den 7 september

Fråga

2011/12:757 SJ:s biljettpolicy

av Hans Olsson (S)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

SJ upphör med sin biljettförsäljning ombord den 15 november. Den som är utan biljett kommer då att få betala 1 900 kronor på SJ Snabbtåg och 1 200 på SJ Intercity och SJ Regional. Fackliga företrädare har framfört att SJ:s personal kan få många otrevliga diskussioner, och även om SJ-ledningen menar att regelverket ska tillämpas med förnuft så inbjuder man till onödiga konfrontationer.

Självklart ska man ha biljett, men det är ju inte svårt att räkna upp en rad tillfällen då även helt vanliga resenärer, utan ambition att ”tjuvåka”, kan råka illa ut. Folk tappar eller glömmer biljetter och kort, sms-biljetten har inte sparats på rätt sätt, man har missat rätt datum för när pendlarkortet gått ut eller en resande hoppar på i desperation av någon orsak som gör att han/hon inte kan vänta ett antal timmar till nästa avgång – det kan också vara sista avgången från orten. Vidare undrar man hur SJ tänker hantera barn och unga. Företaget borde fundera utifrån sin föga smickrande avkastning av en somalisk flicka för ett år sedan. Vi har också en växande grupp äldre som åker sällan, är ovana vid tidens nya biljettformer och som kan vara förvirrade och ”glömska”. Hasse Alfredsons gamla sketch om den gamle mannen som inte har ”biletten” riskerar att bli verklighet.

SJ tar i dag ut ett rejält extrabelopp vid köp av biljett ombord. Det bör också noteras att andra tågföretag säljer biljetter ombord och att det då är billigare än att köpa dem på stationerna, där det är SJ:s resebutiker som gäller. Straffavgiftens nivå förefaller också hutlös.

Avser statsrådet att ta initiativ till en diskussion med reseföretagen om en vettig konsumentpolicy i fråga om biljettförsäljning och straffavgifter?