den
8 december
Fråga
2011/12:227
Kvarskrivna i vården
av Désirée
Liljevall (S)
till socialminister Göran Hägglund (KD)
Vårdgivare är enligt patientdatalagen skyldiga att
föra patientjournal under unik patientidentitet, normalt personnumret, och att
ha säkerställda rutiner för att hantera patienter med skyddade personuppgifter.
Personuppgiftsskydd finns både som enbart sekretessmarkerad adress och som kvarskrivning.
Sekretessmarkering är en signal till myndigheterna att vara försiktiga vid
utlämnande av personens uppgifter.
Patienter med enbart sekretessmarkering kan
hanteras relativt problemfritt i hälso- och sjukvårdens system där sådana
patienters adressuppgifter är bortfiltrerade. Patienter som har skyddet
kvarskrivning har ett mycket högre skyddsbehov och vågar inte vara synliga i
register på grund av hotbilderna. De vill kunna lita på att deras uppgifter
verkligen är skyddade hos vårdgivaren. I dag löser vården det genom att utge en
”alternatividentitet”, ett reservnummer ur
vilket inte kan utläsas någon annan uppgift än patientens kön. Det ger dock
upphov till andra problem.
Patientdatalagen möjliggör sammanhållen
journalföring mellan vårdgivare via direktåtkomst till varandras system.
Reservnummer är inte möjliga att kommunicera över vårdgivargränser då
landstingen har olika utseende på sina reservnummer. Det går därför inte att
journalföra eller kommunicera på ett för kvarskrivna patienter skyddat sätt.
Jag vill därför fråga socialministern vad han avser
att göra för att lösa de problem som journalföring av, och kommunikation kring,
patienter med kvarskrivning medför.