Fråga
2011/12:10
Miljöförstöring i gränsområdet Sverige-Finland
av Peter Eriksson
(MP)
till miljöminister Andreas Carlgren (C)
Gränsområdet mellan Sverige och Finland utgjorde
under längre tid ett slags miljöpolitisk frizon. Inte sällan ställdes där lindrigare
miljökrav än vad som gällt nationellt. Inte heller EU-regler har alltid
tillämpats inom området.
Den borgerliga regeringen har nu avskaffat den
finsk-svenska gränsälvskommissionens mandat att pröva tillstånd. Det är viktigt
att större verksamheter i gränsområdet får sina tidigare beviljade tillstånd
anpassade till mer moderna miljökrav som åtminstone når upp till EU:s
miniminivå.
EU:s IPPC-direktiv handlar om samordnade åtgärder
för att förebygga och begränsa föroreningar. Syftet är att säkerställa att det
för de industri- och förbränningsanläggningar som faller under direktivet sker
en samordnad tillståndsprövning där olika typer av miljöeffekter beaktas.
Tillståndsgivningen bör ske utifrån vad som kan åstadkommas med användning av
bästa tillgängliga teknik, och också beakta särskilt känsliga områden. Ett
genomslag för EU-direktivets krav också inom gränsområdet skulle antagligen ge
en bättre och hälsosammare miljö både där och utanför. Det skulle till exempel
kunna leda till mindre utsläpp från bland annat Outokumpus stålverk.
Sverige har för övrigt inte fullt ut anpassat
miljötillstånden för verksamheter i landet till EU-direktivets regler.
Kommissionen har därför inlett ett överträdelseärende mot Sverige för detta.
Mot den bakgrunden vill jag fråga:
Vad avser miljöministern att göra för att EU:s
IPPC-direktiv ska få genomslag också i gränsområdet mellan Sverige och Finland?