den
12 oktober
Fråga
2011/12:37
Satsning på Södra stambanan och Ostlänken
av Karin Granbom
Ellison (FP)
till statsrådet Catharina Elmsäter-Svärd (M)
De stora kapacitetsbegränsningar som råder på Södra
stambanan måste avhjälpas. Förseningar tillhör vardagen, och trängseln i tågen
och på spåren är enorm. Punktligheten i fjärr- och regionaltågen är enligt SJ
sämst på Södra stambanan. 25–30 procent av dessa var under 2010 försenade
med mer än 15 minuter. Vid närmare granskning framgår att punktligheten är sämst
mellan Linköping och Stockholm. Utan snara åtgärder på denna sträcka kommer
kapacitetsbristen att tillta och få stora konsekvenser för gods‑, fjärr‑,
regional‑ och pendeltåg.
Från, till och inom Östergötland finns en mycket
omfattande arbetspendling. Avsaknader av åtgärder på Södra stambanan skulle
utgöra ett direkt hot mot den östgötska pendeltågstrafiken som årligen
transporterar tre miljoner resenärer inom den fjärde arbetsmarknadsregionen. På
grund av kapacitetsbrister på spåren har Östgötatrafiken nu tvingats frångå den
”styva tidtabell” som gällt sedan 1995, vilket påverkar regionens
utveckling och möjlighet att bidra till landets tillväxt.
Höghastighetsutredningen som presenterades häromåret visade att det är samhällsekonomiskt lönsamt att
satsa på höghastighetsbanor i stråket som kallas Europakorridoren. Ostlänken är
första etappen i stråket och den del i projektet som kommit längst i
planeringen. Sträckan sammanfaller med den del av Södra stambanan där
kapacitetsbristen är som svårast. Regionen är sedan länge mycket intresserad
och väl förberedd att förverkliga Ostlänken.
Jag vill därmed fråga infrastrukturminister
Catharina Elmsäter-Svärd:
Hur avser statsrådet att kapacitetsbristen på Södra
stambanan, särskilt sträckan Linköping–Stockholm, ska lösas?