den 12 oktober

Fråga

2011/12:37 Satsning på Södra stambanan och Ostlänken

av Karin Granbom Ellison (FP)

till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)

De stora kapacitetsbegränsningar som råder på Södra stambanan måste avhjälpas. Förseningar tillhör vardagen, och trängseln i tågen och på spåren är enorm. Punktligheten i fjärr- och regionaltågen är enligt SJ sämst på Södra stambanan. 25–30 procent av dessa var under 2010 försenade med mer än 15 minuter. Vid närmare granskning framgår att punktligheten är sämst mellan Linköping och Stockholm. Utan snara åtgärder på denna sträcka kommer kapacitetsbristen att tillta och få stora konsekvenser för gods‑, fjärr‑, regional‑ och pendeltåg.

Från, till och inom Östergötland finns en mycket omfattande arbetspendling. Avsaknader av åtgärder på Södra stambanan skulle utgöra ett direkt hot mot den östgötska pendeltågstrafiken som årligen transporterar tre miljoner resenärer inom den fjärde arbetsmarknadsregionen. På grund av kapacitetsbrister på spåren har Östgötatrafiken nu tvingats frångå den ”styva tidtabell” som gällt sedan 1995, vilket påverkar regionens utveckling och möjlighet att bidra till landets tillväxt.

Höghastighetsutredningen som presenterades häromåret visade att det är samhällsekonomiskt lönsamt att satsa på höghastighetsbanor i stråket som kallas Europakorridoren. Ostlänken är första etappen i stråket och den del i projektet som kommit längst i planeringen. Sträckan sammanfaller med den del av Södra stambanan där kapacitetsbristen är som svårast. Regionen är sedan länge mycket intresserad och väl förberedd att förverkliga Ostlänken.

Jag vill därmed fråga infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd:

Hur avser statsrådet att kapacitetsbristen på Södra stambanan, särskilt sträckan Linköping–Stockholm, ska lösas?