den 7 november

Interpellation

2011/12:91 Brister i arbetsskadeförsäkringen

av Wiwi-Anne Johansson (V)

till statsrådet Ulf Kristersson (M)

En rapport från Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) visar att färre kvinnor än män får sin ansökan om ersättning för arbetsskada beviljad. Av kvinnorna 2009–2010 var det bara 24 procent som fick ansökan beviljad jämfört med 39 procent av männen.

ISF lyfter fram att det finns mer forskning om faktorer med skadlig inverkan i typiskt manliga yrken än i yrken där kvinnor dominerar. När tillräckliga vetenskapliga underlag om sambandet mellan arbete och skada saknas leder det många gånger till avslag. Detta sker trots att det sedan lagändringen 2002 inte krävs ”full vetenskaplig bevisning” för att skadan ska anses vara orsakad av arbetet. Till exempel bör det räcka med en väl utbredd uppfattning bland läkare som har relevanta specialistkunskaper.

Till det kommer att man sedan 2002 ska ta hänsyn till den försäkrade i ”befintligt skick”, det vill säga att man ska ta hänsyn till individens egna förutsättningar att tåla olika påfrestningar. Enligt rapporten fattar dock Försäkringskassan många gånger schablonartade beslut utifrån yrkestitel och sjukdomsdiagnos. Sådana beslut riskerar att missgynna kvinnor på grund av att mannen tenderar att vara norm för alla idéer om ”normalpersoner”. Dessutom finns enligt rapporten indikationer på att kvinnodominerade yrken ibland felaktigt antas vara mindre belastande än mäns.

Att män har lättare att få ersättning från arbetsskadeförsäkringen än kvinnor är inte det enda problemet. Även männens beviljandegrad på 39 procent måste anses vara mycket låg. Samtidigt visar statistiken att antalet ansökningar om egenlivränta har minskat kraftigt de senaste åren. Många anser det inte lönt att pröva möjligheten att få ersättning för sin arbetsskada eftersom så få får ansökan beviljad. Att 40 procent av de livränteärenden som Försäkringskassan har granskat saknar tillräckliga beslutsunderlag blir, sett i ljuset av detta, särskilt allvarligt.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Ulf Kristersson:

Vad avser statsrådet att göra för att säkerställa att kvinnors arbetsskador inte bedöms vara mindre allvarliga än mäns?

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att förbättra arbetsskadeförsäkringen för att uppnå högre rättssäkerhet och bättre möjligheter att få ersättning för de skador man ådragit sig i arbetet?