå,en relativt god genomsnittlig BNP-tillväxt och relativt låga realräntor har vi alltså fått rätt stora förskjutningar i hur dynamiken för långsiktig hållbarhet ser ut. Det tycker jag att man bör ta som utgångspunkt för denna diskussion.
Vad ska man då göra när man har ett underskott? Jo, säger rådet, då ska vi presentera en plan som visar hur vi gradvis kommer tillbaka till målet. Jag delar bedömningen att det är vad en regering i det läget bör göra. Men jag vill peka på att detta enligt min uppfattning är det vi gör. Vi gör en prognos där vi räknar med att finansiellt sparande kommer tillbaka till 1,7 procent mot slutet av prognosperioden.
Sedan måste man naturligtvis alltid ta ställning till varför vi ser avvikelser i det finansiella sparandet. Skulle man se en långsiktigt stigande utgiftstendens eller fallande inkomstutveckling har man nog större skäl att bli orolig än om man kan se att detta i huvudsak beror på en tillfällig internationell konjunkturavmattning. Det är också den bedömning jag gör.
Den grundläggande utgångspunkten är att sunda offentliga finanser möjliggör en finanspolitik som inte begränsar återhämtningen. Vi ska alltså inte under en period av lågt resursutnyttjande strama åt finanspolitiken. Därmed skulle jag säga att för år 2013–2014 bör finanspolitiken vara neutral till expansiv, inte åtstramande. Ska vi välja bör vi hellre välja expansiv än neutral. Detta skulle jag säga gäller både 2014 och 2015. Bortom 2016, när resursutnyttjandet stiger, bör vi kanske ligga mer mot neutral, och under 2018 bör vi vara åtstramande. Så bör sekvenseringen se ut.
Sedan kan vi naturligtvis behöva ändra det beroende på om vi får en högre eller en lägre tillväxt. Får vi en kraftigare återhämtning får vi naturligtvis vara mindre expansiva redan 2015 och kanske till och med vara åtstramande 2016. Men i grund och botten har vi en plan där vi ser oss ta oss tillbaka till 1 procents överskott.
Man ska komma ihåg att det i Sverige sker en automatisk förstärkning av de offentliga finanserna. Den har två baser. Den ena är att vi tar ut alla skatter som procentsats på inkomster och underliggande skattebaser. När de stiger ett år ackumuleras en högre BNP-nivå, och det är på den högre BNP-nivån vi sedan tar ut skatterna. När tillväxten så småningom börjar överraska på uppsidan får det ackumulerade rätt stora effekter över åren. Det är alltså inte bara förstaårseffekten som kommer utan andra-, tredje- och fjärdeårseffekten. Har man sedan ett par år av lite högre tillväxt blir dessa effekter relativt snabbt stora.
Jag hade den här synpunkten förra gången, men jag vill faktiskt lägga väldigt stor vikt vid den. Det sägs ibland att Sverige inte är hundraprocentigt indexerat överallt, och att det är ett problem att vi inte, som KI vill göra, har tagit med alla tänkbara politiska förändringar i beräkningen av våra utgiftssystem och eventuella framtida reformer på kommunsidan och uppskrivningar av olika transfereringar. Jag vill starkt argumentera emot detta. Jag levde i budgetförhandlingar på 90-talet när vi ständigt sprang efter indexeringar. Efter de breda uppgörelser som gjordes mellan Socialdemokraterna och den dåvarande borgerliga regeringen åkte vi i praktiken fortfarande uppåt i utgiftssiffrorna eftersom vi kämpade mot alla dessa automatiska indexeringar.
Det har funnits en långvarig tendens mot en stigande offentlig utgiftsandel. Den har många orsaker, men en av orsakerna tror jag har varit att basscenariot inför varje budgetförhandling redan har gjort att utgiftsnivån har åkt upp relativt kraftigt.
Vi hade för 20 år sedan en rätt omfattande debatt om inkrementella budgetprocesser, nollbasbudgetering och så vidare. En av huvudslutsatserna var att om allting är indexerat finns det inget utrymme för politik. Det finns inget utrymme att förhandla och göra omprioriteringar. Det är ett demokratiskt problem om hela politiken förvandlas till ett indexeringssystem utan någon möjlighet till omprioriteringar. Därtill skulle jag argumentera för att det förmodligen leder till att man får en sämre effektivitet i sina offentliga utgifter.
Kommissionen har använt ett sätt att beräkna effektiviteten i offentliga utgifter där hänsyn tas till hur mycket man spenderar på utbildning, forskning och infrastruktur. Man väger också in ett antal outputmått – hur mycket patent, forskning, utbildningsresultat, konkurrenskraft och andra index man får.
Den bilden tyder på att de nordiska länderna med lite stramare budgetmodeller – och jag tror att detta särskilt gäller för Sverige – har en möjlighet att omprioritera. Vi får varje år en möjlighet till en automatisk åtstramning på ungefär 0,6–0,7 av BNP. Om man lägger tillbaka en del av det på det man bedömer som de allvarligaste samhällsproblemen, kanske utbildning, kanske infrastruktur, och gör det varje år under en längre tid då får man med relativt små förändringar förmodligen en bättre utgiftsnivå. Jag tror att det faktum att vi i Norden har bättre och välstrukturerade offentliga finanser är ett viktigt skäl till att vi klarar av att ha högre skatter än många andra.
Jag tror inte att vi ska jobba med den konstiga idén om att vi ska ha en politik som vi räknar på, som inte är beslutad av Sveriges riksdag, och en annan politik som de facto har beslutats enligt propositioner i riksdagen, utan jag tycker att utgångspunkten för budgetprocessen ska vara riksdagsbesluten, fattade av de folkvalda. Det måste vara utgångspunkten i våra budgetförhandlingar. Jag vill väldigt starkt varna för att börja med den automatiska uppräkningen.
När det kommer delegationer till Sverige eller jag deltar i internationella sammanhang är det här en av de saker som de allra flesta finansministrar och finansdepartement funderar på att titta på för att komma till den ordning vi har. Jag vill starkt varna för idén om att vi ska gå till överindexering av alla våra offentliga system.
Jag ska vara kortfattad på de övriga punkterna. Jag bara noterar när det gäller den sänkning som vi gjorde av bolagsskatten att vi kanske tog i lite mycket när vi sade att det var den mest skadliga skatteformen, även som vi hänvisade till OECD. Trots det väldigt hårda påståendet landar rådet i att givet de underlag vi har är det ungefär den bedömningen man får göra. Bolagsskatten är alltså en av de allra skadligaste skatterna. Vi vet att när man gör internationella investeringsbedömningar och när man jämför länders konkurrenskraft spelar bolagsskatten en stor roll. Det här är den bedömning som kloka finansministrar – jag ska inte nämna partifärgen – i Finland, Danmark och Norge – också förefaller göra. Det här är en central del i att skapa förutsättningar för framtida jobb. Det faktum att Norden tillsammans med Storbritannien har gjort detta tror jag är bra för hela vår region.
När det gäller inkomstfördelningen är det egentligen bara en central slutsats man bör påpeka. Hade man sagt att vi ska genomföra en kraftig omläggning av arbetsmarknadspolitiken där vi förstärker arbetslinjen, kraftigt ökar drivkrafterna för arbete – alltså 15 procents nedgång under de senaste tio åren i Sverige i marginaleffekterna för en medelinkomsttagare – och gör en omfattande omstrukturering av sjukförsäkring, a-kassa, arbetsmarknadspolitik, då tror jag att väldigt många skulle ha sagt att det finns en stor risk för kraftigt ökade inkomstskillnader. Skulle man därtill säga att vi ska gå igenom den värsta ekonomiska krisen sedan depressionen tror jag att väldigt många skulle ha haft hypotesen att vi kommer att få en kraftig ökning av inkomstskillnaderna i landet.
Det är ur det perspektivet i det närmaste förvånande hur små ökningar av Ginikoefficienten som vi har upplevt i Sverige. Vi har alltså klarat av att bryta en tendens mot stigande inkomstskillnader under en period av kraftiga strukturreformer och en internationell lågkonjunktur. Det är intressant att notera att när IMF granskar arbetsmarknad i sin Jobs and Growth Study är det Brasilien och Sverige som lyfts fram som avvikande exempel därför att vi har lyckats bryta en tendens mot ökande inkomstskillnader.
Jag tycker att man ska vara försiktig med den typen av påståenden att det går att minska inkomstskillnader med jobbskatteavdrag. Man kan göra kraftigt arbetsutbudsstimulerande reformer utan att öka dem. Det är i sig väldigt intressant. Sedan kan vi ha en liten diskussion om de olika beräkningsmetoderna, där vi kanske inte riktigt delar rådets uppfattning.
När det gäller Ginikoefficienten och, kanske ännu viktigare, den grupp som har låg materiell standard, ligger Sverige i botten. Det gäller också barnfamiljer, den andel av befolkningen som har barn och som har svårt med de dagliga nödvändigheterna. Där ligger Sverige väldigt väl till. Det här återspeglas naturligtvis i att Unicef till exempel konstaterar att Sverige och Island har de minsta riskerna för barnfattigdom av de utvecklade länderna. Vi har alltså under krisen inte sett en ökning av andelen med låg materiell standard, utan tvärtom har den minskat.
Låt mig avslutningsvis säga två saker om fördelning och jobbskatteavdrag. Det vi nu kan konstatera är att rådet igen påvisar att det finns betydande sysselsättningseffekter. Det har funnits en diskussion inom den allmänna debatten att det kanske finns avtagande sysselsättningseffekter av jobbskatteavdrag. Det skulle med stor sannolikhet strida mot väldigt mycket ekonomisk teori vi har, eftersom Sverige även efter alla dessa skattesänkningar är ett land med relativt sett stora marginaleffekter. Det rimliga är att tro att avkastningen av sänkta marginaleffekter är större i länder med stora marginaleffekter, givet att allt annat så att säga är rimligt och väl avvägt.
Samtidigt skulle jag säga att det finns en fara med att bara diskutera jobbskatteavdraget i termer av inkomstfördelning. Jag tror att det är ännu viktigare att diskutera i termer av välfärdsfördelning. Vi fick en ordentlig genomgång i Välfärdskommittén, som leddes av Joakim Palme och där man landar i att det bästa fördelningsmåttet är vilken tillgång till resurser att förändra och påverka sitt liv en människa har. Då spelar det till exempel stor roll vilken tillgång man har till utbildning, sjukvård, barnomsorg och sådant. Det är det som gör att Sverige, när man tittar på Ginikoefficienten justerad för välfärdstjänster, åker ned till den allra lägsta nivån. Detta gäller särskilt för jobbskatteavdrag av ett mycket specifikt skäl. Om vi tror att ett jobb är viktigt i sig för att man får arbetskamrater, man får stolthet i att ha egen försörjning och kan uträtta saker, då omfördelar, även vid sidan av inkomstfördelningen, en sådan här åtgärd livschanserna. Man får alltså större möjligheter att påverka sitt liv om drivkrafterna för arbete förstärks.
Man ska komma ihåg att det som är faran med decilmått över enskilda år är att de inte fångar rörelserna mellan länder över tiden. Det är en dynamisk åtgärd, och det talar för att man bör titta längre över tiden och egentligen med bredare välfärdsmått.
Jag vill passa på att tacka rådet för en fantastiskt bra och trevlig rapport efter en lång serie av många bra och trevliga rapporter.
Ordföranden: Vi tackar finansministern.
Fredrik Olovsson (S): Tack för intressanta föredragningar och en spännande rapport! Det är tydligt att regeringens politik har misslyckats i ett väsentligt avseende. Det är arbetslösheten som har ökat ordentligt i Sverige och som i en internationell och europeisk jämförelse är väldigt hög. Vi har högre arbetslöshet än andra nordiska länder och högre än de allra flesta nordeuropeiska länder. Vi har dessutom längre fram till de länder som har lägst arbetslöshet i EU nu än vad vi hade före krisen. Det ser man inte riktigt med det länderval som har gjorts i de föredragningar som vi har fått ta del av.
Det var en reflexion.
Jag har en fråga till Lars Jonung. När ni resonerar om den långsiktiga hållbarheten intar S2-indikatorn av viktig roll. Däri ligger ett antagande om att standarden i våra gemensamma välfärdstjänster kommer att vara oförändrad och att de brister som vi kan se i välfärden i dag inte ska åtgärdas och att vi kanske över decennier heller inte ska vilja ha det bättre helt enkelt. Kan professor Jonung säga någonting om det, alltså när det gäller dem som är intresserade av det som en önskvärd utveckling – kanske inte en trolig utveckling? Är det då inte skäl att vara ganska restriktiv med stora skattesänkningar framöver som försvagar statsfinanserna? Är det inte angeläget att det finns buffertar i systemet med ett överskottsmål?
Min andra fråga riktar sig till finansministern. Det är inte helt lätt att i föredragningen följa hur han ser på överskottsmålet, om det är uppnått eller inte, om han bryter mot det eller inte. Finansministern företräder egentligen båda uppfattningarna på något konstigt sätt. Vore det inte bättre att vara tydlig när det gäller att följa den rekommendation som rådet ger, att presentera en ordentlig plan för hur man ska komma tillbaka till målet. Finansministern säger att han har en plan, men vore det inte bra att tydliggöra det för riksdagen i ordentlig ordning?
Både rådet och finansministern berömmer sig och tycker att bolagsskattesänkningen är klok eftersom andra sänker den. Det blir ett väldigt konstigt cirkelresonemang. Man sänker den själv i Sverige och därmed tvingar fram sänkningar i andra länder, man så att säga driver race to the bottom och sedan tar åt sig äran av hur smart man var som började den processen. Det tror jag inte är särskilt lyckosamt.
När det gäller jobbskatteavdraget – och där får gärna både rådet och finansministern svara – har rådets tidigare ordförande Lars Calmfors ofta pekat på att man inte ens med de ganska optimistiska beräkningarna av sysselsättningseffekter kan räkna hem det rent ekonomiskt, därför att de skatteintäkter som kommer in till följd av sysselsättning inte uppväger de kostnader som jobbskatteavdraget för med sig – så också enligt era egna beräkningar. Det gräver långsiktigt hål i statsfinanserna och minskar utrymmet för att komma till rätta med de problem som vi ser på andra håll i samhället, till exempel i vår välfärdssektor.
Ordföranden: Jag riktar min fråga till professor Anders Björklund i Finanspolitiska rådet. Även jag vill ta min utgångspunkt i arbetsmarknadsläget och arbetsmarknaden.
Ett viktigt motiv för den förhållandevis expansiva politik som Sverige har kunnat föra och valt att föra de senaste åren är att hjälpa dem som har svagast fäste in på arbetsmarknaden i större utsträckning. Då tänker jag särskilt på de unga. I jämförelse med läget i jämförbara länder ser vi till exempel att i Tyskland är ungavuxna och medelålders ungefär lika mycket arbetslösa, men det är på ungdomssidan vi skiljer oss åt. Det motiveras ofta med skillnad i till exempel utbildnings- och lärlingssystem.
När det gäller långtidsarbetslösheten ser vi ett väldigt viktigt faktum, och det är att Sverige har en av de allra lägsta. Det är viktigt att framhäva när man är orolig för långvarigt utanförskap. Den risken är förhållandevis låg i Sverige.
Trots att det är många i den yngsta gruppen, 15–24-åringarna, som har studieplats och inte ingår i arbetskraften och så vidare – det känner de flesta som följer detta till – är det lite för svårt för de allra yngsta att komma in på arbetsmarknaden, och det är för många som inte går till jobbet på morgonen av dem som till exempel inte studerar.
Därför vill jag fråga Anders Björklund: Rådet gör ingen sakpolitisk avvägning, för det är vårt jobb. Men när rådet bedömer finanspolitikens måluppfyllelse och effektivitet, hur bedömer ni då att finanspolitiken tjänar syftet att stimulera arbetsmarknaden när det gäller ungdomar? Vad ser ni fattas eller behövs mer av för att fler av de yngsta ska komma i arbete?
Per Bolund (MP): Fru ordförande! Jag tackar för en intressant förmiddag. Min första fråga går till finansminister Anders Borg och rör hushållens skuldsättning och de höga bostadspriserna. Jag tror att hushållens skuldsättning är den största finansiella risken i Sverige, och den börjar bli akut.
Jag har tidigare frågat om det finns något historiskt exempel där en långsiktigt ökad skuldsättning inte leder till finansiell instabilitet. Ingen har ännu kunnat ge mig ett sådant exempel.
Nu är det dags att börja tänka på åtgärder i stället. Från Miljöpartiets sida har vi vid flera tillfällen sträckt ut en hand till regeringen och sagt att vi är beredda att föra samtal över blockgränserna för att hitta gemensamma lösningar på detta problem och skapa den stabilitet som både medborgarna och det ekonomiska systemet behöver.
Är finansministern beredd att ta vår utsträckta hand och inleda denna typ av samtal för att skapa trygghet för svenska låntagare?
Jag har en kommentar och en fråga till Finanspolitiska rådet. Jag är glad över att ni tar upp klimatproblematiken i rapporten. Det välkomnar jag verkligen. Jag får dock en känsla av att ni inte har tagit del av den senaste klimatforskningen som talar om att det kan bli ganska abrupta tröskeleffekter och ganska dramatiska klimatförändringar om det blir självförstärkande effekter i klimatsystemet, som kan få dramatiska effekter för både miljön och ekonomin.
Jag tycker att analysen är intressant, nämligen att detta inte föranleder några förändringar av det finanspolitiska ramverket. Man kan dock vända på diskussionen. Om man är nöjd med det finanspolitiska ramverket, vilket vi också är, varför då inte använda samma tänkande på andra politikområden, till exempel på klimatområdet? Man skulle kunna ha ett klimatpolitiskt ramverk som sätter tak för utsläppen, som kommer med kontinuerlig utvärdering och som ser till att man håller en jämn takt mot ett hållbart klimat på samma sätt som det finanspolitiska ramverket gör för en hållbar ekonomi.
Det vore intressant att höra både finansministern och Lars Jonung kommentera denna tanke.
Carl B Hamilton (FP): Fru ordförande! Mycket är sagt, och att efterklokhet är den enklaste formen av klokhet är en reflexion man kan göra då och då.
Precis som Stefan Gerlach och andra har sagt biter man sig gärna fast i de prognoser som finns. Finns det en prognos håller man sig till den, och är den fel har finansministern eller Konjunkturinstitutet gjort fel. Därför tycker jag att plymen som Stefan Gerlach lade upp om att man får tänka över hela riskspridningen är tänkvärd.
Ibland brukar jag tänka att man skulle ställa in prognosverksamheten vart tredje år för att tvinga hushåll, företag, myndigheter och alla andra att själva bilda sig en uppfattning om vad de tror, för då kommer de att tänka mycket mer på värsta möjliga utfall.
Jag har en fråga till rådet och Lars Jonung. Beträffande återhämtningsperioden och överskottsmålet säger ni att det ska vara under den konjunkturcykel som är relevant för måluppfyllelsen. En central fråga är då: Vad är relevant i detta sammanhang? Vad är den relevanta återhämtningsperioden?
Man ska inte ompröva överskottsmålet 15 månader före ett val. Olika aktörer kan drabbas av valfrossa och bli mindre kloka än annars. Men argumentet om befolkningsutvecklingen är lite skakigt, och det kan därför vara bra att ompröva målet efter valet. Det kan även finnas andra argument för det. Finansministern var ju inne på den exceptionellt långa lågkonjunkturen. Det är inte som det var tänkt.
Jag har vidare en fråga till Anders Björklund. När det gäller jobbskatteavdraget konstaterar ni att de fyra jobbskatteavdrag som införts hittills har en positiv effekt för den lägsta decilen. Med den modell vi har kan ni dock inte säga något om det femte. Modellen är helt enkelt en svart låda, och ni förstår inte riktigt vad som pågår. Men är det inte ganska sannolikt att ett femte jobbskatteavdrag skulle ha liknande effekt som de fyra tidigare? Det är väl det rimliga.
Lars Jonung: Fredrik Olovsson ställde frågan om den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna. Här använder vi oss av en mycket teknisk konstruktion, den så kallade S2-indikatorn. Ett skäl till att vi använder den är att alla andra länder också har den. Vi vill alltså följa S2-indikatorn för att ha den internationella jämförbarheten.
Fredrik Olovsson frågade också vad vi ska använda de starka offentliga finanserna till. Ska de användas till skattesänkningar eller utgiftsökningar? Det är en fråga som rådet inte tar ställning till, för det är riksdagens valda politiker som ska bestämma hur vi ska använda de starka offentliga finanserna.
Rådet ger inga råd och säger att det är bra med sänkta skatter och höjda utgifter. Vi kanske noterar att dagens regering liksom framtida regeringar kommer att göra bäggedera, höja utgifterna och sänka skatterna. Det är dock ingen fråga för rådet, utan vår uppgift är att se om den politik som regeringen bedriver är långsiktigt hållbar. Sedan måste de demokratiska och politiska processerna få verka när kombinationen av skatteändringar och utgiftsändringar bestäms.
Det är riktigt att det är ett race to the bottom, men vad ska vi göra? Vi deltar själva i denna kapplöpning, och vi måste se till att välja en position som gör att vi hamnar på en bra placering samhällsekonomiskt.
Per Bolund ställde frågan om hushållens skuldsättning och om det finns ett historiskt mönster. Jag önskar att jag kunde svara att det finns ett sådant mönster. Tyvärr kan vi inte gå tillbaka med data till 1800-talets mitt, men vi vet en sak: Varje gång vi har en kraftig uppbyggnad i lånevolymen har vi också en växande risk för en finansiell obalans som utmynnar i en finansiell kris. Alla finansiella kriser i världshistorien har byggt på en kraftig kreditexpansion, från 1300-talet och de första finansiella kriser vi känner till fram till i dag. Att titta på skulduppbyggnaden är därför mycket viktigt.
Per Bolund välkomnade kapitel sju och påpekade att det finns ny forskning som pekar på tröskeleffekter som gör att vi snabbt kan få ett förlopp som avviker från de vi beräknar. Vi är medvetna om detta. I sista meningen i kapitlet som klimatpolitiken, s. 123, noterar rådet: Det sker en snabb kunskapsbyggnad om konsekvenserna av klimatförändringarna, vilket motiverar att frågan framöver tas upp igen.
Där har vi så att säga vår brasklapp för att det kan hända saker och ting.
Per Bolund frågade också om vi behöver ett klimatpolitiskt råd. Som ordförande för Finanspolitiska rådet vill jag naturligtvis inte ha konkurrens från för många råd. Det finns en tendens att lösa alla problem i vårt samhälle med nya råd. Mitt råd är att vi ska vara försiktiga med råd.
Carl B Hamilton ställde frågan om återhämtningsperioden. Han har funnit en intressant skrivning. Vi talar om den relevanta konjunkturen. Skälet till detta är att vi förr i tiden, före dagens kris, hade en ganska god uppfattning om vad som var förloppet för en konjunktur. En konjunktur i Sverige varade cirka fyra år, två år lågkonjunktur och två år högkonjunktur, och vi kunde ganska tryggt säga hur det skulle se ut i framtiden.
Dagens lågkonjunktur är dock annorlunda. Skälet till att det är annorlunda är att vi har den globala finansiella krisen som i Europa har blivit en kris av mycket djup natur. Därför vågar vi inte säga när det slutar. Detta ställer stora krav på finanspolitikens avvägning. Hur mycket ska vi expandera? Hur mycket kan vi vänta oss att ta igen under den relevanta konjunkturen?
Vårt främsta råd, och vår främsta kritik mot finansministern, är att det gäller att kommunicera dessa svåra avvägningsproblem i propositionerna på ett sådant sätt så att trovärdigheten för ramverket behålls.
Anders Björklund: Ordförandens fråga gällde ungdomsarbetslösheten och åtgärderna där och vad vi har att säga om detta. Vi har inget att säga om det. Vi tar inte upp den problematiken, alltså vilka grupper på arbetsmarknaden som drabbas hårdast och hur politiken där har varit avvägd.
Det är möjligt att detta är en brist, men vår utgångspunkt har varit att det är ett allvarligt sysselsättningsläge. Detta kostar i termer av utebliven produktion och mänskliga värden, men vi har inte grävt i frågan om ungdomssidan är det stora problemet eller ej.
Vi har diskuterat detta mycket och kan mycket väl tänka oss att göra en djupdykning i denna problematik till nästa år.
Under krisåren har inkomstskillnaderna inte ökat så mycket. Vi har en formulering om att det kan framstå som märkligt i förhållande till den politiska retoriken. Men faktum är att om man tittar på tidigare studier är det inte så konstigt, för inkomstskillnader brukar inte reagera på kraftigt ökad arbetslöshet. Det som händer är att det blir inkomstförluster både i toppen och botten, och det jämnar ut sig när man använder exempelvis Ginikoefficienten.
Vad som är spännande i dagsläget är att fråga sig vad de tänkbara långsiktiga effekterna på välfärdsfördelningen av den kris vi har haft är. Vad är effekterna på karriär- och inkomstutveckling för olika grupper, för hälsoutveckling och familjerelationer? Påverkas rent av barnen av den kris vi haft?
Vi har dock inget att säga i denna rapport om detta, men det kan tänkas att det kommer nästa gång. Det var i varje fall ett ärligt svar, även om det var tomt i ett avseende.
Carl B Hamilton hade en fråga om vår analys av jobbskatteavdraget. Jag kan hålla med om att det inte är så förvånande om effekterna av ett ytterligare jobbskatteavdrag inte har samma fördelningspolitiska precision som de fyra första. Men faktum är att vi gör en analys till. Vi drar också ned på värdet av dem som har genomförts och ser vad som händer. Då får vi inte det faktum att det är den lägsta decilgruppen som drabbas.
Det är oklart vad det är som driver dessa anmärkningsvärt gynnsamma fördelningseffekterna som vi har sett exempel på. Därför är denna modell något av en svart låda, som Carl B Hamilton så träffande uttryckte det. Egenskaperna hos denna modell som används så mycket är inte till fullo kända. Det vore därför bra med mer ingående analyser av det. Jag hoppas att vi kan bidra med det och också Finansdepartementets fördelningsenhet.
Ordföranden: Stefan Gerlach avstår, så då går vi vidare till finansministern.
Finansminister Anders Borg (M): Låt mig börja med att kommentera Fredrik Olovssons reflexioner. Det är klart att arbetslösheten är en central variabel när vi jämför arbetsmarknader, men även arbetskraft, långtidsarbetslöshet och reallöner måste vägas in när man samlat sätter betyg och omdöme på hur en arbetsmarknad har fungerat. Ur det perspektivet framstår Sverige som ett av de länder som klarat denna kris i relativt gott skick, också på arbetsmarknaden.
Jag gjorde också reflexionen att i Sverige får nog vi, KI och Riksbanken samlat göra bedömningen att jämviktsarbetslösheten förmodligen är lägre 2017 än vad den var 2007. För de allra flesta europeiska länder är slutsatsen den omvända. Givet att eurozonen har en arbetslöshet som biter sig fast på 12 procent och man gör bedömningen att jämviktsarbetslösheten har ökat upp mot 10 procent ser det ut som att eurozonen och Europa som helhet snarast har fått högre jämviktsarbetslöshet medan Sverige under perioden fått lägre, vilket är en rätt påtaglig slutsats och kanske den allra mest centrala.
Jag anser att vi bör ligga fast med överskottsmålet. Det finns säkert skäl för rådet och andra att göra fortsatta analyser av hur vi ska förstå och tolka målet och vad som är långsiktig hållbarhet. Jag ser dock egentligen inga skäl att ompröva målet. Den första frågan man ska ställa är om målet utgör ett hinder för en rimlig avvägning i den ekonomiska politiken. Målen är stabilisering, tillväxt och fördelning. Det gör det inte. Har vi en rimlig tolkning av målet, att vi i lågkonjunktur kan ha underskott och i högkonjunktur överskott, har vi de nödvändiga frihetsgraderna. Jag skulle åter säga att när vi är tillbaka i högkonjunktur vore det skönt att ha så pass stora överskott att vi känner att vi har frihetsgrader vid nästa lågkonjunktur.
Fredrik Olovsson vill veta om vi uppfyller målet eller inte. Implicit i den frågan ligger att Socialdemokraterna säger att regeringen inte uppfyller överskottsmålet, att vi har fört en ansvarslös politik och att vi följaktligen borde strama åt de kommande åren. Jag delar inte alls den slutsatsen, utan en rimlig finanspolitik säger att när arbetslösheten stiger och man har låg skuldsättning för man en expansiv politik. När man har avvikelser mellan det faktiska finansiella sparandet och överskottsmålet är det inte en avvikelse från tankeramen för finanspolitiken givet att vi har en situation med internationell lågkonjunktur, utan det är helt i linje med tankeramen.
Jag beklagar att vi inte har haft en bred partipolitisk enhet om denna tolkning, för detta är en investering vi borde göra gemensamt i hur vi ska förstå ekonomisk politik i Sverige. Har man stigande arbetslöshet, låg tillväxt och internationell lågkonjunktur för man en expansiv politik. Då stramar man alltså inte åt. Själva proklamationen om att vi inte uppfyller överskottsmålet syftar till att sprida bilden av att regeringen borde ha fört en stramare politik och borde ha höjt skatter, avstått från skattelättnader och minskat utgifterna. Men det är, enligt min uppfattning, en felaktig bedömning av ekonomisk politik.
Sedan har vi frågan om hur vi ska bedöma jobbskatteavdraget, och Fredrik Olovsson hänvisar här till Lars Calmfors. Sänker man skatten minskar självklart de offentliga intäkterna. På samma sätt försvagar vi sparandet om vi ökar utgifter. Man måste dock väga olika utgifter och inkomstförändringar mot varandra. Här är sanningen att det fortfarande är svårt att hitta någon annan åtgärd som kommer i närheten av den effektivitet som vi får av att sänka marginaleffekterna för låg- och medelinkomsttagare. Detta är också helt i linje med en bred forskningslitteratur som pekar på att höga marginaleffekter för just låg- och medelinkomsttagare är besvärliga.
Låt mig göra en reflexion apropå det Carl B Hamilton sade. Om jag är lite förvånad över rådets slutsats, och jag vill uttrycka detta försiktigt, så är det i denna fördelningsanalys. Finansdepartementet och rådet har inte landat i olika fördelningspolitiska slutsatser. När vi har värderat det femte steget i jobbskatteavdraget, och det finns med en omfattande genomgång av detta i den departementspromemoria som har varit ute på remiss, ser de fördelningspolitiska kalkylerna närmast identiska ut med rådets.
Rådet jämför hur det femte jobbskatteavdraget slår med vår analys av det första och fjärde. Här finns det skillnader, och delar av dem beror på vad tidigare råd har sagt – bara så att vi kommer ihåg det.
De första jobbskatteavdragen vilade tungt på att ta ned skattesatsen på de allra lägsta inkomsterna. Det handlade om när man börjar betala skatt och hur hög skatt man betalar när man jobbar till exempel deltid. Då fanns det en del i rådet och andra som argumenterade för att dessa effekter förmodligen var stora men att man kanske också borde titta på vad de genomsnittliga marginalskatterna betyder för dem som ska gå från halvtid till längre deltid eller heltid.
Vi tog till oss en del av dessa argument, och följaktligen är utformningen av det femte jobbskatteavdraget delvis annorlunda än det första till fjärde, som var fördelningspolitiskt väsentligt tyngre. Det är inget konstigt med detta. Det är bara att titta på de fyra första stegen och jämföra dem med det femte. Tittar man på en skatteskala låg tyngden i de första stegen på dem med låga inkomster. I det femte steget ligger det på att också sänka marginalskatterna något för det breda LO-kollektivet, för dem som jobbar heltid.
Dessa fördelningseffekter säger inte att modellen ger några märkliga effekter alls. De säger snarast att tittar man på hur de förslag man räknar på ser ut stämmer modellerna rätt väl med hur det borde slå.
Enligt min uppfattning är det inte heller konstigt att man får så här stora positiva effekter i de lägsta decilgrupperna. Man ska dock vara försiktig med att värdera vad det betyder långsiktigt. I enlighet med teori och empiri, inte minst när man har utvärderat earned income tax credits i USA, säger man att vi har fått stora deltagandeeffekter. Människor har alltså gått in på arbetsmarknaden och gått från halvtid till längre deltid eller heltid, och det gör man i de lägsta decilerna. När man gör så stora lättnader för de fyra lägsta decilerna som vi har gjort i jobbskatteavdragets första till fjärde steg bör det alltså ha den effekten.
Jag välkomnar att Per Bolund säger att det är bra om vi har samsyn i de åtgärder vi behöver göra under åren framöver. Det är positivt om vi i riksdagen kan ha en bredd i hur vi ska agera i detta, och inte bara med Miljöpartiet utan också med andra riksdagspartier.
Vi har en bred plan. Vi är på väg att höja kapitaltäckningskraven. Vi kommer inte att backa här, utan de ska upp till 12 procent. Det finns möjligtvis skäl, baserade på Liikanenrapporten och andra slutsatser, att överväga att gå ytterligare några steg på kapitaltäckningen.
Finansinspektionen har höjt riskvikterna. Det finns säkert goda skäl för Finansinspektionen att komma tillbaka till denna fråga relativt snabbt, vilket jag tidigare påpekat. Riksdagen öppnade för att gå upp till 20 procents minimiriskvikter. Vi har lagt ett uppdrag på Finansinspektionen om en förändrad amorteringskultur som jag tror kommer att ha stor betydelse. Vi har ett arbete som vi givetvis ska försöka förankra brett i riksdagen om möjligheten att lägga en valutaskatt eller valutafinansieringsavgift på bankerna så att de långsiktigt får bidra till valutareservens storlek. Vi har också gjort en kraftig utbyggnad av Finansinspektionens resurser. Vi har nästan fördubblat dem under dessa år. Detta finns det säkert skäl att återkomma till.
I riksdagens finansutskott har vi också haft diskussioner om både stabilitetsavgift och stabilitetsfond. Det är en svensk uppfinning som vi ser att andra kopierar. Man lägger en avgift på bankernas balansräkning och bygger upp medel. I riksdagen har det framförts tankar om att den eventuellt borde vara fonderad och att man ska se över avgiftsnivån. Det är bra diskussioner att föra i riksdagen, så vi kan absolut fortsätta föra dessa diskussioner.
Jag vill samtidigt understryka att givet hög arbetslöshet och lågt resursutnyttjande ska vi vara försiktiga med att utlösa ett kraftigt efterfrågefall. Vi ska snarare tänka oss att vi under lång tid, kanske fem till tio år, skärper ramverket för bankerna och gradvis knuffar dem i en mer stabil riktning.
Därmed tror jag att jag har täckt in de frågor som var riktade till mig.
Per Åsling (C): Jag tackar för en bra föredragning och en spänstig rapport. Det faller sig naturligt mot bakgrund av direktiven att rådet är inriktat på ett mikroplan i sin analys men också uppföljning och bedömning. En av rådets uppgifter är också att verka för en ökad offentlig diskussion om den offentliga politiken.
En viktig analys för att få en fördjupad förståelse men också för att skapa större bredd bör enligt min mening vara att ha en grund i att det finns stora regionala skillnader i landet.
Låt mig ta några exempel från årets rapport. Jag kan nämna hushållens skuldsättning, olika fördelningspolitiska effekters genomförande, sysselsättning, arbetslöshet och prisutvecklingen på bostadsmarknaden.
Jag konstaterar därför att det är viktigt för förståelse av den ekonomiska politiken att sprida kunskap om regionala skillnader, precis som att det är viktigt att se på skillnaden mellan åldersgrupper och mellan olika kön. Det är också viktigt för att skapa en större politisk träffsäkerhet i genomförd politik.
Jag vänder mig därför till ordförande Jonung. Bedömer ni att rådet i fortsättningen även bör infoga regionala analyser i sin rapportering, dels för att bättre följa upp och bedöma finanspolitiken, dels för att följa upp den faktiska ekonomiska utvecklingen regionalt?
Jag vill liksom andra ge rådet beröm för att man i årets rapport har ett avsnitt som särskilt lyfter fram klimat, miljö och finanspolitik. Ekonomisk tillväxt är ett relevant, etablerat mått på kortsiktig välståndsutveckling, men tillväxtbegreppet behöver kompletteras med andra mått som gör att vi kan mäta välstånd ur ett mer långsiktigt perspektiv. Jag tänker då ekologiskt och socialt i första hand. Vi behöver sätta ett ekonomiskt värde på vårt naturkapital, på miljön och ta hänsyn till förbrukning av miljökapitalet för att på så sätt skapa ett bättre underlag för de ekonomiska besluten.
Jag vänder mig åter till ordförande Jonung. Rådet konstaterar att det finns betydande osäkerhet om hur stora klimatförändringarna kommer att bli och hur det påverkar Sverige och världen. Det jag saknar i resonemanget i rapporten är en diskussion om kostnaderna för framtida BNP-utveckling av att inte satsa på en snabbare klimatutveckling men också hur detta kan påverka de långsiktiga statsfinanserna.
Kan rådet ge en överblick över vilka frågor på klimatområdet som man kommer att belysa framöver?
Sven-Olof Sällström (SD): Jag tror att denna fråga landar på professor Björklunds bord. Jag skulle också vilja ha finansministerns kommentar. Missmatchningen berörs i rapporten. På s. 25 i första kapitlet skriver ni: Sambandet mellan antalet vakanser och arbetslöshetsnivån tyder vidare på att den försämrade matchningseffektivitet som noterades efter 2009 kvarstår.
Samtidigt som arbetslösheten stiger ökar antalet vakanser eftersom folk har fel utbildning för de jobb som finns. För mig som dagligen jobbar med dessa frågor verkar det rimligt att anta att ett skäl till att detta har uppkommit är att vi har ett missanpassat utbildningssystem. Det är inte anpassat efter arbetsmarknadens behov, utan människor tillåts på skattebetalarnas bekostnad år ut och år in förkovra sig i ämnen där det inte föreligger eller förväntas föreligga ett konkret arbetsmarknadsbehov. Ett annat skäl är att vi har en missanpassad invandringspolitik där stora delar av den invandrade befolkningens utbildningsnivå inte motsvarar den svenska arbetsmarknadens behov.
För mig är dessa de två huvudsakliga faktorerna bakom fenomenet missmatchning. En omläggning av invandringspolitiken och utbildningspolitiken vore därför en effektiv åtgärd för att förbättra matchningen på svensk arbetsmarknad.
Ulla Andersson (V): Fru ordförande! Jag tackar för alla föredragningar. Först ska jag göra en övergripande reflexion. Finansministern säger att sjuka, arbetslösa och pensionärer nu får möjlighet att påverka sina liv eftersom de får betala högre skatt än den som har turen att vara frisk och ha ett jobb. Det är ett rätt cyniskt sätt att se på människors olika livssituationer. Det är dock inte så konstigt med tanke på att regeringen och Borg skriver i budgetpropositionen att försämringarna i sjukförsäkringen är ett sätt att öka jämställdheten.
Jag ska ta upp frågan om välfärdens fördelning. Jag är glad att den har kommit med och att det var på initiativ av Vänsterpartiet. Jag har dock lite frågor. I dagens Sverige är det en ekonomisk förlust att vara kvinna. Inkomstskillnaden mellan kvinnor och män har ökat med 18 200 kronor sedan 2006, enligt riksdagens utredningstjänst. Det är drygt 1 500 kronor i månaden.Det är inte så konstigt, eftersom skattesänkningar gynnar framför allt mäns plånböcker, eftersom de tjänar mer, och försämringarna i välfärden, till exempel i sjukförsäkringen eller att man skär ned i äldreomsorgen, påverkar oss kvinnor väldigt mycket, eftersom vi inte får samma möjligheter att delta på arbetsmarknaden, samtidigt som vi inte har lika höga inkomster.
Jag skulle vilja fråga Finanspolitiska rådet: Varför finns det ingen genusanalys av välfärdens fördelning? Det är ju ändå en av de stora, centrala frågorna när det gäller välfärden. Skatter, transfereringar och välfärdens fördelning är ju ett sätt att omfördela från män till kvinnor.
Ni har ett väldigt intressant diagram på s. 78 i rapporten som visar hur utgifterna för den offentliga sektorn sjunker kraftigt. Ni gör lite analyser kring detta men inte beträffande den långsiktiga effekten på till exempel kvinnors möjligheter. Jag skulle vilja höra lite hur ni har resonerat kring det.
Jag har också en fråga kring krisen på Irland och bostadsbubblan där. Här diskuterar vi en rad olika förslag, och regeringen håller på med en del av de förslag som också Vänsterpartiet har drivit, och det tycker jag är bra. Men jag skulle vilja höra: Har man några andra förslag på Irland som vi borde ta till oss här beträffande vad man borde göra för att förhindra en bostadsbubbla, vilka åtgärder vi borde sätta in för att minska den höga skuldsättningen?
Ordföranden: Sist i den här rundan är det dags för Kristdemokraternas Anders Sellström.
Anders Sellström (KD): Fru ordförande! Jag vill tacka för en jättebra rapport. Den kanske också bevisar att det inte behövs så många fler råd. Det räcker med er för att ta fram de här bitarna.
Jag har satt många utropstecken i rapporten, som jag tycker styrker att alliansregeringen för en mycket bra politik relativt vår omvärld, vilket är viktigt. Sverige är en öppen ekonomi, som det påpekas, och vi är väldigt beroende av vad man gör i andra länder och hur vi agerar finanspolitiskt här i Sverige.
En annan notering jag gör handlar om Ginikoefficienten och inkomstspridningen. Det framgår tydligt att den efter 2006 har legat ganska still, medan den ökade kraftigt från 1995 till 2006. Jag har en fråga till Anders Björklund med koppling till det: Om man vill påverka utbudssidan på arbetskraften, har ni tittat på vad som skulle kunna påverka utbudssidan positivt och samtidigt bibehålla Ginikoefficienten eller till och med sänka den? Finns det något sådant som ni har kikat på när ni har tittat på de här delarna?
Jag har två frågor till Lars Jonung. Den ena handlar om konjunkturcykeln. Du var inne lite kort på det. Jag vill gärna ha ett litet förtydligande, för det är egentligen vad diskussionen om överskottsmålet handlar om. Hur lång kan en konjunkturcykel vara i dagens perspektiv? Förut pratade vi om fyra, fem eller sex år kanske. Men hur lång kan vara? Kan den vara tio år eller femton år?
Den tredje och sista frågan handlar om ungdomsarbetslösheten. Detta med att ha bra på fötterna och analysera saker med lite olika metoder är oftast det bästa, eftersom man får en bredare bild av saker och ting än när man mäter på bara ett sätt. Ni har på s. 24 i rapporten tittat på ungdomsarbetslösheten. Det handlar om att mäta utifrån ett alternativt mått, NEET, som ni har tittat på här, alltså att man mäter ungdomar mellan 15 och 24 år som varken arbetar, studerar eller gör praktik. Då ligger Sverige nere på 6,8 procent. Det ska jämföras med OECD-snittet, som med samma mätmetod ligger på 16,4 procent.
Min fråga är: Om man analyserar ungdomsarbetslösheten med det jämförbara mått som SCB använder är vi uppe på 25 procent. Men om man tittar på dem som faktiskt står utanför arbetsmarknaden och inte heller studerar, kan det vara så att vi gör en felbedömning och sätter in fel åtgärder? Är det inte mer vettigt att titta på dem som faktiskt står utanför studier och arbetsmarknad och sätta in åtgärderna där? Hur ser ni på det?
Ordföranden: Det blir samma runda igen och möjligtvis en liten ledamotsrunda till. Lars Jonung får ordet nu.
Lars Jonung: Per Åsling ställde en fråga: Bör regionala skillnader uppmärksammas? Mitt svar på detta är entydigt ja. Som ni hör på min dialekt kommer jag från en sydlig region. Jag noterar gång på gång hur fokuserad all ekonomisk-politisk debatt och analys är till Stockholmsområdet, 08-området. Det är ett problem, framför allt när vi på sidan. 34 analyserar de rörliga bostadspriserna. Prisuppgången här är i stor utsträckning ett fenomen som är kopplat till vad som har hänt i Stockholmsområdet.
Vi hade naturligtvis önskat att få en analys som täckte olika delar av Sverige, men det gick inte av dataskäl. Dataproblemet är det stora. Vi har inte bnp eller handelsbalans för Jämtland. De möjligheter till ekonomisk analys som vi hade kunnat ha om vi hade haft nationalstaten och Jämtland hade varit ett eget land hade varit mycket större.
Men det går att komma en bit på vägen. Det var vad Anders Björklund talade om allra sist i sin presentation i början, nämligen bättre förmögenhetsstatistik. Den fångar ju mycket av vad som händer i den ekonomiska utvecklingen i ett landskap eller en provins. Skulle vi kunna få det skulle vi kunna komma ganska långt på vår analysväg.
Du tog också upp frågan om vilken typ av ekonomisk politik vi bör föra för att förhindra alltför stora skadeverkningar om det blir förändringar i klimatet, hur vi ska uppskatta kostnaderna för BNP. Vi tar det med oss som ett tips för kommande kapitel. I dag är det alldeles för stor osäkerhet att börja räkna på den typen av frågor.
Jag fick också en fråga från Anders Sellström: Hur lång är konjunkturcykeln egentligen? Kan den vara fem eller tio år? När jag hör frågan formulerad på det viset skulle jag vilja hänvisa till Gamla testamentet, Första Mosebok: Sju goda år följs av sju dåliga år, och sju plus sju är väl fjorton, plus minus lite fel.
Det är möjligt att vi i dag upplever en konjunktur som kan bli så långvarig. Jag skulle inte säga att den blir 14 år men kanske tio år, och det är ett konjunkturmönster som markant avviker från det mönster som vi hade tidigare under mycket lugnare perioder i Sverige på 50-, 60-, 70- och 80-talet.
Detta är också ett problem när vi bedömer inriktningen på finanspolitiken – finansministern var flera gånger inne på avvägningen mellan expansion i dag och åtstramning i morgon.
Ordföranden: Då kommer vi in på de mer filosofiska och bibliska referenserna. Det var spännande. Vi går vidare till professor Anders Björklund och därefter Stefan Gerlach.
Anders Björklund: Jag har tre olika frågor, och jag tycker att alla frågorna är bra. Då ska man helst ha ett bra svar också, men jag tror inte att vi har så många svar på de tre frågorna.
Jag får inleda med att hänvisa till att vårt fördelningspolitiska uppdrag är väldigt brett. Det här året valde vi att göra nedslag i två centrala frågor: jobbskatteavdraget och indexeringstekniken, som vi kallar det. Vi får väl göra andra nedslag i viktiga frågor i kommande rapporter.
Den första frågan gällde matchningen och hur matchningsproblematiken var relaterad till utbildningspolitik och invandringspolitik. Det är självfallet väldigt bra frågor. Samtidigt tycker jag att arbetsmarknadsproblemen under de här åren har varit väldigt generella och allmänna till sin karaktär. Om vi får en konjunkturåterhämtning blir matchningsproblematiken mer central, och då får vi kanske fördjupa oss mer i den.
Frågan om män och kvinnor är också en väldigt bra fråga. Jag är dock glad att vi markerar i inledningen av kapitlet att vi anser att det ligger på vårt bord att göra sådana analyser, i synnerhet om det dyker upp politiska insatser av olika slag som kan förväntas slå olika på män och kvinnor. Jag hoppas verkligen att vi återkommer till det.
Annars skulle jag här gärna vilja erkänna en brist som finns i den konventionella fördelningsanalys som vi använder oss av och som OECD och Finansdepartementet kör med. Det är att man utgår från hushållets inkomster och att de antas fördelas jämnt mellan alla medlemmar i hushållet. Det är naturligtvis felaktigt i ett jämställdhetsperspektiv. Den konventionella fördelningsanalysen lämpar sig alltså inte för jämställdhetsfrågor – det tycker jag är viktigt att slå fast.
Om man ska bedöma allmänna frågor kring konjunkturen och inkomstfördelningen tycker jag ändå att det är en bra analys. Men vi är medvetna om att det behövs mer, och jag hoppas verkligen att vi kan återkomma till det.
Den tredje frågan gällde åtgärder som påverkar både utbudet gynnsamt och inkomstfördelningen. Jag vet inte riktigt om jag har någon bra kandidat där. Vi uttrycker oss rätt positivt om barnbidrag som fördelningspolitiskt instrument, men det är inte riktigt det som efterlyses här.
Det är rätt spännande att inkomstfördelningsmässigt se vissa inslag i Pensionsåldersutredningens förslag, som att man ska behålla anställningstryggheten ända upp till 69 år och inte bara till 67 år. Det är möjligt att det är en kandidat, men jag vågar inte riktigt säga det.
Det var tre mycket bra frågor som gjorde oss medvetna om vad vi inte har gjort den här gången och vad vi kanske bör göra mer en annan gång.
Ordföranden: Då ger jag ordet till Stefan Gerlach.
Stefan Gerlach: Låt mig kommentera detta inte bara från Irlands perspektiv utan utifrån en massa länder som har haft boprisbubblor.
Först tror jag att det är viktigt att finanspolitiken är upplagd på rätt sätt. Det gäller att undvika att ha för starka incitament att köpa hus, det vill säga det ska inte vara för enkelt att dra av olika räntekostnader och så vidare. Det är också viktigt att finanspolitiken inte är för expansiv under bubblan så att säga. Det är alltså väldigt viktigt att ha rätt finanspolitik.
Det är också viktigt att begränsa bankernas utlåning till folk som vill köpa hus. Man kan tänka sig en massa olika åtgärder, som bolånetak, som används i många asiatiska länder som Korea och Hongkong och också nu här i Sverige. Det tror jag är mycket viktigt för att undvika att utlåningen är för massiv.
Den tredje faktorn tror jag är att det är viktigt att ha en väl fungerande hyresmarknad. Man ser att många länder som har haft sådana här bubblor vart 20:e år inte har någon sådan hyresmarknad, utan folk mer eller mindre tvingas köpa sin egen bostad. Det innebär att många unga och folk som inte är så välutbildade, det vill säga de som löper störst risk att bli arbetslösa i en lågkonjunktur, mer eller mindre tvingas köpa sin egen bostad, så jag tror att det kan vara en speciell risk. En väl fungerande hyresmarknad tror jag alltså är mycket viktig.
Detta gäller rent generellt och inte bara för Irland. De internationella erfarenheterna tror jag skulle peka på de här tre faktorerna.
Ordföranden: Då går ordet till finansministern.
Finansminister Anders Borg (M): Sven-Olof Sällström ställde frågor om missmatchning. Till en början är det viktigt att man är försiktig i tolkningen av Beveridgekurvor. Sverige och USA har till exempel haft en rörelse utåt från nollpunkten, origo, i Beveridgekurvan. Det skulle man kunna tolka så att matchningen i Sverige har försämrats. Det är förmodligen så att den bild som speglas där är korrekt vid den tidpunkten.
När man sedan ska bedöma om det är ett permanent skift utåt i Beveridgekurvan eller inte är frågan mycket mer komplicerad. I USA är man till exempel helt övertygad om att så inte är fallet. Jag träffade Janet Yellen, vice chef på Federal Reserve, i samband med vårmötet. Hon underströk att man i USA alltjämt tror på en jämviktsarbetslöshet på 5–6 procent. Sanningen är väl att nästan alla ekonomer i USA delar Feds bedömning på den punkten. Det är någonstans runt 5–6 procent, och då tror man helt enkelt att Beveridgekurvan så småningom glider inåt igen.
Det finns en del som talar för att så skulle kunna vara fallet den här gången i Sverige, eftersom vi förmodligen har en långsiktig nedgång av jämviktsarbetslösheten. Men det återstår naturligtvis att se, och vi måste följa detta noggrant.
Jag delar nog Sven-Olof Sällströms bedömning när det gäller att utbildning kan ha spelat in. Vi har ju haft ett mycket stort antal möten med fack och arbetsgivare det senaste året – jag tror att det är 300–350 möten. En av de saker som har framkommit i de diskussionerna är mycket tydligt att det finns en väldig missmatchning mellan var folk är på arbetsmarknaden och vilken utbildning man har.
Jag tror till exempel att det är ungefär 10 procent av dem som jobbar i handeln som har en bakgrund med den gymnasieutbildning som är inriktad på det området. Vi vet att den vanligaste utbildningsbakgrunden, om jag inte minns fel, i hemtjänsten för dem som nyanställs är att de har gått någon typ av mediegymnasium. Vi vet att det inom hotell- och restaurangbranschen kanske är bara 30 procent som har en rimlig gymnasieutbildning för det yrke som de har.
Vi har alltså en väldig missmatchning. Vi har fått en utbildningssnedsits som jag nog tycker att vi har skäl att på sikt se över, så att det finns en bättre koppling mellan vilka utbildningar framför allt på yrkessidan som man expanderar och vilka möjligheter det finns på arbetsmarknaden. Den kopplingen har inte varit tillräckligt bra, och förmodligen – återigen med hänvisning till vad fack och arbetsgivare säger – har många av de här utbildningarna i realiteten inte tillräckligt stark koppling till det faktiska arbetet. Till exempel inom handeln är det ett rätt påtagligt problem. Man utbildar i praktiken administratörer, när det man i realiteten skulle behöva är folk som mer handfast vet hur man bemöter kunder och agerar på ett bra sätt.
Men jag delar inte Sven-Olof Sällströms syn när det gäller invandringspolitiken. Det är klart att om vi får många invandrare till Sverige är det rimligt att tro att de inte snabbt kommer in på arbetsmarknaden. Det tar en viss tid att uppnå det. Jag tror att det i Sverige tar runt fem år innan vi ungefär har normaliserat sysselsättningsgraden för invandrare.
Det är klart att vi kan gör mer där. Det har skett en uppgång till och med under krisen för invandrares förvärvsfrekvens. Det är ju det som avgör hur mycket positivt eller negativt netto man har av invandringen. Det tror jag att vi ska möta med att bli bättre på svenska för invandrare, få mer tydlig utbildningsinriktning för dem som kommer hit och snabbare få in dem på arbetsmarknaden.
Där har vi tagit en del steg, men det är klart att man kan göra väsentligt mer där. Kommer man till Sverige ska man antingen få en utbildning eller komma i arbete så snabbt som möjligt. Lyckas vi med det är det naturligtvis en stor vinst för samhället långsiktigt. I grund och botten, givet den regionalpolitiska diskussionen, tror jag att Sverige inte är ett alltför tättbefolkat land. I bygden där jag bor är det relativt få som bor, så där har vi plats för fler människor. Sedan får man naturligtvis alltid ta det i rimlig takt.
Ulla Andersson tog sin utgångspunkt i att vi hade höjt skatten för pensionärer. Då vill jag påpeka att det inte är så, utan skatten för pensionärer har sänkts med 15,6 miljarder kronor, om man tittar på siffrorna för 2013. Sedan ska man naturligtvis också lägga till det särskilda jobbskatteavdraget för äldre.
Det är väldigt tydligt att pensionärerna har fått en större ökad inkomst direkt och också en större möjlighet direkt att påverka sitt liv. Men det är ännu mer indirekt. När vi har sänkt skatterna för pensionärer är det många som har valt att vara kvar på arbetsmarknaden. Vi får nu helt plötsligt kritik för att det särskilda pensionärsjobbskatteavdraget slutar vid 70. Människor som är 70 hör av sig och anser att de vill kunna fortsätta jobba efter 70 och undrar vilken inskränkt syn det är att det är åldersbegränsat till 70. Jag tycker att det är en mycket positiv utveckling.
Jag delar Ulla Anderssons utgångspunkt att jämställdhetsfrågorna är väldigt viktiga. Det är oerhört besvärligt när man, som i till exempel Japan och Italien, har runt 50 procents kvinnlig förvärvsfrekvens. Sverige ligger mycket högt här. Det är klart att jobbskatteavdraget är en typ av viktig åtgärd. Då lönar det sig bättre att gå från halvtid till längre deltid eller till heltid. Det är precis därför fördelningseffekterna mellan män och kvinnor, när man tittar på det dynamiska, ser ut som de gör, vilket redovisas vid olika tidpunkter.
När det gäller Anders Sellströms reflexioner och kanske i någon utsträckning också Åslings beträffande fördelning skulle jag vilja göra tre poänger.
För det första är det viktigt att man inte bara tittar snävt på inkomstfördelning. Det är alltså ingen slump att välfärdsforskarna snarare vill se på fördelningen av livschanser och möjligheter att styra över sitt liv än bara se på snäv inkomstfördelning. Man måste så att säga titta på en vidare välfärdsfördelning.
Det andra man sedan måste göra är naturligtvis att titta på livschanser över tiden, hur vårt samhälle är relativt andra samhällen och hur politiken påverkar den fördelningen av livschanser. Det måste vara utgångspunkten.
Givet att vi inte kan mäta livschanser blir detta väldigt mycket en diskussion kring inkomstfördelning, så varje gedigen fördelningsanalys, precis som de analyser vi gör på Finansdepartementet, måste börja med inkomst- och förmögenhetsfördelningar. Men när man sedan gör tolkningar – och framför allt när man går över mot att ha policyutvärdering – måste man också ge sig in i att kvalitativt diskutera hur välfärdsfördelningen – fördelningen av livschanser mellan människor – påverkas av olika typer av åtgärder. Det är i grunden det vi ska sträva efter: lika livschanser för var och en utifrån individuella förutsättningar att förverkliga sin potential. Det är det rimligaste måttet på välfärdsfördelning.
Ordföranden: Tack för det! Vi har några minuter kvar, och eftersom så många har kommit hit och följer detta tänkte jag att vi faktiskt skulle använda dem – men inte fler. Om alla kan fatta sig kort avser jag att ge en kort sista fråga till Socialdemokraterna och en till Moderaterna och sedan ge ordet till de fyra paneldeltagarna, för att ge sina korta, avslutande, sammanfattande reflexioner. Därefter är det vice ordförandens tur att avsluta hela övningen.
Jag ger ordet först till Ardalan Shekarabi och sedan till Jonas Jacobsson Gjörtler , och innan jag stänger av min mikrofon vill jag passa på att tacka alla för mycket intressanta delar och lämna över resten till vice ordföranden.
Ardalan Shekarabi (S): Tack för föredragningarna och diskussionen! Jag har en fråga som rör det som diskuterades tidigare om inkomstfördelningen och effekterna av jobbskatteavdraget. Jag förstod att finansministern hade en del allmänna reflexioner om femte jobbskatteavdragets effekter på inkomstfördelningen. Men jag vill läsa i kapitel 7 på s. 157 under Bedömningar och rekommendationer. Där säger rådet:
Vår analys ger betydligt mindre positiva effekter av jobbskatteavdraget på inkomstfördelningen än de som publicerats av regeringen. Delvis, men inte helt, kan detta förklaras av att regeringen fokuserar på hur inkomsten ändras för dem med de lägsta inkomsterna innan jobbskatteavdraget ändrats. Det finns en icke obetydlig osäkerhet kring modellen. En central del av kalkylerna bygger dessutom på förhållandevis gamla data. En mer försiktig hållning från regeringens sida till resultaten är därför motiverad.
Hur ser finansministern på rekommendationerna kring själva modellen och inte de allmänna diskussioner som har varit om det femte jobbskatteavdraget?
Vice ordföranden: Då går ordet till Jonas Jacobsson Gjörtler.
Jonas Jacobsson Gjörtler (M): Tack för en mycket intressant rapport och bra föredragningar! Jag har också en fråga kring jobbskatteavdragets fördelningseffekter. Det är ett intressant ämne, och jag tycker att det är bra att det tas upp.
Rubriken på s. 142, Jobbskatteavdragets fördelningseffekter, ger bilden av att det är detta som kapitlet ska handla om. Men ett problem i sammanhanget tycker jag är att man fokuserar på en eventuell förändring, så det blir lite av ett hypotetiskt resonemang kring om man inför ett femte jobbskatteavdrag, som ju på många sätt skiljer sig mycket från de fyra jobbskatteavdrag som har genomförts.
Ett problem i sammanhanget tycker jag är att man inte egentligen, riktigt, tittar på det som rubriken anger, effekterna av de redan genomförda förslagen. Det innebär att slutsatserna kan bli lite märkliga, så att man kanske drar fel slutsatser om man bara läser vad ni kommer fram till – det handlar om ett femte jobbskatteavdraget och inte om de tidigare.
Tittar man på sammanfattningen i olika punkter som ni listar upp ser man att ni i punkt 19 på s. 14 skriver: ”Vi finner dock inget stöd för regeringens påstående att jobbskatteavdraget minskat spridningen i disponibla inkomster bland hushållen.”
Jag menar att det inte riktigt stämmer. Regeringen brukar inte säga att jobbskatteavdraget har minskat spridningen, utan det man pratar om är möjligen långsiktiga effekter som kan påverka. Man har alltså inte sagt att det har minskat spridningen. Det tycker jag är en felaktighet i den punkten.
Men framför allt vill jag höra era reflexioner kring avsnitt 7.5, att det snarare handlar om det femte jobbskatteavdraget, som inte är infört.
Vice ordföranden: Då avslutar vi med några svar och börjar med Anders Björklund.
Anders Björklund: Jag tror att jag börjar bakifrån. Det är viktigt att de analyser vi presenterar handlar om förändringar utifrån 2012 års situation. När det gäller det femte avdraget får vi andra mönster. Det kanske inte är så konstigt.
Men notera att vi också gör ytterligare en analys, nämligen att vi minskar värdet av de tidigare jobbskatteavdragen med sammanlagt 10 miljarder kronor. Då borde man ha funnit att de som förlorade mest på det var de som låg i botten, om man tog bort något som den gruppen ansågs ha vunnit på. Men vi fick inte heller det mönstret.
Det innebär att vi har vissa frågetecken. Vi vet inte exakt vad det är som driver det mycket gynnsamma resultat som har funnits i många rapporter från regeringen. Vi har försökt gå igenom hur ofta det har nämnts, och det har nämnts relativt ofta i olika propositioner, det resultat som vi hade.
Jag tycker ändå att man måste sätta lite frågetecken för om effekterna verkligen är så gynnsamma som vi har sett redovisat. Det är alltså inte bara det femte avdraget vi analyserar, utan vi drar också ned på de fyra första.
Jag kan också knyta an till den första kommentaren om varför man ska vara försiktig med resultat från sådana här modeller. Jag har inte sagt det tidigare – och jag tror inte heller att vi skriver det – men motsvarigheten till vad man i andra sammanhang kallar felmarginal i analyser, eller mer akademiskt modellens stokastiska egenskaper, är inte analyserat. Det finns alltså inga resultat från en sådan här modell som inkluderar felmarginaler. Därför vet man inte riktigt vad som är signifikant och inte signifikant när man gör sådana här simuleringar.
Det låter som om det är något som har missats i Finansdepartementet, men det handlar om en mycket omfattande modellutveckling. Vi har lite svårt, för vi vill applådera att man jobbar med en sådan analysmodell. Men vi vill också markera att det är lite oklart vad det är som driver de mycket gynnsamma fördelningseffekter som har presenterats.
Vice ordföranden: Då kanske Stefan Gerlach vill svara på någon fråga eller ge någon avslutande kommentar.
Stefan Gerlach: Jag vill bara säga att det är mycket viktigt att finanspolitiken granskas av externa experter, såsom Finanspolitiska rådet, och att det är bra att ni har en sådan här utfrågning.
Vice ordföranden: Då går ordet till finansministern.
Finansminister Anders Borg (M): Jag välkomnar frågorna om fördelningsanalyserna. De är mycket viktiga.
Det som är lite bekymmersamt med rådets argumentation är att de tar vår analys av första till fjärde steget i jobbskatteavdraget, jämför med sin egen analys av femte jobbskatteavdraget och säger att de skiljer sig åt.
Det hade rådet inte behövt göra. Vi har publicerat en utförlig analys av det femte jobbskatteavdraget i den departementspromemoria där förslaget remitterades. Jämför man de fördelningsanalyser som rådet har gjort och som Finansdepartementet har gjort är det snarast de frapperande likheterna som framträder. Det är mycket likartade slutsatser, vilket – tvärtom mot vad rådet säger – talar för att våra slutsatser om steg 1–4 med stor sannolikhet är riktiga.
Sedan är det också viktigt att notera vad vi diskuterar nu. Jag har haft ett otal interpellationsdebatter där jag har mötts av påståendet att jobbskatteavdraget har ökat orättvisorna i Sverige, raserat fördelningen och drivit isär landet, för att lite grann travestera ett par hundra interpellationsdebatter.
Nu diskuterar vi huruvida jobbskatteavdraget har minskat inkomstskillnaderna. Vi ska komma ihåg att detta är en strukturreform som ökar arbetsutbudet. Den normala slutsatsen med strukturreformer som ökar arbetsutbudet är att de tenderar att öka skillnaderna. Bara det faktum att rådet inte kan påvisa någon stor och dramatisk ökning av inkomstskillnaderna är i realiteten ett mycket starkt argument i den diskussion som inte minst jag kommer att ha i många interpellationsdebatter framöver.
Det finns alltså inget belägg för att jobbskatteavdraget haft ”kraftiga” effekter och har ”raserat” – många av de adjektiv som har använts har varit relativt kraftfulla. Men detta har det alltså inte funnits belägg för.
Det andra som är intressant att notera är analysen på s. 151. Den rekommenderar jag, efter Jonas Jacobsson Gjörtlers fråga. Där analyseras rättviseeffekter av a-kassa och sjukförsäkring. Man kan notera att till och med en kraftig ökning av a-kassan, som med stor sannolikhet höjer jämviktsarbetslösheten och sänker sysselsättningen, nästan inte har någon mätbar effekt på Ginikoefficienten, utan det har en effekt på fjärde decimalen och då en begränsad effekt.
Att bygga ut sjukförsäkringen, som vi också har haft en del diskussioner kring, har alltså ingen effekt på fördelningen när det gäller Ginikoefficienten. Det är lite intressant att notera att om man bygger ut transfereringssystemen omfattande har det mycket liten effekt på inkomstfördelningen. Däremot vet vi att det har stora negativa effekter på sysselsättning och arbetslöshet.
Jag tycker att det är en bra analys som rådet gör kring de frågorna.
Vice ordföranden: Då ger vi det avslutande ordet till Lars Jonung.
Lars Jonung: Jag har bara tre korta kommentarer.
För det första ställdes frågan: Vad ska vi göra för att undvika en bubbla på bostadsmarknaden? Här är mitt råd tyvärr pessimistiskt: Åtgärderna skulle ha vidtagits för tio år sedan, år 2003. Då borde man ha funderat på ett bolånetak, och man hade kunnat fundera på att ta bort möjligheten till ränteavdrag för bolån och så vidare.
Det är möjligt att vi i dag, vilket även Anders Borg påpekade, skulle kunna spräcka en bubbla och skapa en olycklig utveckling på bostadsmarknaden om vi vidtar för kraftiga åtgärder.
Den andra frågan som jag ska ta upp gäller det som Stefan Gerlach sade om att det är mycket svårt att göra bra och kortsiktiga prognoser. Jag skulle vilja tillägga att det gäller även för långsiktiga prognoser.
Jag vill inte se detta påpekande som ett försvar av finansministerns prognosoptimism. Jag skulle snarare säga att om man är finansminister är det väldigt viktigt att man inte avviker för mycket från genomsnittet från jorden. Och om man avviker ska man motivera det noga. Det är det som är en poäng i rådets rapport.
Till sist vill jag ta tillfället i akt att tacka för alla synpunkter och frågor från finansutskottets ledamöter. Vi tar med oss mycket av detta i bagaget till nästa år. Vi hoppas kunna återkomma i vår dialog.
Fredrik Olovsson (s): Då har vi kommit till slutet av dagens program. Jag vill också passa på att tacka alla som har deltagit. Jag vill förstås tacka rådet, vår kommentator, finansministern och alla frågeställare.
Den som är intresserad av hur man utformar ekonomisk politik i Sverige kan alltid följa finansutskottets arbete med den ekonomiska vårpropositionen som avslutas med en debatt före midsommar om ungefär en månad.
Då är dagens utfrågning avslutad.
Bilaga 5
Bilder från finanspolitiska rådets utfrågning den 21 maj
