den
3 november
Interpellation
2011/12:89
Ägarstyrning i Nordea
av Peter Persson
(S)
till statsrådet Peter Norman (M)
Statsrådet har i svaret på en skriftlig fråga från
undertecknad skrivit följande: ”När det gäller ägarstyrningen i Nordea
anser jag att staten generellt sett inte ska äga banker. Det är svårt att
kombinera rollen som delägare av en bank med att vara pådrivande för
förändringar som gäller hela bankväsendet. Regeringen har därför för avsikt att
minska statens engagemang i Nordea. Vidare är det styrelsen och ledningen som
har ansvar för hur en enskild bank agerar inom ramen för lagar och regler i den
operativa verksamheten. Staten kommer dock på samma sätt som på årsstämman i
våras att fortsätta verka för att Nordea ska stärka sitt kapital genom att inte
dela ut några vinster till aktieägarna. Men som minoritetsägare kan vi inte
vara säkra på att få gehör för vår syn.”
Svaret väcker många frågor kring statsrådet och
regeringens syn på ägande och samhällspåverkan. Rimligen måste staten ta ett
ägaransvar när en sektor i samhället, exempelvis bankerna, inte förmår att
själva lösa en kris eller genomföra nödvändiga omstruktureringar.
Statsrådet har, enligt mitt förmenande, också en
alltför uppgiven syn på statens möjligheter som minoritetsägare. Det finns
också en kritik som gör gällande att statsrådet agerat alltför impulsivt och
med kort varsel i olika frågor, till exempel inför Nordeas årsstämma 2009
gjorde staten bara några timmar före stämman klart att man ville stoppa alla
bonusar till ledningen. Det impulsiva agerandet gjorde att Finansdepartementet hamnade på kollisionskurs inte bara
med den andra storägaren Sampo utan även med sina egna AP-fonder.
Mina frågor till statsrådet är:
Vilka initiativ avser statsrådet att ta för att få
stöd för sina uppfattningar på Nordeas bolagsstämma?
Vilka är dessa uppfattningar, som statsrådet vill
verka för, mer än att ifrågasätta bonusar och utdelningar?