den 20 januari

Fråga

2011/12:309 Svensk Exportkredit och efterlevnad av de mänskliga rättigheterna

av Caroline Szyber (KD)

till statsrådet Ewa Björling (M)

I december 2003 beslutade en enig riksdag om Politik för global utveckling. Politiken skulle innefatta samtliga politikområden och hantera eventuella ”målkonflikter”. Svensk Exportkredit, SEK, är utifrån ekonomisk storlek ett av de internationellt viktigaste instrumenten som den svenska regeringen har tillgång till. SEK:s uppdrag är att på kommersiella grunder säkerställa tillgång till finansiella lösningar för svensk exportnäring. Trots att både Exportkreditnämnden, EKN, och Svensk Exportkredit har instruktioner att ta hänsyn till miljö och mänskliga rättigheter finns det skäl att ställa vissa frågor.

I en artikel i Kyrkans Tidning den 10 mars 2011 finns en sammanställning på EKN:s garantigivning för genomsnittsårets slut 2006–2010. EKN har utställt garantier för 7,5 miljarder till Iran, 1,4 miljarder till Algeriet, 651 miljoner till Saudiarabien och mindre belopp till bland annat Syrien och Libyen. EKN kan till viss grad redovisa hur man tar hänsyn till miljö och mänskliga rättigheter.

Det har från regeringen betonats att näringslivsfrämjandet ska gå hand i hand med andra centrala inslag i svensk utrikespolitik, som främjandet av mänskliga rättigheter. Detta är mycket bra. Det finns dock ingen möjlighet att göra en bedömning om huruvida de policyer som finns har en styrande inverkan på den konkreta verksamheten. Det är alltså inte möjligt att utvärdera verksamheten i fråga om efterlevnad av mänskliga rättigheter. I årsrapporten framkommer inte ens vilka länder som SEK har verksamhet i. Med anledning av ovan anförda vill jag ställa följande fråga till ministern:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att SEK:s verksamhet på ett transparent sätt visar hur man tar hänsyn till mänskliga rättigheter?