den
7 september
Fråga
2011/12:757
SJ:s biljettpolicy
av Hans Olsson (S)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
SJ upphör med sin biljettförsäljning ombord den 15
november. Den som är utan biljett kommer då att få betala 1 900 kronor på
SJ Snabbtåg och 1 200 på SJ Intercity och SJ Regional. Fackliga
företrädare har framfört att SJ:s personal kan få många otrevliga diskussioner,
och även om SJ-ledningen menar att regelverket ska tillämpas med förnuft så
inbjuder man till onödiga konfrontationer.
Självklart ska man ha biljett, men det är ju inte
svårt att räkna upp en rad tillfällen då även helt vanliga resenärer, utan
ambition att ”tjuvåka”, kan råka illa ut. Folk tappar eller glömmer
biljetter och kort, sms-biljetten har inte sparats på rätt sätt, man har missat
rätt datum för när pendlarkortet gått ut eller en resande hoppar på i
desperation av någon orsak som gör att han/hon inte kan vänta ett antal timmar
till nästa avgång – det kan också vara sista avgången från orten. Vidare
undrar man hur SJ tänker hantera barn och unga. Företaget borde fundera utifrån
sin föga smickrande avkastning av en somalisk flicka för ett år sedan. Vi har
också en växande grupp äldre som åker sällan, är ovana vid tidens nya
biljettformer och som kan vara förvirrade och ”glömska”. Hasse
Alfredsons gamla sketch om den gamle mannen som inte har ”biletten”
riskerar att bli verklighet.
SJ tar i dag ut ett rejält extrabelopp vid köp av
biljett ombord. Det bör också noteras att andra tågföretag säljer biljetter
ombord och att det då är billigare än att köpa dem på
stationerna, där det är SJ:s resebutiker som gäller. Straffavgiftens nivå
förefaller också hutlös.
Avser statsrådet att ta initiativ till en
diskussion med reseföretagen om en vettig konsumentpolicy i fråga om
biljettförsäljning och straffavgifter?