den
7 november
Interpellation
2011/12:91
Brister i arbetsskadeförsäkringen
av Wiwi-Anne
Johansson (V)
till statsrådet Ulf Kristersson (M)
En rapport från Inspektionen för socialförsäkringen
(ISF) visar att färre kvinnor än män får sin ansökan om ersättning för arbetsskada
beviljad. Av kvinnorna 2009–2010 var det bara 24 procent som fick ansökan
beviljad jämfört med 39 procent av männen.
ISF lyfter fram att det finns mer forskning om
faktorer med skadlig inverkan i typiskt manliga yrken än i yrken där kvinnor
dominerar. När tillräckliga vetenskapliga underlag om sambandet mellan arbete
och skada saknas leder det många gånger till avslag. Detta sker trots att det
sedan lagändringen 2002 inte krävs ”full vetenskaplig bevisning”
för att skadan ska anses vara orsakad av arbetet. Till exempel bör det räcka
med en väl utbredd uppfattning bland läkare som har relevanta
specialistkunskaper.
Till det kommer att man sedan 2002 ska ta hänsyn
till den försäkrade i ”befintligt skick”, det vill säga att man ska
ta hänsyn till individens egna förutsättningar att tåla olika påfrestningar.
Enligt rapporten fattar dock Försäkringskassan många gånger schablonartade
beslut utifrån yrkestitel och sjukdomsdiagnos. Sådana beslut riskerar att
missgynna kvinnor på grund av att mannen tenderar att vara norm för alla idéer
om ”normalpersoner”. Dessutom finns enligt rapporten indikationer
på att kvinnodominerade yrken ibland felaktigt antas vara mindre belastande än
mäns.
Att män har lättare att få ersättning från
arbetsskadeförsäkringen än kvinnor är inte det enda problemet. Även männens
beviljandegrad på 39 procent måste anses vara mycket låg. Samtidigt visar
statistiken att antalet ansökningar om egenlivränta har minskat kraftigt de
senaste åren. Många anser det inte lönt att pröva möjligheten att få ersättning
för sin arbetsskada eftersom så få får ansökan beviljad. Att 40 procent av de
livränteärenden som Försäkringskassan har granskat saknar tillräckliga
beslutsunderlag blir, sett i ljuset av detta, särskilt
allvarligt.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Ulf
Kristersson:
Vad avser statsrådet att göra för att säkerställa
att kvinnors arbetsskador inte bedöms vara mindre allvarliga än mäns?
Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att
förbättra arbetsskadeförsäkringen för att uppnå högre rättssäkerhet och bättre
möjligheter att få ersättning för de skador man ådragit sig i arbetet?