den
25 oktober
Interpellation
2011/12:61
Den ekonomiska politiken och arbetslösheten
av Peter Persson
(S)
till finansminister Anders Borg (M)
Arbete, eller snarare arbetskraften, är en nations
viktigaste ekonomiska tillgång. Humankapitalet kan ständigt utvecklas och
förädlas, inte minst genom utbildning och vidareutbildning.
Arbetslöshet leder till fattigdom och ohälsa hos
den enskilde. Samhället förlorar vid hög arbetslöshet och låg
sysselsättningsgrad viktiga produktionsresurser vilket ger sämre tillväxt och
försämrad gemensam välfärd.
Statsrådet tillhör en regering som vid sitt
tillträde 2006 utlovade att lösa det som man då kallade
”massarbetslösheten” samt det så kallade
”utanförskapet”. Med facit i hand, efter
fem års regerande, är arbetslösheten lika hög som vid regeringstillträdet,
sysselsättningsgraden är lägre eftersom befolkningen ökat snabbare än antalet
sysselsatta och utanförskapet framstår som djupare än någonsin.
Statsrådet har i sin budget inte visat på lösningar
av arbetslöshetens problem, tvärtom saknas nödvändiga framtidsinvesteringar.
Det som återstår är en tro på att sänkta och ytterligare sänkta skatter ska ge
upphov till fler jobb.
Genom vilka ekonomisk-politiska åtgärder avser
finansministern att åstadkomma arbete åt alla?