FridskrÀnkningsbrotten

och egenmÀktighet med barn

BetÀnkande av FridskrÀnkningsutredningen

Stockholm 2011

SOU 2011:85

SOU och Ds kan köpas frÄn Fritzes kundtjÀnst. För remissutsÀndningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer pÄ uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

BestÀllningsadress: Fritzes kundtjÀnst 106 47 Stockholm

Orderfax: 08-598 191 91 Ordertel: 08-598 191 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara pÄ remiss. Hur och varför. StatsrÄdsberedningen (SB PM 2003:2, reviderad 2009-05-02)

– En liten broschyr som underlĂ€ttar arbetet för den som ska svara pĂ„ remiss. Broschyren Ă€r gratis och kan laddas ner eller bestĂ€llas pĂ„ http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice.

Omslag: Elanders Sverige AB.

Tryckt av Elanders Sverige AB.

Stockholm 2011

ISBN 978-91-38-23668-0

ISSN 0375-250X

Till statsrÄdet och chefen för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 20 maj 2010 att tillkalla en sÀrskild utredare med uppdrag att utvÀrdera tillÀmpningen av brotten grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning. I uppdraget ingick ocksÄ att utreda straffansvaret för egenmÀktighet med barn vid gemensam vÄrdnad.

Till sÀrskild utredare förordnades frÄn och med den 1 juni 2010 rÄdmannen Petter Franke.

Att som experter bitrÀda utredningen förordnades frÄn och med den 14 juli 2010 kammarÄklagaren Viktoria Karlsson, kanslirÄdet Axel Peterson, polisinspektören Thomas Sandin, utredaren Olle Westlund och advokaten Ghita Hadding Wiberg. Thomas Sandin ersattes den 8 september 2010 av poliskommissarien Mats Lindström. Axel Peterson ersattes den 17 september 2010 av rÀttssakkunniga Magdalena Wikstrand Danelius.

Som sekreterare anstÀlldes frÄn och med den 7 juni 2010 hovrÀttsassessorn Dina Gutrad.

Utredningen har antagit namnet FridskrÀnkningsutredningen. Den 22 juni 2011 beslutade regeringen om tillÀggsdirektiv. En-

ligt detta ska utredningen Àven se över straffskalan för brotten grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning och i det sammanhanget sÀrskilt övervÀga en höjning av straffminimum.

HÀrmed överlÀmnar utredningen betÀnkandet FridskrÀnkningsbrotten och egenmÀktighet med barn (SOU 2011:85). Experterna har stÀllt sig bakom utredningens övervÀganden och förslag. BetÀnkandet har dÀrför formulerats i vi-form.

Utredningens uppdrag Àr hÀrmed slutfört.

Halmstad i december 2011

Petter Franke

/Dina Gutrad

InnehÄll

Sammanfattning ................................................................ 11
Summary ..........................................................................   17
Författningsförslag ............................................................. 23
Förslag till lag om Àndring i brottsbalken........................................ 23
1 Utredningens uppdrag och arbete ................................ 25
1.1 Uppdraget................................................................................. 25
1.2 Utredningens arbete ................................................................ 26
  1.2.1 Metod för praxisgenomgÄngen avseende  
    fridskrÀnkningsbrott .................................................... 26
  1.2.2 Kriminalstatistik frÄn Brottsförebyggande rÄdet........ 27
I FRIDSKRÄNKNINGSBROTTEN  
2 Bakgrund .................................................................. 29
2.1 Inledning................................................................................... 29
2.2 GÀllande rÀtt ............................................................................. 29
  2.2.1 Den brottsliga handlingen............................................ 29
  2.2.2 UppsÄt ........................................................................... 32
  2.2.3 Konkurrens ................................................................... 33
  2.2.4 Domens rÀttskraft ........................................................ 33
  2.2.5 Preskription .................................................................. 33
  2.2.6 Straffskalan.................................................................... 34
2.3 ÖvervĂ€ganden bakom 1998 Ă„rs reform................................... 34
      5

InnehÄll SOU 2011:85

2.4 2000 Ärs lagÀndring................................................................... 35
2.5 Regeringens skrivelse 2007/08:39 ........................................... 37
2.6 Rapporter angÄende fridskrÀnkningsbrotten m.m. ................ 37
  2.6.1 Brottsförebyggande rÄdets rapport (2000).................. 37
  2.6.2 Brottsförebyggande rÄdets rapport (2003).................. 39
  2.6.3 Åklagarmyndighetens pĂ„följdsinventering.................. 40
  2.6.4 Riksorganisationen för kvinnojourer och  
    tjejjourer i Sverige ......................................................... 42
3 Kriminalstatistik ......................................................... 43
3.1 Inledning................................................................................... 43
  3.1.1 PolisanmÀlda fridskrÀnkningsbrott.............................. 44
  3.1.2 Uppklarade brott........................................................... 45
  3.1.3 Brottsdeltagande och offer ........................................... 46
  3.1.4 Lagförda fridskrÀnkningsbrott..................................... 47
  3.1.5 Tidigare brottslighet ..................................................... 49
  3.1.6 PÄföljdsval och straffmÀtning....................................... 51
4 GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott ..... 55
4.1 Inledning................................................................................... 55
4.2 Brottstyper................................................................................ 56
  4.2.1 Sammanfattning ............................................................ 56
  4.2.2 Brottstyper som ingÄtt vid utdömt ansvar för  
    fridskrÀnkningsbrott..................................................... 56
  4.2.3 Preskriptionsreglernas betydelse för vilka  
    brottstyper som ingÄtt i fridskrÀnkningsbrott ............ 58
  4.2.4 Andra brott mot samma mÄlsÀgande ........................... 59
4.3 Samtidig brottslighet mot flera personer i samma familj....... 62
4.4 SÀrskilt om grov fridskrÀnkning ............................................... 62
  4.4.1 Grov fridskrÀnkning mot vuxen .................................. 62
  4.4.2 Grov fridskrÀnkning mot barn..................................... 63

6

SOU 2011:85 InnehÄll

4.5 GÀrningsmannens Älder, kön och andra omstÀndigheter....... 64
  4.5.1 Grov kvinnofridskrÀnkning ......................................... 65
  4.5.2 Grov fridskrÀnkning mot vuxen .................................. 66
  4.5.3 Grov fridskrÀnkning mot barn .................................... 66
  4.5.4 GÀrningsmÀnnens tidigare brottslighet....................... 67
4.6 StraffmÀtning och val av pÄföljd.............................................. 68
  4.6.1 UtgÄngspunkter ............................................................ 68
  4.6.2 PÄföljdsinventering avseende domarna frÄn  
    Är 2009 ........................................................................... 68
4.7 SkadestÄnd ................................................................................ 70
  4.7.1 UtgÄngspunkter ............................................................ 70
  4.7.2 Sammanfattning ............................................................ 70
  4.7.3 AllmÀnt om krÀnkningsersÀttning............................... 70
  4.7.4 Grov kvinnofridskrÀnkning och grov  
    fridskrÀnkning mot vuxen............................................ 72
  4.7.5 Grov fridskrÀnkning mot barn .................................... 75
4.8 De sÀrskilda rekvisiten............................................................. 76
  4.8.1 Sammanfattning ............................................................ 76
  4.8.2 Rekvisiten ”upprepad krĂ€nkning” och â€Ă€gnade att  
    allvarligt skada personens sjĂ€lvkĂ€nsla” ........................ 77
  4.8.3 Refererade avgöranden frÄn Högsta domstolen  
    och hovrÀtterna............................................................. 77
  4.8.4 Domar frÄn hovrÀtterna Är 2009 .................................. 81
5 ÖvervĂ€ganden och förslag............................................ 89
5.1 Inledning................................................................................... 89
5.2 Har mÄlsÀttningen uppnÄtts? .................................................. 89
  5.2.1 Sammanfattning ............................................................ 90
  5.2.2 Slutsatser frÄn praxisgenomgÄngen ............................. 91
  5.2.3 Utredningens övervÀganden ........................................ 94
5.3 Brottstyper ............................................................................... 98
  5.3.1 Sammanfattning ............................................................ 98
  5.3.2 Den nuvarande avgrÀnsningen ..................................... 98
  5.3.3 UtgÄngspunkter ............................................................ 99
  5.3.4 ÖvertrĂ€delse av kontaktförbud.................................. 100
  5.3.5 Skadegörelsebrotten ................................................... 103
  5.3.6 ÄrekrĂ€nkningsbrotten................................................ 108
      7

InnehÄll SOU 2011:85

  5.3.7 Övergrepp i rĂ€ttssak.................................................... 115
  5.3.8 Lagteknisk utformning av föreslagna Àndringar ....... 116
5.4 Straffskalan för fridskrÀnkningsbrotten ............................... 117
  5.4.1 Sammanfattning .......................................................... 117
  5.4.2 AllmÀnna utgÄngspunkter .......................................... 117
  5.4.3 Den nuvarande straffnivÄn ......................................... 123
  5.4.4 Tidigare övervÀganden ................................................ 126
  5.4.5 VÄra övervÀganden ...................................................... 129
5.5 Preskription ............................................................................ 135
  5.5.1 Sammanfattning .......................................................... 135
  5.5.2 UtgÄngspunkter .......................................................... 135
  5.5.3 Preskription vid fridskrÀnkningsbrott....................... 136
  5.5.4 AllmÀnt om preskription ............................................ 136
  5.5.5 Bör det införas en sÀrskild preskriptionsregel för  
    fridskrÀnkningsbrotten? ............................................. 139
II EGENMÄKTIGHET MED BARN  
6 EgenmÀktighet med barn........................................... 143
6.1 Inledning................................................................................. 143
6.2 Sammanfattning...................................................................... 144
6.3 GÀllande rÀtt ........................................................................... 144
  6.3.1 EgenmÀktighet med barn............................................ 144
  6.3.2 Tolkningen av rekvisitet ”egenmĂ€ktigt bortför”....... 145
  6.3.3 Bakgrunden till bestÀmmelsen om egenmÀktighet  
    med barn vid gemensam vÄrdnad ............................... 146
  6.3.4 Regler om vÄrdnad, boende och umgÀnge................. 147

6.4ÖvervĂ€ganden och förslag gĂ€llande egenmĂ€ktighet med

barn vid gemensam vÄrdnad................................................... 149
6.4.1 Innebörden av ett utvidgat straffansvar för  
vÄrdnadshavare ............................................................ 153

8

SOU 2011:85 InnehÄll

III KONSEKVENSER OCH IKRAFTTRÄDANDE  
7 Ekonomiska och andra konsekvenser .......................... 159
7.1 Inledning................................................................................. 159
7.2 Ekonomiska konsekvenser .................................................... 160
  7.2.1 Ekonomiska konsekvenser av en höjning av  
    straffminimum för grov fridskrÀnkning och grov  
    kvinnofridskrÀnkning ................................................. 161
7.3 Andra konsekvenser av förslagen ......................................... 162
  7.3.1 Konsekvenser för brottsligheten och det  
    brottsförebyggande arbetet........................................ 162
  7.3.2 Konsekvenser för jÀmstÀlldheten mellan kvinnor  
    och mÀn ....................................................................... 163
  7.3.3 Konsekvenser för barn ............................................... 164
  7.3.4 Övriga konsekvenser .................................................. 164
8 IkrafttrÀdande och övergÄngsbestÀmmelser ................. 165
IV FÖRFATTNINGSKOMMENTAR  
9 Författningskommentar ............................................. 167
Förslaget till lag om Àndring i brottsbalken .................................. 167
Bilagor    
Bilaga 1 Kommittédirektiv 2010:56 ............................................ 171
Bilaga 2 Kommittédirektiv 2011:63 ............................................ 177
Bilaga 3 Ofredande genom annat hÀnsynslöst beteende ........... 181

9

Sammanfattning

Uppdraget

FridskrÀnkningsutredningen har haft i uppdrag att dels utvÀrdera tillÀmpningen av brotten grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning i 4 kap. 4 a § brottsbalken, dels utreda och bedöma om straffansvaret för egenmÀktighet med barn Àr lÀmpligt utformat vid gemensam vÄrdnad.

Uppdraget avseende utvÀrderingen av fridskrÀnkningsbrotten har syftat till att identifiera eventuella tolkningsproblem som uppkommit vid tillÀmpningen samt att undersöka om mÄlsÀttningen med att införa dessa brott har uppnÄtts. Efter tillÀggsdirektiv har utredningens uppdrag ocksÄ omfattat att se över straffskalan för grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning och i det sammanhanget sÀrskilt övervÀga en höjning av straffminimum.

I uppdraget har ingÄtt att ta stÀllning till om det finns behov av författningsÀndringar och i sÄ fall lÀmna förslag till sÄdana.

FridskrÀnkningsbrotten

MÄlsÀttningen med införandet av fridskrÀnkningsbrotten har i huvudsak uppnÄtts

I 4 kap. 4 a § brottsbalken stadgas ansvar för fridskrÀnkningsbrott. Enligt första stycket ska den som begÄr brottsliga gÀrningar enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot en nÀrstÄende eller tidigare nÀrstÄende person dömas för grov fridskrÀnkning till fÀngelse i lÀgst sex mÄnader och högst sex Är, om var och en av gÀrningarna utgjort led i en upprepad krÀnkning av personens integritet och gÀrningarna varit Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla. I andra stycket anges att om gÀrningarna har begÄtts av en man mot en kvinna som han Àr eller har varit gift med eller som han bor eller har bott

11

Sammanfattning SOU 2011:85

tillsammans med under Àktenskapsliknande förhÄllanden, ska i stÀllet dömas för grov kvinnofridskrÀnkning till samma straff. MÄlsÀttningen med införandet av fridskrÀnkningsbrotten var att inom ramen för det straffrÀttsliga förfarandet kunna beakta den utsatta personens hela situation nÀr han eller hon utsatts för en serie i och för sig straffbelagda men ofta var för sig relativt lindriga gÀrningar. Genom fridskrÀnkningsbrotten avsÄgs ocksÄ att fÄ till stÄnd en uppgradering av straffvÀrdet för sÄdana gÀrningar.

Inom ramen för utvÀrderingen har vi genomfört en sÀrskild genomgÄng av domar avseende Ätal för fridskrÀnkningsbrott som överklagats till hovrÀtterna Är 2009. Denna praxisgenomgÄng visar att upprepade krÀnkningar (brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken) begÄngna mot en nÀrstÄende eller tidigare nÀrstÄende person i en klar majoritet av fallen av domstolarna bedömts som fridskrÀnkningsbrott och inte som enskilda gÀrningar. Detta innebÀr att det skett en generell höjning av straffvÀrdet för upprepad brottslighet i nÀra relationer. Det sÀrskilt straffvÀrda i att utsÀtta en nÀrstÄende eller tidigare nÀrstÄende person för upprepade brott som innefattar fridskrÀnkningar fÄngas pÄ sÄ sÀtt upp i den straffrÀttsliga bedömningen. I detta avseende har mÄlsÀttningen med införandet av fridskrÀnkningsbrotten uppnÄtts.

Vid genomgÄngen av praxis frÄn hovrÀtterna har utredningen noterat att det i den övervÀgande delen av fallen ingÄr förhÄllandevis allvarliga gÀrningar. PraxisgenomgÄngen visar att Ätalen för fridskrÀnkningsbrott sÀllan bestÄr enbart av relativt lindriga gÀrningar, dvs. brott som sedda var för sig Àr att bedöma som brott med böter i straffskalan. Vi anser emellertid att det utifrÄn domstolarnas tillÀmpning inte kan dras nÄgra sÀkra slutsatser om orsakerna till detta. Av praxisgenomgÄngen framgÄr att relativt lindriga gÀrningar i mÄnga fall utgör en del av Ätalet för fridskrÀnkningsbrott men dÄ vanligen jÀmte mer allvarliga gÀrningar; misshandelsbrott av normalgraden förekom i nÀstan samtliga av de genomgÄnga fallen.

VÄr sammanfattande slutsats Àr att mÄlsÀttningen med införandet av fridskrÀnkningsbrotten i huvudsak har uppnÄtts. Den genomgÄng och analys som utredningen har gjort av domstolsavgöranden avseende fridskrÀnkningsbrott har inte gett stöd för slutsatsen att det rÄder nÄgon oklarhet kring hur de sÀrskilda rekvisiten upprepad krÀnkning och Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla ska tolkas eller tillÀmpas. Mot denna bakgrund har vi inte funnit skÀl

12

SOU 2011:85 Sammanfattning

att föreslÄ Àndringar i den lagtekniska konstruktionen av bestÀmmelserna om fridskrÀnkningsbrott.

I syfte att ytterligare kunna tillgodose syftet med lagstiftningen har vi dock funnit skÀl att övervÀga om det finns andra brottstyper Àn de nu gÀllande som bör kunna ingÄ i fridskrÀnkningsbrotten.

Ytterligare brottstyper bör kunna ingÄ i fridskrÀnkningsbrotten

Utredningen föreslÄr att brottskatalogen i 4 kap. 4 a § brottsbalken Àven ska omfatta övertrÀdelse av kontaktförbud1 och skadegörelsebrott. Vi har övervÀgt om ocksÄ ÀrekrÀnkningsbrotten och övergrepp i rÀttssak bör kunna ingÄ i fridskrÀnkningsbrotten men bedömt att sÄ inte bör vara fallet.

Vid vÄra övervÀganden av om ytterligare brottstyper bör kunna ingÄ i fridskrÀnkningsbrotten har utgÄngspunkten varit att bestÀmmelserna om fridskrÀnkningsbrott alltjÀmt bör omfatta sÄdana krÀnkningar som typiskt sett utgör direkta angrepp pÄ den personliga integriteten. Utredningen har ocksÄ tagit hÀnsyn till den nya straffbestÀmmelsen om olaga förföljelse (4 kap. 4 b § brottsbalken), som tar sikte pÄ brott som innebÀr upprepade eller systematiska trakasserier mot en och samma person och som trÀdde i kraft den 1 oktober 2011.2 Brottet olaga förföljelse har konstruerats med fridskrÀnkningsbrotten som förebild och vi har bedömt att det finns ett intresse av att brottskatalogerna för dessa bÄda brott sÄ lÄngt möjligt överensstÀmmer. Vid övervÀganden av om brottskatalogen för fridskrÀnkningsbrotten bör utökas har utredningen dÀrför sÀrskilt beaktat huruvida en viss brottstyp ocksÄ kommer att ingÄ i det nya brottet olaga förföljelse.

Straffskalan för fridskrÀnkningsbrotten bör inte Àndras

Straffskalan för ett brott mÄste vara utformad pÄ ett sÄdant sÀtt att den medger en adekvat bedömning av straffvÀrdet i varje enskilt fall. Ett fridskrÀnkningsbrott kan innefatta gÀrningar av mycket varierande straffvÀrde. Flera av de brottstyper som kan ingÄ i ett fridskrÀnkningsbrott har t.ex. böter i straffskalan och Àr av sÄdant

1Lagen om Àndring i lagen (1988:688) om besöksförbud trÀdde i kraft den 1 oktober 2011 (se prop. 2010/11:45 och riksdagsbeslut 2011-05-04, rskr 2010/11:236). LagÀndringarna innebÀr bl.a. att besöksförbud i stÀllet benÀmns kontaktförbud.

2Se prop. 2010/11:45 och riksdagsbeslut 2011-05-04, rskr 2010/11:23.

13

Sammanfattning SOU 2011:85

slag att normalpÄföljden Àr böter eller ett kortare fÀngelsestraff om brottet förekommer enskilt och ibland Àven vid flerfaldig brottslighet av det aktuella slaget. Enligt vÄr bedömning Àr straffskalan för fridskrÀnkningsbrotten vÀl avvÀgd och vi föreslÄr inga Àndringar av den.

PreskriptionsfrÄgor vid fridskrÀnkningsbrott

GenomgÄngen av praxis har inte gett stöd för att reglerna om preskription annat Àn i enstaka fall har pÄverkat vilka brottstyper som har ingÄtt i fridskrÀnkningsbrottet. Inte heller har praxisgenomgÄngen gett stöd för att preskriptionsreglerna föranleder tillÀmpningsproblem för domstolarna.

Vid fridskrÀnkningsbrott berÀknas preskriptionstiden med utgÄngspunkt frÄn straffskalan för de enskilda gÀrningar som ingÄr i fridskrÀnkningsbrottet. Utredningen har bedömt att det inte bör införas en sÀrskild preskriptionsreglering för fridskrÀnkningsbrotten.

EgenmÀktighet med barn

Enligt den nuvarande lydelsen av straffbestÀmmelsen om egenmÀktighet med barn i 7 kap. 4 § brottsbalken Àr straffansvaret olika utformat beroende av om gÀrningen begÄs av den som gemensamt med annan har vÄrdnaden om barnet eller av nÄgon utan del i vÄrdnaden. Den som, utan att sjÀlv ha del i vÄrdnaden, obehörigen skiljer ett barn frÄn dess vÄrdnadshavare kan dömas för egenmÀktighet med barn sÄvida gÀrningen inte utgör brott mot frihet (7 kap. 4 § första stycket första meningen brottsbalken). Medan uttrycket obehörigen skiljer omfattar sÄvÀl bortföranden som kvarhÄllanden av barnet Àr ansvaret för den som har del i vÄrdnaden om barnet begrÀnsat till bortföranden. Ansvar för egenmÀktighet med barn kan enligt straffbestÀmmelsen sÄledes komma i frÄga om den som gemensamt med nÄgon annan har vÄrdnaden om ett barn under femton Är utan beaktansvÀrt skÀl egenmÀktigt bortför barnet (7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken). Om bortförandet inte skett olovligen Àr det alltsÄ inte straffbart som egenmÀktighet med barn att en av barnets vÄrdnadshavare olovligen hÄller kvar barnet hos sig.

Utredningen har bedömt att straffansvaret för egenmÀktighet med barn vid gemensam vÄrdnad inte Àr lÀmpligt utformat. Vi före-

14

SOU 2011:85 Sammanfattning

slÄr att straffbestÀmmelsen Àndras sÄ att den Àven omfattar situationer nÀr barn utan beaktansvÀrt skÀl egenmÀktigt hÄlls kvar av en av vÄrdnadshavarna.

15

Summary

Remit

The violation of integrity inquiry has been instructed to a) evaluate the application of the offences gross violation of integrity and gross violation of a woman’s integrity in Chapter 4, Section 4a of the

Swedish Penal Code and to b) examine and assess whether criminal liability for arbitrary conduct concerning a child is appropriately formulated for cases involving joint custody.

The purpose of the remit concerning the evaluation of violation of integrity offences has been to identify problems of interpretation that may have arisen in application and to examine whether the objective of introducing these offences has been met. After an additional directive the Inquiry remit also includes a review of the scale of penalties for gross violation of integrity and gross violation of a woman’s integrity and in that context to give special consideration to raising the minimum penalty.

The remit also included determining whether there is a need for legislative amendments and, if so, to make proposals to that end.

Violation of integrity offences

The objective of introducing violation of integrity offences has on the whole been met

Chapter 4, Section 4a of the Swedish Penal Code prescribes liability for violation of integrity offences. According to the first paragraph, a person who commits criminal acts as defined in Chapters 3, 4 or 6 of the Swedish Penal Code against a person with whom they have, or have previously had, a close relationship will be sentenced for gross violation of integrity to imprisonment for at least six months and at most six years if each of the acts were part of a repeated viola-

17

Summary SOU 2011:85

tion of the person’s integrity and the acts were liable to severely damage the person’s self-esteem. The second paragraph states that if the acts were committed by a man against a woman to whom he is, or has been, married or with whom he is, or has been, cohabiting under circumstances comparable to marriage, he will instead be sentenced for gross violation of a woman’s integrity to the same punishment. The objective of introducing violation of integrity offences was to enable criminal proceedings to take account of the abused person’s entire situation when he or she has been subjected to a series of albeit punishable but often individually relatively minor acts. The violation of integrity offences were also intended to bring about an upgrading of the penal value of such acts.

Within the framework of the evaluation, we have conducted a special case-law review of violation of integrity prosecutions that were appealed to the appeal courts in 2009. This review shows that repeated violations (offences under Chapters 3, 4 or 6 of the Swedish Penal Code) committed against a person who has, or has previously had, a close relationship with the perpetrator were deemed by the courts in a clear majority of cases to be violation of integrity offences and not isolated acts. This means that there has been a general increase in the penal value of repeated offences in close relationships. The particular punishability of subjecting a close relative or previous close relative to repeated offences that include violation of integrity is thus recognised in the assessment of criminal liability. In this respect the objective of introducing violation of integrity offences has been met.

In reviewing the rulings of the courts of appeal, the inquiry has noted that the majority of cases concern relatively serious offences. The case-law review shows that prosecutions for violation of integrity offences rarely involve relatively minor acts alone, i.e. acts that taken in isolation would be punishable by a fine. However, we are of the opinion that firm conclusions on the reasons for this cannot be drawn from the practice of the courts. The case-law review shows that in many cases relatively minor acts form part of the prosecution for violation of integrity offences but usually along with more serious offences; moderately serious assault was found in almost all of the reviewed cases.

Our general conclusion is that the objective of introducing violation of integrity offences has on the whole been met. The inquiry’s review and analysis of judicial decisions regarding violation of integrity offences does not support the conclusion that there is some

18

SOU 2011:85 Summary

uncertainty regarding the interpretation and application of the specific stipulations repeated violation and liable to severely damage the person’s self-esteem. Against this background, we have found no reason to propose amendments to the way the provisions on violation of integrity offences are formulated.

To further meet the objective of the legislation, we have however found grounds to consider whether there are other types of offences that should also be included in violation of integrity offences.

Additional types of offences should be included in violation of integrity offences

The inquiry proposes that infringement of a non-contact order1 and vandalism be added to the offences listed in Chapter 4, Section 4a of the Swedish Penal Code. We have also considered whether defamation offences and interference in a judicial matter should be included in violation of integrity offences but found that this should not be the case.

In considering whether additional types of offences should be included in violation of integrity offences, our starting point was that the penalty provision should continue to cover violations that typically constitute a direct assault on personal integrity. The inquiry has also taken account of the new penal provision on unlawful harassment (Chapter 4, Section 4b of the Swedish Penal Code), which focuses on offences involving repeated or systematic harassment of the same person and entered into force on 1 October 2011.2 The crime of unlawful harassment has been modelled on violation of integrity offences and we have found that there is an interest in the offence lists of both offences being in agreement as far as possible. When considering whether the offence list for violation of integrity offences should be extended, the inquiry has therefore paid particular attention to whether a particular type of crime will be included in the new offence of unlawful harassment.

1The Act on amending the Restraining Order Act (1988:688) entered into force 1 October 2011 (Govt. Bill 2010/11:45 and Riksdag decision 2011-05-04, rskr 2010/11:236). The legislative amendments mean, among other things, that restraining order is called non-contact order instead.

2Govt Bill 2010/11:45 and Riksdag decision 2011-05-04, rskr 2010/11:236.

19

Summary SOU 2011:85

The scale of penalties for violation of integrity offences should not be changed

The scale of penalties for a crime must be designed in such a way as to allow an adequate assessment of the penal value. A violation of integrity offence may include acts of highly varied penal value. For example, several of the types of crime that may be included in violation of integrity offences carry fines in the scale of penalties and are of such a nature that the normal penalty is a fine or a short period of imprisonment if the crime is an individual occurrence and sometimes even in the case of repeated offences of the type in question. In our opinion the scale of penalties for violation of integrity offences is well-considered and we do not propose any amendment to it.

Statutory limitation of violation of integrity offences

The case-law review did not support the view that the provisions on statutory limitation have affected the types of offences that have been included in the violation of integrity offence, except in a few cases. Nor did it support the view that the statutory limitation provisions give rise to problems of application for the courts.

With violation of integrity offences, the starting point for calculating the statutory limitation period is the scale of penalties for the individual acts included in the violation of integrity offence. The inquiry has found that special statutory limitation provisions should not be introduced for violation of integrity offences.

Arbitrary conduct concerning a child

Under the current wording of the penal provision on arbitrary conduct concerning a child in Chapter 7, Section 4 of the Swedish Penal Code, the punishable act is differently formulated depending on whether the act is committed by a person who has joint custody of the child or by a person who does not have a share in custody. A person who does not have a share in custody who without authorisation separates a child from the person who has custody can be sentenced for arbitrary conduct concerning a child provided that the act does not constitute a crime against personal liberty (Chapter 7, Section 4, first paragraph, first sentence, Swedish Penal Code). While

20

SOU 2011:85 Summary

the term without authorisation separates comprises both removal and retention of the child, the liability of a person who has a share in the custody of the child is limited to removal. Thus, liability for arbitrary conduct concerning a child can, according to the penal provision, arise if a person who jointly with another person has custody of a child under fifteen years of age without good reason arbitrarily removes the child (Chapter 7, Section 4, first paragraph, second sentence, Swedish Penal Code). If the removal was not unlawful, it is consequently not punishable as arbitrary conduct concerning a child if one of the persons who have custody of the child unlawfully retains the child with them.

The inquiry has found that criminal liability for arbitrary conduct concerning a child in cases of joint custody is not appropriately formulated. We propose that the penal provision is amended to also include situations where the child is arbitrarily retained without good reason by one of the persons who have custody.

21

Författningsförslag

Förslag till

lag om Àndring i brottsbalken

HÀrigenom föreskrivs i frÄga om brottsbalken att 4 kap. 4 a § och 7 kap. 4 § ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

Den som begÄr brottsliga gÀrningar enligt 3, 4 eller 6 kap. mot en nÀrstÄende eller tidigare nÀrstÄende person, döms, om var och en av gÀrningarna utgjort led i en upprepad krÀnkning av personens integritet och gÀrningarna varit Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla, för grov fridskrÀnkning till fÀngelse, lÀgst sex mÄnader och högst sex Är.

Har gÀrningar som anges i första stycket begÄtts av en man mot en kvinna som han Àr eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under Àktenskapsliknande

4 a §1

Den som begÄr brottsliga gÀrningar enligt 3, 4, 6 eller 12 kap. eller enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud mot en nÀrstÄende eller tidigare nÀrstÄende person, döms, om var och en av gÀrningarna utgjort led i en upprepad krÀnkning av personens integritet och gÀrningarna varit Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla, för grov fridskrÀnkning till fÀngelse, lÀgst sex mÄnader och högst sex Är.

Har gÀrningar som anges i första stycket begÄtts av en man mot en kvinna som han Àr eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under Àktenskapsliknande

1 Senaste lydelse 1999:845.

23

Författningsförslag SOU 2011:85

förhÄllanden, skall i stÀllet dömas för grov kvinnofridskrÀnkning till samma straff.

förhÄllanden, ska i stÀllet dömas för grov kvinnofridskrÀnkning till samma straff.

7 kap.

4 §2

Den som obehörigen skiljer Den som obehörigen skiljer
ett barn under femton Är frÄn ett barn under femton Är frÄn
nÄgon som har vÄrdnaden om nÄgon som har vÄrdnaden om
barnet döms för egenmÀktighet barnet döms för egenmÀktighet
med barn till böter eller fÀngelse med barn till böter eller fÀngelse
i högst ett Är, om gÀrningen inte i högst ett Är, om gÀrningen inte
utgör brott mot frihet. Detsam- utgör brott mot frihet. Detsam-
ma gÀller, om den som gemen- ma gÀller, om den som gemen-
samt med nÄgon annan har vÄrd- samt med nÄgon annan har vÄrd-
naden om ett barn under femton naden om ett barn under femton
Är utan beaktansvÀrt skÀl egen- Är utan beaktansvÀrt skÀl egen-
mÀktigt bortför barnet eller om mÀktigt skiljer barnet frÄn den
den som skall ha vÄrdnaden obe- andra vÄrdnadshavaren eller om
hörigen bemÀktigar sig barnet den som ska ha vÄrdnaden obe-
och dÀrigenom sjÀlv tar sig rÀtt. hörigen bemÀktigar sig barnet
  och dÀrigenom sjÀlv tar sig rÀtt.

Till ansvar enligt första stycket döms ocksÄ den som obehörigen skiljer ett barn under femton Är frÄn nÄgon som vÄrdar barnet med stöd av lagen (1990:52) med sÀrskilda bestÀmmelser om vÄrd av unga, om gÀrningen inte utgör brott mot frihet eller frÀmjande av flykt.

Är brott som avses i första Är brott som avses i första
eller andra stycket grovt, skall eller andra stycket grovt, ska
gÀrningsmannen dömas till fÀng- gÀrningsmannen dömas till fÀng-
else, lÀgst sex mÄnader och högst else, lÀgst sex mÄnader och högst
fyra Ă„r. fyra Ă„r.

Denna lag trÀder i kraft den 1 januari 2013.

2 Senaste lydelse 1993:207.

24

1Utredningens uppdrag och arbete

1.1Uppdraget

FridskrÀnkningsutredningens uppdrag bestÄr av tvÄ delar. Den första delen avser fridskrÀnkningsbrotten. Utredningen ska utvÀrdera tillÀmpningen av brotten grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning i 4 kap. 4 a § brottsbalken i syfte att identifiera eventuella tolkningsproblem som uppkommit vid tillÀmpningen. Syftet med utvÀrderingen Àr ocksÄ att undersöka om mÄlsÀttningen med att införa dessa brott har uppnÄtts, dvs. att inom ramen för det straffrÀttsliga förfarandet kunna beakta den utsatta personens hela situation nÀr han eller hon utsatts för en serie i och för sig straffbelagda men ofta var för sig relativt lindriga gÀrningar. Mot bakgrund av utvÀrderingen ska utredningen ta stÀllning till om det finns behov av förÀndringar i bestÀmmelserna om fridskrÀnkningsbrotten och i sÄ fall lÀmna förslag till författningsÀndringar. Utredningen ska Àven se över straffskalan för grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning och i det sammanhanget sÀrskilt övervÀga en höjning av straffminimum.

Den andra delen av uppdraget avser brottet egenmÀktighet med barn. Utredningen ska utreda och redovisa sin bedömning av om straffansvaret för egenmÀktighet med barn Àr lÀmpligt utformat vid gemensam vÄrdnad. Om utredningen finner att straffansvaret bör Àndras ska vi lÀmna författningsförslag.

Utredningens direktiv beslutades av regeringen den 20 maj 2010 (dir. 2010:56). Den 22 juni 2011 beslutade regeringen om tillÀggsdirektiv (dir. 2011:63). Direktiven i dess helhet finns fogade till betÀnkandet som bilaga 1 och 2.

25

Utredningens uppdrag och arbete SOU 2011:85

1.2Utredningens arbete

Utredningens arbete pÄbörjades i juni 2010. Arbetet har bedrivits i nÀra samarbete med experterna, bÄde vid de sju sammantrÀden som har hÄllits och vid kontakter dÀremellan. Ett av sammantrÀdena har skett i form av en tvÄdagars konferens.

I enlighet med direktiven har utredningen genomfört en praxisgenomgÄng i syfte att utvÀrdera tillÀmpningen av fridskrÀnkningsbrotten. Metod för praxisgenomgÄngen beskrivs sÀrskilt i det följande avsnittet.

Utredningen har besökt Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) och berÀttat om utredningens uppdrag och arbete vid en förelÀsning som anordnats av samverkansgruppen Nationell myndighetssamverkan för kvinnofrid.1

Utredningen har ocksÄ sammantrÀffat med företrÀdare för den svenska centralmyndigheten enligt 1980 Ärs Haagkonvention, Europakonventionen och Bryssel II-förordningen2, som Àr förlagd inom Utrikesdepartementet pÄ enheten för konsulÀra och civilrÀttsliga Àrenden. PÄ centralmyndigheten handlÀggs civilrÀttsliga Àrenden om bortföranden och kvarhÄllanden av barn i internationella situationer.

1.2.1Metod för praxisgenomgÄngen avseende fridskrÀnkningsbrott

Enligt direktiven ska utvÀrderingen av fridskrÀnkningsbrotten utföras pÄ grundval av ett representativt urval frÄn praxis som Àr tillrÀckligt för att tillÄta generella slutsatser. Utöver refererade avgöranden frÄn Högsta domstolen och hovrÀtterna har utredningen gÄtt igenom orefererad praxis. GenomgÄngen av orefererad praxis omfattar i princip samtliga Ätal rörande grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning frÄn Är 2009 som efter dom i tingsrÀtt överklagats till hovrÀtt.

1I samverkansgruppen Nationell myndighetssamverkan för kvinnofrid ingĂ„r Barnombudsmannen, Brottsförebyggande rĂ„det, Brottsoffermyndigheten, Domstolsverket, KriminalvĂ„rden, LĂ€nsstyrelserna, Migrationsverket, Nationellt centrum för kvinnofrid, Rikspolisstyrelsen, RĂ€ttsmedicinalverket, Socialstyrelsen, Statens folkhĂ€lsoinstitut, Sveriges Kommuner och Landsting, Ungdomsstyrelsen och Åklagarmyndigheten.

2Haagkonventionen av den 25 oktober 1980 om de civila aspekterna pÄ internationella bortföranden av barn, 1980 Ärs EuroparÄdskonvention om erkÀnnande och verkstÀllighet av avgöranden rörande vÄrdnad om barn samt om ÄterstÀllande av barn och RÄdets förordning (EG) nr 2201/2003 om ÀktenskapsmÄl och mÄl om förÀldraansvar samt om upphÀvande av förordning (EG) nr 1347/2000.

26

SOU 2011:85 Utredningens uppdrag och arbete

Insamlingen av domarna för genomgÄngen av orefererad praxis har skett genom att utredningen via RiksÄklagarens kansli bestÀllt registeruppgifter för samtliga Ätal rörande brott enligt 4 kap. 4 a § brottsbalken Är 2009. Med stöd av registeruppgifterna, varav samtliga landets Äklagarkammares Àrendenummer framgÄr, har vi med hjÀlp av respektive Äklagarkammare hÀrlett Àrendena till mÄl i hovrÀtterna. Totalt har det varit cirka 300 hovrÀttsavgöranden. Domar frÄn tingsrÀtt och hovrÀtt har dÀrefter hÀmtats in frÄn i första hand landets hovrÀtter men Àven i viss utstrÀckning frÄn tingsrÀtter. Anledningen till att urvalet har gjorts utifrÄn Ätal enligt 4 kap. 4 a § brottsbalken Àr att vi pÄ detta sÀtt fÄtt del av sÄvÀl fÀllande domar som ogillade Ätal avseende fridskrÀnkningsbrott.

Domarna har delats in i kategorierna grov fridskrĂ€nkning mot vuxen, grov fridskrĂ€nkning mot barn och grov kvinnofridskrĂ€nkning. Den största kategorin utgör Ă„talen avseende grov kvinnofridskrĂ€nkning (207 fall). DĂ€refter kommer Ă„talen avseende grov fridskrĂ€nkning mot barn (92 fall). Grov fridskrĂ€nkning mot vuxen Ă€r den minsta kategorin (28 fall). Den totala andelen fall av Ă„tal för fridskrĂ€nkningsbrott i undersökningen överstiger antalet inhĂ€mtade hovrĂ€ttsavgöranden eftersom samma dom ibland avsett fridskrĂ€nkningsbrott mot flera personer. Domarna har systematiserats efter en enklare granskningsmall som avsett bl.a. pĂ„följd, brottstyper som ingĂ„tt vid utdömt ansvar för fridskrĂ€nkningsbrott, i vilken utstrĂ€ckning gĂ€rningsmannen samtidigt fĂ€llts till ansvar för andra brott mot samma mĂ„lsĂ€gande samt vad som enligt domstolarna krĂ€vs för att rekvisiten ”upprepad krĂ€nkning” och â€Ă€gnade att allvarligt skada personens sjĂ€lvkĂ€nsla” ska anses uppfyllda. BetrĂ€ffande grov fridskrĂ€nkning har sĂ€rskilt undersökts vilken relation gĂ€rningsmannen och brottsoffret haft.

NÄgra av de orefererade domarna redovisas i kapitel 4 som behandlar den sÀrskilda redovisningen av praxisgenomgÄngen. Ett antal domar, som bl.a. gÀller ofredande genom annat hÀnsynslöst beteende, redovisas i bilaga 3.

1.2.2Kriminalstatistik frÄn Brottsförebyggande rÄdet

Utredningen har tagit del av en stor mÀngd statistik och analysmaterial frÄn Brottsförebyggande rÄdet (BrÄ) och redovisningen i kapitel 3 bygger uteslutande pÄ statistik frÄn BrÄ.

27

I

FridskrÀnkningsbrotten

2 Bakgrund

2.1Inledning

I detta kapitel görs en allmÀn beskrivning av gÀllande rÀtt avseende fridskrÀnkningsbrotten i 4 kap. 4 a § brottsbalken, mÄlsÀttningen med införandet av straffstadgandena och de övervÀganden som legat till grund för bestÀmmelserna.

Den som begÄr brottsliga gÀrningar enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot en nÀrstÄende eller tidigare nÀrstÄende person, döms enligt 4 kap. 4 a § första stycket brottsbalken, om var och en av gÀrningarna utgjort led i en upprepad krÀnkning av personens integritet och gÀrningarna varit Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla, för grov fridskrÀnkning till fÀngelse, lÀgst sex mÄnader och högst sex Är. Har gÀrningarna begÄtts av en man mot en kvinna som han Àr eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under Àktenskapsliknande förhÄllanden, ska enligt 4 kap. 4 a § andra stycket brottsbalken i stÀllet dömas för grov kvinnofridskrÀnkning till samma straff.

De sÀrskilda fridskrÀnkningsbrotten infördes genom prop. 1997/98:55 efter KvinnovÄldskommissionens förslag (SOU 1995:60). Straffstadgandena om grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning trÀdde i kraft den 1 juli 1998. Redan i januari 2000 Àndrades vissa rekvisit i straffbestÀmmelserna (se nedan avsnitt 2.4).

2.2GÀllande rÀtt

2.2.1Den brottsliga handlingen

FridskrÀnkningsbrottet bestÄr av flera brottsliga gÀrningar. Dessa brottsliga gÀrningar mÄste rymmas under nÄgon av brottsbeskrivningarna i 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken.

29

Bakgrund SOU 2011:85

GÀrningarna ska ha riktats mot en nÀrstÄende eller tidigare nÀrstÄende person. Straffstadgandet i 4 kap. 4 a § andra stycket brottsbalken, grov kvinnofridskrÀnkning, ska tillÀmpas om gÀrningarna har begÄtts av en man mot en kvinna som han Àr eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under Àktenskapsliknande förhÄllanden. Begreppet nÀrstÄende har vid grov fridskrÀnkning ansetts innefatta Àven fall dÄ en man och en kvinna som utan att vara gifta eller sambor levt i en fast parrelation som prÀglats av en praktisk och kÀnslomÀssig bindning av inte obetydlig varaktighet (se rÀttsfallet NJA 2004 s. 97). I det angivna rÀttsfallet hade mannen och kvinnan varit ett etablerat par som umgÄtts med varandra pÄ ett sÀtt som vÀl var att jÀmföra med vad som kan vara fallet i ett samboförhÄllande eller mellan Àkta makar. FörhÄllandet hade vid det första gÀrningstillfÀllet pÄgÄtt i mer Àn ett halvÄr och kom totalt att vara i mer Àn ett och ett halvt Är.

Enligt förarbetena omfattar begreppet nÀrstÄende ocksÄ t.ex. gÀrningsmannens förÀldrar och syskon eller personer som Àr nÀra slÀkt med gÀrningsmannen pÄ annat sÀtt. Begreppet innefattar Àven barn till gÀrningsmannen och barn som gÀrningsmannen bor eller har bott tillsammans med (styvbarn) (prop. 1997/98:55 s. 132).

För att kvalificeras som ett fridskrÀnkningsbrott ska var och en av de brottsliga gÀrningarna vidare ha utgjort led i en upprepad krÀnkning av brottsoffrets integritet samt varit Àgnade att allvarligt skada brottsoffrets sjÀlvkÀnsla. Med upprepad krÀnkning avses enligt motiven gÀrningar som tar sikte pÄ den personliga integriteten och som sker vid upprepade tillfÀllen. I rekvisitet att gÀrningarna ska vara

Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla ligger ett krav pÄ en viss kvalificering av de brottsliga gÀrningarna. Av uttrycket Àgnade att följer vidare att det Àr tillrÀckligt att gÀrningarna typiskt sett leder till att sjÀlvkÀnslan skadas allvarligt. Det behöver alltsÄ inte i det enskilda fallet bevisas att personens sjÀlvkÀnsla verkligen har skadats allvarligt (prop. 1997/98:55 s. 133).

En tidigare lagförd gÀrning kan givetvis inte lagföras pÄ nytt som en del av fridskrÀnkningen. En sÄdan tidigare gÀrning kan emellertid Äberopas till stöd för att gÀrningsmannens handlande utgjort ett led i en upprepad krÀnkning av brottsoffrets integritet (prop. 1997/98:55 s. 82). Vad som i olika fall ligger i rekvisitet upprepad krÀnkning har överlÀmnats till rÀttstillÀmpningen att precisera (prop. 1998/99:145 s. 12). Redan det förhÄllandet att det ska röra sig om flera gÀrningar innebÀr dock att de till antalet mÄste vara fler Àn tvÄ. Viss vÀgledning ges ocksÄ i förarbetena pÄ det sÀttet att det anges

30

SOU 2011:85 Bakgrund

att frÄgan om hur mÄnga krÀnkande gÀrningar som ska krÀvas för att en krÀnkning ska anses som upprepad bör bedömas utifrÄn gÀrningarnas karaktÀr; ju allvarligare gÀrningen Àr, desto fÀrre gÀrningar krÀvs för att krÀnkningen ska anses som upprepad (prop. 1997/98:55 s. 133).

Följande rÀttsfall kan nÀmnas som exempel pÄ hur rekvisiten har bedömts av domstolar. De sÀrskilda rekvisiten redogörs för nÀrmare i avsnitt 4.8.

I RH 2003:11 ansÄgs inte de tre misshandelsgÀrningar som var ifrÄga ha varit sÄ allvarliga att de utgjort led i en upprepad krÀnkning. HovrÀtten hÀnvisade till förarbetsuttalanden som anger att utgÄngspunkten för bedömningen av hur mÄnga krÀnkande gÀrningar som krÀvs för att krÀnkningen ska anses vara upprepad Àr gÀrningarnas karaktÀr (prop. 1997/98:55 s. 133) och anförde att det vÄld som förekommit varit av jÀmförelsevis begrÀnsad omfattning. Av de skador som uppkommit ansÄgs bara en fingerskada vara tÀmligen allvarlig medan övriga skador framstod som mindre allvarliga. Den tilltalade dömdes för tre fall av misshandel.

I NJA 2003 s. 144 avsĂ„g Ă„talet tre preciserade gĂ€rningar, varav tvĂ„ fall av misshandel och ett ofredande, samt ett pĂ„stĂ„ende om misshandel vid ett stort antal tillfĂ€llen under en tidsperiod om cirka tvĂ„ Ă„r. Åtalet ansĂ„gs i dess helhet styrkt. Högsta domstolen konstaterade att det varit frĂ„ga om ett flertal krĂ€nkande övergrepp med tidsmĂ€ssigt samband. Även om endast en av gĂ€rningarna ansĂ„gs vara av allvarligare slag ansĂ„gs övergreppen ha varit sĂ„ mĂ„nga att antalet klart översteg vad som bör krĂ€vas för att en upprepad krĂ€nkning av mĂ„lsĂ€gandens integritet ska anses vara för handen. Domstolen ansĂ„g ocksĂ„ att gĂ€rningarna sammantaget hade varit sĂ„dana att de varit Ă€gnade att allvarligt skada mĂ„lsĂ€gandens sjĂ€lvkĂ€nsla. HĂ€rvid beaktades att mĂ„lsĂ€ganden helt saknade ett socialt nĂ€tverk i Sverige, att hon var nyinflyttad till Sverige utan kunskaper i svenska sprĂ„ket och var ensam hemma med smĂ„ barn samt att gĂ€rningsmannen ocksĂ„ hade försökt styra och begrĂ€nsa mĂ„lsĂ€gandens kontakter med omvĂ€rlden.

En man som under en fyramÄnadersperiod gjort sig skyldig till dels olaga hot vid fyra skilda tillfÀllen mot sin f.d. hustru, dels ofredande genom att han under samma period hade ringt henne vid ett stort antal tillfÀllen ansÄgs i RH 2004:48 inte ha gjort sig skyldig till grov kvinnofridskrÀnkning utan dömdes för vart och ett av de enskilda brotten. Vid bedömningen beaktades bl.a. att mannen och kvinnan genomgÄtt en utdragen och uppslitande skilsmÀssoprocess

31

Bakgrund SOU 2011:85

dÀr det förekommit Ätskilliga konfrontationer med hÀftiga ordvÀxlingar frÄn bÄda sidor. Mot denna bakgrund ansÄgs inte gÀrningarna typiskt sett ha varit Àgnade att allvarligt skada mÄlsÀgandens sjÀlvkÀnsla. Domstolen konstaterade att det inte heller var frÄga om alltför allvarliga gÀrningar.

I RH 2006:29 beaktades tidigare lagföringar vid bedömningen av om gĂ€rningarna utgjort led i en upprepad krĂ€nkning. Åtalet avsĂ„g tvĂ„ gĂ€rningar; misshandel den 22 juli 2004 och olaga hot den 5– 6 november 2004 genom hotfulla meddelanden pĂ„ mĂ„lsĂ€gandens mobilsvar. Den tilltalade hade den 21 augusti 2003 dömts för grov kvinnofridskrĂ€nkning mot samma mĂ„lsĂ€gande, innefattande tre preciserade övergrepp och ett mycket stort antal opreciserade övergrepp under perioden augusti 2002 till den 22 juli 2003, till fĂ€ngelse nio mĂ„nader. Den tilltalade blev villkorligt frigiven frĂ„n fĂ€ngelsestraffet den 20 januari 2004. Åklagaren gjorde gĂ€llande att den tilltalade mot bakgrund av den tidigare domen, trots att det nya Ă„talet enbart avsĂ„g tvĂ„ gĂ€rningar, skulle dömas för grov kvinnofridskrĂ€nkning. Efter att ha konstaterat att det var uppenbart att gĂ€rningarna varit Ă€gnade att allvarligt skada mĂ„lsĂ€gandens sjĂ€lvkĂ€nsla anförde hovrĂ€tten att tvĂ„ gĂ€rningar vanligen inte Ă€r tillrĂ€ckligt för att krĂ€nkningen skulle anses upprepad. Med beaktande av att den tilltalade tidigare dömts för grov kvinnofridskrĂ€nkning samt begĂ„tt den första gĂ€rningen (misshandeln) endast sex mĂ„nader efter det att han villkorligt frigivits frĂ„n fĂ€ngelsestraffet framstod emellertid enligt hovrĂ€tten de nya gĂ€rningarna som en fortsĂ€ttning pĂ„ den tidigare brottsligheten. De nya gĂ€rningarna ansĂ„gs dĂ€rför utgöra led i en upprepad krĂ€nkning av mĂ„lsĂ€gandens integritet och gĂ€rningarna rubricerades som grov kvinnofridskrĂ€nkning.

2.2.2UppsÄt

Grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning förutsÀtter uppsÄt. Det Àr tillrÀckligt att gÀrningsmannen har uppsÄt betrÀffande de faktiska omstÀndigheter som lÀggs till grund för bedömningen. I subjektivt hÀnseende krÀvs inte nÄgot syfte frÄn gÀrningsmannens sida att allvarligt skada offrets sjÀlvkÀnsla eller att krÀnka offrets integritet. VÀrderingen av frÄgorna om huruvida de faktiska omstÀndigheterna inneburit krÀnkning och varit Àgnade att allvarligt skada offrets sjÀlvkÀnsla görs av domstolen oavsett gÀrningsmannens egna vÀrderingar och syften (prop. 1997/98:55 s. 133 f.).

32

SOU 2011:85 Bakgrund

2.2.3Konkurrens

Konstruktionen av fridskrÀnkningsbrotten innebÀr att domstolen, om de sÀrskilda rekvisiten Àr uppfyllda, ska döma för fridskrÀnkningsbrott i stÀllet för de enskilda brotten. Vid tillÀmpningen av 4 kap. 4 a § brottsbalken gÀller dock normala konkurrensregler. Detta innebÀr att domstolen ska döma i konkurrens för grövre brott med strÀngare straffskala, t.ex. grov misshandel, mÀnniskorov, olaga frihetsberövande och vÄldtÀkt (prop. 1997/98:55 s. 80 f.).

2.2.4Domens rÀttskraft

Vid upprepad brottslighet mot en nĂ€rstĂ„ende utgör det mĂ„nga gĂ„nger ett sĂ€rskilt problem att gĂ€rningarna upprepas sĂ„ ofta att brottsoffret i efterhand har svĂ„rt att skilja en gĂ€rning frĂ„n en annan. Redan före införandet av fridskrĂ€nkningsbrotten utgjorde det enligt praxis inte nĂ„got hinder mot en fĂ€llande dom att det exakta antalet handlingar inte kunnat fixeras till tid och rum (NJA 1992 s. 446 och NJA 1991 s. 83). För att det i en sĂ„dan situation inte ska uppstĂ„ nĂ„gra tveksamheter betrĂ€ffande domens rĂ€ttskraft mĂ„ste den period under vilken gĂ€rningarna utövats vara angiven i Ă„talet. I förarbetena pĂ„pekas att Ă„klagaren efter en fĂ€llande dom som regel inte torde kunna komma tillbaka med nya brott av ”normalgraden” som begĂ„tts under den tid som den tidigare domen omfattar. Samtidigt anges att i de fall de enskilda gĂ€rningar som det tidigare Ă„talet omfattat kunnat bestĂ€mt anges i gĂ€rningsbeskrivningen, torde andra gĂ€rningar formellt sett inte omfattas av domens rĂ€ttskraft (prop. 1997/98:55 s. 134).

2.2.5Preskription

Reglerna om Ätalspreskription innebÀr att pÄföljd inte fÄr Ädömas för ett brott om inte den misstÀnkte hÀktats eller erhÄllit del av Ätal för brottet inom vissa sÀrskilt angivna tidsramar (35 kap. 1 § brottsbalken). UtgÄngspunkten för berÀkning av preskriptionstiden för ett enskilt brott Àr det aktuella brottets straffskala. BestÀmmelserna i 4 kap. 4 a § brottsbalken innebÀr att enskilda i och för sig straffbelagda gÀrningar enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken tillsammans med de sÀrskilt kvalificerande rekvisiten i stÀllet rubriceras som grov fridskrÀnkning eller grov kvinnofridskrÀnkning. UtgÄngspunkten för berÀkning av preskriptionstiden Àr emellertid inte straffskalan

33

Bakgrund SOU 2011:85

för fridskrÀnkningsbrottet utan de enskilda gÀrningarna preskriberas sÀrskilt för varje gÀrning som ingÄr i Äklagarens gÀrningsbeskrivning (prop. 1997/98:55 s. 131 f.). BestÀmmelserna om preskription beskrivs nÀrmare i avsnitt 5.5.

2.2.6Straffskalan

Straffet för grov fridskrÀkning och grov kvinnofridskrÀnkning Àr fÀngelse i lÀgst sex mÄnader och högst sex Är. I KvinnovÄldskommissionens betÀnkande (SOU 1995:60), som lÄg till grund för införandet av fridskrÀnkningsbrotten, föreslogs att straffminimum skulle vara fÀngelse i lÀgst ett Är. Det föreslagna minimistraffet framstod emellertid enligt regeringen som alltför högt (prop. 1997/98:55 s. 82).

2.3ÖvervĂ€ganden bakom 1998 Ă„rs reform

KvinnovÄldskommissionen tillkallades för att utifrÄn ett kvinnoperspektiv göra en översyn av frÄgor rörande vÄld mot kvinnor och föreslÄ ÄtgÀrder för att motverka sÄdant vÄld. Enligt direktivet skulle arbetet utgÄ ifrÄn ett kvinnoperspektiv. UtgÄngspunkten skulle vara de utsatta kvinnornas situation (se dir. 1993:88). Kommissionens uppdrag var mycket omfattande och avsÄg flera omrÄden, bl.a. socialtjÀnsten, hÀlso- och sjukvÄrden, sekretessfrÄgor och rÀttsvÀsendet.

KvinnovÄldskommissionen konstaterade att orsakerna till vÄld mot kvinnor Àr mÄngfasetterade och svÄrfÄngade. En grundförutsÀttning för uppkomsten av mÀns vÄld mot kvinnor angavs dock vara samhÀllets struktur grundad pÄ mÀns överordning och kvinnors underordning. Med utgÄngspunkten att den farligaste platsen för kvinnor Àr det egna hemmet fokuserade kommissionen sÀrskilt pÄ det vÄld som mÀn gör sig skyldiga till mot kvinnor till vilka de har en nÀra relation (SOU 1995:60 s. 51 f.).

BestÀmmelserna om grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning föranleddes av behovet att ytterligare markera allvaret i sÄdan brottslighet som riktar sig mot personer i nÀra relationer och som prÀglas av att de sammantaget Àr avsedda att systematiskt krÀnka den utsatta personen (prop. 1997/98:55 s. 78). NÀr det pÄ detta sÀtt Àr frÄga om en serie i och för sig straffbara gÀrningar ligger det sÀrskilt straffvÀrda i en lÄngvarig och upprepad krÀnkning av en annan

34

SOU 2011:85 Bakgrund

person. Regeringen framhöll att syftet med de nya straffbestÀmmelserna var att kunna ta hÀnsyn till den utsatta personens hela situation (prop. 1997/98:55 s. 133).

KvinnovĂ„ldskommissionen föreslog att brotten skulle vara perdurerande, dvs. brott som kĂ€nnetecknas av att preskriptionstiden enligt 35 kap. brottsbalken inte börjar löpa i och med att brottet Ă€r fullbordat utan först nĂ€r ett genom brottet uppkommet tillstĂ„nd upphör (jfr straffbestĂ€mmelsen om olaga frihetsberövande, 4 kap. 2 § brottsbalken). En sĂ„dan konstruktion befarades dock kunna leda till en vag och oprecis beskrivning av de enskilda hĂ€ndelserna som manifesterar krĂ€nkningen, vilket skulle försvĂ„ra förutsĂ€ttningarna att bevisa brott (prop. 1997/98:55 s. 132). I stĂ€llet konstruerades fridskrĂ€nkningsbrotten som en serie i och för sig straffbara gĂ€rningar som – sedda i sitt sammanhang och med ett sĂ€rskilt rekvisit som ger brottet dess fridsstörande karaktĂ€r – ska bedömas som ett brott.

Som angetts ovan kan man vid bedömningen av om gÀrningarna utgjort led i en upprepad krÀnkning Àven beakta tidigare lagförda gÀrningar som alltsÄ inte omfattas av sjÀlva Ätalet. Avsikten var att sÀrskilt sÄdana situationer dÀr mönstret av upprepade krÀnkningar upptÀckts först efter ett antal gÀrningar och dÀr gÀrningsmannen redan dömts för de första skulle trÀffas av bestÀmmelsen (prop. 1997/98:55 s. 81 f.).

2.42000 Ärs lagÀndring

I rĂ€ttsfallet NJA 1999 s. 102 var en man Ă„talad för grov kvinnofridskrĂ€nkning alternativt misshandel av samma kvinna vid fyra tillfĂ€llen. Mannen hade vid tvĂ„ tidigare tillfĂ€llen dömts för misshandel av kvinnan. En av de Ă„talade gĂ€rningarna hade, liksom de misshandelsgĂ€rningar som mannen tidigare var dömd för, begĂ„tts före ikrafttrĂ€dandet av den nya bestĂ€mmelsen om grov kvinnofridskrĂ€nkning. Högsta domstolen bedömde de tre gĂ€rningar som begĂ„tts efter ikrafttrĂ€dandet som misshandel. BetrĂ€ffande rekvisitet ”varit ett led i en upprepad krĂ€nkning” av kvinnans integritet angavs att det för straffansvar inte kunde vara tillrĂ€ckligt med de Ă„talade gĂ€rningarna; Högsta domstolen ansĂ„g att det mĂ„ste finnas ytterligare handling eller handlingar innefattande krĂ€nkning. HĂ€rvid avsĂ„gs nĂ€rmast förut begĂ„ngna brott för vilka den tilltalade tidigare fĂ€llts till ansvar. Det fanns enligt Högsta domstolen inget hinder med hĂ€nsyn till prin-

35

Bakgrund SOU 2011:85

cipen om ne bis in idem, dvs. att man inte fÄr döma tvÄ gÄnger för samma sak (jfr 30 kap. 9 § första stycket rÀttegÄngsbalken), mot att beakta gÀrningar för vilka den tilltalade tidigare dömts vid bedömande av huruvida de Ätalade gÀrningarna utgjort ett led i en upprepad krÀnkning av kvinnans integritet. Den tilltalade ska inte pÄ nytt dömas för de tidigare prövade gÀrningarna, men de kan bidra till att kvalificera de Ätalade gÀrningarna. Enligt Högsta domstolen kunde gÀrningarna som begÄtts före ikrafttrÀdandet av bestÀmmelsen om grov kvinnofridskrÀnkning emellertid inte beaktas. Vid angivna förhÄllanden fanns inte nÄgra ytterligare krÀnkande handlingar att beakta och dÀrmed kunde inte heller de Ätalade gÀrningarna ha utgjort ett led i en upprepad krÀnkning av kvinnans integritet. Högsta domstolen fann att de Ätalade gÀrningarna redan mot denna bakgrund skulle bedömas som misshandel och inte som grov kvinnofridskrÀnkning.

Den refererade domen föranledde en Àndring av straffstadgandena i 4 kap. 4 a § brottsbalken. I motiven till lagÀndringen anfördes att avsikten vid tillkomsten av bestÀmmelserna om grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning var att det skulle vara tillrÀckligt att de Ätalade gÀrningarna, antingen tillsammans eller tillsammans med tidigare begÄngna gÀrningar, inneburit en upprepad krÀnkning av brottsoffrets integritet (prop. 1998/99:145 s. 9). Syftet med lagÀndringen var att klargöra att det inte finns nÄgot formellt krav pÄ att det ska föreligga nÄgon tidigare dom eller motsvarande för att de nya fridskrÀnkningsbrotten ska kunna komma i frÄga. I de fall de Ätalade gÀrningarna tillsammans utgör en sÄdan upprepad krÀnkning som avses i 4 kap. 4 a § brottsbalken, ska dessa sÄledes kunna utgöra tillrÀckligt underlag för ansvar för grov fridskrÀnkning eller grov kvinnofridskrÀnkning (prop. 1998/99:145 s. 13). Enligt den tidigare lydelsen krÀvdes att gÀrningarna varit ett led i en upprepad krÀnkning av personens integritet och varit Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla. Efter lagÀndringen fick paragrafen den nu gÀllande lydelsen, att var och en av gÀrningarna utgjort led i en upprepad krÀnkning av personens integritet samt att gÀrningarna varit Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla. LagÀndringen trÀdde i kraft den 1 januari 2000.

36

SOU 2011:85 Bakgrund

2.5Regeringens skrivelse 2007/08:39

I skrivelsen 2007/08:39 redogör regeringen för sin syn pÄ hur mÀns vÄld mot kvinnor, hedersrelaterat vÄld och förtryck samt vÄld i samkönade relationer ska bekÀmpas. I skrivelsen tillkÀnnages bl.a. regeringens avsikt att besluta om en utvÀrdering av tillÀmpningen av fridskrÀnkningsbestÀmmelserna för att kunna bedöma hur bestÀmmelserna tillÀmpats, om de fÄtt avsedd effekt samt för att kunna bedöma det eventuella behovet av förÀndring i lagstiftningen (skr. 2007/2008:39 s. 29 f.).

2.6Rapporter angÄende fridskrÀnkningsbrotten m.m.

2.6.1Brottsförebyggande rÄdets rapport (2000)1

En rapport frÄn Brottsförebyggande rÄdet frÄn Är 2000 (BrÄ-rapport 2000:11) innehÄller en kartlÀggning av hur bestÀmmelsen om grov kvinnofridskrÀnkning i 4 kap. 4 a § brottsbalken tillÀmpats under den första tiden. Förutom en analys av hur stor del av de polisanmÀlda brotten som lett till Ätal och fÀllande dom respektive lagts ned av Äklagaren, redogörs i rapporten för vilka gÀrningar som domstolen bedömt vara grov kvinnofridskrÀnkning. I rapporten beskrivs Àven de mÀn som dömts för brottet.

Antalet anmÀlningar om grov kvinnofridskrÀnkning uppgick under perioden oktober 1998 till och med december 1999 till drygt 1 000 (BrÄ-rapport 2000:11 s. 19).2 Av anmÀlningarna innehöll drygt 60 procent Àven anmÀlningar för andra brott som mannen utsatt kvinnan för. HÀlften av dessa andra brott avsÄg misshandel och olaga hot. NÀstan sju procent avsÄg brott mot lagen om besöksförbud. Grova brott som försök till mord och drÄp, vÄldtÀkt samt grov misshandel förekom i drygt tio procent av anmÀlningarna. Bland anmÀlningarna fanns Àven tillgreppsbrott och skadegörelse (BrÄ-rapport 2000:11 s. 21).3

1Grov kvinnofridskrÀnkning. En kartlÀggning. BrÄ-rapport 2000:11.

2Orsaken till att redovisningen inte avser anmÀlningar frÄn juli 1998 dÄ det nya straffstadgandet trÀdde i kraft Àr att en sÀrskild brottskod för grov kvinnofridskrÀnkning fanns tillgÀnglig i kriminalstatistiken först frÄn och med oktober 1998, se BrÄ-rapport 2000:11 s. 19.

3Som förklaring till att det i sÄ mÄnga som hÀlften av anmÀlningarna vid sidan om anmÀlan för grov kvinnofridskrÀnkning förekommit anmÀlningar om misshandel och olaga hot (brott som i normalfallet ingÄr i brottet grov kvinnofridskrÀnkning) anges att det kan förekomma

37

Bakgrund SOU 2011:85

I december 1999 pÄgick alltjÀmt polisutredning i omkring fyrtio procent av de drygt 1 000 anmÀlda brotten avseende grov kvinnofridskrÀnkning och en lika stor andel hade lagts ned av polis eller Äklagare. Det vanligaste skÀlet till nedlÀggningsbeslut var att brott inte kunde styrkas. Tio procent (108 brott) resulterade i Ätalsbeslut och för en ungefÀr lika stor andel av de anmÀlda brotten beslutade Äklagaren att vÀcka Ätal för annat brott, frÀmst misshandel (BrÄrapport 2000:11 s. 22).

Sedan bestÀmmelsen om grov kvinnofridskrÀnkning trÀdde i kraft i juli 1998 fram till december 1999 Ätalades 120 mÀn för grov kvinnofridskrÀnkning. Flertalet av Ätalen ledde till fÀllande dom, varav det i omkring 70 fall dömdes för grov kvinnofridskrÀnkning och i knappt 30 fall dömdes för annat brott (misshandel respektive olaga hot). Sex Ätal ogillades eller lades ned. I resterande fall hade dom inte avkunnats per den 31 december 1999 (BrÄ 2000:11 s. 25).

I domarna avseende grov kvinnofridskrÀnkning utgjorde misshandel och olaga hot de vanligaste brottstyperna. Ofredande var den tredje största kategorin. Nedan Äterges den tabell över brottsliga gÀrningar som ingÄtt i domarna om grov kvinnofridskrÀnkning som redovisas i BrÄ-rapporten frÄn 2000 (s. 27).

KÀlla: BrÄ

Tidsintervallet för gÀrningarna varierade kraftigt, frÄn fyra mÄnader och upp till ett Är. NÀstan hÀlften av gÀrningarna hade skett under en period om fyra till sex mÄnader.

viss dubbelrÀkning pÄ grund av att polisen registrerat misshandel och olaga hot samt dessutom brottskoden för grov kvinnofridskrÀnkning, BrÄ-rapport s. 21.

38

SOU 2011:85 Bakgrund

BetrĂ€ffande de dömda gĂ€rningsmĂ€nnen redovisas i rapporten följande statistik avseende Ă„lder, medborgarskap, relation med brottsoffret, tidigare brottslighet, alkohol- och narkotikamissbruk samt psykiska problem. MedelĂ„ldern bland gĂ€rningsmĂ€nnen var 36,5 Ă„r. Den yngste var 20 Ă„r gammal och den Ă€ldste 63 Ă„r. Merparten av de dömda var svenska medborgare. En fjĂ€rdedel av de dömda var utlĂ€ndska medborgare. I huvuddelen av fallen var mannen och kvinnan gifta eller sammanboende. I cirka sexton procent av fallen hade mannen och kvinnan tidigare varit gifta eller sammanboende. Gemensamma barn förekom i 38 procent av fallen. I de fall krĂ€nkningarna Ă€gt rum under Ă€ktenskapet eller samboförhĂ„llandet hade relationen mellan mannen och kvinnan pĂ„gĂ„tt en förhĂ„llandevis kort period innan krĂ€nkningarna började. FörhĂ„llandenas lĂ€ngd varierade mellan ett och tjugo Ă„r. Majoriteten av mĂ€nnen, 70 procent, var tidigare dömda, framförallt för vĂ„ldsbrott. I majoriteten av domarna hade mĂ€nnen nĂ„gon form av alkohol- eller narkotikamissbruk. NĂ€stan en fjĂ€rdedel av mĂ€nnen hade i samband med rĂ€ttegĂ„ngen genomgĂ„tt en rĂ€ttspsykiatrisk undersökning och/eller undersökning enligt 7 § lagen (1991:2041) om sĂ€rskild personutredning i brottmĂ„l m.m. Av dessa mĂ€n erhöll nĂ€ra en tredjedel psykiatrisk vĂ„rd som pĂ„följd (BrĂ„-rapport 2000:11 s. 33–38).

I rapportens avslutande kommentar anges att det Ă€r för tidigt att dra nĂ„gra lĂ„ngtgĂ„ende slutsatser om hur bestĂ€mmelsen om grov kvinnofridskrĂ€nkning fungerar. Resultaten anges tyda pĂ„ att domstolarna, mot bakgrund av fĂ€ngelsestraffens lĂ€ngd, betraktat brottet som sĂ€rskilt allvarligt. Med hĂ€nsyn till att de dömda mĂ€nnen begĂ„tt förhĂ„llandevis grova brott Ă€r slutsatsen i rapporten Ă€ndĂ„ att avsikten med bestĂ€mmelsen – att bedöma mindre grova men upprepade brott mot samma kvinna som ett allvarligt brott – inte uppnĂ„tts (BrĂ„rapport 2000:11 s. 9).

2.6.2Brottsförebyggande rÄdets rapport (2003)4

I en BrÄ-rapport frÄn 2003 (BrÄ-rapport 2003:2) presenteras en utvÀrdering av lagen om besöksförbud. Rapportens syfte Àr att belysa lagens effekter pÄ trygghet och brottslighet samt rÀttsvÀsendets tillÀmpning av lagen.

Som angetts ovan (avsnitt 2.2) kan enligt gÀllande rÀtt enbart brottsliga gÀrningar enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken ingÄ i grov

4 Besöksförbud. En utvÀrdering av lagen och dess tillÀmpning. BrÄ-rapport 2003:2.

39

Bakgrund SOU 2011:85

kvinnofridskrÀnkning. Brottsförebyggande rÄdets bedömning i rapporten Àr att Àven övertrÀdelse av besöksförbud stÀmmer vÀl in pÄ beskrivningen av de systematiska krÀnkningar som behandlas i förarbetena till bestÀmmelsen om grov kvinnofridskrÀnkning. BrÄ anför ocksÄ att det finns anledning att Äter se över frÄgan om övertrÀdelse av besöksförbud ska kunna ingÄ som en brottslig gÀrning vid grov kvinnofridskrÀnkning (BrÄ-rapport 2003:2 s. 9 f.).

2.6.3Åklagarmyndighetens pĂ„följdsinventering

År 2005 gav regeringen Åklagarmyndigheten i uppdrag att kartlĂ€gga domstolarnas straffmĂ€tning och pĂ„följdsval i mĂ„l om misshandel, grov misshandel, olaga hot, grovt olaga hot, rĂ„n och grovt rĂ„n. I december 2006 utökades uppdraget till att Ă€ven omfatta grov fridskrĂ€nkning och grov kvinnofridskrĂ€nkning. Åklagarmyndighetens pĂ„följdsinventering avser tingsrĂ€tts- och hovrĂ€ttsdomar frĂ„n Ă„ren 2000 och 2005, dĂ€r personer över 18 Ă„r dömts för nĂ„got av de ovan angivna brotten. Resultatet av kartlĂ€ggningen redovisas i rapporten Domstolarnas pĂ„följdspraxis vid vissa vĂ„ldsbrott frĂ„n Ă„r 2007.

År 2000 förekom endast sex fĂ€llande tingsrĂ€ttsdomar avseende grov fridskrĂ€nkning som huvudbrott. FĂ€ngelsestraff utdömdes i fem fall. I ett fall bestĂ€mdes pĂ„följden till skyddstillsyn. Samtliga dömda personer var över 40 Ă„r. Fyra av fem fĂ€ngelsedomar lĂ„g i den lĂ€gsta fjĂ€rdedelen av straffskalan. En dom lĂ„g i intervallet 25–50 procent av straffskalan.

För Ă„ret 2005 förekom 97 domar avseende grov fridskrĂ€nkning som huvudbrott. I 73 fall utdömdes fĂ€ngelse. Skyddstillsyn utdömdes i 20 fall. PĂ„följden bestĂ€mdes till villkorlig dom i förening med samhĂ€llstjĂ€nst i tre fall. MedelvĂ€rdet för utdömda fĂ€ngelsestraff uppgick till 13 mĂ„nader. Det lĂ€ngsta utdömda fĂ€ngelsestraffet uppgick till fyra Ă„r. NĂ€r det gĂ€ller hur stor andel av straffskalan som domstolarna utnyttjat lĂ„g 89 procent (65 domar) i den lĂ€gsta fjĂ€rdedelen av straffskalan. I intervallet 25–50 procent av straffskalan lĂ„g sju domar. I ett fall hade ett fĂ€ngelsestraff som översteg 50 procent av straffskalan utdömts.

Underlaget avseende grov kvinnofridskrÀnkning var större Àn för grov fridskrÀnkning. För Äret 2000 förekom 74 domar avseende grov kvinnofridskrÀnkning som huvudbrott. Av de fallen utdömdes fÀngelse som pÄföljd i 70 domar. Skyddstillsyn utdömdes i tre fall och en dom innebar överlÀmnade till rÀttspsykiatrisk vÄrd med sÀr-

40

SOU 2011:85 Bakgrund

skild utskrivningsprövning. MedelvĂ€rdet för utdömd fĂ€ngelsetid uppgick till 12,6 mĂ„nader. Det lĂ€ngsta utdömda fĂ€ngelsestraffet var tre Ă„r och fem mĂ„nader. NĂ€rmare 92 procent av fĂ€ngelsedomarna avsĂ„g straff i den lĂ€gsta fjĂ€rdedelen av straffskalan. I intervallet 25–50 procent av straffskalan förekom fem domar. I ett fall hade en strafftid överstigande 50 procent av straffskalan dömts ut.

År 2005 förekom 299 domar avseende grov kvinnofridskrĂ€nkning. FĂ€ngelse hade dömts ut i 255 fall, dvs. drygt 85 procent. Skyddstillsyn utdömdes i 34 fall (drygt 11 procent). Villkorlig dom i förening med samhĂ€llstjĂ€nst förekom i fyra fall. Tre domar avsĂ„g överlĂ€mnade till rĂ€ttspsykiatrisk vĂ„rd med sĂ€rskild utskrivningsprövning. MedelvĂ€rdet för utdömd fĂ€ngelsetid uppgick till 10,6 mĂ„nader. Det lĂ€ngsta utdömda fĂ€ngelsestraffet lĂ„g pĂ„ tre Ă„r. NĂ€stan 96 procent av fĂ€ngelsedomarna avsĂ„g straff i den lĂ€gsta fjĂ€rdedelen av straffskalan. I intervallet 25–50 procent av straffskalan förekom elva domar (4 procent). Inte i nĂ„got fall hade en strafftid överstigande femtio procent av straffskalan utdömts.

Som nĂ€mnts ovan ingick Ă€ven andra brott Ă€n fridskrĂ€nkningsbrotten i Åklagarmyndighetens undersökning. Det kan konstateras att Ă€ven sĂ„vitt avser andra brott avsĂ„g fĂ€ngelsedomarna i majoriteten av fallen straff i den nedersta fjĂ€rdedelen av straffskalan. Nedan redogörs för andelen fĂ€ngelsepĂ„följder och hur stor andel av fĂ€ngelsedomarna som avsĂ„g straff i den lĂ€gsta fjĂ€rdedelen av straffskalan Ă„ret 2005.

I 22 procent av domarna avseende misshandel dömdes till fÀngelse och 95 procent av fÀngelsedomarna avsÄg straff i den lÀgsta fjÀrdedelen av straffskalan. FÀngelse utdömdes i 81 procent av domarna avseende grov misshandel och 95 procent av fÀngelsedomarna avsÄg straff i den lÀgsta fjÀrdedelen av straffskalan. I 11 procent av domarna avseende olaga hot bestÀmdes pÄföljden till fÀngelse och 96 procent av fÀngelsedomarna avsÄg straff i den lÀgsta fjÀrdedelen av straffskalan. Undersökningen avseende olaga hot, grovt brott avsÄg enbart 14 domar. I 57 procent av dessa domar bestÀmdes pÄföljden till fÀngelse och samtliga domar avsÄg straff i den lÀgsta fjÀrdedelen av straffskalan. För rÄn utdömdes fÀngelse i 78 procent av fallen och 74 procent av fÀngelsedomarna avsÄg straff i den nedersta fjÀrdedelen av straffskalan. I samtliga domar avseende grovt rÄn bestÀmdes pÄföljden till fÀngelse. I 88 procent av domarna lÄg straffet i den nedersta fjÀrdedelen av straffskalan.

41

Bakgrund SOU 2011:85

2.6.4Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige

Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks) publicerade Är 2010 en rapport om grov kvinnofridskrÀnkning.5 Rapporten bygger dels pÄ en examensuppsats, dels pÄ kriminalstatistik, litteratur och samtal med jourkvinnor med lÄng erfarenhet av att möta vÄldsutsatta kvinnor. I rapporten Äterges sju fallbeskrivningar och Ätta rÀttsfall.

I rapporten anges att de gÀrningar som vanligen ingÄr i Ätal för grov kvinnofridskrÀnkning Àr av det grövre slaget (misshandel och olaga hot). Erfarenheten frÄn Roks kvinnojourer anges vara att det Àr svÄrt att fÄ ett fall rubricerat som grov kvinnofridskrÀnkning, trots att kvinnorna blivit utsatta just för sÄdana lÄngvariga systematiska krÀnkningar som bestÀmmelsen ska ta fasta pÄ (Roks rapport 1/2010 s. 11). Den sammanfattande slutsatsen i rapporten Àr att den helhetsbedömning som avsÄgs med bestÀmmelsen inte fÄtt genomslag i rÀttstillÀmpningen. I analysen anges att lagstiftaren försökt införa en lagstiftning med ett könsperspektiv i fokus eftersom man uppfattat att mÀns vÄld mot kvinnor grundar sig pÄ dagens könsmaktsordning. Vidare anges att det har visat sig problematiskt i rÀttstillÀmpningen att kriminalisera ett strukturellt samhÀllsproblem i ett straffsystem som fokuserar pÄ individuella gÀrningar och inte tar hÀnsyn till de strukturella aspekter som könsmaktsordningen innebÀr (Roks rapport 1/2010 s. 30).

5 Roks rapport 1/2010, Grov kvinnofridskrĂ€nkning – vad vet vi efter tio Ă„r?

42

3 Kriminalstatistik

3.1Inledning

Brottsförebyggande rÄdet (BrÄ) publicerar Ärligen den officiella kriminalstatistiken. I den beskrivs bl.a. den brottslighet som kommer till myndigheternas kÀnnedom genom polisanmÀlningar. Brott som inte anmÀls kommer inte med i kriminalstatistiken. Sedan Är 2005 kompletteras bilden av medborgarnas utsatthet för brott enligt kriminalstatistiken av de Ärliga offerundersökningar som genomförs av BrÄ inom ramen för den Nationella trygghetsundersökningen (NTU). NTU undersöker Ärligen sjÀlvrapporterad utsatthet för brott, upplevd trygghet och förtroendet för rÀttsvÀsendet och dess myndigheter.

Den officiella kriminalstatistiken omfattar uppgifter om anmÀlda brott, uppklarade brott, personer misstÀnkta för brott, personer lagförda för brott, verkstÀllighet inom kriminalvÄrden och Äterfall i brott. I detta kapitel redogörs för kriminalstatistiken betrÀffande fridskrÀnkningsbrotten avseende anmÀlda brott, uppklarade brott, brottsdeltagande misstÀnkta gÀrningsmÀn, lagföringsbeslut, tidigare brottslighet samt pÄföljdsval och straffmÀtning. I avsnittet om brottsdeltagande redovisas ocksÄ viss statistik gÀllande brottsoffer. Redovisningen i detta kapitel bygger uteslutande pÄ statistik och analysmaterial frÄn BrÄ.

För att tolka uppgifterna i kriminalstatistiken krÀvs kunskap om vad uppgifterna avser och hur statistiken Àr uppbyggd. Statistiken över anmÀlda brott omfattar hÀndelser som anmÀlts som brott. En och samma polisanmÀlan kan innehÄlla flera brott. Analysenheten för anmÀlda och uppklarade brott Àr antalet brott och inte antalet polisanmÀlningar. Lagföringsstatistiken dÀremot utgÄr frÄn den eller de personer som begÄtt brottet eller brotten. Analysen kompliceras av att gÀrningar efter anmÀlningstillfÀllet kan komma att omrubriceras, omklassificeras eller bedömas inte vara ett brott utan att anmÀlningsstatistiken Àndras. Ett brott som anmÀls ett Är kan ocksÄ

43

Kriminalstatistik SOU 2011:85

komma att klaras upp eller leda till lagföring först under senare Är (Konsten att lÀsa statistik, BrÄ-rapport 2006:1 s. 31 f. och 56 f.).

3.1.1PolisanmÀlda fridskrÀnkningsbrott

Antalet polisanmÀlda fridskrÀnkningsbrott uppgick Är 2010 till 3 936 enligt den officiella kriminalstatistiken. Av dessa utgjorde 1 435 grov fridskrÀnkning och 2 501 grov kvinnofridskrÀnkning.

Sedan Ă„r 2000 har antalet anmĂ€lda brott avseende grov fridskrĂ€nkning ökat frĂ„n 63 Ă„r 2000 till 1 435 brott Ă„r 2010. Även betrĂ€ffande grov kvinnofridskrĂ€nkning har antalet anmĂ€lda brott ökat. För den kategorin Ă€r ökningen inte lika markant men utgör Ă€ndĂ„ en dryg fördubbling. Grov kvinnofridskrĂ€nkning har ökat frĂ„n 1 147 Ă„r 2000 till 2 501 Ă„r 2010. Av figur 1 framgĂ„r att antalet anmĂ€lda fridskrĂ€nkningsbrott ökat i princip Ă„rligen sedan 2000. Utvecklingen av antalet anmĂ€lningar avseende fridskrĂ€nkningsbrott bör ses mot bakgrund av att dessa brott infördes och trĂ€dde i kraft den 1 juli 1998. Lagen fick sin nuvarande lydelse genom de lagĂ€ndringar som trĂ€dde i kraft den 1 januari 2000. Vid tolkningen av statistiken bör dĂ€rför beaktas en viss tillvĂ€njningsprocess frĂ„n rĂ€ttsvĂ€sendets sida betrĂ€ffande fridskrĂ€nkningsbrotten. Statistiken över antal anmĂ€lda brott utgĂ„r frĂ„n anmĂ€lningstillfĂ€llet och speglar sĂ„ledes polisens kategorisering av anmĂ€larens berĂ€ttelse.

3 000                    
  Grov fridskrÀnkning              
2 500 Grov kvinnofridskrÀnkning            
             
2 000                    
1 500                    
1 000                    
500                    
0                    
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010

44

SOU 2011:85 Kriminalstatistik

3.1.2Uppklarade brott

I statistiken över uppklarade brott redovisas de anmÀlda brott som

Ă„tgĂ€rdats under ett kalenderĂ„r. Begreppet ”uppklarade brott” Ă€r polisiĂ€rt och innebĂ€r att brottet fĂ„tt ett ”polisiĂ€rt klarlĂ€ggande” (BrĂ„rapport 2006:1 s. 32). Det behöver dock inte innebĂ€ra att nĂ„gon dömts för brottet. De uppklarade brotten delas i statistiken upp i kategorierna personuppklarade brott, dĂ€r Ă„klagaren ansett sig kunna knyta en gĂ€rningsman till brottet, och tekniskt uppklarade brott, dĂ€r utredningen av brottet lags ned av olika skĂ€l. Om ett brott Ă€r personuppklarat har beslut om att vĂ€cka Ă„tal, utfĂ€rda strafförelĂ€ggande eller meddela Ă„talsunderlĂ„telse fattats. De vanligaste besluten som innebĂ€r att brott i statistiken redovisas som tekniskt uppklarade avser att det inte kan styrkas att ett brott har begĂ„tts, att den anmĂ€lda gĂ€rningen inte bedöms vara brott eller att den misstĂ€nkte inte Ă€r straffmyndig. Med ouppklarade brott avses vanligen att det inte finns nĂ„gon misstĂ€nkt person eller att spaningsuppslag saknas, att spaningarna inte lett till nĂ„got resultat, att det trots utredning inte kan styrkas att den skĂ€ligen misstĂ€nkte begĂ„tt brottet eller att utredningen visar att den misstĂ€nkte Ă€r oskyldig. De ouppklarade brotten redovisas inte i statistiken (BrĂ„-rapport 2006:1 s. 32 f.).

Uppklarningsprocenten redovisas i statistiken utifrÄn antalet brott som klarats upp ett visst Är jÀmfört med antalet brott som anmÀlts samma Är. Som angetts inledningsvis kan, men behöver det inte, finnas en direkt koppling mellan antalet anmÀlda brott och antalet uppklarade brott under ett och samma Är. Medan de anmÀlda brotten endast hÀnför sig till det aktuella Äret kan ett brott som klarats upp samma Är hÀrröra frÄn en anmÀlan flera Är tillbaka i tiden.

Antalet fridskrĂ€nkningsbrott som klaras upp ett Ă„r i förhĂ„llande till antalet anmĂ€lda brott varierar. Under Ă„ren 2000–2010 varierade uppklarningsprocenten för grov fridskrĂ€nkning mellan lĂ€gst 24 procent (Ă„r 2000) och högst 71 procent (Ă„r 2003). För samma period varierade uppklarningsprocenten för grov kvinnofridskrĂ€nkning mellan lĂ€gst 37 procent (Ă„r 2000) och högst 51 procent (Ă„r 2004). Andelen personuppklarade brott varierar ocksĂ„ över Ă„ren. För grov fridskrĂ€nkning varierade andelen personuppklarade brott mellan 21–59 procent under Ă„ren 2005–2010. Andelen personuppklarade brott avseende grov kvinnofridskrĂ€nkning varierade under samma period mellan 24– 34 procent.

45

Kriminalstatistik SOU 2011:85

3.1.3Brottsdeltagande och offer

I statistiken över misstÀnkta personer redovisas de personer som efter avslutad utredning av polis eller Äklagare bedömts vara skÀligen misstÀnkta för brott under kalenderÄret. Statistiken omfattar straffmyndiga personer, dvs. personer som Àr 15 Är eller Àldre. Medan statistiken över misstÀnkta personer visar Älders- och könsfördelning för de personer som nÄgon gÄng under Äret begÄtt ett visst brott visar statistiken över brottsdeltagande hur stor andel av en viss brottstyp som begÄtts av en sÀrskild grupp av personer. De bÄda statistikenheterna skiljer sig Ät pÄ det sÀttet att i statistiken över misstÀnkta redovisas en och samma person endast en gÄng för varje brottstyp. I statistiken över brottsdeltagande redovisas individerna varje gÄng de registreras för en viss typ av brott (BrÄ-rapport 2006:1 s. 38 f.).1

Som nÀrmare beskrivs i avsnitt 4.3 Àr det vid fridskrÀnkningsbrott inte ovanligt att flera familjemedlemmar samtidigt utsÀtts för brott. Utredningen har dÀrför valt att redovisa antal brottsdeltagande för personer misstÀnkta för fridskrÀnkningsbrott som alltsÄ visar hur stor andel av en viss brottstyp som begÄtts av en sÀrskild grupp personer.

Sedan Är 2009 redovisas information om brottsoffren i statistiken avseende grov fridskrÀnkning pÄ sÄ sÀtt att det kan utlÀsas om brottet begÄtts mot en pojke eller en flicka under 18 Är eller mot en man eller en kvinna över 18 Är. Som framgÄr av tabell 2 Àr könsfördelningen vid brott mot barn förhÄllandevis jÀmn medan brottsoffren företrÀdesvis Àr kvinnor nÀr offret Àr över 18 Är.

1 TvÄ personer som tillsammans misstÀnks för fem brott genererar t.ex. tio brottsdeltaganden.

46

SOU 2011:85 Kriminalstatistik
           
           
           
           
           

KÀlla: BrÄ

Bland gÀrningsmÀnnen förekommer företrÀdesvis mÀn. Av tabell 3 nedan framgÄr att kvinnor förekommer i högre utstrÀckning vid fridskrÀnkningsbrott mot barn under 18 Är. Ett av rekvisiten för grov kvinnofridskrÀnkning Àr att gÀrningarna begÄtts av en man mot en kvinna. Nedan redovisas dÀrför endast könsfördelningen vid brottsdeltagande avseende grov fridskrÀnkning.

KÀlla: BrÄ

3.1.4Lagförda fridskrÀnkningsbrott

Med lagföring avses i den officiella statistiken domslut (dom i tingsrÀtt), strafförelÀggande eller ÄtalsunderlÄtelse. En enskild person kan lagföras vid flera tillfÀllen under ett Är. I statistiken redovisas

47

Kriminalstatistik SOU 2011:85

en lagförd person för varje enskilt lagföringsbeslut som denne stÄr för under perioden. Detta betyder att om flera personer ingÄr i samma lagföring redovisas varje person som en enhet för sig i statistiken.

En person kan lagföras för flera brott i ett och samma lagföringsbeslut.

Det förhĂ„llandet att lagföringsstatistiken avser domar i tingsrĂ€tt innebĂ€r att en person som befunnits skyldig i tingsrĂ€tt, men frikĂ€nts i högre instans, kommer att stĂ„ kvar som ”dömd” i statistiken. Eftersom frikĂ€nnande domar inte redovisas kommer vidare en person som frikĂ€nts i tingsrĂ€tt men dĂ€refter fĂ€llts i högre instans inte att finnas med i lagföringsstatistiken. Lagföringsstatistiken avseende huvudbrott och huvudpĂ„följd redovisar brottet med den strĂ€ngaste straffskalan. Av statistiken framgĂ„r inte om lagföringsbesluten avser ett eller flera brott. (BrĂ„-rapport 2006:1 s. 40 f.).

Av tabellen nedan framgĂ„r att antalet lagföringsbeslut för fridskrĂ€nkningsbrott ökade konstant mellan Ă„ren 2000–2006 samt att lagföringarna endast undantagsvis bestĂ„r av annat Ă€n domar, dvs. strafförelĂ€gganden och Ă„talsunderlĂ„telser.

KÀlla: BrÄ

48

SOU 2011:85 Kriminalstatistik
         
         
         
         

KÀlla: BrÄ

3.1.5Tidigare brottslighet

I kriminalstatistiken finns Àven uppgifter om i vilken utstrÀckning de lagförda gÀrningsmÀnnen tidigare (under de senaste tio Ären) lagförts. Av kriminalstatistiken framgÄr inte vilken typ av brottslighet som de tidigare lagföringarna avser.

Bland de som dömdes för grov fridskrĂ€nkning som huvudbrott Ă„r 2010 var 55 procent tidigare ostraffade, sett till de nĂ€rmaste tio Ă„ren före lagföringen. 26 procent hade lagförts en eller tvĂ„ gĂ„nger, sex procent tre till fyra gĂ„nger, Ă„tta procent fem till nio gĂ„nger och sex procent hade lagförts tio eller fler gĂ„nger. Som framgĂ„r av figur 2 och 3 nedan Ă€r andelen tidigare ostraffade under perioden Ă„r 2005- 2010 generellt sett högre för grov fridskrĂ€nkning Ă€n för grov kvinnofridskrĂ€nkning. Bland de som lagfördes för grov kvinnofridskrĂ€nkning under Ă„r 2010 var 38 procent tidigare ostraffade, 28 procent hade lagförts en eller tvĂ„ gĂ„nger, 14 procent tre eller fyra gĂ„nger, tolv procent fem till nio gĂ„nger och Ă„tta procent hade lagförts tio eller fler gĂ„nger. Andelen ostraffade respektive tidigare lagförda Ă€r förhĂ„llandevis jĂ€mn över Ă„ren 2005–2010.

49

Kriminalstatistik SOU 2011:85
60        
50     2005 2006
       
      2007 2008
40     2009 2010
30        
20        
10        
0        
Inga lagföringar 1-2 lagföringar 3-4 lagföringar 5-9 lagföringar 10- lagföringar
KÀlla: BrÄ        
60        
50     2005 2006
    2007 2008
     
40     2009 2010
       
30        
20        
10        
0        
Inga lagföringar 1-2 lagföringar 3-4 lagföringar 5-9 lagföringar 10- lagföringar
KÀlla: BrÄ        
50        
SOU 2011:85 Kriminalstatistik

3.1.6PÄföljdsval och straffmÀtning

Den officiella kriminalstatistiken visar att fĂ€ngelse Ă€r den vanligaste pĂ„följden för fridskrĂ€nkningsbrott. Sedan införandet av fridskrĂ€nkningsbrotten har andelen fĂ€ngelsedomar hela tiden varit hög i förhĂ„llande till den totala andelen fĂ€llande domar. Andelen domar dĂ€r pĂ„följden bestĂ€mts till fĂ€ngelse har varit nĂ„got högre betrĂ€ffande grov kvinnofridskrĂ€nkning Ă€n betrĂ€ffande grov fridskrĂ€nkning. År 2010 bestĂ€mdes pĂ„följden till fĂ€ngelse i 68 procent av de fĂ€llande domarna avseende grov fridskrĂ€nkning. Bland de fĂ€llande domarna avseende grov kvinnofridskrĂ€nkning, samma Ă„r, bestĂ€mdes pĂ„följden till fĂ€ngelse i 78 procent. Som nĂ€mnts ovan följer lagföringsstatistiken huvudbrott och huvudpĂ„följd, vilket innebĂ€r att en dom som avser flera brott i statistiken redovisas under brottet med den strĂ€ngaste straffskalan. Av statistiken framgĂ„r alltsĂ„ inte om domen avser ett eller flera brott. Avser domen flera brott med samma straffskala, t.ex. grov fridskrĂ€nkning och grov kvinnofridskrĂ€nkning, vĂ€ljs slumpmĂ€ssigt ett av brotten som huvudbrott.

100%                    
90%                    
80%                    
70%                    
60%                    
50%                    
40%                    
30%             Grov fridskrÀnkning  
               
20%                    
10%             Grov kvinnofridskrÀnkning
                   
0%                    
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010
KÀlla: BrÄ                    

51

Kriminalstatistik SOU 2011:85

Under Ă„r 2010 uppgick medelvĂ€rdet för utdömd fĂ€ngelsetid enligt kriminalstatistiken till fĂ€ngelse 13 mĂ„nader för grov fridskrĂ€nkning och tio mĂ„nader för grov kvinnofridskrĂ€nkning.2 Sedan fridskrĂ€nkningsbrotten infördes har medelvĂ€rdet för utdömd fĂ€ngelsetid uppgĂ„tt till som högst 13,6 mĂ„nader för grov fridskrĂ€nkning och 12,6 mĂ„nader för grov kvinnofridskrĂ€nkning (i bĂ„da fallen Ă„r 2000). Under Ă„ren 2000–2010 uppgick medelvĂ€rdet för utdömd fĂ€ngelsetid till i snitt tolv respektive elva mĂ„nader för grov fridskrĂ€nkning respektive grov kvinnofridskrĂ€nkning. SnittvĂ€rdet Ă€r alltsĂ„ nĂ„got högre för grov fridskrĂ€nkning. Av statistiken avseende medelvĂ€rdet för utdömd fĂ€ngelsetid framgĂ„r att fĂ€ngelsestraffens placering i straffskalan Ă€r relativt jĂ€mn över Ă„ren.

KÀlla: BrÄ

Som framgĂ„r av figur 5 och 6 nedan har, för sĂ„vĂ€l grov fridskrĂ€nkning som grov kvinnofridskrĂ€nkning, under Ă„ren 2000–2010 den största andelen fĂ€ngelsestraff bestĂ€mts till en tid om mer Ă€n sex mĂ„nader men mindre Ă€n ett Ă„r. Den genomsnittliga strafftiden var 13 mĂ„nader för grov fridskrĂ€nkning Ă„r 2010, vilket motsvarar nĂ€stan 19 procent av straffmaximum. Samma Ă„r motsvarar den genomsnitt-

2 Som redogörs för nÀrmare i kap. 5, avsnitt 5.4.4 och 5.4.5, har reglerna i 29 kap. brottsbalken nyligen Àndrats i syfte att skÀrpa straffen för allvarliga vÄldsbrott. NÀmnda lagÀndringar kan Ànnu inte berÀknas ha fÄtt genomslag i statistiken.

52

SOU 2011:85 Kriminalstatistik

liga strafftiden för grov kvinnofridskrĂ€nkning tio mĂ„nader, nĂ€stan 14 procent av straffmaximum. Detta kan jĂ€mföras med t.ex. grov stöld som har samma straffskala som fridskrĂ€nkningsbrotten. Även för grov stöld var tio mĂ„nader den genomsnittliga strafftiden Ă„r 2010. Den genomsnittliga strafftiden för misshandel samma Ă„r var tre mĂ„nader, vilket motsvarar 14 procent av straffmaximum för det brottet. För grov misshandel var den genomsnittliga strafftiden 17 mĂ„nader Ă„r 2009, 15 procent av straffmaximum.3

Andel domar                  
100%                   Över 4 Ă„r (ej livstid)
90%                   Mer Àn 2 Är högst 4 Är
80%                   Mer Àn 1 Är högst 2 Är
70%                   1 Är
60%                   Mer Àn 6 mÄn-mindre Àn 1 Är
50%                   6 mÄn
40%                    
30%                    
20%                    
10%                    
0%                    
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010

3 FrÄn och med juli 2010 har straffskalan för grov misshandel Àndrats och ytterligare en gradindelning, synnerligen grov misshandel, har införts. Av den anledningen redovisas det genomsnittliga straffet för Är 2009 och inte Är 2010.

53

Kriminalstatistik SOU 2011:85

Andel domar

100%                    
90%                    
80%                    
70%                    
60%                    
50%                    
40%                    
30%                    
20%                    
10%                    
0%                    
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010
KÀlla: BrÄ                    

Över 4 Ă„r (ej livstid)

Mer Àn 2 Är högst 4 Är

Mer Àn 1 Är högst 2 Är

1 Ă„r

Mer Àn 6 mÄn-mindre Àn 1 Är 6 mÄn

54

4GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott

4.1Inledning

Utredningen ska utvÀrdera tillÀmpningen av brotten grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning i 4 kap. 4 a § brottsbalken i syfte att identifiera eventuella tolkningsproblem som uppkommit vid tillÀmpningen. I detta kapitel redovisas utredningens genomgÄng av domar avseende Ätal för fridskrÀnkningsbrott som överklagats till hovrÀtterna under Är 2009 (se nÀrmare kapitel 1 angÄende urvalet av domar för praxisgenomgÄngen). UtgÄngspunkten för redovisningen Àr de i direktiven sÀrskilt uppstÀllda riktlinjerna för utvÀrderingen, dvs. vilka brottstyper som ingÄtt vid utdömt ansvar för fridskrÀnkningsbrott och hur reglerna om preskription pÄverkat detta, i vilken utstrÀckning gÀrningsmannen vid sidan av fridskrÀnkningsbrottet samtidigt fÀllts till ansvar för andra brott mot samma mÄlsÀgande samt hur eventuella skadestÄndsansprÄk har bedömts. Utredningen har ocksÄ undersökt vilken relation gÀrningsmannen och brottsoffret har eller har haft samt gÀrningsmannens kön, Älder och tidigare brottslighet. Kapitlet innehÄller vidare en redogörelse för pÄföljdsval och straffmÀtning i de genomgÄngna domarna.

Kapitlet avslutas med ett avsnitt om domstolarnas bedömningar av de för fridskrÀnkningsbrotten sÀrskilda rekvisiten; att var och en av gÀrningarna utgjort led i en upprepad krÀnkning av den utsatta personens integritet samt att gÀrningarna varit Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla. I avsnittet analyseras vad som enligt domstolarna krÀvs för att rekvisiten ska vara uppfyllda. Vidare redovisas om det har kunnat identifieras tolkningsproblem vid domstolarnas tillÀmpning av straffbestÀmmelserna om fridskrÀnkningsbrott.

I avsnitt 4.8 avseende domstolarnas bedömning av de sÀrskilda rekvisiten redogörs sÄvÀl för domar dÀr ansvar för fridskrÀnkningsbrott utdömts som domar dÀr gÀrningarna inte rubricerats som ett

55

GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott SOU 2011:85

fridskrÀnkningsbrott. I övrigt avser redogörelsen i detta kapitel enbart de domar i praxisgenomgÄngen dÀr ansvar för fridskrÀnkningsbrott utdömts. Sammanlagt rör det sig om 152 fall av grov kvinnofridskrÀnkning, 20 fall av grov fridskrÀnkning mot vuxen och 56 fall av grov fridskrÀnkning mot barn.

4.2Brottstyper

4.2.1Sammanfattning

Bland de genomgĂ„ngna domarna Ă€r det vissa brottstyper som förekommer i större utstrĂ€ckning Ă€n andra. NĂ€r ansvar för fridskrĂ€nkningsbrott utdömts Ă€r den mest förekommande brottstypen misshandel av normalgraden. Även olaga hot förekommer i stor utstrĂ€ckning. Ofredande Ă€r den tredje största kategorin.

Att gÀrningsmannen döms för andra brott mot samma mÄlsÀgande vid sidan av fridskrÀnkningsbrott förekommer frÀmst vid grov kvinnofridskrÀnkning. Det Àr dÄ framför allt frÄga om andra, mer allvarliga, brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken som pÄ grund av reglerna om konkurrens inte ska ingÄ i fridskrÀnkningsbrottet. Bland de genomgÄngna domarna avseende grov fridskrÀnkning mot barn förekom det endast i ett fall att gÀrningsmannen jÀmte fridskrÀnkningsbrottet dömdes för ett annat brott mot samma mÄlsÀgande.

4.2.2Brottstyper som ingÄtt vid utdömt ansvar för fridskrÀnkningsbrott

Utredningen har valt att dela upp genomgÄngen och analysen av domarna i tre grupper; grov kvinnofridskrÀnkning, grov fridskrÀnkning mot vuxen och grov fridskrÀnkning mot barn.1 För samtliga tre kategorier Àr misshandel (3 kap. 5 § brottsbalken) och olaga hot (4 kap. 5 § brottsbalken) de vanligaste brottstyperna som ingÄtt i fridskrÀnkningsbrottet. Ofredande (4 kap. 7 § brottsbalken) Àr den tredje vanligaste kategorin.

I tabellen nedan redovisas hur vanligt förekommande en viss brottstyp Àr bland de genomgÄngna domarna. Hur mÄnga gÀrningar som förekommit i det enskilda fallet varierar kraftigt. I denna sam-

1 Till kategorin grov fridskrÀnkning mot barn har hÀnförts de domar dÀr mÄlsÀganden var under 18 Är vid den första gÀrningen.

56

SOU 2011:85 GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott

manstĂ€llning tas inte hĂ€nsyn till hur mĂ„nga gĂ„nger ett visst brott förekommit utan enbart till om brottstypen överhuvudtaget ingĂ„tt bland gĂ€rningarna. Även om det inom ramen för ett och samma fridskrĂ€nkningsbrott förekommit över tio misshandelsgĂ€rningar generar det sĂ„ledes i denna jĂ€mförelse endast en förekomst av brottstypen. Bland domarna dĂ€r ansvar för grov kvinnofridskrĂ€nkning utdömts förekom t.ex. misshandelsbrott av normalgraden i 147 av 152 fall. Det sammanlagda antalet misshandelsgĂ€rningar översteg emellertid 660 preciserade gĂ€rningar. DĂ€rtill kom ett stort antal opreciserade gĂ€rningar, dvs. gĂ€rningar av visst slag som begĂ„tts under en viss tidsperiod och dĂ€r det hĂ„lls mer öppet exakt tidpunkt och ibland Ă€ven tillvĂ€gagĂ„ngssĂ€tt för respektive gĂ€rning.

Som utvecklas nÀrmare nedan under avsnittet om preskription (avsnitt 4.2.3) Àr det inte alltid som domstolen anger hur de enskilda gÀrningar som ingÄr i fridskrÀnkningsbrottet ska rubriceras. Bland domarna avseende grov kvinnofridskrÀnkning har rubricering av de enskilda gÀrningarna endast skett i drygt hÀlften av domarna. SammanstÀllningen av vilka brottstyper som ingÄtt vid utdömt ansvar för fridskrÀnkningsbrott bygger dÀrför i flera fall pÄ utredningens bedömning av hur de enskilda gÀrningarna som ingÄtt i fridskrÀnkningsbrottet bör rubriceras.

57

GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott SOU 2011:85
2 3
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     
     

4.2.3Preskriptionsreglernas betydelse för vilka brottstyper som ingÄtt i fridskrÀnkningsbrott

PraxisgenomgÄngen ger inte stöd för att reglerna om preskription annat Àn i enstaka fall har pÄverkat vilka brottstyper som har ingÄtt i fridskrÀnkningsbrottet. Inte heller ger genomgÄngen stöd för att preskriptionsreglerna föranleder tillÀmpningsproblem för domstolarna. I fjorton fall dÀr ansvar för grov kvinnofridskrÀnkning utdömts (sammanlagt 152 fall) har gÀrningar i Äklagarens gÀrningsbeskrivning bedömts vara preskriberade. Det rör sig vanligen

2Underlaget avseende domar dÀr ansvar för grov kvinnofridskrÀnkning utdömts utgörs av

151domar. I en av domarna fÀlldes gÀrningsmannen samtidigt till ansvar för grov kvinnofridskrÀnkning i tvÄ fall mot tvÄ olika mÄlsÀgande. SÄlunda rör det sig om 152 fall dÀr ansvar för grov kvinnofridskrÀnkning utdömts.

3Vid grov fridskrÀnkning mot barn Àr det i flera av de genomgÄngna domarna frÄga om brott mot flera barn, dvs. att gÀrningsmannen genom en och samma dom dömts för flera fall av grov fridskrÀnkning mot barn. De 56 fallen av grov fridskrÀnkning mot barn Àr fördelade pÄ

35gÀrningsmÀn. En av domarna avser tvÄ olika gÀrningsmÀn, dvs. tvÄ fall av fridskrÀnkningsbrott mot ett och samma barn.

58

SOU 2011:85 GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott

om brottstyperna ringa misshandel och ofredande dÀr preskriptionstiden uppgÄr till tvÄ Är. Vid grov fridskrÀnkning mot barn bedömdes brott vara preskriberade i sju av sammanlagt 56 fall. De preskriberade gÀrningarna var sedda för sig att bedöma som ringa misshandel, ofredande och olaga hot.

Som angetts ovan Ă€r det inte ovanligt att domstolarna underlĂ„ter att rubricera de enskilda gĂ€rningar som tillsammans kvalificeras som ett fridskrĂ€nkningsbrott. Enligt vĂ„r mening Ă€r det en brist nĂ€r sĂ„ inte sker. Det Ă€r angelĂ€get att sĂ„vĂ€l Ă„klagare som domstolar uttryckligen gör en bedömning av hur varje enskild gĂ€rning bör rubriceras och ocksĂ„ redovisar detta i gĂ€rningsbeskrivning respektive domskĂ€l. Som skĂ€l för detta kan anföras frĂ€mst att bedömningarna blir klarare och mer fullstĂ€ndiga om Ă„klagaren och domstolen redovisar sin syn pĂ„ hur varje gĂ€rning bör bedömas och vilka omstĂ€ndigheter som beaktats vid denna bedömning. Det torde vidare, Ă€ven om vĂ„r praxisgenomgĂ„ng inte ger nĂ„got stöd för denna farhĂ„ga, finnas en risk för att frĂ„gor om preskription förbises om inte varje enskild gĂ€rning rubriceras för sig. Detta beror pĂ„ att preskriptionsprövningen ska göras med utgĂ„ngspunkt frĂ„n straffskalan för det brott som varje enskild gĂ€rning anses utgöra. Även det förhĂ„llandet att det inte sĂ€llan ocksĂ„ Ă€r frĂ„ga om s.k. opreciserade gĂ€rningar, sĂ„som t.ex. misshandel pĂ„ visst angivet sĂ€tt vid upprepade tillfĂ€llen under en viss period, innebĂ€r att det Ă€r av stor vikt att domstolen klart redovisar sin bedömning av hur en enskild gĂ€rning, sedd för sig, bör rubriceras. StraffbestĂ€mmelserna i 4 kap. 4 a § brottsbalken tar sikte pĂ„ enskilda, var för sig straffbelagda, gĂ€rningar som sedda i sitt sammanhang i stĂ€llet kan rubriceras som fridskrĂ€nkningsbrott. En annan sak Ă€r att det kan vara godtagbart att till grund för en fĂ€llande dom lĂ€gga, förutom detaljerat beskrivna och tidsbestĂ€mda gĂ€rningar, ytterligare gĂ€rningar av likartat slag som begĂ„tts under en viss tidsperiod och dĂ€r det hĂ„lls mera öppet exakt tidpunkt, plats och kanske Ă€ven tillvĂ€gagĂ„ngssĂ€tt för respektive gĂ€rning (jfr NJA 2004 s. 437). Till frĂ„gor om preskription Ă„terkommer vi i avsnitt 5.5.

4.2.4Andra brott mot samma mÄlsÀgande

Att gÀrningsmannen dömdes för andra brott mot samma mÄlsÀgande vid sidan av fridskrÀnkningsbrottet förekom i praxisgenomgÄngen frÀmst vid grov kvinnofridskrÀnkning. Bland de genomgÄngna domarna avseende grov fridskrÀnkning mot barn förekom det enbart i ett

59

GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott SOU 2011:85

fall att gÀrningsmannen samtidigt dömdes för andra brott mot samma mÄlsÀgande. NÀr gÀrningsmannen samtidigt dömdes för andra brott mot samma mÄlsÀgande var det vid grov kvinnofridskrÀnkning framför allt frÄga om andra, mer allvarliga, brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken som pÄ grund av reglerna om konkurrens inte ska ingÄ i fridskrÀnkningsbrottet. Bland andra brott som gÀrningsmannen dömdes för vid sidan av grov kvinnofridskrÀnkning var vÄldtÀkt det vanligaste. Det förekommer emellertid ocksÄ att domstolarna dömer sÀrskilt för gÀrningar, t.ex. misshandel av normalgraden, som i och för sig skulle ha kunnat ingÄ som en del av fridskrÀnkningsbrottet men som pÄ grund av bristen pÄ tidsmÀssigt samband med övriga gÀrningar inte ansetts utgöra led i en upprepad krÀnkning.

PÄ samma sÀtt som i tabell 7 i avsnitt 4.2.2 ovan avseende de brottstyper som ingÄtt i fridskrÀnkningsbrotten, redovisas inte i tabell 8 avseende andra brott mot samma mÄlsÀgande antalet gÀrningar. I stÀllet anges i vilken utstrÀckning det förekommit att gÀrningsmannen vid sidan av fridskrÀnkningsbrottet samtidigt dömts för brott av ett annat slag mot samma mÄlsÀgande. Bland de genomgÄngna domarna avseende grov kvinnofridskrÀnkning dömdes gÀrningsmannen vid sidan av fridskrÀnkningsbrottet Àven för vÄldtÀkt i 17 fall. An- talet preciserade vÄldtÀktsgÀrningar uppgick emellertid till 30, vartill kom opreciserade gÀrningar i nÄgra fall.

Som angetts var vĂ„ldtĂ€kt den vanligaste brottstypen vid sidan av grov kvinnofridskrĂ€nkning. Även övergrepp i rĂ€ttssak förekom i ganska stor utstrĂ€ckning. Den tredje vanligaste kategorin var skadegörelse respektive övertrĂ€delse av besöksförbud. Övergrepp i rĂ€ttssak och skadegörelse var de vanligaste brottstyperna som gĂ€rningsmannen dömdes för vid sidan av grov fridskrĂ€nkning mot vuxen. I förhĂ„llande till den totala mĂ€ngden fĂ€llande domar var det vanligare att gĂ€rningsmannen dömdes för skadegörelse och övergrepp i rĂ€ttssak vid grov fridskrĂ€nkning mot vuxen Ă€n vid grov kvinnofridskrĂ€nkning. I en femtedel av domarna avseende grov fridskrĂ€nkning mot vuxen dömdes gĂ€rningsmannen för skadegörelse mot samma mĂ„lsĂ€gande. Ansvar för skadegörelse mot samma mĂ„lsĂ€gande utdömdes i fem procent av domarna avseende grov kvinnofridskrĂ€nkning. I en fjĂ€rdedel av domarna avseende grov fridskrĂ€nkning mot vuxen dömdes gĂ€rningsmannen Ă€ven för övergrepp i rĂ€ttssak. Vid utdömt ansvar för grov kvinnofridskrĂ€nkning dömdes gĂ€rningsmannen samtidigt för övergrepp i rĂ€ttssak i nĂ€stan Ă„tta procent av domarna.

60

SOU 2011:85 GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott
4 5  
       
       
       
       
       
       
       
       
       
       
       
       
       
       
       

4Underlaget avseende domar dÀr ansvar för grov kvinnofridskrÀnkning utdömts utgörs av

151domar. I en av domarna fÀlldes gÀrningsmannen samtidigt till ansvar för grov kvinnofridskrÀnkning i tvÄ fall mot tvÄ olika mÄlsÀgande. SÄlunda rör det sig om 152 fall dÀr ansvar för grov kvinnofridskrÀnkning utdömts.

5Vid grov fridskrÀnkning mot barn var det i flera av de genomgÄngna domarna frÄga om brott mot flera barn, dvs. att gÀrningsmannen genom en och samma dom dömts för flera fall av grov fridskrÀnkning mot barn. De 56 fallen av grov fridskrÀnkning mot barn Àr fördelade pÄ

35gÀrningsmÀn. En av domarna avser tvÄ olika gÀrningsmÀn, dvs. tvÄ fall av fridskrÀnkningsbrott mot ett och samma barn.

61

GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott SOU 2011:85

4.3Samtidig brottslighet mot flera personer i samma familj

PraxisgenomgÄngen visar att en stor del av domarna avseende fridskrÀnkningsbrott mot barn Àven innefattade Ätal om grov kvinnofridskrÀnkning. Cirka en tredjedel av gÀrningsmÀnnen som dömdes för grov fridskrÀnkning mot barn dömdes samtidigt för grov kvinnofridskrÀnkning (12 av 35 gÀrningsmÀn). Som redogjorts för ovan avser domarna angÄende grov fridskrÀnkning mot barn inte sÀllan ocksÄ övergrepp mot flera barn. Det sammanlagda antalet fall av grov fridskrÀnkning mot barn (56) Àr fördelade pÄ 35 gÀrningsmÀn. Cirka tvÄ femtedelar av gÀrningsmÀnnen dömdes samtidigt för fridskrÀnkningsbrott mot tvÄ eller flera barn i samma familj (15 av 35 gÀrningsmÀn).

4.4SÀrskilt om grov fridskrÀnkning

Enligt direktiven ska utredningen nÀr det gÀller grov fridskrÀnkning undersöka vilken relation gÀrningsmannen och brottsoffret har eller har haft. DÀrvid ska sÀrskild uppmÀrksamhet Àgnas Ät frÄgan hur lagstiftningen har tillÀmpats i situationer nÀr brottet riktats mot barn. I uppdraget ingÄr ocksÄ att notera gÀrningsmannens respektive brottsoffrets kön samt andra omstÀndigheter som bedöms relevanta, t.ex. Älder och gÀrningsmannens tidigare brottslighet.

4.4.1Grov fridskrÀnkning mot vuxen

NÀr ansvar för grov fridskrÀnkning mot vuxen utdömts hade övergreppen i en klar majoritet av fallen skett inom ramen för en pÄgÄende eller avslutad parrelation. Endast tvÄ domar rörde övergrepp mot en nÀrstÄende dÀr gÀrningsmannen inte varit i ett parförhÄllande med brottsoffret. I den ena domen dömdes en man för grov fridskrÀnkning mot sin mor. Den andra domen avsÄg övergrepp mot den tilltalades artonÄriga dotter.

Vid grov fridskrÀnkning mot vuxen var gÀrningsmÀnnen företrÀdesvis mÀn och brottsoffren kvinnor. I tvÄ av 20 domar dÀr ansvar för grov fridskrÀnkning mot vuxen utdömts var gÀrningsmannen en kvinna. Det förekom ingen dom dÀr gÀrningsmannen och brottsoffret var av samma kön.

62

SOU 2011:85 GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott

4.4.2Grov fridskrÀnkning mot barn

Till kategorin grov fridskrÀnkning mot barn har utredningen hÀnfört domar dÀr mÄlsÀganden Àr under 18 Är gammal. Grov fridskrÀnkning mot underÄriga mÄlsÀgande utgörs i princip uteslutande av brott inom familjen. I nÀstan 70 procent av fallen gÀllande grov fridskrÀnkning mot barn var gÀrningsmannen en av barnets förÀldrar (37 av 56 fall). Bland de genomgÄngna domarna var det vanligare att gÀrningsmannen var barnets far (27 av 37 fall) Àn dess mor. I 18 fall hade barnet utsatts för övergrepp av sin styvmor eller styvfar. I den kategorin var gÀrningsmÀnnen nÀstan uteslutande mÀn (17 av 18 fall). Endast i ett fall hade fler Àn en gÀrningsman (barnets far och styvmor) gjort sig skyldiga till fridskrÀnkningsbrott mot barnet. En dom avsÄg fridskrÀnkningsbrott i en parrelation dÀr sÄvÀl gÀrningsman och brottsoffer var under 18 Är. Könsfördelningen mellan brottsoffren var förhÄllandevis jÀmn i de genomgÄngna fallen. 26 av brotten var riktade mot flickor och 30 mot pojkar.

Ett fridskrĂ€nkningsbrott kan pĂ„gĂ„ under lĂ„ng tid. Redogörelsen avseende brottsoffrets Ă„lder vid fridskrĂ€nkning mot barn avser barnets Ă„lder vid den första gĂ€rningen. I de genomgĂ„ngna domarna varierar barnets Ă„lder frĂ„n tvĂ„ mĂ„nader till 16 Ă„r. I tvĂ„ fall var barnen under ett Ă„r, i tolv fall var barnet mellan 1–6 Ă„r, i 27 fall 7–12 Ă„r och i 13 fall 13–16 Ă„r.6

6 I tvÄ fall saknas upplysning om brottsoffrets Älder.

63

GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott SOU 2011:85
Antal barn          
32          
28       Antal barn  
         
        Flickor  
24       Pojkar  
20          
16          
12          
8          
4          
0         Ålder
Under 1 Är 1-6 Är 7-12 Är 13-16 Är okÀnd
 

4.5GÀrningsmannens Älder, kön och andra omstÀndigheter

Nedan redogörs för omstÀndigheter hÀnförliga till gÀrningsmannen. Redovisningen avser domar dÀr ansvar för fridskrÀnkningsbrott utdömts och Àr uppdelad pÄ samma sÀtt som redogörelsen för brottstyper, alltsÄ i kategorierna grov kvinnofridskrÀnkning, grov fridskrÀnkning mot vuxen och grov fridskrÀnkning mot barn.

BetrĂ€ffande omstĂ€ndigheter hĂ€nförliga till gĂ€rningsmannen anges i direktiven att utredaren ska notera gĂ€rningsmannens kön samt andra omstĂ€ndigheter som utredaren bedömer Ă€r relevanta, t.ex. Ă„lder och gĂ€rningsmannens tidigare brottslighet. Förutom de i direktiven sĂ€rskilt angivna omstĂ€ndigheterna finns det andra faktorer – sĂ„som t.ex. pĂ„verkan av alkohol och eller narkotika vid gĂ€rningarna, dokumenterad missbruksproblematik eller psykisk ohĂ€lsa – som vore intressanta att nĂ€rmare analysera. Utredningen har ocksĂ„ noterat att det av Ă„tskilliga domar framkommer att gĂ€rningsmannen varit alkohol- och/eller narkotikapĂ„verkad vid gĂ€rningstillfĂ€llena. VĂ„r bedömning Ă€r emellertid att en fullstĂ€ndig utredning av dessa omstĂ€ndigheter skulle krĂ€va ett bĂ€ttre underlag Ă€n vad som i de enskilda fallen framgĂ„r av domskĂ€len. En sĂ„dan undersökning kan ocksĂ„ sĂ€gas ligga

64

SOU 2011:85 GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott

utanför syftet med utredningens uppdrag och bör dÀrför inte heller mot den bakgrunden ske inom ramen för detta.7 Utredningen har dÀrför valt att inte nÀrmare undersöka i vilken utstrÀckning pÄverkan av alkohol och/eller narkotika förekommit vid gÀrningarna eller om gÀrningsmannen missbrukat droger eller lidit av psykisk ohÀlsa. De omstÀndigheter som redovisas nedan Àr gÀrningsmÀnnens Älder, kön och tidigare brottslighet.

4.5.1Grov kvinnofridskrÀnkning

I domarna avseende grov kvinnofridskrÀnkning varierade gÀrningsmannens Älder mellan 19 och 66 Är. MedianÄldern var 35 Är. Endast i fyra fall var gÀrningsmannen under 21 Är. MedelÄldern bland samtliga mÀn var 36,7 Är.

Ålder                      
                           
61-66 Är                          
                         
56-60 Är                          
                Antal gÀrningsmÀn    
51-55 Är                    
                         
                         
46-50 Är                          
                         
41-45 Är                          
                         
36-40 Är                          
                         
31-35 Är                          
                         
26-30 Är                          
                         
21-25 Är                          
                         
Under 21 Är                          
                         
                             
  0   5 10 15 20 25 30 35

7 I BrÄ-rapporten 2000:11, Grov kvinnofridskrÀnkning. En kartlÀggning, undersöktes i vilken utstrÀckning gÀrningsmÀnnen hade nÄgon form av alkohol- eller narkotikamissbruk. Undersökningen avsÄg bl.a. 70 domar dÀr ansvar för grov kvinnofridskrÀnkning utdömts. Slutsatsen var att majoriteten av mÀnnen som dömts för grov kvinnofridskrÀnkning hade nÄgon form av alkohol- eller narkotikamissbruk. Rapporten redogörs för i avsnitt 2.6.1.

65

GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott SOU 2011:85

I under tio procent av fallen hade mannen och kvinnan tidigare varit gifta eller sammanboende. I majoriteten av fallen skedde alltsÄ övergreppen inom ramen för ett pÄgÄende Àktenskap eller samboförhÄllande.

4.5.2Grov fridskrÀnkning mot vuxen

GÀrningsmannens Älder vid grov fridskrÀnkning mot vuxen varierade mellan 16 och 52 Är. MedianÄldern var 31 Är och alltsÄ lÀgre Àn vid grov kvinnofridskrÀnkning. OcksÄ medelÄldern, 31,7 Är, var lÀgre bland dessa gÀrningsmÀn Àn bland dem som dömdes för grov kvinnofridskrÀnkning.

Ålder                        
                           
41-52 Är                          
                  Antal gÀrningsmÀn    
36-40 Är                      
                         
                         
                         
31-35 Är                          
                         
26-30 Är                          
                         
21-25 Är                          
                         
Under 21 Är                          
                         
                             
  0 1 2 3 4 5 6 7
                             

4.5.3Grov fridskrÀnkning mot barn

Bland de domar dÀr ansvar för fridskrÀnkningsbrott mot barn utdömts varierade gÀrningsmannens Älder mellan 15 och 51 Är. MedianÄldern var 36 Är och medelÄldern 34,7 Är. Bland de genomgÄngna domarna avseende fridskrÀnkningsbrott mot barn förekom kvinnliga gÀrningsmÀn i nÀstan en femtedel av fallen. Dessa kvinnor var mellan 21 och 38 Är gamla, medianÄldern var 28 Är och medelÄldern var 30,5 Är.

66

SOU 2011:85 GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott

Ålder

51-55 Ă„r

Antal gÀrningsmÀn

41-45 Ă„r

36-40 Ă„r

31-35 Ă„r

26-30 Ă„r

21-25 Ă„r Under 21 Ă„r

0 2 4 6 8 10 12

4.5.4GÀrningsmÀnnens tidigare brottslighet

Som redogjorts för i kapitel 3 framgÄr av den officiella kriminalstatistiken att 38 procent av de gÀrningsmÀn som under Är 2010 dömdes för grov kvinnofridskrÀnkning var tidigare ostraffade, sett till de nÀrmaste tio Ären före lagföringen. 28 procent hade lagförts en eller tvÄ gÄnger, 14 procent tre eller fyra gÄnger, tolv procent fem till nio gÄnger och Ätta procent hade lagförts tio eller fler gÄnger. Av statistiken framgÄr vidare att andelen tidigare ostraffade gÀrningsmÀn generellt sett Àr högre nÀr det gÀller grov fridskrÀnkning. Bland de gÀrningsmÀn som dömdes för grov fridskrÀnkning under Är 2010 var 55 procent tidigare ostraffade, 26 procent hade lagförts en eller tvÄ gÄnger, sex procent tre eller fyra gÄnger samt Ätta procent fem till nio gÄnger. Sex procent hade lagförts tio eller fler gÄnger (se avsnitt 3.1.5).

Vid genomgÄngen av domarna frÄn hovrÀtterna Är 2009 har vi undersökt i vilken utstrÀckning de som dömdes för fridskrÀnkningsbrott tidigare dömts för brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken. En övervÀgande del av gÀrningsmÀnnen var antingen ostraffade eller inte tidigare dömda för brott enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken. Drygt en tredjedel av gÀrningsmÀnnen som dömdes för grov kvinnofridskrÀnkning respektive grov fridskrÀnkning mot vuxen var tidigare dömda för nÄgot av nÀmnda brott i brottsbalken. Knappt en femtedel av gÀrningsmÀnnen som dömdes för grov fridskrÀnkning mot barn hade tidigare dömts för nÄgot sÄdant brott.

67

GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott SOU 2011:85

4.6StraffmÀtning och val av pÄföljd

4.6.1UtgÄngspunkter

Enligt direktiven ska utredningen se över straffskalan för fridskrÀnkningsbrotten och ta stÀllning till om det finns anledning till förÀndringar i denna. DÀrvid ska utredningen sÀrskilt övervÀga en höjning av straffminimum.

Nedan redovisas domstolarnas pÄföljdsval och straffmÀtning i de genomgÄngna domarna. Redogörelsen avser enbart de domar dÀr fridskrÀnkningsbrottet utgjort huvudbrott. Detta innebÀr att domen kan avse Àven annan lindrigare brottslighet men inte svÄrare brott. Som nÀmnts ovan (avsnitt 4.3) avser cirka en tredjedel av domarna dÀr ansvar för grov fridskrÀnkning mot barn utdömts Àven grov kvinnofridskrÀnkning. Vissa domar i redovisningen nedan avser sÄledes flera fridskrÀnkningsbrott.

4.6.2PÄföljdsinventering avseende domarna frÄn Är 2009

PÄföljdsval och straffmÀtning

Bland de domar som under Ă„r 2009 överklagats till hovrĂ€tterna förekommer sammanlagt 120 domar dĂ€r grov kvinnofridskrĂ€nkning utgjort huvudbrott. I 107 fall (89 procent) bestĂ€mdes pĂ„följden till fĂ€ngelse. PĂ„följden bestĂ€mdes till skyddstillsyn i tio fall (Ă„tta procent), varav skyddstillsynen i ett fall kombinerades med fĂ€ngelse tvĂ„ mĂ„nader enligt 28 kap. 3 § brottsbalken. HĂ€lften av skyddstillsynsdomarna förenades med en sĂ€rskild behandlingsplan (s.k. kontraktsvĂ„rd). Villkorlig dom förekom i tre fall, varav samtliga i förening med föreskrift om samhĂ€llstjĂ€nst. MedelvĂ€rdet för utdömd fĂ€ngelsetid uppgĂ„r till 10,7 mĂ„nader. Medianen uppgĂ„r till fĂ€ngelse tio mĂ„nader. Med tillĂ€mpning av 34 kap. 3 § andra stycket brottsbalken bestĂ€mdes pĂ„följden i ett fall till fĂ€ngelse fyra mĂ„nader. Den strĂ€ngaste fĂ€ngelsepĂ„följden var fĂ€ngelse tvĂ„ Ă„r. Drygt 90 procent av fĂ€ngelsedomarna avser straff i den lĂ€gsta fjĂ€rdedelen av straffskalan (fĂ€ngelse 6 mĂ„nader–1 och Âœ Ă„r). I intervallet 25–50 procent (fĂ€ngelse över 1 och Âœ Ă„r–3 Ă„r) förekom sju domar. Bland domarna dĂ€r grov kvinnofridskrĂ€nkning utgjort huvudbrott, och det alltsĂ„ inte samtidigt dömts för allvarligare brottslighet som t.ex. grov misshandel eller vĂ„ldtĂ€kt, förekom inga domar med fĂ€ngelsestraff i den övre halvan av straffskalan (fĂ€ngelse över 3 Ă„r–6 Ă„r).

68

SOU 2011:85 GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott

Grov fridskrĂ€nkning mot vuxen förekom som huvudbrott i 16 domar. FĂ€ngelse utdömdes i samtliga domar förutom en dĂ€r pĂ„följden bestĂ€mdes till skyddstillsyn i förening med samhĂ€llstjĂ€nst. MedelvĂ€rdet för utdömd fĂ€ngelsetid uppgĂ„r till elva mĂ„nader och samtliga domar avser straff i den lĂ€gsta fjĂ€rdedelen av straffskalan (fĂ€ngelse 6 mĂ„nader - 1 och Âœ Ă„r). Medianen uppgĂ„r till fĂ€ngelse tio mĂ„nader.

I undersökningen ingĂ„r 30 domar dĂ€r grov fridskrĂ€nkning mot barn utgjort huvudbrott. Tretton av dessa domar avser fridskrĂ€nkningsbrott mot mer Ă€n ett barn och i nio av domarna har Ă€ven ansvar för grov kvinnofridskrĂ€nkning dömts ut. FĂ€ngelse utdömdes i knappt tre fjĂ€rdedelar av fallen (22 fall). PĂ„följden bestĂ€mdes till skyddstillsyn i tre av domarna och villkorlig dom i förening med föreskrift om samhĂ€llstjĂ€nst utdömdes i fyra fall. I ett fall bestĂ€mdes pĂ„följden till ungdomsvĂ„rd. MedelvĂ€rdet och medianen för utdömd fĂ€ngelsetid uppgĂ„r till ett Ă„r. Drygt 90 procent av fĂ€ngelsedomarna avser straff i den lĂ€gsta fjĂ€rdedelen av straffskalan (fĂ€ngelse 6 mĂ„nader–1 och Âœ Ă„r). I intervallet 25–50 procent (fĂ€ngelse över 1 och Âœ Ă„r–3 Ă„r) förekom tvĂ„ domar. Ingen av domarna avseende grov fridskrĂ€nkning mot barn som huvudbrott avsĂ„g straff i den övre halvan av straffskalan (fĂ€ngelse över 3 Ă„r–6 Ă„r).

FörsvÄrande och förmildrande omstÀndigheter

FörsvÄrande eller förmildrande omstÀndigheter enligt 29 kap. 2 och 3 § brottsbalken Äberopas sÀllan i domskÀlen. I de fall det förekommer att domstolarna sÀrskilt Äberopar försvÄrande omstÀndigheter rör det sig oftast om att brottet varit Àgnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhÄllande till en nÀrstÄende person (29 kap. 2 § 8 brottsbalken). Bland domarna avseende grov fridskrÀnkning mot barn som huvudbrott Äberopades punkten 8 i knappt en fjÀrdedel av domarna (7 av 30). Bland domarna avseende grov kvinnofridskrÀnkning som huvudbrott Äberopades punkten 8 i tolv procent av domarna (14 av 120). Förmildrande omstÀndigheter Äberopades i en dom avseende grov fridskrÀnkning mot vuxen och i fyra domar avseende grov kvinnofridskrÀnkning. Bland domarna avseende grov fridskrÀnkning mot barn som huvudbrott förekom ingen dom dÀr det Äberopades förmildrande omstÀndigheter.

69

GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott SOU 2011:85

BillighetsskÀl

Inte heller s.k. billighetsskÀl enligt 29 kap. 5 § brottsbalken Äberopas sÀrskilt ofta. Den grund som domstolarna i störst utstrÀckning beaktade vid straffmÀtningen var om den tilltalade förorsakas men genom att han pÄ grund av brottet utvisas ur riket (29 kap. 5 § första stycket 4). Denna grund beaktades i elva av domarna avseende fridskrÀnkningsbrott som huvudbrott. Den omstÀndigheten att en i förhÄllande till brottets art ovanligt lÄng tid förflutit sedan brottet begicks (29 kap. 5 § första stycket 7) beaktades i en tiondel av domarna avseende grov fridskrÀnkning mot barn.

4.7SkadestÄnd

4.7.1UtgÄngspunkter

Utredningen bör enligt direktiven belysa hur eventuella skadestÄndsansprÄk i samband med fridskrÀnkningsbrott har bedömts. Utredningen har valt att inrikta undersökningen mot utdömd ersÀttning för krÀnkning. KrÀnkningsersÀttning förutsÀtter inte personskada och bestÀms pÄ objektiva grunder, dvs. med hÀnsyn till brottets karaktÀr och i princip utan beaktande av subjektiva förhÄllanden som brottsoffrets faktiska skador eller upplevelser i det enskilda fallet.

4.7.2Sammanfattning

Av genomgÄngen av praxis frÄn hovrÀtterna frÄn Är 2009 framgÄr att domstolarna bestÀmmer skadestÄnd för krÀnkning i enlighet med de riktlinjer som gÀller för bedömning av sÄdan ersÀttning vid upprepad brottslighet, dvs. utifrÄn en sammanvÀgd bedömning av krÀnkningen.

4.7.3AllmÀnt om krÀnkningsersÀttning

Den som allvarligt krÀnker nÄgon annan genom brott som innefattar ett angrepp pÄ dennes person, frihet, frid eller Àra ska enligt 2 kap. 3 § skadestÄndslagen (1972:207) ersÀtta den skada som krÀnkningen innebÀr. Medan ersÀttningen för personskada i form av sve-

70

SOU 2011:85 GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott

da och vÀrk m.m. avser det efterföljande lidandet, tar krÀnkningsersÀttning sikte pÄ att ersÀtta den krÀnkning som uppkommer just i samband med angreppet. Syftet med krÀnkningsersÀttningen Àr att kompensera den skadelidande för den krÀnkning av den personliga integriteten som brottet har inneburit (prop. 2000/01:68 s. 19). Ut- gÄngspunkten vid bestÀmmande av krÀnkningsersÀttningen Àr en skönsmÀssig bedömning, baserad pÄ förhÀrskande etiska och sociala vÀrderingar (a. prop. s. 51). Bedömningen grundas alltsÄ i första hand pÄ vilken krÀnkning som typiskt sett kan anses ha uppkommit genom angreppet. Det innebÀr att ersÀttningen i stor utstrÀckning fÄr bestÀmmas med ledning av objektiva faktorer. I sÀrskilda fall kan emellertid ocksÄ hÀnsyn tas till den skadelidandes upplevelser av krÀnkningen. I motiven uttalas att avvikelser frÄn den mera schablonartade bedömningen bör göras om det i det enskilda fallet framkommer att krÀnkningen har varit sÀrskilt allvarlig eller kanske klart lindrigare Àn normalt (a. prop. s. 51).

Av 2 kap. 3 § skadestĂ„ndslagen följer att krĂ€nkningsersĂ€ttning Ă€r begrĂ€nsad till brott som angriper den skadelidandes personliga integritet, dvs. brott som riktas mot nĂ„gons person, frihet, frid eller Ă€ra. Brott som innefattar angrepp pĂ„ person Ă€r handlingar som riktar sig mot den kroppsliga integriteten sĂ„som misshandelsbrott. Med angrepp pĂ„ friheten avses brott som begrĂ€nsar rörelse- och handlingsfriheten, t.ex. olaga frihetsberövande och olaga tvĂ„ng. Med angrepp mot annans frid avses framför allt den enskildes rĂ€tt att fĂ„ vara ifred och hĂ„lla sitt privatliv okĂ€nt för andra. Brott som anses innefatta angrepp mot en persons frid Ă€r t.ex. olaga hot, ofredande, hemfridsbrott och övergrepp i rĂ€ttssak om gĂ€rningen innefattar hot. Om den som har besöksförbud uppför sig pĂ„ ett sĂ„dant sĂ€tt att agerandet Ă€r Ă€gnat att framkalla oro och Ă€ngslan hos den skyddade kan Ă€ven övertrĂ€delse av besöksförbud utgöra ett angrepp mot personens frid. Även om förmögenhetsbrott normalt inte ger rĂ€tt till krĂ€nkningsersĂ€ttning Ă€r det inte uteslutet att sĂ„ kan ske. En skadegörelse som samtidigt innebĂ€r ett ofredande kan exempelvis berĂ€ttiga till krĂ€nkningsersĂ€ttning (se Svea hovrĂ€tts dom den 11 september 2007 i mĂ„l B 7970-06). Grov fridskrĂ€nkning och grov kvinnofridskrĂ€nkning, liksom sexualbrotten, kan innefatta angrepp sĂ„vĂ€l mot annans person som mot annans frihet eller frid. Brott som innefattar angrepp mot annans Ă€ra Ă€r i första hand Ă€rekrĂ€nkningsbrotten (prop. 2000/01:68 s. 64 f.).

En förutsÀttning för krÀnkningsersÀttning Àr att krÀnkningen Àr att anse som allvarlig. Vad som Àr att betrakta som en allvarlig krÀnk-

71

GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott SOU 2011:85

ning fÄr bedömas frÄn fall till fall, varvid samtliga omstÀndigheter vid handlingen kan beaktas. I 5 kap. 6 § skadestÄndslagen regleras nÀrmare hur krÀnkningsersÀttning ska bestÀmmas (a. prop. s. 65). Av detta lagrum följer att skadestÄnd med anledning av krÀnkning bestÀms efter vad som Àr skÀligt med hÀnsyn till handlingens art och varaktighet. DÀrvid ska sÀrskilt beaktas om handlingen 1) haft förnedrande eller skÀndliga inslag, 2) varit Àgnad att framkalla allvarlig rÀdsla för liv eller hÀlsa, 3) riktat sig mot nÄgon med sÀrskilda svÄrigheter att vÀrja sin personliga integritet, 4) inneburit missbruk av beroende- eller förtroendeförhÄllande, eller 5) varit Àgnad att vÀcka allmÀn uppmÀrksamhet. UpprÀkningen i 5 kap. 6 § skadestÄndslagen Àr inte uttömmande utan ska ses som grundlÀggande faktorer för att bestÀmma krÀnkningsersÀttningen (a. prop. s. 52).

För att ersÀttning för krÀnkning ska utgÄ krÀvs alltsÄ att krÀnkningen nÄr upp till en viss nivÄ. Enligt Brottsoffermyndighetens praxis kan en allvarlig krÀnkning inte uppskattas till ett lÀgre belopp Àn 5 000 kr.8 Vissa typer av brott, sÄsom t.ex. sexualbrott och allvarliga vÄldsbrott, innebÀr i allmÀnhet svÄrare krÀnkningar av den personliga integriteten. Vidare innebÀr ocksÄ övergrepp som upprepas eller sker under en lÀngre tidsrymd typiskt sett svÄrare krÀnkningar av den personliga integriteten Àn om motsvarande övergrepp sker endast vid ett tillfÀlle.

4.7.4Grov kvinnofridskrÀnkning och grov fridskrÀnkning mot vuxen

BetrÀffande vÄld i nÀra relationer riktat mot kvinnor anges följande i Brottsoffermyndighetens referatsamling 2009 (s. 64).

Dessa brott innehĂ„ller per definition alltid den försvĂ„rande omstĂ€ndigheten att brottet begĂ„tts av nĂ„gon som man ska kunna kĂ€nna förtroende för. MĂ„nga av brotten utförs ocksĂ„ i offrets hem, dĂ€r man har rĂ€tt att fĂ„ vara ifred. Det förhĂ„llandet att offret oftast Ă€r fysiskt underlĂ€gsen gĂ€rningsmannen samt i mĂ„nga fall stĂ„r i en beroendestĂ€llning till honom förstĂ€rker ocksĂ„ krĂ€nkningsgraden, liksom dĂ„ brottet pĂ„gĂ„tt en lĂ€ngre tid. För övrigt ser man till samma omstĂ€ndigheter som vid ”vanlig” misshandel: vĂ„ldets karaktĂ€r, tillhyggen som anvĂ€nts, förnedrande inslag m.m. Att mĂ€rka Ă€r att om gĂ€rningen bedömts som grov kvinnofridskrĂ€nkning sĂ„ medför det en viss höjning av ersĂ€ttningsnivĂ„n.

8 Brottsoffermyndighetens referatsamling 2009, s. 15.

72

SOU 2011:85 GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott

Av referatsamlingen framgÄr vidare att det vid vÄld i nÀra relationer mot kvinnor tas hÀnsyn till de sÀrskilda förhÄllanden som Àr typiska för sÄdant vÄld. Utredningen vill i detta sammanhang anmÀrka att vÄld mot nÀrstÄende ocksÄ förekommer i andra relationer Àn sÄdana dÀr gÀrningsmannen Àr man och offret Àr kvinna. De omstÀndigheter som anförs som försvÄrande vid vÄld i nÀra relationer mot kvinnor gör sig mÄnga gÄnger ocksÄ gÀllande i dessa situationer.

NÀr det gÀller upprepad brottslighet i nÀra relationer skiljer Brottsoffermyndigheten mellan vÄld och hot vid preciserade respektive opreciserade tillfÀllen. ErsÀttningsnivÄerna avseende vÄld vid flera bestÀmda tillfÀllen varierar mellan 5 000 kr och 30 000 kr. Vid ett stort antal opreciserade tillfÀllen av vÄld och hot har krÀnkningsersÀttning utgÄtt med mellan 40 000 kr och 70 000 kr. ErsÀttningen har pÄverkats av antalet gÀrningar och hur allvarliga gÀrningarna varit. Upprepade krÀnkningar som pÄgÄtt under en lÀngre tid har ocksÄ medfört högre ersÀttning. Av referatsamlingen framgÄr att Brottsoffermyndigheten bestÀmt krÀnkningsersÀttningen till de högre beloppen, 60 000 kr och 70 000 kr, i fall dÀr krÀnkningarna varat mellan tvÄ och ett halvt och tre Är.

Utredningens genomgÄng av domar avseende fridskrÀnkningsbrott visar att domstolarna i huvudsak följer Brottsoffermyndighetens praxis vid bestÀmmande av krÀnkningsersÀttning. Endast undantagsvis motiverar domstolen nÀrmare hur krÀnkningsersÀttningen har bestÀmts. Vanligen anges enbart att ett visst belopp Àr skÀligt.

I tabell 9 redovisas utdömd krĂ€nkningsersĂ€ttning vid domar avseende ansvar för grov kvinnofridskrĂ€nkning. Även de domar dĂ€r gĂ€rningsmannen dömts för andra brott mot samma mĂ„lsĂ€gande finns med i sammanstĂ€llningen under förutsĂ€ttning att det av domskĂ€len framgĂ„r hur stor del av ersĂ€ttningen som avser fridskrĂ€nkningsbrottet. Den vanligaste utdömda ersĂ€ttningen för krĂ€nkning var 40 000 kr (24 fall). I Ă„tta av dessa domar motsvarar det utdömda beloppet för krĂ€nkning det yrkade beloppet. Det lĂ€gst utdömda beloppet för krĂ€nkning dĂ€r mĂ„lsĂ€ganden yrkat ett högre belopp var 15 000 kr.9 I Ă„tta av de genomgĂ„ngna domarna har krĂ€nkningsersĂ€ttningen bestĂ€mts till 15 000 kr.

Av tabell 9 och 10 nedan framgÄr att samma typer av gÀrningar under liknande tidsperioder renderat olika ersÀttningsbelopp för krÀnkning.

9 I de tvÄ domar dÀr krÀnkningsersÀttningen bestÀmts till 10 000 kr motsvarar det utdömda beloppet mÄlsÀgandens yrkande.

73

GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott SOU 2011:85

10

Liksom betrÀffande grov kvinnofridskrÀnkning var det lÀgsta av domstolen sakprövade beloppet 15 000 kr vid utdömt ansvar för grov fridskrÀnkning mot vuxen. 30 000 kr var den vanligaste ersÀttningen.

10 Brottstyperna anges utifrÄn hur vanligt förekommande de Àr i de domar dÀr krÀnkningsersÀttningen bestÀmts till det angivna beloppet. Bland domarna dÀr krÀnkningsersÀttningen bestÀmts till 30 000 kr förekom t.ex. misshandel i 22 av 23 domar och olaga hot i 19 av 23 domar. I kolumnen för brottstyper anges dÀrför misshandel före olaga hot.

74

SOU 2011:85 GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott

11

4.7.5Grov fridskrÀnkning mot barn

Liksom vid fridskrÀnkningsbrott mot vuxna gör sig försvÄrande omstÀndigheter gÀllande vid fridskrÀnkningsbrott mot barn. I Brottsoffermyndighetens referatsamling (s. 75) anges följande betrÀffande vÄld i nÀra relationer som Àr riktat mot barn.

Dessa brott innehĂ„ller per definition alltid den försvĂ„rande omstĂ€ndigheten att brottet begĂ„tts av nĂ„gon som man ska kunna kĂ€nna förtroende för. MĂ„nga av brotten utförs ocksĂ„ i offrets hem, dĂ€r man har rĂ€tt att fĂ„ vara ifred. Det förhĂ„llandet att offret oftast Ă€r fysiskt underlĂ€gsen gĂ€rningsmannen och i regel helt skyddslös samt i mĂ„nga fall stĂ„r i en beroendestĂ€llning till honom förstĂ€rker ocksĂ„ krĂ€nkningsgraden, liksom dĂ„ brottet pĂ„gĂ„tt en lĂ€ngre tid. För övrigt ser man till samma omstĂ€ndigheter som vid ”vanlig” misshandel: vĂ„ldets karaktĂ€r, tillhyggen som anvĂ€nts, förnedrande inslag m.m. Att mĂ€rka Ă€r att om gĂ€rningen bedömts som grov fridskrĂ€nkning sĂ„ medför det en viss höjning av ersĂ€ttningsnivĂ„n.

VÄld vid tre eller flera tillfÀllen kan enligt referatsammanstÀllningen ge rÀtt till krÀnkningsersÀttning om 15 000 kr till 100 000 kr. Av utredningens genomgÄng av praxis frÄn hovrÀtterna frÄn Är 2009 framgÄr att krÀnkningsersÀttningen, i de fall gÀrningarna rubricerats som grov fridskrÀnkning, bestÀmts till mellan 8 000 kr (sakprövat) och 60 000 kr.

PÄ samma sÀtt som vid fridskrÀnkningsbrott mot vuxna framgÄr av praxisgenomgÄngen att domstolarna i huvudsak följer Brotts-

11 Liksom för grov kvinnofridskrÀnkning anges brottstyperna efter i vilken omfattning de förekommit i de domar dÀr krÀnkningsersÀttningen bestÀmts till angivet belopp.

75

GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott SOU 2011:85

offermyndighetens praxis vid bestÀmmande av ersÀttning för krÀnkning. I de flesta fall anger domstolarna inte nÄgra andra skÀl för ersÀttningen Àn att den Àr skÀlig.

12

4.8De sÀrskilda rekvisiten

4.8.1Sammanfattning

Den genomgÄng och analys som utredningen har gjort av domstolsavgöranden avseende fridskrÀnkningsbrott ger inte stöd för slutsatsen att det rÄder nÄgon oklarhet kring hur de sÀrskilda rekvisiten upprepad krÀnkning och Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla ska tolkas eller tillÀmpas.

12 Brottstyperna anges i den ordningen att den brottstyp som Àr mest frekvent vid en viss ersÀttning anges före den som Àr mindre frekvent.

76

SOU 2011:85 GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott

4.8.2Rekvisiten ”upprepad krĂ€nkning” och â€Ă€gnade att allvarligt skada personens sjĂ€lvkĂ€nsla”

För att kvalificeras som ett fridskrÀnkningsbrott enligt 4 kap. 4 a § brottsbalken ska var och en av de brottsliga gÀrningarna ha utgjort led i en upprepad krÀnkning av brottsoffrets integritet. Vidare ska gÀrningarna ha varit Àgnade att allvarligt skada brottsoffrets sjÀlvkÀnsla. Syftet med bestÀmmelserna om fridskrÀnkningsbrott Àr att hÀnsyn ska kunna tas till den utsatta personens hela situation.

Genom uttrycket upprepad krÀnkning medges att omstÀndigheterna i det enskilda fallet kan beaktas. BetrÀffande innebörden av rekvisitet upprepad krÀnkning anges i motiven att det i första hand Àr domstolarna som, med utgÄngspunkt i omstÀndigheterna i det enskilda fallet, har att tolka och tillÀmpa bestÀmmelsen (prop. 1998/99:145 s. 12). Viss vÀgledning ges genom att det anges att med upprepad krÀnkning avses gÀrningar som tar sikte pÄ den personliga integriteten och som sker vid upprepade tillfÀllen. Hur mÄnga gÀrningar som krÀvs för att krÀnkningen ska anses ha varit upprepad fÄr bedömas med utgÄngspunkt i gÀrningarnas karaktÀr; ju allvarligare gÀrningarna Àr, desto fÀrre gÀrningar krÀvs för att krÀnkningen ska anses som upprepad (prop. 1997/98:55 s. 133). En tidigare lagförd gÀrning kan givetvis inte lagföras pÄ nytt som en del av fridskrÀnkningen. En sÄdan tidigare gÀrning kan emellertid Äberopas till stöd för att gÀrningsmannens handlande utgjort ett led i en upprepad krÀnkning av brottsoffrets integritet (a. prop. s. 82).

Att gÀrningarna ska vara Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla innebÀr ett krav pÄ en viss kvalificering av de brottsliga gÀrningarna. Av uttrycket Àgnade att följer vidare att det Àr tillrÀckligt att gÀrningarna typiskt sett leder till att sjÀlvkÀnslan skadas allvarligt. GÀrningarna kan ingÄ i ett mönster som sammantaget kan leda till att offret bryts ned, men i det enskilda fallet behöver det inte bevisas att personens sjÀlvkÀnsla verkligen har skadats allvarligt (a. prop. s. 81 och 133).

4.8.3Refererade avgöranden frÄn Högsta domstolen och hovrÀtterna

Utredningens genomgÄng av refererad domstolspraxis tyder inte pÄ att det förekommer tillÀmpningsproblem avseende de sÀrskilda rekvisiten. BetrÀffande rekvisitet upprepad krÀnkning anges regelmÀs-

77

GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott SOU 2011:85

sigt att frÄgan ska bedömas med utgÄngspunkt i gÀrningarnas karaktÀr; ju allvarligare de enskilda gÀrningarna Àr, desto fÀrre gÀrningar krÀvs för att krÀnkningen ska anses upprepad (jfr prop. 1997/98:55 s. 133). Rekvisitet att gÀrningarna varit Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla bedöms utifrÄn omstÀndigheterna i det enskilda fallet.

Efter 2000 Ă„rs lagĂ€ndring (se avsnitt 2.4) har de sĂ€rskilda rekvisiten upprepad krĂ€nkning och Ă€gnade att allvarligt skada personens sjĂ€lvkĂ€nsla prövats av Högsta domstolen i NJA 2003 s. 144. I det fallet var frĂ„ga om misshandel vid ett stort antal tillfĂ€llen, varav tvĂ„ sĂ€rskilt preciserade, och ett ofredande under en tvĂ„Ă„rsperiod var att bedöma som grov kvinnofridskrĂ€nkning. Högsta domstolen anförde att det för att en upprepad krĂ€nkning ska föreligga mĂ„ste vara frĂ„ga om flera gĂ€rningar som har ett visst tidsmĂ€ssigt samband. Även om endast en av gĂ€rningarna kunde anses ha varit av allvarligare slag, bedömdes övergreppen ha varit sĂ„ mĂ„nga att antalet klart översteg vad som borde krĂ€vas för att krĂ€nkningen av mĂ„lsĂ€gandens integritet skulle anses som upprepad. Högsta domstolen anförde vidare att frĂ„gan om gĂ€rningarna varit Ă€gnade att allvarligt skada mĂ„lsĂ€gandens sjĂ€lvkĂ€nsla skulle besvaras med beaktande av hela hennes situation samt att det dĂ€rvid var tillrĂ€ckligt att gĂ€rningarna typiskt sett haft en sĂ„dan effekt. Mot bakgrund av omstĂ€ndigheterna i fallet ansĂ„gs de krĂ€nkande gĂ€rningarna ha varit Ă€gnade att allvarligt skada mĂ„lsĂ€gandens sjĂ€lvkĂ€nsla; mĂ„lsĂ€ganden var nyinflyttad till Sverige utan kunskaper i svenska sprĂ„ket, hon var ensam hemma med smĂ„ barn och saknade ett socialt nĂ€tverk. GĂ€rningsmannen hade ocksĂ„ försökt styra och begrĂ€nsa hennes kontakter med omvĂ€rlden. GĂ€rningarna rubricerades som grov kvinnofridskrĂ€nkning.

NJA 2004 s. 437 gĂ€llde i första hand frĂ„gan om straffmĂ€tning i mĂ„l om grov fridskrĂ€nkning men rubriceringen av de enskilda gĂ€rningarna var ocksĂ„ föremĂ„l för Högsta domstolens prövning och domstolen uttalade sig sĂ€rskilt om fridskrĂ€nkningsbrottets uppbyggnad. I gĂ€rningsbeskrivningen hade, sĂ„vitt hĂ€r Ă€r av intresse, angetts att en flickas förĂ€ldrar under en tidsperiod om nĂ€stan fyra Ă„r (den 1 januari 2000–den 4 november 2003) hade misshandlat dottern bl.a. genom att utföra de dĂ€refter upprĂ€knade gĂ€rningarna. HovrĂ€tten hade funnit styrkt att den ena förĂ€ldern gjort sig skyldig till misshandel vid fem preciserade tillfĂ€llen som samtliga Ă€gt rum under Ă„r 2003 samt att den andra förĂ€ldern gjort sig skyldig till misshandelsbrott vid tre preciserade tillfĂ€llen, varav tvĂ„ Ă€gt rum under Ă„r 2003 och ett under Ă„r 2002, samt misshandelsbrott vid inte nĂ€rmare be-

78

SOU 2011:85 GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott

stÀmda tillfÀllen pÄ visst angivet sÀtt under tidsperioden. Högsta domstolen anförde att gÀrningsbeskrivningen kunde ge upphov till tvekan om huruvida Ätalet innefattat annat Àn de sÀrskilt preciserade gÀrningstillfÀllena. Domstolen anförde dÀrefter följande.

FridskrĂ€nkningsbrottet Ă€r emellertid inte konstruerat som ett fortlöpande, perdurerande, brott. Det Ă€r frĂ„ga om enskilda gĂ€rningar som straffbelĂ€ggs för sig men sedda i sitt sammanhang och med ett sĂ€rskilt rekvisit – att var och en av gĂ€rningarna har utgjort led i en upprepad krĂ€nkning – som Ă€r det som ger brottet dess fridsstörande karaktĂ€r. (Prop. 1997/98:55 s. 132.) En annan sak Ă€r att det, nĂ€r det gĂ€ller t.ex. misshandelsbrott av nu ifrĂ„gavarande slag, kan vara godtagbart att till grund för en fĂ€llande dom lĂ€ggs, förutom vissa detaljerat beskrivna och tidsbestĂ€mda gĂ€rningar, ytterligare gĂ€rningar av likartat slag som begĂ„tts under en viss tidsperiod och dĂ€r det hĂ„lls mera öppet exakt tidpunkt, plats och kanske Ă€ven tillvĂ€gagĂ„ngssĂ€tt för respektive gĂ€rning (jfr NJA 1991 s. 83). 
 [FörĂ€ldrarna] döms alltsĂ„ för de enskilda gĂ€rningar, 
 som hovrĂ€tten funnit styrkta.

Liksom underrÀtterna fann Högsta domstolen att dessa gÀrningar utgjort led i en upprepad krÀnkning av dotterns integritet och varit Àgnade att allvarligt skada hennes sjÀlvkÀnsla. BÄda förÀldrarna dömdes sÄlunda för grov fridskrÀnkning.

I RH 2008:7 var frÄgan om tre enskilda gÀrningar (ringa misshandel, misshandel av normalgraden och olaga hot) var att bedöma som grov kvinnofridskrÀnkning. Den tilltalade hade vid ett tillfÀlle under augusti eller september 2007 tilldelat mÄlsÀganden en örfil samt den 31 oktober 2007 dels med bÀlte tilldelat henne ett hÄrt slag över lÄret, dels hotat henne genom att skicka tre meddelanden till hennes mobiltelefon av innebörd att han skulle slÄ henne. HovrÀtten anförde att det visserligen varit frÄga om ett flertal krÀnkande övergrepp, men att gÀrningarna Àgt rum under endast tvÄ dagar. Vidare anförde domstolen att krÀnkningarna den 31 oktober alla utlösts av samma faktor, nÀmligen den tilltalades vrede över att mÄlsÀganden inte kommit hem frÄn sin vÀninna. Sammantaget ansÄgs inte de krÀnkande övergreppen ha varit av sÄdan omfattning och av sÄdan karaktÀr att krÀnkningen av mÄlsÀgandens integritet varit upprepad. Det förhÄllandet att den tilltalade haft ett sÄdant motiv för sitt handlande pÄverkade enligt hovrÀtten inte bedömningen.

Inte heller i RH 2004:48 ansÄgs gÀrningarna nÄ upp till kravet pÄ upprepad krÀnkning. Den tilltalade hade under tiden den 1 januari 2004 till den 2 maj 2004 vid upprepade tillfÀllen hotat och ofredat mÄlsÀganden. HovrÀtten konstaterade att den tilltalade vid ett fler-

79

GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott SOU 2011:85

tal tillfÀllen i nÀra tidsmÀssigt samband gjort sig skyldig till brott enligt 4 kap. brottsbalken mot sin f.d. hustru. Den tilltalade och mÄlsÀganden hade genomgÄtt en utdragen och i flera avseenden uppslitande skilsmÀssoprocess dÀr bodelning och vÄrdnad utgjort svÄra frÄgor. I den processen hade det förekommit Ätskilliga konfrontationer med hÀftiga ordvÀxlingar mellan parterna dÀr de bÄda varit ungefÀr lika aktiva och aggressiva. NÄgot vÄld hade inte förekommit och enligt hovrÀtten var det inte frÄga om alltför allvarliga gÀrningar. Sedda mot bakgrund av det förhÄllande som rÄtt mellan de tidigare makarna ansÄgs gÀrningarna typiskt sett inte heller ha varit Àgnade att allvarligt skada mÄlsÀgandens sjÀlvkÀnsla. Den tilltalade dömdes dÀrför inte för grov kvinnofridskrÀnkning utan i stÀllet för de enskilda gÀrningarna.

I RH 2003:11 ansÄgs inte de tre misshandelsgÀrningarna ha varit sÄ allvarliga att de utgjort led i en upprepad krÀnkning. HovrÀtten hÀnvisade till förarbetsuttalandena om gÀrningarnas antal och allvar (se ovan, avsnitt 4.8.2) och anförde att det vÄld som förekommit varit av jÀmförelsevis begrÀnsad omfattning. Av de skador som uppkommit ansÄgs bara en fingerskada vara tÀmligen allvarlig medan övriga skador framstod som mindre allvarliga. Den tilltalade dömdes för tre fall av misshandel.

FrĂ„gan hur tidigare lagföringar kan pĂ„verka bedömningen av rekvisitet upprepad krĂ€nkning behandlas i RH 2006:29. Åtalet avsĂ„g tvĂ„ gĂ€rningar; en misshandel den 22 juli 2004 och olaga hot den 5–6 november 2004 genom hotfulla meddelanden pĂ„ mĂ„lsĂ€gandens mobilsvar. Den tilltalade hade den 21 augusti 2003 dömts för grov kvinnofridskrĂ€nkning mot samma mĂ„lsĂ€gande, innefattande tre preciserade övergrepp och ett mycket stort antal opreciserade övergrepp under perioden augusti 2002 till den 22 juli 2003, till fĂ€ngelse nio mĂ„nader. Den tilltalade blev villkorligt frigiven frĂ„n fĂ€ngelsestraffet den 20 januari 2004. Åklagaren gjorde gĂ€llande att den tilltalade mot bakgrund av den tidigare domen, trots att det nya Ă„talet enbart avsĂ„g tvĂ„ gĂ€rningar, skulle dömas för grov kvinnofridskrĂ€nkning. Efter att ha konstaterat att det var uppenbart att gĂ€rningarna varit Ă€gnade att allvarligt skada mĂ„lsĂ€gandens sjĂ€lvkĂ€nsla anförde hovrĂ€tten att tvĂ„ gĂ€rningar vanligen inte Ă€r tillrĂ€ckligt för att krĂ€nkningen skulle anses upprepad. Med beaktande av att den tilltalade tidigare dömts för grov kvinnofridskrĂ€nkning samt begĂ„tt den första gĂ€rningen (misshandeln) endast sex mĂ„nader efter det att han villkorligt frigivits frĂ„n fĂ€ngelsestraffet framstod emellertid de nya gĂ€rningarna som en fortsĂ€ttning pĂ„ den tidigare brottsligheten. De nya gĂ€rning-

80

SOU 2011:85 GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott

arna ansÄgs dÀrför utgöra led i en upprepad krÀnkning av mÄlsÀgandens integritet och gÀrningarna rubricerades som grov kvinnofridskrÀnkning.

4.8.4Domar frÄn hovrÀtterna Är 2009

Den övergripande slutsatsen frĂ„n genomgĂ„ngen av domar avseende Ă„tal för fridskrĂ€nkningsbrott som överklagats till hovrĂ€tterna Ă„r 2009 Ă€r, liksom betrĂ€ffande den refererade praxisen, att de sĂ€rskilda rekvisiten inte föranleder tolknings- eller tillĂ€mpningsproblem för domstolarna. Vanligen sker bedömningen av rekvisiten i ett sammanhang mot bakgrund av gĂ€rningarna och omstĂ€ndigheterna i det enskilda fallet. Kravet pĂ„ upprepad krĂ€nkning anses uppfyllt om gĂ€rningarna Ă€r tillrĂ€ckligt mĂ„nga eller allvarliga samt har ett tidsmĂ€ssigt samband. Vid bedömningen av om gĂ€rningarna varit Ă€gnade att skada personens sjĂ€lvkĂ€nsla tas hĂ€nsyn till hela den utsatta personens situation. GĂ€rningarnas frekvens och allvar pĂ„verkar ocksĂ„ bedömningen av om dessa varit Ă€gnade att skada personens sjĂ€lvkĂ€nsla. Andra omstĂ€ndigheter som Ă„terkommande beaktas i detta avseende Ă€r om övergreppen Ă€gt rum i hemmet, en plats dĂ€r man normalt ska kunna kĂ€nna sig trygg, om gĂ€rningarna haft förnedrande inslag samt mĂ„lsĂ€gandens utsatta belĂ€genhet sĂ„som socialt isolerad, beroendeförhĂ„llande till gĂ€rningsmannen och underlĂ€gsenhet betrĂ€ffande fysisk styrka. Även faktorer som att brottsoffret varit betydligt yngre Ă€n gĂ€rningsmannen kan pĂ„verka bedömningen. Vid grov kvinnofridskrĂ€nkning och grov fridskrĂ€nkning mot vuxen beaktas Ă€ven om krĂ€nkningar skett i nĂ€rvaro av egna eller gemensamma barn.

Vi kan sÄledes konstatera att bedömningen av om de sÀrskilda rekvisiten Àr uppfyllda sker pÄ ett likartat sÀtt i de genomgÄnga domarna. Vidare Àr det av intresse att notera att det i mycket fÄ av domarna förekommer att tingsrÀtt och hovrÀtt gör olika bedömningar i frÄgan om de bevisade gÀrningarna bör rubriceras som fridskrÀnkningsbrott eller som enskilda brott. Att Àndringsfrekvensen Àr lÄg vad avser rubriceringsfrÄgan ger ytterligare stöd för slutsatsen att det inte rÄder oklarheter kring hur de sÀrskilda rekvisiten ska tolkas och tillÀmpas.

I detta sammanhang kan anmĂ€rkas att domstolarna – förutom att hĂ€nvisa till de sĂ€rskilda rekvisiten och gĂ€rningarna – sĂ€llan utförligt motiverar varför de enskilda gĂ€rningarna bör rubriceras som fridskrĂ€nkningsbrott eller inte. Detta Ă€r inte nĂ„got som gĂ€ller enbart fridskrĂ€nkningsbrotten; utredningens erfarenhet Ă€r att domstolar tenderar

81

GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott SOU 2011:85

att mÄnga gÄnger redovisa sina bedömningar i rubriceringsfrÄgor tÀmligen kortfattat. SjÀlvfallet Àr det angelÀget att domstolarna motiverar sina bedömningar sÄ utförligt som möjligt. Samtidigt kan det inte bortses frÄn att fridskrÀnkningsbrottens konstruktion innebÀr att prövningen av om de sÀrskilda rekvisiten Àr uppfyllda i de allra flesta fall inskrÀnker sig till en rÀttslig kvalificering av antalet gÀrningar, gÀrningarnas tidsmÀssiga samband samt de omstÀndigheter som domstolen har funnit utredda vid bedömningen av de enskilda gÀrningarna. Det hör till ovanligheterna att domstolen vid prövningen av de sÀrskilda rekvisiten har anledning att beakta andra omstÀndigheter Àn vad som befunnits utrett vid bedömningen av varje enskild gÀrning. Mot den bakgrunden framstÄr det inte som sÄ anmÀrkningsvÀrt att domstolarnas bedömningar av rubriceringsfrÄgan mÄnga gÄnger Àr relativt kortfattad.

Tidigare lagföringar

Som angetts ovan (avsnitt 4.8.2) kan en tidigare lagförd gÀrning Äberopas till stöd för att gÀrningsmannens handlande utgjort ett led i en upprepad krÀnkning av brottsoffrets integritet (prop. 1997/98:55 s. 82).

I RH 2006:29, som redovisats ovan (avsnitt 4.8.3), beaktades vid bedömningen av de sÀrskilda rekvisiten att gÀrningsmannen begÄtt den första gÀrningen endast sex mÄnader efter det att han villkorligt frigivits frÄn ett fÀngelsestraff för grov kvinnofridskrÀnkning mot samma mÄlsÀgande.

Även frĂ„n genomgĂ„ngen av orefererad praxis frĂ„n Ă„r 2009 finns exempel pĂ„ att tidigare lagföringar mot den tilltalade vĂ€gts in i bedömningen av om gĂ€rningarna utgjort led i en upprepad krĂ€nkning. I Svea hovrĂ€tts dom den 8 april 2009 i mĂ„l B 1576-09 rubricerades tre fall av misshandel som grov kvinnofridskrĂ€nkning med beaktande av den tilltalades tidigare brott mot mĂ„lsĂ€ganden. Den tilltalade hade tidigare dömts för misshandel och olaga hot mot mĂ„lsĂ€ganden vid tre olika tillfĂ€llen.

82

SOU 2011:85 GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott

Andra brott mot samma mÄlsÀgande

Liksom tidigare lagföringar avseende övergrepp mot samma mÄlsÀgande kan andra allvarligare gÀrningar enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken, som pÄ grund av reglerna om konkurrens inte ska ingÄ i fridskrÀnkningsbrottet utan bedömas sÀrskilt, beaktas vid bedömningen av om gÀrningarna utgjort led i en upprepad krÀnkning och varit Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla.

I HovrÀttens över SkÄne och Blekinge dom den 18 maj 2009 i mÄl B 452-09 beaktades, förutom de gÀrningar som omfattades av den grova kvinnofridskrÀnkningen (ett fall av olaga frihetsberövande, mindre grovt, och nÄgra fall av olaga hot begÄngna under en tidsperiod om drygt tvÄ Är) att den tilltalade samtidigt dömdes för systematiska grova vÄldtÀkter mot mÄlsÀganden under samma period. Sett isolerade hade de olaga hoten och det olaga frihetsberövandet enligt hovrÀtten sannolikt inte ansetts uppfylla kraven pÄ upprepad krÀnkning som varit Àgnad att allvarligt skada mÄlsÀgandens sjÀlvkÀnsla.

TidsmÀssigt samband

Av Högsta domstolens dom NJA 2003 s. 144, redovisad ovan under avsnitt 4.8.3, framgĂ„r att det tidsmĂ€ssiga sambandet mellan brotten Ă€r en av faktorerna som pĂ„verkar bedömningen av rekvisitet upprepad krĂ€nkning. Det förhĂ„llandet att det förflutit betydande tid mellan gĂ€rningarna kan leda till bedömningen att gĂ€rningarna inte anses ha utgjort led i en upprepad krĂ€nkning. I Svea hovrĂ€tts dom den 1 juli 2009 i mĂ„l B 4068-09 befanns den tilltalade skyldig till tvĂ„ fall av misshandel av normalgraden och flera fall av olaga hot. Den första misshandeln hade intrĂ€ffat i december 2005, ungefĂ€r tvĂ„ och ett halvt Ă„r före de andra gĂ€rningarna, som Ă€gt rum under perioden april–juni 2008. PĂ„ grund av den lĂ„nga tid som förflutit mellan den första gĂ€rningen och de senare ansĂ„gs inte den första gĂ€rningen kunna utgöra led i en upprepad krĂ€nkning. HovrĂ€tten anförde betrĂ€ffande de övriga gĂ€rningarna att de var förhĂ„llandevis fĂ„ och hade begĂ„tts under en sĂ„ begrĂ€nsad tid, ungefĂ€r tre mĂ„nader, att inte heller de kunde anses utgöra en upprepad krĂ€nkning av mĂ„lsĂ€ganden.

I Svea hovrÀtts dom den 28 oktober 2009 i mÄl B 9865-08 dömdes inte för grov kvinnofridskrÀnkning utan för misshandel i sex fall. Vid denna bedömning beaktades inte bara bristen pÄ tidsmÀssigt sam-

83

GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott SOU 2011:85

band utan Àven de enskilda gÀrningarnas karaktÀr. Misshandelsbrotten var begÄngna i december 2005, maj 2006, under vÄren 2007, sommaren 2008, den 14 september 2008 och den 21 september 2008. TingsrÀtten, vars bedömning hovrÀtten anslöt sig till betrÀffande rubriceringen, anförde att det var frÄga om sex enskilda hÀndelser samt att tre av gÀrningarna begÄtts under en relativt kort sammanhÀngande period (sommaren 2008 och september 2008). Vidare anförde tingsrÀtten att tvÄ av misshandelstillfÀllena lÄg lÄngt tillbaka i tiden (december 2005 och maj 2006) samt att det gÄtt cirka ett Är mellan hÀndelsen i maj 2006 och nÀsta misshandelstillfÀlle som Àgde rum under vÄren 2007. Det vÄld som utövats vid de olika tillfÀllena ansÄgs vara av jÀmförelsevis begrÀnsad omfattning och de uppkomna skadorna bedömdes som mindre allvarliga. Med beaktande av gÀrningarnas karaktÀr och den lÄnga tidsrymden mellan flera av gÀrningarna ansÄgs inte gÀrningarna utgöra led i en upprepad krÀnkning av mÄlsÀgandens integritet och vara Àgnade att allvarligt skada hennes sjÀlvkÀnsla.

Det ligger i sakens natur att inslaget av systematiskt krĂ€nkande pĂ„verkas av den tid under vilken gĂ€rningarna begĂ„s stĂ€llt i relation till dels antalet gĂ€rningar, dels gĂ€rningarnas allvar. Av praxisgenomgĂ„ngen framgĂ„r att tidsperioden för gĂ€rningarna vid grov kvinnofridskrĂ€nkning och grov fridskrĂ€nkning mot vuxen varierar kraftigt, frĂ„n en mĂ„nad till sex Ă„r. Vid grov kvinnofridskrĂ€nkning Ă€r tidsperioder om ett Ă„r eller mer överrepresenterade (drygt 60 procent). Underlaget avseende grov fridskrĂ€nkning mot vuxen Ă€r mycket mindre (20 domar jĂ€mfört med 152 för grov kvinnofridskrĂ€nkning) vilket gör det svĂ„rt att dra nĂ„gra generella slutsatser betrĂ€ffande denna kategori. Det kan dock konstateras att ingen av domarna dĂ€r ansvar för grov fridskrĂ€nkning mot vuxen utdömts avsĂ„g gĂ€rningar begĂ„ngna under en tidsperiod överstigande tre Ă„r. I hĂ€lften av domarna avseende grov fridskrĂ€nkning mot vuxen var gĂ€rningarna begĂ„ngna under en tidsperiod om ett till tre Ă„r. Även vid grov kvinnofridskrĂ€nkning avsĂ„g drygt hĂ€lften av domarna (54,6 procent) tidsperioder mellan ett och tre Ă„r. Drygt en fjĂ€rdedel av domarna avseende grov kvinnofridskrĂ€nkning och nĂ€rmare en tredjedel avseende grov fridskrĂ€nkning mot vuxen avsĂ„g tidsperioder mellan en och sex mĂ„nader.

Underlaget avseende grov fridskrÀnkning mot barn Àr nÄgot större Àn underlaget betrÀffande grov fridskrÀnkning mot vuxen (56 fall jÀmfört med 20) men ÀndÄ litet i jÀmförelse med grov kvinnofridskrÀnkning. Generella slutsatser bör dÀrför dras med försiktighet Àven betrÀffande denna kategori. Med det förbehÄllet kan dock konsta-

84

SOU 2011:85 GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott

teras att Àven vid fridskrÀnkning mot barn varierar tidsperioderna för gÀrningarna kraftigt; mellan fem mÄnader och fem Är. Tidsperioder pÄ ett Är eller mer Àr vanligast ocksÄ i dessa fall. I drygt 80 procent av fallen uppgick tidsperioden för gÀrningarna till mellan ett och fem Är. I drygt 40 procent av fallen hade gÀrningarna begÄtts under tidsperioder om ett till tre Är. Cirka en sjÀttedel av fallen avsÄg tidsperioder om cirka ett halvt Är.

Att det företrÀdesvis rör sig om relativt lÄnga tidsperioder för brotten kan delvis förklaras av att det kan sÀgas höra till fridskrÀnkningsbrottens karaktÀr att övergreppen pÄgÄr under en lÀngre tidsperiod. Vidare avser praxisgenomgÄngen enbart domar som överklagats frÄn tingsrÀtt till hovrÀtt. En förklaring till de lÄnga tidsperioderna skulle dÀrför ocksÄ kunna vara att domar avseende mer allvarlig brottslighet och dÀrmed strÀngare straff överklagas i större utstrÀckning Àn andra domar.

Antal domar                      
35                            
30                   Grov kvinnofridskrÀnkning  
                           
                    Grov fridskrÀnkning mot vuxen  
25                   Grov fridskrÀnkning mot barn  
20                            
15                            
10                            
5                            
0                            
  mÄn   mÄn Är Är Är Är Är Är Är Är Är Tidsperiod*
     
    1 œ 2 œ 3 4 œ 5 6  
5   11   1   2     4      
-                        
1   -                      
    6                      
*Domarna Àr insorterade i tidsperiod efter nÀrmaste halv- eller helÄr.          

För bedömningen av de sÀrskilda rekvisiten i 4 kap. 4 a § brottsbalken Àr relationen mellan tidsperioden för gÀrningarna, antalet gÀrningar och gÀrningarnas allvar alltsÄ av avgörande betydelse. Vid en praxisgenomgÄng som den föreliggande Àr det svÄrt att göra jÀmförelser mellan brottslighetens allvar i det enskilda fallet eftersom detta förhÄllande pÄverkas av mÄnga skilda faktorer. Med det förbe-

85

GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott SOU 2011:85

hÄllet att det Àr gÀrningarnas karaktÀr och allvar som torde ha störst betydelse kan det dock vara intressant att undersöka hur mÄnga gÀrningar de enskilda fridskrÀnkningsbrotten i praxisgenomgÄngen bestÄtt av.

NÀr det gÀller antalet gÀrningar som ingÄtt i fridskrÀnkningsbrotten mÄste beaktas att det vid dessa brott inte Àr ovanligt att det jÀmte de preciserade gÀrningarna förekommer till tid och antal opreciserade gÀrningar som avser upprepade övergrepp av olika intensitet under lÀngre eller kortare perioder. I nÀstan 60 procent av de fÀllande domarna avseende grov kvinnofridskrÀnkning bestod gÀrningarna delvis av opreciserade gÀrningar. Endast en dom avsÄg enbart opreciserade gÀrningar. Vid utdömt ansvar för grov fridskrÀnkning mot vuxen bestod en fjÀrdedel av domarna av delvis opreciserade gÀrningar och ingen av enbart opreciserade gÀrningar. Vid grov kvinnofridskrÀnkning och grov fridskrÀnkning mot vuxen kan noteras att det, liksom nÀr det gÀller tidsperioderna, finns stora variationer i antalet gÀrningar; antalet preciserade gÀrningar varierar frÄn en till 19 och dÀrtill kommer opreciserade gÀrningar.

Även vid grov fridskrĂ€nkning mot barn Ă€r det stor variation mellan hur mĂ„nga gĂ€rningar som ingĂ„tt i fridskrĂ€nkningsbrottet, frĂ„n en till 13 preciserade gĂ€rningar. Opreciserade gĂ€rningar Ă€r lĂ„ngt vanligare vid fridskrĂ€nkningsbrott mot barn; i tre fjĂ€rdedelar av domarna ingĂ„r sĂ„dana gĂ€rningar. Vid grov fridskrĂ€nkning mot barn bestĂ„r ocksĂ„ drygt en femtedel av domarna enbart av opreciserade gĂ€rningar. Att det förhĂ„ller sig pĂ„ detta sĂ€tt nĂ€r det gĂ€ller just barnfallen Ă€r knappast förvĂ„nande eftersom det ofta torde vara sĂ€rskilt svĂ„rt för barn att kunna precisera nĂ€r i tiden olika övergrepp Ă€gt rum.

I tabell 12 nedan anges medeltal respektive median för antalet gÀrningar som ingÄtt i fridskrÀnkningsbrottet. NÀr det gÀller preciserade gÀrningar Àr snittet i stort sett lika för grov kvinnofridskrÀnkning och grov fridskrÀnkning mot vuxen respektive barn. För fallen dÀr Àven opreciserade gÀrningar ingÄtt i fridskrÀnkningsbrottet framgÄr att barnfallen vanligen bestÄr av fÀrre preciserade gÀrningar.

86

SOU 2011:85 GenomgÄng av domar angÄende fridskrÀnkningsbrott
     
     
     
     
     
     

Som angetts ovan Àr varken tidsperioden för brotten eller antalet gÀrningar eller deras karaktÀr sett var för sig av avgörande betydelse utan snarare relationen mellan dessa. Mot bakgrund av att fridskrÀnkningsbrotten inte sÀllan Àven bestÄr av opreciserade gÀrningar, dÀr det inte sÀkert gÄr att sÀga exakt hur mÄnga gÀrningar det varit frÄga om, Àr det svÄrt att med nÄgon sÀkerhet dra slutsatser frÄn praxisgenomgÄngen betrÀffande tidsperiodens relation till antalet gÀrningar. Av genomgÄngen kan dock konstateras att det Àr ovanligt med tidsperioder understigande sex mÄnader vid fridskrÀnkningsbrott som avser fler Àn Ätta preciserade gÀrningar. Den förvÀntade slutsatsen att det finns en relation mellan antalet gÀrningar och tidsperioden pÄ sÄ vis att antalet gÀrningar ökar i förhÄllande till tidsperioden bekrÀftas ocksÄ av praxisgenomgÄngen.

87

5 ÖvervĂ€ganden och förslag

5.1Inledning

I avsnitt 4.8 har redogjorts för utredningens analys av domstolarnas tillÀmpning av bestÀmmelserna om fridskrÀnkningsbrott. Förutom att identifiera eventuella tolkningsproblem vid tillÀmpningen Àr syftet med utvÀrderingen ocksÄ att undersöka om mÄlsÀttningen med införandet av fridskrÀnkningsbrotten har uppnÄtts, dvs. att inom ramen för det straffrÀttsliga förfarandet kunna beakta den utsatta personens hela situation nÀr han eller hon utsatts för en serie i och för sig straffbelagda men ofta var för sig relativt lindriga gÀrningar.

I det följande redovisas utredningens slutsatser betrÀffande frÄgan om mÄlsÀttningen med införandet av fridskrÀnkningsbrotten har uppnÄtts. DÀrefter behandlar vi frÄgan om ytterligare brottstyper bör omfattas av fridskrÀnkningsbrotten samt vÄra övervÀganden betrÀffande straffskalans utformning och preskriptionsreglerna. För en nÀrmare redogörelse för genomgÄngen av praxis avseende fridskrÀnkningsbrotten hÀnvisas till kapitel 4.

5.2Har mÄlsÀttningen uppnÄtts?

Utredningens bedömning: MÄlsÀttningen med att införa fridskrÀnkningsbrotten har i huvudsak uppnÄtts; den utsatta personens hela situation beaktas nÀr han eller hon utsatts för en serie i och för sig straffbelagda men ofta var för sig relativt lindriga gÀrningar. Genom införandet av fridskrÀnkningsbrotten har ocksÄ Ästadkommits en generell höjning av straffvÀrdet för upprepade brott i nÀra relationer. Det finns inte skÀl att föreslÄ Àndringar i den lagtekniska konstruktionen av bestÀmmelserna om fridskrÀnkningsbrott.

89

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

5.2.1Sammanfattning

Utredningen har inte identifierat tolkningsproblem vid domstolarnas tillĂ€mpning av straffbestĂ€mmelserna om fridskrĂ€nkningsbrott. Av de genomgĂ„ngna domarna avseende Ă„tal för fridskrĂ€nkningsbrott dĂ€r ansvar för brott har utdömts, dömer domstolen i en klar majoritet för fridskrĂ€nkningsbrott och inte för de enskilda gĂ€rningarna. Detta innebĂ€r att det skett en generell höjning av straffvĂ€rdet för upprepad brottslighet i nĂ€ra relationer. Det sĂ€rskilt straffvĂ€rda i att utsĂ€tta en nĂ€rstĂ„ende eller tidigare nĂ€rstĂ„ende person för upprepade brott som innefattar fridskrĂ€nkningar fĂ„ngas pĂ„ sĂ„ sĂ€tt upp i den straffrĂ€ttsliga bedömningen. MĂ„lsĂ€ttningen med införandet av fridskrĂ€nkningsbrotten – att inom ramen för det straffrĂ€ttsliga förfarandet kunna beakta den utsatta personens hela situation nĂ€r han eller hon utsatts för en serie i och för sig straffbelagda men ofta var för sig relativt lindriga gĂ€rningar – har i detta avseende uppnĂ„tts.

En observation frĂ„n praxisgenomgĂ„ngen Ă€r att det i Ă„talen för fridskrĂ€nkningsbrott i huvuddelen av fallen ingĂ„r misshandel som inte bedömts utgöra ringa brott. Bland domarna dĂ€r ansvar för fridskrĂ€nkningsbrott dömts ut förekommer vidare i liten utstrĂ€ckning domar avseende enbart gĂ€rningar som var för sig utgör brott med böter i straffskalan, sĂ„som ringa misshandel, olaga hot eller ofredande. Det skulle mot den bakgrunden kunna ifrĂ„gasĂ€ttas om straffbestĂ€mmelserna om fridskrĂ€nkningsbrott i tillrĂ€cklig utstrĂ€ckning trĂ€ffar upprepade krĂ€nkningar som uteslutande bestĂ„r av enskilda gĂ€rningar som var för sig kan betecknas som relativt lindriga. Samtidigt kan konstateras att enskilda gĂ€rningar som Ă€r att bedöma som brott med böter i straffskalan i mĂ„nga fall ingĂ„r i fridskrĂ€nkningsbrott tillsammans med mer allvarliga brott. Det Ă€r vidare sjĂ€lvfallet svĂ„rt att med nĂ„gon sĂ€kerhet uttala sig om i vilken utstrĂ€ckning upprepat vĂ„ld mot nĂ€rstĂ„ende eller tidigare nĂ€rstĂ„ende – som uteslutande bestĂ„r av gĂ€rningar som var för sig utgör brott dĂ€r böter ingĂ„r i straffskalan – faktiskt förekommer eller kommer till myndigheternas kĂ€nnedom.

Sammantaget bedömer utredningen att mÄlsÀttningen med införandet av bestÀmmelserna om fridskrÀnkningsbrott i huvudsak har uppnÄtts. Mot bakgrund av denna bedömning, och med hÀnsyn till att utredningen inte har identifierat tolkningsproblem vid domstolarnas tillÀmpning (se avsnitt 4.8), har vi inte funnit skÀl att föreslÄ Àndringar i den lagtekniska konstruktionen av bestÀmmelserna om fridskrÀnkningsbrott. Inte heller nÀr det gÀller straffskalans utform-

90

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

ning har vi funnit skÀl att föreslÄ nÄgra förÀndringar (se avsnitt 5.4). Som redogörs för nÀrmare nedan (avsnitt 5.3) har vi dock, i syfte att ytterligare tillgodose att den utsatta personens hela situation beaktas, funnit anledning att övervÀga om andra brottstyper Àn de nu gÀllande bör kunna ingÄ i fridskrÀnkningsbrotten.

5.2.2Slutsatser frÄn praxisgenomgÄngen

Utredningens genomgÄng av orefererad praxis omfattar cirka 300 domar avseende Ätal för fridskrÀnkningsbrott. Som nÀrmare redogjorts för i kapitel 4 (avsnitt 4.3) avser ibland en och samma dom Ätal för fridskrÀnkningsbrott mot flera brottsoffer. Sammanlagt avser praxisgenomgÄngen 327 Ätal för fridskrÀnkningsbrott. Av dessa avser 207 grov kvinnofridskrÀnkning, 28 grov fridskrÀnkning mot vuxen och 92 grov fridskrÀnkning mot barn. I nÀstan Ätta procent av fallen (26 fall av 327) ogillades Ätalet i dess helhet. Ansvar för fridskrÀnkningsbrott utdömdes i 70 procent av fallen (228 av 327). I resterande fall, 22 procent (73 av 327), dömdes inte för fridskrÀnkningsbrott utan för enskilda gÀrningar i Ätalet.

I drygt nio procent av fallen (31 av 327) utdömdes ansvar för enskilda gÀrningar redan av det skÀlet att enbart en eller tvÄ av de Ätalade gÀrningarna ansÄgs styrkta. Om man bortser frÄn de fall dÀr gÀrningarna inte rubricerats som fridskrÀnkningsbrott redan pÄ grund av att gÀrningarna varit för fÄ, dömdes för enskilda gÀrningar i stÀllet för fridskrÀnkningsbrott i en liten del av fallen, 13 procent (42 av 327).

91

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

9% 9%

13% 13%

8% 8% 70% 70%

GÀrningar rubricerade som fridskrÀnkningsbrott

Ogillade

Ansvar utdömt för enskilda gÀrningar i Ätalet dÀr tre eller fler gÀrningar befunnits styrkta

Ansvar utdömt för enskilda gÀrningar i Ätalet dÀr endast en eller tvÄ gÀrningar befunnits styrkta

BetrÀffande grov kvinnofridskrÀnkning Àr skillnaden mellan den totala andelen Ätal och andelen fall dÀr domstolarna rubricerat gÀrningarna i enlighet med Ätalet liten; i 73 procent av Ätalen för grov kvinnofridskrÀnkning dömdes ocksÄ för det brottet. (I 152 av totalt 207 Ätal avseende grov kvinnofridskrÀnkning bedömde domstolarna gÀrningarna i enlighet med Ätalet.)1 Vid grov fridskrÀnkning mot vuxen utdömdes ansvar för fridskrÀnkningsbrott i 64 procent av fallen (18 av 28 fall). Vid grov fridskrÀnkning mot barn Àr andelen fall dÀr gÀrningarna bedömts som fridskrÀnkningsbrott nÄgot lÀgre, 61 procent (56 av 92 fall).

Grov fridskrÀnkning mot barn utmÀrker sig Àven avseende andelen ogillade Ätal. Bland de genomgÄngna fallen ogillades Ätalet vid grov fridskrÀnkning mot barn i elva procent av fallen (10 av 92 fall). För grov kvinnofridskrÀnkning och grov fridskrÀnkning mot vuxen motsvarar andelen ogillade Ätal sju respektive fyra procent av Ätalen för respektive kategori (14 av 207 Ätal avseende grov kvinnofridskrÀnkning och ett av 28 Ätal avseende grov fridskrÀnkning mot vuxen.)

Ansvar för de enskilda gÀrningarna i stÀllet för fridskrÀnkningsbrott utdömdes vid grov kvinnofridskrÀnkning i knappt en femtedel av fallen (39 av 207 fall). För grov fridskrÀnkning mot vuxen och grov fridskrÀnkning mot barn utgör andelen fall dÀr ansvar utdömts för de enskilda gÀrningarna 32 respektive 27 procent. Som

1 TvÄ av Ätalen avseende grov kvinnofridskrÀnkning bedömdes som grov fridskrÀnkning.

92

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

angetts tidigare har frĂ„gan om gĂ€rningarna utgjort fridskrĂ€nkningsbrott i nĂ„gra fall inte aktualiserats redan pĂ„ grund av att gĂ€rningsmannen endast övertygats om en eller tvĂ„ gĂ€rningar och det dĂ€rmed inte varit frĂ„ga om en upprepad krĂ€nkning. Av figur 12 ovan framgĂ„r att domstolarna i övrigt sĂ€llan dömer för de enskilda gĂ€rningarna i stĂ€llet för fridskrĂ€nkningsbrott; endast i 13 procent av Ă„talen dömdes gĂ€rningsmannen för de enskilda gĂ€rningarna, trots att antalet styrkta gĂ€rningar var fler Ă€n tvĂ„. För kategorin grov kvinnofridskrĂ€nkning var motsvarande andel tolv procent (25 av 207 fall). Även vid grov fridskrĂ€nkning mot barn uppgick andelen fall dĂ€r gĂ€rningsmannen dömdes för de enskilda gĂ€rningarna, trots att fler Ă€n tvĂ„ gĂ€rningar var styrkta, till tolv procent (11 av 92 fall). An- delen fall dĂ€r domstolen dömde för de enskilda gĂ€rningarna var nĂ„got större vid fridskrĂ€nkningsbrott mot vuxen, 18 procent (5 av

28fall).

Av tabell 13 nedan framgĂ„r – uppdelat pĂ„ kategorierna grov kvin-

nofridskrĂ€nkning, grov fridskrĂ€nkning mot vuxen och grov fridskrĂ€nkning mot barn – i vilken utstrĂ€ckning domstolarna dömt för fridskrĂ€nkningsbrott respektive enskilda gĂ€rningar och i vilken utstrĂ€ckning Ă„talen ogillats.

* I tvÄ fall (1 procent av fallen) rubricerades gÀrningarna som grov fridskrÀnkning i stÀllet för grov kvinnofridskrÀnkning.

93

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

5.2.3Utredningens övervÀganden

MÄlsÀttningen med införandet av fridskrÀnkningsbrotten var att inom ramen för det straffrÀttsliga förfarandet kunna beakta den utsatta personens hela situation nÀr han eller hon utsatts för en serie i och för sig straffbelagda men ofta var för sig relativt lindriga gÀrningar. Genom fridskrÀnkningsbrotten avsÄgs ocksÄ Ästadkommas en markering av allvaret i sÄdan brottslighet som riktar sig mot personer i nÀra relationer och som prÀglas av att gÀrningarna sammantaget inneburit en systematisk krÀnkning av den utsatta personen.

Av redovisningen ovan betrÀffande förhÄllandet mellan andelen fall dÀr ansvar för fridskrÀnkningsbrott enligt 4 kap. 4 a § brottsbalken utdömts och andelen fall dÀr gÀrningsmannen i stÀllet dömts för de enskilda gÀrningarna framgÄr att gÀrningarna i en klar majoritet av fallen bedöms som fridskrÀnkningsbrott. Sett ur det perspektivet Àr slutsatsen av genomgÄngen av praxis att mÄlsÀttningen med införandet av fridskrÀnkningsbrotten har uppnÄtts; nÀr gÀrningsmannen övertygats om fler Àn tvÄ i och för sig straffbara gÀrningar enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken begÄngna mot en nÀrstÄende eller tidigare nÀrstÄende person bedöms dessa i de allra flesta fall sammantaget som ett fridskrÀnkningsbrott. Om man bortser frÄn ogillade Ätal och fall dÀr endast en eller tvÄ gÀrningar ansetts styrkta dömde domstolarna inte för fridskrÀnkningsbrott utan för de enskilda gÀrningarna i endast 13 procent av samtliga Ätal. Det kan ocksÄ tillÀggas att det i mycket liten utstrÀckning förekommer att domstolarna, jÀmte fridskrÀnkningsbrottet, dömer sÀrskilt för gÀrningar som i och för sig skulle ha kunnat ingÄ i fridskrÀnkningsbrottet; i den mÄn det förekommer beror det vanligen pÄ att domstolen bedömt att den aktuella gÀrningen inte har ett tidsmÀssigt samband med de gÀrningar som ansetts kunna ingÄ i fridskrÀnkningsbrottet.

NÀr gÀrningar sammantaget bedömts som fridskrÀnkningsbrott i stÀllet för enskilda brott innebÀr det att en strÀngare straffskala blir tillÀmplig Àn vad som annars skulle ha varit fallet. Det Àr naturligtvis svÄrt att i varje enskilt fall med nÄgon sÀkerhet uttala sig om vad pÄföljden skulle ha blivit om gÀrningarna inte hade bedömts som fridskrÀnkningsbrott. För att illustrera vilken pÄverkan rubriceringen kan ha för pÄföljden och straffmÀtningen i det enskilda fallet kan dock nÀmnas nÄgra exempel frÄn praxis. I RH 2008:7 dömde tingsrÀtten en man för grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende i att han vid ett tillfÀlle tilldelat mÄlsÀganden en örfil, samt att

94

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

han vid ett annat tillfÀlle dels med ett bÀlte tilldelat henne ett hÄrt slag över lÄret, dels hotat henne genom att skicka tre meddelanden till hennes mobiltelefon med innebörd att han skulle slÄ henne. TingsrÀtten bestÀmde pÄföljden till fÀngelse sex mÄnader. HovrÀtten ansÄg inte att gÀrningarna sammantaget varit av sÄdan omfattning och karaktÀr att krÀnkningen av mÄlsÀgandens integritet skulle anses som upprepad. HovrÀtten dömde mannen för misshandel och olaga hot och satte ned fÀngelsestraffets lÀngd till tre mÄnader. I detta fall blev alltsÄ fÀngelsestraffet sex mÄnader nÀr gÀrningarna bedömdes som fridskrÀnkningsbrott men tre mÄnader nÀr de bedömdes som enskilda brott. I RH 2004:48 dömde tingsrÀtten en man för grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende i olaga hot vid i vart fall fyra tillfÀllen och ofredande vid ett mycket stort antal tillfÀllen. PÄföljden bestÀmdes till fÀngelse sju mÄnader. HovrÀtten ansÄg inte att gÀrningarna var att bedöma som grov kvinnofridskrÀnkning och dömde i stÀllet mannen för olaga hot och ofredande. HovrÀtten satte ned fÀngelsestraffets lÀngd till fyra mÄnader. HÀr blev sÄledes fÀngelsestraffet sju mÄnader vid bedömningen att gÀrningarna utgjorde fridskrÀnkningsbrott men fyra mÄnader nÀr de ansÄgs vara att rubricera som enskilda brott. I RH 2003:11 dömde tingsrÀtten en man för grov kvinnofridskrÀnkning till fÀngelse sex mÄnader. HovrÀtten Àndrade rubriceringen av gÀrningarna och dömde i stÀllet mannen för tre fall av misshandel av normalgraden. FÀngelsestraffets lÀngd sattes ned till fyra mÄnader. I detta fall blev alltsÄ pÄföljden fÀngelse sex mÄnader nÀr gÀrningarna rubricerades som fridskrÀnkningsbrott men fÀngelse fyra mÄnader nÀr de bedömdes utgöra enskilda brott.

Av de ovan redovisade avgörandena framgĂ„r att gĂ€rningar som anses utgöra led i en upprepad krĂ€nkning av mĂ„lsĂ€gandens integritet och varit Ă€gnade att allvarligt skada brottsoffrets sjĂ€lvkĂ€nsla samt dĂ€rmed rubriceras som fridskrĂ€nkningsbrott leder till klart strĂ€ngare pĂ„följder. OcksĂ„ i mĂ„nga av de domar som utredningen har gĂ„tt igenom kan det antas att straffvĂ€rdet skulle ha ansetts vara betydligt lĂ€gre om gĂ€rningarna inte hade rubricerats som fridskrĂ€nkningsbrott. Det skulle i sin tur ha inneburit större möjligheter att anvĂ€nda icke frihetsberövande pĂ„följder i stĂ€llet för fĂ€ngelse. Även om det, som angetts ovan, Ă€r svĂ„rt att i varje enskilt fall slĂ„ fast vad kvalificeringen av gĂ€rningar som fridskrĂ€nkningsbrott har inneburit stĂ„r det klar att införandet av fridskrĂ€nkningsbrotten har medfört en generell höjning av straffvĂ€rdet för upprepad brottslighet mot nĂ€rstĂ„ende. Som utredningen har noterat bestĂ€ms ocksĂ„

95

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

pÄföljden för fridskrÀnkningsbrott till fÀngelse i en mycket stor andel fall (se avsnitt 3.1.6 och 4.6.2).

Ett led i frÄgestÀllningen huruvida mÄlsÀttningen med införandet av fridskrÀnkningsbrotten uppnÄtts kan sÀgas vara hur domstolarna tolkar och tillÀmpar de sÀrskilda rekvisiten upprepad krÀnkning och Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla. Som nÀrmare redogjorts för i avsnitt 4.8 har det vid utredningens genomgÄng av praxis inte framkommit nÄgot som tyder pÄ att det förekommer tolknings- eller tillÀmpningsproblem avseende de sÀrskilda rekvisiten. Att det förhÄller sig pÄ det sÀttet stöds ocksÄ av den ovan redovisade slutsatsen att domstolarna endast i liten omfattning dömer för de enskilda gÀrningarna nÀr antalet bevisade gÀrningar uppgÄr till fler Àn tvÄ. Bedömningen av om gÀrningarna i det enskilda fallet nÄr upp till vad som krÀvs för att ett fridskrÀnkningsbrott ska vara för handen Àr beroende av flera olika faktorer, sÄsom antalet gÀrningar, gÀrningarnas allvar, det tidsmÀssiga sambandet mellan gÀrningarna och mÄlsÀgandens situation. Att gÀrningarna ibland inte nÄr upp till vad som krÀvs beror pÄ en sammanvÀgd bedömning av dessa omstÀndigheter.

Vid genomgĂ„ngen av praxis frĂ„n hovrĂ€tterna har utredningen noterat att det i den övervĂ€gande delen av fallen ingĂ„r relativt allvarliga gĂ€rningar. Av tabell 7 i kapitel 4 framgĂ„r t.ex. att 97 procent av domarna avseende grov kvinnofridskrĂ€nkning bestod av bl.a. misshandelsbrott av normalgraden (se nĂ€rmare avsnitt 4.2.2). Mot den bakgrunden skulle det kunna ifrĂ„gasĂ€ttas om införandet av fridskrĂ€nkningsbrotten verkligen tillgodosett syftet att beakta det sĂ€rskilt straffvĂ€rda i att utsĂ€tta nĂ„gon för upprepade men ofta var för sig relativt lindriga gĂ€rningar. I förarbetena anges sĂ„som exempel pĂ„ sĂ„dana gĂ€rningar lindrig misshandel, ofredande och hemfridsbrott (prop. 1997/98:55 s. 77). Enskilda gĂ€rningar kan i och för sig inom ramen för en och samma brottsrubricering vara av varierande svĂ„rhetsgrad. SĂ„lunda kan t.ex. misshandelsbrott av normalgraden rymma gĂ€rningar av mer eller mindre allvarligt slag. Om med relativt lindriga gĂ€rningar avses sĂ„dana gĂ€rningar som ryms under straffstadganden med böter i straffskalan kan dock konstateras att fridskrĂ€nkningsbrott sĂ€llan bestĂ„r av enbart upprepade relativt lindriga gĂ€rningar. Av sammanlagt 228 fall dĂ€r ansvar för fridskrĂ€nkningsbrott utdömts bestod fridskrĂ€nkningsbrottet i elva fall enbart av brott med böter i straffskalan. Tre fall avsĂ„g grov kvinnofridskrĂ€nkning, ett fall grov fridskrĂ€nkning mot vuxen och sju fall grov fridskrĂ€nkning mot barn. I sammanhanget bör dock noteras att domstolarna – som pĂ„-

96

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

pekats i avsnitt 4.2.2 och 4.2.3 – inte alltid rubricerar de enskilda gĂ€rningar som ingĂ„r i fridskrĂ€nkningsbrottet. Utredningens slutsatser grundas dĂ€rför i flera fall pĂ„ en bedömning av hur de enskilda gĂ€rningarna bör rubriceras. Med det förbehĂ„llet och med beaktande av att domstolarna ibland bedömer enskilda misshandelsbrott som brott av normalgraden med hĂ€nsyn till att gĂ€rningarna varit upprepade och begĂ„ngna mot en nĂ€rstĂ„ende i hemmet, framstĂ„r det Ă€ndĂ„ ur detta perspektiv som att förhĂ„llandevis fĂ„ fridskrĂ€nkningsbrott bestĂ„r av enbart relativt lindriga gĂ€rningar. Vilka slutsatser som kan dras av denna observation Ă€r dock osĂ€kert. Till att börja med Ă€r det svĂ„rt att med nĂ„gon sĂ€kerhet uttala sig om i vilken utstrĂ€ckning det faktiskt förekommer att upprepat vĂ„ld mot nĂ€rstĂ„ende inte innefattar andra gĂ€rningar Ă€n sĂ„dana dĂ€r böter ingĂ„r i straffskalan. Vidare kan det tĂ€nkas att upprepade fall av enbart relativt lindriga gĂ€rningar mer sĂ€llan blir föremĂ„l för polisanmĂ€lan. Under alla förhĂ„llanden sĂ€ger detta inte nĂ„got om domstolarnas tillĂ€mpning av fridskrĂ€nkningsbrotten eftersom Ă„talen i huvuddelen av fallen omfattar mer allvarliga gĂ€rningar. Den omstĂ€ndigheten att fridskrĂ€nkningsbrotten endast i undantagsfall bestĂ„r av enbart gĂ€rningar som sedda var för sig Ă€r att bedöma som brott med böter i straffskalan kan dĂ€rför inte leda till slutsatsen att mĂ„lsĂ€ttningen med införandet av fridskrĂ€nkningsbrotten inte skulle ha uppnĂ„tts. Av praxisgenomgĂ„ngen framgĂ„r att relativt lindriga gĂ€rningar förekommer inom ramen för fridskrĂ€nkningsbrotten men dĂ„ vanligen jĂ€mte mer kvalificerade gĂ€rningar.

Sammantaget Ă€r utredningens slutsats att mĂ„lsĂ€ttningen med att införa straffbestĂ€mmelserna om fridskrĂ€nkningsbrott – att inom ramen för det straffrĂ€ttsliga förfarandet kunna beakta den utsatta personens hela situation nĂ€r han eller hon utsatts för en serie i och för sig straffbelagda men ofta var för sig relativt lindriga gĂ€rningar

– mĂ„ste anses i huvudsak ha uppnĂ„tts. Det finns dock, i syfte att ytterligare kunna tillgodose Ă€ndamĂ„let med lagstiftningen, anledning att övervĂ€ga om det finns andra brottstyper Ă€n de nu gĂ€llande som bör kunna ingĂ„ i fridskrĂ€nkningsbrotten.

97

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

5.3Brottstyper

Utredningens förslag: Brottskatalogen för fridskrÀnkningsbrotten i 4 kap. 4 a § brottsbalken ska Àven omfatta övertrÀdelse av kontaktförbud2 och skadegörelsebrott.

5.3.1Sammanfattning

Brotten grov fridskrĂ€nkning och grov kvinnofridskrĂ€nkning bestĂ„r av brottsliga gĂ€rningar enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken som tillsammans med de sĂ€rskilda rekvisiten som ger brotten dess fridskrĂ€nkande karaktĂ€r – att var och en av gĂ€rningarna utgjort led i en upprepad krĂ€nkning av brottsoffrets integritet och att gĂ€rningarna varit Ă€gnade att allvarligt skada brottsoffrets sjĂ€lvkĂ€nsla – kan föranleda ansvar enligt 4 kap. 4 a § brottsbalken. Som angetts ovan Ă€r syftet med straffstadgandena att kunna ta hĂ€nsyn till den utsatta personens hela situation (prop. 1997/98:55 s. 133).

NĂ€r det gĂ€ller att beakta det sĂ€rskilt straffvĂ€rda i en lĂ„ngvarig och upprepad krĂ€nkning av en annan person Ă€r en sĂ€rskild frĂ„ga vilka i och för sig straffbara gĂ€rningar som lĂ€mpligen bör ingĂ„ i straffbestĂ€mmelserna om fridskrĂ€nkningsbrott. Utredningen föreslĂ„r att ytterligare brott – övertrĂ€delse av kontaktförbud och skadegörelsebrott

– ska kunna ingĂ„ i fridskrĂ€nkningsbrotten. Enligt vĂ„r mening innebĂ€r detta att syftet med lagstiftningen – att beakta den utsatta personens hela situation nĂ€r han eller hon utsatts för en serie i och för sig straffbara men ofta var för sig relativt lindriga gĂ€rningar – ytterligare tillgodoses.

5.3.2Den nuvarande avgrÀnsningen

Vid införandet av straffstadgandena i 4 kap. 4 a § brottsbalken anfördes att utgÄngspunkten mÄste vara att bestÀmmelsen ska avse alla straffvÀrda förfaranden inom det omrÄde som den avser att skydda. BetrÀffande de i och för sig straffbara gÀrningar som skulle ingÄ i fridskrÀnkningsbrotten angavs att gÀrningar som typiskt sett kan utgöra krÀnkning av en nÀrstÄende person borde omfattas. SÄdana

2 Lagen om Àndring i lagen (1988:688) om besöksförbud trÀdde i kraft den 1 oktober 2011 (se prop. 2010/11:45 och riksdagsbeslut 2011-05-04, rskr 2010/11:236). LagÀndringarna innebÀr bl.a. att besöksförbud i stÀllet benÀmns kontaktförbud.

98

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

brott angavs sÀrskilt vara misshandel, olika fridsbrott som olaga tvÄng, olaga hot, ofredande och hemfridsbrott samt sexuella övergrepp (prop. 1997/98:55 s. 79). FridskrÀnkningsbrotten begrÀnsades sÄledes till att omfatta krÀnkningar som typiskt sett utgör ett direkt angrepp pÄ den personliga integriteten. Mot denna bakgrund kom misshandel och andra brott mot liv och hÀlsa i 3 kap. brottsbalken, liksom olaga hot, olaga tvÄng och andra brott mot frihet och frid i 4 kap. brottsbalken samt sexualbrotten i 6 kap. brottsbalken att omfattas av den nya straffbestÀmmelsen. NÀr det gÀller andra brott övervÀgdes om ocksÄ ÀrekrÀnkningsbrotten i 5 kap. brottsbalken borde ingÄ. Eftersom allmÀnt Ätal för ÀrekrÀnkningsbrott i princip förutsÀtter att mÄlsÀganden anger brottet till Ätal och att Ätal av sÀrskilda skÀl anses pÄkallat ur allmÀn synpunkt, ansÄgs dock den praktiska nyttan av att ÀrekrÀnkningsbrotten ingick i den nya brottsbestÀmmelsen starkt kunna ifrÄgasÀttas (prop. 1997/98:55 s. 79 f.). Inte heller övertrÀdelse av besöksförbud (som brottet övertrÀdelse av kontaktförbud tidigare benÀmndes) togs med i brottskatalogen för fridskrÀnkningsbrotten. Anledningen till detta var att det brottet ansÄgs ha ett nÄgot annorlunda skyddsintresse Àn t.ex. olaga hot och frÀmst ansÄgs utgöra en övertrÀdelse av pÄbjuden ordning (prop. 1997/98:55 s. 80).

5.3.3UtgÄngspunkter

Enligt direktiven ska utredningen övervĂ€ga om bestĂ€mmelsen i 4 kap. 4 a § brottsbalken bör Ă€ndras. Av det ovan anförda har framgĂ„tt att det redan vid straffbestĂ€mmelsens tillkomst diskuterades om andra brott Ă€n de i 3, 4 och 6 kap. brottsbalken borde omfattas av bestĂ€mmelsen. DĂ€refter har t.ex. Brottsförebyggande rĂ„det, i rapporten Besöksförbud – En utvĂ€rdering av lagen och dess tillĂ€mpning, ifrĂ„gasatt om inte Ă€ven övertrĂ€delse av besöksförbud bör omfattas av fridskrĂ€nkningsbrotten (BrĂ„-rapport 2003:2). I det följande redogör vi för utredningens övervĂ€ganden i frĂ„gan om fridskrĂ€nkningsbrotten bör omfatta ytterligare brott.

UtgÄngspunkten bör alltjÀmt vara att straffbestÀmmelserna för fridskrÀnkningsbrott bör omfatta sÄdana krÀnkningar som typiskt sett utgör direkta angrepp pÄ den personliga integriteten. Dock bör brottstyper som i och för sig utgör angrepp pÄ den personliga integriteten men som huvudsakligen syftar till att skydda ett annat intresse Àn den enskildes personliga integritet inte omfattas.

99

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

En sĂ€rskild straffbestĂ€mmelse, olaga förföljelse (4 kap. 4 b § brottsbalken), som tar sikte pĂ„ brott som innebĂ€r upprepade eller systematiska trakasserier mot en och samma person trĂ€dde i kraft den 1 oktober 2011.3 Genom det nya brottet kriminaliseras förföljelse av personer genom vissa sĂ€rskilt angivna brottsliga gĂ€rningar (misshandel, försök till misshandel som inte Ă€r ringa, olaga tvĂ„ng av normalgraden, olaga hot av normalgraden, hemfridsbrott, olaga intrĂ„ng, ofredande, sexuellt ofredande, skadegörelse, försök till skadegörelse, sĂ„dan Ă„verkan som utgör ringa skadegörelse och övertrĂ€delse av kontaktförbud). För ansvar för olaga förföljelse krĂ€vs vidare att var och en av gĂ€rningarna utgjort led i en upprepad krĂ€nkning av den förföljda personens integritet. Även om sĂ„ givetvis kan vara fallet förutsĂ€tts inte, sĂ„som vid fridskrĂ€nkningsbrotten, att gĂ€rningsmannen och mĂ„lsĂ€ganden Ă€r nĂ€rstĂ„ende eller tidigare nĂ€rstĂ„ende. Inte heller uppstĂ€lls nĂ„got krav pĂ„ att gĂ€rningarna ska ha varit Ă€gnade att allvarligt skada personens sjĂ€lvkĂ€nsla.

Brottet olaga förföljelse har konstruerats med fridskrÀnkningsbrotten som förebild. Det finns enligt utredningen ett intresse av att brottskatalogerna för dessa bÄda brott sÄ lÄngt möjligt överensstÀmmer. Vid övervÀganden av om brottskatalogen för fridskrÀnkningsbrotten bör utökas har utredningen dÀrför sÀrskilt beaktat huruvida en viss brottstyp ocksÄ ingÄr i det nya brottet olaga förföljelse. De brottstyper som utredningen har funnit anledning att övervÀga Àr övertrÀdelse av kontaktförbud, skadegörelsebrotten, ÀrekrÀnkningsbrotten och övergrepp i rÀttssak.

5.3.4ÖvertrĂ€delse av kontaktförbud

ÖvertrĂ€delse av kontaktförbud4 kan förekomma vid sidan av brott enligt 4 kap. 4 a § brottsbalken. Situationen kan vara den att kontaktförbudet meddelats under tidsperioden för fridskrĂ€nkningsbrottet eller före. Kontaktförbudet kan ocksĂ„ ha meddelats och övertrĂ€tts efter tidsperioden för fridskrĂ€nkningsbrottet, men innan Ă„tal hunnit ske.

Vid införandet av fridskrÀnkningsbrotten ansÄgs övervÀgande skÀl tala mot att övertrÀdelse av besöksförbud (som brottet benÀmndes före lagÀndringen i oktober 2011) skulle kunna ingÄ i ett frids-

3Se prop. 2010/11:45 och riksdagsbeslut 2011-05-04, rskr. 2010/11:236.

4Som angetts ovan innebÀr de Àndringar i lagen om Àndring i lagen (1988:688) om besöksförbud som trÀdde i kraft den 1 oktober 2011 bl.a. att besöksförbud i stÀllet benÀmns kontaktförbud (se prop. 2010/11:45 och riksdagsbeslut 2011-05-04, rskr 2010/11:236).

100

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

krĂ€nkningsbrott. I förarbetena anförs att övertrĂ€delse av besöksförbud har ett nĂ„got annat skyddsintresse Ă€n t.ex. olaga hot. För övertrĂ€delse av besöksförbud krĂ€vs inte att det har uttalats nĂ„gra hot eller liknande eller ens att den person som skyddas av förbudet lagt mĂ€rke till övertrĂ€delsen. Mot denna bakgrund ansĂ„gs brottet snarast vara att betrakta som en övertrĂ€delse av pĂ„bjuden ordning och att det inte borde ingĂ„ som en del av ett fridskrĂ€nkningsbrott (prop. 1997/98:55 s. 80). Att skyddsintresset för brottet övertrĂ€delse av besöksförbudet vid brottets tillkomst ocksĂ„ omfattade den som besöksförbudet avsĂ„g att skydda framgĂ„r emellertid av de Ă„talsregler som gĂ€llde vid brottets tillkomst. ÖvertrĂ€delse av besöksförbud fick inledningsvis endast Ă„talas om mĂ„lsĂ€ganden angav brottet till Ă„tal eller Ă„tal var pĂ„kallat ur allmĂ€n synpunkt.5 ÖvertrĂ€delse av besöksförbud lades under allmĂ€nt Ă„tal Ă„r 1990.6

I en BrÄ-rapport frÄn Är 20037 görs bedömningen att Àven övertrÀdelse av besöksförbud stÀmmer vÀl in pÄ beskrivningen av de systematiska krÀnkningar som behandlas i förarbetena till bestÀmmelsen om grov kvinnofridskrÀnkning. Det finns enligt rapporten anledning att Äter se över frÄgan om övertrÀdelse av besöksförbud ska kunna ingÄ som en brottslig gÀrning vid grov kvinnofridskrÀnkning (BrÄ-rapport 2003:2 s. 9 f.).

Lagen (1988:688) om kontaktförbud (tidigare lagen [1988:688] om besöksförbud) infördes för att Ästadkomma ett bÀttre skydd Ät personer som förföljs eller pÄ annat sÀtt trakasseras. Syftet med kontaktförbud Àr framförallt att förebygga hotfulla och farliga situationer. Kontaktförbud Àr avsett att ha en större brottsförebyggande effekt Àn det mera abstrakta straffhotet, som kan komma att realiseras först i efterhand. Vid införandet av lagen antogs att bestÀmmelserna skulle komma att fÄ störst betydelse för kvinnor som fruktar trakasserier eller hÀmndaktioner frÄn mÀn som de tidigare haft en parrelation till. Samtidigt betonas att motsvarande problem kan uppkomma Àven i andra situationer och att lagen kan erbjuda skydd Àven för andra utsatta personer (prop. 1987/88:137 s. 11 och 13).

Kontaktförbud definieras som ett förbud för en person att besöka eller pÄ annat sÀtt ta kontakt med en annan person eller att följa efter denna person (1 § första stycket). Ett kontaktförbud fÄr meddelas om det pÄ grund av sÀrskilda omstÀndigheter finns risk för att

5Prop. 1987/88:137 s. 52.

61989/90:JuU5.

7Besöksförbud. En utvÀrdering av lagen och dess tillÀmpning. BrÄ-rapport (2003:2).

101

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

den mot vilken förbudet avses gÀlla kommer att begÄ brott mot, förfölja eller pÄ annat sÀtt allvarligt trakassera den som förbudet avses skydda. Vid riskbedömningen ska sÀrskilt beaktas om den mot vilken förbudet avses gÀlla har begÄtt brott mot nÄgon persons liv, hÀlsa, frihet eller frid (1 § andra stycket).

Kontaktförbud fÄr avse ocksÄ förbud att uppehÄlla sig i en bostad som brukas gemensamt med annan, om det pÄ grund av sÀrskilda omstÀndigheter finns en pÄtaglig risk för att den mot vilken förbudet avses gÀlla kommer att begÄ brott mot en sammanboendes liv, hÀlsa, frihet eller frid (kontaktförbud avseende gemensam bostad). Ett sÄdant kontaktförbud fÄr endast meddelas om skÀlen för det vÀger vÀsentligt tyngre Àn det intrÄng eller men i övrigt som förbudet innebÀr för den som förbudet avses gÀlla, och den som förbudet avses skydda förbinder sig att medverka till att den mot vilken förbudet avses gÀlla i rimlig utstrÀckning fÄr tillgÄng till sina personliga tillhörigheter (1 a §).

Om det kan antas att ett kontaktförbud enligt 1 § inte Àr tillrÀckligt, fÄr förbudet utvidgas till att avse förbud att uppehÄlla sig i nÀrheten av en annan persons bostad eller arbetsplats eller annat stÀlle dÀr den personen brukar vistas (utvidgat kontaktförbud, 2 § första stycket). Den som har övertrÀtt ett utvidgat kontaktförbud fÄr meddelas förbud att uppehÄlla sig inom ett större omrÄde Àn som följer av första stycket (sÀrskilt utvidgat kontaktförbud). Förbudet fÄr omfatta ett eller flera omrÄden i anslutning till sÄdana platser dÀr den andra personen har sin bostad eller arbetsplats eller annars brukar vistas. Det fÄr inte avse ett större omrÄde Àn vad som Àr nödvÀndigt (2 § andra stycket). Ett sÀrskilt utvidgat kontaktförbud fÄr meddelas endast om skÀlen för ett sÄdant beslut vÀger vÀsentligt tyngre Àn den inskrÀnkning i rörelsefriheten som förbudet innebÀr för den som förbudet avses gÀlla (2 § fjÀrde stycket). Ett sÀrskilt utvidgat kontaktförbud ska förenas med villkor om elektronisk övervakning, om det inte finns sÀrskilda skÀl mot det (2 § tredje stycket).

Den som bryter mot ett kontaktförbud döms för övertrÀdelse av kontaktförbud till böter eller fÀngelse i högst ett Är. I ringa fall ska inte dömas till ansvar (24 §).

PÄ yrkande av nÄgon av makarna kan kontaktförbud ocksÄ meddelas inom ramen för ett mÄl om Àktenskapsskillnad (14 kap. 7 § andra stycket Àktenskapsbalken). Ett sÄdant beslut kan ocksÄ under vissa omstÀndigheter meddelas Àven efter det att ett mÄl om Àktenskapsskillnad avslutats (18 kap. 2 § Àktenskapsbalken). Domstolen fÄr i

102

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

vissa fall Àven förbjuda sambor att besöka varandra (28 § sambolagen [2003:376]). Vid övertrÀdelser av kontaktförbud enligt Àktenskapsbalken eller sambolagen tillÀmpas straffbestÀmmelsen i lagen om kontaktförbud.

För meddelande av kontaktförbud Àr det tillrÀckligt att det föreligger en risk för att den mot vilken förbudet avses gÀlla kommer att begÄ brott mot, förfölja eller pÄ annat sÀtt allvarligt trakassera den som förbudet avses skydda.

Som framgÄr av det ovan anförda krÀvs visserligen inte för övertrÀdelse av kontaktförbud att det har uttalats nÄgra hot eller liknande eller ens att den person som skyddas av förbudet lagt mÀrke till övertrÀdelsen (se prop. 1997/98:55 s. 80). Detta brott kan emellertid mycket vÀl utgöra ett direkt angrepp pÄ den personliga integriteten. Det bör ocksÄ tillÀggas att övertrÀdelse av kontaktförbud Àr ett brott som anses kunna utgöra ett sÄ allvarligt angrepp mot en skadelidandes personliga integritet att krÀnkningsersÀttning kan utgÄ enligt 2 kap. 3 § skadestÄndslagen.

Sammantaget anser utredningen att brottet övertrÀdelse av kontaktförbud stÀmmer mycket vÀl in pÄ den i motiven uppstÀllda förutsÀttningen för sÄdana gÀrningar som bör ingÄ i fridskrÀnkningsbrotten, nÀmligen krÀnkningar som typiskt sett utgör direkta angrepp pÄ den personliga integriteten. Som angetts ovan Àr ocksÄ syftet med kontaktförbud att skydda en enskild person. Till det anförda kommer att övertrÀdelse av kontaktförbud ocksÄ omfattas av det nya brottet olaga förföljelse, 4 kap. 4 b § brottsbalken. Det Àr ÀndamÄlsenligt att bestÀmmelserna utformas pÄ ett likartat sÀtt. Mot denna bakgrund anser utredningen att övertrÀdelse av kontaktförbud bör omfattas av brottskatalogen för fridskrÀnkningsbrotten.

5.3.5Skadegörelsebrotten

Den som förstör eller skadar egendom, fast eller lös, till men för annans rĂ€tt dĂ€rtill, döms enligt 12 kap. 1 § brottsbalken för skadegörelse till böter eller fĂ€ngelse i högst ett Ă„r. Är brottet med hĂ€nsyn till skadans obetydlighet och övriga omstĂ€ndigheter vid brottet att anse som ringa, ska enligt 12 kap. 2 § första stycket brottsbalken dömas för Ă„verkan till böter. Om brottet Ă€r att anse som grovt, döms enligt 12 kap. 3 § brottsbalken för grov skadegörelse till fĂ€ngelse i högst fyra Ă„r.

103

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

Skadegörelse och Äverkan Àr inte brott som riktas mot annans liv, hÀlsa, frihet eller frid utan mot annans egendom. Skadegörelse, försök till skadegörelse och sÄdan Äverkan som utgör ringa skadegörelse omfattas emellertid av bestÀmmelsen om olaga förföljelse. I förarbetena till straffbestÀmmelsen om olaga förföljelse anförs att skadegörelse Àr ett brott som förekommer vid förföljelse av annan, t.ex. genom att dörrar och fönster i den utsattes bostad eller hans eller hennes bil skadas eller förstörs. Vidare anförs att detta brott, liksom brott mot frid, kan vara integritetskrÀnkande. Skadegörelsebrott kan dessutom innefatta Àven ett ofredande eller ett hemfridsbrott (prop. 2010/11:45 s. 69 f.).

I Brottsförebyggande rĂ„dets rapport om stalkning frĂ„n Ă„r 20068 presenteras bl.a. resultaten frĂ„n en studie dĂ€r drygt 4 000 slumpmĂ€ssigt valda personer mellan 18 och 79 Ă„r intervjuades om stalkning per telefon. Rapporten avser alltsĂ„ inte anmĂ€lda brott utan uppgifter frĂ„n de intervjuade personerna. Av de intervjuade var det nio procent som uppgav att de nĂ„gon gĂ„ng i livet hade blivit utsatta för upprepade trakasserier av en och samma person. Undersökningen visade vidare att tvĂ„ tredjedelar av offren pĂ„ ett eller annat sĂ€tt varit bekant med gĂ€rningsmannen. Av dem var cirka en fjĂ€rdedel dĂ„varande eller tidigare partner. Skadegörelse anges i rapporten som ett vanligt förekommande brott i samband med systematisk förföljelse. Undersökningen visade ocksĂ„ att de som varit gifta eller sammanbott med gĂ€rningsmannen i större utstrĂ€ckning Ă€n andra utsatts för bl.a. skadegörelse (BrĂ„-rapport 2006:3 s. 29–32). NĂ€rmare hĂ€lften (48 procent) av de som varit gifta eller sammanbott med gĂ€rningsmannen uppgav att de bl.a. utsatts för skadegörelse.

Av det ovan anförda framgÄr att den som utsatts för systematisk förföljelse av en nÀrstÄende eller tidigare nÀrstÄende inte sÀllan ocksÄ utsatts för skadegörelse. GenomgÄngen av praxis frÄn hovrÀtterna frÄn Är 2009 ger i och för sig inte stöd för slutsatsen att skadegörelse Àr vanligt förekommande i samband med fridskrÀnkningsbrott. Av 152 domar avseende grov kvinnofridskrÀnkning förekom skadegörelse vid sidan av fridskrÀnkningsbrottet endast i Ätta fall. En av domarna rörde skadegörelse i mer Àn ett fall och i det fallet förekom flera fall av skadegörelse Àven i samband med vÄld och hot. I förhÄllande till antalet fÀllande domar var skadegörelse vanligare vid sidan av grov fridskrÀnkning mot vuxen. Av 20 domar dÀr ansvar för grov fridskrÀnkning mot vuxen utdömts dömdes gÀrnings-

8 Stalkning i Sverige. Omfattning och ÄtgÀrder. BrÄ-rapport 2006:3.

104

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

mannen i fyra fall Àven för skadegörelse. Det förhÄllandet att pÄstÄenden om skadegörelse inte Àr sÀrskilt vanligt förekommande i samband med Ätal för fridskrÀnkningsbrott innebÀr emellertid inte att det gÄr att dra nÄgra sÀkra slutsatser om det brottets frekvens vid vÄld och hot i nÀra relationer. Orsaken till att det inte Àr sÄ vanligt förekommande i samband med Ätal för fridskrÀnkningsbrott kan bero pÄ att det inte anmÀls eller att polis och Äklagare pÄ utredningsstadiet prioriterar och lÀgger större fokus pÄ brottsmisstankar avseende dels gÀrningar som kan ingÄ i fridskrÀnkningsbrott, dels andra grövre gÀrningar.

Även om det sĂ„ledes inte förekommer i sĂ€rskilt mĂ„nga domar att gĂ€rningsmannen vid sidan av fridskrĂ€nkningsbrottet Ă€ven döms för skadegörelsebrott mot samma mĂ„lsĂ€gande, visar genomgĂ„ngen av praxis frĂ„n hovrĂ€tterna Ă„r 2009 att skadegörelse Ă€r vanligt förekommande i förhĂ„llande till andra övriga brott. Bland andra brott mot samma mĂ„lsĂ€gande var skadegörelse nĂ€mligen det nĂ€st vanligaste brottet efter övergrepp i rĂ€ttssak (se avsnitt 4.2.4, tabell 8). Slutsatserna frĂ„n den ovan nĂ€mnda BrĂ„-rapporten, som inte baserats pĂ„ anmĂ€lda brott utan brottsoffers sjĂ€lvrapporterade utsatthet, talar ocksĂ„ för att det finns ett betydande mörkertal nĂ€r det gĂ€ller skadegörelse vid sidan av andra brott i nĂ€ra relationer.

Den faktiska förekomsten av skadegörelsebrott i samband med fridskrÀnkningsbrott kan ha betydelse för om brotten bör tas med i brottskatalogen i 4 kap. 4 a § brottsbalken. Oavsett i vilken utstrÀckning dessa brott förekommer i samband med fridskrÀnkningsbrott bör dock, som angetts ovan, det avgörande vara om ifrÄgavarande brott kan sÀgas innefatta sÄdana krÀnkningar som typiskt sett utgör direkta angrepp pÄ den personliga integriteten.

Skadegörelse kan bestÄ av vitt skilda typer av handlingar vilket medför att graden av angrepp pÄ den personliga integriteten kan variera. Att t.ex. dörrar och fönster i den utsattes bostad eller hans eller hennes bil skadas eller förstörs utgör exempel pÄ nÀr krÀnkningen av personens integritet kan vara större Àn sjÀlva angreppet pÄ egendomen. Att gÀrningsmannen förstör eller skadar andra personliga tillhörigheter sÄsom mÄlsÀgandens klÀder, mobiltelefon, dator, fotografier eller tavlor utgör ocksÄ exempel pÄ fall dÀr skadegörelsebrottet innebÀr ett angrepp pÄ den personliga integriteten.

Även om skadegörelse kan utgöra angrepp pĂ„ den personliga integriteten utgör detta dock inte det huvudsakliga skyddsintresset för brottet; skadegörelsebrotten avser i första hand att skydda annan persons egendom. Med hĂ€nsyn till systematiken i brottsbalken kan

105

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

det emellertid framstĂ„ som inkonsekvent om skadegörelsebrotten Ă„ ena sidan kan ingĂ„ i brottet olaga förföljelse men Ă„ andra sidan inte i det mer allvarliga fridskrĂ€nkningsbrottet som lagtekniskt Ă€r utformat pĂ„ likartat sĂ€tt. Genom det nya brottet olaga förföljelse kriminaliseras förföljelse av personer genom vissa sĂ€rskilt angivna brottsliga gĂ€rningar (misshandel, försök till misshandel som inte Ă€r ringa, olaga tvĂ„ng av normalgraden, olaga hot av normalgraden, hemfridsbrott, olaga intrĂ„ng, ofredande, sexuellt ofredande, skadegörelse, försök till skadegörelse, sĂ„dan Ă„verkan som utgör ringa skadegörelse och övertrĂ€delse av kontaktförbud). För ansvar för olaga förföljelse krĂ€vs vidare, liksom vid fridskrĂ€nkningsbrotten, att var och en av gĂ€rningarna utgjort led i en upprepad krĂ€nkning av den förföljda personens integritet. Även om sĂ„ givetvis kan vara fallet förutsĂ€tts inte, sĂ„som vid fridskrĂ€nkningsbrotten, att gĂ€rningsmannen och mĂ„lsĂ€ganden Ă€r nĂ€rstĂ„ende eller tidigare nĂ€rstĂ„ende. Inte heller uppstĂ€lls nĂ„got krav pĂ„ att gĂ€rningarna ska ha varit Ă€gnade att allvarligt skada personens sjĂ€lvkĂ€nsla. Som skĂ€l hĂ€rför anförs följande i motiven. En förföljelse kan mĂ„nga gĂ„nger vara sĂ„ pĂ„trĂ€ngande att den utsattes liv pĂ„verkas mycket starkt och att denne mer eller mindre bryts ned. I andra fall kan situationen vara sĂ„dan att den inte pĂ„verkar den utsattes vardag i nĂ„gon sĂ€rskild utstrĂ€ckning Ă€ven om den givetvis Ă€ndĂ„ kan vara besvĂ€rande och obehaglig. Mot bakgrund av att Ă€ven de senare fallen bör omfattas av straffbestĂ€mmelsen olaga förföljelse uppstĂ€lls inte nĂ„got krav pĂ„ att gĂ€rningarna ska ha varit Ă€gnade att allvarligt skada personens sjĂ€lvkĂ€nsla (prop. 2010/11:45 s. 72 f.). Om gĂ€rningarna vid olaga förföljelse Ă€ndĂ„ anses ha varit Ă€gnade att allvarligt skada den utsatta personens sjĂ€lvkĂ€nsla kan det enligt motiven beaktas vid bedömningen av straffvĂ€rdet eller leda till ansvar för grov fridskrĂ€nkning eller grov kvinnofridskrĂ€nkning, om förutsĂ€ttningarna för nĂ„got av dessa brott i övrigt Ă€r uppfyllda (a. prop. s. 73).

I fridskrÀnkningsbrottens krav pÄ att de brottsliga gÀrningarna ska vara Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla ligger en viss kvalificering av gÀrningarna. Det Àr i detta avseende tillrÀckligt att gÀrningarna typiskt sett leder till att sjÀlvkÀnslan skadas allvarligt. Det behöver alltsÄ inte i det enskilda fallet bevisas att personens sjÀlvkÀnsla verkligen har skadats allvarligt (prop. 1997/98:55 s. 133). Be- dömningen av om gÀrningarna, som var och en utgjort led i en upprepad krÀnkning av en persons integritet, Àven har varit Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla ska göras utifrÄn en sammanvÀgd

106

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

bedömning av gÀrningarna och hela den utsattes personens situation.

Som angetts ovan kan skadegörelse och sÄdan Äverkan som utgör ringa skadegörelse, beroende av det sammanhang i vilket brottet begÄs, utgöra en krÀnkning av den utsattes personliga integritet. I straffbestÀmmelsen om fridskrÀnkningsbrott uppstÀlls krav pÄ att gÀrningarna ska ha varit Àgnade att allvarligt skada den utsatta personens sjÀlvkÀnsla. Detta innebÀr dock inte att det Àr motiverat att göra en annan bedömning i frÄgan om skadegörelsebrotten bör kunna ingÄ i ett fridskrÀnkningsbrott Àn som gjorts betrÀffande brottet olaga förföljelse. Det Àr, i enlighet med vad som tidigare har anförts, angelÀget att straffbestÀmmelserna för fridskrÀnkningsbrott respektive olaga förföljelse sÄ lÄngt möjligt Àr likartat utformade. Mot denna bakgrund föreslÄr utredningen att skadegörelse och sÄdan Äverkan som utgör ringa skadegörelse bör tas med i brottskatalogen för fridskrÀnkningsbrotten.

Är ett skadegörelsebrott grovt ska enligt 12 kap. 3 § brottsbalken i stĂ€llet dömas för grov skadegörelse till fĂ€ngelse i högst fyra Ă„r. Vid bedömande av huruvida brottet Ă€r grovt ska enligt sistnĂ€mnda lagrums andra stycke sĂ€rskilt beaktas om av gĂ€rningen kommit synnerlig fara för nĂ„gons liv eller hĂ€lsa eller skadan drabbat sak av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller om skadan annars Ă€r synnerligen kĂ€nnbar. Grov skadegörelse finns inte med i brottskatalogen för det nya brottet olaga förföljelse. I förarbetena till bestĂ€mmelsen anges att de omstĂ€ndigheter som medför att en skadegörelse bör bedömas som grov mĂ„ste anses vara sĂ„ pĂ„tagligt försvĂ„rande att det med hĂ€nsyn till brottets allvar bör dömas sĂ€rskilt för detta (prop. 2010/11:45 s. 70). Straffskalan för olaga förföljelse Ă€r ocksĂ„ densamma som för grov skadegörelse. I enlighet med vad som anges i motiven till fridskrĂ€nkningsbrotten bör grövre brott, dvs. sĂ„dana brott dĂ€r straffskalan generellt Ă€r strĂ€ngare Ă€n för fridskrĂ€nkningsbrotten, inte ingĂ„ i fridskrĂ€nkningsbrotten (prop. 1997/98:55 s. 80). Eftersom straffskalan för fridskrĂ€nkningsbrotten Ă€r strĂ€ngare Ă€n den för grov skadegörelse bör som regel inte dömas för brotten i konkurrens utan grov skadegörelse bör kunna ingĂ„ i fridskrĂ€nkningsbrottet.

107

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

5.3.6ÄrekrĂ€nkningsbrotten

Den som smĂ€dar annan genom krĂ€nkande tillmĂ€le eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, döms enligt 5 kap. 3 § brottsbalken för förolĂ€mpning till böter. Är brottet grovt, döms till böter eller fĂ€ngelse i högst sex mĂ„nader. Ansvar för förolĂ€mpning Ă€r enligt samma lagrum subsidiĂ€rt till straffbestĂ€mmelserna om förtal och grovt förtal; om handlandet Ă€r att bedöma som förtal eller grovt förtal har det brottet alltsĂ„ företrĂ€de. Enligt 5 kap. 1 § brottsbalken döms den som utpekar nĂ„gon sĂ„som brottslig eller klandervĂ€rd i sitt levnadssĂ€tt eller eljest lĂ€mnar uppgift som Ă€r Ă€gnad att utsĂ€tta denne för andras missaktning för förtal till böter. Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hĂ€nsyn till omstĂ€ndigheterna försvarligt att lĂ€mna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skĂ€lig grund för den, ska enligt sistnĂ€mnda lagrums andra stycke inte dömas till ansvar. Vid bedömande av om förtalsbrottet Ă€r grovt ska enligt 5 kap. 2 § brottsbalken sĂ€rskilt beaktas om uppgiften genom sitt innehĂ„ll eller den omfattning i vilken den blivit spridd eljest var Ă€gnad att medföra allvarlig skada. För grovt förtal stadgas böter eller fĂ€ngelse i högst tvĂ„ Ă„r.

För förolĂ€mpning och förtal gĂ€ller sĂ€rskilda Ă„talsbestĂ€mmelser. Av 5 kap. 5 § brottsbalken följer att brott som avses i 1–3 §§ (förtal och förolĂ€mpning) enligt huvudregeln inte fĂ„r Ă„talas av nĂ„gon annan Ă€n mĂ„lsĂ€ganden. Om brottet riktar sig mot nĂ„gon som Ă€r under arton Ă„r eller om i annat fall mĂ„lsĂ€ganden anger brottet till Ă„tal, fĂ„r Ă„klagaren vĂ€cka Ă„tal om detta av sĂ€rskilda skĂ€l anses pĂ„kallat ur allmĂ€n synpunkt och Ă„talet avser 1) förtal och grovt förtal, 2) förolĂ€mpning mot nĂ„gon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning,

3)förolÀmpning mot nÄgon med anspelning pÄ hans eller hennes ras, hudfÀrg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekÀnnelse, eller

4)förolÀmpning mot nÄgon med anspelning pÄ hans eller hennes sexuella lÀggning.

KvinnovÄldskommissionen föreslog att förolÀmpning skulle inrymmas i straffstadgandet för fridskrÀnkningsbrotten (SOU 1995:60 s. 307 och 411). Regeringen ansÄg emellertid att den praktiska nyttan av att den nya straffbestÀmmelsen Àven skulle omfatta brott enligt 5 kap. brottsbalken starkt kunde ifrÄgasÀttas med hÀnsyn till de sÀrskilda ÄtalsbestÀmmelserna (prop. 1997/98:55 s. 80).

I SOU 2008:81, Stalkning – ett allvarligt brott, föreslogs att Ă€rekrĂ€nkningsbrotten förtal och förolĂ€mpning skulle omfattas av det nya brottet olaga förföljelse, 4 kap. 4 b § brottsbalken. BetrĂ€ffande

108

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

de sÀrskilda ÄtalsbestÀmmelserna angavs att mÄlsÀganden vid fall av olaga förföljelse i allmÀnhet har ett starkt intresse av att fÄ saken prövad. Vidare anfördes att ett sÄdant oönskat beteende som ett systematiskt förföljande innebÀr bör leda till att Ätal anses pÄkallat ur allmÀn synpunkt (a. bet. s. 131).9 I propositionen 2010/11:45, Ett förbÀttrat skydd mot stalkning, görs emellertid bedömningen att de skÀl som gjorde sig gÀllande i samband med införandet av fridskrÀnkningsbrotten alltjÀmt Àr för handen samt att förolÀmpning och förtal dÀrför inte bör omfattas av det nya brottet olaga förföljelse (a. prop. s. 71).

ÄrekrĂ€nkningsbrotten bör inte ingĂ„ i fridskrĂ€nkningsbrotten

Det torde kunna förutsĂ€ttas att krĂ€nkande och nedsĂ€ttande tillmĂ€len som Ă€ger rum inom ramen för ett fridskrĂ€nkningsbrott bidrar till att den upprepade krĂ€nkningen av personens integritet blir extra kĂ€nnbar och förstĂ€rker angreppet mot personens sjĂ€lvkĂ€nsla. Uttalanden av nu nĂ€mnt slag torde dessutom vara vanligt förekommande vid denna typ av brott. SĂ„dana uttalanden utgör vidare typiska angrepp pĂ„ den personliga integriteten som i och för sig motiverar att handlingarna, i den mĂ„n de utgör straffbara gĂ€rningar, skulle kunna ingĂ„ i fridskrĂ€nkningsbrotten. Det kan ocksĂ„ hĂ€vdas att mĂ„lsĂ€ttningen med straffbestĂ€mmelsen om fridskrĂ€nkningsbrott – att inom ramen för det straffrĂ€ttsliga förfarandet kunna beakta den utsatta personens hela situation nĂ€r han eller hon utsatts för en serie i och för sig straffbelagda men ofta var för sig relativt lindriga gĂ€rningar – bĂ€ttre tillgodoses om ocksĂ„ handlingar av nu nĂ€mnt slag ingĂ„r.

Utredningen konstaterar sĂ„ledes att det kan anföras skĂ€l för att inom ramen för ett fridskrĂ€nkningsbrott kunna beakta krĂ€nkande och nedsĂ€ttande tillmĂ€len. Liksom pĂ„talats vid införandet av bestĂ€mmelserna i 4 kap. 4 a § brottsbalken och nu senast i förarbetena till det nya brottet olaga förföljelse, innebĂ€r emellertid de sĂ€rskilda Ă„talsbestĂ€mmelserna betrĂ€ffande Ă€rekrĂ€nkningsbrotten att den praktiska nyttan av en sĂ„dan ordning kan ifrĂ„gasĂ€ttas. ÄrekrĂ€nkningsbrotten i brottsbalken Ă€r i princip mĂ„lsĂ€gandebrott. För att lagstiftningen ska vara effektiv torde ett inkluderande av Ă€rekrĂ€nkningsbrotten i 4 kap. 4 a § brottsbalken krĂ€va en Ă€ndring av Ă„talsbestĂ€mmelserna i

9 Som framgÄr av ÄtalsbestÀmmelsen för förolÀmpning och förtal (5 kap. 5 § brottsbalken) Àr emellertid rekvisitet att Ätal anses pÄkallat ur allmÀn synpunkt inte ensamt tillrÀckligt för Ätal för ett sÄdant brott. Att Ätal anses pÄkallat ur allmÀn synpunkt utgör endast en av förutsÀttningarna för allmÀnt Ätal för förolÀmpning och förtal.

109

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

5 kap. 5 § brottsbalken. NÀrmast till hands skulle dÄ vara en lösning som innebÀr att Äklagaren fÄr vÀcka Ätal för förolÀmpning, förtal eller grovt förtal om mÄlsÀganden anger brottet till Ätal eller om Ätal anses pÄkallat ur allmÀn synpunkt och brottet ingÄtt som ett led i ett brott enligt 4 kap. 4 a § brottsbalken. I detta sammanhang bör dock anmÀrkas att en sÄdan lösning riskerar att tynga utredningen och processen i mÄl angÄende fridskrÀnkningsbrott som mÄnga gÄnger redan Àr omfattande. Utredningens slutsats Àr att ÀrekrÀnkningsbrotten med hÀnsyn till de sÀrskilda ÄtalsbestÀmmelserna inte bör omfattas av fridskrÀnkningsbrotten. Vid denna bedömning har beaktats att de sÀrskilda ÄtalsbestÀmmelserna för dessa brott utgör begrÀnsningar i tillÀmpningen som medför att den praktiska nyttan av att ÀrekrÀnkningsbrotten tas med i brottskatalogen starkt kan ifrÄgasÀttas. Det framstÄr inte heller som lÀmpligt att inom ramen för denna utredning övervÀga frÄgan om en Àndring av ÄtalsbestÀmmelserna. Som angetts ovan har ocksÄ de sÀrskilda ÄtalsbestÀmmelserna anförts som skÀl för att inte ta med ÀrekrÀnkningsbrotten i det nya brottet olaga förföljelse. Det Àr ocksÄ ÀndamÄlsenligt att straffbestÀmmelserna för grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning sÄ lÄngt möjligt Àr utformade pÄ samma sÀtt som olaga förföljelse.

Vid genomgÄngen av praxis frÄn hovrÀtterna frÄn Är 2009 kan konstateras att krÀnkande och nedsÀttande tillmÀlen inte sÀllan anges i Äklagarens gÀrningsbeskrivning som en del av fridskrÀnkningsbrottet. Det förekommer att det anges att gÀrningsmannen ofredat mÄlsÀganden genom sÄdana tillmÀlen eller att vÄld och hot har förstÀrkts av det. Hur domstolarna har bedömt krÀnkande och nedsÀttande tillmÀlen varierar, men i flera fall anger domstolarna att tillmÀlena Àr att bedöma som sÄdant hÀnsynslöst beteende som avses i straffstadgandet för ofredande i 4 kap. 7 § brottsbalken. I nÄgra fall anger domstolarna att uttalandena Àr att bedöma som förolÀmpning enligt 5 kap. 3 § brottsbalken, ett brott som inte omfattas av de gÀrningar som kan utgöra fridskrÀnkningsbrott. Mot denna bakgrund har utredningen nÀrmare analyserat i vilken utstrÀckning krÀnkande och nedsÀttande tillmÀlen ÀndÄ kan beaktas inom ramen för fridskrÀnkningsbrottet, utan att ÀrekrÀnkningsbrotten omfattas av brottskatalogen i 4 kap. 4 a § brottsbalken.

110

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

KrÀnkande och nedsÀttande tillmÀlen kan pÄverka straffvÀrdet

I NJA 2004 s. 437, som gĂ€llde grov fridskrĂ€nkning, gjorde Ă„klagaren gĂ€llande att förĂ€ldrarna under en period om nĂ€rmare fyra Ă„r förolĂ€mpat sin dotter genom att kalla henne ”slampa”, ”hora” och liknande krĂ€nkande tillmĂ€len. DĂ€rutöver gjordes gĂ€llande att förĂ€ldrarna under perioden tillsammans och i samförstĂ„nd vid upprepade tillfĂ€llen hotat och misshandlat dottern vid sĂ„vĂ€l opreciserade som preciserade tillfĂ€llen. FörĂ€ldrarna befanns övertygade om att tillsammans och i samförstĂ„nd ha misshandlat dottern vid upprepade tillfĂ€llen samt dĂ€rutöver misshandel av dottern vid sju specifika tillfĂ€llen under den pĂ„stĂ„dda perioden. GĂ€rningarna ansĂ„gs ha utgjort led i en upprepad krĂ€nkning av flickans integritet och varit Ă€gnade att allvarligt skada hennes sjĂ€lvkĂ€nsla. BetrĂ€ffande pĂ„stĂ„endet om förolĂ€mpningar uttalade Högsta domstolen följande.

Vid bedömningen av gĂ€rningarnas straffvĂ€rde innebĂ€r konstruktionen av fridskrĂ€nkningsbrottet att det kan göras en helhetsbedömning av den krĂ€nkta personens situation. SjĂ€lvfallet kan inte vĂ€gas in ansvarspĂ„stĂ„enden som de Ă„talade frikĂ€nts frĂ„n, nĂ„got som i förevarande fall gĂ€ller vissa enskilda misshandelsgĂ€rningar och samtliga hot. Även pĂ„stĂ„endet om förolĂ€mpning ska lĂ€mnas dĂ€rhĂ€n. Det Ă€r omstĂ€ndigheterna vid brottet som Ă€r avgörande för straffvĂ€rdebedömningen. Vid den bedömningen Ă€r domstolen oförhindrad att ta upp omstĂ€ndigheter som inte framgĂ„r av gĂ€rningsbeskrivningen (jfr NJA 2003 s. 486). Det kan sĂ„ledes i detta fall beaktas att krĂ€nkningen av 
 [flickan] i samband med flera av misshandelsbrotten förstĂ€rkts genom att förĂ€ldrarna utsatt henne för nedsĂ€ttande tillmĂ€len. Även i övrigt har misshandeln skett under krĂ€nkande former, sĂ„som genom sparkar.

StraffvÀrdet ansÄgs motsvara fÀngelse ett Är och sex mÄnader för envar av förÀldrarna. HÀrvid beaktades ocksÄ att brottet varit Àgnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhÄllande till en nÀrstÄende person (jfr 29 kap. 2 § 8 brottsbalken). PÄföljden för envar av förÀldrarna bestÀmdes till fÀngelse ett Är och sex mÄnader.

Vid bedömningen av brottslighetens straffvĂ€rde ska enligt 29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken beaktas den skada, krĂ€nkning eller fara som gĂ€rningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon har haft. Även om Ă€rekrĂ€nkningsbrott enligt gĂ€llande rĂ€tt inte kan straffas som en del av ett fridskrĂ€nkningsbrott följer av det angivna lagrummet och Högsta domstolens avgörande i NJA 2004 s. 437 att krĂ€nkande och nedsĂ€ttande tillmĂ€len som Ă€ger rum i samband med andra brottsliga gĂ€rningar kan pĂ„verka brottslighetens straffvĂ€rde.

111

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

Vid straffmÀtningen kan domstolen beakta försvÄrande eller förmildrande omstÀndigheter oberoende av om Äklagaren Äberopat dem i stÀmningsansökan eller inte. I detta avseende bör dock beaktas att den tilltalade ska ha fullgoda möjligheter att bemöta sÄdana omstÀndigheter som lÀggs honom till last. För den tilltalade och dennes försvar Àr det dÀrför av vÀrde om Äklagaren redan i stÀmningsansökan anger om nÄgon omstÀndighet föreligger som Àr att anse som försvÄrande. Ett minimikrav fÄr anses vara att sÄdana omstÀndigheter tas upp vid huvudförhandlingen (jfr prop. 1987/80:120 s. 84 och NJA 2003 s. 486).

Ofredande genom annat hÀnsynslöst beteende

Även om krĂ€nkande och nedsĂ€ttande tillmĂ€len kan beaktas vid bedömningen av brottslighetens straffvĂ€rde faller sĂ„dana uttalanden som sker isolerat, dvs. utan samband med en gĂ€rning enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken, utanför vad som kan beaktas inom ramen för fridskrĂ€nkningsbrottet (jfr NJA 2004 s. 437 ovan). Som angetts ovan har det vid genomgĂ„ngen av praxis frĂ„n hovrĂ€tterna frĂ„n Ă„r 2009 framkommit att krĂ€nkande och nedsĂ€ttande tillmĂ€len inte sĂ€llan anges i Ă„klagarens gĂ€rningsbeskrivning som en del av fridskrĂ€nkningsbrottet. SĂ„lunda förekommer det att det anges att gĂ€rningsmannen ofredat mĂ„lsĂ€ganden genom sĂ„dana tillmĂ€len eller att vĂ„ld och hot har förstĂ€rkts av det.

Ofredande kan bestÄ i att en person handgripligen antastar nÄgon genom att t.ex. knuffa vederbörande. Ofredande kan ocksÄ ske medelst skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hÀnsynslöst beteende (jfr 4 kap. 7 § brottsbalken). För att en gÀrning ska anses innebÀra ett ofredande genom hÀnsynslöst beteende krÀvs att den enligt vanlig vÀrdering kan sÀgas utgöra en kÀnnbar fridskrÀnkning. I kommentaren till bestÀmmelsen om ofredande anges som exempel att nÄgon genom telefonpÄringningar stör annans nattro eller trakasserar honom pÄ annat sÀtt. OcksÄ telefonförföljelse pÄ dagarna hör hit. Som exempel pÄ vad som kan utgöra ofredande anförde StraffrÀttskommittén Àven att göra nÄgon upprörd genom att framföra ett falskt meddelande om en nÀrstÄendes död. Att allvarligt skrÀmma nÄgon genom att anordna nattliga spökerier anges som ett nÄgot förÄldrat men ÀndÄ ett otvivelaktigt exempel pÄ ofredande (Berggren m.fl., Brottsbalken. En kommentar, internetutgÄvan, version den 1 januari 2010 [t.o.m. supplement 23], s. 4:7). I RH 1983:58

112

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

dömdes en man för ofredande för ihÀrdig och ovÀlkommen uppvaktning av en kvinna genom brev och postkort. Straffstadgandet om ofredande kan ocksÄ anvÀndas för att skydda kvinnofriden pÄ allmÀnna platser. Att ofreda en kvinna i syfte att nÄ sexuell förbindelse faller sÄlunda in under bestÀmmelsen Àven om inget handgripligt antastande förekommit. Otillbörligt nÀrmande som sker endast genom ord kan alltsÄ straffas med stöd av 4 kap. 7 § brottsbalken. Ofredande som inte förövats pÄ allmÀn plats fÄr enligt 4 kap. 11 § brottsbalken Ätalas av Äklagare endast om mÄlsÀganden anger brottet till Ätal eller om Ätal anses pÄkallat ur allmÀn synpunkt.

NJA 2000 s. 661 gĂ€llde frĂ„gan om en hyresvĂ€rd som uppsökt en hyresgĂ€st i bostaden och vid samtal utanför dennas lĂ€genhet med hög röst fĂ€llt krĂ€nkande uttalanden gjort sig skyldig till ofredande. Högsta domstolen anförde inledningsvis att det för att en handling ska utgöra ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken enligt lagtexten krĂ€vs att det Ă€r frĂ„ga om ett hĂ€nsynslöst beteende. Vidare anförde domstolen att krĂ€nkande uttalanden till en annan person i mĂ„nga fall med tillĂ€mpning av 5 kap. 3 § brottsbalken straffas som förolĂ€mpning, men att det för att ofredande ska föreligga krĂ€vs nĂ„got mera, nĂ€mligen att handlandet med hĂ€nsyn till omstĂ€ndigheterna innefattat en kĂ€nnbar fridskrĂ€nkning. I det aktuella fallet hade mĂ„lsĂ€ganden framför allt reagerat mot de krĂ€nkande uttryck som den tilltalade anvĂ€nt om henne och hennes barn. MĂ„lsĂ€ganden uppgav hĂ€rvid att hon tagit sĂ€rskilt illa vid sig av att hon av den tilltalade anklagats för att ha misskött sina barn. (Enligt gĂ€rningsbeskrivningen hade den tilltalade stĂ„tt i trappuppgĂ„ngen utanför hennes lĂ€genhetsdörr och skrikit bl.a. ”att hennes barn var horungar”, ”att hon var den största fittan som gĂ„tt i ett par skor” samt ”att hon var en djĂ€vla hora”.)

Högsta domstolen konstaterade att vad som för mĂ„lsĂ€ganden framstĂ„tt som det centrala var det grova sprĂ„k han anvĂ€nt och de anklagelser han riktat mot henne. Dessa omstĂ€ndigheter ansĂ„gs dock inte vara tillrĂ€ckliga för att den tilltalade skulle anses ha gjort sig skyldig till ofredande. Vid bedömningen av om förfarandet utgjort hĂ€nsynslöst beteende beaktades att den tilltalade hade haft ett legitimt syfte med att uppsöka mĂ„lsĂ€ganden. MĂ„lsĂ€ganden hade varit försumlig med betalning av hyra och hyresvĂ€rden avsĂ„g att vidta Ă„tgĂ€rder för att fĂ„ henne vrĂ€kt frĂ„n lĂ€genheten. Vidare beaktades att besöket ocksĂ„ skedde tidigt pĂ„ kvĂ€llen vid en tidpunkt som inte kunde förvĂ€ntas medföra onödiga störningar och olĂ€genheter för mĂ„lsĂ€ganden. Även om besöket medförde obehag för mĂ„lsĂ€ganden utgjorde det en enstaka hĂ€ndelse av relativt kort varaktighet. Vid en samlad bedöm-

113

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

ning av omstÀndigheterna ansÄg Högsta domstolen att handlandet inte utgjort ett sÄdan hÀnsynslöst beteende som krÀvs för att ansvar för ofredande ska kunna Ädömas enligt 4 kap. 7 § brottsbalken. FrÄgan om handlandet utgjorde brott mot 5 kap. 3 § brottsbalken (förolÀmpning) kunde inte prövas i mÄlet.

Av det ovan anförda framgÄr att enstaka krÀnkande och nedsÀttande tillmÀlen vanligen inte Àr att bedöma som ofredande genom annat hÀnsynslöst beteende, men att ett ofredande kan vara för handen under förutsÀttning att agerandet utgjort en kÀnnbar fridskrÀnkning. Bland domarna i praxisgenomgÄngen förekommer i 25 fall pÄstÄenden i gÀrningsbeskrivningen om ofredande genom krÀnkande och nedsÀttande tillmÀlen utan samband med andra gÀrningar innefattande vÄld, hot eller sexuella övergrepp. I 19 av dessa fall bedömdes uttalandena ocksÄ som ofredande genom hÀnsynslöst beteende. Se nedanstÄende exempel frÄn HovrÀtten över SkÄne och Blekinge samt Svea hovrÀtt. Korta referat frÄn övriga domar innehÄllande pÄstÄenden respektive bedömningar av ofredande genom krÀnkande tillmÀlen finns i bilaga 3 till detta betÀnkande.

HovrÀttens över SkÄne och Blekinge dom den 8 juni 2009 i mÄl B 844-09

I gĂ€rningsbeskrivningen angavs att den tilltalade i samband med fem olika gĂ€rningar avseende misshandel ocksĂ„ ofredat mĂ„lsĂ€ganden genom att göra krĂ€nkande uttalanden till henne, vilket varit hĂ€nsynslöst. Vidare angavs att den tilltalade vid ett stort antal tillfĂ€llen under ett och ett halvt Ă„r kallat mĂ„lsĂ€ganden ”hora”, ”gris” och liknande tillmĂ€len, vilka uttalanden varit hĂ€nsynslösa.

TingsrÀtten, vars bedömningar i frÄga om bl.a. skuld och brottsrubricering hovrÀtten anslöt sig till, anförde att det var utrett att det i allt vÀsentligt gÄtt till som Äklagaren pÄstÄtt och att de enskilda gÀrningarna sÄvitt var av intresse var att rubricera som fem fall av ofredande genom krÀnkande tillmÀlen i samband med misshandel samt dÀrutöver ofredande vid ett stort antal tillfÀllen genom krÀnkande tillmÀlen.

Den tilltalade dömdes för bl.a. grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av flera, varav elva preciserade, fall av misshandel, flera, varav tre preciserade, fall av olaga hot och flera, varav fem preciserade, fall av ofredande.

Svea hovrÀtts dom den 5 oktober 2009 i mÄl B 6425-09

I gÀrningsbeskrivningen angavs att den tilltalade vid flera tillfÀllen under en tvÄÄrsperiod ofredat och förnedrat mÄlsÀganden genom att knuffa och dra i henne, förfölja henne och söka upp henne samt uttala sig i nedsÀttande och krÀnkande ordalag om henne. Vidare angavs att förfarandena utgjorde hÀnsynslösa beteenden.

114

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

TingsrÀtten, vars bedömningar i bl.a. skuld- och rubriceringsfrÄgan hovrÀtten anslöt sig till, anförde att Ätalet i nu aktuellt avseende var styrkt och att gÀrningarna var att bedöma som ofredande. Domstolen uttalade sig inte nÀrmare om de krÀnkande uttalandena.

Den tilltalade dömdes för bl.a. grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av flera, varav nio preciserade, fall av misshandel, flera, varav tvÄ preciserade, fall av olaga hot och flera fall av ofredande. GÀrningarna var begÄngna under en period om tvÄ Är och nio mÄnader.

Som angetts ovan torde krÀnkande och nedsÀttande uttalanden vara relativt vanligt förekommande vid fridskrÀnkningsbrott och om de nÄr upp till en viss intensitet kan de ocksÄ innefatta en sÄdan kÀnnbar fridskrÀnkning att de kan anses utgöra ofredande genom hÀnsynslöst beteende (jfr NJA 2000 s. 661). Vid fridskrÀnkningsbrott kan sÄledes uttalanden av ifrÄgavarande slag inte bara beaktas vid bedömningen av brottslighetens straffvÀrde i den mÄn de förekommer i samband med gÀrningar enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken, utan Àven nÀr uttalandena förekommer sÄ att sÀga sjÀlvstÀndigt.

GenomgÄngen av praxis frÄn hovrÀtterna frÄn Är 2009 visar att domstolarna bedömer krÀnkande och nedsÀttande tillmÀlen som ofredande i den mÄn de anses nÄ upp till kravet pÄ en kÀnnbar fridskrÀnkning. En sÄdan tillÀmpning tillgodoser ocksÄ syftet med fridskrÀnkningsbrotten, dvs. att inom ramen för det straffrÀttsliga förfarandet kunna beakta den utsatta personens hela situation nÀr hon eller han utsatts för en serie i och för sig straffbelagda men ofta var för sig relativt lindringa gÀrningar.

5.3.7Övergrepp i rĂ€ttssak

Den som med vÄld eller hot om vÄld angriper nÄgon för att denne gjort anmÀlan, fört talan, avlagt vittnesmÄl eller annars vid förhör avgett utsaga hos en domstol eller annan myndighet eller för att hindra nÄgon frÄn sÄdan ÄtgÀrd, döms enligt 17 kap. 10 § brottsbalken för övergrepp i rÀttssak till fÀngelse i högst fyra Är eller, om brottet Àr ringa, till böter eller fÀngelse i högst sex mÄnader. Samma sak gÀller om man med nÄgon annan gÀrning, som medför lidande, skada eller olÀgenhet eller med hot om en sÄdan gÀrning angriper nÄgon för att denne avlagt vittnesmÄl eller annars avgett utsaga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra honom frÄn att avge en sÄdan utsaga. För grovt brott stadgas fÀngelse lÀgst tvÄ och högst Ätta Är.

115

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

Övergrepp i rĂ€ttssak tas upp bland brotten mot allmĂ€n verksamhet och syftet med straffstadgandet Ă€r att tillgodose det allmĂ€nna intresset av att talans utförande eller utsagans avgivande vid domstol eller annan myndighet inte otillbörligen pĂ„verkas. Övergrepp i rĂ€ttssak kan dock ocksĂ„ innebĂ€ra ett allvarligt angrepp pĂ„ brottsoffrets personliga integritet. Den som utsatts för övergrepp i rĂ€ttssak kan t.ex. vara berĂ€ttigad till krĂ€nkningsersĂ€ttning enligt 2 kap. 3 § skadestĂ„ndslagen.

Mot att övergrepp i rĂ€ttssak omfattas av fridskrĂ€nkningsbrotten talar att straffstadgandet frĂ€mst avser att tillgodose allmĂ€nna intressen. Det vĂ„ld eller hot som kan förekomma vid brottet har ocksĂ„ kvalificerats genom en strĂ€ngare straffskala; övergrepp i rĂ€ttssak Ă€r i sig ett mycket allvarligt brott och ansvar för detta brott bör alltjĂ€mt kunna utdömas vid sidan av ett fridskrĂ€nkningsbrott. Övergrepp i rĂ€ttssak omfattas inte av det nya brottet, olaga förföljelse, 4 kap. 4 b § brottsbalken, och bör inte heller kunna ingĂ„ i ett fridskrĂ€nkningsbrott.

5.3.8Lagteknisk utformning av föreslagna Àndringar

Utredningen har ovan gjort bedömningen att brotten övertrÀdelse av kontaktförbud, skadegörelse, sÄdan Äverkan som utgör ringa skadegörelse och grov skadegörelse bör ingÄ bland de gÀrningar som kan medföra ansvar för fridskrÀnkningsbrott. NÀr det gÀller frÄgan hur detta ska komma till uttryck i straffbestÀmmelserna om fridskrÀnkningsbrott gör utredningen följande övervÀganden.

Den gĂ€llande lydelsen av 4 kap. 4 a § brottsbalken hĂ€nvisar till kapitel i brottsbalken – 3, 4 och 6 – och inte till straffstadganden för enskilda brott. Detta betyder dock inte att samtliga brott i de angivna kapitlen kan medföra ansvar för fridskrĂ€nkningsbrott. Vissa grövre brott – sĂ„som grov misshandel, mord och drĂ„p samt vissa sexualbrott – Ă€r av sĂ„dant allvarligt slag att det i förekommande fall i stĂ€llet ska dömas sĂ€rskilt för dem. Vidare Ă€r andra brott i berörda kapitel till sin karaktĂ€r sĂ„dana att de inte torde kunna ingĂ„ i ett fridskrĂ€nkningsbrott.

Utredningen finner inte skÀl att Àndra den lagtekniska lösningen att i 4 kap. 4 a § brottsbalken hÀnvisa till kapitel i balken. Med den utgÄngspunkten bör den Àndringen att skadegörelsebrotten ska kunna ingÄ i fridskrÀnkningsbrott Ästadkommas genom att det ocksÄ hÀnvisas till 12 kap. brottsbalken. Liksom enligt gÀllande rÀtt Àr det

116

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

gÀrningar som tar sikte pÄ den personliga integriteten och som sker vid upprepade tillfÀllen som kan utgöra led i en upprepad krÀnkning av brottsoffrets integritet (jfr prop. 1997/98:55 s. 133).

Brottet övertrĂ€delse av kontaktförbud Ă„terfinns inte i brottsbalken utan i lagen om kontaktförbud. Ändringen att övertrĂ€delse av kontaktförbud ska kunna ingĂ„ i fridskrĂ€nkningsbrotten bör Ă„stadkommas genom att det i 4 kap. 4 a § brottsbalken införs en uttrycklig hĂ€nvisning till straffbestĂ€mmelsen för detta brott.

5.4Straffskalan för fridskrÀnkningsbrotten

Utredningens bedömning: Straffskalan för fridskrÀnkningsbrotten bör inte Àndras.

5.4.1Sammanfattning

Grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning utgör allvarliga brott. I den officiella kriminalstatistiken och domstolspraxis kommer detta till uttryck bl.a. genom att pÄföljden i majoriteten av fallen bestÀms till fÀngelse.

Utredningen gör bedömningen att syftet att Ästadkomma en generell uppgradering av straffvÀrdet nÀr det gÀller upprepade, ofta var för sig relativt lindriga, krÀnkningar mot nÀrstÄende och tidigare nÀrstÄende tillgodoses inom ramen för den nuvarande straffskalan. Enligt vÄr bedömning Àr straffskalan för fridskrÀnkningsbrotten, som strÀcker sig frÄn fÀngelse sex mÄnader till fÀngelse sex Är, vÀl avvÀgd och vi föreslÄr inga Àndringar av den.

5.4.2AllmÀnna utgÄngspunkter

Straffteoretiska principer

Straffsystemets övergripande syfte Àr att frÄn samhÀllets sida förhindra oönskade beteenden, dvs. förebygga brott. Medan de allmÀnpreventiva teorierna utgÄr frÄn att straffsystemet och utkrÀvande av straff i det enskilda fallet syftar till att pÄ ett mer allmÀnt plan inskÀrpa vikten av att lagar och regler efterlevs Àr, enligt de individualpreventiva teorierna, de straffrÀttsliga reaktionernas frÀmsta

117

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

syfte att avhĂ„lla de som har begĂ„tt brott frĂ„n att begĂ„ ytterligare brott. Även om ett straffsystem redan genom sin existens fĂ„r sĂ€gas ha allmĂ€npreventiva effekter bör det i detta sammanhang framhĂ„llas att skillnader i straffnivĂ„, enligt den straffrĂ€ttsliga doktrinen, sannolikt har liten allmĂ€npreventiv betydelse. Inte heller finns det enligt doktrinen nĂ„gra belĂ€gg för att ett hĂ„rt straff avskrĂ€cker den som har begĂ„tt brott frĂ„n att fortsĂ€tta att begĂ„ brott (Borgeke, Att bestĂ€mma pĂ„följd för brott, s. 26 f. och Asp, UlvĂ€ng och Jareborg, KriminalrĂ€ttens grunder, s. 45 ff.).

Principerna om proportionalitet och ekvivalens utgör utgÄngspunkter sÄvÀl vid utformning av straffskalor som vid straffmÀtning i domstol. De straffteoretiska grunderna för pÄföljdssystemet har tidigare beskrivits och diskuterats i flera lagstiftningsarbeten pÄ straffrÀttens omrÄde (se bl.a. FÀngelsestraffkommittén, PÄföljd för brott, SOU 1986:13-15, som behandlas i prop. 1987/88:120, Straffsystemkommittén, Ett reformerat straffsystem, SOU 1995:91, som behandlas i prop. 1997/98:96 samt nu senast StraffnivÄutredningens betÀnkanden, Straffskalan för mord, SOU 2007:90, och Straff i proportion till brottets allvar, SOU 2008:85, som behandlas i prop. 2008/09:118 respektive 2009/10:147.) HÀr kan i korthet sÀgas att proportionalitets- och ekvivalensprinciperna innebÀr att straff ska motsvara brottets svÄrhet; svÄrare brott ska bestraffas strÀngare Àn lindrigare brott och brott som Àr lika svÄra ska bestraffas lika strÀngt. Det straff som en domstol i det enskilda fallet dömer ut visar sÄledes hur allvarlig gÀrningen Àr i förhÄllande till andra brott. PÄ samma sÀtt ger ett brotts straffskala en indikation om hur allvarligt det brottet Àr i förhÄllande till andra brott. PÄföljdssystemet bygger ocksÄ pÄ en humanitetsprincip vilken tar sig uttryck i att systemet ger utrymme för att avvika i mildrande riktning och undvika frihetsberövande pÄföljder. Detta framgÄr bl.a. av de s.k. billighetsskÀlen i 29 kap. 5 § brottsbalken och av bestÀmmelsen i 30 kap. 4 § brottsbalken, enligt vilken rÀtten vid val av pÄföljd ska fÀsta sÀrskilt avseende vid omstÀndigheter som talar för en lindrigare pÄföljd Àn fÀngelse.

118

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

StraffmÀtning och val av pÄföljd

De centrala reglerna för straffmÀtning och pÄföljdsval finns i 29 och 30 kap. brottsbalken. Nedan redogörs kortfattat för detta regelverk.

Enligt 29 kap. 1 § första stycket brottsbalken ska straff, med beaktande av intresset av en enhetlig rÀttstillÀmpning, bestÀmmas inom ramen för den tillÀmpliga straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvÀrde. Lagrummet ger uttryck för proportionalitetsprincipen och ekvivalensprincipen; det ska finnas en proportion mellan brottet och det straffrÀttsliga ingripandet och lika fall ska behandlas lika. Lagstiftarens syn pÄ hur allvarligt ett brott Àr uttrycks genom straffstadgandets straffskala vari brottets abstrakta straffvÀrde anges.

UtgÄngspunkten för straffmÀtning och pÄföljdsval Àr straffskalan för det aktuella brottet, eller vid flerfaldig brottslighet de olika brottens straffskalor jÀmte bestÀmmelserna om gemensamt straff för flera brott i 25 kap. 5 och 6 §§ brottsbalken avseende böter och 26 kap. 2 § brottsbalken avseende fÀngelse.10

Brottets eller den samlade brottslighetens straffvÀrde bestÀms inom ramen för den tillÀmpliga straffskalan. GÀrningen ska alltsÄ rubriceras före straffvÀrdebedömningen. Vid bedömningen av straffvÀrdet ska enligt 29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken beaktas den skada, krÀnkning eller fara som gÀrningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han eller hon har haft. HÀrvid ska sÀrskilt beaktas om gÀrningen inneburit ett allvarligt angrepp pÄ nÄgons liv eller hÀlsa eller trygghet till person. BestÀmmelsen i 29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken Àndrades den 1 juli 2010, dels genom att upprÀkningen av omstÀndigheter som ska beaktas vid bedömningen av straffvÀrdet uttryckligen gjordes uttömmande, dels genom tillÀgget att sÀrskilt avseende ska fÀstas vid om gÀrningen inneburit ett allvarligt angrepp pÄ nÄgons liv, hÀlsa eller trygghet till person. Regeringen anförde att de i paragrafen uttryckligen angivna momenten stÄr i relation till det intresse som varje straffbestÀmmelse syftar till att skydda och beskriver de objektiva och subjektiva omstÀndigheter som bör utgöra ramarna för straffvÀrdebedömningen. Endast dessa omstÀndigheter bör alltsÄ bedömas av domstolarna i varje

10 Den tilltalades tidigare brottslighet pÄverkar inte den tillÀmpliga straffskalan men i 26 kap. 3 § brottsbalken finns en bestÀmmelse som medger ett högre maximistraff i vissa Äterfallssituationer. Det finns ocksÄ regler, som t.ex. 29 kap. 7 § brottsbalken, som innebÀr att den annars tillÀmpliga straffskalan fÄr underskridas.

119

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

enskilt fall. Inom ramen för dessa fÄr ocksÄ försvÄrande och förmildrande omstÀndigheter beaktas (prop. 2009/10:147 s. 13).

Genom tillĂ€gget att sĂ€rskilt avseende ska fĂ€stas vid om gĂ€rningen inneburit ett allvarligt angrepp pĂ„ nĂ„gons liv, hĂ€lsa eller trygghet till person har avsikten varit att fĂ„ till stĂ„nd en generell höjning av straffnivĂ„n för brott dĂ€r gĂ€rningen innefattar ett sĂ„dant angrepp. Som exempel pĂ„ brott som trĂ€ffas av bestĂ€mmelsen anges grov misshandel och annan misshandel av allvarligare slag, mĂ€nniskorov, olaga frihetsberövande, grov kvinnofridskrĂ€nkning, grov fridskrĂ€nkning, rĂ„n, grovt rĂ„n samt grövre fall av olaga tvĂ„ng, olaga hot, utpressning, vĂ„ld eller hot mot tjĂ€nsteman, övergrepp i rĂ€ttssak och sexualbrott. Även medhjĂ€lp och anstiftan samt försök och andra osjĂ€lvstĂ€ndiga brottsformer omfattas. Syftet med lagĂ€ndringen Ă€r alltsĂ„ att straffvĂ€rdet för ett brott som utgör ett allvarligt angrepp mot nĂ„gons liv, hĂ€lsa eller trygghet ska anses vara högre Ă€n det straffvĂ€rde som skulle ha bestĂ€mts enligt paragrafens tidigare lydelse. Regeringen understryker att domstolen i varje enskilt fall ska göra en sjĂ€lvstĂ€ndig bedömning utifrĂ„n omstĂ€ndigheterna i det sĂ€rskilda fallet. Som exempel pĂ„ hur den nya straffvĂ€rdebestĂ€mmelsen kan pĂ„verka straffvĂ€rdet anges att en grov misshandel som enligt tidigare praxis bedömts ha ett straffvĂ€rde motsvarande straffminimum ett Ă„rs fĂ€ngelse framöver bör kunna anses ha ett straffvĂ€rde pĂ„ omkring ett Ă„r och tre mĂ„nader. Vidare anges att t.ex. ett drĂ„p dĂ€r straffvĂ€rdet enligt tidigare praxis bedömts motsvara fĂ€ngelse sex och ett halvt Ă„r framöver bör kunna anses ha ett straffvĂ€rde pĂ„ omkring Ă„tta Ă„r (prop. 2009/10:147 s. 14 f.).

BestÀmmelsen i 29 kap. 1 § brottsbalken kompletteras med de försvÄrande respektive förmildrande omstÀndigheter som enligt 29 kap. 2 respektive 3 § brottsbalken sÀrskilt ska beaktas vid bedömningen av straffvÀrdet. Genom de lagÀndringar som trÀdde i kraft den 1 juli 2010 Àndrades de sistnÀmnda bestÀmmelserna pÄ sÄ vis att vissa kvalificerande rekvisit togs bort. Syftet var att de försvÄrande och förmildrande omstÀndigheterna skulle ges större genomslag vid straffvÀrdebedömningen (prop. 2009/10:147 s. 28). Sedan straffvÀrdet har bestÀmts ska betydelsen av tidigare brottslighet, 29 kap. 4 § brottsbalken, s.k. billighetsskÀl, 29 kap. 5 § brottsbalken, och den tilltalades ungdom, 29 kap. 7 § brottsbalken beaktas.

De olika pÄföljderna utgörs av böter (25 kap. brottsbalken), fÀngelse (26 kap. brottsbalken), villkorlig dom (27 kap. brottsbalken) och skyddstillsyn (28 kap. brottsbalken). DÀrutöver kan domstolen under

120

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

vissa omstÀndigheter besluta om överlÀmnande till sÀrskild vÄrd och sÀrskilda pÄföljder för unga lagövertrÀdare (31 och 32 kap. brottsbalken). FÀngelse Àr enligt 30 kap. 1 § brottsbalken att anse som en svÄrare pÄföljd Àn villkorlig dom och skyddstillsyn. Det finns inte nÄgon uttrycklig lagreglering avseende det inbördes förhÄllandet mellan villkorlig dom och skyddstillsyn. Högsta domstolen har emellertid uttalat att en skyddstillsyn för den dömde generellt sett Àr mer ingripande Àn en villkorlig dom, vilket innebÀr att det finns ett större utrymme för att anvÀnda skyddstillsyn Àn villkorlig dom som alternativ till fÀngelse (NJA 2000 s. 314).

UtgÄngspunkten för val av pÄföljd Àr regleringen i 30 kap. 4 § brottsbalken. Av bestÀmmelsen framgÄr att rÀtten vid val av pÄföljd ska fÀsta sÀrskilt avseende vid omstÀndigheter som talar för en lindrigare pÄföljd Àn fÀngelse. DÀrvid ska rÀtten beakta sÄdana omstÀndigheter som anges i 29 kap. 5 § brottsbalken. De s.k. billighetsskÀlen ska sÄledes inte bara beaktas vid straffmÀtningen utan Àven vid pÄföljdsbestÀmningen. De skÀl som fÄr Äberopas för fÀngelse anges uttömmande i 30 kap. 4 § andra stycket brottsbalken. Dessa skÀl Àr brottslighetens straffvÀrde och art samt den tilltalades tidigare brottslighet. I förarbetena till bestÀmmelsen anges att det förhÄllandet att brottet eller brottsligheten har ett högt straffvÀrde ofta Àr ett avgörande skÀl för att döma till fÀngelse. Det har inte ansetts lÀmpligt att ange en specifik grÀns för hur högt straffvÀrdet ska vara för att motivera ett fÀngelsestraff. Som riktvÀrde anges dock att en presumtion för att fÀngelse bör Ädömas föreligger för brott som vid straffvÀrdebedömningen anses medföra fÀngelse ett Är eller mer (prop. 1987/88:120 s. 100).

Även brottets eller brottslighetens art kan utgöra skĂ€l för att vĂ€lja fĂ€ngelse som pĂ„följd. I förarbetena hĂ€nvisas till att vissa brott enligt dĂ„ gĂ€llande praxis av allmĂ€npreventiva skĂ€l ansetts motivera fĂ€ngelse, trots att de inte haft ett sĂ€rskilt högt straffvĂ€rde. Även att brottsligheten blivit mer utbredd eller antagit mer elakartade former anfördes som skĂ€l till att brottstypen med hĂ€nsyn till art borde föranleda fĂ€ngelse (prop. 1987/88:120 s. 100). Att brottsligheten Ă€r svĂ„r att förebygga och upptĂ€cka eller innefattar angrepp pĂ„ den personliga integriteten Ă€r ocksĂ„ omstĂ€ndigheter som kan utgöra skĂ€l för att vĂ€lja fĂ€ngelse med hĂ€nsyn till brottslighetens art (Borgeke, Att bestĂ€mma pĂ„följd för brott, s. 247). I detta sammanhang bör poĂ€ngteras att det inte Ă€r brottsrubriceringen som sĂ„dan som Ă€r avgörande för bedömningen av om brottslighetens art talar för fĂ€ngelse. Inverkan av art kan vara olika stark inom ramen för en och

121

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

samma brottsrubricering (se rÀttsfallet NJA 1999 s. 561). Vid genomgÄngen av domarna frÄn hovrÀtterna Är 2009 har utredningen noterat att brottslighetens art regelmÀssigt Äberopas som skÀl för fÀngelse vid fridskrÀnkningsbrott.

Som skĂ€l för fĂ€ngelse kan slutligen den tilltalades tidigare brottslighet beaktas. I vilken utstrĂ€ckning den tilltalades Ă„terfall utgör skĂ€l för fĂ€ngelse pĂ„verkas av tidsfaktorn, dvs. hur lĂ„ng tid som förflutit mellan brotten, sedan den tidigare domen och sedan den tidigare pĂ„följdens verkstĂ€llighet. Även brottslighetens allvar och huruvida det Ă€r frĂ„ga om likartad brottslighet har betydelse för om Ă„terfallet talar för en fĂ€ngelsepĂ„följd.

Även om det finns skĂ€l för att bestĂ€mma pĂ„följden till fĂ€ngelse kan domstolen med stöd av 30 kap. 7 eller 9 §§ brottsbalken i stĂ€llet, med hĂ€nsyn till att det finns sĂ€rskilda skĂ€l, vĂ€lja en villkorlig dom eller skyddstillsyn. Om det finns förutsĂ€ttningar att kombinera en villkorlig dom eller skyddstillsyn med framför allt en föreskrift om samhĂ€llstjĂ€nst eller en skyddstillsyn med s.k. kontraktsvĂ„rd innebĂ€r det att domstolen har större möjlighet att vĂ€lja en icke frihetsberövande pĂ„följd.

Om brottsligheten har ett straffvÀrde pÄ fÀngelsenivÄ men det inte finns skÀl att vÀlja fÀngelse som pÄföljd, stÄr pÄföljdsvalet i princip mellan villkorlig dom och skyddstillsyn. Som skÀl för villkorlig dom ska rÀtten enligt 30 kap. 7 § brottsbalken beakta om det saknas anledning att befara att den tilltalade kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. SÄsom sÀrskilda skÀl för villkorlig dom i stÀllet för fÀngelse kan rÀtten, som anförts ovan, beakta om den tilltalade samtycker till att domen förenas med en föreskrift om samhÀllstjÀnst och en sÄdan föreskrift Àr lÀmplig med hÀnsyn till den tilltalades person och övriga omstÀndigheter (30 kap. 7 § andra stycket brottsbalken). Den allmÀnna förutsÀttningen för att vÀlja skyddstillsyn som pÄföljd Àr att det finns anledning att anta att en sÄdan pÄföljd kan bidra till att den tilltalade avhÄller sig frÄn fortsatt brottslighet. Som angetts ovan kan s.k. kontraktsvÄrd eller samhÀllstjÀnst utgöra sÀrskilda skÀl för en skyddstillsyn (30 kap. 9 § andra stycket 3 och 4 brottsbalken). För att en kontraktsvÄrd ska utgöra sÀrskilda skÀl för att döma till skyddstillsyn i stÀllet för fÀngelse krÀvs att missbruk av beroendeframkallande medel eller nÄgot annat sÀrskilt förhÄllande som krÀver vÄrd eller annan behandling i vÀsentlig grad har bidragit till att brottet har begÄtts och att den tilltalade förklarar sig villig att gÄ igenom lÀmplig behandling som enligt en för honom uppgjord plan kan anordnas i sam-

122

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

band med verkstĂ€lligheten (30 kap. 9 § andra stycket 3 brottsbalken). Som sĂ€rskilda skĂ€l för att vĂ€lja skyddstillsyn i stĂ€llet för fĂ€ngelse kan rĂ€tten ocksĂ„ beakta om en pĂ„taglig förbĂ€ttring skett av den tilltalades personliga eller sociala situation i nĂ„got hĂ€nseende som kan antas ha haft samband med hans brottslighet (30 kap. 9 § andra stycket 1 brottsbalken). Även att den tilltalade undergĂ„r behandling för missbruk eller annat förhĂ„llande som kan antas ha samband med hans brottslighet kan beaktas som skĂ€l för att vĂ€lja en skyddstillsyn i stĂ€llet för fĂ€ngelse (30 kap. 9 § andra stycket 2 brottsbalken).

5.4.3Den nuvarande straffnivÄn

För grov fridskrĂ€nkning och grov kvinnofridskrĂ€nkning stadgas enligt 4 kap. 4 a § brottsbalken fĂ€ngelse lĂ€gst sex mĂ„nader och högst sex Ă„r. I tidigare kapitel har redogjorts för Åklagarmyndighetens pĂ„följdsinventering frĂ„n Ă„r 2007 (kapitel 2), den officiella kriminalstatistiken avseende domstolarnas pĂ„följdsval och straffmĂ€tning (kapitel 3) samt domstolarnas pĂ„följdsval och straffmĂ€tning i de domar som ingĂ„tt i den sĂ€rskilda praxisgenomgĂ„ng som utredningen gjort (kapitel 4).

Åklagarmyndighetens pĂ„följdsinventering (se nĂ€rmare kapitel 2, avsnitt 2.6.3) visar att Ă„r 2005 bestĂ€mdes pĂ„följden till fĂ€ngelse i drygt 75 procent av domarna avseende grov fridskrĂ€nkning. MedelvĂ€rdet för utdömd fĂ€ngelsetid uppgick till 13 mĂ„nader. Bland domarna avseende grov kvinnofridskrĂ€nkning bestĂ€mdes pĂ„följden till fĂ€ngelse i drygt 85 procent av fallen och medelvĂ€rdet för utdömd fĂ€ngelsetid uppgick till drygt tio mĂ„nader.

Som anges i kapitel 3, avsnitt 3.1.6, visar ocksĂ„ den officiella kriminalstatistiken att fĂ€ngelse Ă€r den vanligaste pĂ„följden för fridskrĂ€nkningsbrott. Ända sedan straffbestĂ€mmelsen fick sin nuvarande lydelse Ă„r 2000, har pĂ„följden i majoriteten av fallen bestĂ€mts till fĂ€ngelse. År 2010 bestĂ€mdes pĂ„följden till fĂ€ngelse i 68 procent av de fĂ€llande domarna avseende grov fridskrĂ€nkning. Bland de fĂ€llande domarna avseende grov kvinnofridskrĂ€nkning, samma Ă„r, bestĂ€mdes pĂ„följden till fĂ€ngelse i 78 procent. Under Ă„r 2010 uppgick medelvĂ€rdet för utdömd fĂ€ngelsetid enligt den officiella kriminalstatistiken till fĂ€ngelse 13 mĂ„nader för grov fridskrĂ€nkning respektive tio mĂ„nader för grov kvinnofridskrĂ€nkning.

123

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

Även bland de domar avseende fridskrĂ€nkningsbrott som ingĂ„tt i den sĂ€rskilda praxisgenomgĂ„ngen för Ă„r 2009 utdömdes fĂ€ngelse i en klar majoritet av fallen. MedelvĂ€rdet för utdömd fĂ€ngelsetid dĂ€r den tilltalade dömts för fridskrĂ€nkningsbrott som huvudbrott uppgick till omkring elva mĂ„nader för grov kvinnofridskrĂ€nkning och grov fridskrĂ€nkning mot vuxen samt ett Ă„r för grov fridskrĂ€nkning mot barn (se nĂ€rmare kapitel 4, avsnitt 4.6.2).

Nedan redogörs för avgöranden frÄn Högsta domstolen och refererade hovrÀttsavgöranden som sÀrskilt avser pÄföljdsval och straffmÀtning i mÄl om fridskrÀnkningsbrott.

Avgöranden frÄn Högsta domstolen och refererade hovrÀttsavgöranden

Sedan Är 2000, dÄ 4 kap. 4 a § brottsbalken fick sin nuvarande lydelse, har Högsta domstolen prövat tre mÄl som avser straffmÀtning för grov fridskrÀnkning eller grov kvinnofridskrÀnkning. TvÄ av domarna har redovisats i avsnitt 4.8.3 angÄende domstolarnas bedömning av de för fridskrÀnkningsbrotten sÀrskilda rekvisiten: led i en upprepad krÀnkning och Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla.

I rÀttsfallet NJA 2003 s. 144 hade en man utsatt sin hustru för upprepade övergrepp bestÄende i framför allt upprepad misshandel i form av slag mot kroppen. GÀrningarna var begÄngna under en tidsperiod om tvÄ Är. Vid den allvarligaste misshandeln hade mannen bl.a. tilldelat hustrun ett knytnÀvsslag, knuffat omkull henne och tagit stryptag pÄ henne samtidigt som han uttalade att han skulle döda henne. Hustrun var nyinflyttad till Sverige, saknade kunskaper i svenska sprÄket och hade inget socialt nÀtverk. Hon var ensam hemma med tre smÄ barn. Högsta domstolen dömde mannen för grov kvinnofridskrÀnkning till fÀngelse tio mÄnader.11

I NJA 2004 s. 437 hade en man och en kvinna utsatt deras dĂ„ 16–17-Ă„riga dotter för upprepade övergrepp bestĂ„ende bl.a. i slag mot hĂ€nderna och i huvudet med skaftet till en hammare, slag med en sopkvast, slag i ansiktet med öppen och knuten hand, stryptag, slag med skohorn i ansiktet och sparkar mot benen och ryggen. I samband med gĂ€rningarna hade förĂ€ldrarna vid flera tillfĂ€llen utsatt dottern för nedsĂ€ttande tillmĂ€len. Högsta domstolen anförde att

11 Domen överklagades enbart av den tilltalade, vilket innebar att de högre instanserna var förhindrade att döma ut ett strÀngare straff Àn det av tingsrÀtten faststÀllda fÀngelse tio mÄnader.

124

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

konstruktionen av fridskrÀnkningsbrottet innebÀr att det vid bedömningen av gÀrningarnas straffvÀrde ska göras en helhetsbedömning av den krÀnkta personens situation. SÄlunda kunde beaktas att krÀnkningen av dottern i samband med flera av misshandelsbrotten förstÀrkts genom att förÀldrarna utsatt henne för nedsÀttande tillmÀlen och Àven i övrigt att misshandeln skett under krÀnkande former, sÄsom genom sparkar. Högsta domstolen hÀnvisade till att den tilltalade utnyttjat nÄgon annans skyddslösa stÀllning eller sÀrskilda svÄrighet att vÀrja sig (29 kap. 2 § 3 brottsbalken) samt att brottet varit Àgnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhÄllande till en nÀrstÄende person (29 kap. 2 § 8 brottsbalken). Vidare anförde domstolen att det vid bestÀmmande av straffvÀrdet för brottsligheten framstod som naturligt att jÀmföra med brottet grov kvinnofridskrÀnkning men att straffet, med hÀnsyn till straffskÀrpningsgrunderna i 29 kap. 2 § brottsbalken, nÀr det gÀller brott mot barn bör vara högre Àn straffet för motsvarande gÀrning mot en vuxen person. SÄvÀl mannen som kvinnan dömdes för grov fridskrÀnkning till fÀngelse ett Är och sex mÄnader.

I NJA 2005 s. 712 dömdes en man för grov kvinnofridskrÀnkning mot sin hustru och grov fridskrÀnkning mot deras tre gemensamma barn. GÀrningarna mot hustrun och barnen hade begÄtts under en femÄrsperiod och de tre barnen var 7, 9 respektive 11 Är gamla vid de första gÀrningarna. GÀrningarna mot hustrun bestod bl.a. i slag i ansiktet, slag och sparkar mot kroppen samt dödshot. Mot barnen bestod gÀrningarna i dödshot, knytnÀvsslag mot en av sönerna nÀr denne försökte skydda sin mor genom att lÀgga sig pÄ henne under faderns pÄgÄende misshandel samt att mannen puttat och dragit omkull barnen och sparkat pÄ dem nÀr de legat pÄ marken. Det vÄld som mannen utövat mot hustrun och barnen hade inte lett till nÄgra allvarligare skador. Högsta domstolen, som hÀnvisade till 29 kap. 1 § andra stycket samt 2 § punkterna 3 och 8 brottsbalken, anförde att de grova krÀnkningsbrotten hade Àgt rum under lÄng tid och vittnade om stor hÀnsynslöshet. Vid bedömningen av straffvÀrdet beaktades sÀrskilt att mannen genom upprepat vÄld och hot krÀnkt hustrun och barnen i deras hem, dÀr de har ett sÀrskilt berÀttigat krav pÄ att fÄ kÀnna sig trygga. BetrÀffande brotten mot barnen anförde domstolen att mannen, Àven genom övergreppen mot barnens mor, ryckt undan den tillit som ett barn behöver fÄ ha till sina förÀldrar. PÄföljden bestÀmdes till fÀngelse i tvÄ Är och sex mÄnader.

125

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

I RH 2002:35 I dömdes en man för grov kvinnofridskrÀnkning mot sin sambo samt misshandel och olaga hot mot deras sexÄrige son. FridskrÀnkningsbrottet var begÄnget under en tidsperiod om cirka ett och ett halvt Är och bestod bl.a. i knytnÀvsslag och slag med öppen hand, dödshot, drag i hÄret samt att mannen tvingat sin sambo att klÀ av sig naken och lÄta sig utsÀttas för kroppsbesiktning. Misshandeln mot sonen bestod i slag med handen mot bakhuvudet och slag med en dubbelvikt livrem mot kroppen. HovrÀtten bestÀmde pÄföljden till fÀngelse ett Är och sex mÄnader.

I RH 2002:35 II dömdes en man för grov kvinnofridskrÀnkning mot sin sambo. FridskrÀnkningsbrottet var begÄnget under en tvÄÄrsperiod och bestod bl.a. i knytnÀvsslag mot huvudet och kroppen, slag med öppen hand mot huvudet och i ansiktet, drag i hÄret, strupgrepp, spottande i ansiktet, knuffar mot möbler och vÀggar samt dödshot. HovrÀtten bestÀmde pÄföljden till fÀngelse ett Är och fyra mÄnader.

RH 2003:70-91 innehÄller summariska referat avseende grov kvinnofridskrÀnkning. I 20 av de 22 fallen dömdes den tilltalade för brottet och i 19 fall bestÀmdes pÄföljden till fÀngelse. Straffens lÀngd varierade mellan sex mÄnader och tvÄ Är. Genomsnittsstraffet var drygt tio mÄnader. I fem fall utdömdes minimistraffet, fÀngelse sex mÄnader, och i sex fall bestÀmdes straffet till fÀngelse i ett Är eller mer. I det fall dÀr pÄföljden bestÀmdes till tvÄ Är dömdes den tilltalade Àven för vÄldtÀkt.

5.4.4Tidigare övervÀganden

KvinnovÄldskommissionen

KvinnovÄldskommissionens förslag innebar att en man som mot en nÀrstÄende eller tidigare nÀrstÄende kvinna anvÀnder vÄld eller hot om vÄld eller annan fysisk eller psykisk pÄverkan, Àgnad att varaktigt krÀnka kvinnans integritet och skada hennes sjÀlvkÀnsla, skulle dömas för kvinnofridsbrott till fÀngelse lÀgst ett och högst sex Är. Om brottet riktades mot en man, eller om gÀrningsmannen var en kvinna, skulle brottet rubriceras som fridsbrott, med samma straffskala. BestÀmmelserna föreslogs omfatta vissa redan kriminaliserade handlingar, sÄsom misshandel, olaga frihetsberövande, olaga tvÄng, olaga hot, hemfridsbrott, ofredande, förolÀmpning och sexualbrott. Kommissionen konstaterade att det psykiska vÄldet kan fÄ

126

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

svĂ„ra och lĂ„ngvariga följder. Även vissa icke kriminaliserade beteenden – sĂ„som diffusa hot, sĂ„vĂ€l uttalade som outtalade, och kontrollerande beteenden – som bidrar till att psykiskt bryta ner en person föreslogs dĂ€rför Ă€ven omfattas av bestĂ€mmelserna (SOU 1995:60 s. 307 f.).

Regeringen delade kommissionens bedömning att den situation som en kvinna som utsĂ€tts för upprepade krĂ€nkningar kan befinna sig i Ă€r nĂ„got som kan göra ett brott sĂ€rskilt straffvĂ€rt och att det var angelĂ€get att markera allvaret i sĂ„dan brottslighet som riktar sig mot personer i nĂ€ra relationer. Regeringen konstaterade ocksĂ„ att gĂ€llande lagstiftning i viss utstrĂ€ckning medgav att det togs sĂ„dana hĂ€nsyn som den nya bestĂ€mmelsen avsĂ„g att skydda. Redan enligt dĂ„ gĂ€llande praxis kunde, sĂ€rskilt nĂ€r det var frĂ„ga om mer allvarliga krĂ€nkningar, beaktas den sĂ€rskilda utsatthet som följer av att offret Ă€r en nĂ€rstĂ„ende person. Misshandel av en nĂ€rstĂ„ende kvinna kunde enligt regeringen bedömas som grov under Ă„beropande av sĂ„dana skĂ€l. NĂ€r det gĂ€llde grövre brott fanns det dĂ€rför inte nĂ„gon anledning att anta att domstolarna inte bedömde upprepad misshandel mot nĂ€rstĂ„ende eller tidigare nĂ€rstĂ„ende kvinnor som grov misshandel i de fall det fanns skĂ€l för det. Även om de enskilda gĂ€rningarna, sedda var för sig, var förhĂ„llandevis lindriga kunde enligt regeringen det systematiska förfarandet sammantaget leda till en mycket betydande krĂ€nkning. Den av kommissionen föreslagna konstruktionen befarades dock leda till bevissvĂ„righeter och svĂ„righeter att bedöma domens rĂ€ttskraft. Vidare ansĂ„gs det finnas en uppenbar risk för att en straffbestĂ€mmelse med sikte pĂ„ lindrigare psykisk misshandel skulle bli alltför oprecis och omfatta en alltför oöverskĂ„dlig krets av gĂ€rningar för att kunna godtas. StraffbestĂ€mmelsen för fridskrĂ€nkningsbrott utformades i stĂ€llet sĂ„ att den tog sikte pĂ„ flera gĂ€rningar som Ă€r straffbelagda enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken, dĂ€r gĂ€rningarna varit led i en upprepad krĂ€nkning och varit Ă€gnade att allvarligt skada personens sjĂ€lvkĂ€nsla. Med hĂ€nsyn till att straffbestĂ€mmelsen kunde innefatta gĂ€rningar av sammantaget betydande straffvĂ€rde ansĂ„g regeringen att straffmaximum borde sĂ€ttas till det av kommissionen föreslagna sex Ă„rs fĂ€ngelse. Regeringen anförde vidare att det föreslagna straffstadgandet kunde innefatta gĂ€rningar av mycket olika straffvĂ€rde. Brottet kunde enligt regeringen bestĂ„ sĂ„vĂ€l av upprepade misshandelsbrott, vilka var för sig skulle ge fĂ€ngelse av betydande lĂ€ngd, som ett antal hemfridsbrott eller ofredandebrott vilka, om de bedömts isolerat, skulle ge böter eller högst ett kortare fĂ€ngelsestraff. Det av kommissionen före-

127

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

slagna minimistraffet ansÄgs mot denna bakgrund för högt för att medge en adekvat bedömning av straffvÀrdet. Regeringen föreslog i stÀllet att minimistraffet skulle bestÀmmas till fÀngelse sex mÄnader. Det innebar enligt regeringens mening en tillrÀcklig markering av allvaret i den krÀnkning som förfarandet innefattade (prop. 1997/98:55 s. 76, 77 och 82).

StraffnivÄutredningen

StraffnivÄutredningens huvudsakliga uppgift var att föreslÄ Àndringar i lagstiftningen i syfte att Ästadkomma en skÀrpt syn pÄ allvarliga vÄldsbrott. I utredningens uppdrag ingick bl.a. ocksÄ att övervÀga förÀndringar som gav en större spÀnnvidd vid straffmÀtningen för brott i allmÀnhet, sÄ att olika försvÄrande och förmildrande omstÀndigheter skulle kunna beaktas i större utstrÀckning Àn tidigare.

StraffnivÄutredningens utgÄngspunkt var att en höjd straffnivÄ i första hand borde Ästadkommas inom ramen för gÀllande straffskalor. Genom ett tillÀgg i 29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken föreslogs att det vid straffvÀrdebedömningen sÀrskilt skulle beaktas om brottet riktar sig mot nÄgons liv, hÀlsa eller trygghet till person. StraffnivÄutredningen föreslog ocksÄ att utrymmet för att beakta försvÄrande och förmildrande omstÀndigheter i 29 kap. 2 och 3 §§ brottsbalken skulle utökas. Vidare föreslog StraffnivÄutredningen lagÀndringar som innebar att straffskalan för grov misshandel delades upp sÄ att det för grov misshandel skulle dömas till fÀngelse lÀgst ett Är och högst sex Är samt att det om brottet var synnerligen grovt skulle dömas till fÀngelse lÀgst fyra och högst tio Är. En höjning av straffminimum för utpressning, grovt brott, frÄn fÀngelse sex mÄnader till ett Är föreslogs ocksÄ.

Regeringen delade StraffnivÄutredningens utgÄngspunkt att straffskalorna i huvudsak Àr ÀndamÄlsenligt utformade. Enligt regeringen borde dÀrför, som utredningen föreslagit, i första hand det befintliga utrymmet inom straffskalorna tas i ansprÄk genom att i de generella bestÀmmelserna om straffvÀrde lyfta fram och högre vÀrdera de objektiva omstÀndigheter som Àr kÀnnetecknande för de allvarliga vÄldsbrotten. För vissa brott ansÄg dock regeringen, liksom utredningen, att det fanns ett behov av Àndring i straffskalan. StraffnivÄutredningens förslag trÀdde i kraft den 1 juli 2010. Vid samma tillfÀlle höjdes straffminimum för brottet vÄllande till annans

128

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

död, grovt brott, frÄn fÀngelse sex mÄnader till fÀngelse i ett Är (prop. 2009/10:147 s. 11 f. och 16 ff.).

I StraffnivÄutredningens direktiv ingick inte att göra nÄgon allmÀn översyn av olika brotts straffskalor. Utredningen övervÀgde dock sÀrskilt om det fanns skÀl att föreslÄ en höjning av minimistraffet för grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning men bedömde att de argument som regeringen anfört vid brottens införande alltjÀmt hade bÀring. Enligt utredningen fanns det en risk för att ett höjt minimistraff skulle leda till att en del av de gÀrningar som i dag rubriceras som grov fridskrÀnkning eller grov kvinnofridskrÀnkning inte skulle anses vara tillrÀckligt allvarliga för att innefattas i dessa brott och att domstolarna dÀrför i stÀllet skulle döma för de brott som gÀrningarna inneburit, t.ex. misshandel, olaga hot och hemfridsbrott. DÀrmed skulle enligt utredningen syftet med fridskrÀnkningsbrottens konstruktion delvis gÄ förlorat (SOU 2008:85 s. 295 f.).

5.4.5VÄra övervÀganden

I utredningens uppdrag ingÄr bl.a. att se över straffskalan för grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning och ta stÀllning till om det finns anledningar till förÀndringar i denna. Enligt direktiven ska vi sÀrskilt övervÀga en höjning av straffminimum. Om vi föreslÄr förÀndringar av straffskalan ska nödvÀndiga författningsÀndringar redovisas.

De straffrÀttsliga bestÀmmelserna om brott fokuserar i huvudsak pÄ enskilda handlingar. Genom införandet av fridskrÀnkningsbrotten har frÄn samhÀllets sida markerats det sÀrskilt straffvÀrda i att utsÀtta nÄgon för upprepade krÀnkningar. Det har ansetts angelÀget att markera allvaret i sÄdan upprepad brottslighet som riktar sig mot personer i nÀra relationer och som prÀglas av att den sammantaget inneburit en systematisk krÀnkning av den utsatta personen samt att pÄ sÄ sÀtt fÄ till stÄnd en helhetsbedömning av den utsatta personens situation (prop. 1997/98:55 s. 78).

Den grundlÀggande utgÄngspunkten för utformning av straffskalor Àr brottets allvar. Straffskalan för ett brott ska alltsÄ Äterspegla hur allvarligt, klandervÀrt, brottet Àr. Ett allvarligt brott ska bestraffas strÀngare Àn ett mindre allvarligt brott och lika allvarliga brott ska bestraffas lika strÀngt.

129

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

I samband med lagĂ€ndringen av bl.a. 29 kap. 1 § brottsbalken anförde regeringen att synen pĂ„ hur allvarlig en brottstyp Ă€r kan förĂ€ndras över tid till följd av samhĂ€llsutvecklingen. Regeringen anför att synen pĂ„ brott som innefattar allvarliga angrepp pĂ„ enskildas fysiska integritet har, sett över en lĂ€ngre tid, skĂ€rpts. Som exempel pĂ„ detta anges införandet av fridskrĂ€nkningsbrotten. Vidare anförs att det ocksĂ„ finns en större medvetenhet om att allvarliga vĂ„ldsbrott innebĂ€r att offret inte bara drabbas av fysiskt vĂ„ld och fysiska skador utan ofta ocksĂ„ utsĂ€tts för psykiska pĂ„frestningar. Detta gĂ€ller inte minst nĂ€r vĂ„ldet riktas mot vuxna som Ă€r nĂ€rstĂ„ende till förövaren eller drabbar barn (prop. 2009/10:147 s. 9 f.). Även införandet av det nya brottet olaga förföljelse (4 kap. 4 b § brottsbalken) markerar en skĂ€rpt syn pĂ„ brott som innefattar allvarliga angrepp pĂ„ enskildas personliga integritet.

Regeringen har antagit en handlingsplan för att bekÀmpa mÀns vÄld mot kvinnor, hedersrelaterat vÄld och förtryck samt vÄld i samkönade relationer (skr. 2007/08:39). Handlingsplanen omfattar sex insatsomrÄden som Àr viktiga var för sig men som ocksÄ kompletterar och stÀrker varandra. InsatsomrÄdena Àr: ökat skydd och stöd till vÄldsutsatta, stÀrkt förebyggande arbete, stÀrkt kvalitet och effektivitet i rÀttsvÀsendet, utveckling av insatser riktade till vÄldsutövare, ökad samverkan samt ökade kunskaper. SÄvitt avser fridskrÀnkningsbrotten tillkÀnnages i handlingsplanen bl.a. regeringens avsikt att besluta om en utvÀrdering av tillÀmpningen av fridskrÀnkningsbestÀmmelserna för att kunna bedöma hur bestÀmmelserna tillÀmpats, om de fÄtt avsedd effekt samt för att kunna bedöma det eventuella behovet av förÀndring i lagstiftningen (skr. 2007/2008:39 s. 29 f.).

Bör straffskalan för fridskrÀnkningsbrotten Àndras?

Det har nu förflutit drygt tio Är sedan straffbestÀmmelsen om fridskrÀnkningsbrotten infördes och frÄgan Àr om den nuvarande straffskalan, som strÀcker sig frÄn fÀngelse sex mÄnader till fÀngelse sex Är, alltjÀmt kan sÀgas vara vÀl avvÀgd.

Grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning Àr allvarliga brott. Det Àr viktigt att detta kommer till uttryck i straffskalan för brotten. En höjning av straffminimum skulle utgöra en ytterligare markering av samhÀllets syn pÄ upprepade krÀnkningar mot nÀrstÄende sÄsom mycket allvarliga brott. En sÄdan skÀrpning skulle

130

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

ocksÄ kunna anses ligga i linje med en allmÀnt skÀrpt syn pÄ allvarliga vÄldsbrott. Samtidigt mÄste straffskalan för fridskrÀnkningsbrotten ge utrymme för nyanserade bedömningar av straffvÀrdet i varje enskilt fall med beaktande av de försvÄrande och förmildrande omstÀndigheter som kan finnas. UtgÄngspunkten för bedömningen bör vara de straffteoretiska principerna om proportion och ekvivalens; straffet ska Äterspegla brottets allvar, ett allvarligare brott ska bestraffas strÀngare Àn ett mindre allvarligt brott och lika allvarliga brott ska bestraffas lika strÀngt.

Som anförts ovan (avsnitt 5.4.4) föreslog KvinnovÄldskommissionen att straffminimum för fridskrÀnkningsbrotten skulle vara fÀngelse ett Är. Regeringen konstaterade dock att det föreslagna straffstadgandet kunde innefatta gÀrningar av mycket olika straffvÀrde och att straffskalan mÄste utformas pÄ ett sÄdant sÀtt att den medger en adekvat bedömning av straffvÀrdet. Det av kommissionen föreslagna minimistraffet om fÀngelse ett Är framstod enligt regeringen mot denna bakgrund som allt för högt (prop. 1997/98:55 s. 82). De argument som framfördes av regeringen i samband med införandet av fridskrÀnkningsbrotten gör sig enligt vÄr mening alltjÀmt gÀllande.

Även om ett fridskrĂ€nkningsbrott kan innefatta Ă€ven allvarligare gĂ€rningar, tar brottet i första hand sikte pĂ„ i och för sig straffbara men ofta var för sig relativt lindriga gĂ€rningar. Flera av de brottstyper som kan ingĂ„ i ett fridskrĂ€nkningsbrott har böter i straffskalan och Ă€r ocksĂ„ av sĂ„dant slag att normalpĂ„följden Ă€r böter eller ett kortare fĂ€ngelsestraff om brottet förekommer enskilt och ibland Ă€ven vid flerfaldig brottslighet av det aktuella slaget. VĂ„ra förslag som innebĂ€r att Ă€ven skadegörelsebrott och övertrĂ€delse av kontaktförbud ska kunna ingĂ„ i ett fridskrĂ€nkningsbrott, avser att ytterligare tillgodose syftet att inom ramen för den straffrĂ€ttsliga bedömningen kunna beakta den utsatta personens hela situation. Med undantag för grov skadegörelse Ă€r Ă€ven de brott som vi föreslĂ„r ska kunna ingĂ„ i ett fridskrĂ€nkningsbrott av sĂ„dant slag att pĂ„följden mĂ„nga gĂ„nger bestĂ€ms till böter om de förekommer enskilt. En höjning av straffminimum för fridskrĂ€nkningsbrotten, frĂ„n fĂ€ngelse sex mĂ„nader till ett Ă„r, skulle medföra en mycket stor skillnad i pĂ„följd beroende pĂ„ om gĂ€rningar kvalificeras som enskilda brott eller som fridskrĂ€nkningsbrott. Detta gĂ€ller frĂ€mst för brott med böter i straffskalan sĂ„som olaga hot och ofredande. I vissa fall skulle tröskeleffekten kunna medföra att pĂ„följden blir dagsböter eller ett kortare fĂ€ngelsestraff om gĂ€rningarna rubriceras som enskilda brott men

131

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

fÀngelse i ett Är om de rubriceras som fridskrÀnkningsbrott. En sÄdan ordning Àr svÄr att förena med de straffrÀttsliga principerna om proportion och ekvivalens.

Ett fridskrÀnkningsbrott kan se mycket olika ut och variera avsevÀrt i svÄrhetsgrad. SÄledes kan det röra sig om allt frÄn fall med nÄgra olaga hot, ringa misshandel eller ofredande under kortare tidsperioder till fall med systematiska, dagligen Äterkommande och allvarliga övergrepp som pÄgÄtt under flera Är. I fridskrÀnkningsbrottens konstruktion ligger enligt vÄr mening att det mÄste finnas ett mycket stort utrymme för att beakta de betydande variationerna i svÄrhetsgrad.

Vid praxisgenomgÄngen har utredningen konstaterat att det endast i liten utstrÀckning förekommer att ansvar för fridskrÀnkningsbrott döms ut avseende enbart gÀrningar med böter i straffskalan (se avsnitt 5.2.3). Det kan inte bortses frÄn att en höjning av straffminimum skulle kunna medföra en ÄterhÄllsamhet frÄn domstolar att bedöma gÀrningar som fridskrÀnkningsbrott nÀr det inte förekommer nÄgra mer allvarliga gÀrningar sÄsom misshandel av normalgraden. Som redogjorts för i kap. 4, avsnitt 4.8.2, Àr det de enskilda gÀrningarnas karaktÀr och allvar som Àr av betydelse för hur mÄnga gÀrningar som krÀvs för att krÀnkningen ska anses ha varit upprepad; ju allvarligare gÀrningarna Àr, desto fÀrre gÀrningar krÀvs för att krÀnkningen ska anses som upprepad (prop. 1997/98:55 s. 133). I enlighet med principerna om proportionalitet och ekvivalens skulle en straffrÀttslig reaktion motsvarande fÀngelse i ett Är kunna uppfattas som relativt sett alltför strÀng i de fall det inte förekommit mer allvarliga gÀrningar. En höjning av straffminimum skulle dÀrmed riskera att i viss mÄn motverka det ursprungliga syftet med införandet av fridskrÀnkningsbrotten, dvs. att Ästadkomma en generell uppgradering av straffvÀrdet för upprepade, var för sig relativt lindriga gÀrningar (se Àven StraffnivÄutredningen, SOU 2008:85 s. 295 f.).

Av den officiella kriminalstatistiken (kapitel 3) och den sĂ€rskilda praxisgenomgĂ„ngen (kapitel 4) framgĂ„r att domstolarna i majoriteten av fallen dömer till fĂ€ngelse för fridskrĂ€nkningsbrott. Redan det förhĂ„llandet att domstolarna vid pĂ„följdsvalet vanligen stannar för den svĂ„raste pĂ„följden vittnar om att domstolarna betraktar fridskrĂ€nkningsbrotten som allvarliga brott. SĂ„vitt gĂ€ller strafftiden kan dock noteras att det i huvudsak Ă€r den lĂ€gsta fjĂ€rdedelen av straffskalan som utnyttjas. Som framgĂ„tt av redogörelsen för Åklagarmyndighetens pĂ„följdsinventering (kap. 2, avsnitt 2.6.3) och kriminal-

132

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

statistiken (kap. 3, avsnitt 3.1.6) Àr huvuddelen av fÀngelsestraffen Àven betrÀffande t.ex. misshandel, grov misshandel, olaga hot, olaga hot, grovt brott, grov stöld, rÄn och grovt rÄn placerade i den nedersta fjÀrdedelen av straffskalan för respektive brott. Att majoriteten av fÀngelsestraffen ligger i den nedersta fjÀrdedelen av straffskalan Àr sÄledes inte unikt för fridskrÀnkningsbrotten och kan dÀrmed inte ensamt anses tala för en höjning av straffminimum.

Av praxisgenomgÄngen framgÄr emellertid ocksÄ att det lindrigaste fÀngelsestraffet om sex mÄnader kan rymma fridskrÀnkningsbrott av varierande svÄrhetsgrad. SÀrskilt för de fall dÀr krÀnkningarna innefattat mer allvarliga gÀrningar, sÄsom upprepade fall av misshandel av normalgraden, pÄgÄtt under en lÀngre tid eller annars framstÄr som mer klandervÀrda kan ett fÀngelsestraff om sex mÄnader framstÄ som ett alltför lindrigt straff vid jÀmförelse med andra brott med strÀngare straffskalor. Detta förhÄllande skulle tala för en höjning av straffminimum. I det sammanhanget bör dock sÀrskilt beaktas de lagÀndringar som syftar till en generell uppgradering av straffvÀrdet för allvarliga vÄldsbrott. Som redogjorts för ovan har bl.a. bestÀmmelsen i 29 kap. 1 § brottsbalken nyligen Àndrats. Vid bedömningen av straffvÀrdet ska enligt 29 kap. 1 § andra stycket brottsbalken numera sÀrskilt beaktas om gÀrningen inneburit ett allvarligt angrepp pÄ nÄgons liv eller hÀlsa eller trygghet till person. Med allvarliga angrepp avses enligt förarbetena att brottets straffvÀrde motsvarar fÀngelse i sex mÄnader eller mer. I förarbetena anges att det Àr upp till domstolen att i varje enskilt fall pröva om gÀrningen bestÄtt i eller innefattat sÄdant angrepp som avses i paragrafen. Som exempel pÄ sÄdana brott anges bl.a. grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning. Syftet med lagÀndringen Àr att straffvÀrdet för brott som utgör allvarliga angrepp mot nÄgons liv, hÀlsa eller trygghet ska anses vara högre Àn det straffvÀrde som skulle ha följt vid en bedömning enligt tidigare praxis. StraffvÀrdet för ett brott som tidigare lÄg pÄ straffminimum ska anses ligga över straffminimum eller den allra nedersta delen av straffskalan för det aktuella brottet. För brott som tidigare hade en straffvÀrdenivÄ en bit upp i straffskalan ska straffvÀrdet anses ligga pÄ ytterligare en högre nivÄ. Höjningen av straffvÀrdet bör vara större för brott av det förra slaget Àn för brott av det senare slaget (prop. 2009/10:147 s. 41).

Det Àr Ànnu för tidigt att bedöma vilka effekter den nÀmnda lagÀndringen har fÄtt för straffvÀrdebedömningen vid fridskrÀnkningsbrott. Det kan dock nÀmnas tvÄ hovrÀttsdomar rörande frids-

133

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

krÀnkningsbrott dÀr domstolarna vid straffmÀtningen sÀrskilt hÀnvisat till de nu nÀmnda lagÀndringarna, Svea hovrÀtts dom den 4 maj 2011 i mÄl B 2191-11 och HovrÀttens för VÀstra Sverige dom den 16 augusti 2011 i mÄl B 3211-11. I domen frÄn Svea hovrÀtt skÀrpte hovrÀtten straffet för tvÄ fall av misshandel och tvÄ fall av grov fridskrÀnkning frÄn fÀngelse ett Är och tre mÄnader till fÀngelse ett Är och sex mÄnader. En sannolik utveckling Àr att den skÀrpta synen pÄ allvarliga vÄldsbrott innebÀr att mÄnga fridskrÀnkningsbrott som enligt den tidigare lydelsen av 29 kap. 1 § brottsbalken ansÄgs ha ett straffvÀrde motsvarande minimistraffet, dvs. fÀngelse sex mÄnader, i stÀllet anses ligga pÄ en nÄgot högre nivÄ samt att det för brott med högre straffvÀrden sker en motsvarande höjning. StraffnivÄutredningen anförde att en höjning av genomsnittsstraffet för fridskrÀnkningsbrotten med ungefÀr tre mÄnader var ett rimligt antagande (SOU 2008:85 s. 364). Detta skulle innebÀra att genomsnittsstraffen för sÄvÀl grov fridskrÀnkning som grov kvinnofridskrÀnkning skulle hamna pÄ över ett Ärs fÀngelse. Det kan vidare tÀnkas att lagÀndringen medför att gÀrningar som tidigare inte ansetts nÄ upp till en sÄdan nivÄ att de sammantaget varit att bedöma som ett fridskrÀnkningsbrott nu kan komma att rubriceras som ett sÄdant brott. Som framgÄtt under den korta beskrivningen av pÄföljdsval och straffmÀtning ska domstolen rubricera brottet före straffvÀrdebedömningen. Högsta domstolen har i rÀttsfallet NJA 2011 s. 89 med anledning av den Àndrade lydelsen av 29 kap. 1 § brottsbalken anfört att avsikten med lagÀndringen fÄr antas ha varit att den inte enbart ska pÄverka straffvÀrdebedömningen inom givna straffskalor utan ocksÄ att Ästadkomma en förskjutning mellan de olika graderna av exempelvis misshandelsbrott, sÄ att nÄgot fler fall Àn tidigare kommer att bedömas som grova brott.12

Mot bakgrund av de skÀl som redovisats ovan bedömer vi att straffskalan för fridskrÀnkningsbrotten Àr vÀl avvÀgd. Det finns inte anledning att höja straffminimum eller att i övrigt göra nÄgon Àndring av straffskalan för dessa brott.

12 Se Àven Borgeke, Reimer, UlvÀng och WersÀll, StraffvÀrdebedömningen av allvarliga vÄldsbrott, SvJT s. 71-81.

134

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

5.5Preskription

Utredningens bedömning: En sÀrskild preskriptionsregel bör inte införas för fridskrÀnkningsbrotten.

5.5.1Sammanfattning

Grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning utgör allvarliga brott. Utredningen har funnit att det i och för sig kan anföras skÀl för att preskriptionstiden för de enskilda gÀrningar som kan ingÄ i ett fridskrÀnkningsbrott bör bestÀmmas med hÀnsyn till straffskalan för fridskrÀnkningsbrotten i stÀllet för straffskalan för de enskilda gÀrningarna var för sig. Det finns emellertid ocksÄ starka skÀl emot en sÄdan lösning. Utredningens slutsats Àr att det inte Àr ÀndamÄlsenligt eller lÀmpligt att den samlade bedömningen av flera gÀrningar ska pÄverka preskriptionstiden för varje enskild gÀrning.

5.5.2UtgÄngspunkter

Enligt direktiven ska utredningen undersöka hur reglerna om preskription har pÄverkat vilka brottstyper som ingÄtt vid utdömt ansvar för fridskrÀnkningsbrott. Den genomgÄng av praxis som utredningen har gjort ger inte stöd för att reglerna om preskription annat Àn i enstaka fall har pÄverkat vilka brottstyper som ingÄtt (se avsnitt 4.2.3). Det finns inte stöd för slutsatsen att det Àr vanligt förekommande att brott som ingÄr i Äklagarens gÀrningsbeskrivning för fridskrÀnkningsbrott bedöms vara preskriberade av domstolarna. GenomgÄngen av domar dÀr Ätal vÀckts för fridskrÀnkningsbrott ger inte heller belÀgg för att det finns tillÀmpningsproblem med avseende pÄ hur preskriptionsfrÄgor ska bedömas.

Mot bakgrund av praxisgenomgÄngen finns sÄledes inte skÀl att övervÀga hur frÄgor om preskription bör hanteras vid bedömning av fridskrÀnkningsbrott. Dock har frÄgan om vilken preskriptionsreglering som bör gÀlla för dessa brott aktualiserats i andra sammanhang. FrÄgan har bl.a. tagits upp i en riksdagsmotion.13 Det framstÄr som lÀmpligt att ocksÄ inom ramen för denna utredning ta upp frÄgan.

13 2009/10:Ju221.

135

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

5.5.3Preskription vid fridskrÀnkningsbrott

FridskrÀnkningsbrottens konstruktion innebÀr att olika i och för sig straffbara gÀrningar enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken tillsammans med de sÀrskilt kvalificerande rekvisiten i stÀllet rubriceras som grov fridskrÀnkning eller grov kvinnofridskrÀnkning enligt 4 kap. 4 a § brottsbalken. För fridskrÀnkningsbrott stadgas minimum sex mÄnaders och maximum sex Ärs fÀngelse. Straffskalan för fridskrÀnkningsbrotten Àr strÀngare Àn straffskalan för de brott som i normalfallet ingÄr i brotten; vid konkurrens mellan ett fridskrÀnkningsbrott och ett annat brott med strÀngare straffskala (t.ex. grov misshandel eller vÄldtÀkt) som i och för sig skulle kunna ingÄ i fridskrÀnkningsbrottet ska domstolen döma sÀrskilt för det senare brottet.

BetrÀffande preskription anges i förarbetena att den yttersta grÀnsen för preskription Àr preskriptionstiden för det nya brottet, vilken med hÀnsyn till bestÀmmelserna i 35 kap. 1 § brottsbalken Àr tio Är. FridskrÀnkningsbrotten Àr inte perdurerande och utgÄngspunkten för preskriptionstiden Àr enligt förarbetena de enskilda gÀrningarna (prop. 1997/98:55 s. 131). I förarbetena anges att de enskilda gÀrningarna torde preskriberas sÀrskilt för varje gÀrning som ingÄr i Äklagarens gÀrningsbeskrivning (prop. 1997/98:55 s. 131 f. Se Àven LagrÄdets yttrande s. 209). Med detta avses att det alltid Àr straffskalan för den enskilda gÀrningen som Àr av betydelse för preskriptionstiden. Det förhÄllandet att preskriptionstiden för fridskrÀnkningsbrottet Àr tio Är saknar sÄledes praktisk betydelse.

5.5.4AllmÀnt om preskription

Det finns inom straffrÀtten tvÄ typer av preskription, Ätalspreskription och pÄföljdspreskription. Med pÄföljdspreskription avses att utdömd pÄföljd bortfaller om straffet inte verkstÀllts sedan viss tid förflutit sedan domen vann laga kraft. BestÀmmelserna om Ätalspreskription innebÀr att pÄföljd inte fÄr Ädömas för ett brott om inte den misstÀnkte hÀktats eller erhÄllit del av Ätal för brottet inom vissa sÀrskilt angivna tidsramar som Àr beroende av vilket straff som kan följa pÄ gÀrningen (35 kap. 1 § brottsbalken). Med straff som kan följa pÄ gÀrningen avses det svÄraste straffet i brottets straffskala efter korrigering med de allmÀnna bestÀmmelser varigenom detta utvidgats eller inskrÀnkts. I normalfallet avgörs tiden för preskription av det svÄraste straffet som enligt brottets straffskala kan följa

136

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

pÄ brottet. Preskriptionstiden för t.ex. ofredande och ringa misshandel Àr tvÄ Är. Misshandel av normalgraden preskriberas efter fem Är.

Enligt huvudregeln löper preskriptionstiden frĂ„n den dag dĂ„ brottet begicks (35 kap. 4 § första stycket brottsbalken). Det finns dock undantag. För vissa sexualbrott mot omyndiga berĂ€knas preskriptionstiden frĂ„n den dag mĂ„lsĂ€ganden fyller, eller skulle ha fyllt, arton Ă„r. Samma sak gĂ€ller brott enligt 2 § lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor, om brottet begĂ„tts mot en person som inte fyllt arton Ă„r. Även för bokföringsbrott, som inte Ă€r ringa, gĂ€ller sĂ€rskilda bestĂ€mmelser om nĂ€r preskriptionstiden börjar löpa (35 kap. 4 § andra och tredje styckena brottsbalken). I 35 kap. 6 § brottsbalken finns regler om absolut preskriptionstid. HĂ€rmed avses tider som gĂ€ller oberoende av om nĂ„gon preskriptionshindrande Ă„tgĂ€rd (hĂ€ktning eller delgivning av Ă„tal) har kommit till stĂ„nd. PĂ„följd fĂ„r enligt reglerna om absolut preskriptionstid inte i nĂ„got fall dömas ut sedan en viss tid har förflutit frĂ„n den dag dĂ„ preskriptionstiden enligt 35 kap. 4 § brottsbalken börjar löpa. Av 35 kap. 2 § brottsbalken följer att vissa brott, bl.a. mord och drĂ„p, inte blir föremĂ„l för Ă„talspreskription, pĂ„följdspreskription eller absolut preskription.

Den sÀrskilda preskriptionsregeln för vissa sexualbrott mot barn

Innan utredningen gÄr in pÄ övervÀganden om sÀrskilda preskriptionsregler Àr motiverade för fridskrÀnkningsbrotten kan som jÀmförelse redovisas vilka övervÀganden som legat bakom de sÀrregleringar som redan finns i detta avseende.

Som angetts ovan görs i 35 kap. 4 § brottsbalken betrÀffande bl.a. vissa sexualbrott mot barn under arton Är avsteg frÄn huvudregeln att preskriptionstiden börjar löpa den dag brottet begicks. De huvudsakliga skÀlen för sÀrregleringen Àr att brottstypen Àr speciell frÄn utredningssynpunkt eftersom brottet i mÄnga fall upptÀcks förhÄllandevis lÄng tid efter att det begicks.

LagrÄdet var kritiskt till en sÀrreglering av preskriptionsreglerna för sexualbrott mot barn och anförde bl.a. följande (prop. 1994/95:2 s. 45 f.).

Det finns emellertid andra brott Àn sexualbrott som riktar sig mot barn och som i praktiken ofta inte blir kÀnda förrÀn barnet nÄtt en Älder dÄ det sjÀlvt kan göra en anmÀlan om brottet. Detta gÀller exempelvis

137

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

barnmisshandel. Som ett annat exempel kan nÀmnas en far eller en mor som förskingrar barnets förmögenhet. SkÀl av samma art som anförs i remissen till förmÄn för en förlÀngd preskriptionstid betrÀffande sexualbrott kan göras gÀllande ocksÄ betrÀffande brott som riktar sig mot barn och för övrigt ocksÄ betrÀffande andra brott som riktar sig mot nÄgon som visserligen inte Àr nÄgot barn men som under en övergÄngstid, t.ex. pÄ grund av sjukdom, Àr ur stÄnd att sjÀlv tillvarata sina intressen.

I sjÀlva verket Àr det en farlig vÀg som betrÀds om man luckrar upp principen om att brott med samma straffvÀrde ska ha samma preskriptionstid. Genom förslaget Àr det en risk att helheten gÄr förlorad genom att olika sÀrintressen krÀver förlÀngda preskriptionstider för brott av vitt skilda slag. Som ett exempel kan nÀmnas miljöbrotten dÀr mÄnga hÀvdar att det Àr otillfredsstÀllande att nÀr effekterna av ett miljöbrott först blir synliga, Ätalspreskription ofta redan intrÀtt.

Regeringen anförde att den delade den grundlĂ€ggande uppfattningen att det var olyckligt att brott med likartat straffvĂ€rde har olika preskriptionstider. Vidare hĂ€nvisades till att avsteg frĂ„n de generella reglerna för berĂ€knande av preskriptionstid redan gjorts för bokföringsbrott och skattebrott (se 35 kap. 4 § tredje stycket brottsbalken och 14 § skattebrottslagen [1971:69]) samt att den föreslagna regeln inte innebar nĂ„got principiellt nytt. Som skĂ€l för en sĂ€rreglering av preskriptionsreglerna betrĂ€ffande vissa sexualbrott mot barn anfördes huvudsakligen följande. Sexualbrott mot barn intar en sĂ€rstĂ€llning. De ger ofta inga skador, varför det kan sĂ€gas ligga i dessa brotts natur att de inte upptĂ€cks förrĂ€n lĂ„ng tid har förflutit. Skadorna ligger i stĂ€llet regelmĂ€ssigt pĂ„ ett psykiskt plan. Dessa skador Ă€r Ă„ andra sidan desto svĂ„rare och i mĂ„nga fall livsvariga. Om bevislĂ€get Ă€r sĂ„dant att den som gjort sig skyldig till övergreppen kan överbevisas hĂ€rom, vore det stötande om preskriptionsreglerna skulle lĂ€gga hinder i vĂ€gen mot en lagföring. Den som utsatts för övergrepp som barn skulle ocksĂ„ kunna fĂ„ upprĂ€ttelse Ă€ven dĂ„ lĂ„ng tid förflutit frĂ„n hĂ€ndelsen. Möjligheterna för den utsatta att erhĂ„lla skadestĂ„nd skulle Ă€ven öka. Sammanfattningsvis anges i förarbetena att det pĂ„ goda grunder kan hĂ€vdas att de rĂ€ttspolitiska argumenten som uppbĂ€r preskriptionsinstitutet – att straffansvaret uttunnas med tiden och att gĂ€rningsmannen efter viss tid bör vara fredad mot ingripanden – vĂ€ger lĂ€tt mot intresset av att krĂ€nkningar av detta slag beivras (prop. 1994/95:2 s. 26). Det ansĂ„gs alltsĂ„ finnas starka skĂ€l för en sĂ€rbehandling i preskriptionshĂ€nseende av de ifrĂ„gavarande brotten.

Den sÀrskilda preskriptionsregeln i 35 kap. 4 § andra stycket brottsbalken betrÀffande vissa sexualbrott mot barn fick sin nuvarande lydelse Är 2005. BestÀmmelsen Àndrades dÄ sÄ att preskriptions-

138

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

tiden kom att rĂ€knas frĂ„n det att barnet fyllt arton Ă„r i stĂ€llet för femton Ă„r, som gĂ€llde tidigare. Vidare gjordes vissa Ă€ndringar av vilka brott som skulle omfattas av den sĂ€rskilda preskriptionsregeln. Vid bedömningen av vilka brott som skulle ingĂ„ i brottskatalogen anges att en förlĂ€ngning av preskriptionstiden alltjĂ€mt bara Ă€r motiverad nĂ€r det rör sig om allvarliga krĂ€nkningar. Med hĂ€nsyn till de rĂ€ttspolitiska skĂ€l som bĂ€r upp reglerna om preskription ansĂ„gs det inte kunna komma i frĂ„ga att göra de sĂ€rskilda bestĂ€mmelserna tillĂ€mpliga pĂ„ alla sexualbrott mot barn oavsett brottets allvar. Även om det ocksĂ„ vid brott sĂ„som sexuellt ofredande kan vara svĂ„rt för ett barn att berĂ€tta vad det har varit med om före det att barnet kommit upp i de övre tonĂ„ren ansĂ„g inte regeringen att det var motiverat att göra de sĂ€rskilda preskriptionsbestĂ€mmelserna tillĂ€mpliga pĂ„ brott dĂ€r minimistraffet Ă€r dagsböter (prop. 2004/05:45 s. 123 se Ă€ven prop. 1994/95:2 s. 28).

5.5.5Bör det införas en sÀrskild preskriptionsregel för fridskrÀnkningsbrotten?

För att kunna ta stÀllning till om sÀrskilda preskriptionsregler bör gÀlla för gÀrningar som ingÄr i fridskrÀnkningsbrotten mÄste skÀlen bakom preskriptionsinstitutet beaktas. Först om skÀlen för en förlÀngning av preskriptionstiderna vÀger tyngre Àn motiven bakom reglerna om preskription bör en sÀrreglering övervÀgas.

Som LagrÄdet angav i sitt yttrande över det ursprungliga förslaget till sÀrskilda preskriptionsregler för sexualbrott mot barn gör sig skÀlen för en förlÀngning av preskriptionstiden ocksÄ gÀllande vid andra brott mot barn, t.ex. barnmisshandel. SÀrskilt för yngre men Àven för Àldre barn kan det vara svÄrt att berÀtta om övergrepp och krÀnkningar. Detta gÀller sÀrskilt nÀr krÀnkningarna begÄtts av en nÀrstÄende som barnet kÀnner lojalitet med, t.ex. barnets förÀlder eller förÀldrar. Det torde inte vara ovanligt att krÀnkningar av det slag som förekommer vid grov fridskrÀnkning uppdagas först sedan lÄng tid har förflutit frÄn de första gÀrningarna. Med hÀnsyn till den normaliseringsprocess som offret ofta utsÀtts för vid fridskrÀnkningsbrott gÀller det sagda ocksÄ betrÀffande vuxna individer som utsÀtts för vÄld av en nÀrstÄende sÄsom make/maka, sambo, partner etc. Varje enskilt fall Àr givetvis unikt men det kan ÀndÄ sÀgas att det karakteristiska för fridskrÀnkningsbrotten Àr att gÀrningsmannen under en period successivt bryter ner brottsoffret. Den som utsÀtts

139

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85

för brottet kÀnner mÄnga gÄnger ocksÄ lojalitet med gÀrningsmannen. Vidare torde, i de fall det förekommit allvarligare övergrepp, krÀnkningarna mÄnga gÄnger till en början ha varit mindre allvarliga för att sedan successivt trappas upp och bli mer allvarliga (SOU 1995:60 s. 102 f. och 300 ff.).

Vid fridskrÀnkningsbrott Àr det sÄlunda inte ovanligt att gÀrningar som Àgt rum lÀngre tillbaka i tiden uppdagas först efter det att gÀrningsmannen utsatt mÄlsÀganden för en mer allvarlig gÀrning dÀr t.ex. skadorna Àr allvarliga eller hÀndelsen föranleder ett polisingripande. Den som under en period utsatts för systematiska krÀnkningar kan ocksÄ kÀnna maktlöshet över sin situation och sjÀlvkÀnslan kan vara sÄ skadad att man inte vill eller orkar berÀtta för nÄgon om övergreppen. Dessa omstÀndigheter Àr sÄdana som typiskt sett bidrar till att den utsatta i det lÀngsta avhÄller sig frÄn att berÀtta för nÄgon om övergreppen eller att polisanmÀla gÀrningsmannen (a. bet. a. st.).

I fall dÀr perioden för de gÀrningar som kan bedömas som ett fridskrÀnkningsbrott strÀcker sig över flera Är kan de gÀllande preskriptionsreglerna innebÀra att gÀrningsmannen inte kan dömas för mindre allvarliga gÀrningar, sÄsom ringa misshandel och ofredande, eftersom de brotten Àr preskriberade. FrÄgan Àr dÄ om det finns tillrÀckligt starka skÀl för en sÀrskild preskriptionsregel för gÀrningar som ingÄr i ett fridskrÀnkningsbrott.

Åtalspreskription motiveras av sĂ„vĂ€l allmĂ€npreventiva som humanitĂ€ra skĂ€l. Ur allmĂ€npreventiv synpunkt framstĂ„r det inte som lika angelĂ€get att gamla brott blir bestraffade som att sĂ„ sker med brott som Ă€r aktuella i mĂ€nniskors medvetande. För preskription kan ocksĂ„ anföras humanitĂ€ra aspekter som att den som efter ett brott varit laglydig under en lĂ€ngre tid ska kĂ€nna sig trygg och inte behöva riskera att den existens han har byggt upp Ă„t sig gĂ„r till spillo pĂ„ grund av brottet. Det sistnĂ€mnda gör sig ocksĂ„ gĂ€llande till stöd för bestĂ€mmelserna om pĂ„följdspreskription (Berg m.fl., Brottsbalken. En kommentar, del III s. 35:1 f.).

Att skÀlen för preskription blir mindre starka ju allvarligare brott det Àr frÄga om Àr naturligt. Det Àr ocksÄ dÀrför som det föreskrivs olika preskriptionstider alltefter brottets svÄrhet. UtgÄngspunkten för preskription Àr att brott med likartat straffvÀrde ska ha samma preskriptionstid.

Det som frÀmst talar emot en sÀrskild preskriptionsregel för fridskrÀnkningsbrotten Àr den lagtekniska konstruktionen av dessa brott. FridskrÀnkningsbrott utgörs alltid av flera enskilda gÀrningar som sedda i sitt sammanhang kvalificeras som fridskrÀnkningsbrott. HÀr-

140

SOU 2011:85 ÖvervĂ€ganden och förslag

vid mÄste betonas att kvalificeringen av gÀrningarna som fridskrÀnkningsbrott inte krÀver nÄgra tillkommande omstÀndigheter utöver de enskilda gÀrningarna; det Àr de enskilda gÀrningarna som ligger till grund för bedömningen av om dessa utgjort led i en upprepad krÀnkning och varit Àgnade att allvarligt skada mÄlsÀgandens sjÀlvkÀnsla. Den praxisgenomgÄng som utredningen genomfört visar ocksÄ att domstolarna i de allra flesta fall tillÀmpar straffbestÀmmelserna om fridskrÀnkningsbrott pÄ detta sÀtt, dvs. att det inte krÀvs nÄgot agerande frÄn gÀrningsmannen utöver de enskilda gÀrningarna för att brottsligheten ska anses utgöra fridskrÀnkningsbrott. Den straffrÀttsliga regleringen av preskription utgÄr, sÄvida det inte Àr frÄga om perdurerande brott, frÄn att enskilda gÀrningar preskriberas vid en viss tidpunkt. Det Àr viktigt att preskriptionsfrÄgor regleras enhetligt. Eftersom fridskrÀnkningsbrotten inte Àr perdurerande brott mÄste dÀrför utgÄngspunkten vara att preskriptionstiden ska rÀknas för varje enskild gÀrning. Om preskriptionstiden för de enskilda gÀrningar som kan ingÄ i ett fridskrÀnkningsbrott skulle berÀknas med utgÄngspunkt frÄn straffskalan för fridskrÀnkningsbrottet, skulle det innebÀra att bedömningen av nÀr varje enskild gÀrning preskriberas blir beroende av hur gÀrningen rubriceras med hÀnsyn till andra gÀrningar, som kanske intrÀffat lÄngt senare. En sÄdan reglering skulle innebÀra ett stort avsteg frÄn vad som annars gÀller för preskription. Det Àr varken ÀndamÄlsenligt eller lÀmpligt att den samlade bedömningen av flera enskilda gÀrningar ska pÄverka preskriptionstiden för varje enskild gÀrning.

Av betydelse Àr vidare att det liksom för sexualbrotten mot barn endast bör komma i frÄga att förlÀnga preskriptionstiden för de allvarligaste gÀrningarna. Vid fridskrÀnkningsbrott innebÀr konkurrensreglerna att domstolen vid konkurrens mellan fridskrÀnkningsbrottet och ett brott med strÀngare straffskala ska döma sÀrskilt för det senare brottet. Som framgÄr nedan stadgas dagsböter som minimistraff för mÄnga av de brott som frÄgor om preskription vanligen aktualiseras för. Utredningen finner inte skÀl att göra en annan bedömning Àn den som gjordes vid införandet av sÀrregler för preskription betrÀffande sexualbrott mot barn, nÀmligen att det inte Àr motiverat att övervÀga en förlÀngning av preskriptionstiden för brott dÀr minimistraffet Àr dagsböter.

141

ÖvervĂ€ganden och förslag SOU 2011:85
     
     

*I denna tabell redovisas endast brott som vanligtvis ingÄr i ett fridskrÀnkningsbrott och endast brott med lindrigare straffskala Àn den som stadgas för fridskrÀnkningsbrotten.

I detta sammanhang bör ocksÄ omnÀmnas det nya brottet olaga förföljelse i 4 kap. 4 b § brottsbalken. Brottet olaga förföljelse har konstruerats med fridskrÀnkningsbrotten som förebild, dvs. med enskilda i och för sig straffbara gÀrningar som tillsammans med ett sÀrskilt kvalificerande rekvisit ska bedömas som olaga förföljelse. I preskriptionsfrÄgan anges att det, liksom vid fridskrÀnkningsbrotten, bör vara de enskilda brottens preskriptionstid som Àr avgörande för om de kan beaktas nÀr domstolen ska döma för det sÀrskilda brottet (prop. 2010/11:45 s. 74). Det Àr angelÀget att samma preskriptionsreglering gÀller för fridskrÀnkningsbrotten och för brottet olaga förföljelse.

Mot bakgrund av det anförda bedömer utredningen att det inte bör införas en sÀrskild preskriptionsreglering för fridskrÀnkningsbrotten.

142

II

EgenmÀktighet med barn

6 EgenmÀktighet med barn

6.1Inledning

I 7 kap. 4 § brottsbalken regleras straffansvar för egenmĂ€ktighet med barn. Straffansvaret ser olika ut beroende av om gĂ€rningsmannen har del i vĂ„rdnaden om barnet eller inte. Den som, utan att sjĂ€lv ha del i vĂ„rdnaden, obehörigen skiljer ett barn frĂ„n dess vĂ„rdnadshavare kan dömas för egenmĂ€ktighet med barn sĂ„vida gĂ€rningen inte utgör brott mot frihet (7 kap. 4 § första stycket första meningen brottsbalken). Medan uttrycket obehörigen skiljer omfattar sĂ„vĂ€l bortföranden som kvarhĂ„llanden Ă€r ansvaret för den som har del i vĂ„rdnaden om barnet begrĂ€nsat till olovliga bortföranden (se rĂ€ttsfallen NJA 2006 s. 708, NJA 2007 s. 326 och RH 1999:68). An- svar för egenmĂ€ktighet med barn kan sĂ„ledes komma i frĂ„ga om den som gemensamt med nĂ„gon annan har vĂ„rdnaden om ett barn under femton Ă„r utan beaktansvĂ€rt skĂ€l egenmĂ€ktigt bortför barnet (7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken). Om sjĂ€lva bortförandet inte skett olovligen Ă€r det alltsĂ„ inte straffbart som egenmĂ€ktighet med barn att en av barnets vĂ„rdnadshavare olovligen hĂ„ller kvar barnet hos sig. Även vid gemensam vĂ„rdnad gĂ€ller att ansvar för egenmĂ€ktighet med barn Ă€r subsidiĂ€rt i förhĂ„llande till brott mot frihet.

RiksĂ„klagaren och Åklagarmyndigheten har i skrivelser till Justitiedepartementet ifrĂ„gasatt om brottet egenmĂ€ktighet med barn, i situationer dĂ„ vĂ„rdnaden Ă€r gemensam, bör ha en sĂ„dan begrĂ€nsad rĂ€ckvidd som anges i nĂ€mnda rĂ€ttsfall och begĂ€rt en översyn (Ju 1999/2512 och Ju 2007/5528).

Enligt utredningens direktiv ska utredningen övervÀga om straffansvaret för egenmÀktighet med barn vid gemensam vÄrdnad i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken Àr lÀmpligt utformat. Om straffansvaret bör Àndras ska författningsförslag lÀmnas.

143

EgenmÀktighet med barn SOU 2011:85

6.2Sammanfattning

I kapitlet redovisas utredningens övervÀganden betrÀffande frÄgan om straffansvaret för egenmÀktighet med barn Àr lÀmpligt utformat vid gemensam vÄrdnad (7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken). Utredningen bedömer att bestÀmmelsen bör Àndras och föreslÄr att straff ska kunna intrÀda om en av barnets vÄrdnadshavare utan beaktansvÀrt skÀl egenmÀktigt skiljer barnet frÄn den andra vÄrdnadshavaren. Det innebÀr att straffansvaret vid gemensam vÄrdnad Àven kommer att omfatta olovliga kvarhÄllanden.

6.3GÀllande rÀtt

6.3.1EgenmÀktighet med barn

Den som obehörigen skiljer ett barn under femton Är frÄn nÄgon som har vÄrdnaden om barnet döms enligt 7 kap. 4 § brottsbalken för egenmÀktighet med barn till böter eller fÀngelse i högst ett Är, om gÀrningen inte utgör brott mot frihet (första stycket första meningen). Detsamma gÀller, om den som gemensamt med nÄgon annan har vÄrdnaden om ett barn under femton Är utan beaktansvÀrt skÀl egenmÀktigt bortför barnet eller om den som ska ha vÄrdnaden obehörigen bemÀktigar sig barnet och dÀrigenom sjÀlv tar sig rÀtt (första stycket andra meningen). Till ansvar för egenmÀktighet med barn döms ocksÄ den som obehörigen skiljer ett barn under femton Är frÄn nÄgon som vÄrdar barnet med stöd av lagen (1990:52) med sÀrskilda bestÀmmelser om vÄrd av unga, om gÀrningen inte utgör brott mot frihet eller frÀmjande av flykt (andra stycket). För grova brott stadgas fÀngelse lÀgst sex mÄnader och högst fyra Är (tredje stycket).

Som anförts ovan kan ansvar för egenmÀktighet med barn, för den som inte Àr vÄrdnadshavare, intrÀda om personen obehörigen skiljer barnet frÄn dess vÄrdnadshavare. Att obehörigen skilja ett barn frÄn dess vÄrdnadshavare i den mening som avses i straffbestÀmmelsen om egenmÀktighet med barn kan ske inte endast genom att barnet förs bort utan ocksÄ genom att nÄgon undanhÄller barnet (NJA 1992 s. 566). Ansvar för egenmÀktighet med barn för den som gemensamt med nÄgon annan har vÄrdnaden om ett barn under femton Är kan emellertid enligt paragrafens ordalydelse enbart komma ifrÄga om personen utan beaktansvÀrt skÀl egenmÀktigt bortför barnet.

144

SOU 2011:85 EgenmÀktighet med barn

6.3.2Tolkningen av rekvisitet ”egenmĂ€ktigt bortför”

FrÄgan om en vÄrdnadshavare som inte lÀmnar över ett barn till den andra vÄrdnadshavaren kan anses ha egenmÀktigt bortfört barnet enligt 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken har prövats i bl.a. RH 1999:68, NJA 2006 s. 708 och NJA 2007 s. 326.

RH 1999:68

Svea hovrÀtt tolkade i RH 1999:68 bestÀmmelsen i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken sÄ att den straffbelÀgger endast det förhÄllandet att en förÀlder (eller annan) som har del i vÄrdnaden egenmÀktigt rent faktiskt medverkar till att föra bort barnet, dÀremot inte att förÀldern (eller motsvarande) senare hindrar barnet frÄn att Äterförenas med den andra vÄrdnadshavaren. Att vid gemensam vÄrdnad, mot den andra vÄrdnadshavarens vilja, hÄlla kvar ett barn pÄ en plats dit barnet rest med bÄda vÄrdnadshavarnas samtycke, ansÄgs inte vara att bedöma som ett sÄdant bortförande som Àr straffbelagt i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken.

NJA 2006 s. 708

I NJA 2006 s. 708 tog Högsta domstolen stĂ€llning till frĂ„gan om uttrycket ”egenmĂ€ktigt bortför” i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken omfattar att en vĂ„rdnadshavare mot den andra vĂ„rdnadshavarens vilja hĂ„ller barnet kvar pĂ„ en plats dit barnet ursprungligen förts i samförstĂ„nd mellan vĂ„rdnadshavarna.

I fallet hade den ena vÄrdnadshavaren (fadern) med den andra vÄrdnadshavarens (moderns) samtycke tagit med sig tvÄ av de gemensamma barnen utomlands. Modern uppgav att hon och barnens far hade kommit överens om att han skulle ta med sig barnen för att hÀlsa pÄ slÀktingar, men att hon aldrig hade samtyckt till att barnen reste med fadern om hon hade kÀnt till dennes avsikt att inte Äterföra barnen till Sverige. (Av domen framgÄr att det ena barnet ÄtervÀnt till Sverige efter fyra Är och att det andra barnet vid tingsrÀttens prövning alltjÀmt inte hade Äterförts till Sverige.)

Högsta domstolen förklarade att uttrycket ”egenmĂ€ktigt bortför barnet” i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken inte kan omfatta att en vĂ„rdnadshavare mot den andra vĂ„rdnads-

145

EgenmÀktighet med barn SOU 2011:85

havarens vilja hÄller kvar barnet pÄ en plats dit barnet ursprungligen förts i samförstÄnd mellan vÄrdnadshavarna. Bedömningen grundades pÄ att det inte fanns nÄgot i förarbetena till straffbestÀmmelsen som gav egentligt uttryck för en annan tolkning och att det mot den bakgrunden med hÀnsyn till lagrummets avfattning och legalitetsprincipen (1 kap. 1 § brottsbalken och artikel 7 i Europakonventionen om skydd för de mÀnskliga rÀttigheterna och de grundlÀggande friheterna) var otillÄtet att utstrÀcka straffbarheten hÀrutöver.

NJA 2007 s. 326

I NJA 2007 s. 326 hade den ena vĂ„rdnadshavaren utan den andra vĂ„rdnadshavarens samtycke eller vetskap, under en umgĂ€ngesperiod, fört barnet till en plats utomlands dĂ€r det sedan hölls kvar Ă€ven efter umgĂ€ngesperiodens slut. NĂ„got annat var inte pĂ„stĂ„tt Ă€n att avsikten vid bortförandet var att Ă„terlĂ€mna barnet nĂ€r umgĂ€ngesperioden var slut. Högsta domstolen hĂ€nvisade till 2006 Ă„rs fall och anförde att vĂ„rdnadshavarens Ă„tgĂ€rd – att ta med sig barnet utomlands – inte var att hĂ€nföra till ett sĂ„dant egenmĂ€ktigt bortförande som omfattas av bestĂ€mmelsen i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken.

6.3.3Bakgrunden till bestÀmmelsen om egenmÀktighet med barn vid gemensam vÄrdnad

Enligt det ursprungliga lagförslaget var bestÀmmelsen om egenmÀktighet med barn inte tillÀmplig pÄ den som sjÀlv hade del i vÄrdnaden om barnet (prop. 1962:10 s. B 103 ff.). LagrÄdet ansÄg dock att det i bestÀmmelsen om egenmÀktighet med barn Àven borde finnas en föreskrift om att det skulle vara straffbart om en make utan skÀlig anledning egenmÀktigt bortförde barn under 15 Är som stod under bÄda makarnas vÄrdnad. LagrÄdet anförde i den delen följande.

Enligt departementsförslaget skall straff icke intrÀda, om den som sjÀlv har del i vÄrdnaden bortför eller undanhÄller barnet. Denna undantagsregel synes föra för lÄngt. Visserligen kan ena maken emellanÄt ha anledning att taga makarnas barn med sig för att skydda dem mot övergrepp eller bespara dem skadliga intryck; motivet har Àven hÀr betydelse och straff bör icke intrÀda, om skÀlig anledning fanns för ÄtgÀrden. DÀrvid bör tydligen bedömningen ske efter situationen sÄdan den tedde

146

SOU 2011:85 EgenmÀktighet med barn

sig för maken i frĂ„ga. Det kan emellertid Ă€ven intrĂ€ffa, att ena maken vid en Ă€ktenskaplig kris egenmĂ€ktigt och utan rimlig anledning tar ett makarnas barn med sig, kanske utomlands, och att det dĂ€refter blir förenat med stora svĂ„righeter att Ă„terföra barnet, Ă€ven om det Ă€r uppenbart att den hĂ€r i riket kvarvarande maken bör ha vĂ„rdnaden. Dylika förfaranden kunna i hög grad inverka pĂ„ barnets psykiska hĂ€lsa. Även om det sĂ„ lĂ„ngt möjligt bör undvikas att inskrida med straff mot en make som i upprört tillstĂ„nd reser sin vĂ€g med makarnas barn, bör en sĂ„dan egenmĂ€ktighet kunna i flagranta fall beivras.

Det slutliga förslaget omformulerades i huvudsaklig överensstÀmmelse med LagrÄdets förslag (prop. 1962:10 s. B 103 ff. och B 419 ff. samt C 196).

6.3.4Regler om vÄrdnad, boende och umgÀnge

NÀr bestÀmmelsen om egenmÀktighet med barn kom till kunde inte andra Àn gifta förÀldrar ha gemensam vÄrdnad om barn. Genom den reform av vÄrdnadsreglerna som skedde Är 1976 kunde den gemensamma vÄrdnaden bestÄ Àven efter en Àktenskapsskillnad. FörutsÀttningarna för detta var dÄ att förÀldrarna var överens om att vÄrdnaden skulle vara gemensam och att domstol förordnade om gemensam vÄrdnad. Efter Är 1976 kunde Àven förÀldrar som inte varit gifta med varandra anförtros gemensam vÄrdnad efter begÀran hos domstol. Domstolen kunde emellertid i frÄga om bÄde skilda och ogifta förÀldrar vÀgra att förordna om gemensam vÄrdnad om ett sÄdant förordnade skulle vara uppenbart stridande mot barnets bÀsta (prop. 1975/76:170 s. 181).

Genom 1998 Ă„rs vĂ„rdnadsreform blev det möjligt att förordna om gemensam vĂ„rdnad Ă€ven om en av förĂ€ldrarna motsatte sig detta. En förutsĂ€ttning var dock – liksom enligt gĂ€llande rĂ€tt – att gemensam vĂ„rdnad var förenligt med barnets bĂ€sta (6 kap. 5 § förĂ€ldrabalken). SĂ„som ocksĂ„ Ă€r fallet enligt gĂ€llande rĂ€tt gĂ€llde vidare att domstolen inte fick förordna om gemensam vĂ„rdnad om bĂ„da förĂ€ldrarna motsatte sig det. Enligt Högsta domstolen innebar 1998 Ă„rs vĂ„rdnadsreform att vĂ„rdnaden, förutom nĂ€r bĂ„da förĂ€ldrarna motsatte sig gemensam vĂ„rdnad, skulle anförtros en av förĂ€ldrarna ensam endast nĂ€r det framkom sĂ€rskilda omstĂ€ndigheter som talade emot gemensam vĂ„rdnad (se NJA 1999 s. 451). SĂ„dana omstĂ€ndigheter kunde vara att en av förĂ€ldrarna var olĂ€mplig som vĂ„rdnadshavare eller att det fanns en konflikt mellan förĂ€ldrarna som var sĂ„

147

EgenmÀktighet med barn SOU 2011:85

svÄr och djup att det var omöjligt för dem att samarbeta i frÄgor som rörde barnet (se NJA 2000 s. 345).

Efter en lagÀndring Är 2006 anges uttryckligen i lagtexten att domstolen vid bedömningen av om vÄrdnaden ska vara gemensam eller anförtros en av förÀldrarna ska fÀsta avseende sÀrskilt vid förÀldrarnas förmÄga att samarbeta i frÄgor som rör barnet (6 kap. 5 § andra stycket förÀldrabalken). Genom bestÀmmelsen betonas betydelsen av förÀldrarnas samarbetsförmÄga vid gemensam vÄrdnad och att det inte fÄr mer eller mindre schablonmÀssigt beslutas om gemensam vÄrdnad mot en förÀlders vilja. I propositionen anges att barnets bÀsta i varje enskilt fall bör bestÀmmas utifrÄn en bedömning av de individuella förhÄllandena, och att nÄgon presumtion för eller emot gemensam vÄrdnad inte bör gÀlla (prop. 2005/06:99 s. 49 ff.). Av- görande för vÄrdnadsfrÄgan Àr alltid barnets bÀsta. Att en förÀlder som Àr olÀmplig som vÄrdnadshavare inte ska ha del av vÄrdnaden framgÄr av 6 kap. 7 § förÀldrabalken.

Om förĂ€ldrarna Ă€r gifta stĂ„r barn frĂ„n födseln under vĂ„rdnad av dem gemensamt, och i annat fall Ă€r modern ensam vĂ„rdnadshavare. FörĂ€ldrar som inte tidigare varit gifta kan erhĂ„lla gemensam vĂ„rdnad om barnet om de senare ingĂ„r Ă€ktenskap, om rĂ€tten inte dessförinnan anförtrott vĂ„rdnaden Ă„t en eller tvĂ„ sĂ€rskilt förordnade vĂ„rdnadshavare (6 kap. 3 § förĂ€ldrabalken). Även utan att ingĂ„ Ă€ktenskap kan förĂ€ldrar anförtros gemensam vĂ„rdnad efter talan vid domstol (6 kap. 4 § första stycket förĂ€ldrabalken). Om barnet Ă€r folkbokfört hĂ€r i landet kan förĂ€ldrarna ocksĂ„ fĂ„ gemensam vĂ„rdnad genom registrering hos Skatteverket efter anmĂ€lan av dem bĂ„da till socialnĂ€mnden eller Skatteverket (6 kap. 4 § andra stycket förĂ€ldrabalken).

FörĂ€ldrar som inte lever tillsammans kan sjĂ€lva komma överens om barns boende och umgĂ€nge. Liksom vĂ„rdnadsfrĂ„gor kan boende- och umgĂ€ngesfrĂ„gor prövas av domstol. Barnets bĂ€sta Ă€r avgörande för bedömningen av umgĂ€nges- och boendefrĂ„gor (6 kap. 2 a § förĂ€ldrabalken). BestĂ€mmelser om barns boende finns i 6 kap. 14 a § förĂ€ldrabalken. StĂ„r barnet under vĂ„rdnad av bĂ„da förĂ€ldrarna, fĂ„r rĂ€tten pĂ„ talan av en av dem eller bĂ„da besluta vem av förĂ€ldrarna barnet ska bo tillsammans med. FörĂ€ldrarna kan ocksĂ„ enligt samma lagrum avtala om barnets boende. Avtalet ska gĂ€lla, om det Ă€r skriftligt och socialnĂ€mnden godkĂ€nner det. Att barn har rĂ€tt till umgĂ€nge med den förĂ€lder som det inte bor tillsammans med anges i 6 kap. 15 § förĂ€ldrabalken. PĂ„ talan av en förĂ€lder som vill umgĂ„s med sitt barn fĂ„r rĂ€tten enligt 6 kap. 15 a § förĂ€ldrabalken besluta om umgĂ€nge mellan barnet och den förĂ€ldern. Även socialnĂ€mnden

148

SOU 2011:85 EgenmÀktighet med barn

kan föra talan om umgÀnge. Om barnet stÄr under vÄrdnad av bÄda förÀldrarna eller en av dem, fÄr de avtala om barnets umgÀnge med en förÀlder som barnet inte bor tillsammans med. Avtalet ska gÀlla, om det Àr skriftligt och socialnÀmnden godkÀnner det.

6.4ÖvervĂ€ganden och förslag gĂ€llande egenmĂ€ktighet med barn vid gemensam vĂ„rdnad

Utredningens förslag: BestÀmmelsen i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken Àndras sÄ att den omfattar situationer nÀr en av barnets vÄrdnadshavare utan beaktansvÀrt skÀl egenmÀktigt skiljer barnet frÄn den andra vÄrdnadshavaren. Det innebÀr att straffansvaret vid gemensam vÄrdnad Àven omfattar olovliga kvarhÄllanden.

Vid tillkomsten av bestÀmmelsen om egenmÀktighet med barn vid gemensam vÄrdnad var utgÄngspunkten att enbart förÀldrar i bestÄende Àktenskap kunde ha gemensam vÄrdnad om ett barn. Under sÄdana förhÄllanden kan det antas ha varit ovanligt att en av barnets vÄrdnadshavare vidtog ÄtgÀrder som gjorde intrÄng i den andra vÄrdnadshavarens rÀtt. Efter LagrÄdets inrÄdan kom bestÀmmelsen i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken ocksÄ att utformas för att tillgodose behovet av kriminalisering av egenmÀktighet med barn vid gemensam vÄrdnad i de undantagsfall en av makarna utan rimlig anledning förde bort barnet frÄn den andra maken.

De nu gÀllande bestÀmmelserna om gemensam vÄrdnad skiljer sig avsevÀrt frÄn vad som gÀllde nÀr bestÀmmelsen om egenmÀktighet med barn vid gemensam vÄrdnad tillkom. Som anförts ovan kan gemensam vÄrdnad numera Àven tillkomma ogifta förÀldrar. Gemensam vÄrdnad kan Àven beslutas mot den ena förÀlderns vilja.

Enligt statistik frÄn Brottsförebyggande rÄdet har antalet anmÀlningar avseende egenmÀktighet med barn mellan Ären 2000 och 2010 ökat frÄn 812 till 1 718. Av figur 13 nedan framgÄr ocksÄ att anmÀlningarna i princip ökat konstant sedan 1975.

149

EgenmÀktighet med barn SOU 2011:85
2000              
1800              
1600         AnmÀlda brott  
1400              
1200              
1000              
800              
600              
400              
200              
0              
1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010
KÀlla: BrÄ              

Med lagföring avses i den officiella kriminalstatistiken domslut (dom i tingsrÀtt), strafförelÀggande eller ÄtalsunderlÄtelse. Av tabellen nedan framgÄr att antalet lagföringar var som högst Är 2004 med 17 lagföringar och att antalet annars varierat mellan 8 och 17 under Ären 2000 till 2010.

År 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010
                       
Lagföringar 8 16 9 9 17 14 10 13 16 12 15
                       
dÀrav 7 16 9 9 17 14 9 13 16 11 15
domslut
                     

KÀlla: BrÄ

BestÀmmelsen om egenmÀktighet med barn förutsÀtter inte att barnet förs bort eller hÄlls kvar i ett annat land. Vid bedömningen av om straffbestÀmmelsen Àr lÀmpligt utformad kan emellertid inte bortses frÄn mÀnniskors ökande rörlighet över nationsgrÀnserna med allt fler grÀnsöverskridande familjebildningar som följd. En internationell studie av Àrenden enligt 1980 Ärs Haagkonvention, som avser civilrÀttsliga Àrenden om olovliga bortföranden och kvarhÄllanden av barn

150

SOU 2011:85 EgenmÀktighet med barn

utomlands, visar att antalet ansökningar ökat med cirka 20 procent 2003 i jĂ€mförelse med 1999.1 Även den svenska centralmyndigheten för bl.a. 1980 Ă„rs Haagkonvention, som Ă€r inrĂ€ttad inom Utrikesdepartementet, har under de senaste Ă„ren noterat en ökning av antalet Ă€renden. Den totala mĂ€ngden inkommande Ă€renden till den svenska centralmyndigheten har mellan Ă„ren 2001 och 2009 ökat med drygt 30 procent.2

Det finns inte nÄgon tillgÀnglig statistik som enbart avser anmÀlningar eller Ätal och lagföringar betrÀffande egenmÀktighet med barn vid gemensam vÄrdnad. Av det ovan anförda framgÄr dock tydligt att det under de senaste Ären skett en generell ökning av antalet anmÀlningar avseende egenmÀktighet med barn. Samma sak gÀller betrÀffande de civilrÀttsliga Àrendena om olovliga bortföranden och kvarhÄllanden av barn. Det kan antas att den generella ökningen av nu nÀmnda Àrenden avser sÄvÀl fall dÀr barnet skiljts frÄn sin vÄrdnadshavare av nÄgon utan del i vÄrdnaden som fall dÀr en av barnets vÄrdnadshavare genom att föra bort eller hÄlla kvar barnet gjort intrÄng i den andra vÄrdnadshavarens rÀtt. Dessa omstÀndigheter talar för att straffbestÀmmelsen för den som gemensamt med annan har vÄrdnaden om barnet bör omfatta samma ÄtgÀrder som för nÄgon utan del i vÄrdnaden.

I förÀldrabalken finns bestÀmmelser som syftar till att skydda barn mot olovliga bortföranden och kvarhÄllanden. I 6 kap. 2 a § förÀldrabalken stadgas att barnets bÀsta ska vara avgörande för alla beslut om vÄrdnad, boende och umgÀnge. Vid bedömningen av vad som Àr bÀst för barnet ska fÀstas sÀrskilt avseende vid bl.a. risken för att barnet olovligen förs bort eller hÄlls kvar (6 kap. 2 a § andra stycket förÀldrabalken).

Den riskbedömning som enligt 6 kap. 2 a § andra stycket förÀldrabalken ska göras vid prövningen av frÄgor om vÄrdnad, boende och umgÀnge omfattar sÄledes sÄvÀl risken för att barnet olovligen förs bort som att det olovligen hÄlls kvar. Det görs ingen Ätskillnad mellan olovliga kvarhÄllanden och bortföranden av barn utan bÄda agerandena anses vara i strid med barnets bÀsta. Enligt vÄr mening Àr det ocksÄ svÄrt att se nÄgra bÀrande skÀl för att straffansvaret ska vara annorlunda utformat beroende av om det Àr en av barnets vÄrdnadshavare eller nÄgon utan del i vÄrdnaden som olovligen skiljer

1Lowe, m.fl. A statistical analysis of applications made in 2003 under the Hague Convention of 25 October 1980 on the civil aspects of international child abduction, HCCH, Permanent bureau, 2007, update, s. 18 f. Studien avser endast Àrenden enligt 1980 Ärs Haagkonvention och baseras pÄ en enkÀt som konventionslÀnderna besvarat.

2Ds 2010:16 En myndighet för bortförda barn, s. 84 f.

151

EgenmÀktighet med barn SOU 2011:85

barnet frÄn dess vÄrdnadshavare. Det kan inte generellt anses mindre klandervÀrt att skilja ett barn frÄn dess vÄrdnadshavare genom att hÄlla kvar det Àn genom att föra bort det. Effekten för barnet nÀr det utan beaktansvÀrda skÀl skiljs frÄn sin invanda miljö torde mÄnga gÄnger vara densamma oberoende av om skiljandet skett genom ett bortförande eller ett kvarhÄllande. IntrÄnget i den andra vÄrdnadshavarens rÀtt kan ocksÄ vara betydande Àven vid olovliga kvarhÄllanden. Mot bakgrund av det anförda bedömer utredningen att straffbestÀmmelsen om egenmÀktighet med barn vid gemensam vÄrdnad inte Àr lÀmpligt utformad. BestÀmmelsen bör Àven omfatta situationer nÀr barn utan beaktansvÀrt skÀl olovligen hÄlls kvar av en av vÄrdnadshavarna.

En sĂ€rskild frĂ„ga Ă€r hur den angivna utvidgningen av straffansvaret för en vĂ„rdnadshavare bör komma till uttryck i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken. Ett alternativ som utredningen har övervĂ€gt Ă€r att, i enlighet med 7 kap. 4 § första stycket första meningen, anvĂ€nda formuleringen ”obehörigen skiljer”. En komplikation i sammanhanget Ă€r dock att begreppet ”obehörigen” förekommer i 7 kap. 4 § brottsbalken vid regleringen av ansvaret i olika situationer. Enligt utredningens mening framstĂ„r det inte som helt klart vilken innebörd begreppet har i de olika sammanhangen. Den tolkning som enligt vĂ„r mening ligger nĂ€rmast till hands Ă€r att

”obehörigen” inte avser annat Ă€n att markera att Ă„tgĂ€rden ska vara olovlig. Mot det synsĂ€ttet skulle kunna anföras att ”obehörigen” inte anvĂ€nds för att ge uttryck Ă„t olovligheten i första ledet av 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottbalken; dĂ€r anvĂ€nds i stĂ€llet begreppet ”egenmĂ€ktigt”. En alternativ tolkning skulle dĂ€rför kunna vara att ”obehörigen” tar sikte pĂ„ en person utan del i vĂ„rdnaden och som dĂ€rmed inte Ă€r behörig att bestĂ€mma i vissa frĂ„gor som rör barnet. Det kan dock konstateras att ”obehörigen” anvĂ€nds bĂ„de i andra ledet av 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken, som reglerar ansvar för den som ska ha vĂ„rdnaden om barnet, och i 7 kap. 4 § andra stycket brottsbalken, som avser ansvar för den som skiljer barnet frĂ„n nĂ„gon som vĂ„rdar det med stöd av lagen (1990:72) med sĂ€rskilda bestĂ€mmelser om vĂ„rd av unga. I de bĂ„da sistnĂ€mnda fallen kan gĂ€rningsmannen sĂ„ledes vara en vĂ„rdnadshavare.

Enligt vÄr mening synes det finnas skÀl för att övervÀga om de ovan berörda begreppen i 7 kap. 4 § brottsbalken Àr adekvata och pÄ ett tydligt sÀtt anger grÀnserna för straffansvaret i de olika situationer som regleras. Vi har övervÀgt att genomgÄende ersÀtta be-

152

SOU 2011:85 EgenmÀktighet med barn

greppen ”obehörigen skiljer” respektive ”egenmĂ€ktigt bortför” med formuleringen ”olovligen för bort eller hĂ„ller kvar”, som knyter an till civilrĂ€ttsliga regleringar (se t.ex. 6 kap. 2 a § förĂ€ldrabalken). Det kan dock konstateras att det inte ingĂ„r i utredningens uppdrag att göra en fullstĂ€ndig översyn av straffbestĂ€mmelsen om egenmĂ€ktighet med barn. En sĂ„dan översyn krĂ€ver ocksĂ„ noggranna övervĂ€ganden kring konsekvenserna av genomgripande förĂ€ndringar av lagtexten. VĂ„r slutsats Ă€r att en utvidgning av straffansvaret vid gemensam vĂ„rdnad som innebĂ€r att ocksĂ„ olovliga kvarhĂ„llanden omfattas bör Ă„stadkommas genom en begrĂ€nsad justering av den aktuella bestĂ€mmelsen i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken.

Vi föreslĂ„r dĂ€rför att ordet ”egenmĂ€ktigt” behĂ„lls och att bestĂ€mmelsen Ă€ndras pĂ„ det sĂ€ttet att ”bortför” ersĂ€tts med ”skiljer”.

6.4.1Innebörden av ett utvidgat straffansvar för vÄrdnadshavare

BestÀmmelsen i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken tar sikte pÄ gÀrningar begÄngna av barnets vÄrdnadshavare. Den föreslagna lagÀndringen innebÀr att den straffbara gÀrningen vid egenmÀktighet med barn blir densamma oavsett om den som olovligen för bort eller hÄller kvar barnet Àr en av barnets vÄrdnadshavare eller nÄgon utan del i vÄrdnaden om barnet. För barnets vÄrdnadshavare gÀller dock alltjÀmt att agerandet Àr straffbart endast om det skett utan beaktansvÀrt skÀl. BestÀmmelsen om egenmÀktighet med barn Àr som nÀmnts inledningsvis subsidiÀr i förhÄllande till brott mot frihet. Handlingar som riktas mot barnet och som innebÀr att barnet berövas sin frihet eller annars försÀtts i tvÄngstillstÄnd eller nödlÀge omfattas alltsÄ inte av det nu aktuella lagrummet.

Skiljande

Som angetts ovan avser hela första stycket i 7 kap. 4 § brottsbalken intrÄng i den vÄrdnad om barn som enligt förÀldrarÀttens regler eller andra bestÀmmelser utövas av förÀldrar eller andra vÄrdnadshavare; utredningens lagförslag innebÀr att en vÄrdnadshavare som utan beaktansvÀrt skÀl egenmÀktigt skiljer barnet frÄn den andra vÄrdnadshavaren kan göra sig skyldig till egenmÀktighet med barn.

153

EgenmÀktighet med barn SOU 2011:85

Vad som gÀller i frÄga om barns boende och umgÀnge Àr av avgörande betydelse för bedömningen av om ett barn ska anses egenmÀktigt skiljt frÄn sin vÄrdnadshavare. Som redogjorts för ovan kan frÄgor om barns boende och umgÀnge regleras dels genom domstolens beslut, dels genom avtal mellan förÀldrarna som godkÀnts av socialnÀmnden (avsnitt 6.3.4 ovan). FörhÄllandena kan ocksÄ vara sÄdana att förÀldrarna sjÀlva utan domstols eller sociala myndigheters medverkan har kommit överens om vad som ska gÀlla. Vad som i det enskilda fallet gÀller i frÄga om barns boende och umgÀnge Àr ytterst en bevisfrÄga.

I enlighet med Högsta domstolens avgörande i NJA 2007 s. 326 bör ett olovligt bortförande inte anses föreligga om den andra vÄrdnadshavaren reser bort med barnet under en umgÀngesperiod. Med den Àndring som utredningen föreslÄr kan dock en vÄrdnadshavares ÄtgÀrd att mot den andra vÄrdnadshavarens vilja efter umgÀngesperiodens slut hÄlla kvar barnet innebÀra att barnet egenmÀktigt skiljs frÄn den andra vÄrdnadshavaren. Om vÄrdnadshavaren dÀrvid inte haft beaktansvÀrt skÀl för sitt agerande kan ansvar för egenmÀktighet med barn komma i frÄga.

Om barnets ena vÄrdnadshavare hÄller kvar barnet efter en umgÀngesperiod kan det ifrÄgasÀttas nÀr agerandet ska anses vara olovligt enligt 7 kap. 4 § brottsbalken. I det lagstiftningsÀrende som ledde fram till antagandet av brottsbalken konstaterade LagrÄdet att straffbestÀmmelsen för egenmÀktighet med barn i första stycket första meningen kom att drabba de fall, dÄ nÄgon helt utomstÄende eller fader eller moder som inte har vÄrdnaden egenmÀktigt tar till sig barnet eller efter besök av barnet hÄller det kvar sÄ lÀnge och under sÄdana former att man verkligen kan tala om att barnet skiljts frÄn vÄrdnadshavaren (prop. 1962:10 s. B 420). I NJA 1983 s. 750 gÀllde frÄgan om en av barnets vÄrdnadshavare haft beaktansvÀrt skÀl för att bortföra barnet. Högsta domstolen anförde att det för att vara frÄga om ett bortförande i lagens mening torde krÀvas att avsikten med ÄtgÀrden Àr att barnet tills vidare eller i vart fall mer Àn blott tillfÀlligt ska vara skiljt frÄn sin tidigare miljö och nÄgon som dÀr haft det under sin vÄrdnad.

Som ett exempel pÄ nÀr ett kvarhÄllande av ett barn medfört att ett obehörigt skiljande enligt 7 kap. 4 § första stycket första meningen brottsbalken har ansetts föreligga, kan nÀmnas HovrÀttens över SkÄne och Blekinge dom den 9 december 2010 i mÄl B 3158-09. DÀr godtog hovrÀtten de uppgifter som barnets far (den tilltalade) lÀmnat betrÀffande en muntlig överenskommelse mellan förÀldrarna

154

SOU 2011:85 EgenmÀktighet med barn

om tider för umgÀnget. (Det muntliga avtalet innebar att fadern efter umgÀnget skulle lÀmna barnet i skolan pÄ mÄndagen i stÀllet för, som angetts i en dom betrÀffande bl.a. umgÀnget, pÄ viss angiven plats pÄ söndagen.) Av utredningen framgick dock ocksÄ enligt hovrÀtten att modern sagt upp avtalet sÄvitt avsÄg lÀmningen av barnet efter umgÀngestillfÀllena. HovrÀtten angav att fadern dÀrför sedan avtalet sagts upp haft att lÀmna barnet pÄ den tid och plats som angetts i domstolsbeslutet. FrÄgan i mÄlet var om fadern gjort sig skyldig till egenmÀktighet med barn nÀr han, medveten om att modern inte lÀngre stod fast vid det muntliga avtalet, fortsatte att lÀmna barnet i skolan pÄ mÄndagsmorgonen. Fadern hade vid sex tillfÀllen i strid med vad som angetts i beslutet om umgÀnge hÄllit kvar barnet hos sig frÄn kl. 18.00 pÄ söndagen till kl. 8.00 pÄföljande dag. HovrÀtten anförde att intrÄnget i vÄrdnaden vid dessa tillfÀllen hade haft sÄdan varaktighet att han mÄste anses ha obehörigen skiljt barnet frÄn modern i den mening som avses i 7 kap. 4 § första stycket första meningen brottsbalken. Det förhÄllandet att modern kÀnde till var barnet befann sig och att hon hade att rÀkna med att fadern skulle lÀmna barnet i skolan pÄ mÄndagsmorgonen föranledde enligt hovrÀtten ingen annan bedömning. De omstÀndigheterna att fadern sedermera (efter gÀrningstillfÀllena) tillerkÀnts veckoslutsumgÀnge som varade fram till skolans början pÄ mÄndagen samt att vÄrdnaden om barnet dÀrefter anförtrotts fadern ensam saknade enligt hovrÀtten betydelse. Fadern dömdes för egenmÀktighet med barn. Eftersom faderns agerande inte kunde anses ha stÄtt i strid med barnets bÀsta ansÄgs dock pÄföljden kunna stanna vid 30 dagsböter.

Ett annat exempel Àr Svea hovrÀtts dom den 20 mars 2009 i mÄl B 6360-08. DÀr var frÄgan om den ena vÄrdnadshavaren efter en dom angÄende barns boende, innebÀrande att barnet skulle vara bosatt hos den andra vÄrdnadshavaren, hade gjort sig skyldig till egenmÀktighet med barn. Barnets förÀldrar hade gemensam vÄrdnad om dottern. Sedan förÀldrarna separerat hade dottern varit bosatt hos modern. Mot bakgrund av att modern fört bort barnet vid den tidpunkt dÄ överflyttning av boendet skulle ske ansÄg hovrÀtten att förfarandet var att bedöma som ett olovligt bortförande och modern dömdes för egenmÀktighet med barn. Domen gÀllde Àven frÄgan om modern haft beaktansvÀrt skÀl för sitt agerande (se nedan).

155

EgenmÀktighet med barn SOU 2011:85

BeaktansvÀrt skÀl

Till skillnad frÄn nÀr nÄgon utan del i vÄrdnaden skiljer barnet frÄn vÄrdnadshavaren Àr straffansvaret för den som har del i vÄrdnaden om barnet i viss mÄn begrÀnsat genom att egenmÀktigheten Àr straffbar endast om den skett utan beaktansvÀrt skÀl. VÄr bedömning Àr att denna begrÀnsning alltjÀmt ska gÀlla.

I samband med bestÀmmelsens tillkomst anförde LagrÄdet att den ena maken emellanÄt kan ha anledning att ta makarnas barn med sig för att skydda dem mot övergrepp eller bespara dem skadliga intryck. Motivet för handlandet skulle enligt LagrÄdet ha betydelse och straff borde inte intrÀda om skÀlig anledning fanns för ÄtgÀrden. Bedömningen av om maken haft skÀlig anledning för sitt handlande skulle enligt LagrÄdet bedömas utifrÄn hur situationen tett sig för maken i frÄga (NJA II 1962 s. 203).

Innebörden av rekvisitet utan beaktansvÀrt skÀl har prövats av Högsta domstolen i NJA 1983 s. 750. Högsta domstolen anförde att bedömningen av vad som bör hÀnföras till beaktansvÀrda skÀl för en gÀrning av ifrÄgavarande slag uppenbarligen ska ske med utgÄngspunkt i övervÀganden rörande barnets bÀsta och med bortseende frÄn vÄrdnadshavarnas egna intressen av att ha barnet hos sig. Om barnet, i den miljö dÀr det vistas, riskerar att utsÀttas för övergrepp eller att av andra skÀl utvecklas ogynnsamt och dÀr inte fÄr det skydd eller stöd som det behöver, kan situationen vara sÄdan att det föreligger beaktansvÀrda skÀl för en vÄrdnadshavare att egenmÀktigt föra bort barnet till en annan miljö. Det bör emellertid dÄ krÀvas att de risker barnet löper kan antas bli undanröjda eller motverkade genom miljöbytet. I enlighet med LagrÄdets yttrande angav Högsta domstolen att bedömningen av om beaktansvÀrt skÀl till bortförandet förelegat bör ske efter situationen sÄdan den tedde sig för den som förde bort barnet. Innebörden av detta var enligt domstolen emellertid inte att det för straffbarhet krÀvdes att gÀrningsmannen insett att han handlat utan beaktansvÀrt skÀl; tillrÀckligt var att han var medveten om de omstÀndigheter som medförde att gÀrningen var att anse som vidtagen utan sÄdant skÀl. I mÄlet hade fadern, som fört bort barnet frÄn modern, angett att han enbart handlat av omtanke om barnet. Fadern hade gjort gÀllande att barnet vid en separation mellan makarna skulle ha tagit skada av att vistas enbart tillsammans med modern i hennes miljö. Enligt Högsta domstolen hade det i mÄlet inte framkommit nÄgot som tydde pÄ att barnet skulle ha löpt risk att ta skada om hon hade fÄtt vara kvar

156

SOU 2011:85 EgenmÀktighet med barn

hos sin mor i den invanda miljön. OmstÀndigheterna var enligt domstolen snarare sÄdana att det innebar risker för barnet att som skedde plötsligt skiljas frÄn modern och det gamla hemmet. Fadern ansÄgs dÀrför inte ha haft beaktansvÀrt skÀl för sitt handlande och dömdes för egenmÀktighet med barn enligt 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken.

I Svea hovrĂ€tts dom den 26 mars 2009 i mĂ„l B 2231-08 ansĂ„gs inte den ena vĂ„rdnadshavaren ha haft beaktansvĂ€rt skĂ€l för sitt agerande att föra bort barnet frĂ„n den andra vĂ„rdnadshavaren. Modern anförde att hon fört bort barnet eftersom hon var övertygad om att fadern förgripit sig sexuellt mot det. HovrĂ€tten konstaterade att moderns pĂ„stĂ„enden om sexuella övergrepp mot barnet frĂ„n faderns sida prövats i olika sammanhang och att ingen av Ă„tgĂ€rderna lett till att det framkommit nĂ„got stöd för att de pĂ„stĂ„dda övergreppen Ă€gt rum. Vid sĂ„dana förhĂ„llanden kunde modern enligt hovrĂ€tten inte anses ha haft beaktansvĂ€rt skĂ€l för att bortföra barnet. Modern hade Ă€ven gjort gĂ€llande att hon trodde att hon befann sig i en nödsituation. Även om det fanns vissa omstĂ€ndigheter som talade för att modern uppfattat situationen pĂ„ det sĂ€ttet var enligt hovrĂ€tten omstĂ€ndigheterna som talade i motsatt riktning fler. HovrĂ€tten ansĂ„g inte heller att det var utrett att modern kunde ha uppfattat att hon befann sig i en nödsituation och modern dömdes för egenmĂ€ktighet med barn.

Även i Svea hovrĂ€tts dom den 20 mars 2009 i mĂ„l B 6360-08 var frĂ„gan om den ena vĂ„rdnadshavaren med hĂ€nsyn till pĂ„stĂ„dda sexuella övergrepp mot barnet av den andra vĂ„rdnadshavaren kunde anses ha haft beaktansvĂ€rt skĂ€l att föra bort barnet. HovrĂ€tten konstaterade att pĂ„stĂ„endena om sexuella övergrepp hade prövats i olika sammanhang; förundersökningar hade lagts ned och socialförvaltningens utredningar hade inte lett till nĂ„gra Ă„tgĂ€rder. Enligt ett domstolsbeslut skulle barnets boende överflyttas till fadern. FrĂ„gan om sexuellt övergrepp mot barnet hade ocksĂ„ bedömts av domstolen vid prövningen av frĂ„gan om barnets boende. HovrĂ€tten ansĂ„g inte att modern haft beaktansvĂ€rt skĂ€l för sitt agerande.

I 24 kap. brottsbalken finns regler om ansvarsfrihet för bl.a. nödvÀrn och nöd. Dessa bestÀmmelser innebÀr att annars straffbara gÀrningar under vissa sÀrskilda omstÀndigheter inte utgör brott. Mot bakgrund hÀrav kan det ifrÄgasÀttas om det finns fog för att egenmÀktighet med barn vid gemensam vÄrdnad endast ska vara straffbart under förutsÀttning att handlandet skett utan beaktansvÀrt skÀl. Vid denna bedömning bör dock beaktas att ett barns vÄrd-

157

EgenmÀktighet med barn SOU 2011:85

nadshavare har ett sÀrskilt ansvar för barnets omsorg. I 6 kap. 1 § förÀldrabalken anges att barn har rÀtt till omvÄrdnad, trygghet och en god fostran. Barn ska vidare enligt nÀmnda lagrum behandlas med aktning för sin person och egenart och fÄr inte utsÀttas för kroppslig bestraffning eller annan krÀnkande handling. Den som har vÄrdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhÄllanden och ska se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda. Barnets vÄrdnadshavare svarar Àven för att barnet fÄr den tillsyn som behövs med hÀnsyn till dess Älder, utveckling och övriga omstÀndigheter samt ska bevaka att barnet fÄr tillfredsstÀllande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för nÄgon annan ska vÄrdnadshavaren vidare svara för att barnet stÄr under uppsikt eller att andra lÀmpliga ÄtgÀrder vidtas (6 kap. 2 § andra stycket förÀldrabalken). Ett barns vÄrdnadshavare har sÄledes enligt dessa portalstadganden i förÀldrabalken ett stort ansvar för barnets omsorg. Mot den bakgrunden framstÄr det som lÀmpligt att det straffrÀttsliga ansvaret för egenmÀktighet med barn vid gemensam vÄrdnad alltjÀmt förutsÀtter att handlandet skett utan beaktansvÀrt skÀl.

158

III

Konsekvenser och ikrafttrÀdande

7Ekonomiska och andra konsekvenser

7.1Inledning

Utredningens förslag innebÀr att straffstadgandena om fridskrÀnkningsbrott i 4 kap. 4 a § brottsbalken och om egenmÀktighet med barn i 7 kap. 4 § brottsbalken Àndras. Avsikten med förslaget avseende bestÀmmelsen om fridskrÀnkningsbrott Àr att ytterligare tillgodose mÄlsÀttningen att inom ramen för det straffrÀttsliga förfarandet kunna ta hÀnsyn till den utsatta personens hela situation nÀr han eller hon utsatts för en serie i och för sig straffbara men ofta var för sig relativt lindriga gÀrningar. Genom den föreslagna Àndringen av bestÀmmelsen om egenmÀktighet med barn blir straffansvarets omfattning i princip detsamma oavsett om gÀrningsmannen har del i vÄrdnaden om barnet eller inte.

Om förslagen i ett betÀnkande pÄverkar kostnaderna eller intÀkterna för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda, ska enligt 14 § kommittéförordningen (1998:1474) en berÀkning av dessa konsekvenser redovisas i betÀnkandet. Om förslaget innebÀr samhÀllsekonomiska konsekvenser i övrigt ska dessa redovisas. NÀr det gÀller kostnadsökningar eller intÀktsminskningar för staten, kommuner eller landsting ska utredningen föreslÄ en finansiering. Vidare följer av 15 § kommittéförordningen att om förslagen i ett betÀnkande har betydelse för t.ex. brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet samt jÀmstÀlldheten mellan kvinnor och mÀn ska konsekvenser i det avseendet anges i betÀnkandet.

Utredningen ska enligt direktiven redovisa de ekonomiska konsekvenserna av förslagen. Om förslagen leder till kostnadsökningar för det allmÀnna, ska utredningen föreslÄ hur dessa ska finansieras.

159

Ekonomiska och andra konsekvenser SOU 2011:85

7.2Ekonomiska konsekvenser

Bedömning: De föreslagna Àndringarna bör om de genomförs inte leda till annat Àn begrÀnsade kostnadsökningar för det allmÀnna. Dessa bör kunna finansieras inom ramen för befintliga anslag hos berörda myndigheter.

Förslaget om Ă€ndring av 4 kap. 4 a § brottsbalken innebĂ€r att ytterligare enskilda brottstyper – skadegörelsebrott och övertrĂ€delse av kontaktförbud – kommer att kunna ingĂ„ i fridskrĂ€nkningsbrotten. Förslaget innebĂ€r sĂ„ledes inte att det kriminaliserade omrĂ„det utökas utan enbart att redan straffbelagda gĂ€rningar kan rubriceras pĂ„ ett annat sĂ€tt.

Förslaget om Àndring av 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken avseende egenmÀktighet med barn vid gemensam vÄrdnad, innebÀr att straffansvaret utvidgas frÄn att enbart avse olovliga bortföranden till att ocksÄ avse situationer nÀr en av barnets vÄrdnadshavare gör intrÄng i den andra vÄrdnadshavarens rÀtt genom att olovligen hÄlla kvar barnet. Genom förslaget blir straffansvaret i princip detsamma oavsett om gÀrningsmannen Àr en av barnets vÄrdnadshavare eller nÄgon utan del i vÄrdnaden. Denna utvidgning av det kriminaliserade omrÄdet i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken fÄr i och för sig anses vara begrÀnsad men torde ÀndÄ enligt utredningens bedömning kunna leda till en viss ökning av antalet anmÀlningar, brottsutredningar och lagföringar. I mÄnga fall som ryms inom det utvidgade kriminaliserade omrÄdet torde dock anmÀlan och utredning ÀndÄ ha skett. Eftersom det saknas tillgÀnglig statistik över hur mÄnga av anmÀlningarna avseende egenmÀktighet med barn som avser fall dÀr vÄrdnaden Àr gemensam, Àr det förenat med stora svÄrigheter att ange i vilken utstrÀckning sÄdana anmÀlningar blir föremÄl för polisutredning. Konsekvensen av förslaget kan dock antas vara att antalet anmÀlningar, brottsutredningar och lagföringar av egenmÀktighet med barn vid gemensam vÄrdnad kommer att öka i nÄgon mÄn.

Sammantaget Ă€r det vĂ„r bedömning att genomförandet av förslaget om Ă€ndring av 7 kap. 4 § brottsbalken inte kommer att leda till annat Ă€n begrĂ€nsade kostnadsökningar. Vi bedömer att dessa ökningar kan finansieras inom ramen för befintliga anslag hos de myndigheter som berörs, frĂ€mst polismyndigheterna, Åklagarmyndigheten, Sveriges Domstolar och KriminalvĂ„rden. Förslaget om Ă€ndring av

160

SOU 2011:85 Ekonomiska och andra konsekvenser

4 kap. 4 a § brottsbalken torde inte medföra nÄgra ekonomiska konsekvenser för rÀttsvÀsendet som inte ryms inom de nuvarande anslagen.

7.2.1Ekonomiska konsekvenser av en höjning av straffminimum för grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning

I utredningens uppdrag har ingÄtt att se över straffskalan för grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning. Vi har bedömt att det inte finns skÀl att föreslÄ en höjning av minimistraffet för fridskrÀnkningsbrotten och utredningen har inte heller lÀmnat nÄgot sÄdant förslag. SkÀlen för utredningens bedömning framgÄr av kap. 5, avsnitt 5.4. Mot bakgrund av att det i direktiven anges att vi sÀrskilt ska övervÀga en höjning av straffminimum lÀmnas nedan en kortfattad redogörelse för vilka ekonomiska konsekvenser en höjning av minimistraffet skulle medföra.

Ett förslag innebÀrande att straffminimum för fridskrÀnkningsbrotten höjs frÄn fÀngelse sex mÄnader till ett Är skulle leda till lÀngre fÀngelsestraff och dÀrmed ökade kostnader för KriminalvÄrden. De nÀrmare ekonomiska konsekvenserna pÄverkas dock av hur domstolarna skulle komma att tillÀmpa lagstiftningen. Det Àr förenat med viss osÀkerhet att bedöma hur stora straffskÀrpningarna skulle komma att bli. För fridskrÀnkningsbrott döms redan i dag till fÀngelse i huvuddelen av fallen. En höjning av minimistraffet till fÀngelse ett Är skulle innebÀra att förutsÀttningarna för icke frihetsberövande pÄföljder minskades. BerÀkningarna nedan bygger pÄ uppskattningar och bör ses som en fingervisning pÄ de ekonomiska konsekvenserna av en höjning av straffminimum.

De senaste fem Ären (2006 till 2010) dömdes i genomsnitt 333 personer per Är till fÀngelse för fridskrÀnkningsbrott som huvudbrott. Majoriteten av dessa personer, 263, dömdes till fÀngelsestraff motsvarande sex mÄnader till högst ett Är. Av de som dömdes till fÀngelse motsvarande sex mÄnader till högst ett Är dömdes i genomsnitt cirka 70 personer om Äret till minimistraffet, fÀngelse sex mÄnader. Om man antar att en höjning av straffminimum till fÀngelse ett Är medför att genomsnittsstraffen för fridskrÀnkningsbrotten höjs med ungefÀr sex mÄnader, skulle den Ärliga utdömda fÀngelsetiden öka med (333 x 6/12=) 167 Är. Efter hÀnsyn tagen till reglerna om villkorlig frigivning efter tvÄ tredjedelar av avtjÀnat

161

Ekonomiska och andra konsekvenser SOU 2011:85

straff (26 kap. 6 § brottsbalken) innebÀr det att ytterligare drygt 111 Är skulle verkstÀllas i anstalt.

Enligt KriminalvĂ„rden uppgĂ„r kostnaden för en plats i sluten anstalt till cirka 2 750 kr per dygn Ă„r 2011. 20 procent av anstaltstiden kan tillbringas pĂ„ öppen anstalt. Den genomsnittliga kostnaden för en plats i öppen anstalt och för utslussningsĂ„tgĂ€rder Ă€r cirka 1 700 kr per dygn.1 Kostnaden för den villkorliga frigivningen uppgĂ„r till cirka 200 kr per dygn. Övervakning under villkorlig frigivning upphör som huvudregel sedan ett Ă„r av prövotiden har förflutit (26 kap. 11 § brottsbalken). En höjning av straffminimum skulle dĂ€rmed endast marginellt pĂ„verka kostnaderna för frivĂ„rd.

Mot bakgrund av det anförda skulle en höjning av straffminimum för fridskrÀnkningsbrotten frÄn fÀngelse sex mÄnader till ett Är uppskattningsvis innebÀra en merkostnad för KriminalvÄrden om cirka 104 miljoner kr per Är enligt följande.

7.3Andra konsekvenser av förslagen

7.3.1Konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet

En grundtanke med kriminalisering Àr att pÄverka mÀnniskor pÄ ett sÄdant sÀtt att de inte begÄr brott, dvs. att kriminaliseringen ska ha allmÀnpreventiv verkan. Att göra en bedömning av i vilken utstrÀckning en enskild kriminalisering har denna verkan Àr dock sjÀlvfallet mycket svÄrt.

Grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning Àr allvarliga brott. Straffskalan för fridskrÀnkningsbrotten Àr i normalfallet strÀngare Àn straffskalan för de i och för sig straffbelagda gÀrningar som kan ingÄ i ett sÄdant brott. Utredningens förslag om att ytterligare

1 www.kriminalvarden.se.

162

SOU 2011:85 Ekonomiska och andra konsekvenser

brottstyper – skadegörelsebrott och övertrĂ€delse av kontaktförbud – ska kunna ingĂ„ bland de gĂ€rningar som tillsammans kan konstituera ett fridskrĂ€nkningsbrott innebĂ€r en markering av dessa brotts allvar.

Av BrĂ„:s rapport om stalkning frĂ„n Ă„r 20062 framgĂ„r att den som utsĂ€tts för systematisk förföljelse av en nĂ€rstĂ„ende eller tidigare nĂ€rstĂ„ende inte sĂ€llan ocksĂ„ utsĂ€tts för skadegörelse (se avsnitt 5.3.5). Utredningens genomgĂ„ng av domar frĂ„n hovrĂ€tterna frĂ„n Ă„r 2009 ger dock inte stöd för slutsatsen att skadegörelse Ă€r vanligt förekommande i samband med fridskrĂ€nkningsbrott. Genom förslaget att skadegörelsebrott ska kunna ingĂ„ i fridskrĂ€nkningsbrotten kan dessa enskilda gĂ€rningar ges ökad prioritet vid utredning av fridskrĂ€nkningsbrott. Även utredningens förslag att övertrĂ€delse av kontaktförbud ska kunna ingĂ„ i ett fridskrĂ€nkningsbrott Ă€r en tydlig signal om att dessa brott anses vara av sĂ„ fridsstörande karaktĂ€r att de kan utgöra led i en upprepad krĂ€nkning av den utsatta personens integritet och vara Ă€gnade att allvarligt skada personens sjĂ€lvkĂ€nsla.

Genom den föreslagna utvidgningen av straffansvaret för egenmĂ€ktighet med barn vid gemensam vĂ„rdnad tydliggörs att olovliga intrĂ„ng i en vĂ„rdnadshavares rĂ€tt – oavsett om det sker genom att ett barn förs bort eller hĂ„lls kvar – inte accepteras frĂ„n samhĂ€llets sida och att ocksĂ„ olovliga kvarhĂ„llanden kan fĂ„ straffrĂ€ttsliga konsekvenser. I detta ligger Ă€ven ett budskap till myndigheter och andra aktörer i samhĂ€llet att prioritera brottsförebyggande arbete pĂ„ omrĂ„det.

7.3.2Konsekvenser för jÀmstÀlldheten mellan kvinnor och mÀn

En mycket stor andel av de som utsÀtts för fridskrÀnkningsbrott Àr kvinnor. Utredningens förslag om Àndring av fridskrÀnkningsbrotten syftar till att ytterligare tillgodose mÄlsÀttningen med att införa dessa brott, dvs. att inom ramen för det straffrÀttsliga förfarandet kunna beakta den utsatta personens hela situation nÀr han eller hon utsatts för en serie i och för sig straffbelagda men ofta var för sig relativt lindriga gÀrningar. I den mÄn förslagen kan ha en allmÀnpreventiv effekt eller förbÀttra möjligheterna till lagföring av begÄngna frids-

2 Stalkning i Sverige. Omfattning och ÄtgÀrder. BrÄ-rapport 2006:3.

163

Ekonomiska och andra konsekvenser SOU 2011:85

krÀnkningsbrott Àr det vÄr bedömning att det Àven kan bidra till att öka jÀmstÀlldheten mellan kvinnor och mÀn.

7.3.3Konsekvenser för barn

De föreslagna Ă€ndringarna av fridskrĂ€nkningsbrotten innebĂ€r att ytterligare straffbelagda gĂ€rningar kan ingĂ„ i ett fridskrĂ€nkningsbrott. Som angetts i analysen Ă€r det mycket sĂ€llsynt att barn utsatts för andra brott av samma gĂ€rningsman vid sidan av fridskrĂ€nkningsbrottet. En stor andel av de som utsĂ€tts för fridskrĂ€nkningsbrott har dock barn och vid praxisgenomgĂ„ngen framkom ocksĂ„ att en stor del av domarna avseende fridskrĂ€nkningsbrott mot barn Ă€ven innefattade Ă„tal om grov kvinnofridskrĂ€nkning. Cirka en tredjedel av gĂ€rningsmĂ€nnen som dömdes för grov fridskrĂ€nkning mot barn dömdes samtidigt för grov kvinnofridskrĂ€nkning (se avsnitt 4.3). Även i de fall barnet inte sjĂ€lv utsĂ€tts för brott innebĂ€r brottslighet mot barnets förĂ€lder naturligtvis mycket stor negativ pĂ„verkan för barnet. I den mĂ„n förslagen kan ha en allmĂ€npreventiv effekt eller förbĂ€ttra möjligheterna till lagföring av begĂ„ngna fridskrĂ€nkningsbrott bör förslagen kunna fĂ„ positiva konsekvenser för barn.

BestĂ€mmelsen om egenmĂ€ktighet med barn straffbelĂ€gger obehöriga ingrepp i eller missbruk av den vĂ„rdnad över barn som enligt förĂ€ldrarĂ€ttens regler eller andra bestĂ€mmelser utövas av förĂ€ldrar eller andra vĂ„rdnadshavare. Enligt gĂ€llande rĂ€tt Ă€r enbart olovliga bortföranden straffbart vid gemensam vĂ„rdnad. Genom utredningens förslag omfattar den straffbara gĂ€rningen – liksom nĂ€r gĂ€rningsmannen inte har del i vĂ„rdnaden om barnet – sĂ„vĂ€l olovliga bortföranden som olovliga kvarhĂ„llanden av barn. I den mĂ„n förslaget kan ha en allmĂ€npreventiv effekt bör det kunna fĂ„ positiva konsekvenser för barn.

7.3.4Övriga konsekvenser

Utredningen bedömer att förslagen i betÀnkandet inte fÄr sÄdana andra konsekvenser som sÀgs i 15 § kommittéförordningen.

164

8IkrafttrÀdande och övergÄngsbestÀmmelser

Utredningens förslag och bedömning: De föreslagna lagÀndringarna föreslÄs trÀda i kraft den 1 januari 2013. NÄgra sÀrskilda övergÄngsbestÀmmelser ska inte meddelas.

De lagÀndringar som vi har föreslagit bör trÀda i kraft sÄ snart som möjligt. Med hÀnsyn till den tid som kan berÀknas gÄ Ät för remissförfarande, fortsatt beredning inom Regeringskansliet och riksdagsbehandling Àr det tidigaste datum som Àndringarna kan trÀda i kraft den 1 januari 2013.

Av 2 kap. 10 § regeringsformen och artikel 7 i Europeiska konventionen den 4 november 1950 om skydd för de mÀnskliga rÀttigheterna och de grundlÀggande friheterna följer att ingen fÄr dömas till straff eller annan brottspÄföljd för en gÀrning som inte var belagd med brottspÄföljd nÀr den begicks. Inte heller fÄr nÄgon dömas till svÄrare brottspÄföljd för gÀrningen Àn den som var föreskriven dÄ. Den nu beskrivna principen har kommit till uttryck i 5 § lagen (1964:163) om införande av brottsbalken. Enligt den bestÀmmelsens första stycke fÄr ingen dömas för gÀrning, för vilket inte var stadgat straff nÀr den begicks. Enligt andra stycket samma bestÀmmelse ska straff bestÀmmas efter den lag som gÀllde nÀr gÀrningen företogs. Förutsatt att det inte Àr frÄga om en gÀrning som under viss tid har varit straffbelagd pÄ grund av dÄ rÄdande sÀrskilda förhÄllanden, följer vidare att om annan lag skulle gÀlla nÀr dom meddelas, ska den lagen tillÀmpas om den leder till frihet frÄn straff eller lindrigare straff.

BestÀmmelserna som redovisats ovan innebÀr att de av utredningen föreslagna Àndringarna i brottsbalken inte fÄr ges retroaktiv verkan till den tilltalades nackdel. Vi gör bedömningen att nÄgon sÀrskild övergÄngsbestÀmmelse inte Àr nödvÀndig sÄvitt avser vÄra förslag.

165

IV

Författningskommentar

9 Författningskommentar

Förslaget till lag om Àndring i brottsbalken

4 kap. 4 a §

Den som begÄr brottsliga gÀrningar enligt 3, 4, 6 eller 12 kap. eller enligt 24 § lagen (1988:688) om kontaktförbud mot en nÀrstÄende eller tidigare nÀrstÄende person, döms, om var och en av gÀrningarna utgjort led i en upprepad krÀnkning av personens integritet och gÀrningarna varit Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla, för grov fridskrÀnkning till fÀngelse, lÀgst sex mÄnader och högst sex Är.

Har gÀrningar som anges i första stycket begÄtts av en man mot en kvinna som han Àr eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under Àktenskapsliknande förhÄllanden, ska i stÀllet dömas för grov kvinnofridskrÀnkning till samma straff.

BestĂ€mmelsen har Ă€ndrats pĂ„ det sĂ€ttet att skadegörelsebrott och övertrĂ€delse av kontaktförbud omfattas av de brottsliga gĂ€rningar som tillsammans med de sĂ€rskilda rekvisiten kan kvalificeras som ett fridskrĂ€nkningsbrott. Syftet med Ă€ndringarna Ă€r att ytterligare tillgodose Ă€ndamĂ„let med straffbestĂ€mmelserna om fridskrĂ€nkningsbrott, dvs. att inom ramen för det straffrĂ€ttsliga förfarandet kunna beakta den utsatta personens hela situation nĂ€r han eller hon utsatts för en serie i och för sig straffbelagda men ofta var för sig relativt lindriga gĂ€rningar. Ändringarna har behandlats ovan i avsnitt 5.3.

Att skadegörelsebrott kan ingĂ„ i ett fridskrĂ€nkningsbrott kommer till uttryck genom en hĂ€nvisning till brottsliga gĂ€rningar enligt 12 kap. brottsbalken. Den gĂ€llande lydelsen av 4 kap. 4 a § brottsbalken hĂ€nvisar till kapitel i brottsbalken – 3, 4 och 6 – och inte till straffstadganden för enskilda brott. Detta betyder dock inte att samtliga brott i de angivna kapitlen kan medföra ansvar för fridskrĂ€nkningsbrott. Vissa grövre brott – sĂ„som grov misshandel, mord och drĂ„p samt vissa sexualbrott – Ă€r av sĂ„dant allvarligt slag att det i förekommande fall i stĂ€llet ska dömas sĂ€rskilt för dem. Vidare Ă€r andra

167

Författningskommentar SOU 2011:85

brott i berörda kapitel till sin karaktÀr sÄdana att de inte torde kunna ingÄ i ett fridskrÀnkningsbrott. HÀnvisningen till 12 kap. brottsbalken innebÀr pÄ motsvarande sÀtt att de brott i detta kapitel som kan ingÄ i ett fridskrÀnkningsbrott Àr skadegörelse, sÄdan Äverkan som utgör ringa skadegörelse, grov skadegörelse samt försök och förberedelse till grov skadegörelse och försök till skadegörelse.

Att övertrÀdelse av kontaktförbud kan ingÄ i ett fridskrÀnkningsbrott kommer till uttryck genom en hÀnvisning till straffstadgandet i 24 § lagen om kontaktförbud.

7 kap. 4 §

Den som obehörigen skiljer ett barn under femton Är frÄn nÄgon som har vÄrdnaden om barnet döms för egenmÀktighet med barn till böter eller fÀngelse i högst ett Är, om gÀrningen inte utgör brott mot frihet. Detsamma gÀller, om den som gemensamt med nÄgon annan har vÄrdnaden om ett barn under femton Är utan beaktansvÀrt skÀl egenmÀktigt skiljer barnet frÄn den andra vÄrdnadshavaren eller om den som ska ha vÄrdnaden obehörigen bemÀktigar sig barnet och dÀrigenom sjÀlv tar sig rÀtt.

Till ansvar enligt första stycket döms ocksÄ den som obehörigen skiljer ett barn under femton Är frÄn nÄgon som vÄrdar barnet med stöd av lagen (1990:52) med sÀrskilda bestÀmmelser om vÄrd av unga, om gÀrningen inte utgör brott mot frihet eller frÀmjande av flykt.

Är brott som avses i första eller andra stycket grovt, ska gĂ€rningsmannen dömas till fĂ€ngelse, lĂ€gst sex mĂ„nader och högst fyra Ă„r.

BestÀmmelsen har Àndrats i första stycket andra meningen som avser straffansvaret för vÄrdnadshavares egenmÀktighet med barn vid gemensam vÄrdnad. NÀrmare övervÀganden redovisas i avsnitt 6.4.

Utredningens förslag innebÀr att straffansvaret vid gemensam vÄrdnad utvidgas sÄ att det inte bara omfattar situationer nÀr den ena vÄrdnadshavaren olovligen för bort barnet frÄn den andra vÄrdnadshavaren, utan Àven nÀr barnet olovligen hÄlls kvar. Liksom tidigare gÀller vid gemensam vÄrdnad att en förutsÀttning för ansvar Àr att agerandet skett utan beaktansvÀrt skÀl. Den föreslagna Àndringen kommer i lagtexten till uttryck pÄ det sÀttet att straffansvar för egenmÀktighet med barn kan komma i frÄga om den som gemensamt med nÄgon annan har vÄrdnaden om ett barn under femton Är utan beaktansvÀrt skÀl egenmÀktigt skiljer barnet frÄn den andra vÄrdnadshavaren. Begreppet skiljer har dÀrvid samma betydelse som enligt första stycket första meningen. Det ska sÄledes vara frÄga om

168

SOU 2011:85 Författningskommentar

att barnet förs bort eller hÄlls kvar sÄ lÀnge och under sÄdana former att man verkligen kan tala om att barnet skiljts frÄn den andra vÄrdnadshavaren (jfr LagrÄdets uttalande i prop. 1962:10 s. B 420).

169

Bilaga 1

Kommittédirektiv

UtvÀrdering av fridskrÀnkningsbrotten m.m. Dir.
  2010:56
   

Beslut vid regeringssammantrÀde den 20 maj 2010

Sammanfattning

En sÀrskild utredare ska utvÀrdera tillÀmpningen av brotten grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning i syfte att identifiera eventuella tolkningsproblem som uppkommit vid tillÀmpningen. Syftet med utvÀrderingen Àr ocksÄ att undersöka om mÄlsÀttningen med att införa dessa brott har uppnÄtts, dvs. att inom ramen för det straffrÀttsliga förfarandet kunna beakta den utsatta personens hela situation nÀr han eller hon utsatts för en serie i och för sig straffbelagda men ofta var för sig relativt lindriga gÀrningar.

Utredaren ska sÀrskilt

-undersöka vilka brottstyper som ingÄtt vid utdömt ansvar för fridskrÀnkningsbrott och hur reglerna om preskription pÄverkat detta,

-undersöka i vilken utstrÀckning gÀrningsmannen samtidigt fÀllts till ansvar för andra brott mot samma mÄlsÀgande,

-analysera vad som enligt domstolarna krĂ€vs för att rekvisiten ”upprepad krĂ€nkning” samt â€Ă€gnade att allvarligt skada personens sjĂ€lvkĂ€nsla” ska anses uppfyllda, och

-nÀr det gÀller grov fridskrÀnkning, undersöka vilken relation gÀrningsmannen och brottsoffret har eller har haft samt andra omstÀndigheter som utredaren bedömer Àr relevanta.

Mot bakgrund av resultatet av utvÀrderingen ska utredaren ta stÀllning till om det finns behov av förÀndringar i bestÀmmelserna om fridskrÀnkningsbrotten och i sÄ fall lÀmna förslag till författningsÀndringar.

171

Bilaga 1 SOU 2011:85

Utredaren ska ocksÄ utreda och redovisa sin bedömning av om straffansvaret för egenmÀktighet med barn Àr lÀmpligt utformat vid gemensam vÄrdnad. Om utredaren finner att straffansvaret bör Àndras ska han eller hon lÀmna författningsförslag.

Uppdraget ska redovisas senast den 31 maj 2011.

Bakgrund

FridskrÀnkningsbrotten

Den 1 juli 1998 infördes brotten grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning i 4 kap. 4 a § brottsbalken (prop. 1997/98:55). Genom Àndringar som trÀdde i kraft den 1 januari 2000 fick brotten sin nuvarande utformning (prop. 1998/99:145). Genom brotten specialregleras ansvaret för upprepade straffbara gÀrningar mot nÀrstÄende.

Enligt första stycket ska den som begÄr brottsliga gÀrningar enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken mot en nÀrstÄende eller tidigare nÀrstÄende person dömas för grov fridskrÀnkning till fÀngelse i lÀgst sex mÄnader och högst sex Är, om var och en av gÀrningarna utgjort led i en upprepad krÀnkning av personens integritet och gÀrningarna varit Àgnade att allvarligt skada personens sjÀlvkÀnsla. I andra stycket anges att om gÀrningarna har begÄtts av en man mot en kvinna som han Àr eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under Àktenskapsliknande förhÄllanden, ska i stÀllet dömas för grov kvinnofridskrÀnkning till samma straff.

Införandet av brotten motiverades av behovet att ytterligare understryka allvaret i brottslighet som riktar sig mot personer i nÀra relationer och som prÀglas av att den sammantaget Àr Àgnad att systematiskt krÀnka den utsatta personen. Syftet var att kunna ta hÀnsyn till den utsatta personens hela situation och att markera det sÀrskilt straffvÀrda i en lÄngvarig och upprepad krÀnkning av en nÀrstÄende person genom en serie i och för sig straffbelagda men ofta var för sig relativt lindriga gÀrningar, sÄsom upprepad lindrig misshandel, ofredande och hemfridsbrott (prop. 1997/98:55 s. 77 f.).

172

SOU 2011:85 Bilaga 1

EgenmÀktighet med barn

Brottet egenmĂ€ktighet med barn finns i 7 kap. 4 § brottsbalken. I första stycket föreskrivs ansvar för obehöriga ingrepp i eller missbruk av den vĂ„rdnad om barn som enligt förĂ€ldrabalken eller andra bestĂ€mmelser utövas av förĂ€ldrar eller andra vĂ„rdnadshavare. Enligt första meningen döms den som ”obehörigen skiljer ett barn under femton Ă„r frĂ„n nĂ„gon som har vĂ„rdnaden om barnet” till böter eller fĂ€ngelse i högst ett Ă„r, om gĂ€rningen inte utgör brott mot frihet. Detsamma gĂ€ller enligt andra meningen ”om den som gemensamt med nĂ„gon annan har vĂ„rdnaden om ett barn under femton Ă„r utan beaktansvĂ€rt skĂ€l egenmĂ€ktigt bortför barnet eller om den som skall ha vĂ„rdnaden obehörigen bemĂ€ktigar sig barnet och dĂ€rigenom sjĂ€lv tar sig rĂ€tt”. I tredje stycket finns en sĂ€rskild straffskala för grovt brott som strĂ€cker sig frĂ„n fĂ€ngelse i lĂ€gst sex mĂ„nader till fĂ€ngelse i högst fyra Ă„r.

Behovet av en utredning

FridskrÀnkningsbrotten

FrÄgan om en utvÀrdering av fridskrÀnkningsbrotten har aktualiserats i flera sammanhang. I samband med den Àndring av straffbestÀmmelserna som trÀdde i kraft den 1 januari 2000 konstaterade regeringen, bl.a. mot bakgrund av synpunkter frÄn LagrÄdet rörande utformningen av lagtexten, att det fanns anledning att noga följa tillÀmpningen av bestÀmmelserna och i ljuset av den fortsatta utvecklingen av domstolspraxis pröva bl.a. vad LagrÄdet anfört (prop. 1998/99:145 s. 12).

I regeringens handlingsplan för att bekÀmpa mÀns vÄld mot kvinnor, hedersrelaterat vÄld och förtryck samt vÄld i samkönade relationer har regeringen ocksÄ utlovat en sÄdan utvÀrdering (skr. 2007/08:39 s. 29 f.).

FrĂ„gan om huruvida ytterligare brott bör omfattas av fridskrĂ€nkningsbrotten har diskuterats. SĂ„ har t.ex. Brottsförebyggande rĂ„det i en utvĂ€rdering av besöksförbudslagen (Besöksförbud – En utvĂ€rdering av lagen och dess tillĂ€mpning. Rapport 2003:2) ansett att det finns anledning att utreda om övertrĂ€delse av besöksförbud ska kunna medföra ansvar för grov kvinnofridskrĂ€nkning. FrĂ„gan om huruvida Ă€rekrĂ€nkningsbrott enligt 5 kap. brottsbalken ska omfattas diskuterades i samband med införande av fridskrĂ€nkningsbrotten. Som skĂ€l

173

Bilaga 1 SOU 2011:85

att inte ta med ÀrekrÀnkningsbrotten angavs frÀmst att de sÀrskilda Ätalsreglerna innebÀr att den praktiska nyttan av att inkludera dessa brott starkt kan ifrÄgasÀttas (prop. 1997/98:55 s. 79 f.).

Mot denna bakgrund och dÄ brotten grov fridskrÀnkning respektive grov kvinnofridskrÀnkning nu varit i kraft och tillÀmpats en lÀngre tid finns skÀl att genomföra en utvÀrdering för att kunna analysera och bedöma om lagstiftningen i nÄgot hÀnseende bör förÀndras.

EgenmÀktighet med barn vid gemensam vÄrdnad

Straffansvaret för egenmÀktighet med barn ser olika ut beroende av om förÀldrarna har gemensam vÄrdnad om sitt barn eller om nÄgon av dem har ensam vÄrdnad om barnet.

I rĂ€ttspraxis har skillnadens innebörd nĂ€rmare klargjorts. Högsta domstolen (HD) konstaterade i avgörandet NJA 2006 s. 708 att uttrycket ”egenmĂ€ktigt bortför” i 7 kap. 4 § första stycket andra meningen brottsbalken inte kan omfatta att en vĂ„rdnadshavare mot den andra vĂ„rdnadshavarens vilja hĂ„ller kvar barnet pĂ„ en plats dit barnet ursprungligen förts i samförstĂ„nd mellan vĂ„rdnadshavarna. I avgörandet NJA 2007 s. 326 kom HD till samma slutsats Ă€ven i ett fall dĂ€r en vĂ„rdnadshavare utan den andre vĂ„rdnadshavarens vetskap, under en umgĂ€ngesperiod, fört barnet till den plats dĂ€r det sedan hölls kvar. NĂ„got annat var inte pĂ„stĂ„tt i mĂ„let Ă€n att avsikten vid bortförandet var att Ă„terlĂ€mna barnet nĂ€r umgĂ€ngesperioden var slut.

RiksĂ„klagaren och Åklagarmyndigheten har i skrivelser till Justitiedepartementet ifrĂ„gasatt om brottet egenmĂ€ktighet med barn, i situationer dĂ„ vĂ„rdnaden Ă€r gemensam, bör ha en sĂ„ begrĂ€nsad rĂ€ckvidd som klargjorts genom HD:s domar (Ju 1999/2512 och Ju 2007/5528) samt begĂ€rt en översyn.

Det bör ocksÄ beaktas att nuvarande regler om förutsÀttningar för gemensam vÄrdnad ser vÀsentligen annorlunda ut Àn de som fanns vid tidpunkten för utformningen av straffansvaret för egenmÀktighet med barn.

Det finns mot denna bakgrund behov av att övervÀga om straffansvaret Àr lÀmpligt utformat vid gemensam vÄrdnad.

174

SOU 2011:85 Bilaga 1

Uppdraget

FridskrÀnkningsbrotten

En sÀrskild utredare ska utvÀrdera tillÀmpningen av brotten grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning i syfte att identifiera eventuella tolkningsproblem som uppkommit vid tillÀmpningen. Syftet med utvÀrderingen Àr ocksÄ att undersöka om mÄlsÀttningen med att införa dessa brott har uppnÄtts, dvs. att inom ramen för det straffrÀttsliga förfarandet kunna beakta den utsatta personens hela situation nÀr han eller hon utsatts för en serie i och för sig straffbelagda men ofta var för sig relativt lindriga gÀrningar.

FridskrĂ€nkningsbrotten har haft sin nuvarande lydelse sedan den 1 januari 2000. År 2009 anmĂ€ldes drygt 2 600 fall av grov kvinnofridskrĂ€nkning och drygt 1 200 fall av grov fridskrĂ€nkning. Totalt lagfördes Ă„r 2008 ca 500 personer för fridskrĂ€nkningsbrott. Det finns sĂ„lunda ett stort antal domar att utgĂ„ frĂ„n. Utredaren ska utföra analysen pĂ„ grundval av ett representativt urval frĂ„n praxis som Ă€r tillrĂ€ckligt för att tillĂ„ta generella slutsatser.

Mot bakgrund av de Àndringar som regeringen föreslagit som syftar till att höja straffen för allvarliga vÄldsbrott och som ska trÀda i kraft den 1 juli 2010 (prop. 2009/10:147) ska uppdraget emellertid inte omfatta domstolarnas pÄföljdsval och straffmÀtning.

Det ingÄr i utredarens uppdrag att sÀrskilt undersöka följande. Utredaren ska undersöka vilka brottstyper som ingÄtt vid utdömt

ansvar för fridskrÀnkningsbrott och hur reglerna om preskription pÄverkat detta. Han eller hon ska Àven undersöka i vilken utstrÀckning gÀrningsmannen samtidigt fÀllts till ansvar för andra brott mot samma mÄlsÀgande vid sidan av fridskrÀnkningsbrottet.

Utredaren ska analysera vad som enligt domstolarna krĂ€vs för att rekvisiten ”upprepad krĂ€nkning” samt â€Ă€gnade att allvarligt skada personens sjĂ€lvkĂ€nsla” ska anses uppfyllda.

Utredaren ska Àven, nÀr det gÀller grov fridskrÀnkning, undersöka vilken relation gÀrningsmannen och brottsoffret har eller har haft. SÀrskild uppmÀrksamhet ska Àgnas Ät frÄgan hur lagstiftningen har tillÀmpats i situationer nÀr brottet riktats mot barn. Utredaren ska ocksÄ notera gÀrningsmannens respektive brottsoffrets kön samt andra omstÀndigheter som utredaren bedömer Àr relevanta, t.ex. Älder och gÀrningsmannens tidigare brottslighet.

Utredaren bör belysa hur eventuella skadestÄndsansprÄk har bedömts.

175

Bilaga 1 SOU 2011:85

Mot bakgrund av resultatet av utvÀrderingen ska utredaren ta stÀllning till om det finns behov av förÀndringar i straffbestÀmmelserna om grov fridskrÀnkning respektive grov kvinnofridskrÀnkning, utom nÀr det gÀller straffskalan, och i sÄ fall lÀmna förslag till författningsÀndringar. Det stÄr Àven utredaren fritt att övervÀga Àndringar i nÀrliggande lagstiftning eller lÀmna förslag till andra ÄtgÀrder.

EgenmÀktighet med barn

Utredaren ska utreda och redovisa sin bedömning av om straffansvaret för egenmÀktighet med barn Àr lÀmpligt utformat vid gemensam vÄrdnad. Om utredaren finner att straffansvaret bör Àndras, ska han eller hon lÀmna författningsförslag.

Uppdragets genomförande och tidsplan

NÀr det gÀller metoder för uppdragets genomförande stÄr det utredaren fritt att utforma dessa efter vad som bedöms lÀmpligt.

Utredaren bör samrÄda med och inhÀmta upplysningar frÄn berörda företrÀdare för rÀttsvÀsendet, dvs. polis, Äklagare och domstolar, samt vid behov andra myndigheter eller organ som kan vara berörda, t.ex. Brottsoffermyndigheten och Brottsförebyggande rÄdet.

Utredaren ska hĂ„lla sig informerad om och vid behov beakta relevant arbete som pĂ„gĂ„r inom Regeringskansliet och utredningsvĂ€sendet. SĂ€rskild uppmĂ€rksamhet ska Ă€gnas beredningen av betĂ€nkandet Stalkning – ett allvarligt brott (SOU 2008:81). I det betĂ€nkandet föreslĂ„s ett nytt brott, olaga förföljelse, vars utformning bygger pĂ„ fridskrĂ€nkningsbrotten.

Utredaren ska redovisa de ekonomiska konsekvenserna av sina förslag. Om förslagen leder till kostnadsökningar för det allmÀnna, ska utredaren föreslÄ hur dessa ska finansieras.

Utredaren ska redovisa uppdraget senast den 31 maj 2011.

(Justitiedepartementet)

176

Bilaga 2

Kommittédirektiv

TillÀggsdirektiv till FridskrÀnkningsutredningen Dir.
(Ju 2010:05) 2011:63
   

Beslut vid regeringssammantrÀde den 22 juni 2011

Sammanfattning av tillÀggsuppdraget

FridskrÀnkningsutredningen (Ju 2010:05) ska Àven se över straffskalan för grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning och i det sammanhanget sÀrskilt övervÀga en höjning av straffminimum.

Utredningstiden förlÀngs. Uppdraget ska redovisas senast den 14 december 2011.

Utredningens nuvarande uppdrag

Med stöd av regeringens bemyndigande den 20 maj 2010 gavs en sÀrskild utredare i uppdrag att utvÀrdera tillÀmpningen av brotten grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning i syfte att identifiera eventuella tolkningsproblem som uppkommit vid tillÀmpningen och för att undersöka om mÄlsÀttningen med att införa dessa brott har uppnÄtts samt vid behov lÀmna förslag till författningsÀndringar (dir. 2010:56). Uppdraget omfattar inte frÄgan om det finns behov av förÀndringar i straffskalan. DÀrutöver ska utredaren övervÀga vissa frÄgor om straffansvaret för egenmÀktighet med barn.

Utredningen har antagit namnet FridskrÀnkningsutredningen (Ju 2010:05).

177

Bilaga 2 SOU 2011:85

Behovet av en utvidgning av uppdraget

Straffet för grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning Àr fÀngelse i lÀgst sex mÄnader och högst sex Är. I KvinnovÄldskommissionens betÀnkande (SOU 1995:60), som lÄg till grund för införandet av fridskrÀnkningsbrotten, föreslogs att straffminimum skulle vara fÀngelse i lÀgst ett Är. Det föreslagna minimistraffet framstod emellertid enligt den dÄvarande regeringen som alltför högt.

Regeringen har under senare Är genomfört en rad reformer i syfte att förstÀrka det straffrÀttsliga skyddet och Ästadkomma skÀrpta straff för vissa typer av brott dÀr detta varit befogat. Straffskalorna har Àndrats för t.ex. mord, grov misshandel, grov utpressning, grovt vÄllande till annans död och köp av sexuell tjÀnst. Vidare kommer ett nytt brott, olaga förföljelse, att införas i syfte att höja straffnivÄn för sÄdana upprepade krÀnkningar av mÄlsÀgandens integritet som inte utgör grov fridskrÀnkning eller grov kvinnofridskrÀnkning.

Den 1 juli 2010 skÀrptes straffen generellt för allvarliga vÄldsbrott genom att det vid bedömningen av brottslighetens straffvÀrde sÀrskilt ska beaktas om gÀrningen inneburit ett allvarligt angrepp pÄ nÄgons liv, hÀlsa eller trygghet till person. Mot bakgrund av den reformen kom FridskrÀnkningsutredningens uppdrag inte att omfatta domstolarnas pÄföljdsval och straffmÀtning.

Att krĂ€nka en annan person genom upprepade likartade gĂ€rningar Ă€r normalt betydligt allvarligare Ă€n om det inte finns nĂ„got samband mellan gĂ€rningarna. Även med beaktande av de generella straffskĂ€rpningar för allvarliga vĂ„ldsbrott som genomförts anser regeringen att det kan ifrĂ„gasĂ€ttas om nuvarande straffmĂ€tningspraxis för fridskrĂ€nkningsbrotten fullt ut motsvarar den samlade brottslighetens allvar. Mot denna bakgrund, och för att utredningen ska fĂ„ möjlighet att ge en heltĂ€ckande bild nĂ€r det gĂ€ller tillĂ€mpningen av fridskrĂ€nkningsbrotten, finns det skĂ€l att ocksĂ„ lĂ„ta utredningen övervĂ€ga om det finns anledning till förĂ€ndringar i straffskalan. Utredningen ska sĂ€rskilt övervĂ€ga en höjning av straffminimum för brotten.

178

SOU 2011:85 Bilaga 2

TillÀggsuppdraget

FridskrÀnkningsutredningen ges i uppdrag att se över straffskalan för grov fridskrÀnkning och grov kvinnofridskrÀnkning och ta stÀllning till om det finns anledning till förÀndringar i denna. Utredningen ska sÀrskilt övervÀga en höjning av straffminimum. Om utredningen föreslÄr förÀndringar av straffskalan, ska nödvÀndiga författningsÀndringar presenteras.

Uppdraget skulle enligt de ursprungliga direktiven redovisas senast den 31 maj 2011. Utredningstiden förlÀngs. Uppdraget ska i stÀllet redovisas senast den 14 december 2011.

(Justitiedepartementet)

179

Bilaga 3

Ofredande genom annat hÀnsynslöst beteende

Nedan redovisas de domar frÄn praxisgenomgÄngen dÀr det har funnits pÄstÄenden om ofredande genom krÀnkande uttalanden som inte gjorts i direkt samband med gÀrningar enligt 3, 4 eller 6 kap. brottsbalken. Av de korta referaten framgÄr att krÀnkande och nedsÀttande tillmÀlen av domstolarna i en majoritet av fallen bedömts utgöra sÄdant hÀnsynslöst beteende som Àr att bedöma som ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken. I 25 fall fanns pÄstÄenden om ofredande genom krÀnkande och nedsÀttande tillmÀlen utan samband med andra gÀrningar innefattande vÄld, hot eller sexuella övergrepp. I 19 av dessa fall bedömdes uttalandena som ofredande genom hÀnsynslöst beteende.

De domar som överklagats frÄn tingsrÀtt till hovrÀtt men som pÄ grund av Äterkallelse av överklagandet eller annat skÀl sÄsom att överklagandet förfallit inte har prövats av hovrÀtten redovisas för sig.

Inledningsvis redogörs för tvÄ avgöranden frÄn Högsta domstolen avseende ofredande genom annat hÀnsynslöst beteende.

NJA 2000 s. 661 och NJA 2004 s. 437

NJA 2000 s. 661

NJA 2000 s. 661 gÀllde frÄgan om en hyresvÀrd som uppsökt en hyresgÀst i bostaden och vid samtal utanför dennas lÀgenhet med hög röst fÀllt krÀnkande uttalanden gjort sig skyldig till ofredande. Högsta domstolen anförde inledningsvis att det för att en handling ska utgöra ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken enligt lagtexten krÀvs att det Àr frÄga om ett hÀnsynslöst beteende. Vidare anfördes att krÀnkande uttalanden till en annan person i mÄnga fall med

181

Bilaga 3 SOU 2011:85

tillĂ€mpning av 5 kap. 3 § brottsbalken straffas som förolĂ€mpning, men att det för att ofredande ska föreligga krĂ€vs nĂ„got mera, nĂ€mligen att handlandet med hĂ€nsyn till omstĂ€ndigheterna innefattat en kĂ€nnbar fridskrĂ€nkning. I det aktuella fallet hade mĂ„lsĂ€ganden framför allt reagerat mot de krĂ€nkande uttryck som den tilltalade anvĂ€nt om henne och hennes barn. MĂ„lsĂ€ganden uppgav hĂ€rvid att hon tagit sĂ€rskilt illa vid sig av att hon av den tilltalade anklagats för att ha misskött sina barn. (Enligt gĂ€rningsbeskrivningen hade den tilltalade stĂ„tt i trappuppgĂ„ngen utanför hennes lĂ€genhetsdörr och skrikit bl.a. ”att hennes barn var horungar”, ”att hon var den största fittan som gĂ„tt i ett par skor” samt ”att hon var en djĂ€vla hora”.)

Högsta domstolen konstaterade att vad som för mĂ„lsĂ€ganden framstĂ„tt som det centrala var det grova sprĂ„k han anvĂ€nt och de anklagelser han riktat mot henne. Dessa omstĂ€ndigheter ansĂ„gs dock inte vara tillrĂ€ckliga för att den tilltalade skulle anses ha gjort sig skyldig till ofredande. Vid bedömningen av om förfarandet utgjort hĂ€nsynslöst beteende beaktades att den tilltalade hade haft ett legitimt syfte med att uppsöka mĂ„lsĂ€ganden. MĂ„lsĂ€ganden hade varit försumlig med betalning av hyra och hyresvĂ€rden avsĂ„g att vidta Ă„tgĂ€rder för att fĂ„ henne vrĂ€kt frĂ„n lĂ€genheten. Vidare beaktades att besöket ocksĂ„ skedde tidigt pĂ„ kvĂ€llen vid en tidpunkt som inte kunde förvĂ€ntas medföra onödiga störningar och olĂ€genheter för mĂ„lsĂ€ganden. Även om besöket medförde obehag för mĂ„lsĂ€ganden utgjorde det en enstaka hĂ€ndelse av relativt kort varaktighet. Vid en samlad bedömning av omstĂ€ndigheterna ansĂ„g Högsta domstolen att handlandet inte utgjort ett sĂ„dan hĂ€nsynslöst beteende som krĂ€vs för att ansvar för ofredande ska kunna Ă„dömas enligt 4 kap. 7 § brottsbalken. FrĂ„gan om handlandet utgjorde brott mot 5 kap. 3 § brottsbalken (förolĂ€mpning) kunde inte prövas i mĂ„let.

NJA 2004 s. 437

I NJA 2004 s. 437, som gĂ€llde grov fridskrĂ€nkning, gjorde Ă„klagaren gĂ€llande att förĂ€ldrarna under en period om nĂ€rmare fyra Ă„r förolĂ€mpat sin dotter genom att kalla henne ”slampa”, ”hora” och liknande krĂ€nkande tillmĂ€len. DĂ€rutöver gjordes gĂ€llande att förĂ€ldrarna under perioden tillsammans och i samförstĂ„nd vid upprepade tillfĂ€llen hotat och misshandlat dottern vid sĂ„vĂ€l opreciserade som preciserade tillfĂ€llen. FörĂ€ldrarna befanns övertygade om att tillsammans och i samförstĂ„nd ha misshandlat dottern vid upprepade

182

SOU 2011:85 Bilaga 3

tillfÀllen samt dÀrutöver misshandel av dottern vid sju specifika tillfÀllen under den pÄstÄdda perioden. GÀrningarna ansÄgs ha utgjort led i en upprepad krÀnkning av flickans integritet och varit Àgnade att allvarligt skada hennes sjÀlvkÀnsla. BetrÀffande pÄstÄendet om förolÀmpningar uttalade Högsta domstolen följande.

Vid bedömningen av gĂ€rningarnas straffvĂ€rde innebĂ€r konstruktionen av fridskrĂ€nkningsbrottet att det kan göras en helhetsbedömning av den krĂ€nkta personens situation. SjĂ€lvfallet kan inte vĂ€gas in ansvarspĂ„stĂ„enden som de Ă„talade frikĂ€nts frĂ„n, nĂ„got som i förevarande fall gĂ€ller vissa enskilda misshandelsgĂ€rningar och samtliga hot. Även pĂ„stĂ„endet om förolĂ€mpning ska lĂ€mnas dĂ€rhĂ€n. Det Ă€r omstĂ€ndigheterna vid brottet som Ă€r avgörande för straffvĂ€rdebedömningen. Vid den bedömningen Ă€r domstolen oförhindrad att ta upp omstĂ€ndigheter som inte framgĂ„r av gĂ€rningsbeskrivningen (jfr NJA 2003 s. 486). Det kan sĂ„ledes i detta fall beaktas att krĂ€nkningen av
 [flickan] i samband med flera av misshandelsbrotten förstĂ€rkts genom att förĂ€ldrarna utsatt henne för nedsĂ€ttande tillmĂ€len. Även i övrigt har misshandeln skett under krĂ€nkande former, sĂ„som genom sparkar.

StraffvÀrdet ansÄgs motsvara fÀngelse ett Är och sex mÄnader för envar av förÀldrarna. HÀrvid beaktades ocksÄ att brottet varit Àgnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhÄllande till en nÀrstÄende person (jfr 29 kap. 2 § 8 brottsbalken). PÄföljden för envar av förÀldrarna bestÀmdes till fÀngelse ett Är och sex mÄnader.

Domar frÄn praxisgenomgÄngen dÀr krÀnkande och nedsÀttande tillmÀlen bedömts som ofredande

Domar frÄn hovrÀtterna

Göta hovrÀtts dom den 29 december 2009 i mÄl B 2847-09

I gĂ€rningsbeskrivningen angavs att den tilltalade under en niomĂ„nadersperiod ofredat mĂ„lsĂ€ganden genom att tilldela henne knuffar och dra i henne samt kalla henne för ”hora”, ”slampa” och andra krĂ€nkande tillmĂ€len.

TingsrÀtten, vars dom hovrÀtten i detta avseende faststÀllde, angav att gÀrningarna under den aktuella punkten var styrkta men gick inte nÀrmare in pÄ hur gÀrningarna borde rubriceras. Det framgÄr inte av domen vilken frekvens uttalandena haft men det redovisas att mÄlsÀganden uppgett att den tilltalade under perioden betett sig pÄ sÀtt som Äklagaren pÄstÄtt. Vidare att flera vittnen under perioden

183

Bilaga 3 SOU 2011:85

hört den tilltalade vid olika tillfÀllen uttala sig nedsÀttande och krÀnkande gentemot mÄlsÀganden.

Den tilltalade dömdes för bl.a. grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av misshandel i tre fall samt flera fall av olaga hot och ofredande under en sammanlagd tidsperiod om cirka ett Är.

Göta hovrÀtts dom den 28 augusti 2009 i mÄl B 1339-09

I gĂ€rningsbeskrivningen angavs att den tilltalade under en period om nĂ€stan ett Ă„r vid flera tillfĂ€llen ofredat mĂ„lsĂ€ganden genom att uttala krĂ€nkande tillmĂ€len, exempelvis ”hora”, ”blattehora”, ”fitta”, ”slampa” och â€Ă€cklig” till henne. Vidare angavs att han Ă€ven vid ett tillfĂ€lle slitit sönder hennes klĂ€der och vid ett annat tillfĂ€lle spottat pĂ„ henne.

HovrÀtten, som i denna del faststÀllde tingsrÀttens dom, anförde att det var styrkt att den tilltalade begÄtt de pÄstÄdda gÀrningarna. Frekvensen av de nedsÀttande uttalandena under perioden framgÄr inte av domen. HovrÀtten anförde vidare att domstolen, i likhet med tingsrÀtten, fann att gÀrningarna under denna del av Ätalet var att bedöma som grov kvinnofridskrÀnkning genom att den tilltalade gjort sig skyldig till gÀrningar som var för sig varit att bedöma som misshandel, olaga hot, ofredande och olaga tvÄng.

Den tilltalade dömdes för bl.a. grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av fjorton fall av misshandel, ett fall av ringa misshandel samt flera fall av olaga hot och ofredande under en sammanlagd tidsperiod om drygt ett Är.

Göta hovrÀtts dom den 22 december 2009 i mÄl B 4856-09

I gÀrningsbeskrivningen angavs att den tilltalade under en period om cirka ett Är vid ett flertal tillfÀllen misshandlat eller ofredat mÄlsÀganden genom att slÄ, ta tag i och knuffa henne med i vart fall övergÄende smÀrta och klÀmskador som följd. Vidare angavs att den tilltalade vid ett stort antal tillfÀllen fÀllt nedsÀttande och krÀnkande yttranden till mÄlsÀganden vilket varit hÀnsynslöst.

TingsrÀtten, vars dom inte överklagades i ansvarsdelen betrÀffande grov kvinnofridskrÀnkning, lade mÄlsÀgandens uppgifter till grund för bedömningen och anförde att det genom hennes uppgifter var styrkt att den tilltalade misshandlat, hotat och ofredat mÄlsÀganden pÄ sÀtt som Äklagaren pÄstÄtt. FrÄn förhöret med mÄls-

184

SOU 2011:85 Bilaga 3

Ă€ganden antecknades i domen att den tilltalade ofta kallat henne krĂ€nkande ord, exempelvis ”hora” och ”jĂ€vla fitta”.

Den tilltalade dömdes för bl.a. grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av flera, varav tre preciserade, fall av misshandel, flera, varav ett preciserat, fall av olaga hot och flera fall av ofredande under en sammanlagd tidsperiod om cirka ett Är.

Göta hovrÀtts dom den 7 september 2009 i mÄl B 2018-09

I gĂ€rningsbeskrivningen angavs att den tilltalade under en sexmĂ„nadersperiod misshandlat, hotat och ofredat mĂ„lsĂ€ganden genom att bl.a. vid ett antal tillfĂ€llen yttra krĂ€nkande tillmĂ€len mot henne, sĂ„som ”fitta”, ”kĂ€rringjĂ€vel” och ”fittjĂ€vel”. I stĂ€mningsansökan angavs vidare att den tilltalade genom att yttra krĂ€nkande tillmĂ€len pĂ„ ett hĂ€nsynslöst sĂ€tt ofredat mĂ„lsĂ€ganden.

TingsrÀtten, vars dom faststÀlldes av hovrÀtten, angav att mÄlsÀganden beskrivit hur den tilltalade misshandlat, hotat och ofredat henne samt att Ätalet med hÀnsyn till det stöd hennes uppgifter fick av den övriga utredningen var styrkt. Varken tingsrÀtten eller hovrÀtten uttalade sig nÀrmare om de krÀnkande uttalandena.

Den tilltalades dömdes för grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av flera, varav ett preciserat, fall av misshandel samt flera fall av olaga hot och ofredande under en sexmÄnadersperiod.

HovrÀttens över SkÄne och Blekinge dom den 8 juni 2009 i mÄl B 844-09

I gĂ€rningsbeskrivningen angavs att den tilltalade i samband med fem olika gĂ€rningar avseende misshandel ocksĂ„ ofredat mĂ„lsĂ€ganden genom att göra krĂ€nkande uttalanden till henne, vilket varit hĂ€nsynslöst. Vidare angavs att den tilltalade vid ett stort antal tillfĂ€llen under ett och ett halvt Ă„r kallat mĂ„lsĂ€ganden ”hora”, ”gris” och liknande tillmĂ€len, vilka uttalanden varit hĂ€nsynslösa.

TingsrÀtten, vars bedömningar i frÄga om bl.a. skuld och brottsrubricering hovrÀtten anslöt sig till, anförde att det var utrett att det i allt vÀsentligt gÄtt till som Äklagaren pÄstÄtt och att de enskilda gÀrningarna sÄvitt hÀr Àr av intresse var att rubricera som fem fall av ofredande genom krÀnkande tillmÀlen i samband med misshandel

185

Bilaga 3 SOU 2011:85

samt dÀrutöver ofredande vid ett stort antal tillfÀllen genom krÀnkande tillmÀlen.

Den tilltalade dömdes för bl.a. grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av flera, varav elva preciserade, fall av misshandel, flera, varav tre preciserade, fall av olaga hot och flera, varav fem preciserade, fall av ofredande.

Svea hovrÀtts dom den 5 oktober 2009 i mÄl B 6425-09

I gÀrningsbeskrivningen angavs att den tilltalade vid flera tillfÀllen under en tvÄÄrsperiod ofredat och förnedrat mÄlsÀganden genom att knuffa och dra i henne, förfölja henne och söka upp henne samt uttala sig i nedsÀttande och krÀnkande ordalag om henne. Vidare angavs att förfarandena utgjort hÀnsynslösa beteenden.

TingsrÀtten, vars bedömningar i bl.a. skuld- och rubriceringsfrÄgan hovrÀtten anslöt sig till, anförde att Ätalet i nu aktuellt hÀnseende var styrkt samt att gÀrningarna var att bedöma som ofredande.

Den tilltalade dömdes för bl.a. grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av flera, varav nio preciserade, fall av misshandel, flera, varav tvÄ preciserade, fall av olaga hot och flera fall av ofredande. GÀrningarna var begÄngna under en period om tvÄ Är och nio mÄnader.

HovrÀttens över SkÄne och Blekinge dom den 12 februari 2009 i mÄl B 61-09

I gĂ€rningsbeskrivningen angavs att den tilltalade vid ett stort antal tillfĂ€llen under en period om tvĂ„ Ă„r kallat mĂ„lsĂ€ganden ”hora”, ”slampa” och liknande tillmĂ€len, vilket varit hĂ€nsynslöst.

TingsrÀtten, vars bedömningar i frÄga om skuld och brottsrubricering inte Àndrades av hovrÀtten, anförde att det var styrkt att den tilltalade ofredat mÄlsÀganden pÄ sÀtt som Äklagaren pÄstÄtt.

Den tilltalade dömdes för grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av fyra fall av misshandel, tvÄ fall av olaga hot och flera fall av ofredande under en tvÄÄrsperiod.

186

SOU 2011:85 Bilaga 3

Svea hovrÀtts dom den 5 juni 2009 i mÄl B 3517-09

I gĂ€rningsbeskrivningen angavs att den tilltalade vid ett stort antal tillfĂ€llen, sĂ„vĂ€l dagsom nattetid under ett dygn ringt till mĂ„lsĂ€gandens hem- och mobiltelefon dĂ„ hon befunnit sig i sin bostad och under telefonsamtalen uttryckt sig krĂ€nkande och nedsĂ€ttande mot henne genom att anvĂ€nda uttryck som ”hora” och ”luder”. I gĂ€rningsbeskrivningen angavs vidare att den tilltalade under en mĂ„nads tid vid ett stort antal tillfĂ€llen, sĂ„vĂ€l dagsom nattetid, ringt till mĂ„lsĂ€gandens hem- och mobiltelefon nĂ€r hon bl.a. befunnit sig i sin bostad och vid ett stort antal tillfĂ€llen Ă€ven uttalat sig krĂ€nkande och nedsĂ€ttande mot mĂ„lsĂ€ganden genom att anvĂ€nda uttryck som ”hora” samt sĂ€ga ”att hon knullar runt med turkar” och ”att hennes mamma Ă€r hora och pappa pedofil”. Vidare angavs att den tilltalade vid ett tillfĂ€lle ringt till mĂ„lsĂ€gandens mobiltelefon och under samtalet uttryckt sig krĂ€nkande mot mĂ„lsĂ€ganden genom att sĂ€ga att hon var en ”hora” samt ifrĂ„gasĂ€tta om hon var en knarkare och hög. I samtliga fall angavs att den tilltalade genom sitt förfarande iakttagit ett hĂ€nsynslöst beteende.

TingsrÀtten, vars bedömningar i bl.a. skuld- och rubriceringsfrÄgorna hovrÀtten anslöt sig till, anförde att den tilltalade gjort sig skyldig till de ovan redovisade gÀrningarna samt att gÀrningarna var att bedöma som ofredande genom hÀnsynslöst beteende.

Den tilltalade dömdes för bl.a. grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av tre fall av olaga hot och upprepade fall av ofredande. GÀrningarna var begÄngna under en period om drygt ett Är.

Svea hovrÀtts dom den 14 september 2009 i mÄl B 5413-08

I gÀrningsbeskrivningen angavs att den tilltalade under en tidsperiod om elva mÄnader vid ett mycket stort antal tillfÀllen sÄvÀl pÄ natten som pÄ dagen ofredat mÄlsÀganden genom att ringa eller skicka sms till mÄlsÀganden och uttala eller skriva meddelanden av krÀnkande innebörd.

I hovrÀtten erkÀnde den tilltalade att han ofredat mÄlsÀganden som Äklagaren pÄstÄtt. Vid tingsrÀtten hade den tilltalade förnekat gÀrningen. MÄlsÀganden berÀttade att den tilltalade skickat upp emot 1 000 sms till henne. Utskrifter av 17 sms Äberopades och tingsrÀtten konstaterade att tretton av dessa med hÀnsyn till innehÄllet var att bedöma som ofredande. Utöver dessa sms berÀttade mÄlsÀganden om

187

Bilaga 3 SOU 2011:85

ett stort antal otrevliga telefonsamtal, sms och e-postmeddelanden, upp emot tio om dagen under den aktuella perioden. TingsrÀtten fann dock att pÄstÄendet betrÀffande dessa samtal, sms och e-postmed- delanden var alltför vaga för att föranleda straffrÀttsligt ansvar. I den delen ogillades dÀrför Ätalet.

Den tilltalade dömdes för bl.a. grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av tre fall av misshandel, flera fall av olaga hot och ofredande. GÀrningarna var begÄngna under en period om tre Är.

Svea hovrÀtts dom den 28 augusti 2009 i mÄl B 5413-08

I gÀrningsbeskrivningen angavs att den tilltalade ofredat mÄlsÀganden genom att regelbundet under en period om ett Är kalla henne för diverse könsord och andra förnedrande tillmÀlen, knuffa henne och kasta föremÄl mot henne.

TingsrÀtten, vars dom hovrÀtten faststÀllde, anförde att Ätalet för bl.a. ofredande i aktuellt avseende var styrkt.

Den tilltalade dömdes för grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av sex fall av misshandel, flera, varav ett preciserat, fall av olaga hot och flera, varav tvÄ preciserade, fall av ofredande. GÀrningarna var begÄngna under en period om ett Är.

HovrÀttens för VÀstra Sverige dom den 14 december 2009 i mÄl B 4043-09

I gĂ€rningsbeskrivningen angavs att den tilltalade under tvĂ„ dagar vid ett stort antal tillfĂ€llen ringt till mĂ„lsĂ€ganden och lĂ€mnat röstmeddelanden av krĂ€nkande innebörd pĂ„ hennes telefonsvarare respektive vid ett tillfĂ€lle pĂ„ ett hĂ€nsynslöst sĂ€tt slĂ„ hĂ„rt med knutna nĂ€var mot hennes ytterdörr och samtidigt ropa ”jĂ€vla hora” och ”jĂ€vla fitta” och liknande.

TingsrÀttens dom överklagades endast i frÄga om utdömd pÄföljd och hovrÀtten uttalade sig inte sÀrskilt om gÀrningarnas rubricering. Inte heller tingsrÀtten uttalade sig sÀrskilt om rubriceringen av de enskilda gÀrningarna utan angav enbart att Ätalet var styrkt.

Den tilltalade dömdes för grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av flera, varav tre preciserade, fall av misshandel, flera, varav tre preciserade, fall av olaga hot och flera, varav ett preciserat, fall av ofre-

188

SOU 2011:85 Bilaga 3

dande. GÀrningarna var begÄngna under en period om fyra Är och nio mÄnader.

HovrÀttens för VÀstra Sverige dom den 18 maj 2009 i mÄl B 2025-09

I gĂ€rningsbeskrivningen angavs att den tilltalade vid ett flertal tillfĂ€llen ofredat mĂ„lsĂ€ganden genom att kalla henne för ”hora” och andra tillmĂ€len under en period om sju mĂ„nader.

TingsrÀtten, vars dom faststÀlldes av hovrÀtten, anförde att det var styrkt att den tilltalade misshandlat, hotat och ofredat mÄlsÀganden under den tid och pÄ det sÀtt som Äklagaren pÄstÄtt, men uttalade sig inte nÀrmare om de enskilda gÀrningarnas rubricering.

Den tilltalade dömdes för bl.a. grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av flera, varav fyra preciserade, fall av misshandel, flera, varav ett preciserat, fall av olaga hot och flera fall av ofredande. GÀrningarna var begÄngna under en period om sju mÄnader.

HovrÀttens för VÀstra Sverige dom den 29 juli 2009 i mÄl B 2891-09

I gĂ€rningsbeskrivningen angavs att den tilltalade regelbundet under en period om ett Ă„r och sju mĂ„nader ofredat mĂ„lsĂ€ganden genom att kalla henne för olika krĂ€nkande tillmĂ€len sĂ„som bl.a. ”hora” och

”dumjĂ€vel” samt sĂ€ga ”att hon var fet” och ”dum i huvudet” m.m. TingsrĂ€tten, vars bedömning hovrĂ€tten i detta avseende delade,

anförde att Ätalet i denna del var styrkt och att gÀrningarna skulle bedömas som Äklagaren gjort gÀllande.

Den tilltalade dömdes för grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av flera, varav fyra preciserade, fall av misshandel, flera, varav ett preciserat, fall av olaga hot och flera fall av ofredande. GÀrningarna var begÄngna under en period om sju mÄnader.

Göta hovrÀtts dom den 20 mars 2009 i mÄl B 347-09

I gÀrningsbeskrivningen angavs att den tilltalade (mÄlsÀgandens mor) under en tidsperiod om ett Är och fyra mÄnader vid ett flertal tillfÀllen betett sig hÀnsynslöst mot mÄlsÀganden (som var 14 Är vid den

189

Bilaga 3 SOU 2011:85

första gĂ€rningen) genom att kalla henne ”hora” samt sĂ€ga ”Kliar det i din fitta?” och andra krĂ€nkande uttalanden.

TingsrÀtten anförde att det var klarlagt att den tilltalade uttalat sig mot mÄlsÀganden pÄ sÀtt som angetts i gÀrningsbeskrivningen och att det varit frÄga om ofredande vid i vart fall tjugo tillfÀllen sedan augusti 2006. HovrÀtten gjorde ingen annan bedömning i skuldfrÄgan Àn att vissa misshandelsgÀrningar var att bedöma som ringa samt att Ätal för ringa misshandel och ofredanden som Àgt rum tidigare Àn tvÄ Är innan den tilltalade hÀktades för grov fridskrÀnkning skulle ogillas.

Den tilltalade dömdes för grov fridskrÀnkning bestÄende av flera fall av misshandel, flera fall av ringa misshandel och flera fall av ofredande. GÀrningarna var begÄngna under en tidsperiod om tvÄ Är och fyra mÄnader.

HovrÀttens över Nedre Norrland dom den 14 oktober 2009 i mÄl B 26-09

I gĂ€rningsbeskrivningen angavs bl.a. att den tilltalade under en tvĂ„Ă„rsperiod betett sig hĂ€nsynslöst genom att bl.a. kalla mĂ„lsĂ€ganden för ”jĂ€vla vĂ„p”, ”jĂ€vla tjatkĂ€rring”, ”hora” och ”idiot” samt genom att uttala att hon inte var klok och liknande.

TingsrĂ€tten, vars dom hovrĂ€tten i detta avseende faststĂ€llde, anförde att det var utrett att den tilltalade under en tvĂ„Ă„rsperiod i vart fall vid nĂ„gra tillfĂ€llen kallat mĂ„lsĂ€ganden för ”vĂ„p”, ”tjatkĂ€rring”, ”idiot” samt uttalat att hon inte var klok eller liknande. TingsrĂ€tten angav vidare att den tilltalade hĂ€rigenom ofredat mĂ„lsĂ€ganden genom hĂ€nsynslöst beteende.

Den tilltalade dömdes för grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av sex fall av misshandel, ett fall av olaga hot och ofredande vid flera tillfÀllen. GÀrningarna var begÄngna under en tidsperiod om fem Är. Den tilltalade dömdes ocksÄ sÀrskilt för en misshandel begÄngen mot mÄlsÀganden innan samboförhÄllandet inleddes.

190

SOU 2011:85 Bilaga 3

Domar frÄn tingsrÀtterna

Solna tingsrÀtts dom den 22 april 2008 i mÄl B 903-081

I gĂ€rningsbeskrivningen angavs att den tilltalade under ett dygn vid flera telefonsamtal till mĂ„lsĂ€ganden ofredat henne genom hĂ€nsynslöst beteende genom att kalla henne för ”hora” samt sĂ€ga ”att hon skulle passa sig”, ”att hon skulle hĂ„lla tyst” och ”att allt möjligt kunde hĂ€nda om han blev arg”.

Den tilltalade Äterkallade sitt överklagande varefter Solna tingsrÀtts dom stod fast. TingsrÀtten kommenterade inte nÀrmare pÄstÄendet om ofredande utan angav enbart att Ätalet var styrkt.

Den tilltalades dömdes för bl.a. grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av flera, varav tvÄ preciserade, fall av misshandel, flera, varav tvÄ preciserade, fall av olaga hot och flera fall av ofredande under en period om cirka fem Är.

BorÄs tingsrÀtts dom den 20 augusti 2009 i mÄl B 2332-092

I gÀrningsbeskrivningen angavs att den tilltalade under en period om cirka ett Är vid ett stort antal tillfÀllen uttalat krÀnkande tillmÀlen till mÄlsÀganden.

Den tilltalade Äterkallade sitt överklagande i hovrÀtten. TingsrÀtten angav att den tilltalade sjÀlv vidgÄtt att han flera gÄnger uttalat krÀnkande tillmÀlen till mÄlsÀganden men anförde inget om de enskilda gÀrningarnas rubricering.

Den tilltalade dömdes för grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av sex fall av misshandel och flera fall av ofredande. GÀrningarna var begÄngna under en period om cirka ett Är.

VÀrmlands tingsrÀtts dom den 30 september 2009 i mÄl B 3854-093

I gĂ€rningsbeskrivningen angavs att den tilltalade under en period om nĂ€stan tvĂ„ Ă„r ofredat mĂ„lsĂ€ganden genom att kalla henne namn av krĂ€nkande innebörd sĂ„som ”hora” och ”svin”.

1Svea hovrÀtts beslut om avvisning den 22 juli oktober 2009 i mÄl B 3767-08.

2HovrÀttens för VÀstra Sverige beslut om avskrivning den 16 oktober 2009 i mÄl B 3650-09.

3HovrÀttens för VÀstra Sverige beslut om avskrivning den 23 oktober 2009 i mÄl B 3958-09.

191

Bilaga 3 SOU 2011:85

Den tilltalade Äterkallade sitt överklagande i hovrÀtten, varefter tingsrÀttens dom stod fast. TingsrÀtten angav att det var styrkt att den tilltalade gjort sig skyldig till brott pÄ sÀtt som Äklagaren pÄstÄtt men uttalade sig inte nÀrmare om de enskilda gÀrningarnas rubricering.

Den tilltalade dömdes för bl.a. grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av flera, varav tre preciserade, fall av misshandel, ett fall av olaga hot, samt flera fall av ofredande. GÀrningarna var begÄngna under en period om nÀstan tvÄ Är.

Eskilstuna tingsrÀtts dom den 15 november 2007 i mÄl B 2058-064

I gĂ€rningsbeskrivningen angavs att den tilltalade under en tidsperiod om knappt ett Ă„r ofredat tre styvbarn (en flicka som var 15 Ă„r och tvĂ„ pojkar som var 12 Ă„r) genom att dels knuffa dem, dels fĂ€lla krĂ€nkande tillmĂ€len som att de var ”idioter”, ”dumma i huvudet” och ”tjocka” m.m.

TingsrĂ€tten lade barnens berĂ€ttelser till grund för bedömningen och konstaterade att det av flickans berĂ€ttelse framgĂ„tt att den tilltalade ofta sagt till henne och bröderna att de var fula, feta samt att de var odugliga och lata. Av flickans uppgifter som de antecknats i domen framgĂ„r att hon upplevde det som sĂ„ jobbigt att hon sa till sin mamma att hon skulle flytta till sin pappa om mamman inte separerade frĂ„n den tilltalade. Även barnens mamma vittnade om att barnen tyckte att det var jobbigt. TingsrĂ€tten anförde att den tilltalades agerande gentemot barnen varit sĂ„ frekvent förekommande under tidsperioden att gĂ€rningarna var att anse som ett led i en upprepad krĂ€nkning av deras integritet. AngĂ„ende frekvensen angav tingsrĂ€tten att det för flickans del varit frĂ„ga om ofredande nĂ„gra gĂ„nger per mĂ„nad och för pojkarnas del flera gĂ„nger per dag. Genom att dels knuffa dem, dels tilltala dem med krĂ€nkande tillmĂ€len ansĂ„g tingsrĂ€tten sammantaget att gĂ€rningarna varit sĂ„dana att de varit Ă€gnade att allvarligt krĂ€nka barnens sjĂ€lvkĂ€nsla.

Den tilltalade dömdes för tre fall av grov fridskrÀnkning avseende de tre barnen bestÄende av upprepade fall av ofredande under en tidsperiod om knappt ett Är samt dÀrutöver för misshandel av ytterligare en styvson och ringa misshandel av sin dotter.

4 Svea hovrÀtts beslut om avskrivning den 20 maj 2009 i mÄl B 9281-07.

192

SOU 2011:85 Bilaga 3

Domar frÄn praxisgenomgÄngen dÀr krÀnkande

och nedsÀttande tillmÀlen inte bedömts som ofredande

Domar frÄn hovrÀtterna

Göta hovrÀtts dom den 16 mars 2009 i mÄl B 1933-08

I gĂ€rningsbeskrivningen angavs att den tilltalade under en period om cirka ett Ă„r vid flera tillfĂ€llen ofredat mĂ„lsĂ€ganden genom att bl.a. kalla henne för ”hora”, ”fitta”, ”anorektiker” samt sĂ€ga ”att hon var sjuk i huvudet” och ”att hon var oduglig”.

HovrÀtten anförde betrÀffande pÄstÄendena om ofredanden att det för att en handling ska utgöra ofredande enligt 4 kap. 7 § brottsbalken krÀvs att det Àr frÄga om ett hÀnsynslöst beteende. Med hÀnvisning till NJA 2000 s. 661 anförde hovrÀtten vidare att uttalandena inte utgjort ett sÄdant hÀnsynslöst beteende som krÀvs för ansvar för ofredande samt att krÀnkande uttalanden till en annan person i mÄnga fall med tillÀmpning av 5 kap. 3 § brottsbalken kan straffas som förolÀmpning. FrÄgan om uttalandena utgjort brott mot 5 kap. 3 § brottsbalken kunde inte prövas i mÄlet.

HovrĂ€tten lade mĂ„lsĂ€gandens uppgifter till grund för bedömningen. FrĂ„n förhöret med henne har antecknats att hon varje dag lĂ€ste av den tilltalade för att se hur hon skulle förhĂ„lla sig till honom, att hela hennes tid gick ut pĂ„ att hĂ„lla honom nöjd och att han om hon inte levde upp till hans krav kunde fĂ„ enorma vredesutbrott varvid han uttalade olika krĂ€nkande ord till henne sĂ„som ”hora”, ”fitta”, ”anorektiker” och ”handikappad” samt sa ”att hon var sjuk i huvudet och oduglig”. Av mĂ„lsĂ€gandens berĂ€ttelse framgĂ„r ocksĂ„ att uttalandena ibland skedde i samband med att han utövade vĂ„ld mot henne och hotade henne. NĂ„gon nĂ€rmare angivelse av frekvensen av uttalandena framgĂ„r inte av mĂ„lsĂ€gandens berĂ€ttelse.

Den tilltalade dömdes för bl.a. grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av tio fall av misshandel och fem fall av olaga hot under en sammanlagd tidsperiod om cirka tre Är.

193

Bilaga 3 SOU 2011:85

HovrÀttens över SkÄne och Blekinge dom den 17 juli 2009 i mÄl B 1391-09

I gĂ€rningsbeskrivningen angavs att den tilltalade under en period om tvĂ„ Ă„r vid ett stort antal tillfĂ€llen ofredat mĂ„lsĂ€ganden genom att kalla henne för ”hora” och liknande tillmĂ€len, vilket agerande varit hĂ€nsynslöst.

HovrÀtten fann att det var styrkt att den tilltalade agerat som Äklagaren pÄstÄtt i nu aktuellt hÀnseende. BetrÀffande rubriceringen av de krÀnkande uttalandena anförde hovrÀtten följande. För att en gÀrning ska vara att bedöma som ett ofredande genom hÀnsynslöst beteende mÄste den sÀgas utgöra en kÀnnbar fridskrÀnkning. Varken frekvensen av uttalandena eller förhÄllandena under vilka de gjorts kan anses göra att handlandet Àr att bedöma som ett sÄdant hÀnsynslöst beteende som krÀvs för att ansvar för ofredande ska kunna Ädömas. FrÄgan om uttalandena kan anses vara att bedöma som förolÀmpning och sÄledes utgöra brott enligt 5 kap. 3 § brottsbalken kan, eftersom förutsÀttningarna för en sÄdan talan inte Àr uppfyllda, inte prövas i detta mÄl.

Sammantaget befanns utrett att den tilltalade hade gjort sig skyldig till tre fall av ringa misshandel och ett fall av misshandel som inte var att bedöma som ringa. HovrÀtten dömde inte för grov kvinnofridskrÀnkning utan för de enskilda brotten och angav att gÀrningarna inte var att bedöma som grov kvinnofridskrÀnkning med anledning av att det endast rört sig om ett begrÀnsat antal gÀrningar samt att samtliga gÀrningar, förutom en, inte varit av alltför allvarlig karaktÀr.

Svea hovrÀtts dom den 12 juni 2009 i mÄl B 3659-09

I gÀrningsbeskrivningen angavs att den tilltalade vid ett tillfÀlle ofredat mÄlsÀganden genom att hÀlla sprit pÄ henne och kalla henne för

”jĂ€vla hora”.

TingsrĂ€tten, vars bedömningar i frĂ„ga om bl.a. skuld och brottsrubricering hovrĂ€tten anslöt sig till, anförde att den tilltalade gjort sig skyldig till ofredande genom att hĂ€lla sprit pĂ„ mĂ„lsĂ€ganden, men att han inte genom att kalla henne för ”jĂ€vla hora” gjort sig skyldig till ofredande i lagens mening.

194

SOU 2011:85 Bilaga 3

Den tilltalade dömdes för bl.a. grov kvinnofridskrÀnkning bestÄende av sex fall av misshandel, ett fall av olaga hot och tvÄ fall av ofredande.

Göta hovrÀtts dom den 1 april 2009 i mÄl B 208-09

I gĂ€rningsbeskrivningen som avsĂ„g bl.a. fem fall av grov fridskrĂ€nkning mot barn (mĂ„lsĂ€gande I–V) pĂ„stods ofredande genom krĂ€nkande tillmĂ€len betrĂ€ffande tre av mĂ„lsĂ€gandena. I samtliga fall angavs att ofredandet skett vid olika tillfĂ€llen under en tidsperiod om cirka tvĂ„ Ă„r. BetrĂ€ffande mĂ„lsĂ€gande I (som var 13 Ă„r vid den första gĂ€rningen) angavs att den tilltalade ofredat mĂ„lsĂ€ganden genom att kalla henne för ”hora” och sĂ€ga ”att hon var dum och sjuk i huvudet”.

BetrĂ€ffande mĂ„lsĂ€gande II (som var 11 Ă„r vid den första gĂ€rningen) angavs att den tilltalade ofredat mĂ„lsĂ€ganden genom att kalla henne för ”hora och kossa”. BetrĂ€ffande mĂ„lsĂ€gande III (som var 10 Ă„r vid den första gĂ€rningen) angavs att den tilltalade ofredat mĂ„lsĂ€ganden genom att kalla henne för ”idiot”.

HovrÀtten anförde att det inte fanns anledning att betvivla mÄlsÀgandenas uppgifter om att den tilltalade betett sig som Äklagaren pÄstÄtt men att uttalandena nÀrmast var att bedöma som förolÀmpning, ett brott som inte ingÄr i fridskrÀnkningsbrottet och i första hand Àr tÀnkt att beivras genom enskilt Ätal. HovrÀtten anförde vidare att de förolÀmpande uttalandena inte var straffbara som ofredande, varför Ätalet i denna del skulle ogillas.

Den tilltalade dömdes sammantaget för grov fridskrÀnkning betrÀffande mÄlsÀgande I och mÄlsÀgande IV samt tolv fall av misshandel betrÀffande de andra barnen.

Domar frÄn tingsrÀtterna

Skaraborgs tingsrÀtts dom den 3 februari 2009 i mÄl B 101-095

I gĂ€rningsbeskrivningen angavs att den tilltalade under en tidsperiod om knappt ett Ă„r vid ett flertal tillfĂ€llen ofredat mĂ„lsĂ€ganden genom att kalla henne för bland annat ”kĂ€rring” samt genom att sĂ€ga ”att hon var ful”, ”att hon hade hĂ€ngbröst och putmage” samt ”att ingen

5 Göta hovrÀtts dom den 15 oktober 2009 i mÄl B 595-09.

195

Bilaga 3 SOU 2011:85

annan karl vill ha henne” och annat med samma innebörd. Vidare angavs att beteendet varit hĂ€nsynslöst.

TingsrÀtten, vars dom enbart överklagades av den tilltalade, ogillade denna del av Ätalet och anförde att gÀrningarna i nu aktuellt avseende inte var av sÄdan karaktÀr att de kunde anses utgöra ett sÄdant hÀnsynslöst beteende som utgör ofredande i lagens mening.

Den tilltalade dömdes för bl.a. grov fridskrÀnkning bestÄende av tre fall av misshandel och ett fall av olaga hot under en tidsperiod om knappt ett Är.

Solna tingsrÀtts dom den 7 september 2009 i mÄl B 6111-096

I gĂ€rningsbeskrivningen angavs att den tilltalade regelbundet under en fyramĂ„nadersperiod ofredat mĂ„lsĂ€ganden genom att uttala krĂ€nkande tillmĂ€len sĂ„som ”hora”, ”fitta” och att sĂ€ga ”att hon Ă€r ful” samt att beteendet varit hĂ€nsynslöst.

BetrÀffande förekomsten av krÀnkande tillmÀlen anförde tingsrÀtten att det inte var utrett att det varit frÄga om sÄdan frekvens, intensitet och ensidighet att de var att bedöma som ofredande i lagens mening.

Den tilltalade dömdes för tvÄ fall av misshandel.

6 Svea hovrÀtts beslut om avskrivning den 12 oktober 2009 i mÄl B 7396-09.

196

Statens offentliga utredningar 2011

Kronologisk förteckning

1.Svart pĂ„ vitt – om jĂ€mstĂ€lldhet i akademin. U.

2.VÀlfÀrdsstaten i arbete. Inkomsttrygghet och omfördelning med incitament till arbete. Fi.

3.Sanktionsavgifter pÄ trygghetsomrÄdet. S.

4.Genomförande av EU:s regelverk om inre vattenvÀgar i svensk rÀtt. N.

5.Bemanningsdirektivets genomförande i Sverige. A.

6.Missbruket, Kunskapen, VĂ„rden. Missbruksutredningens forskningsbilaga. S.

7.Transporter av frihetsberövade. Ju.

8.Den framtida gymnasiesÀrskolan

– en likvĂ€rdig utbildning för ungdomar med utvecklingsstörning. U.

9.Barnen som samhÀllet svek.

ÅtgĂ€rder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhĂ€llsvĂ„rden. S.

10.Antidopning Sverige.

En ny vÀg för arbetet mot dopning. Ku.

11.LÄngtidsutredningen 2011. HuvudbetÀnkande. Fi.

12.Medfinansiering av transportinfrastruktur

– utvĂ€rdering av förhandlingsarbetet jĂ€mte övervĂ€ganden om brukaravgifter och lĂ„nevillkor. N.

13.Uppföljning av signalspaningslagen. Fö.

14.KunskapslĂ€get pĂ„ kĂ€rnavfallsomrĂ„det 2011 – geologin, barriĂ€rerna, alternativen. M.

15.RehabiliteringsrÄdets slutbetÀnkande. S.

16.AllmÀn skyldighet att hjÀlpa nödstÀllda? Ju.

17.Förvar. Ju.

18.StrĂ„lsĂ€kerhet – gĂ€llande rĂ€tt i ny form. M.

19.Tid för snabb flexibel inlÀrning. U.

20.Dataskydd vid europeiskt polisiÀrt och straffrÀttsligt samarbete. Dataskyddsrambeslutet, EuropolanstÀlldas befattning med hemliga uppgifter. Ju.

21.Utrikesförvaltning i vÀrldsklass. UD.

22.Spirit of Innovation. UD.

23.Revision av livsmedelskedjans kontrollmyndigheter. L.

24.SĂ€nkt restaurang- och cateringmoms. Fi.

25.Utökat polissamarbete i Norden och EU. Ju.

26.Studiemedel för grÀnslös kunskap. U.

27.SĂ„ enkelt som möjligt för sĂ„ mĂ„nga som möjligt. – En bit pĂ„ vĂ€g. N.

28.CirkulÀr migration och utveckling

–förslag och framĂ„tblick. Ju.

29.Samlat, genomtÀnkt och uthÄlligt?

En utvĂ€rdering av regeringens nationella handlingsplan för mĂ€nskliga rĂ€ttigheter 2006–2009. + LĂ€ttlĂ€st + Daisy + Punktskrift. A.

30.Med rÀtt att vÀlja

–flexibel utbildning för elever som tillhör specialskolans mĂ„lgrupp. U.

31.Staten som fastighetsÀgare och hyresgÀst. S.

32.En ny upphovsrÀttslag. Ju.

33.Rapportera, anmĂ€la och avhjĂ€lpa missförhĂ„llanden – för barns och elevers bĂ€sta. U.

34.EtappmÄl i miljömÄlssystemet. M.

35.BĂ€ttre insatser vid missbruk och beroende

–Individen, kunskapen och ansvaret. S.

36.Forskning och utveckling samt försvarslogistik – i det reformerade försvaret. Fö.

37.Rovdjurens bevarandestatus. M.

38.Ett myndighetsgemensamt servicecenter. S.

39.LikvĂ€rdiga förutsĂ€ttningar – Översyn av den kommunala utjĂ€mningen + Bilagor. Fi.

40.MĂ„nadsuppgifter – snabbt och enkelt. S.

41.Alkoholservering pÄ sÀrskilda boenden. S.

42.En reformerad domstolslagstiftning. Ju.

43.Offentlig upphandling frÄn eget företag?!

–och vissa andra frĂ„gor. Fi.

44.FjÀrrvÀrme i konkurrens. N.

45.Förundersökning

–objektivitet, beslag, dokumentation m.m. Ju.

46.FRANS

Framtida regelverk och ansvarsförhÄllanden pÄ naturgasmarknaden i Sverige. N.

47.En samlad ekobrottsbekÀmpning. Ju.

48.VÄrd efter behov och pÄ lika villkor

–en mĂ€nsklig rĂ€ttighet. S.

49.Medfinansiering av transportinfrastruktur

–Ett nytt system för den lĂ„ngsiktiga planeringen av transportinfrastruktur samt riktlinjer och processer för medfinansiering. N.

50.KÀrnavfallsrÄdets yttrande över SKB:s Fud-program 2010. M.

51.Fortsatt förÀldrar - om ansvar, ekonomi, och samarbete för barnets skull. S.

52.Uppdragstagare i arbetslöshetsförsÀkringen. A.

53.Ny instansordning för va-mÄlen. S.

54.Större ekonomisk trygghet för förtroendevalda. RÀtt till ersÀttning vid arbetslöshet. A.

55.Kommunaliserad hemsjukvÄrd. S.

56.Kunskap pĂ„ djupet – kunskapsunderlag för havsplanering. M.

57.En bÀttre arbetsmiljö genom effektivare sanktioner. A.

58.Skolans dokument – insyn och sekretess. U.

59.Spara i goda tider

–för en stabil kommunal verksamhet

+ Bilagedel. Fi.

60.Ett nationellt kunskapscentrum för arbetsmiljö

– behov och förutsĂ€ttningar. A.

61.VanvÄrd i social barnavÄrd. Slutrapport. S.

62.UnderhÄllsansvaret för statens renskötselanlÀggningar. L.

63.FramgÄngsrik företagshÀlsovÄrd

– möjligheter och metoder. S.

64.Asylsökande ensamkommande barn. En översyn av mottagandet. Ju.

65.Statens roll i framtidens vĂ„rd- och omsorgssystem – en kartlĂ€ggning. S.

66.Sveriges internationella engagemang pÄ narkotikaomrÄdet + Bilagor 4 och 5. S.

67.SĂ„ enkelt som möjligt för sĂ„ mĂ„nga som möjligt – vĂ€gen till effektivare e-förvaltning. N.

68.Rörelsereglering för försÀkring och tjÀnstepension. Del 1 + 2. Fi.

69.Olagligt statsstöd. N.

70.SÀnkt moms pÄ vissa tjÀnster? Fi.

71.UtlÀmning. Del I + II. Ju.

72.Gymnasial lÀrlingsutbildning

–med fokus pĂ„ kvalitet! Hur stĂ€rker vi kvaliteten i gymnasial lĂ€rlingsutbildning? U.

73.PÄ jakt efter den goda affÀren

–analys och erfarenheter av den offentliga upphandlingen. S.

74.I grÀnslandet

Social trygghet vid grÀnsarbete i Norden. S.

75.Ny djurskyddslag. L.

76.VÄld och tvÄng under internationella militÀra insatser. Fö.

77.HjĂ€lpmedel – ökad delaktighet och valfrihet + LĂ€ttlĂ€st. S.

78.StÀrkt krisberedskap

i det centrala betalningssystemet. Fi.

79.KunskapsomrÄdet företagshÀlsovÄrd.

En rapport om utbildning, utveckling och forskning. S.

80.Informationsutbyte vid samarbete mot grov organiserad brottslighet. Ju.

81.Myndighetschefers villkor. S.

82.Ny lag om ÄtgÀrder mot förorening frÄn fartyg. N.

83.En samlad tolktjĂ€nst – samordning och utveckling av tolktjĂ€nst för barndomsdöva, vuxendöva, hörselskadade och personer meddövblindhet+LĂ€ttlĂ€st+TeckensprĂ„ksöversĂ€ttning (DVD). S.

84.ILO:s konvention om arbete ombord pÄ fiskefartyg. N.

85.FridskrÀnkningsbrotten och egenmÀktighet med barn. Ju.

Statens offentliga utredningar 2011

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Transporter av frihetsberövade. [7]

AllmÀn skyldighet att hjÀlpa nödstÀllda? [16] Förvar. [17]

Dataskydd vid europeiskt polisiÀrt och straffrÀttsligt samarbete. Dataskyddsrambeslutet, EuropolanstÀlldas befattning med hemliga uppgifter. [20]

Utökat polissamarbete i Norden och EU. [25] CirkulÀr migration och utveckling

–förslag och framĂ„tblick. [28] En ny upphovsrĂ€ttslag. [32]

En reformerad domstolslagstiftning. [42] Förundersökning

–objektivitet, beslag, dokumentation m.m. [45]

En samlad ekobrottsbekÀmpning. [47]

Asylsökande ensamkommande barn. En översyn av mottagandet. [64]

UtlÀmning. Del I + II. [71]

Informationsutbyte vid samarbete mot grov organiserad brottslighet. [80]

FridskrÀnkningsbrotten och egenmÀktighet med barn. [85]

Utrikesdepartementet

Utrikesförvaltning i vÀrldsklass. [21] Spirit of Innovation. [22]

Försvarsdepartementet

Uppföljning av signalspaningslagen. [13]

Forskning och utveckling samt försvarslogistik

– i det reformerade försvaret. [36]

VÄld och tvÄng under internationella militÀra insatser. [76]

Socialdepartementet

Sanktionsavgifter pÄ trygghetsomrÄdet. [3]

Missbruket, Kunskapen, VĂ„rden. Missbruksutredningens forskningsbilaga. [6]

Barnen som samhÀllet svek.

ÅtgĂ€rder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhĂ€llsvĂ„rden. [9]

RehabiliteringsrÄdets slutbetÀnkande. [15] Staten som fastighetsÀgare och hyresgÀst. [31]

BĂ€ttre insatser vid missbruk och beroende – Individen, kunskapen och ansvaret. [35]

Ett myndighetsgemensamt servicecenter. [38] MĂ„nadsuppgifter – snabbt och enkelt. [40] Alkoholservering pĂ„ sĂ€rskilda boenden. [41]

VÄrd efter behov och pÄ lika villkor

– en mĂ€nsklig rĂ€ttighet. [48]

Fortsatt förĂ€ldrar – om ansvar, ekonomi och samarbete för barnets skull. [51]

Ny instansordning för va-mÄlen. [53] Kommunaliserad hemsjukvÄrd. [55] VanvÄrd i social barnavÄrd. Slutrapport. [61]

FramgÄngsrik företagshÀlsovÄrd

– möjligheter och metoder. [63]

Statens roll i framtidens vĂ„rd- och omsorgssystem – en kartlĂ€ggning. [65]

Sveriges internationella engagemang pÄ narkotikaomrÄdet + Bilagor 4 och 5. [66]

PÄ jakt efter den goda affÀren

– analys och erfarenheter av den offentliga upphandlingen. [73]

I grÀnslandet

Social trygghet vid grÀnsarbete i Norden. [74]

HjĂ€lpmedel – ökad delaktighet och valfrihet + LĂ€ttlĂ€st. [77]

KunskapsomrÄdet företagshÀlsovÄrd

En rapport om utbildning, utveckling och forskning. [79]

Myndighetschefers villkor. [81]

En samlad tolktjĂ€nst – samordning och utveckling av tolktjĂ€nst för barndomsdöva, vuxendöva, hörselskadade och

personer med dövblindhet + LÀttlÀst + TeckensprÄksöversÀttning (DVD). [83]

Finansdepartementet

VÀlfÀrdsstaten i arbete.

Inkomsttrygghet och omfördelning med incitament till arbete. [2]

LÄngtidsutredningen 2011. HuvudbetÀnkande. [11]

SĂ€nkt restaurang- och cateringmoms. [24]

LikvĂ€rdiga förutsĂ€ttningar – Översyn av den kommunala utjĂ€mningen + Bilagor. [39]

Offentlig upphandling frÄn eget företag?!

– och vissa andra frĂ„gor. [43]

Spara i goda tider – för en stabil kommunal verksamhet + Bilagedel. [59]

Rörelsereglering för försÀkring och tjÀnstepension. Del 1 + 2. [68]

SÀnkt moms pÄ vissa tjÀnster? [70]

StÀrkt krisberedskap i det centrala betalningssystemet. [78]

Utbildningsdepartementet

Svart pĂ„ vitt – om jĂ€mstĂ€lldhet i akademin. [1]

Den framtida gymnasiesÀrskolan

– en likvĂ€rdig utbildning för ungdomar med utvecklingsstörning. [8]

Tid för snabb flexibel inlÀrning. [19] Studiemedel för grÀnslös kunskap. [26]

Med rÀtt att vÀlja

– flexibel utbildning för elever som tillhör specialskolans mĂ„lgrupp. [30]

Rapportera, anmĂ€la och avhjĂ€lpa missförhĂ„llanden – för barns och elevers bĂ€sta. [33]

Skolans dokument – insyn och sekretess. [58]

Gymnasial lĂ€rlingsutbildning – med fokus pĂ„ kvalitet! Hur stĂ€rker vi kvaliteten i gymnasial lĂ€rlingsutbildning? [72]

Landsbygdsdepartementet

Revision av livsmedelskedjans kontrollmyndigheter. [23]

UnderhÄllsansvaret för statens renskötselanlÀggningar. [62]

Ny djurskyddslag. [75]

Miljödepartementet

KunskapslÀget pÄ kÀrnavfallsomrÄdet 2011

– geologin, barriĂ€rerna, alternativen. [14] StrĂ„lsĂ€kerhet – gĂ€llande rĂ€tt i ny form. [18] EtappmĂ„l i miljömĂ„lssystemet. [34] Rovdjurens bevarandestatus. [37]

KÀrnavfallsrÄdets yttrande över SKB:s Fudprogram 2010. [50].

Kunskap pÄ djupet

– kunskapsunderlag för havsplanering. [56]

NĂ€ringsdepartementet

Genomförande av EU:s regelverk om inre vattenvÀgar i svensk rÀtt. [4]

Medfinansiering av transportinfrastruktur

– utvĂ€rdering av förhandlingsarbetet jĂ€mte övervĂ€ganden om brukaravgifter och lĂ„nevillkor. [12]

SĂ„ enkelt som möjligt för sĂ„ mĂ„nga som möjligt. – En bit pĂ„ vĂ€g. [27]

FjÀrrvÀrme i konkurrens. [44]

FRANS

Framtida regelverk och ansvarsförhÄllanden pÄ naturgasmarknaden i Sverige. [46]

Medfinansiering av transportinfrastruktur

– Ett nytt system för den lĂ„ngsiktiga planeringen av transportinfrastruktur samt riktlinjer och processer för medfinansiering. [49]

SĂ„ enkelt som möjligt för sĂ„ mĂ„nga som möjligt – vĂ€gen till effektivare e-förvaltning. [67]

Olagligt statsstöd. [69]

Ny lag om ÄtgÀrder mot förorening frÄn fartyg. [82]

ILO:s konvention om arbete ombord pÄ fiskefartyg. [84]

Kulturdepartementet

Antidopning Sverige.

En ny vÀg för arbetet mot dopning. [10]

Arbetsmarknadsdepartementet

Bemanningsdirektivets genomförande i Sverige. [5]

Samlat, genomtÀnkt och uthÄlligt?

En utvĂ€rdering av regeringens nationella handlingsplan för mĂ€nskliga rĂ€ttigheter 2006–2009. + LĂ€ttlĂ€st + Daisy + Punktskrift. [29]

Uppdragstagare i arbetslöshetsförsÀkringen. [52]

Större ekonomisk trygghet för förtroendevalda. RÀtt till ersÀttning vid arbetslöshet. [54]

En bÀttre arbetsmiljö genom effektivare sanktioner. [57]

Ett nationellt kunskapscentrum för arbetsmiljö

– behov och förutsĂ€ttningar. [60]