den 7 september

Fråga

2011/12:758 Reseföretag och konsumentmakt

av Hans Olsson (S)

till statsrådet Birgitta Ohlsson (FP)

Det är en god ambition att avveckla kontanthanteringen och främja kort samt digitala betalningsformer och biljetter. Stora, generella system och regelverk har dock inte sällan en förmåga att bli fyrkantiga och omänskliga när de tillämpas på det avvikande och i särfall. Reseanordnarnas biljettverksamhet har genomgått en snabb revolution. Pappersbiljetterna och kontanthanteringen ersätts snabbt av kort samt biljetter via telefon (sms-biljetter). Vi har också inom tågtrafiken fått en rad olika reseanordnare samtidigt som den personliga biljettförsäljningen av alla företags biljetter hanteras av det stora företaget, SJ, på stationerna. Inom busstrafiken går det i dag av säkerhetsskäl oftast inte längre att köpa biljett med kontanter. SJ avser att den 15 november avveckla all biljettförsäljning ombord och i stället införa en enhetlig och mycket hög straffavgift.

Jag är rädd för att vi håller på att få en utveckling där de som är mest beroende av kollektivtrafiken, äldre och barn, lätt kan komma i kläm, samt regelverk som inbjuder till konfrontationer och ”misstag”. För inte länge sedan kastade SJ av ett barn från ett tåg.

Samtidigt som SJ och andra reseföretag kan påföra konsumenten oerhört höga straffavgifter finns inte motsvarande sanktioner då företaget inte levererar sin tjänst, det vill säga inte kommer i rätt tid. Resegarantin är full av undantag, det vill säga ursäkter, och kräver olika aktiva handlingar. Få av dem som vintrarna 2009/10 och 2010/11 upplevde trafikkaoset orkade ta ut det fulla värdet av vad förseningarna orsakade.

Genom vilka åtgärder avser statsrådet att stärka konsumentmakten samt pröva reseanordnarnas verksamhet ur barnens och de äldres perspektiv?