den 8 december

Fråga

2011/12:227 Kvarskrivna i vården

av Désirée Liljevall (S)

till socialminister Göran Hägglund (KD)

Vårdgivare är enligt patientdatalagen skyldiga att föra patientjournal under unik patientidentitet, normalt personnumret, och att ha säkerställda rutiner för att hantera patienter med skyddade personuppgifter. Personuppgiftsskydd finns både som enbart sekretessmarkerad adress och som kvarskrivning. Sekretessmarkering är en signal till myndigheterna att vara försiktiga vid utlämnande av personens uppgifter.

Patienter med enbart sekretessmarkering kan hanteras relativt problemfritt i hälso- och sjukvårdens system där sådana patienters adressuppgifter är bortfiltrerade. Patienter som har skyddet kvarskrivning har ett mycket högre skyddsbehov och vågar inte vara synliga i register på grund av hotbilderna. De vill kunna lita på att deras uppgifter verkligen är skyddade hos vårdgivaren. I dag löser vården det genom att utge en ”alternatividentitet”, ett reservnummer ur vilket inte kan utläsas någon annan uppgift än patientens kön. Det ger dock upphov till andra problem.

Patientdatalagen möjliggör sammanhållen journalföring mellan vårdgivare via direktåtkomst till varandras system. Reservnummer är inte möjliga att kommunicera över vårdgivargränser då landstingen har olika utseende på sina reservnummer. Det går därför inte att journalföra eller kommunicera på ett för kvarskrivna patienter skyddat sätt.

Jag vill därför fråga socialministern vad han avser att göra för att lösa de problem som journalföring av, och kommunikation kring, patienter med kvarskrivning medför.